Senaste inläggen

Av Stina - Fredag 5 april 00:10

Endast de fullkomliga kan leva ett meningsfullt liv

    Sanningen är att syftet med det verk som utförs nu är att få människor att överge Satan, överge sin gamla förfader. Alla domar efter ordet syftar till att avslöja mänsklighetens fördärvade sinnelag och göra det möjligt för folk att förstå livets väsen. Dessa upprepade domar genomtränger folks hjärtan. Varje dom påverkar deras öde direkt och är menad att såra deras hjärtan så att de kan släppa taget om alla dessa saker och på så vis lära känna livet, lära känna denna smutsiga värld och även lära känna Guds visdom och allmakt samt lära känna denna av Satan fördärvade mänsklighet. Ju mer av den här sortens tuktan och dom, desto mer kan människans hjärta såras och desto mer kan hennes ande väckas till liv. Att väcka andarna hos dessa extremt fördärvade och allra djupast bedragna människor till liv är målet med den här sortens dom. Människan har ingen ande, det vill säga hennes ande dog för länge sedan och hon vet inte att det finns en himmel, vet inte att det finns en Gud och vet absolut inte att hon kämpar i dödens avgrund. Hur skulle det då vara möjligt för henne att veta att hon lever i det här onda helvetet på jorden? Hur skulle hon möjligtvis kunna veta att hennes ruttna lik, genom Satans fördärv, har fallit ner till dödens Hades? Hur skulle hon möjligtvis kunna veta att allt på jorden sedan länge förstörs av mänskligheten bortom all räddning? Och hur skulle hon möjligtvis kunna veta att Skaparen har kommit till jorden i dag och letar efter en grupp fördärvade människor som han kan rädda? Till och med när människan har upplevt varje möjlig förfining och dom är hennes slöa medvetande fortfarande knappt vaket och praktiskt taget likgiltigt. Mänskligheten är så förfallen! Även om den här sortens dom är som det grymma haglet som faller ner från himlen, är den till största nytta för människan. Om människor inte dömdes på det här sättet skulle inga resultat uppnås och det skulle vara fullständigt omöjligt att rädda människor från misärens avgrund. Om det inte vore för det här verket skulle det vara väldigt svårt för folk att stiga upp ur Hades eftersom deras hjärtan har varit döda länge och deras andar har trampats ner av Satan för länge sedan. Det som krävs för att rädda er som har sjunkit ner till förfallets bottenlösa djup är att ihärdigt ropa till er och ihärdigt döma er, och först då kommer era iskalla hjärtan att väckas till liv.

    Ert kött, era överdrivna önskemål, er girighet och er lust är för djupt rotad i er. Dessa ting kontrollerar så ständigt era hjärtan att ni är oförmögna att kasta av er oket av dessa feodala och förfallna tankar. Ni längtar varken efter att förändra er aktuella situation eller att komma undan mörkrets inflytande. Ni är helt enkelt bundna vid dessa ting. Även om ni vet att ett sådant liv är för smärtsamt och att en sådan värld är för mörk har fortfarande absolut inte en enda av er modet att förändra ett liv av det här slaget. Ni längtar bara efter att komma undan den här sortens verkliga liv, befria era själar från skärselden och leva i en fridfull, lycklig, himmelsliknande miljö. Ni är inte villiga att utstå svårigheter för att förändra de liv ni lever nu, och inte heller är ni villiga att leta inom denna dom och tuktan efter livet som ni bör träda in i. I stället drömmer ni fullkomligt orealistiska drömmar om den där vackra världen bortom köttet. Livet ni längtar efter är ett som ni utan ansträngning kan få utan att lida någon smärta. Det är fullständigt orealistiskt! Det ni hoppas på är nämligen inte att leva ut en meningsfull livstid i köttet och erhålla sanningen under loppet av en livstid, det vill säga att leva för sanningen och att stå upp för rättvisan. Det här är inte vad ni skulle betrakta som ett strålande, fantastiskt liv. Ni känner att det här inte skulle vara ett glamoröst eller meningsfullt liv. Enligt er skulle ni verkligen nedvärdera er själva om ni levde ett sådant liv! Även om ni accepterar denna tuktan i dag eftersträvar ni ändå inte att vinna sanningen eller att leva ut sanningen i nuet, utan snarare att kunna träda in i ett lyckligt liv bortom köttet senare. Ni söker inte efter sanningen och står inte upp för sanningen, och ni existerar verkligen inte för sanningen. Ni eftersträvar inte att träda in i dag, utan ni tänker istället hela tiden på ”en dag”, blickar mot den blå himlen, gråter bittra tårar och förväntar er att en dag bli tagna till himlen. Vet ni inte att ert tänkande redan saknar kontakt med verkligheten? Ni fortsätter tänka att Frälsaren av oändlig vänlighet och medkänsla utan tvekan kommer att komma en dag för att ta dig med sig, som har utstått stora svårigheter och lidanden i den här världen, och att han utan tvekan kommer att avkräva hämnd för dig som har behandlats orättvist och förtryckts. Är du inte full av synd? Är du den enda som har lidit i den här världen? Du har själv fallit ner i Satans domän och lidit, och ändå är du fortfarande i behov av att Gud ska hämnas dig? De som inte kan uppfylla Guds krav – är de inte alla Guds fiender? De som inte tror på den inkarnerade Guden – är de inte antikrist? Vad är dina goda gärningar värda? Kan de ersätta ett hjärta som tillber Gud? Du kan inte ta emot Guds välsignelse enbart genom att göra några goda gärningar, och Gud kommer inte att hämnas oförrätter mot dig bara för att du har blivit orättvist behandlad och förtryckt. De som tror på Gud men inte känner Gud än, men som gör goda gärningar – är inte alla de också tuktade? Du tror bara på Gud, vill bara att Gud ska gottgöra dig och hämnas oförrätterna du utsatts för, och vill att Gud ska erbjuda dig en utväg ur ditt lidande. Men du vägrar lägga någon vikt vid sanningen, och inte heller törstar du efter att leva ut sanningen. Ännu mindre klarar du av att fly undan detta hårda, tomma liv. I stället tittar du förväntansfullt mot Gud för att han ska lösa dina klagomål och lätta på dimman i din tillvaro samtidigt som du lever ditt liv i köttet och ditt syndiga liv. Hur är det möjligt? Om du innehar sanningen kan du följa Gud. Om du har utlevande kan du vara en manifestation av Guds ord. Om du har livet kan du glädjas åt Guds välsignelse. Bara de som innehar sanningen kan glädjas åt Guds välsignelse. Gud garanterar gottgörelse för dem som älskar honom helhjärtat samt utstår svårigheter och lidanden, inte för dem som bara älskar sig själva och har fallit offer för Satans bedrägerier. Hur kan det finnas godhet i dem som inte älskar sanningen? Hur kan det finnas rättfärdighet i dem som bara älskar köttet? Är inte rättfärdighet och godhet fullkomligt kopplade till sanningen? Är de inte reserverade för dem som älskar Gud helhjärtat? De som inte älskar sanningen och som inte är annat än ruttnande lik – bär inte alla dessa människor på ondska? De som är oförmögna att leva ut sanningen – är de inte alla sanningens fiender? Och hur är det med er?

