Senaste inläggen

Av Stina - Måndag 3 juni 22:42

Det är himlens lag och jordens princip att tro på Gud och känna Gud, och idag – i en tidsålder då den inkarnerade Guden själv uträttar sitt verk – är det en särskilt gynnsam tid att känna Gud. Att tillfredsställa Gud är något som uppnås genom att man bygger på grunden att förstå Guds vilja, och för att kunna förstå Guds vilja är det nödvändigt att ha viss kunskap om Gud. En sådan kunskap om Gud är den vision som måste finnas hos den som tror på Gud; den är underlaget för människans tro på Gud. Utan den kunskapen skulle människans tro på Gud existera i ett vakuum, mitt i en tom teori. Även om föresatsen hos sådana människor är att följa Gud, kommer de inte att vinna någonting. Alla dessa som inte vinner något på den linjen är de som kommer att bli utgallrade – de är alla parasiter. Oavsett vilket steg i Guds verk som du upplever bör det åtföljas av en mäktig vision. Annars skulle det bli svårt för dig att acceptera alla stegen i det nya verket, för Guds nya verk ligger bortom det som människan kan föreställa sig och bortom gränsen för hennes fattningsförmåga. Och utan en herde som vaktar människan, utan en herde till att ta del av gemenskapen kring visioner, saknar människan därför förmåga att acceptera detta nya verk. Om människan inte kan anta visioner kan hon inte lyda Guds nya verk, och om människan inte kan lyda Guds nya verk kommer hon inte att kunna förstå Guds vilja, och då är hennes kunskap om Gud inget värd. Innan människan utför Guds ord måste hon känna till Guds ord, det vill säga hon måste förstå Guds vilja; endast på det viset kan Guds ord utföras korrekt och i enlighet med Guds vilja. Detta är något som måste finnas hos alla som söker sanningen, och det är också den process som alla som vill känna Gud måste gå igenom. Processen med att lära känna Guds ord är processen med att lära känna Gud, och även processen med att lära känna Guds verk. Att känna till visioner handlar därför inte bara om att känna till mänskligheten hos den inkarnerade Guden, utan innebär också att känna till ordet och Guds verk. Av Guds ord får människor insikt i Guds vilja, och av Guds verk lär de känna Guds sinnelag och vad Gud är. Tron på Gud är första steget mot att känna Gud. Processen med att gå från denna inledande tro på Gud till den mest djupt förankrade tro på honom är processen med att lära känna Gud och processen med att uppleva Guds verk. Om du bara tror på Gud för sakens egen skull, och inte för att lära känna honom, finns det ingen verklighet i din tro och din tro kan inte bli ren – därom råder ingen tvekan. Om människan gradvis lär känna Gud under tiden som hon upplever Guds verk, kommer hennes sinnelag gradvis att förändras och hennes tro bli allt mer sann. När människan är framgångsrik i sin tro på Gud kommer hon på så sätt att ha vunnit Gud fullt ut. Anledningen till att Gud gick så långt för att bli kött för andra gången och själv uträtta sitt verk var att människan skulle kunna känna honom och se honom. Att känna Gud[a] är den sluteffekt som ska uppnås när Guds verk fullbordas, det är det sista Gud begär av mänskligheten. Skälet till att han gör det är hans slutliga vittnesbörd; det är för att människan slutligen helt ska kunna vända sig till honom som han utför sitt verk. Människan kan bara börja älska Gud genom att känna Gud, och för att älska Gud måste hon känna honom. Oavsett hur hon söker och vad hon söker att vinna måste hon ha förmåga att nå kunskap om Gud. Endast på det sättet kan människan tillfredsställa Guds hjärta. Endast genom att känna Gud kan människan ha en sann tro på honom, och endast genom att känna Gud kan hon i sanning vörda och lyda Gud. De som inte känner Gud kommer aldrig att nå fram till sann lydnad och vördnad för Gud. Att känna Gud innebär att känna hans sinnelag, förstå hans vilja och veta vad han är. Vilka aspekter man än lär känna förutsätter de alla att människan betalar ett pris, och de förutsätter den vilja att lyda som ingen kan gå utan om de vill följa ända fram till slutet. Guds verk är för oförenligt med människans föreställningar, det är för svårt för människan att förstå Guds sinnelag och vad Gud är, och allt som Gud säger och gör är för obegripligt för människan: Om människan vill följa Gud och ändå är ovillig att lyda honom vinner människan ingenting. Från världens skapelse och fram till idag har Gud gjort mycket arbete som är obegripligt för människan och som människan har haft svårt att acceptera, och Gud har talat mycket som gör det svårt för människans föreställningar att läka. Men han har aldrig upphört med sitt verk på grund av att människan har haft för stora svårigheter; han har snarare fortsatt verka och tala, och även om ett stort antal ”krigare” har slagits ut, uträttar han vidare sitt verk och väljer oupphörligen den ena gruppen efter den andra av människor som är villiga att underkasta sig hans nya verk. Han hyser inget medlidande med dessa fallna ”hjältar” och uppskattar i stället dem som godtar hans nya verk och ord. Men i vilket syfte arbetar han på det sättet, steg för steg? Varför eliminerar han alltid vissa människor och väljer andra? Hur kommer det sig att han alltid tillämpar en sådan metod? Målet med hans verk är att människan ska få känna honom och följaktligen vinnas av honom. Principen med hans verk är att arbeta med dem som kan underkasta sig det han gör idag, inte arbeta med dem som underkastar sig det verk han uträttade förr samtidigt som de motsätter sig det verk han gör idag. Här ligger förklaringen till att han har eliminerat så många människor.

 

Effekten av lärdomen att lära känna Gud kan inte uppnås på en eller två dagar: människan behöver samla erfarenheter, genomgå lidande och uppnå sann underkastelse. Börja med att utgå från Guds verk och ord. Det är nödvändigt att du förstår vad som ingår i kunskapen om Gud, hur du ska få den kunskapen och hur du kan se Gud i dina erfarenheter. Det är vad alla måste göra innan de lär känna Gud. Ingen kan greppa Guds verk och ord på en enda gång, och ingen kan få kunskap om Gud i sin helhet på kort tid. Det krävs en process av erfarenheter utan vilken ingen skulle kunna känna Gud eller följa honom helhjärtat. Ju mer verk Gud uträttar, desto bättre känner människan honom. Ju mer Guds verk avviker från människans föreställningar, desto mer förnyas och fördjupas människans kunskap om honom. Om Guds verk alltid skulle vara fast och oföränderligt skulle det inte vara så mycket bevänt med människans kunskap om honom. Mellan skapelsen och nuet, det som Gud gjorde i lagens tidsålder, det han gjorde i nådens tidsålder och det han gör i rikets tidsålder: de visionerna måste vara glasklara för er. Ni måste känna till Guds verk. Inte förrän Petrus började följa Jesus fick han gradvis veta om mycket av det verk som Anden gjorde i Jesus. Han sade: ”Att förlita sig på människans erfarenhet är inte tillräckligt för att nå fullständig kunskap; det behövs mycket nytt från Guds verk som hjälper oss att känna honom.” I början trodde Petrus att Jesus var någon som var sänd av Gud, som en apostel, och han betraktade inte Jesus som Kristus. Vid den tiden, när han började följa Jesus, frågade Jesus honom: ”Simon, Jonas son, vill du följa mig?” Petrus sade: ”Jag måste följa honom som är sänd av den himmelske Fadern. Jag måste erkänna honom som är vald av den Helige Ande. Jag ska följa dig.” Det framgår av Petrus ord att han helt enkelt saknade kunskap om Jesus; han hade upplevt Guds ord, tagit itu med sig själv och utstått vedermödor för Gud, men han hade ingen kunskap om Guds verk. Efter en tids erfarenheter såg Petrus många av Guds gärningar i Jesus, han såg Guds ljuvlighet och han såg mycket av Guds väsen i Jesus. Han insåg också att de ord som Jesus talade inte kunde ha talats av en människa och att det verk som Jesus gjorde inte kunde ha gjorts av en människa. Vidare såg Petrus i Jesu ord och handlingar mycket av Guds vishet och ett omfattande verk av gudomlig karaktär. I sina upplevelser lärde han inte bara känna sig själv utan uppmärksammade även noga alla Jesu gärningar som fick honom att upptäcka mycket nytt, nämligen att det fanns många uttryck för den praktiska Guden i det verk som Gud gjorde genom Jesus, och att Jesus skilde sig från en vanlig människa genom orden han talade och genom hur han agerade, liksom i sitt sätt att vara som en fåraherde för kyrkorna och i det verk han uträttade. På det viset fick Petrus många lärdomar av Jesus som det var meningen att han skulle få, och när Jesus skulle korsfästas hade Petrus fått en viss mängd kunskap om honom – kunskap som blev grunden för hans livslånga lojalitet mot Jesus och hans uppochnervända korsfästelse för Jesu skull. Även om han var fast i vissa föreställningar och inte hade en tydlig uppfattning om Jesus till en början, var detta sådant som är en oundviklig del av en fördärvad människa. När Jesus snart skulle gå bort, sade han till Petrus att korsfästelsen var det verk han kommit för att uträtta: det var nödvändigt att denna tidsålder övergav honom, och att denna orena och gamla tid skulle spika upp honom på korset. Han hade kommit för att fullborda försoningens verk, och när det verket var fullbordat var hans ämbete till ända. När Petrus hörde det blev han ansatt av sorg och ännu mer fäst vid Jesus. När Jesus korsfästes grät Petrus bittert i avskildhet. Innan dess hade han frågat Jesus: ”Herre! Du säger att du ska bli korsfäst. När kommer vi att få se dig igen, efter att du gått bort?” Fanns det inte ett tecken på besudlande i orden som han talade? Rymde de inte vissa föreställningar? Han visste i sitt hjärta att Jesus hade kommit för att fullborda en del av Guds verk och att Anden skulle vara med Petrus själv när han hade gått bort. Fastän han skulle bli uppspikad på ett kors och stiga upp till himlen skulle Guds Ande vara med honom. Vid det laget hade Petrus en viss kunskap om Jesus: Han visste att Jesus var sänd av Guds Ande, att Guds Ande fanns inom honom och att Jesus var Gud själv, att han var Kristus. Ändå var det på grund av sin kärlek till Jesus och på grund av sin mänskliga svaghet som Petrus talade som han gjorde. Om man för varje steg i Guds verk kan göra observationer och ingående erfarenheter kommer man gradvis att upptäcka Guds skönhet. Och vad tog Paulus sin syn för? När Jesus visade sig för honom sade Paulus: ”Vem är du, Herre?” Jesus sade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Det var Paulus syn. Petrus betraktade Jesu uppståndelse, hans framträdande under 40 dagar och undervisningen från Jesu livstid som sin vision fram till slutet av sin resa.

 

Människan erfar Gud, lär känna sig själv, renar sitt fördärvade sinnelag och söker tillväxt i livet, allt för att få känna Gud. Om du bara strävar efter att känna dig själv och hantera ditt eget fördärvade sinnelag, och saknar kunskap om hur Gud verkar i människan, hur fantastisk hans frälsning är och hur du erfar Guds verk och blir vittne till hans gärningar, blir din erfarenhet en dåres. Om man tror att ens liv har uppnått en mognad bara för att man kan omsätta sanningen i praktiken och härda ut, betyder det att man ännu inte har greppat den sanna meningen med livet eller Guds syfte med att verka i människan. Om du en dag är i de religiösa kyrkorna, bland medlemmar i Repentance Church eller Life Church, kommer du att möta många hängivna människor med böner som innehåller ”visioner”, människor som i sitt sökande efter liv känner sig berörda och blir ledsagade av ord. Dessutom kan de i många avseenden härda ut och försaka sig själva och inte låta sig ledas av köttet. I det skedet kommer du inte att kunna avgöra skillnaden: Du kommer att tro att allt de gör är rätt, ett naturligt uttryck för livet, och det är synd att namnet de tror på är fel. Är inte sådana åsikter dumma? Varför sägs det att många människor inte har något liv? För att de inte känner Gud, och således sägs det att de inte har någon Gud i sina hjärtan, och inte har något liv. Om din tro på Gud har nått en viss nivå där du har förmåga att fullt ut känna Guds gärningar, Guds verklighet och varje skede i Guds verk, så besitter du sanningen. Om du inte känner Guds verk och sinnelag är det fortfarande något i din erfarenhet som brister. Hur Jesus genomförde det skedet i sitt verk, hur detta skede genomförs, hur Gud uträttade sitt verk i nådens tidsålder och vilket verk som uträttades, vilket verk som uträttas i detta skede – om du inte har grundlig kunskap om dessa ting, kommer du aldrig att känna dig övertygad och du kommer alltid vara osäker. Om du efter en tids erfarenheter har förmåga att känna det verk som Gud har uträttat och varje steg i hans verk, och om du har fått grundlig kunskap om Guds syfte med att tala som han gör och varför så många ord som han talat inte har uppfyllts än, kan du modigt och utan tvekan fortsätta vägen framåt, fri från bekymmer och förfining. Ni bör se med vilka medel Gud åstadkommer en stor del av sitt verk. Han använder de ord han talar, förfinar människan och omvandlar hennes föreställningar med hjälp av många olika ord. Allt lidande som ni har utstått, all förfining som ni har genomgått, den behandling som ni har godtagit inom er, den upplysning som ni har erfarit – allt det har åstadkommits med hjälp av de ord som Gud har talat. Av vilket skäl följer människan Gud? På grund av Guds ord! Guds ord är djupt mystiska och de kan också vidröra människans hjärta, avslöja sådant som ligger djupt begravet där, få henne att förstå sådant som har hänt i det förflutna och låta henne tränga in i framtiden. Så människan utstår lidande på grund av Guds ord och har också blivit fullkomnad genom Guds ord: först då följer människan Gud. Det människan bör göra i det skedet är att acceptera Guds ord, och oavsett om hon blir fullkomnad eller är föremål för förfining är Guds ord nyckeln. Sådant är Guds verk och det är också den vision som det är nödvändigt att människan känner till idag.

 

Hur gör Gud människan fullkomlig? Vilket är Guds sinnelag? Och vad rymmer hans sinnelag? För att klargöra allt detta: man kallar det att sprida Guds namn, man kallar det att vittna om Gud, och man kallar det att upphöja Gud. Människan kommer slutligen, grundat på sin kunskap om Gud, att få ett förvandlat sinnelag i livet. Ju mer människan utstår att bli behandlad och förfinad, desto mer fylls hon av kraft, och ju fler stegen är i Guds verk, desto mer fullkomlig blir människan. Idag visar människans erfarenhet att varje enskilt steg i Guds verk slår tillbaka mot hennes föreställningar, och allt ligger bortom människans fattningsförmåga och förväntningar. Gud förser människan med allt hon behöver, och det strider i alla avseenden mot hennes föreställningar. Gud yttrar sina ord i din tid av svaghet; endast på det sättet kan han berika ditt liv. Genom att slå tillbaka mot dina föreställningar får Gud dig att godta hans behandling. Bara på det sättet kan du göra dig av med ditt fördärv. Idag verkar den inkarnerade Guden i ett tillstånd av gudomlighet i ett avseende, men i ett annat verkar han i ett tillstånd av vanlig mänsklighet. När du inte längre kan förneka något av Guds verk, när du kan underkasta dig vad än Gud säger eller gör i ett tillstånd av vanlig mänsklighet, när du kan underkasta dig och förstå vilken form av normalitet han än visar och när du har vunnit erfarenhet i praktiken: först då kan du vara säker på att han är Gud, först då kan du sluta skapa dig föreställningar, och först då kommer du att kunna följa honom till slutet. Guds verk rymmer visdom. Han vet hur människan kan stå trofast i sitt vittnesbörd om honom. Han vet var människans ödesdigra svaghet finns. Orden han talar kan slå mot din ödesdigra svaghet, men han använder också sina majestätiska och visa ord för att få dig att stå stadigt i ditt vittnesbörd om honom. Sådana är Guds sällsamma gärningar. Det mänskliga intellektet kan inte föreställa sig det verk som Gud gör. Vilket slags fördärv som människan, som kött, är präglad av och vad som utgör människans väsen, allt detta avslöjas i Guds dom som gör att människan inte kan dölja sig någonstans från sin skam.

 

Gud gör sitt verk med tuktan och dom för att människan ska få kunskap om honom och för hans vittnesbörds skull. Utan hans fördömande av människans fördärvade sinnelag skulle människan omöjligt känna till hans rättfärdiga sinnelag som inte tål några överträdelser, inte heller skulle hon kunna omvandla sin gamla kunskap om Gud till ny. För sitt vittnesbörds skull och för sin förvaltnings skull visar han sin helhet offentligt, så att människans genom hans offentliga framträdande får möjlighet att nå kunskap om Gud, bli förvandlad till sitt sinnelag och bära ett genljudande vittnesbörd om Gud. Förvandlingen av människans sinnelag uppnås genom Guds verk av allehanda slag; utan sådana förändringar av sitt sinnelag skulle människan inte kunna vittna om Gud och vara i enlighet med Guds hjärta. Förvandlingen av människans sinnelag innebär att hon befriar sig själv från Satans tvång och mörkrets inflytande och i sanning blir en förebild och ett exempel på Guds verk, ett vittne om Gud, och en som är i enlighet med Guds hjärta. Idag har den inkarnerade Guden kommit för att uträtta sitt verk på jorden, och av människan begär han kunskap om honom, lydnad mot honom, vittnesbörd om honom – att hon känner till hans praktiska och ordinära arbete, lyder alla hans ord och verk som inte stämmer överens med människans föreställningar och vittnar om allt det arbete han uträttar för att frälsa människan så väl som alla de gärningar han åstadkommer för att erövra människan. De som vittnar om Gud måste ha kunskap om Gud; endast ett sådant vittnesbörd är korrekt och verkligt, och endast ett sådant vittnesbörd kan få Satan att skämmas. Gud använder de som har lärt känna honom genom att utstå hans tuktan och dom, hantering och beskärning, till att vittna om honom. Han använder de som har blivit fördärvade av Satan till att vittna om honom, och han använder också dem som har ett förändrat sinnelag och därmed har fått hans välsignelser, till att vittna om honom. Han har inget behov av att människan prisar honom med sina läppar, inte heller lovprisning och vittnesbörd från folk av Satans slag som inte har blivit frälsta av honom. Endast de som känner Gud är meriterade att vittna om honom, och endast de som har blivit förvandlade till sitt sinnelag är meriterade att vittna om honom. Gud kommer inte att tillåta människan att avsiktligen bringa skam över hans namn.

 

Fotnoter:

 

a. I det kinesiska originalet står det ”arbetet med att känna Gud”


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Söndag 2 juni 22:43

Det vanliga problemet för alla människor är att de förstår sanningen men inte kan omsätta den i praktiken. En faktor är att människan är ovillig att betala priset, och den andra är att människans urskillningsförmåga är för otillräcklig; hon kan inte se förbi många av de svårigheter som finns i det verkliga livet och vet inte hur man praktiserar på lämpligt sätt. Eftersom människan har för lite erfarenhet, dålig kaliber och begränsad förståelse av sanningen, är hon oförmögen att lösa de svårigheter hon träffar på i livet. Hon kan bara ge läpparnas bekännelse till sin tro på Gud, men kan inte föra in Gud i sitt dagliga liv. Med andra ord, Gud är Gud och livet är livet, som om människan inte har någon relation med Gud i sitt liv. Det är vad alla människor tror. Med ett sådant sätt att tro på Gud kan människan inte vinnas och göras fullkomlig av honom i verkligheten. Det är sannerligen inte att Guds ord är ofullständigt, utan snarare att människans förmåga att ta emot hans ord helt enkelt är otillräcklig. Man kan säga att nästan ingen människa handlar efter Guds avsikter. Snarare är deras tro på Gud efter deras egna avsikter, etablerade religiösa föreställningar och seder. Få är de som genomgår en förvandling efter att ha accepterat Guds ord och börjar handla efter hans vilja. Snarare framhärdar de i sina missuppfattade övertygelser. När människan börjar tro på Gud, gör hon det utifrån religionens konventionella regler, och lever och samverkar med andra helt grundat på sin egen livsfilosofi. Så är fallet för nio av tio människor. Mycket få är de som utformar en annan plan och vänder ett nytt blad efter att ha börjat tro på Gud. Ingen ser på eller omsätter i praktiken Guds ord som sanningen.

 

Ta tron på Jesus, till exempel. Oavsett om en människa var nybörjare i tron eller hade tillhört tron under en mycket lång tid, så började alla helt enkelt använda vad de nu hade för ”talanger” och visade upp vad det nu var för ”förmågor” de hade. Människor lade helt enkelt bara till ”tro på Gud”, dessa tre ord, i sina vanliga liv, men ändrade inte något på sitt sinnelag, och deras tro på Gud växte inte det minsta. Människans strävan var varken varm eller kall. Hon sade inte att hon inte trodde, men hon gav sig inte heller fullt ut åt Gud. Hon hade aldrig på riktigt älskat Gud eller lytt Gud. Hennes tro på Gud var både äkta och låtsad, och hon blundade och var inte uppriktig i praktiserandet av sin tro. Hon fortsatte i ett sådant omtöcknat tillstånd ända från början fram till tiden för sin död. Vad är meningen i detta? Idag måste du komma in på rätt spår eftersom du tror på den praktiske Gud. När du har tro på Gud bör du inte bara söka välsignelser, utan söka att älska Gud och känna Gud. Genom hans upplysning och din egen strävan kan du äta och dricka hans ord, utveckla en sann förståelse av Gud, och ha en sann kärlek till Gud som kommer från ditt hjärta. Med andra ord är din kärlek till Gud den mest äkta, så att ingen kan förstöra eller stå i vägen för din kärlek till honom. Då är du på rätt spår i tron till Gud. Det bevisar att du tillhör Gud, för ditt hjärta har tagits i besittning av Gud och då kan du inte besittas av någonting annat. På grund av din erfarenhet, det pris du betalat och Guds verk, kan du utveckla en oombedd kärlek till Gud. Då befrias du från Satans inflytande och lever i ljuset av Guds ord. Först när du har brutit dig fri från mörkrets inflytande kan du bedömas ha vunnit Gud. I din tro på Gud måste du söka detta mål. Detta är plikten för var och en av er. Ingen bör vara tillfreds med saker och ting som de är. Du kan inte vara tvehågsen gentemot Guds verk eller ta lätt på det. Du bör tänka på Gud i alla avseenden och vid alla tillfällen, och göra allting för hans skull. Och när du talar eller gör saker, bör du sätta Guds hus intressen först. Bara detta är i enlighet med Guds vilja.

 

Det största felet med människan som har tro på Gud är att hennes tro bara är i ord, och Gud finns inte alls i hennes praktiska liv. Alla människor tror sannerligen på Guds existens, ändå är inte Gud en del av deras vardagliga liv. Många böner till Gud kommer från människans mun, men Gud har liten plats i hennes hjärta, och därmed prövar Gud människan om och om igen. Eftersom människan är oren har Gud inget annat alternativ än att pröva människan, så att hon kan känna skam och lära känna sig själv i prövningarna. I annat fall skall människan helt bli ärkeängelns barn, och bli allt mer fördärvad. Under människans tro på Gud kastas många personliga motiv och mål åt sidan medan hon oupphörligen renas av Gud. I annat fall kan ingen människa användas av Gud, och Gud har inget sätt att göra det verk i människan som han borde. Gud renar först människan. I den processen kan människan komma till vetskap om sig själv och Gud kan förändra människan. Först efter det kan Gud arbeta in sitt liv i människan, och bara på det sättet kan människans hjärta vändas helt och hållet till Gud. Att tro på Gud är alltså inte så enkelt som människan kanske säger. Om du bara har kunskap men inte har hans ord som liv; om du är begränsad endast till din egen kunskap men inte kan praktisera sanningen eller leva ut Guds ord, då är detta som Gud ser det desto mer bevis för att du inte har ett hjärta av kärlek till Gud, och det visar att ditt hjärta inte tillhör Gud. Att lära känna Gud genom att tro på honom; detta är det slutliga målet och det som människan skall söka. Du måste anstränga dig för att leva ut Guds ord så att de kan förverkligas i din praktik. Om du bara har dogmatisk kunskap, kommer din tro på Gud att bli till intet. Bara om du också praktiserar och lever ut hans ord kan din tro anses vara fullständig och i enlighet med Guds vilja. På den här vägen kan många människor tala om mycket kunskap, men i deras dödsstund svämmar deras ögon över av tårar, och de hatar sig själva för att ha slösat bort en livstid och levt för ingenting till hög ålder. De förstår bara dogmer men kan inte omsätta sanningen i praktiken och vittna om Gud, utan springer istället bara hit och dit, flitiga som myror; när de står vid dödens rand ser de till sist att de saknar sant vittnesbörd, att de inte känner Gud alls. Är det inte för sent då? Varför fångar du inte dagen och söker den sanning som du älskar? Varför vänta till i morgon? Om du inte lider för sanningen i livet eller försöker vinna den, kan det vara så att du önskar känna ånger i dödens timme? Varför tror du i så fall på Gud? I själva verket finns det många områden där människan, om hon bara sätter till lite ansträngning, kan omsätta sanningen i praktiken och därmed tillfredsställa Gud. Människans hjärta är ständigt besatt av demoner och därför kan hon inte handla för Guds skull. Snarare färdas hon ständigt fram och tillbaka för köttet, och vinner ingenting i slutänden. Det är av dessa skäl som människan jämt har bekymmer och bedrövelser. Är inte de plågor från Satan? Är detta inte köttets fördärv? Du borde inte lura Gud genom att bara ge läpparnas bekännelse. Snarare måste du vidta konkreta åtgärder. Lura inte dig själv; vad är det för mening med det? Vad kan du vinna på att leva för köttets skull och slita för berömmelse och rikedom?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Söndag 2 juni 00:03

Som en som tror på Gud bör du förstå att du i dag, genom att ta emot Guds verk under de sista dagarna och Guds plans hela verk i dig, verkligen har tagit emot stor upphöjelse och frälsning från Gud. Allt Guds verk i hela universum har fokuserats på denna grupp människor. Han har satt in alla sina ansträngningar för er och offrat allt för er; han har återvunnit och gett till er allt verk av Anden i hela universum. Det är därför som jag säger att det är ni som är de lyckliga. Dessutom har han flyttat sin härlighet från Israel, sitt utvalda folk, till er för att göra syftet med sin plan helt uppenbar genom den grupp av människor som ni är. Därför är det ni som ska ta emot Guds arv, och än mer vara arvtagare till Guds härlighet. Kanske ni alla minns dessa ord: ”För vårt ringa lidande, som bara är tillfälligt, utverkar en mycket mer överträffande och evig tyngd av härlighet åt oss.” Ni har alla hört detta ordspråk i det förflutna, och ändå förstod ingen ordens sanna mening. I dag känner ni väl till den verkliga innebörden i dem. Dessa ord är vad Gud ska uppfylla under de sista dagarna. Och de kommer att uppfyllas för dem som på ett grymt sätt är drabbade av den stora röda draken i det land där den ligger. Den stora röda draken förföljer Gud och är Guds fiende, så i detta land är de som tror på Gud underkastade förödmjukelse och förföljelse. Det är därför som dessa ord ska bli verklighet i den grupp av människor som ni är. När verket utförs i ett land som vänder sig mot Gud, möts allt hans verk av omåttligt hinder, och många av hans ord kan inte uppfyllas i god tid; därför förfinas människor på grund av Guds ord. Även detta är en form av lidande. Det är mycket mödosamt för Gud att utföra sitt verk i den stora röda drakens land, men det är genom en sådan svårighet som Gud gör ett stadium av sitt verk för att uppenbara sin visdom och sina underbara gärningar. Gud utnyttjar detta tillfälle till att fullända denna grupp människor. På grund av människors lidande, deras kaliber och allt det sataniska sinnelaget hos människor i detta orena land utför Gud sitt renings- och erövringsverk, så att han utifrån detta kan vinna ära och vinna dem som vittnar om hans gärningar. Detta är den fulla innebörden av alla de offer som Gud har gjort för denna grupp människor. Det vill säga, Gud utför erövringens verk just genom dem som vänder sig mot honom. Bara på detta sätt kan Guds stora makt manifesteras. Med andra ord, bara de som är i det orena landet är värda att ärva Guds härlighet, och bara detta kan sätta Guds stora makt i förgrunden. Det är därför som jag säger att Guds härlighet vinns i det orena landet och av dem som lever i det. Detta är Guds vilja. Detta är precis som under det stadium då Jesus verkade; han kunde bara bli förhärligad bland de fariséer som förföljde honom. Om det inte hade varit för sådan förföljelse och Judas förräderi skulle Jesus inte ha förlöjligats eller förtalats, än mindre korsfästs, och han kunde alltså aldrig ha vunnit ära. Varhelst Gud verkar i varje tidsålder och varhelst han utför sitt verk i köttet vinner han ära, och där vinner han dem som han avser att vinna. Detta är Guds verks plan och detta är hans förvaltning.