    Om du kan komma undan dessa mörkrets influenser och skilja dig från dessa orena ting, om du kan bli helig, då betyder det att du innehar sanningen. Det betyder inte att din natur har förändrats, utan bara att du kan omsätta sanningen i praktiken och försaka köttet. Det är vad de som har blivit renade från skuld har gjort. Huvudsyftet med erövrandets verk är att rentvå mänskligheten från skuld så att människan kan besitta sanningen, eftersom människan nu förstår alltför lite sanning! Att göra erövrande verk på dessa människor är av djupaste vikt. Ni har alla hamnat under mörkrets påverkan och blivit allvarligt sårade. Målet med detta verk är då att låta er lära känna den mänskliga naturen och på så vis leva ut sanningen. Att göras fullkomliga är något som alla skapade varelser borde acceptera. Om detta stadiums verk enbart handlar om att göra människor fullkomliga, då skulle det kunna göras i England eller Amerika eller Israel. Det skulle kunna göras med folket i vilken nation som helst. Erövrandets verk är emellertid selektivt. Det första steget av erövrande verk är kortsiktigt; det kommer också att användas för att förödmjuka Satan och erövra hela universum. Det här är det inledande erövrande verket. Man kan säga att varje skapad varelse som tror på Gud kan göras fullkomlig eftersom att göras fullkomlig är något som bara kan uppnås efter en långsiktig förändring. Men att erövras är något annat. Typexemplaret och modellen för erövring måste vara den som släpar efter mest, lever i det djupaste mörkret och även är den mest nedbrutna, mest ovilliga att acceptera Gud och mest olydiga mot Gud. Det här är den sortens person som kan vittna om att ha blivit erövrad. Huvudmålet med det erövrande verket är att besegra Satan. Huvudmålet med att göra människor fullkomliga, å andra sidan, är att vinna människor. Det är att göra det möjligt för människor att bära vittnesbörd när de har blivit erövrade om att detta erövrande verk har placerats här, på människor som ni. Syftet är att människor ska bära vittnesbörd efter att ha blivit erövrade. Dessa erövrade människor kommer att användas för att uppnå målet att förödmjuka Satan. Så vilken är den huvudsakliga erövringsmetoden? Tuktan, dom, att kasta förbannelser och avslöja – att använda det rättfärdiga sinnelaget för att erövra människor så att de är fullständigt övertygade på grund av Guds rättfärdiga sinnelag. Att använda ordets verklighet och att använda ordets auktoritet för att erövra människor och övertyga dem fullständigt – det här är vad det innebär att bli erövrad. De som har gjorts fullkomliga klarar inte bara av att uppnå lydnad efter att ha blivit erövrade, utan de klarar också av att ha kunskap om domens verk, ändra sitt sinnelag och känna Gud. De upplever vägen till att älska Gud och är fyllda med sanningen. De vet hur man upplever Guds verk, klarar av att lida för Guds skull och har sina egna viljor. De fullkomliga är de som har en faktiskt förståelse för sanningen tack vare att de har upplevt Guds ord. De erövrade är de som känner till sanningen men inte har accepterat sanningens verkliga betydelse. När de har blivit erövrade lyder de, men deras lydnad är helt och hållet resultatet av domen de har fått. De har ingen som helst förståelse för den verkliga betydelsen bakom många sanningar. De erkänner sanningen verbalt, men de har inte trätt in i sanningen; de förstår sanningen, men de har inte upplevt sanningen. Det verk som utförs mot dem som görs fullkomliga inkluderar tuktan och domar, tillsammans med tillhandahållandet av liv. En person som värdesätter att träda in i sanningen är en person som ska göras fullkomlig. Skillnaden mellan de som ska göras fullkomliga och de erövrade består i huruvida de träder in i sanningen. De som förstår sanningen, har trätt in i sanningen och lever ut sanningen är de fullkomliga. De som inte förstår sanningen och inte träder in i sanningen, det vill säga de som inte lever ut sanningen, är människor som inte kan göras fullkomliga. Om sådana människor nu klarar av att lyda fullständigt så är de erövrade. Om de erövrade inte söker sanningen – om de följer men inte lever ut sanningen, om de får syn på och hör om sanningen men inte värdesätter att leva ut sanningen – kan de inte göras fullkomliga. De som ska göras fullkomliga utövar sanningen i enlighet med fullkomlighetens väg, det vill säga de utövar sanningen grundad på fullkomlighetens väg. På det här sättet uppfyller de Guds vilja och de görs fullkomliga. Alla som följer ända till slutet innan det erövrande verket avslutas är erövrade, men kan inte påstå sig vara fullkomliga. De fullkomliga refererar till dem som, efter att det erövrande verket är avslutat, kan sträva efter sanningen och vinnas av Gud. Det refererar till dem som, när erövringsverket är över, står stadigt i motgång och lever ut sanningen. Det som skiljer att bli erövrad från att göras fullkomlig är skillnader i verkandets steg och skillnader i graden till vilken människor förstår och träder in i sanningen. Alla som inte har gett sig in på vägen till fullkomlighet, det vill säga de som inte äger sanningen, kommer i slutändan fortfarande att elimineras. Bara de som äger sanningen och som lever ut sanningen kan vinnas helt av Gud. Det vill säga, de som lever ut Petrus avbild är de fullkomliga, medan alla andra är de erövrade. Verket som utförs mot alla de som erövras består helt enkelt av att kasta av förbannelser, tukta och uppvisa vrede, och det som drabbar dem är helt enkelt rättfärdighet och förbannelser. Att verka på en sådan person är att rakt på sak avslöja – att avslöja det fördärvade sinnelaget inom honom så att han känner igen det i sig själv och är fullkomligt övertygad. När människan väl är helt lydig avslutas det erövrande verket. Även om de flesta fortfarande inte försöker förstå sanningen, kommer det erövrande verket att vara över.

    Det finns kriterier som måste uppfyllas för att du ska kunna bli fullkomlig. Genom din beslutsamhet, din uthållighet och ditt samvete, och din strävan kommer du att kunna uppleva livet och uppfylla Guds vilja. Dessa är ditt inträde och vad som krävs av dig på vägen mot fullkomlighet. Fullkomlighetens verk kan utföras på alla människor. Alla som strävar efter Gud kan göras fullkomliga och har möjligheten och kvalifikationerna att bli fullkomliggjorda. Det finns ingen fast regel här. Om någon kan göras fullkomlig eller inte beror främst på vad den personen strävar efter. Människor som älskar sanningen och kan leva ut sanningen kan absolut göras fullkomliga. Och människor som inte älskar sanningen och inte lovordas av Gud äger inte det liv som Gud kräver. Dessa människor kan inte göras fullkomliga. Fullkomlighetens verk sker enbart för att vinna människor, det är inte ett steg i stridenmot Satan. Det erövrande verket sker enbart för att strida mot Satan, vilket innebär att använda erövringen av människan för att besegra Satan. Det sistnämnda är huvudverket, det nyaste verket som aldrig har utförts under alla tidsåldrar. Man kan säga att målet med detta stadium framför allt är att erövra alla människor för att besegra Satan. Verket med att göra människor fullkomliga – det är inget nytt verk. Allt verk under perioden när Gud verkar i köttet har erövringen av människor som sitt främsta mål. Det här är som under nådens tidsålder. Hela mänsklighetens försoning genom korsfästelsen var huvudverket. ”Vinnandet av människor” skedde utöver verket i köttet och först efter korsfästelsen. När Jesus kom och gjorde sitt verk var hans mål framför allt att använda sin korsfästelse för att triumfera över dödens slaveri och Hades, att triumfera över Satans påverkan, det vill säga att besegra Satan. Det var först när Jesus hade korsfästs som Petrus steg för steg gav sig in på vägen mot fullkomlighet. Han var naturligtvis bland dem som följde Jesus medan Jesus verkade, men han gjordes inte fullkomlig vid den tiden. Det var snarare efter att Jesus avslutat sitt verk som Petrus gradvis förstod sanningen och sedan blev fullkomliggjord. Den inkarnerade Guden kommer endast till jorden för att slutföra ett centralt nyckelskede av verket under en kort tid, inte för att leva bland människor på jorden under lång tid och avsiktligt göra dem fullkomliga dem. Han utför inte det verket. Han väntar inte till den tid då människan är fullständigt fullkomliggjord med att avsluta sitt verk. Det är inte målet och meningen med hans inkarnation. Han kommer bara för att utföra det kortsiktiga verket med att rädda mänskligheten, inte för att utföra det väldigt långsiktiga verket med att göra mänskligheten fullkomlig. Verket med att rädda mänskligheten är representativt, har förmågan att starta en ny tidsålder och kan avslutas på kort tid. Att göra mänskligheten fullkomlig kräver däremot att föra människan upp till en viss nivå och det är ett verk som tar lång tid. Detta verk måste utföras av Guds Ande, men det utförs på grundval av den sanning som uttalas under verket i köttet. Eller så låter han dessutom apostlarna uppstå för att de ska utföra det långsiktiga herdearbetet för att uppnå hans mål att göra mänskligheten fullkomlig. Den inkarnerade Guden utför inte det här verket. Han talar enbart om livets väg så att människor ska förstå och ger bara mänskligheten sanningen i stället för att ständigt följa människan när hon utövar sanningen, eftersom det inte ligger inom hans ämbete. Alltså kommer han inte att göra människan sällskap förrän den dag då människan fullständigt förstår sanningen och fullständigt erhåller sanningen. Hans verk i köttet avslutas när människan formellt träder in på det rätta spåret till livets sanning, när människan kliver in på det rätta spåret mot att göras fullkomlig. Det här är naturligtvis också när han kommer att ha besegrat Satan fullständigt och triumferat över världen. Han bryr sig inte om huruvida människan slutligen har trätt in i sanningen då och inte heller bryr han sig om huruvida människans liv är stort eller litet. Det är inget av det som han ska förvalta i köttet, inget av det ingår i den inkarnerade Gudens ämbete. När han avslutar det verk han var ämnad att utföra avslutar han sitt verk i köttet. Den inkarnerade Gudens verk är bara det verk som Guds Ande inte kan göra direkt. Det är också frälsningens kortsiktiga verk, inget långsiktigt verk på jorden.