 

I Guds plan över många tusen år är det verk som görs i köttet indelat i två delar: Först är det korsfästelsens verk, för vilket han äras; det andra är erövrandets och fullkomnandets verk i de sista dagarna, varigenom han kommer att vinna ära. Detta är Guds förvaltning. Betrakta därför inte Guds verk eller Guds uppdrag till er som för enkla. Ni är alla arvtagare till den mycket mer oerhörda och eviga tyngden som finns i Guds härlighet, och detta påbjöds särskilt av Gud. Av de två delarna i hans härlighet är en uppenbarad i er; en del av Guds härlighet är i sin helhet skänkt till er, så att den kan vara ert arv. Detta är upphöjelsen från Gud och hans plan som förutbestämts för länge sedan. Givet storheten i det verk som Gud har gjort i det land där den stora röda draken vistas hade ett sådant verk, om det flyttats någon annanstans, för länge sedan burit storslagen frukt och lätt accepterats av människan. Och ett sådant verk skulle vara alldeles för lätt att acceptera för de präster i Västerlandet som tror på Gud, för stadiet av Jesu verk tjänar som ett föregående exempel. Därför kan han inte uppnå detta stadium av förhärligandets verk någon annanstans; det vill säga eftersom det finns stöd av alla människor och erkännande av alla nationer, så finns det ingen plats för Guds härlighet att vila på. Och detta är exakt den enastående betydelse som detta stadium av verket har i detta land. Bland er finns det inte en människa som får skydd av lagen; det är snarare så, att ni straffas av lagen, och den större svårigheten är att ingen människa förstår er, vare sig det är era släktingar, era föräldrar, era vänner eller era kolleger. Inga förstår er. När Gud förkastar er, finns det inget sätt för er att fortsätta leva på jorden. Men ändå kan människor inte stå ut med att lämna Gud; detta är innebörden av Guds erövring av människor, och detta är Guds ära. Vad ni har ärvt denna dag överträffar det som alla tidigare apostlar och profeter har ärvt och är till och med större än Mose och Petrus arv. Välsignelser kan inte tas emot på en eller ett par dagar; de måste förtjänas genom mycket offer. Det vill säga, ni måste ha förfinad kärlek, stor tro och de många sanningar som Gud ber er att nå fram till; dessutom måste ni kunna vända ert ansikte mot rättvisan och aldrig bli skrämda eller underkasta er, och ni måste ha en ständig och oförtröttlig kärlek till Gud. Beslutsamhet krävs av er, liksom en förändring av ert livs sinnelag; ert fördärv måste botas, och ni måste acceptera Guds hela iscensättning utan klagomål, och till och med vara lydiga intill döden. Detta är vad ni bör åstadkomma. Detta är det slutliga målet för Guds verk och de krav som Gud ställer på denna grupp människor. Så som han ger till er, så måste han också begära av er i gengäld och ställa passande krav på er. Därför sker allt Guds verk inte utan orsak och utifrån detta kan man se varför Gud om och om igen utför sitt med höga normer och stränga krav försedda verk. Därför bör ni vara uppfyllda av tro på Gud. Kort sagt, allt Guds verk görs för er skull, så att ni blir värda att ta emot hans arv. Detta är inte så mycket för Guds egen äras skull utan för er frälsnings skull och för att göra denna grupp människor som är svårt drabbad i det orena landet fullkomlig. Ni måste förstå Guds vilja. Och därför uppmanar jag de många okunniga människor som saknar insyn eller förnuft: Sätt inte Gud på prov och gör inte motstånd längre. Gud har redan uthärdat allt lidande som människan aldrig har uthärdat och han har för länge sedan lidit mer förödmjukelse i människans ställe. Vad mer kan ni inte släppa? Vad skulle kunna vara viktigare än Guds vilja? Vad skulle kunna stå över Guds kärlek? Det är redan en dubbelt mödosam uppgift för Gud att utföra sitt verk i detta orena land. Om människan medvetet och självsvåldigt gör överträdelser, kommer Guds verk att behöva förlängas. I vilket fall som helst är detta inte i någons intresse och det är inte till nytta för någon. Gud är inte bunden av tiden; hans verk och hans härlighet kommer först. Hur lång tid det än tar kommer han därför inte att spara någon möda om det är hans verk. Detta är Guds sinnelag: Han kommer inte att vila förrän hans verk är utfört. Först när den tiden kommer att han erhåller den andra delen av sin ära kan hans verk avslutas. Om Gud inte skulle kunna avsluta verket med den andra delen av sin ära, så kommer aldrig hans dag att inträffa, hans hand kommer aldrig att avvika från hans utvalda, hans härlighet kommer aldrig att komma över Israel och hans plan kommer aldrig att slutföras. Ni bör se Guds vilja och se att Guds verk inte är så enkelt som skapelsen av himlarna och jorden och alla ting. För verket av i dag är att förvandla dem som har fördärvats, och som har blivit ytterst känslolösa, och att rena dem som skapades och sedan bearbetades av Satan, inte att skapa Adam eller Eva, än mindre att skapa alla slags växter och djur. Hans verk nu är att rena alla som har fördärvats av Satan så att de kan vinnas tillbaka och komma att tillhöra honom och bli hans ära. Ett sådant verk är inte så enkelt som människan föreställer sig att skapelsen av himlarna och jorden och alla ting är, och det har ingen likhet med att fördöma Satan till den bottenlösa avgrunden, som människan föreställer sig. Det är snarare att förvandla människan, att vända negativt till positivt och att ta i besittning det som inte tillhör honom. Detta är den inre berättelsen om detta stadium i Guds verk. Ni måste inse det, och ni bör inte förenkla saker och ting på ett överdrivet sätt. Guds verk är olikt allt vanligt arbete. Dess under kan inte förstås av människans sinne, och dess visdom kan inte nås av detta. Under detta stadium av sitt verk skapar Gud inte alla ting, och han förstör dem inte. Det är snarare så, att han förändrar hela sin skapelse och renar allt som har orenats av Satan. Därför ska Gud påbörja ett verk av stor vikt, och detta är den fullständiga betydelsen av Guds verk. Tror du, utifrån dessa ord, att Guds verk är så enkelt?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Fredag 31 maj 20:07

Att känna Guds verk i dessa tider innebär till största delen att känna till vilket det huvudsakliga ämbetet är för den inkarnerade Guden under de sista dagarna och vad han har kommit för att göra på jorden. Jag har tidigare nämnt i mina ord att Gud har kommit till jorden (under de sista dagarna) för att vara en förebild innan han ger sig av. Hur är Gud den förebilden? Genom att tala ord, genom att verka och tala överallt. Detta är Guds verk under de sista dagarna. Han talar bara, så att jorden blir en värld av ord, så att varje person blir försörjd och upplyst av hans ord, så att människans ande väcks och hon är på det klara med visionerna. Under de sista dagarna har den inkarnerade Guden kommit till jorden främst för att tala. När Jesus kom spred han evangeliet om himmelriket och fullbordade korsfästelsens försoningsverk. Han satte punkt för Lagens Tidsålder och avskaffade allt det gamla. Jesu ankomst avslutade Lagens Tidsålder och inledde Nådens Tidsålder. Ankomsten av de sista dagarnas inkarnerade Gud har satt punkt för Nådens Tidsålder. Han har kommit främst för att tala sina ord, använda ord för att göra människan fullkomlig, upplysa och kasta ljus över människan och undanröja den vaga Gudens plats i människans hjärta. Det är inte det stadium av verket som Jesus utförde när han kom. När Jesus kom gjorde han många mirakel, han helade sjuka och drev ut demoner och utförde korsfästelsens försoningsverk. Som en konsekvens tror människan i sina föreställningar att det är sådan Gud bör vara. När Jesus kom utförde han nämligen inte verket med att ta bort avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. När han kom blev han korsfäst, han helade de sjuka och drev ut demoner och han spred evangeliet om himmelriket. I ett avseende tar Guds inkarnation under de sista dagarna bort den plats som den vaga Guden har i människans föreställningar, så att det inte längre finns en avbild av den vaga Guden i människans hjärta. Gud får människan att lära känna hans verklighet och avlägsnar den vaga Gudens plats i människans hjärta genom sina faktiska ord och sitt faktiska verk, sina förflyttningar över alla riken och det osedvanligt verkliga och normala verk som han utför bland människor. I ett annat avseende använder Gud de ord som talas av hans kött till att göra människan fullständig och till att fullborda allt. Det är det verk som Gud kommer att fullborda under de sista dagarna.

 

Vad ni behöver veta:

1. Guds verk är inte övernaturligt och ni bör inte hysa några föreställningar om det.

2. Ni måste förstå det huvudsakliga verk som den inkarnerade Guden har kommit för att utföra den här gången.

 

Han har inte kommit för att hela sjuka, driva ut demoner eller göra mirakel, och han har inte kommit för att sprida evangeliet om ånger eller för att skänka människan försoning. Det beror på att Jesus redan har utfört det verket och Gud upprepar inte samma verk. Idag har Gud kommit för att sätta punkt för Nådens Tidsålder och kasta ut alla praktiker från Nådens Tidsålder. Den praktiske Guden har kommit främst för att visa att han är verklig. När Jesus kom talade han inte många ord. Han visade i första hand mirakel, utförde tecken och under, helade sjuka och drev ut demoner eller uttalade profetior i syfte att övertyga människan och få människan att inse att han verkligen var Gud och en opartisk Gud. Han fullbordade slutligen korsfästelsens verk. Dagens Gud visar inga tecken och under och helar inte heller sjuka eller driver ut demoner. När Jesus kom representerade verket som han gjorde en del av Gud, men den här gången har Gud kommit för att genomföra det stadium av verket som väntar, för Gud upprepar inte samma verk. Han är den Gud som alltid är ny och aldrig gammal, så allt ni ser idag är den praktiske Gudens ord och verk.

 

De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att tala sina ord, förklara allt som är nödvändigt för människans liv, poängtera vad människan bör träda in i, visa människan Guds gärningar och visa människan visdomen, allmakten och förunderligheten hos Gud. Genom de många sätt som Gud talar på kan människan skåda Guds suveränitet, Guds storhet och även Guds ödmjukhet och fördoldhet. Människan inser att Gud är suverän men att han är ödmjuk och fördold och kan bli den minsta av alla. Vissa av hans ord talas direkt ur Andens perspektiv, vissa av hans ord talas direkt ur människans perspektiv och vissa av hans ord talas ur en tredje persons perspektiv. I det kan man se att sättet hos Guds verk varierar kraftigt och det är med hjälp av ord som han låter människan inse det. Guds verk under de sista dagarna är både normalt och verkligt, så de sista dagarnas grupp av människor är underkastad de största av alla prövningar. På grund av Guds normalitet och verklighet har alla människor trätt in i sådana prövningar. Att människan har stigit ner i Guds prövningar beror på Guds normalitet och verklighet. I Jesu tidsålder fanns det inga föreställningar eller prövningar. Eftersom större delen av det verk som Jesus uträttade överensstämde med människans föreställningar följde man honom och hade inga föreställningar om honom. Dagens prövningar är de största som människan någonsin har mött, och när det sägs att några människor har tagit sig igenom den stora vedermödan är det denna vedermöda man syftar på.

 

Idag talar Gud för att skapa tro, kärlek, tolerans och lydnad hos dessa människor. De ord som talas av de sista dagarnas inkarnerade Gud är i enlighet med substansen i människans natur, i enlighet med människans beteende och i enlighet med det som människan bör träda in i idag. Hans sätt att tala[a] är både verkligt och normalt: Han talar inte om morgondagen och han ser inte heller bakåt mot gårdagen. Han talar bara om det man bör träda in i, omsätta i praktiken och förstå idag. Om det idag skulle dyka upp en person som har förmågan att visa tecken och under, driva ut demoner, hela sjuka och göra många mirakel, och om den personen skulle påstå sig vara Jesus som har kommit, då skulle det vara de onda andarnas förfalskning och deras imitation av Jesus. Kom ihåg det här! Gud upprepar inte sitt verk. Jesu stadium av verket är redan fullbordat och Gud kommer aldrig att företa sig det stadiet av verket igen. Guds verk är oförenligt med människans föreställningar. Gamla testamentet förutsade till exempel ankomsten av en Messias, men det visade sig att Jesus kom, så det skulle vara fel om en annan Messias kom igen. Jesus har redan kommit en gång och det skulle vara fel om Jesus kom igen den här gången. Det finns ett namn för varje tidsålder och varje namn kännetecknas av den tidsåldern. I människans föreställningar måste Gud alltid visa tecken och under, alltid hela sjuka och driva ut demoner och han måste alltid vara precis som Jesus, men den här gången är Gud inte alls sådan. Om Gud under de sista dagarna fortsatte visa tecken och under och fortsatte driva ut demoner och hela sjuka – om han gjorde exakt som Jesus – då skulle Gud upprepa samma verk och Jesu verk skulle sakna betydelse eller värde. Därför genomför Gud ett stadium av verket i varje tidsålder. Så snart ett stadium av hans verk har fullbordats efterliknas det snart av de onda andarna, och när Satan börjar följa Gud i hälarna byter Gud till en annan metod. Så snart Gud har fullbordat ett stadium av sitt verk efterliknas det av onda andar. Det här måste ni ha klart för er. Varför är verket hos dagens Gud annorlunda än Jesu verk? Varför visar inte dagens Gud tecken och under, driver ut demoner och helar sjuka? Om Jesu verk hade varit detsamma som det verk som utfördes under Lagens Tidsålder, skulle han då ha kunnat företräda Nådens Tidsålders Gud? Hade han kunnat fullborda korsfästelsens verk? Om Jesus hade trätt in i templet och hållit sabbaten, som under Lagens Tidsålder, då skulle han inte ha blivit förföljd av någon utan accepterad av alla. Om det vore så, hade han då blivit korsfäst? Hade han kunnat fullborda försoningens verk? Vad skulle det vara för mening med att de sista dagarnas inkarnerade Gud visade tecken och under, som Jesus? Endast om Gud gör en annan del av sitt verk de sista dagarna, en som representerar en del av hans förvaltningsplan, kan människan vinna en djupare kunskap om Gud, och endast då kan Guds förvaltningsplan fullbordas.

 

Under de sista dagarna har Gud kommit främst för att tala sina ord. Han talar ur Andens perspektiv, ur människans perspektiv och ur en tredje persons perspektiv. Han talar på olika sätt och använder ett visst sätt för en viss tidsperiod och använder sätten att tala till att förändra människans föreställningar och undanröja avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. Det är det huvudsakliga verk som utförs av Gud. Eftersom människan tror att Gud har kommit för att hela sjuka, driva ut demoner, göra mirakel och skänka materiella välsignelser till människan, genomför Gud detta stadium av verket – tuktans och domens verk – i syfte att undanröja sådant ur människans föreställningar, så att människan kan känna Guds verklighet och normalitet, och så att avbilden av Jesus kan undanröjas ur hennes hjärta och ersättas med en ny avbild av Gud. Så snart avbilden av Gud inom människan blir gammal blir den en avgud. När Jesus kom och genomförde det stadiet av verket representerade han inte Gud i sin helhet. Han utförde tecken och under, talade några ord och blev slutligen korsfäst, och han representerade en del av Gud. Han kunde inte representera allt som finns av Gud, men representerade Gud genom att göra en del av Guds verk. Det beror på att Gud är så stor och så underbar och outgrundlig och på att Gud endast uträttar en del av sitt verk i varje tidsålder. Det verk som Gud uträttar i den här tidsåldern innebär främst att förse människans liv med ord, avslöja substansen i människans natur och människans fördärvade sinnelag, eliminera religiösa föreställningar, feodalt tänkande, föråldrat tänkande, såväl som människans kunskap och kultur. Allt detta måste blottläggas och rensas bort genom Guds ord. Under de sista dagarna använder Gud ord, inte tecken och under, för att göra människan fullkomlig. Han använder sina ord till att blotta människan, döma människan, tukta människan och göra henne fullkomlig, så att människan i Guds ord börjar se Guds vishet och ljuvlighet och börjar förstå Guds sinnelag, så att människan skådar Guds gärningar genom hans ord. I Lagens Tidsålder ledde Jehova Mose ut ur Egypten med sina ord och talade några ord till israeliterna. Den gången manifesterades delar av Guds gärningar, men då människans kaliber var begränsad och inget kunde göra hennes kunskap fullständig, fortsatte Gud att tala och verka. I Nådens Tidsålder fick människan än en gång se delar av Guds gärningar. Jesus hade förmågan att göra tecken och under, hela sjuka och driva ut demoner och bli korsfäst och uppstå tre dagar senare och framträda i köttet för människan. Om Gud visste människan inte mer än så. Människan vet så mycket som visas för henne av Gud och om Gud inte skulle visa något mer för henne skulle människans begränsning av Gud bli av samma omfattning. Därför fortsätter Gud att verka, så att människans kunskap om honom fördjupas och så att hon successivt lär känna Guds substans. Under de sista dagarna använder Gud sina ord till att göra människan fullkomlig. Ditt fördärvade sinnelag avslöjas av Guds ord och dina religiösa föreställningar byts ut mot verkligheten om Gud. De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att uppfylla orden att ” Ordet blir kött, Ordet kommer in i köttet och Ordet framträder i köttet”, och om du inte har en grundlig kunskap om detta kommer du fortfarande att sakna förmåga att stå stadigt. Under de sista dagarna avser Gud i första hand att genomföra ett stadium av verk där ordet framträder i köttet, och det är en del av Guds förvaltningsplan. Därför måste er kunskap vara tydlig; oavsett hur Gud verkar tillåter han inte att människan begränsar honom. Om inte Gud uträttade detta verk de sista dagarna skulle inte människans kunskap om honom kunna sträcka sig längre. Du skulle bara veta att Gud kan bli korsfäst och att han kan förstöra Sodom och att Jesus kan uppstå från de döda och framträda för Petrus … Men ni skulle aldrig säga att Guds ord kan åstadkomma allt och erövra människan. Endast genom att erfara Guds ord kan ni tala om sådan kunskap och ju mer ni erfar av Guds verk desto grundligare blir er kunskap om honom. Först då kommer ni sluta att begränsa Gud i era föreställningar. Människan lär känna Gud genom att erfara hans verk och det finns inget annat rätt sätt att känna Gud. Idag är det många som bara väntar på att få se tecken och under och katastrofens tid. Tror du på Gud eller tror du på katastrofen? Om du väntar tills katastrofen kommer är det för sent och om Gud inte sänder ner en katastrof, är han då inte Gud? Tror du på tecken och under eller tror du på Gud själv? Jesus visade inte tecken och under när han hånades av andra; var han då inte Gud? Tror du på tecken och under eller tror du på Guds substans? Människans åsikter om tron på Gud är felaktiga! Jehova talade många ord i Lagens Tidsålder, men idag återstår många av dem att fullborda. Kan ni säga att Jehova inte var Gud?

 

Idag bör det stå klart för er alla att det, under de sista dagarna, huvudsakligen är det faktum att ”ordet blir kött” som åstadkoms av Gud. Genom sitt faktiska verk på jorden får han människan att känna honom och inlåta sig med honom och se hans faktiska gärningar. Han får människan att tydligt inse att han har förmågan att visa tecken och under och det händer också att han inte kan göra det, och det har att göra med på tidsåldern. Av det kan du se att Gud inte saknar förmåga att visa tecken och under, utan istället ändrar sitt sätt att verka beroende på verket och beroende på tidsåldern. I verkets nuvarande stadium visar han inga tecken och under. Att han visade tecken och under i Jesu tidsålder berodde på att hans verk var annorlunda i den tidsåldern. Gud verkar inte så idag och vissa tror att han inte kan visa tecken och under, eller så tror de att om han inte visar tecken och under, då är han inte Gud. Är inte det ett felslut? Gud har förmåga att visa tecken och under, men nu är han verksam i en annan tidsålder och därför utför han inget sådant verk. Eftersom det nu är en annan tidsålder och det nu är ett annat stadium av Guds verk är också de gärningar som manifesteras av Gud annorlunda. Människans tro på Gud är inte tron på tecken och under, inte heller tron på mirakel utan tron på hans konkreta verk i den nya tidsåldern. Människan lär känna Gud genom Guds sätt att verka och denna kunskap ger upphov till tron på Gud hos människan, det vill säga tron på Guds verk och gärningar. I det här stadiet av verket talar Gud i första hand. Förvänta dig inte att få se tecken och under, det kommer du inte att göra! För du föddes inte i Nådens Tidsålder. Om du hade gjort det kunde du fått se tecken och under, men du föddes under de sista dagarna och därför kan du bara se Guds verklighet och normalitet. Förvänta dig inte att få se den övernaturliga Jesus under de sista dagarna. Du har bara förmåga att se den praktiska inkarnerade Guden som inte skiljer sig från en vanlig människa. I varje tidsålder manifesterar Gud olika gärningar. I varje tidsålder manifesterar han delar av Guds gärningar och verket i varje tidsålder representerar en del av Guds sinnelag, och det representerar en del av Guds gärningar. De gärningar som han manifesterar varierar med den tidsålder han verkar inom, men de ger alla människan en kunskap om Gud som är djupare, en tro på Gud som är mer jordnära och mer sann. Människan tror på Gud på grund av alla Guds gärningar och på grund av att Gud är så underbar, så stor, för att han är allsmäktig och outgrundlig. Om du tror på Gud för att han kan utföra tecken och under och hela sjuka och driva ut demoner, då är er inställning felaktig och några skulle säga till er: ”Har inte de onda andarna också förmåga att göra sådana saker?” Är det inte att förväxla bilden av Gud med bilden av Satan? Idag beror människans tro på Gud på hans många gärningar och de många sätt han verkar och talar på. Gud använder sina uttalanden till att erövra människan och göra henne fullkomlig. Människan tror på Gud på grund av hans många gärningar, inte för att han kan visa tecken och under och människan förstår honom bara för att de ser hans gärningar. Endast genom att känna till Guds faktiska gärningar, hur han verkar, vilka kloka metoder han använder, hur han talar och hur han gör människan fullkomlig – endast genom att känna till de aspekterna – kan du greppa Guds verklighet och förstå hans sinnelag, veta vad han tycker om, vad han avskyr, hur han verkar i människan. Genom att förstå Guds sympatier och antipatier kan ni skilja det positiva från det negativa och genom er kunskap om Gud får ni framgång i era liv. Ni måste kort sagt vinna kunskap om Guds verk och rätta till era åsikter om tron på Gud.

 

 

Fotnoter:

a. I den kinesiska grundtexten står det ”det”.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Onsdag 29 maj 21:36


Vad bör du veta om den praktiske Guden? Anden, Personen och Ordet utgör den praktiske Guden själv, och detta är den sanna betydelsen av den praktiske Guden själv. Om du bara känner Personen – om du känner till hans vanor och personlighet – men inte känner till Andens verk eller vad Anden gör i köttet, och om du bara ägnar uppmärksamhet åt Anden och Ordet, och bara ber inför Anden, omedveten om Guds Andes verk i den praktiske Guden, då bevisar det likväl att du inte känner den praktiske Guden. Kunskap om den praktiske Guden inbegriper att känna till och uppleva hans ord, och att förstå reglerna och principerna för den Helige Andes verk och hur Guds Ande verkar i köttet. Det inbegriper dessutom kunskapen att varje handling som utförs av Gud i köttet styrs av Anden, och att de ord han talar är ett direkt uttryck för Anden. Så om du vill känna den praktiske Guden måste du först och främst veta hur Gud verkar i det mänskliga och i det gudomliga. Det handlar i sin tur om uttrycken för Anden, som alla människor engagerar sig i.

 

Vad omfattar Andens uttryck? Ibland verkar den praktiske Guden i mänskligheten, och ibland i gudomligheten, men överlag har Anden kontrollen i båda fallen. Vilken ande människor än har inom sig, är det den som kommer till uttryck utåt. Anden verkar normalt, men hans ledning genom Anden sker i två delar. En del är hans verk i det mänskliga, och den andra är hans verk genom det gudomliga. Du bör tydligt känna till detta. Andens verk varierar beroende på omständigheterna: När hans mänskliga verk behövs leder Anden detta mänskliga verk och när hans gudomliga verk behövs, framträder gudomligheten direkt för att utföra det. Eftersom Gud är verksam i köttet och framträder i köttet, verkar han både i det mänskliga och i det gudomliga. Hans verk i det mänskliga styrs av Anden och syftar till att tillgodose människors köttsliga behov, underlätta deras kommunikation med honom, låta dem se Guds verklighet och normalitet och låta dem se att Guds Ande har kommit i köttet och finns bland människorna, lever tillsammans med människorna och kommunicerar med dem. Hans verk i det gudomliga har som syfte att sörja för människors liv och vägleda människor i allt från den positiva sidan, ändra människors sinnelag och låta dem verkligen skåda Andens framträdande i köttet. Tillväxten i människans liv uppnås huvudsakligen direkt genom Guds verk och ord i det gudomliga. Endast om människor accepterar Guds verk i det gudomliga kan de åstadkomma förändringar i sitt sinnelag, bara då kan de bli mättade i sin ande; endast om man till detta lägger verket i det mänskliga – Guds vallning, stöd och försörjning i det mänskliga – kan människor uppfylla Guds vilja. Om de ska kunna hålla buden måste de åtminstone känna till den praktiske Guden som framträder i köttet, utan att bli förvirrade. Människorna bör med andra ord förstå principerna för att hålla buden. Att hålla buden innebär inte att man följer dem på måfå eller godtyckligt, utan att man håller sig till dem med en grundval, med ett mål och med principer. Det första som skall åstadkommas är att dina visioner blir tydliga. Den praktiske Guden själv som det talas om i dag är verksam både i det mänskliga och i det gudomliga. Genom den praktiske Gudens framträdande, uppnås hans normala mänskliga arbete och liv, liksom hans alltigenom gudomliga verk. Hans mänsklighet och gudomlighet är förenade till ett, och båda[a] verkar genom ord. Oavsett om han verkar i det mänskliga eller det gudomliga, yttrar han ord. När Gud verkar i det mänskliga talar han mänsklighetens språk så att människor kan kommunicera och förstå. Hans ord talas tydligt, och de är lätta att förstå, så att de kan skänkas till alla människor. Oavsett om de besitter kunskap eller är dåligt utbildade kan de alla ta emot Guds ord. Guds verk i det gudomliga utförs också genom ord, men det är fullt av försörjning, det är fullt av liv, det är obefläckat av mänskliga idéer, det handlar inte om vad människor föredrar och det saknar mänskliga begränsningar – det ligger utanför varje normal mänsklighets gränser. Även det utförs i köttet, men det är Andens direkta uttryck. Om folk endast accepterar Guds verk i mänskligheten kommer de att begränsa sig till en viss omfattning, och därmed kommer de att behöva ständiga åtgärder, beskärning och fostran för att de ska förändras det minsta. Men utan den Helige Andes verk eller närvaro kommer de alltid att återgå till sina gamla vanor; det är endast genom gudomlighetens verk som dessa sjukdomar och brister kan åtgärdas, och endast då kan människor bli fulländade. I stället för konstanta åtgärder och beskärning krävs det positiv försörjning, som använder ord för att kompensera för alla brister, som använder ord för att avslöja människors varje tillstånd, som använder ord för att styra deras liv, deras varje yttrande, deras varje handling, för att blottlägga deras avsikter och motiv. Detta är den praktiske Gudens riktiga verk. Och därmed bör du i din inställning till den praktiske Guden underkasta dig hans mänsklighet, känna igen och erkänna honom, och dessutom bör du också acceptera och lyda det gudomliga verket och orden. Guds framträdande i köttet innebär att allt verk och alla ord av Guds Ande utförs genom hans normala mänskliga natur och genom hans inkarnerade kött. Med andra ord, Guds Ande både leder hans mänskliga verk och utför gudomlighetens verk i köttet, och i den inkarnerade Guden kan du se både Guds mänskliga och hans alltigenom gudomliga verk. Detta är den ännu mer praktiska betydelsen av Guds framträdande i köttet. Om du kan se detta klart, kommer du att kunna förena alla Guds olika delar, sluta sätta alltför stort värde på hans verk i det gudomliga och vara alltför avvisande mot hans verk i det mänskliga, och du kommer inte att gå till ytterligheter eller ta några omvägar. På det hela taget är betydelsen hos den praktiske Guden att hans mänskliga och gudomliga naturs verk, så som det leds av Anden, kommer till uttryck genom hans kött så att folk kan se att han lever och är verklig och äkta.