Att höja er kaliber ligger inte inom mitt verks sfär. Jag ber er att göra detta bara för att er kaliber är för låg. I sanning är detta inte en del av fullkomliggörandets verk, det är snarare ett extra verk som utförs på er. Verket som fullbordas på er i dag sker efter vad ni behöver. Det är individanpassat, inte en väg som ska beträdas av alla som ska göras fullkomliga. Eftersom er kaliber är lägre än någon annans som gjordes fullkomlig i det förflutna möter detta verk, när det gäller er, alltför många hinder. Jag är bland er och utför detta extraverk eftersom fullkomlighetens målgrupper är annorlunda. När Gud i vanliga fall kommer till jorden, håller han sig inom snäva gränser för att utföra sitt verk och bryr sig inte om alltför mycket annat. Han blir inte involverad i familjefrågor och tar inte del i människors liv. Han är fullständigt likgiltig inför sådana bagateller; de ingår inte i hans ämbete. Men er kaliber är så mycket lägre än vad jag krävde – det saknar fullständigt motstycke – så att det utgör extrema utmaningar för verket. Dessutom måste detta verk utföras bland folket i detta land som är Kina. Ni är så underutbildade att jag inte har något annat val än att kräva att ni utbildar er. Jag har berättat för er att detta är extra arbete, men det är också något ni måste ha, något som är till nytta för ert fullkomnande. Faktum är att ni bör skaffa er utbildning, grundläggande kunskap om uppförande och grundläggande kunskap om livet i förväg. Jag ska inte behöva prata med er om de här sakerna. Men eftersom ni inte har de här sakerna har jag inget annat val än att göra verket med att lägga till dem åt er efter fullbordat faktum. Även om ni hyser många föreställningar om mig, kräver jag fortfarande detta av er, kräver fortfarande att ni höjer er kaliber. Det är inte min avsikt att komma och utföra detta verk, eftersom mitt verk endast är att erövra er, endast är att erhålla er totala övertygelse genom att döma er, och på så vis peka ut den livsväg som ni bör beträda. Uttryckt på ett annat sätt, hur utbildade ni är och om ni har kunskap om livet skulle absolut inte ha något med mig att göra, om det inte vore så att jag behöver erövra er med mitt ord. Allt detta läggs till för att säkerställa resultat från det erövrande verket och för ert efterföljande fullkomnandes skull. Det är inte ett steg i det erövrande verket. Eftersom ni är av låg kaliber och ni är lata och slarviga, dåraktiga och trögtänkta, okänsliga och idiotiska – eftersom ni är ytterst onormala – kräver jag att ni först höjer er kaliber. Alla som vill bli fullkomliggjorda måste leva upp till vissa kriterier. För att göras fullkomlig måste man ha ett klart och nyktert sinne och vara villig att leva ett meningsfullt liv. Om du är en som inte är beredd att leva ett tomt liv, en som eftersträvar efter sanningen, om du är uppriktig i allt du gör och om du är en ytterst normal människa, då är du kvalificerad att göras fullkomlig.

    Detta verk bland er utförs på er i enlighet med vad som behöver göras. Efter erövringen av dessa individer kommer en grupp människor att göras fullkomliga. Av den anledningen utförs en stor del av det nuvarande verket också som förberedelse för målet att göra er fullkomliga, eftersom det finns många som hungrar efter sanningen som kan göras fullkomliga. Om det erövrande verket utförs på er och inget ytterligare verk sker därefter, är det då inte så att vissa som längtar efter sanningen inte kommer att vinna den? Syftet med det aktuella verket är att öppna en väg för att göra människor fullkomliga senare. Även om mitt verk enbart är erövring är den livets väg jag talar om ändå i förberedelse för att göra människor fullkomliga senare. Verket som sker efter erövring fokuserar på att göra människor fullkomliga, och på så vis sker erövringen för att lägga en grund för fullkomnandet. Människan kan bara göras fullkomlig efter att ha blivit erövrad. Just nu är den främsta uppgiften att erövra, senare kommer de som söker och längtar efter sanningen att göras fullkomliga. Att göras fullkomlig har att göra med människors positiva aspekter för inträde: Har du ett hjärta som älskar Gud? Hur djup har din upplevelse varit medan du har vandrat den här vägen? Hur ren är din kärlek till Gud? Hur exakt är ditt utövande av sanningen? För att göras fullkomlig måste man ha grundläggande kunskap om alla aspekter av mänskligheten. Det här är ett grundläggande krav. Alla de som inte kan göras fullkomliga efter att ha blivit erövrade blir tjänande objekt och kommer i slutändan fortfarande att kastas i eld- och svavelsjön och fortfarande att falla ner i den bottenlösa avgrunden eftersom deras sinnelag inte har förändrats och de fortfarande tillhör Satan. Om en människa saknar kvalifikationerna för fullkomnande så är hon värdelös – hon är avfall, ett redskap, något som inte kan uthärda eldprovet! Hur stor är din kärlek till Gud just nu? Hur mycket föraktar du dig själv? Hur väl känner du egentligen Satan? Har ni skärpt er beslutsamhet? Är ert mänskliga liv väl reglerat? Har ert liv förändrats? Lever ni ett nytt liv? Har er syn på livet förändrats? Om dessa saker inte har förändrats kan du inte göras fullkomlig även om du inte retirerar. I stället har du bara blivit erövrad. När det är dags att testa dig saknar du sanningen, din mänsklighet är onormal och du är lika låg som ett odjur. Du har bara blivit erövrad, är bara en som har blivit erövrad av mig. Precis som en åsna blir skrämd och rädd för att göra något varje gång den ser sin ägare när den väl har upplevt ägarens piska, är också du som denna kuvade åsna. Om en person saknar dessa positiva aspekter och i stället är passiv och rädd, blyg och tveksam inför alla ting, oförmögen att urskilja något tydligt, oförmögen att acceptera sanningen, fortfarande utan en väg för utövande, än mer utan ett hjärta som älskar Gud – om en person inte har någon förståelse för hur man älskar Gud, hur man lever ett meningsfullt liv eller hur man blir en riktig person – hur kan en sådan person bära vittnesbörd om Gud? Det här visar att ditt liv har litet värde och att du inte är något annat än en kuvad åsna. Du har blivit erövrad men det betyder bara att du har förnekat den stora röda draken och vägrar att underkasta sig dess domän, det betyder att du tror att det finns en Gud, vill lyda alla Guds planer och inte har några klagomål. Men i de positiva aspekterna, kan du leva ut Guds ord och manifestera Gud? Om du inte har något av detta betyder det att du inte har vunnits av Gud och du är inget annat än en underkuvad åsna. Det finns inget önskvärt hos dig och den Helige Ande verkar inte i dig. Din mänsklighet är alltför bristfällig och det är omöjligt för Gud att använda dig. Du måste bli godkänd av Gud och vara hundra gånger bättre än de icke-troende odjuren och än de levande döda – bara de som kommer till den här nivån är kvalificerade att göras fullkomliga. Bara om man har mänsklighet och ett samvete är man lämpad att användas av Gud. Först när ni har blivit fullkomliggjorda kan du betraktas som mänsklig. Endast de fullkomliggjorda är människor som lever meningsfulla liv. Endast sådana människor kan vittna om Gud ännu mer rungande.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Onsdag 3 april 23:31

ANNONS
Av Stina - Tisdag 2 april 21:04

Angående Guds användning av människan

    Ingen kan leva självständigt, utom de som ges särskild styrning och vägledning av den Helige Ande, för de kräver pastoral omsorg och herdeskap av dem som används av Gud. Därför upphöjer Gud i varje tidsålder olika människor som flänger och gnor för att valla kyrkorna för hans verks skull. Vilket betyder att Guds verk måste utföras genom dem som han ser välvilligt på och godkänner; den Helige Ande måste använda den del inom dem som är värdig att användas för att verka, och de görs redo att användas av Gud genom att de görs fullkomliga av den Helige Ande. Eftersom människans förmåga att förstå är alltför bristfällig, måste hon vallas av dem som används av Gud; det var samma sak när Gud använde Mose, hos vilken han fann mycket som var lämpligt att använda vid den tiden, och som han använde för att göra Guds verk i det stadiet. I det här stadiet använder Gud en människa och utnyttjar samtidigt också den del av henne som kan användas av den Helige Ande för att verka, och den Helige Ande både styr henne och gör den återstående, obrukbara, delen fullkomlig på samma gång.