 

Guds Andes verk i den mänskliga naturen har övergångsfaser. Genom att fullända det mänskliga gör han det möjligt för sin mänsklighet att ta emot Andens ledning, varefter hans mänsklighet kan försörja och valla kyrkorna. Detta är ett uttryck för Guds normala verksamhet. Så om du kan se principerna för Guds verk i det mänskliga tydligt, kommer du troligen inte att ha felaktiga föreställningar om Guds verk i det mänskliga. Oavsett allt annat kan inte Guds Ande ha fel. Han har rätt och är felfri; han skulle inte göra någonting oriktigt. Det gudomliga verket är det direkta uttrycket för Guds vilja, utan inblandning av det mänskliga. Det genomgår inte fullkomning, utan kommer direkt från Anden. Att han trots det kan verka i det gudomliga beror på hans normala mänsklighet; den är inte på något sätt övernaturlig och verkar utövas av en normal person. Gud kom från himlen till jorden i första hand för att uttrycka Guds ord genom köttet, för att fullborda Guds Andes verk med hjälp av köttet.

 

I dag är människors kunskap om den praktiske Guden fortfarande alltför ensidig, och deras förståelse av inkarnationens betydelse är fortfarande alltför dålig. När det gäller Guds kött ser människor genom hans verk och ord att Guds Ande innefattar så mycket, att han är så rik. Men i slutänden kommer Guds vittnesbörd trots allt från Guds Ande: vad Gud gör i köttet, utifrån vilka principer han verkar, vad han gör i det mänskliga och vad han gör i det gudomliga. Människor måste ha kunskap om detta. I dag kan du tillbe den här personen, men i själva verket tillber du Anden. Detta är det allra minsta som borde uppnås i människors kunskap om Gud inkarnerad: att känna Andens väsen genom köttet, att känna Andens gudomliga verk i köttet och mänskliga verk i köttet, att acceptera Andens alla ord och yttranden i köttet och att se hur Guds Ande leder köttet och uppvisar sin makt i köttet. Människan lär alltså känna Anden i himlen genom köttet; att den praktiske Guden själv har framträtt bland människorna har undanröjt den vaga Guden själv i människors föreställningar; människors tillbedjan av den praktiske Guden själv har ökat deras lydnad mot Gud, och genom Guds Andes gudomliga verk i köttet och mänskliga verk i köttet, tar människan emot uppenbarelse och vallning, och hennes livs sinnelag förändras. Detta är den enda verkliga meningen med Andens ankomst i köttet, och det handlar i första hand om att människor ska kunna kommunicera med Gud, lita på Gud och nå fram till kunskapen om Gud.

 

På det hela taget, vilken inställning bör människor ha till den praktiske Guden? Vad vet du om inkarnationen, om Ordets framträdande i köttet, om Guds framträdande i köttet, om den praktiske Gudens gärningar? Och vad talas det framför allt om idag? Inkarnationen, Ordets ankomst i köttet, och Guds framträdande i köttet – alla de här frågorna måste man förstå. Baserat på er mognad, och den era ni lever i, måste ni under era upplevelser i livet successivt komma till insikt om dessa saker och få en klar kunskap om dem. Den process genom vilken människor upplever Guds ord är densamma som den process genom vilken de känner till Guds ords framträdande i köttet. Ju mer människor upplever Guds ord, desto bättre känner de Guds Ande. Genom att uppleva Guds ord förstår människor principerna för Andens verksamhet och lär känna den praktiske Guden själv. Faktum är att när Gud fullkomnar människor och vinner dem, får han dem att lära känna den praktiske Gudens gärningar. Han använder den praktiske Gudens verk för att visa dem inkarnationens verkliga betydelse, och för att visa dem att Guds Ande faktiskt har framträtt inför människan. När människor vinns av Gud och fullkomnas av Gud, har den praktiske Gudens uttryck erövrat dem, den praktiske Gudens ord har förändrat dem och gett dem hans liv i deras inre, fyllt dem med vad han är (oavsett om det är vad han är som människa eller vad han är som Gud), och han fyller dem med sina ords innersta väsen och får människor att leva ut hans ord. När Gud vinner människor, gör han det främst genom att använda den praktiske Gudens ord och yttranden för att åtgärda människornas brister och för att bedöma och avslöja deras upproriska sinnelag, vilket får dem att vinna vad de behöver, och visa dem att Gud har kommit bland människorna. Viktigast av allt: det verk den praktiske Guden utför räddar varenda människa från Satans inflytande, och för dem bort från smutsens land och fördriver deras fördärvade sinnelag. Den mest genomgripande betydelsen av att vinnas av den praktiske Guden är att kunna använda den praktiske Guden som ett exempel, som en förebild, och leva ut normal mänsklighet och kunna praktisera i enlighet med den praktiske Gudens ord och krav utan minsta avvikelse eller avsteg, praktisera vad han än säger och kunna utföra vadhelst han begär. På detta sätt kommer du att ha vunnits av Gud. När du har vunnits av Gud äger du inte bara den Helige Andes verk, utan framför allt kan du leva ut den praktiske Gudens krav. Att enbart ha den Helige Andens verk betyder inte att du har liv. Vad som är avgörande är om du är i stånd att handla i enlighet med den praktiske Gudens krav på dig, vilket hör samman med huruvida du är i stånd att vinnas av Gud. De här sakerna är den viktigaste meningen med den praktiske Gudens verk i köttet. Gud vinner alltså en grupp människor genom att verkligen och bokstavligen framträda i köttet och vara livslevande, genom att ses av människorna, faktiskt utföra Andens verk i köttet och fungera som en förebild för människor i köttet. Syftet med Guds ankomst i köttet är främst att göra det möjligt för människor att se Guds verkliga gärningar, att uppenbara den formlösa Anden i köttet och låta människor se och röra vid honom. På detta sätt kommer de som fulländas av honom att leva ut honom, de kommer att vinnas av honom och de kommer att vara efter hans hjärta. Om Gud enbart talade i himlen och inte faktiskt kom till jorden, då skulle människorna fortfarande vara oförmögna att känna Gud. De skulle bara kunna predika Guds gärningar med hjälp av tom teori och Guds ord skulle inte vara verklighet för dem. Gud har kommit till jorden främst för att utgöra ett exempel och en förebild för dem som ska vinnas av Gud. Endast på detta sätt kan människor verkligen känna Gud, röra vid Gud och se honom, och först då kan de verkligen vinnas av Gud.

 

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten lyder ”och båda är”.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Tisdag 28 maj 23:05

I likhet med hundratals miljoner andra efterföljare till Herren Jesus Kristus håller vi fast vid lagarna och buden i Bibeln, åtnjuter den rikliga nåden från Herren Jesus Kristus och samlas, ber, lovsjunger och tjänar i Herren Jesu Kristi namn – och allt detta gör vi under Herrens omsorg och beskydd. Vi är ofta svaga och ofta starka. Vi tror att alla våra handlingar överensstämmer med Herrens undervisning. Därav följer naturligt att vi också tror att vi vandrar lydnadens väg till den himmelske Faderns vilja. Vi längtar efter Herren Jesu återkomst, efter Herren Jesu ärofyllda ankomst, efter slutet på vårt liv på jorden, efter rikets framträdande och efter allt som förutsades i Uppenbarelseboken: Herren kommer och för med sig en katastrof och belönar de goda och bestraffar de onda och tar med sig alla som följer honom och välkomnar hans återkomst upp i luften för att möta honom. Varje gång vi tänker på det kan vi inte undgå att gripas av sinnesrörelse. Vi är tacksamma över att vara födda under de sista dagarna och vi har turen att bevittna Herrens ankomst. Även om vi har blivit utsatta för förföljelse är det i utbyte mot ”en mycket mer överträffande och evig tyngd av härlighet”; en sådan välsignelse det är! All denna längtan och nåden som är given av Gud gör att vi ofta håller oss nyktra i bön och att vi samlas oftare. Kanske kommer Herren plötsligt nästa år, kanske imorgon eller kanske ännu tidigare när människan inte förväntar sig det, och uppenbarar sig i en grupp av människor som har väntat uppmärksamt på honom. Vi konkurrerar alla med varandra, ingen vill hamna efter, för att bli den första grupp som skådar Herrens ankomst, för att bli en av dem som blir uppryckta. Vi har gett allt, oavsett priset, för att den här dagen ska komma. Vissa har gett upp sina arbeten, en del har övergett sina familjer, några har avstått från äktenskap och somliga har till och med skänkt alla sina besparingar. En sådan osjälvisk hängivenhet! En sådan uppriktighet och lojalitet måste till och med överträffa helgonen i forna tider! Då Herren skänker sin nåd till den han önskar och har förbarmande med den han vill, tror vi att vår hängivenhet och våra offer redan har skådats av hans ögon. På samma sätt har våra uppriktiga böner redan nått hans öron och vi litar på att Gud kommer att belöna oss för vår hängivenhet. Dessutom hade Gud varit nådig mot oss innan han skapade världen och de välsignelser och löften han har gett till oss kan ingen ta ifrån oss. Vi planerar alla för framtiden och utgår från att vår hängivenhet och våra offer är förhandlingsobjekt eller förråd till vårt uppryckande i luften för att möta Herren. Förutom det placerar vi oss själva, utan minsta tvekan, på den framtida tronen där vi styr över alla länder och folk eller regerar som kungar. Allt detta ser vi som ett givet faktum, som något vi kan förvänta oss.

 

Vi föraktar alla dem som är emot Herren Jesus. I slutänden kommer de alla att förintas. Vem sa åt dem att inte tro att Herren Jesus är frälsaren? Det händer naturligtvis att vi lär oss av Herren Jesus och är medlidsamma med världen, för människor förstår inte så vi bör vara toleranta och förlåtande mot dem. Allt vi gör sker i enlighet med Bibelns ord, för allt som inte överensstämmer med Bibeln är irrlära och kätteri. En sådan slags tro är djupt rotad i sinnet hos var och en av oss. Vår Herre finns i Bibeln och om vi inte avviker från Bibeln så skall vi inte avvika från Herren. Om vi står fast vid den principen skall vi bli frälsta. Vi sporrar varandra och stödjer varandra, och varje gång vi samlas hoppas vi att allt vi säger och gör är i enlighet med Herrens vilja och kan godtas av Herren. Trots den skarpa fientligheten i vår omgivning är våra hjärtan fyllda med glädje. När vi tänker på de välsignelser som är så nära inom räckhåll, finns det då inget som vi inte kan försaka? Finns det inget som vi inte klarar att skilja oss från? Allt detta är underförstått och allt detta betraktas av Guds ögon. Vi, det lilla antal av de behövande som har blivit upplyfta från dynghögen, är likadana som alla vanliga anhängare till Herren Jesus: Vi drömmer om att bli uppryckta och om att bli välsignade och om att regera över alla länder. Vårt fördärv är blottlagt i Guds ögon och våra önskningar och begär är fördömda i Guds ögon. Ändå sker det hela så obemärkt, så rationellt, och ingen av oss undrar om vår längtan är rätt, än mindre tvivlar någon av oss på riktigheten i allt som vi håller fast vid. Vem känner Guds vilja? Vi vet inte att vi ska söka eller utforska eller ens engagera oss i den väg som människan vandrar. För vi bryr oss bara om huruvida vi kan bli upplyfta, huruvida vi kan bli välsignade, huruvida det finns en plats för oss i himmelriket och huruvida vi ska få ta del av vattnet i livets flod och frukten på livets träd. Tror vi inte på Herren och är hans efterföljare i syfte att erhålla allt detta? Våra synder har blivit förlåtna, vi har ångrat oss, vi har druckit den bittra kalken med vin och vi har tagit korset på vår rygg. Vem kan säga att det pris vi har betalat inte kommer att godtas av Herren? Vem kan säga att vi inte har förberett tillräckligt med olja? Vi vill inte vara de oförståndiga jungfrurna eller en av dem som lämnas kvar. Dessutom ber vi ofta och ber Herren att hindra oss från att bli lurade av falska Kristus, för det står i Bibeln att ”Så om någon människa säger till er: ’Se, här är Kristus’ eller ’Där är Kristus’, tro det inte. För det skall uppstå falska kristus och falska profeter, och de skall göra stora tecken och under, så att de, om möjligt, skall bedra de mest utvalda” (Matteus 24:23-24). Vi har alla memorerat dessa verser, vi kan dem framlänges och baklänges och vi betraktar dem som en värdefull skatt, som liv, och som referenserna för vårt uppryckande och vår frälsning …

 

I tusentals år har de levande gått bort och tagit med sig sin längtan och sina drömmar, och ingen vet egentligen om de har farit till himmelriket. De döda återvänder och de har glömt alla historier som en gång utspelade sig och fortsätter följa förfädernas undervisning och vägar. Så allt eftersom åren går och dagarna förflyter är det ingen som vet om vår Herre Jesus, vår Gud, verkligen godtar allt som vi gör. Vi ser bara fram emot ett resultat och spekulerar i allt som ska ske. Under tiden har Gud tigit och aldrig framträtt för oss eller talat till oss. Och därför bedömer vi egensinnigt Guds vilja och sinnelag enligt Bibeln och tecknen. Vi har vant oss vid Guds tystnad. Vi har vant oss vid att värdera rätt och fel i vårt beteende med hjälp av vårt eget sätt att tänka. Vi har vant oss vid att använda vår kunskap, våra föreställningar och vår etik och moral för att ersätta Guds krav på oss. Vi har vant oss vid att njuta av Guds nåd. Vi har vant oss vid att Gud ger stöd när än vi behöver. Vi har vant oss vid att sträcka fram våra händer till Gud för att få allt och vid att kommendera Gud. Vi har också vant oss vid att följa en dogm och inte uppmärksamma hur den Helige Ande leder oss. Dessutom har vi vant oss vid dagar då vi är vår egen herre. Vi tror på en sådan här Gud, som vi aldrig har mött. Frågor om hur hans sinnelag är, hur hans ägodelar eller vara är, hur hans avbild är, huruvida vi ska känna igen honom eller inte när han kommer, och så vidare – ingen av dessa är viktiga. Det viktiga är att han finns i våra hjärtan, att vi alla väntar på honom och att vi kan föreställa oss hur han är. Vi uppskattar vår tro och värdesätter vår andlighet. Vi betraktar allting som dynga och trampar allt under fötterna. Eftersom vi är den ärorika Herrens efterföljare kan inget hejda våra steg när vi följer Herren, oavsett hur lång och besvärlig resan är, oavsett vilka svårigheter och faror som drabbar oss. ”En flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. På båda sidor av floden stod livets träd, som gav tolv sorters frukter, och det bar frukt varje månad, och trädens löv var till för att hela folken. Och det skall inte längre finnas någon förbannelse, utan Guds och Lammets tron skall finnas inuti den, och hans tjänare skall tjäna honom. Och de skall se hans ansikte och hans namn skall finnas på deras pannor. Och där skall det inte finnas någon natt, och de behöver inte något vaxljus, och inte heller solens ljus, för Herren Gud ger dem ljus, och de skall härska i evigheters evighet” (Uppenbarelseboken 22:1 - 5). Varje gång vi sjunger de orden fylls våra hjärtan till brädden av en vidunderlig glädje och tillfredsställelse och tårarna strömmar nerför våra kinder. Herren vare tack för att han väljer oss, Herren vare tack för sin nåd. Han har skänkt oss hundrafalt nu i denna tid, har gett oss evigt liv i den värld som kommer och om han bad oss att dö nu skulle vi göra det utan att klaga det minsta. Herre! Skynda dig och kom! Dröj inte en minut längre, för vi längtar desperat efter dig och har försakat allt för dig.

 

Gud tiger och har aldrig visat sig för oss, men hans verk har aldrig upphört. Han ser på alla länder och styr över allt och lägger märke till människans alla ord och gärningar. Han utför sin förvaltning stegvis enligt sin plan. Den fortskrider stilla, utan dramatiska effekter, men hans fotsteg kommer ständigt närmare mänskligheten och hans domarsäte breds ut i universum med ljusets hastighet och följs direkt av att hans tron sänks ner till oss. En sådan majestätisk scen det är, en sådan storslagen och högtidlig tablå. Som en duva och ett rytande lejon kommer Anden till oss alla. Han är vis, han är rättfärdig och majestätisk, han kommer till oss stilla, i besittning av auktoritet och fylld med kärlek och medlidande. Ingen lägger märke till hans ankomst, ingen välkomnar hans ankomst och ingen vet heller allt som han kommer att göra. Människans liv förblir oförändrat, hennes hjärta är det samma och dagarna fortlöper som vanligt. Gud lever bland oss som en vanlig människa, som en mycket oansenlig efterföljare och en vanlig troende. Han har sina egna förehavanden, sina egna mål och han har dessutom en gudomlighet som vanliga människor inte besitter. Ingen har upptäckt hans gudomlighet och ingen har uppfattat skillnaden mellan hans substans och människans. Vi lever tillsammans med honom, otvungna och orädda, för vi ser honom inte som någonting annat än en oansenlig troende. Han följer alla våra rörelser, och alla våra tankar och idéer är blottlagda inför honom. Ingen intresserar sig för hans existens, ingen har någon uppfattning om hans funktion och ingen har heller några misstankar om vem han är. Vi fortsätter helt enkelt med våra förehavanden, som om han inte hade något med oss att göra…

 

Som av en händelse uttalar den Helige Ande ett textavsnitt ”genom” honom och även om det känns väldigt oväntat så erkänner vi det som ett yttrande av Gud och accepterar det villigt från Gud. Det beror på att vi bör acceptera dessa ord och inte kan förneka dem, oavsett vem som uttalar dem, så länge de kommer från den Helige Ande. Nästa yttrande skulle kunna komma genom mig, det skulle kunna komma genom dig eller det skulle kunna komma genom honom. Oavsett vem det är, så är allting Guds nåd. Men oavsett vem den personen är bör vi inte tillbe denna, för oavsett allt annat kan den personen omöjligen vara Gud. Vi kan på inga villkor utse en vanlig människa som denna till att vara vår Gud. Vår Gud är så stor och ärofull. Hur skulle han kunna representeras av någon så oansenlig? Dessutom väntar vi alla på Guds ankomst som ska föra oss tillbaka till himmelriket, och hur kan då någon så oansenlig vara kvalificerad för en så viktig och krävande uppgift? Om Herren kommer tillbaka måste det vara på ett vitt moln, synlig för alla. Så ärofullt det kommer att bli! Hur skulle han stilla kunna dölja sig bland en vanlig grupp människor?

 

Och ändå är det denna vanliga person, dold bland människor, som uträttar det nya verket med att frälsa oss. Han klargör inget för oss och berättar inte heller för oss varför han har kommit. Han uträttar bara det verk han avser att göra, stegvis och enligt sin plan. Hans ord och yttranden blir allt mer frekventa. Från att trösta, förmana, påminna och varna till att förebrå och fostra. Från en ton som är vänlig och mild till ord som är häftiga och majestätiska – alla ingjuter de medlidande och bävan i människan. Allt han säger når in till de hemligheter som är dolda djupt inom oss, hans ord plågar våra hjärtan, plågar vår ande och gör oss skamsna och förödmjukade. Vi börjar undra om Gud i den personens hjärta verkligen älskar oss och vad exakt han har för avsikt att göra. Kanske vi bara kan bli uppryckta efter att ha genomlidit en sådan smärta? I våra huvuden gör vi beräkningar … om det slutmål som skall komma och om vårt framtida öde. Ändå är det ingen av oss som tror att Gud har antagit kött och verkar bland oss. Trots att han har varit med oss så länge, trots att han redan har talat så många ord till oss, ansikte mot ansikte, är vi fortfarande ovilliga att acceptera någon så vanlig som vår framtids Gud, än mindre är vi villiga att överlåta kontrollen över vår framtid och vårt öde till någon så oansenlig. Av honom åtnjuter vi en evig tillgång till levande vatten och tack vare honom lever vi ansikte mot ansikte med Gud. Vi är bara tacksamma för nåden från Herren Jesus i himlen och har aldrig lagt märke till känslorna hos denna vanliga person som besitter gudomlighet. Han fortsätter ödmjukt att utföra sitt verk, dold i köttet, och ger uttryck för sitt hjärtas röst, till synes opåverkad av mänsklighetens avvisande av honom, och han förlåter tydligen alltid människans barnslighet och okunnighet, och är evigt tålmodig med människans vanvördighet gentemot honom.

Utan vår vetskap har denna oansenliga man steg för steg lett oss in i Guds verk. Vi genomgår otaliga prövningar, är underkastade oräkneliga tillrättavisningar och prövas av döden. Vi lär om Guds rättfärdiga och majestätiska sinnelag, åtnjuter också hans kärlek och medlidande, börjar uppskatta Guds väldiga makt och vishet, bevittna Guds skönhet och skåda Guds ivriga önskan att frälsa människan. Genom orden från denna vanliga människa börjar vi lära känna Guds sinnelag och substans, börjar vi förstå Guds vilja, börjar vi lära känna människans natur och substans och se frälsningens och fulländningens väg. Hans ord får oss att ”dö” och får oss att återigen ”födas på nytt”. Hans ord ger oss tröst men gör oss också förkrossade av skuld med en känsla av tacksamhetsskuld. Hans ord skänker oss glädje och frid, men även stor smärta. Ibland är vi som lamm till slakt i hans händer, ibland är vi som hans ögonsten och får åtnjuta hans kärlek och tillgivenhet, ibland är vi som hans fiende, brända till aska av vreden i hans blick. Vi är den mänsklighet som räddats av honom, vi är maskar inför hans blick och vi är de förlorade fåren som han tänker på att återfinna dag och natt. Han är barmhärtig mot oss, han föraktar oss, han upphöjer oss, han tröstar och förmanar oss, han vägleder oss, han upplyser oss, han tillrättavisar och fostrar oss och han till och med förbannar oss. Han oroar sig för oss natt och dag, han skyddar och värnar om oss natt och dag, han viker aldrig från vår sida och han ägnar oss all sin omsorg och betalar vilket pris som helst för oss. Bland orden från detta lilla och oansenliga kött har vi åtnjutit Gud i sin helhet och skådat den slutmål som Gud har skänkt åt oss. Ändå smyger sig fåfänga in i våra hjärtan och vi är fortfarande ovilliga att aktivt godta en person som denna som vår Gud. Även om han har gett oss så mycket manna, så mycket att glädjas åt kan inget av detta ta över Herrens plats i våra hjärtan. Det är bara med stor ovilja som vi visar vår aktning för den personens särskilda identitet och status. Om han inte talar tydligt för att få oss att inse att han är Gud så kommer vi aldrig själva att erkänna honom som den Gud som snart ska komma och ändå har verkat bland oss så länge.

 

Gud fortsätter att yttra sig och använder olika metoder och perspektiv för att förmana oss till vad vi ska göra och han ger uttryck åt sitt hjärtas röst. Hans ord bär livskraft och visar vilken väg vi ska gå och låter oss förstå vad sanningen är. Vi börjar lockas av hans ord, vi kommer att fokusera på hans ton och sätt att tala och börjar undermedvetet intressera oss för hjärtats röst hos denna oansenliga person. Han gör gedigna ansträngningar för oss, mister sömn och aptit för oss, gråter för oss, suckar för oss, stönar i sjukdom för oss, utstår förödmjukelser för vårt slutmål och vår frälsnings skull, och hans hjärta blöder och fäller tårar för vår känslolöshet och upproriskhet. Ett sådant vara och sådana ägodelar som hans är bortom en vanlig person och det kan inte besittas eller uppnås av någon av de fördärvade. Han har en tolerans och ett tålamod som ingen vanlig människa besitter, och ingen skapad varelse besitter hans kärlek. Ingen förutom honom kan känna till alla våra tankar, ha ett sådant grepp om vår natur och substans, döma mänsklighetens upproriskhet och fördärv eller tala till oss och verka bland oss på det viset å Gud i himlens vägnar. Ingen förutom han kan besitta Guds auktoritet, vishet och värdighet. Guds sinnelag och det han har och är utgår i sin helhet från honom. Ingen utom honom kan visa oss vägen och ge oss ljus. Ingen utom honom kan avslöja de mysterier som inte Gud har röjt från skapelsen fram till idag. Ingen utom honom kan rädda oss från Satans slaveri och vårt fördärvade sinnelag. Han representerar Gud och ger uttryck åt Guds hjärtas röst, Guds förmaningar och Guds dömande ord till hela mänskligheten. Han har inlett en ny tidsålder, en ny era och kommit med en ny himmel och jord, ett nytt verk och han har fört med sig hopp till oss och avslutat det liv vi levde i vaghet och låtit oss att fullt ut skåda frälsningens väg. Han har erövrat hela vår varelse och vunnit våra hjärtan. Från den stunden har våra sinnen blivit medvetna och vår ande tycks bli upplivas: Denna vanliga, oansenliga person som lever bland oss och som sedan länge har blivit avvisad av oss – är han inte den Herre Jesus som ständigt finns i våra tankar och som vi längtar efter dag och natt? Det är han! Det är verkligen han! Han är vår Gud! Han är vägen, sanningen och livet! Han har låtit oss leva igen, se ljuset och har hindrat våra hjärtan från att komma på villovägar. Vi har återvänt till Guds hem, vi har återvänt inför hans tron, vi befinner oss ansikte mot ansikte med honom, vi har bevittnat hans anlete och har sett vägen framåt. Då har våra hjärtan varit fullständigt erövrade av honom. Vi tvekar inte längre om vem han är och motsätter oss inte längre hans verk och ord, utan faller fullständigt ner inför honom. Vi vill inget hellre än att följa Guds fotspår under resten av våra liv och bli fulländade av honom och återgälda hans nåd och återgälda hans kärlek till oss och lyda hans iscensättningar och arrangemang, och samarbeta med hans verk och göra allt vi kan för att fullfölja det han anförtror oss.

 

Att bli erövrad av Gud är som en kampsportstävling.

 

Alla Guds ord slår mot vår dödliga punkt och gör oss sorgsna och rädda. Han avslöjar våra föreställningar, avslöjar våra fantasier och avslöjar vårt fördärvade sinnelag. I allt det vi säger och gör och i alla våra tankar och idéer avslöjas vår natur och substans av hans ord, och gör oss förödmjukade och darrande av rädsla. Han berättar för oss, en efter en, om alla våra handlingar, våra syften och föresatser, och till och med det fördärvade sinnelag som vi själva aldrig har upptäckt, och får oss att känna oss blottställda i all vår bedrövliga bristfällighet och, än mer, fullständigt övertygade. Han dömer oss för vårt motstånd mot honom, tuktar oss för vår hädelse och vårt fördömande av honom och får oss att känna att vi är värdelösa i hans ögon och att vi är den levande Satan. Våra förhoppningar är krossade, vi vågar inte längre ställa några orimliga krav eller försöka något med honom och till och med våra drömmar försvinner över en natt. Det är ett faktum som ingen av oss kan föreställa sig och som ingen av oss kan acceptera. För en stund råkar våra sinnen ur balans och vi vet inte hur vi ska fortsätta vägen fram, vet inte hur vi ska fortsätta i det vi tror på. Det verkar som att vår tro har hamnat på ruta ett igen och att vi aldrig har mött och bekantat oss med Herren Jesus. Allt vi ser gör oss förbryllade och får oss att känna att vi har hamnat på drift. Vi är bestörta, vi är besvikna och djupast i våra hjärtan finns en outhärdlig ilska och skam. Vi försöker få utlopp för den, försöker hitta en väg ut och än mer försöker vi fortsätta vänta på vår frälsare Jesus och utgjuta våra hjärtan till honom. Även om det händer att vi varken är högmodiga eller ödmjuka på ytan plågas vi inombords av en känsla av förlust som aldrig förr. Även om vi ibland kan verka ovanligt lugna på ytan utstår vi ett stormigt hav inombords. Hans dom och tuktan har tagit ifrån oss alla våra förhoppningar och drömmar, har lämnat oss utan våra orimliga önskningar, ovilliga att tro att han är vår frälsare med förmåga att rädda oss. Hans dom och tuktan har öppnat en djup avgrund mellan honom och oss och ingen är beredd att korsa den. Hans dom och tuktan är den första gången vi drabbas av en sådan kraftig motgång och en sådan stor förödmjukelse. Hans dom och tuktan har fått oss att verkligen uppskatta Guds ära och intolerans mot människans brott, och jämfört med det är vi så oansenliga och orena. Hans dom och tuktan har fått oss att för första gången inse hur arroganta och uppblåsta vi är och att människan aldrig kommer att bli Guds jämlike eller likställd med Gud. Hans dom och tuktan har fått oss att längta efter att inte längre leva med ett så fördärvat sinnelag och har fått oss att längta efter att bli av med en sådan natur och substans så snart som möjligt och inte längre vara avskydda av honom och motbjudande för honom. Hans dom och tuktan har gjort oss villiga att lyda hans ord och inte längre redo att göra uppror mot hans iscensättningar och arrangemang. Hans dom och tuktan har åter gett oss en längtan efter att söka livet och gjort att vi glatt accepterar honom som vår frälsare. … Vi har vandrat ut ur erövringens verk, klivit ut ur helvetet, klivit ut ur dödsskuggans dal. … Allsmäktige Gud har vunnit oss, denna grupp människor! Han har triumferat över Satan och besegrat alla sina fiender!