    Det verk som utförs av den som används av Gud är till för att samverka med Kristi eller den Helige Andes verk. Den här människan är upphöjd av Gud bland människorna, hon är på plats för att leda alla Guds utvalda, och hon är också upphöjd av Gud för att utföra verket som gäller mänskligt samarbete. Med en sådan människa, som kan utföra det verk som tillhör det mänskliga samarbetet, kan fler av Guds krav på människan och det verk som den Helige Ande måste utföra bland människorna uppnås. Ett annat sätt att uttrycka detta är så här: Guds mål med att använda denna människa är att alla som följer Gud ska kunna förstå Guds vilja bättre och kunna uppfylla fler av Guds krav. Eftersom människorna är oförmögna att förstå Guds ord eller Guds vilja direkt, har Gud upphöjt någon som används för att utföra ett sådant verk. Den här personen som används av Gud kan också beskrivas som en förmedlare genom vilken Gud vägleder människorna, som den ”översättare” som kommunicerar mellan Gud och människorna. En sådan människa är alltså olik någon av dem som arbetar i Guds hushåll eller som är hans apostlar. Liksom de kan hon sägas vara en som tjänar Gud, men ändå skiljer hon sig i hög grad från de andra arbetarna och apostlarna i fråga om substansen i sitt verk och bakgrunden till Guds användning av henne. Beträffande substansen i hennes verk och bakgrunden till hennes användning så upphöjs den människa som används av Gud av honom, hon förbereds av Gud för Guds verk och hon samverkar i Guds eget verk. Ingen människa skulle någonsin kunna ersätta henne i hennes arbete, som är mänsklig samverkan som är väsentligt för det gudomliga verket. Det arbete som under tiden utförs av andra arbetare och apostlar är bara överförande och genomförande av de många aspekter av de arrangemang som hör till kyrkorna under varje skede, eller också arbetet med något enkelt ombesörjande av livet för att upprätthålla kyrkans liv. Dessa arbetare och apostlar är inte tillsatta av Gud, än mindre kan de sägas vara någon av dem som används av den Helige Ande. De är utvalda av kyrkorna, och efter att de har utbildats och danats under en tid behålls de som är lämpade, medan de som inte är lämpade skickas tillbaka till den plats de kom från. Eftersom dessa människor väljs ut bland kyrkorna, visar en del sin rätta färg sedan de blivit ledare, och en del utför till och med många onda gärningar och elimineras till slut. Den som å andra sidan används av Gud, är någon som har förberetts av Gud och som besitter en särskild kaliber och är mänsklig. Han har förberetts och gjorts fullkomlig i förväg av den Helige Ande och leds helt och hållet av den Helige Ande, och, i synnerhet när det gäller hans arbete, styrs han och får befallningar av den Helige Ande – som ett resultat av detta finns det inte något avsteg på den stig där Guds utvalda leds, för Gud tar sannerligen ansvar för sitt eget verk och Gud utför sitt eget verk i alla tider.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Måndag 1 april 22:59

Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud

    Den inkarnerade Gudens verk inkluderar två delar. Den första gången blev han kött, folk trodde inte på honom och kände honom inte, och de spikade fast Jesus på korset. Den andra gången trodde inte folk heller på honom, än mindre lärde de känna honom, och än en gång spikade de upp Kristus på korset. Är människan inte Guds fiende? Om människan inte känner honom, hur skulle hon då kunna vara Guds förtrogna? Och hur skulle hon kunna vara kvalificerad att vittna om Gud? Är inte alla anspråk på att älska Gud, tjäna Gud, lovprisa Gud, bedrägliga lögner? Om du ägnar ditt liv åt dessa orealistiska, opraktiska ting, arbetar du då inte till ingen nytta? Hur skulle du kunna vara Guds förtrogna när du inte ens vet vem Gud är? Är en sådan strävan inte vag och abstrakt? Är den inte bedräglig? Hur kan någon bli Guds förtrogna? Vad är den praktiska betydelsen av att vara en av Guds förtrogna? Kan du vara en av Guds Andes förtrogna? Kan du se hur stor och upphöjd Anden är? Att vara en osynlig, ogripbar Guds förtrogna – är inte det vagt och abstrakt? Vad är den praktiska betydelsen av en sådan strävan? Är inte allt bedrägliga lögner? Det du strävar efter är att bli Guds förtrogna, men faktum är att du är Satans knähund, för du känner inte Gud och du följer den icke existerande ”Guden av alla ting” som är osynlig, ogripbar och uppbyggd av dina egna begrepp. Allmänt talat är en sådan ”Gud” Satan och praktiskt talat är det du själv. Du försöker bli din egen förtrogna men säger ändå att du försöker vara Guds förtrogna – är inte det hädelse? Vad har en sådan strävan för värde? Om Guds Ande inte blir kött, då är Guds väsen inte mer än en osynlig, ogripbar Ande av liv, formlös och amorf, av det icke materiella slaget, oåtkomlig och obegriplig för människan. Hur skulle människan kunna vara den förtrogna till en icke fysisk, förunderlig, obegriplig Ande som denna? Är det inte ett skämt? Sådant absurt resonemang är ogiltigt och opraktiskt. Den skapade människan är av ett till sin natur annat slag än Guds Ande, så hur skulle de två kunna vara varandras förtrogna? Om Guds Ande inte förverkligades i köttet, om Gud inte blev kött och ödmjukade sig genom att bli en skapelse, då skulle den skapade människan vara både okvalificerad och oförmögen att vara hans förtrogna, och förutom de gudfruktiga troende som kanske har chansen att vara Guds förtrogna efter att deras själar har kommit in i himlen, skulle de flesta människor vara oförmögna att bli Guds Andes förtrogna. Och om människan önskar bli Guds förtrogna i himlen under den inkarnerade Gudens vägledning, är hon då inte en häpnadsväckande dåraktig icke-människa? Människan strävar helt enkelt efter ”trofasthet” mot en osynlig Gud, och lägger inte minsta vikt vid den Gud som går att se, för det är så enkelt att följa en osynlig Gud – människan kan göra det på vilket sätt som helst. Men strävan efter den synliga Guden är inte enkel. Människan som söker en otydlig Gud är totalt oförmögen att vinna Gud, eftersom alla ting som är otydliga och abstrakta är det människor som föreställer och de är oförmögna att vinnas av människan. Om den Gud som kom bland er var en ädel och upphöjd Gud som inte var tillgänglig för er, hur kunde ni då förstå hans vilja? Och hur kunde ni känna och förstå honom? Om han bara gjorde sitt verk och inte hade någon normal kontakt med människan, eller inte var fylld av någon normal mänsklighet och var otillgänglig för vanliga dödliga, då, även om han gjorde mycket verk för er men ni inte hade någon kontakt med honom, och var oförmögna att se honom, hur kunde ni känna honom? Om det inte var för detta kött fyllt av normal mänsklighet, skulle människan inte kunna känna Gud; det är enbart tack vare Guds inkarnation som människan är kvalificerad att vara denna Gud i köttets förtrogna. Människan blir Guds förtrogna eftersom människan kommer i kontakt med honom, eftersom människan lever tillsammans med honom och är i sällskap med honom och därmed gradvis lär känna honom. Om det inte vore så, skulle då inte människans strävan vara förgäves? Det vill säga, det är inte enbart tack vare Guds verk som människan kan vara Guds förtrogna, utan också tack vare den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet. Det är enbart tack vare att Gud blir kött som människan får chansen att utföra sin plikt och chansen att tillbedja den sanna Guden. Är inte det här den mest verkliga och praktiska sanningen? Önskar du nu fortfarande att du ska bli Guds förtrogna i himlen? Det är bara när Gud ödmjukar sig till en viss punkt, det vill säga bara när Gud blir kött, som människan kan bli hans förtrogna och förtroliga vän. Gud är av Anden: Hur är människan kvalificerad att bli en förtrogen till denna Ande, som är upphöjd och ofattbar? Det är bara när Guds Ande stiger ner i köttet, och blir en varelse med samma utsida som människan, som människan kan förstå hans vilja och faktiskt vinnas av honom. Han talar och verkar i köttet, delar människans glädjeämnen, sorger och vedermödor, lever i samma värld som människan, skyddar människan och vägleder henne, och genom detta renar han människan och låter människan vinna hans frälsning och hans välsignelse. När människan har vunnit dessa ting förstår hon verkligen Guds vilja och först då kan hon bli Guds förtrogna. Endast det här är praktiskt. Om Gud vore osynlig och ogripbar för människan, hur skulle människan då kunna vara hans förtrogna? Är inte detta tomma dogmer?