 

Vi är bara en grupp vanliga människor som besitter ett fördärvat sataniskt sinnelag, vi är de som Gud utvalde före tidernas begynnelse, och vi är de behövande som Gud har lyft upp från dynghögen. En gång avvisade och fördömde vi Gud, men nu har vi blivit erövrade av honom. Vi har fått liv och fått det eviga livets väg av Gud. Var vi än befinner oss på jorden, oavsett förföljelse och vedermöda, kan vi inte vara utan frälsningen från Allsmäktige Gud. För han är vår skapare och vår enda försoning!

Guds kärlek tränger fram som vattnet ur en källa och ges till dig och till mig och till honom och till alla dem som uppriktigt söker sanningen och inväntar Guds framträdande.

 

På samma sätt som månen alltid följer solen upphör aldrig Guds verk utan det utförs på dig, på mig, på honom och på alla dem som följer Guds fotspår och godtar Guds dom och tuktan.

 

23 mars 2010


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Måndag 27 maj 17:06

Människan har levt höljd i mörkrets inflytande, i slaveri under Satans inflytande, utan möjlighet att undkomma. Och efter att ha bearbetats av Satan blir människans sinnelag alltmer fördärvat. Man skulle kunna säga att människan alltid har levt med sitt fördärvade sataniska sinnelag, oförmögen att verkligen älska Gud. Om människan vill älska Gud måste därför hennes självrättfärdighet, självupptagenhet, arrogans, inbilskhet och liknande, som alltsamman tillhör Satans sinnelag, skalas av henne. Annars är människans kärlek en oren kärlek, en kärlek till Satan, en kärlek som absolut inte kan få Guds godkännande. Ingen kan verkligen älska Gud utan att direkt fullkomliggöras, åtgärdas, krossas, beskäras, tillrättavisas eller förfinas av den Helige Ande. Om du säger att en del av ditt sinnelag representerar Gud och att du därför verkligen kan älska Gud, då är du en som talar arroganta ord och en befängd människa. Och sådana människor är ärkeängeln! Människans medfödda natur kan inte direkt representera Gud. Människan måste kasta av sig sin medfödda natur med hjälp av Guds fullkomnande, och sedan – genom att hon endast bryr sig om Guds vilja, uppfyller Guds vilja och dessutom genomgå den Helige Andes verk – kan hennes utlevande få Guds godkännande. Ingen som lever i köttet kan representera Gud direkt, såvida hon inte är en människa som används av den Helige Ande. Men inte ens en sådan människas sinnelag och vad hon lever ut kan sägas alltigenom representera Gud; man kan bara säga att det hon lever ut styrs av den Helige Ande. En sådan människas sinnelag kan inte representera Gud.

 

Även om människans sinnelag har bestämts av Gud – det är obestridligt och kan betraktas som något positivt – har det bearbetats av Satan. Därför är hela människans sinnelag Satans sinnelag. Någon kanske säger att Gud, på grund av sitt sinnelag, handlar uppriktigt och att även hon beter sig på detta sätt och har denna slags karaktär, och därför menar hon att detta hennes sinnelag representerar Gud. Vad för slags människa är detta? Kan det fördärvade sataniska sinnelaget representera Gud? Den som hävdar att hans sinnelag är representativt för Gud, den personen hädar Gud och förolämpar den Helige Ande! Med utgångspunkt från hur den Helige Ande verkar, består Guds verk på jorden enbart av att erövra. Det är därför mycket av människans fördärvade sataniska sinnelag ännu inte har renats och det som människan lever ut fortfarande är Satans avbild. Det är vad människan tror är gott och representerar människans köttsliga handlingar, eller för att uttrycka det mer precist, det representerar Satan och kan absolut inte representera Gud. Även om en människa redan älskar Gud så mycket att hon är förmögen att njuta av ett himmelskt liv på jorden, kan säga saker som som ”Å Gud! Jag kan inte älska dig nog” och har nått den högsta sfären, kan man ändå inte säga att hon lever ut Gud eller representerar Gud, för människans substans är inte lik Guds. Människan kan aldrig leva ut Gud, än mindre bli Gud. Vad den Helige Ande har styrt människan att leva ut är bara i samklang med vad Gud begär av människan.

 

Alla Satans handlingar och gärningar manifesteras i människan. Alla människans handlingar och gärningar är ett uttryck för Satan och kan därför inte representera Gud. Människan är Satan förkroppsligad, och människans sinnelag kan inte representera Guds sinnelag. Vissa människor har god karaktär; Gud kan till viss del verka genom sådana människors karaktär, och det verk de utför styrs av den Helige Ande. Men deras sinnelag är oförmöget att representera Gud. Det verk Gud utför på dem består bara av att arbeta med och utveckla det som redan finns inuti. Det må vara profeter eller män som Gud använde i forna tider – ingen kan direkt representera honom. Ingen människa börjar älska Gud annat än under omständigheternas tvång och inte en enda strävar självmant efter att samarbeta. Vad är positiva saker? Allt som kommer direkt från Gud är positivt. Men människans sinnelag har bearbetats av Satan och kan inte representera Gud. Endast den inkarnerade Guden – hans kärlek, hans vilja att lida, hans rättfärdighet, underkastelse, ödmjukhet och doldhet – allt detta representerar Gud direkt. Det beror på att när han kom hade han inte någon syndig natur och han kom direkt från Gud utan att ha bearbetats av Satan. Jesus är endast en avbild av syndigt kött och representerar inte synden; därför är alla hans handlingar, gärningar och ord, fram till den stund då han fullbordade verket genom korsfästelsen (inklusive det ögonblick då han korsfästes) direkt representativa för Gud. Jesu exempel räcker för att bevisa att ingen människa med en syndig natur kan representera Gud, och människans synd representerar Satan. Det vill säga, synd representerar inte Gud, och Gud är syndfri. Även det verk som den Helige Ande utfört i människan kan endast anses ha styrts av den Helige Ande och kan inte sägas vara utfört av människan å Guds vägnar. Men vad människan beträffar representerar varken hennes synd eller hennes sinnelag Gud. Med utgångspunkt från det verk som den Helige Ande utför på människan idag och sedan lång tid tillbaka, har det mesta utförts på människan av den Helige Ande. På grund av detta har människan det som hon lever ut. Detta är dock bara ensidigt, och mycket få är kapabla att leva ut sanningen sedan de behandlats och fostrats av den Helige Ande. Det vill säga, endast den Helige Andes verk är närvarande och det finns inget samarbete från människans sida. Ser du detta klart nu? Vad skall du i så fall göra för att ge ditt yttersta för att arbeta i samförstånd med honom medan den Helige Ande är verksam och därigenom fullgöra din plikt?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

 

Av Stina - Söndag 26 maj 15:08

Guds helighet (II)

 

Förra gången samtalade vi om ett mycket viktigt ämne – ett ämne som människor ofta har diskuterat förut – och det är ett ord som ofta kommer upp när man tror på Gud, och ändå är det ett ord som förefaller både bekant och främmande för människor. Men vad beror det på? Det är ett ord som kommer från människans språk; men bland människorna är dess definition både klar och otydlig. Vilket är detta ord? (Helighet.) Helighet: Det var ämnet förra gången vi hade gemenskap. Vi delade gemenskap en del kring detta ämne. Fick alla någon ny förståelse av Guds helighets innersta väsen baserat på den del som vi delade gemenskap kring förra gången? Vad tror ni var det nya i er förståelse? Det vill säga, vad var det i den förståelsen eller i dessa ord som fick er att känna att er förståelse av Guds helighet var annorlunda eller skilde sig utifrån det jag kommunicerade om Guds helighet? Gjorde det intryck? (Gud säger vad han känner i sitt hjärta; det är äkta. Detta är en aspekt av helighet.) (Det finns helighet när Gud är vred på människan, detta är obesudlat.) (När det gäller Guds helighet förstår jag att Guds vrede och barmhärtighet finns i hans rättfärdiga sinnelag, och detta gjorde mycket starkt intryck på mig.) Alla är bekanta med ordet ”helig” och det är ett allmänt använt ord, men vilka uttryck av Guds helighet är människor förmögna att se i fråga om det ordets bibetydelser? Vad har Gud uppenbarat som människor kan känna igen? Jag är rädd att detta är något ingen vet. Alla människor har hört och känt till något om Guds rättfärdiga sinnelag. Dessutom talar många människor ofta om Guds helighet tillsammans med Guds rättfärdiga sinnelag och säger att Guds rättfärdiga sinnelag är heligt. Guds sinnelag är rättfärdigt, men om du då tar Guds rättfärdiga sinnelag och säger att det är heligt, så verkar det lite otydligt, lite förvirrande; varför är det så? Du säger att Guds sinnelag är rättfärdigt eller att hans rättfärdiga sinnelag är heligt, så hur karakteriserar ni Guds helighet i era hjärtan, hur förstår ni den? Det vill säga vad har Gud uppenbarat eller vad är det hos allt som Gud har och är som människor skulle känna igen som heligt? Har ni tänkt på det här förut? Vad jag har sett är att människor ofta uttalar allmänt vedertagna ord eller använder fraser som har sagts gång på gång, och ändå vet de inte ens vad de säger. Det är bara så som alla säger det, och de säger det slentrianmässigt, så att det blir ett fast uttryck. Men om de skulle undersöka och verkligen studera detaljerna, skulle de finna att de inte vet vad den verkliga betydelsen är eller vad det syftar på. Precis som med ordet ”helig” vet ingen exakt vilken aspekt av Guds väsen som åsyftas när man talar om hans helighet, och ingen vet hur man ska förena ordet ”helig” med Gud. Människor är helt förvirrade i sina hjärtan, och deras erkännande av Guds helighet är tvetydig. Ingen är riktigt klar över på vilket sätt Gud är helig. I dag ska vi dela gemenskap kring ämnet om hur vi kan förena ordet ”helig” med Gud så att människor kan se vilket faktiskt innehåll som utgör Guds helighets innersta väsen, och detta kommer att hindra vissa människor från att slentrianmässigt använda ordet på ett slarvigt sätt och säga saker på måfå när de inte vet vad de menar eller om de talar rätt och riktigt. Folk har alltid sagt att det är så här; du har sagt det, jag har sagt det och det har blivit ett sätt att tala och på så sätt har människor oavsiktligt fläckat ordet ”helig”.

 

När det gäller ordet ”helig” tycks det på ytan vara mycket lätt att förstå, eller hur? Människor tror åtminstone att ordet ”helig” betyder ren, fläckfri, helgad och äkta. Det finns också en del människor som förknippar ”helig” med ”kärlek”, vilket är korrekt; detta är en del av det. Guds kärlek är en del av hans väsen, men den utgör inte hela hans väsen. Men när människor ser ordet tenderar de att i sina föreställningar förknippa det med sådant de själva betraktar som äkta och rent eller med sådant de personligen anser är fläckfritt och obesudlat. En del människor sade till exempel att lotusblomman är ren och att den blommar utan att besudlas av smutsigt vatten. Därför började människor att använda ordet ”helig” om lotusblomman. En del människor uppfattade kärlekshistorier som andra hittade på som heliga, eller så betraktade de några uppdiktade aktningsvärda gestalter som heliga. Vidare ansåg en del att människor från Bibeln eller andra som det stod om i andliga böcker – såsom helgon, apostlar eller andra som en gång hade följt Gud medan han utförde sitt verk – hade haft andliga upplevelser som var heliga. Allt detta är sådant som människor kommit på och det är föreställningar som människor har. Varför har människor sådana föreställningar? Orsaken är mycket enkel: Det är för att människor lever omgivna av fördärvade sinnelag och vistas i en värld av ondska och smuts. Allt de ser, allt de vidrör, allt de upplever är Satans ondska och Satans fördärv såväl som det intrigerande, den maktkamp och det krig som uppstår mellan människor under Satans inflytande. Därför är människor inte i stånd att se eller veta vad Guds helighet och innersta väsen är, inte ens när han utför sitt arbete i människor och inte ens när han talar till dem och uppenbarar sitt sinnelag och sitt väsen. Människor säger ofta att Gud är helig, men de har inte någon sann förståelse; de uttalar bara tomma ord. Eftersom människor lever bland smuts och fördärv och vistas i Satans domän, ser de inte ljuset, de vet ingenting om positiva saker och dessutom känner de inte sanningen. Därför vet ingen på riktigt vad som menas med helig. Finns det, med tanke på detta, några heliga ting eller heliga människor i denna fördärvade mänsklighet? Vi kan med säkerhet säga: Nej, det gör det inte, eftersom endast Guds innersta väsen är heligt.

 

Beträffande heligheten hos Guds väsen delade vi gemenskap en del om den förra gången och detta tjänade som inspiration för människors kunskap om Guds helighet, men det är inte nog. Det är inte tillräckligt för att hjälpa människor att till fullo känna till Guds helighet, inte heller är det tillräckligt för att hjälpa dem att förstå att Guds helighet är unik. Vidare är det inte tillräckligt för att låta människor förstå den sida som rör helighetens sanna innebörd, eftersom den är fullständigt förkroppsligad i Gud. Därför är det nödvändigt att vi fortsätter vår gemenskap om detta ämne. Förra gången diskuterade vi tre ämnen i vår gemenskap, så vi bör nu diskutera det fjärde, och vi ska börja med att läsa Skriften.

 

Satans frestelse

 

Matt 4:1–4 Därefter fördes Jesus ut i vildmarken av anden, för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. Och när frestaren kom till honom sade denne: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Men han svarade och sade: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.’”

 

Dessa är de ord med vilka djävulen först försökte fresta Herren Jesus. Vilket är innehållet i det som djävulen sade? ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Djävulen sade dessa ord, som var helt enkla, men finns det något problem med det väsentliga innehållet i dessa ord? Han sade: ”Om du är Guds Son”, men visste han i sitt hjärta att Herren Jesus var Guds Son? Visste han att han var Kristus? (Ja.) Varför sade han då ”Om du är”? (Han försökte fresta Gud.) Men vilket var hans syfte med att göra det? Han sade: ”Om du är Guds Son.” I sitt hjärta visste han att Herren Jesus Kristus var Guds Son, det stod helt klart i hans hjärta, men underkastade han sig trots detta Jesus eller tillbad han honom? (Nej.) Vad ville han göra? Han ville göra detta och säga dessa ord för att göra Herren Jesus arg och sedan locka honom att svälja betet och lura Herren Jesus att göra saker som stämde överens med djävulens sätt att tänka. Är det inte detta som var avsikten? Satan visste mycket väl i sitt hjärta att detta var Herren Jesus Kristus, men han sade detta i alla fall. Är inte detta Satans natur? Vad är Satans natur? (Att vara listig, ond, och inte ha någon vördnad för Gud.) Han har ingen vördnad för Gud. Vad är det negativa som han gjorde här? Ville han inte attackera Gud? Han ville använda denna metod för att attackera Gud, och han sade: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd”, är inte detta Satans onda avsikt? Vad försökte han egentligen göra? Hans syfte är mycket tydligt: Han försökte använda denna metod för att vederlägga Herren Jesus Kristi ställning och identitet. Vad han menade med dessa ord är: ”Om du är Guds Son, förvandla dessa stenar till bröd. Om du inte gör det, är du inte Guds Son och du utför helt enkelt inte detta verk.” Är detta rätt? Han ville använda denna metod för att anfalla Gud, han ville rasera och tillintetgöra Guds verk; detta är Satans illvilja. Hans illvilja är ett naturligt uttryck för hans natur. Fastän han visste att Herren Jesus Kristus var Guds Son, själva inkarnationen av Gud själv, kunde han inte låta bli att göra på det här viset, följa efter Gud bakifrån och fortsätta att attackera honom och anstränga sig för att störa och tillintetgöra Guds verk.

 

Låt oss nu analysera det här uttrycket som Satan använde: ”Befall dessa stenar att bli bröd.” Att förvandla stenar till bröd – betyder det något? Om det finns mat, varför inte äta den? Varför är det nödvändigt att förvandla stenar till mat? Finns det någon betydelse här? Visst hade väl Herren Jesus mat att äta, fastän han fastade vid tillfället? (Det hade han.) Så här ser vi hur absurd och befängd Satans användning av detta uttryck är. Satan gör ett antal saker; du ser hur försåtlig och illvillig han är till sin natur och du ser honom förstöra Guds verk, och han är så fylld av hat och väcker sådan förargelse. Men finner du å andra sidan en barnslig, absurd natur bakom hans ord och handlingar? Detta är en uppenbarelse av Satans natur; han har en sådan natur och han kommer att utföra sådana handlingar. För människor i dag är uttrycket befängt och skrattretande. Men sådana ord kan verkligen yttras av Satan. Kan vi säga att han är okunnig? Absurd? Satans ondska finns överallt och uppenbaras ständigt. Och hur svarar Herren Jesus på detta? ”Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.” Har dessa ord någon kraft? (Det har de.) Varför säger vi att de har kraft? Det är för att dessa ord är sanningen. Lever då människan av bröd allena? Herren Jesus fastade i 40 dagar och nätter. Svalt han ihjäl? (Nej.) Han svalt inte ihjäl, så Satan gick fram till honom och uppmanade honom att förvandla stenarna till mat med ett sådant här slags tilltal: ”Om du förvandlar stenarna till mat, kommer du inte då att ha något att äta? Då behöver du väl inte fasta, och du behöver väl inte gå hungrig?” Men Herren Jesus sade: ”Människan skall inte bara leva av bröd”, vilket betyder att även om människan lever i en fysisk kropp, så är det inte mat som låter hennes fysiska kropp leva och andas, utan det är alla de ord som yttras av Guds mun. Å ena sidan betraktar människan dessa ord som sanning. Orden ger henne tro och får henne att känna att hon kan lita på Gud, att Gud är sanning. Å andra sidan, finns det någon praktisk sida av dessa ord? Står inte Herren Jesus ännu där, fortfarande vid liv, efter att ha fastat i 40 dagar och nätter? Är inte detta ett belysande exempel? Han har inte ätit någon mat under 40 dagar och nätter. Han lever fortfarande. Detta är det mäktiga beviset bakom hans fras. Frasen är enkel, men hade någon annan lärt Herren Kristus denna fras, som kom från hans hjärta, eller tänkte han på den bara på grund av vad Satan hade sagt till honom? För att uttrycka det på ett annat sätt, Gud är sanning, och Gud är liv, men var Guds sanning och liv ett sent tillägg? Föddes det av erfarenhet? Nej, det hör naturligt hemma hos Gud. Det betyder att sanning och liv är Guds innersta väsen. Vad han uppenbarar är sanning vad som än händer honom. Denna sanning, denna fras – vare sig dess innehåll är långt eller kort – kan låta människan leva, ge henne liv; den kan göra det möjligt för människan att i denna fras finna sanning, klarhet om människolivets väg och göra det möjligt för henne att ha tro på Gud. Källan till Guds användning av denna fras är med andra ord positiv. Kan vi då säga att detta positiva är heligt? (Ja.) Satans fras kommer från Satans natur. Satan uppenbarar oupphörligen sin onda och illvilliga natur överallt. Gör då Satan dessa uppenbarelser naturligt? Är det någon som sporrar honom? Är det någon som hjälper honom? Är det någon som tvingar honom? (Nej.) Han frambringar dem helt på eget initiativ. Detta är Satans onda natur. Vad än Gud gör och hur han än gör det så följer Satan honom i hälarna. Kärnan och de sanna dragen i det som Satan säger och gör är Satans väsen – hans onda och illvilliga väsen. Vad mer säger då Satan när vi läser vidare? Låt oss fortsätta att läsa nedan.

 

Matt 4:5–7 Då tog djävulen honom upp till den heliga staden, ställde honom på templets murkrön och sade till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig ner; det står ju skrivet: ’Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.’” Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud.’”

 

Låt oss först tala om den här frasen som Satan använder. Han sade ”Om du är Guds Son, kasta dig ner”, och sedan citerade han ur Skriften: ”Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.” Hur känner du dig när du hör Satans ord? Är de inte mycket barnsliga? De är barnsliga, befängda och avskyvärda. Varför skulle jag säga detta? Satan har alltid något dåraktigt i görningen, han tror han är mycket smart; han citerar ofta Skriften – till och med Guds exakta ord – och han försöker vända dessa ord mot Gud för att attackera och fresta honom. Hans syfte med att göra detta är att tillintetgöra planen för Guds verk. Lägger du ändå märke till något i det som Satan sade? (Det finns onda avsikter i det.) Satan har alltid varit en frestare; han talar inte uppriktigt, han talar i förtäckta ordalag och frestar, lurar och förför. Satan frestar både Gud och människan på samma sätt: Han tror att Gud och människan båda är så okunniga och dåraktiga och att de är oförmögna att klart urskilja saker och ting som de är. Satan tror att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans väsen och att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans bedrägeri och mörka avsikt. Är det inte därifrån Satan har sin dåraktighet? Vidare citerar Satan Skriften öppet; han tror att han genom att göra det skaffar sig trovärdighet och att du inte kommer att kunna peka ut några brister i detta eller undgå att bli lurad av detta. Är det inte detta som gör att Satan är absurd och barnslig? Detta är precis som när en del människor sprider evangeliet och vittnar om Gud; kommer inte då icke troende att säga något som liknar det som Satan sade? Har ni hört människor säga något liknande? Hur känner ni er när ni hör något sådant? Känner ni avsky? (Ja.) Känner ni också äckel och vämjelse när ni känner avsky? Kan ni, när ni har dessa känslor, inse att Satan och det fördärvade sinnelag som Satan arbetar in i människan är ondskefulla? Kan ni i era hjärtan någonsin nå en insikt om att ”Satans ord kommer med attacker och frestelse, hans ord är absurda, skrattretande, barnsliga och avskyvärda. Men Gud skulle aldrig i sitt tal och sina handlingar använda sådana här metoder för att tala eller utföra sitt verk och han har heller aldrig gjort det”? I den här situationen har människor naturligtvis bara ett minimum av känsla att gå på och de har ingen insikt om Guds helighet, eller hur? Med er nuvarande mognad känner ni bara så här: ”Allt som Gud säger är sanningen, det är välgörande för oss och vi måste acceptera det”; oavsett om ni är i stånd att acceptera detta eller ej säger ni utan undantag att Guds ord är sanning och att Gud är sanning, men ni vet inte att sanning är helighet i sig och att Gud är helig.

 

Så vilket var Herren Jesu svar på Satans ord? Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud’” (Matt 4:7). Finns det någon sanning i dessa ord som Herren Jesus uttalade? (Ja.) Det finns sanning i dem. På ytan ser de ut som en befallning som människor ska följa, det är ett mycket enkelt uttryck, men det är något som både människan och Satan ofta har brutit mot. Så Herren Jesus sade till honom ”Du skall inte fresta Herren din Gud”, för det är vad Satan ofta gjorde och han gjorde allt han kunde för att göra det, man kan rentav säga att han gjorde det utan att skämmas. Det är Satans grundläggande natur att inte frukta Gud och inte hysa vördnad för Gud i sitt hjärta. Inte ens när Satan befann sig bredvid Gud och kunde se honom kunde han hjälpa sig själv utan frestade Gud. Därför sade Herren Jesus till Satan ”Du skall inte fresta Herren din Gud.” Detta är en fras som Gud ofta har sagt till Satan. Är det inte passande att använda denna fras även i dag? (Jo, eftersom vi också ofta frestar Gud.) Varför gör människor ofta det? Är det för att människor är fulla av ett fördärvat sataniskt sinnelag? (Ja.) Är då det som Satan sade här ovan något som människor ofta säger? Och i vilka situationer? Man kan säga att människor har sagt sådant oberoende av tid och plats. Detta visar att människors sinnelag är exakt detsamma som Satans fördärvade sinnelag. Herren Jesus yttrade en enkel fras, en som står för sanning och en som människor behöver. Men diskuterade Herren Jesus i denna situation med Satan? Fanns det något konfrontativt i det han sade till Satan? (Nej.) Hur uppfattade Herren Jesus Satans frestelse i sitt hjärta? Kände han avsky och äckel? (Ja.) Herren Jesus kände äckel och avsky, men han diskuterade inte med Satan, än mindre talade han om några storslagna principer. Varför då? (Eftersom Satan alltid är på det sättet, han kan aldrig förändras.) Skulle vi kunna säga att Satan är oresonlig? Satan kommer aldrig att inse att Gud är sanning och aldrig gå med på att Gud är sanning; detta är hans natur. Det finns ytterligare något i Satans natur som är frånstötande, vad är det? I sina försök att fresta Herren Jesus tänkte Satan att även om han frestade Gud och det inte lyckades skulle han försöka med det i alla fall. Även om han skulle bli straffad, skulle han ändå göra det. Även om han inte skulle få någon lön för mödan av att göra det, skulle han ändå göra det och framhärda och stå mot Gud ända till slutet. Vad är detta för slags natur? Är inte detta ondska? Har den som blir rasande när Gud nämns, som blir arg när Gud nämns, sett Gud? Känner han Gud? Han vet inte vem Gud är, tror inte på Gud, och Gud har inte talat till honom. Gud har aldrig stört honom, så varför skulle han vara arg? Skulle vi kunna säga att denna person är ond? Vilka trender som än gäller i världen, det må gälla nöjen, mat, berömda människor eller vackra människor, så skulle inget av detta störa dem, men om ordet ”Gud” nämns, så blir sådana människor upprörda; skulle inte detta vara ett exempel på en ond natur? Detta tjänar som tillräckligt bevis på människans onda natur. Finns det, om ni talar för er själva, tillfällen, i samband med att sanningen nämns, Guds prövningar av mänskligheten tas upp eller man talar om Guds dömande ord mot människan, då ni känner er irriterade och äcklade och inte vill höra talas om det? Ditt hjärta kanske tänker: Sade inte alla människor att Gud är sanning? En del av dessa ord är inte sanning, detta är helt klart bara ord som Gud använder för att tillrättavisa människan! En del människor kanske till och med känner avsky i sina hjärtan: Detta tas upp varje dag, hans prövningar för oss nämns alltid, liksom hans dom; när ska allt detta sluta? När kommer vi att ta emot det goda slutmålet? Det är inte känt varifrån denna oresonliga ilska kommer. Vad är det för slags natur? (Ond natur.) Den föranledsav Satans onda natur. När det gäller Guds förhållande till Satans onda natur och människans fördärvade sinnelag diskuterar eller träter han aldrig med människor, och han bråkar aldrig när människor handlar av okunskap. Du kommer inte att se Gud ha liknande synpunkter som människor på saker och ting, och dessutom kommer du inte att se honom använda människors synpunkter, deras kunskap, deras vetenskap eller deras filosofi eller människans fantasi för att hantera saker och ting. I stället är allt Gud gör och allt han uppenbarar förknippat med sanning. Det vill säga varje ord han har sagt och varje handling han har utfört har med sanningen att göra. Denna sanning och dessa ord är inte någon grundlös fantasi, utan snarare uttrycks de av Gud på grund av Guds väsen och hans liv. Eftersom dessa ord och essensen i allt som Gud har gjort är sanning, kan vi säga att Guds väsen är heligt. Med andra ord tillför allt som Gud säger och gör livskraft och ljus till människor; det låter människor se positiva ting och det verkliga i dessa positiva ting och låter dem vandra den rätta vägen. Dessa ting bestäms på grund av Guds väsen och de bestäms på grund av hans helighets väsen. Ni har sett den, eller hur? Vi ska fortsätta med en läsning ur Skriften.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Blogkeen
Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Bloglovin'

Bible

Bible


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se