    I sin tro på Gud i dag strävar många människor fortfarande efter något som är vagt och abstrakt. De har inte grepp om verkligheten bakom Guds verk i dag och lever fortfarande bland bokstäver och dogmer. Dessutom har de flesta fortfarande inte kommit in i verkligheten bakom nya fraser som den ”nya generationen av dem som älskar Gud”, ”Guds förtrogna”, ”idealet och modellen i kärlek till Gud”, ”Petrus stil”; i stället är deras strävan fortfarande vag och abstrakt, de famlar fortfarande runt i dogmer och de har ingen förståelse för dessa ords verklighet. När Guds Ande blir kött kan du se och röra vid hans verk i köttet. Men om du fortfarande är oförmögen att bli hans förtrogna, om du fortfarande är ur stånd att bli hans förtrogna, hur skulle du då kunna bli Guds Andes förtrogna? Om du inte känner dagens Gud, hur kan du då bli en i den nya generationen av dem som älskar Gud? Är inte dessa de tomma bokstäverna och dogmerna? Kan du se Anden och förstå hans vilja? Är dessa inte tomma ord? Det är inte nog att du bara säger dessa fraser eller termer, och inte heller kan du göra Gud belåten enbart genom beslutsamhet. Du är nöjd med att enbart tala dessa ord, och du gör det för att tillfredsställa dina egna begär, för att tillfredsställa dina egna orealistiska ideal samt för att tillfredsställa dina egna föreställningar och ditt eget tänkande. Om du inte känner dagens Gud kommer du, oberoende av vad du gör, inte att kunna tillfredsställa Guds hjärtas begär. Vad innebär det att vara en Guds förtrogna? Förstår du fortfarande inte det? Eftersom Guds förtrogna är en människa är Gud också människa, det vill säga att Gud har blivit kött, har blivit människa. Bara de som är av samma slag kan kalla varandra förtrogna, först då kan de betraktas som förtrogna. Om Gud var av Anden, hur kunde då den skapade människan bli hans förtrogna?

    Din tro på Gud, din strävan efter sanning och till och med sättet du uppför dig på bör alla vara baserade på verklighet: Allt du gör bör vara praktiskt och du bör inte sträva efter sådana illusoriska, nyckfulla ting. Det finns inget värde i att uppträda på det här sättet och dessutom inget värde i ett sådant liv. Eftersom din strävan och ditt liv inte tillbringas bland något annat än oärlighet och svek, och du inte strävar efter ting som har värde och betydelse, vinner du inget annat än absurda resonemang och dogmer som inte är av sanningen. Sådana ting har ingen relation till betydelsen och värdet av din existens, och kan endast föra dig till en intetsägande värld. På det här sättet kommer hela ditt liv att sakna värde eller betydelse – och om du inte strävar efter ett liv av betydelse kan du leva hundra år och allt skulle vara till ingen nytta. Hur kan det kallas ett människoliv? Är det inte snarare ett djurs liv? Likaså, om ni försöker följa vägen för tro på Gud, men inte gör några försök att sträva efter den Gud som går att se, utan i stället tillber en osynlig och obegriplig Gud, är då inte en sådan strävan än mer fruktlös? I slutändan kommer din strävan att bli en hög av ruiner. Till vilken fördel är en sådan strävan för dig? Det största problemet med människan är att hon bara älskar ting som hon inte kan se eller röra vid, ting som är i högsta grad mystiska och förunderliga, och som är omöjliga för människan att föreställa sig och ouppnåeliga för vanliga dödliga. Ju mer orealistiska dessa ting är, desto mer analyseras de av människan, som till och med strävar efter dem, utan att tänka på något annat, och försöker vinna dem. Ju mer orealistiska de är, desto noggrannare rannsakar och analyserar människan dem, och går till och med så långt att hon gör sina egna uttömmande idéer om dem. Ju mer realistiska saker och ting är, däremot, desto lättare avfärdar människan dem; hon ser helt enkelt ner på dem och visar till och med förakt mot dem. Är inte det här precis er attityd gentemot det realistiska verk jag gör i dag? Ju mer realistiska sådana saker och ting är, desto mer fördomsfulla är ni mot dem. Ni undvarar ingen tid för att undersöka dem utan ignorerar dem bara, ni ser ner på dessa realistiska, lättfattliga krav och hyser till och med flera föreställningar om denna Gud som är i högsta grad verklig, och är helt enkelt oförmögna att acceptera att han är verklig och normal. Tror du på så sätt inte mitt i oklarhet? Du har en orubblig tro på förflutna tiders vaga Gud och inget intresse för dagens verkliga Gud. Beror inte detta på att gårdagens Gud och dagens Gud är från två olika eror? Beror det inte också på att gårdagens Gud är himlens upphöjda Gud, medan dagens Gud är en pytteliten man på jorden? Är det inte, dessutom, för att den Gud som tillbes av människan är det som skapats av hennes uppfattningar, medan dagens Gud är ett verkligt kött skapat på jorden? När allt är sagt och gjort, är det inte för att dagens Gud är för verklig som människan inte strävar efter honom? För det som dagens Gud kräver av människan är just det som människan är mest ovillig att göra, och som får henne att skämmas. Gör inte detta saker och ting svåra för människan? Blottlägger inte detta hennes ärr? På det här sättet blir många av dem som inte följer verkligheten den inkarnerade Gudens fiender, antikrister. Är inte det här ett uppenbart faktum? Tidigare, när Gud ännu inte hade blivit kött, kan du ha varit en religiös figur eller en gudfruktig troende. När Gud sedan blev kött blev många sådana gudfruktiga troende oavsiktligt antikrist. Vet du vad som pågår här? I din tro på Gud koncentrerar du dig inte på verkligheten och strävar du inte efter sanningen, utan i stället hänger du upp dig på lögner – är inte detta den tydligaste källan till din fiendskap gentemot den inkarnerade Guden? Den inkarnerade Guden kallas Kristus, så är då inte alla som inte tror på den inkarnerade Guden antikrist? Och är då den du tror på och älskar verkligen denna Gud i köttet? Är det verkligen denna levande Gud som andas som är mest realistisk och enastående normal? Exakt vad är det som är målet med din strävan? Finns det i himlen eller på jorden? Är det en uppfattning eller är det sanningen? Är det Gud eller är det någon övernaturlig varelse? Faktum är att sanningen är den verkligaste av livets aforismer, och den högsta av sådana aforismer bland hela mänskligheten. Eftersom det är kravet som Gud ställer på människan, och verket som görs av Gud personligen, kallas det livets aforism. Det är inte en aforism som är sammanfattad från något och det är inte heller ett berömt citat från någon stor figur, i stället är det yttrandet till mänskligheten från himmelens och jordens och alltings Herre, och inte några ord sammanfattade av människan, utan Guds inneboende liv. Och därmed kallas det för den högsta av livets alla aforismer. Människans strävan efter att omsätta sanningen i praktiken är utförandet av hennes plikt, det vill säga att uppfylla Guds krav. I detta kravs väsen ligger den sannaste av alla sanningar, snarare än tomma dogmer som ingen människa kan leva upp till. Om din strävan inte är något annat än dogmer och inte innehåller någon sanning, gör du då inte uppror mot sanningen? Är du inte någon som attackerar sanningen? Hur skulle en sådan person sträva efter att älska Gud? Människor som saknar verklighet är de som förråder sanningen och de är alla till sin natur upproriska!

    Oberoende av hur du strävar måste du, framför allt, förstå verket som Gud gör i dag och du måste förstå vikten av detta verk. Du måste förstå och veta vilket verk Gud gör när han kommer de sista dagarna, vilket sinnelag han för med sig och vad som kommer att göras fullkomligt i människan. Om du inte känner eller förstår verket som han har kommit för att göra i köttet, hur kan du då förstå hans vilja och hur kan du bli hans förtrogna? Faktum är att det inte är komplicerat att vara Guds förtrogna, men det är inte heller enkelt. Om människan kan begripa så kan hon fullgöra, och följaktligen är det inte komplicerat; om människan inte kan begripa är det mycket svårare, och dessutom blir människan benägen att sträva mitt i otydlighet. Om människan, i sin strävan efter Gud, inte har sin egen ställning att stå fast vid och inte vet vilken sanning hon bör hålla sig till, då innebär det att hon inte har någon grund, och då är det inte enkelt för henne att stå fast. I dag finns det så många som inte förstår sanningen, som inte kan skilja mellan gott och ont eller avgöra vad man ska älska eller hata. Sådana människor kan knappast stå fasta. Nyckeln till tron på Gud är att klara av att omsätta sanningen i praktiken, bry sig om Guds vilja, känna till Guds verk i människan när han kommer i köttet och principerna efter vilka han talar; följ inte den stora massan, och du måste ha principer för vad du ska ge dig in i och du måste hålla fast vid dem. Att hålla ett stadigt tag om de ting inom dig som är upplysta av Gud är till hjälp för dig. Om du inte gör det kommer du att svänga åt ena hållet i dag och åt det andra i morgon, och du kommer aldrig att vinna något verkligt. Att vara på det här viset är inte till någon fördel för ditt eget liv. De som inte förstår sanningen följer alltid andra: Om folk säger att det här är den Helige Andes verk säger du också att det är den Helige Andes verk; om folk säger att det är en ond andes verk blir du också tveksam, eller så säger även du att det är en ond andes verk. Du upprepar alltid andras ord och är oförmögen att själv särskilja något, och inte heller klarar du av att tänka själv. Det här är någon utan en ställning som är oförmögen att göra åtskillnad – en sådan person är en värdelös stackare! Du upprepar alltid andras ord: I dag sägs det att det här är den Helige Andes verk, men risken finns att någon en dag kommer att säga att det inte är den Helige Andes verk och inget annat än ett verk av människan – och ändå kan du inte avgöra detta och när du bevittnar att det sägs av andra säger du samma sak. Det är egentligen den Helige Andes verk, men du säger att det är människans verk; har du då inte blivit en av dem som hädar mot den Helige Andes verk? Har du i detta inte motsatt dig Gud eftersom du inte kan göra åtskillnad? Vem vet, en dag dyker det kanske upp någon dumbom som säger att ”det är är en ond andes verk”, och när du hör dessa ord kommer du att stå som handlingsförlamad och än en gång bindas av andras ord. Varje gång någon rör upp tumult är du oförmögen att stå fast vid din position, och allt detta beror på att du inte besitter sanningen. Att tro på Gud och sträva efter kunskapen om Gud är ingen enkel sak. Det kan inte uppnås enbart genom att man samlas och lyssnar till predikan, och du kan inte göras fullkomlig av enbart passion. Du måste uppleva, och veta, och vara principfast i dina handlingar, och vinna den Helige Andes verk. När du har fått erfarenheter kommer du att kunna särskilja mellan många ting – du kommer att kunna skilja mellan gott och ont, mellan rättfärdighet och ondska, mellan det som är av kött och blod och det som är av sanning. Du bör kunna skilja mellan alla dessa ting, och genom att göra det kommer du, oavsett omständigheterna, aldrig att vara vilse. Endast detta är din sanna mognad.

    Att känna till Guds verk är ingen enkel sak. Du bör ha standarder och ett mål med din strävan, du bör veta hur man söker den sanna vägen och hur du ska mäta om det är den sanna vägen eller inte och om det är Guds verk eller inte. Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte. Det mest grundläggande är om denna väg är realistisk snarare än övernaturlig, och om den kan sörja för människans liv eller inte. Om den överensstämmer med dessa principer kan slutsatsen dras att denna väg är den sanna vägen. Jag säger inte dessa ord för att få er att acceptera andra vägar i era framtida upplevelser, och inte heller som en förutsägelse om att det kommer finnas ännu en ny tidsålders verk i framtiden. Jag säger dem så att ni kan vara säkra på att dagens väg är den sanna vägen, så att ni inte bara är till hälften övertygade i er tro på dagens verk och oförmögna att vinna insikt om den. Det finns till och med många som, trots att de är säkra, fortfarande förvirrat följer med; det finns ingen princip för sådan säkerhet och de måste elimineras förr eller senare. Till och med de som är särskilt entusiastiska i sitt efterföljande är tre delar säkra och fem delar osäkra, vilket visar att de inte har någon grund. Eftersom er kaliber är för låg och er grund är för ytlig har ni ingen förståelse för särskiljningsförmåga. Gud upprepar inte sitt verk, han gör inget verk som inte är realistiskt, han kräver inte för mycket av människan och han gör inget verk som går bortom människans förstånd. Allt verk han gör ligger inom det normala mänskliga förnuftets räckvidd och överskrider inte gränsen för normal mänsklighets förnuft, och hans verk är i enlighet med människans normala krav. Om det är den Helige Andes verk blir människan ständigt mer normal och hans mänsklighet blir ständigt mer normal. Människan har en ökande kunskap om sitt sataniska fördärvade sinnelag, och om människans väsen, och hon har en ständigt växande längtan efter sanningen. Det vill säga att människans liv växer och växer och människans fördärvade sinnelag blir förmöget till fler och fler förändringar – och allt detta är meningen med att Gud blir människans liv. Om en väg är oförmögen att avslöja dessa ting som är människans väsen, är oförmögen att förändra människans sinnelag och, dessutom, är oförmögen att föra henne inför Gud eller ge henne en sann förståelse för Gud, och till och med gör hennes mänsklighet ännu mer obetydlig och hennes förnuft ständigt mer onormalt, då kan denna väg inte vara den sanna vägen, och det kan vara en ond andes verk, eller den gamla vägen. Kort sagt kan den inte vara den Helige Andes nuvarande verk. Ni har trott på Gud i alla dessa år, och ändå har ni ingen som helst kunskap om principerna för att särskilja mellan den sanna vägen och den falska vägen eller för att söka den sanna vägen. De flesta är inte ens intresserade av dessa frågor; de går helt enkelt dit majoriteten går och upprepar vad majoriteten säger. Hur kan detta vara någon som söker den sanna vägen? Och hur kan sådana människor hitta den sanna vägen? Om du förstår alla dessa nyckelprinciper, då kommer du inte att bli sviken, vad som än händer. I dag är det av kritisk vikt att människan kan göra åtskillnad, det här är vad som den normala mänskligheten bör besitta och vad människan måste besitta i sin erfarenhet. Om människan, än i dag, fortfarande inte särskiljer något i sitt följande, och hennes mänskliga förnuft fortfarande inte har växt, så är människan för dåraktig och hennes strävan är felaktig och avvikande. Det finns inte minsta särskiljningsförmåga i din strävan i dag, och även om det är sant, som du säger, att du har hittat den sanna vägen, har du vunnit den? Har du kunnat särskilja något? Vilken är den sanna vägens substans? På den sanna vägen har du inte vunnit den sanna vägen, du har inte vunnit någonting av sanningen, det vill säga du har inte uppnått det som Gud kräver av dig och följaktligen har ingenting av ditt fördärv förändrats. Om du fortsätter din strävan på det sättet kommer du att elimineras i slutändan. Eftersom du har följt den till den här dagen borde du vara säker på att vägen du har valt är rätt väg, och du borde inte längre tvivla. Många människor är alltid osäkra och slutar sträva efter sanningen på grund av småsaker. Det är sådana människor som inte har någon kunskap om Guds verk, det är de som följer Gud i förvirring. Människor som inte känner Guds verk är oförmögna att vara hans förtrogna eller att vittna om honom. Jag råder dem som bara söker välsignelse och bara strävar efter det som är vagt och abstrakt att sträva efter sanningen så snart som möjligt, så att deras liv kan få någon betydelse. Lura inte er själva längre!

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Lördag 30 mars 23:05

Hur kan människan som har definierat Gud i sina föreställningar få uppenbarelser av Gud?

    Guds verk fortsätter att framskrida, och fastän syftet med hans verk är oföränderligt, förändras hela tiden de sätt han verkar på, och därmed också de som följer Gud. Ju mer Guds verk, desto mer grundligt kommer människan att känna Gud, och människans sinnelag förändras därmed tillsammans med hans verk. Men det är på grund av att Guds verk ständigt förändras som de som inte känner till den Helige Andes verk och de befängda personer som inte känner sanningen har blivit motståndare till Gud. Gud verk överensstämmer aldrig med människans föreställningar, för hans verk är alltid nytt och aldrig gammalt. Han upprepar aldrig ett gammalt verk utan skyndar snarare vidare med verk som aldrig tidigare utförts. Eftersom Gud inte upprepar sitt verk och människan undantagslöst bedömer Guds verk av idag utifrån hans verk i det förflutna, är det ytterst svårt för Gud att utföra varje steg i den nya tidsålderns verk. Människan lägger ut alltför många hinder! Människans tänkande är alltför inskränkt! Ingen människa känner Guds verk, men alla definierar de sådant verk. Långt från Gud förlorar människan liv, sanning och Guds välsignelser, men människan accepterar varken liv eller sanning, än mindre de större välsignelser som Gud skänker till mänskligheten. Alla människor vill vinna Gud men kan ändå inte tolerera några förändringar i Guds verk. De som inte accepterar Guds nya verk tror att Gud är oföränderlig, och att Guds verk för alltid står stilla. Enligt deras övertygelse är allt som behövs för att få evig frälsning från Gud att hålla lagen, och så länge de ångrar sig och bekänner sina synder kommer Guds hjärta alltid att vara tillfredsställt. De är av åsikten att Gud bara kan vara Guden enligt lagen och Guden som spikades fast på korset för människan; de anser också att Gud inte borde och inte kan gå utöver Bibeln. Det är just dessa åsikter som har fjättrat dem ordentligt vid den gamla lagen och hållit dem fångna genom hårda regler. Ännu fler anser att oavsett vilket nytt verk Gud utför, måste det styrkas av profetior, och att i varje skede av ett sådant verk måste också alla de som följer honom med ett sant hjärta få se uppenbarelser, annars kan inte detta verk komma från Gud. Det är redan svårt för människan att lära känna Gud. När detta läggs till människans absurda hjärta och hennes upproriska natur, självhärlighet och inbilskhet, då är det desto svårare för människan att acceptera Guds nya verk. Människan varken studerar Guds nya verk med omsorg eller accepterar det med ödmjukhet; människan antar istället en föraktfull attityd och inväntar Guds uppenbarelser och vägledning. Är inte detta beteendet hos en människa som gör uppror mot och motsätter sig Gud? Hur kan sådana personer få Guds godkännande?

På den tiden förkunnade Jesus att Jehovas verk hade passerat under Nådens Tidsålder, liksom jag i dag säger att Jesu verk har passerat. Om bara Lagens Tidsålder hade funnits, och inte Nådens Tidsålder, hade Jesus inte kunnat korsfästas och inte kunnat friköpa hela mänskligheten; om bara Lagens Tidsålder hade existerat, skulle mänskligheten verkligen ha kunnat utvecklas fram till denna dag? Historien går framåt; är inte historia Guds verks naturlag? Är inte detta en skildring av hans förvaltning av människan inom hela universum? Historien utvecklas framåt, och det gör även Guds verk, och Guds vilja förändras ständigt. Det skulle vara opraktiskt för Gud att upprätthålla ett enda skede av ett verk under sex tusen år, för alla människor vet att han alltid är ny och aldrig gammal. Han skulle omöjligen kunna fortsätta att upprätthålla ett verk som liknar korsfästelsen, och en gång, två gånger, tre gånger … spikas fast på korset. Detta är en absurd människas uppfattning. Gud upprätthåller inte samma verk, och hans verk förändras hela tiden och är alltid nytt, liksom jag dagligen säger nya ord till er och utför nya verk. Detta är det verk jag utför; nyckeln till det ligger i orden ”nytt” och ”underbart”. ”Gud är oföränderlig, och Gud kommer alltid att vara Gud”; detta talesätt är verkligen sant. Guds väsen förändras inte, Gud är alltid Gud, och han skulle aldrig kunna bli Satan, men det bevisar inte att hans verk är så beständigt och oföränderligt som hans väsen. Du förkunnar att Gud är sådan, men hur kan du då förklara att Gud alltid är ny och aldrig gammal? Guds verk sprider kontinuerligt ut sig och förändras ständigt, och Guds vilja visar sig ständigt och kommer till människans kännedom. Vartefter människan upplever Guds verk, förändras hela tiden hennes sinnelag, och hennes kunskap förändras hela tiden. Varifrån kommer då denna förändring? Är det inte från Guds ständigt föränderliga verk? Om människans sinnelag kan förändras, varför kan inte människan låta även mitt verk och mina ord ständigt förändras? Måste jag underkasta mig människans begränsningar? Är det inte så att du nu bara tillgriper ordklyveri?

    Efter sin uppståndelse uppenbarade sig Jesus för sina lärjungar och sade: ”Och se, jag sänder min Faders löfte till er, men dröj kvar i staden Jerusalem tills ni har blivit rustade med kraft från ovan.” Vet du hur dessa ord förklaras? Är du nu rustad med hans kraft? Har du nu förstått vad det är som kallas kraft? Jesus förkunnade att sanningens Ande skulle skänkas till människan i de sista dagarna. Det är nu de sista dagarna; är du besatt av sanningens Ande? Var är sanningens Ande? Är de där orena andarna, och de onda andarna, sanningens Ande? De har ingen rättvisa, än mindre tillförseln av liv, och de hålla de gamla lagarna utan att göra den minsta nya verk. Är de sanningens Ande? Har de vägen, sanningen och livet? Framträdde de separat från världen? De av er som hårdnackat håller er till Bibeln och krampaktigt håller fast vid Jesus – har ni följt Jesu verk och hans ord? Hur trofasta är ni mot Jesus? I den största profetboken i Gamla testamentet, Jesaja bok, nämndes aldrig att ett barn med namnet Jesus skulle födas i Nya testamentets tidsålder, utan endast att ett manligt spädbarn skulle födas med namnet Emanuel. Varför angav Jesaja inte namnet Jesus? Detta namn förekommer inte någonstans i Gamla testamentet, så varför tror du fortfarande på Jesus? Du såg väl inte Jesus med dina egna ögon innan du kom till tro på honom, eller hur? Eller började du tro när du fick en uppenbarelse? Skulle Gud verkligen visa dig en sådan nåd? Och skänka en sådan stor välsignelse till dig? På vilken grund tror du på Jesus? Varför tror du då inte att Gud har blivit kött denna dag? Varför säger du att det faktum att Guds inte har gett dig en uppenbarelse bevisar att han inte har blivit kött? Måste Gud säga till människan innan han påbörjar sitt verk? Måste han först få människans godkännande? Jesaja tillkännagav endast att ett manligt spädbarn skulle födas i en krubba, men profeterade aldrig att Maria skulle föda Jesus. Varför tror du då på Jesus som Maria födde? Din tro är väl inte osäker och förvirrad tro! Vissa säger att Guds namn inte ändras, men varför blev då Jehovas namn Jesus? Det profeterades om Messias ankomst, så varför kom då en människa vid namn Jesus? Varför ändrades Guds namn? Utfördes inte sådant verk för länge sedan? Kan inte Gud utföra ett nytt verk i dag? Gårdagens verk kan ändras, och Jesu verk kan följa upp Jehovas verk. Kan då inte Jesu verk efterträdas av ett annat verk? Om Jehovas namn kan ändras till Jesus, kan då inte Jesu namn också ändras? Det är inte ovanligt, och folk tänker så[a] enbart på grund av sin enfald. Gud kommer alltid att vara Gud. Oavsett förändringar av hans verk och hans namn, förblir hans sinnelag och vishet för evigt oförändrade. Om du tror att Gud endast kan åkallas med Jesu namn, då vet du för lite. Vågar du hävda att Guds namn för alltid är Jesus, att Gud alltid och för evigt kommer att använda namnet Jesus, och att detta aldrig kommer att förändras? Vågar du påstå med säkerhet att det är Jesu namn som avslutade Lagens Tidsålder och som dessutom avslutar den sista tidsåldern? Vem kan säga att Jesu nåd kan avsluta en tidsålder? Om du nu inte tydligt kan veta dessa sanningar, kommer du inte bara vara oförmögen att predika evangeliet, utan du kommer inte ens själv att kunna förbli stående. När den dagen kommer då du löser alla problem med de där religiösa människorna och motbevisar alla deras villfarelser, då skall det vara beviset på att du är absolut säker på detta stadium av verket och inte har minsta tvivel. Om du inte kan motbevisa deras villfarelser, då kommer de att sätta dit dig och förtala dig. Är inte detta skamligt?

    På den tiden läste alla judar i Gamla testamentet och kände till Jesajas profetia om att ett manligt spädbarn skulle födas i en krubba. Med denna kunskap, varför förföljde de ändå Jesus? Är det inte på grund av deras upproriska natur och okunskap om den Helige Andes verk? På den tiden trodde fariseerna att Jesu verk var olikt vad de visste om det förutsagda manliga spädbarnet; människan av idag avvisar Gud eftersom den inkarnerade Gudens verk inte rättar sig efter Bibeln. Är inte innehållet i deras upproriskhet mot Gud ett och detsamma? Kan du vara sådan att du utan frågor accepterar allt verk av den Helige Ande? Om det är den Helige Andes verk, så är det rätt ström. Du bör acceptera det utan minsta tvivel, snarare än att välja och vraka vad du vill acceptera. Om du får någon kunskap från Gud och utövar viss försiktighet mot honom, är inte det en verkligt obefogad handling? Vad du bör göra är att acceptera, utan behov av ytterligare belägg från Bibeln, varje verk så länge som det tillhör den Helige Ande, för du tror på Gud för att följa Gud, inte för att utreda honom. Du skall inte söka efter ytterligare bevis för att jag skall visa att jag är din Gud. Istället borde du urskilja huruvida jag är till nytta för dig; det är nyckeln. Inte ens om du har funnit en hel del obestridliga bevis i Bibeln, kan det helt och fullt föra dig inför mig. Du är en som lever inom ramarna för Bibeln och inte inför mig; Bibeln kan inte hjälpa dig känna mig, och den kan inte heller fördjupa din kärlek till mig. Trots att Bibeln förutsade att ett manligt spädbarn skulle födas, kunde ingen fatta vem profetian skulle passa in på, för människan kände inte till Guds verk, och det är det som gjorde att fariseerna tog ställning mot Jesus. Vissa vet att mitt verk är i människans intresse, ändå fortsätter de att tro att Jesus och jag är två helt separata varelser som är ömsesidigt oförenliga. Vid den tiden talade Jesus endast med sina lärjungar i en serie predikningar under Nådens Tidsålder, såsom hur man praktiserar, hur man samlar ihop, hur man ber i bön, hur man behandlar andra, och så vidare. Det verk som han utförde var Nådens Tidsålders verk, och han utlade bara hur lärjungarna och de som följde borde utöva. Han utförde bara det verk som hör till Nådens Tidsålder och inget av den sista dagarnas. När Jehova under Lagens Tidsålder stadfäste Gamla testamentets lag, varför utförde han då inte Nådens Tidsålders verk? Varför klargjorde han inte på förhand det verk som hör till Nådens Tidsålder? Skulle inte det ha varit till nytta för människans acceptans? Han förutsade att ett manligt spädbarn skulle födas och komma till makten, men han utförde inte Nådens Tidsålders verk i förväg. Guds verk under varje tidsålder har tydliga gränser; han utför endast den aktuella tidsålders verk och han utför aldrig nästa stadium av ett verk i förväg. Endast på detta sätt kan hans företrädande verk för varje tidsålder lyftas fram. Jesus hade bara talat om den sista dagarnas tecken, om hur man är tålmodig och hur man blir räddad, hur man ångrar sig och bekänner, liksom hur man tar upp korset och utstår lidande. Han talade aldrig om vad människan i de sista dagarna bör träda in i eller hur man skall försöka tillfredsställa Guds vilja. Som sådan, skulle det inte vara en felaktig handling att söka i Bibeln efter Guds verk i de sista dagarna? Vad kan du urskilja när du bara håller Bibeln i dina händer? Var en tolkare av Bibeln eller en förkunnare; vem kan på förhand känna till dagens verk?

    ”Den som har ett öra, låt honom höra vad Anden säger till kyrkorna.” Har ni nu hört den Helige Andes ord? Guds ord har kommit över er. Lyssnar ni på dem? Gud utför ordets verk i de sista dagarna, och sådana ord tillhör den Helige Ande, ty Gud är den Helige Ande och kan också bli kött; därför är den Helige Andes ord, som tidigare omtalades, den inkarnerade Gudens ord av idag. Det finns många absurda människor som tror att den Helige Andes ord borde komma ned från himlen till människans öron. En person som tänker på det sättet känner inte till Guds verk. Den Helige Andes yttranden är sannerligen de som uttalas av Gud som blivit kött. Den Helige Ande kan inte tala direkt till människan, och Jehova talade inte direkt till folket, inte ens under Lagens Tidsålder. Vore det inte mycket mindre sannolikt att han skulle göra det under dagens tidsålder? För att Gud skall framföra sina yttranden för att utföra verk, måste han bli kött, annars kan inte hans verk åstadkomma hans mål. De som förnekar Gud som blivit kött är de som inte känner Anden eller de principer utifrån vilka Gud verkar. De som tror att det nu är den Helige Andes tidsålder men inte accepterar hans nya verk, är de som lever med en vag tro. Sådana slags människor skall aldrig få den Helige Andes verk. De som bara vill att den Helige Ande skall tala direkt och utföra sitt verk, men som inte accepterar den inkarnerade Gudens ord eller verk, kommer aldrig att kunna ta steget in i den nya tidsåldern eller få fullständig frälsning från Gud!


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Fredag 29 mars 21:21

Den sanna historien bakom verket under Försoningens Tidsålder

    Hela min förvaltningsplan, en plan som sträcker sig över sextusen år, består av tre skeden, eller tre åldrar: Lagens Tidsålder i begynnelsen, Nådens Tidsålder (vilken också är Försoningens Tidsålder) samt Rikets Tidsålder i de sista dagarna. Mitt verk under dessa tre tidsåldrar varierar i innehåll i enlighet med varje tidsålders natur, men i varje skede stämmer det överens med människans behov – eller, för att vara mer exakt, det görs i enlighet med de trick som Satan använder i kriget jag för mot honom. Syftet med mitt verk är att vinna över Satan, manifestera min visdom och allmakt, avslöja alla Satans trick och därmed rädda hela den mänskliga rasen, vilken lever under hans domän. Det är att visa min visdom och allmakt samtidigt som jag avslöjar Satans outhärdliga ohygglighet. Det är också att lära mina skapelser att skilja mellan gott och ont, att veta att jag är härskaren över alla ting, att se tydligt att Satan är mänsklighetens fiende, den lägsta av de lägsta, den onde, och att med fullkomlig säkerhet skilja mellan gott och ont, sanning och falskhet, helighet och smuts, och mellan vad som är fantastiskt och vad som är skamligt. På det här sättet kommer den okunniga mänskligheten att kunna vittna om mig att det inte är jag som fördärvar mänskligheten och att endast jag – skapelsens Herre – kan rädda mänskligheten, kan ge människan saker för hennes glädje. De kommer att inse att jag är alla tings härskare och att Satan bara är en av de varelser som jag skapade och som sedan vände sig emot mig. Min sextusenåriga förvaltningsplan är uppdelad i tre skeden för att uppnå följande effekt: att göra det möjligt för mina skapelser att bli mina vittnen, att förstå min vilja och att veta att jag är sanningen. Under den inledande fasen av verket i min sextusenåriga förvaltningsplan utförde jag lagens verk, vilket var det verk under vilket Jehova ledde sitt folk. Det andra stadiet inledde verket i Nådens Tidsålder i byarna i Judeen. Jesus representerar allt verk under Nådens Tidsålder. Han inkarnerades i köttet och korsfästes på korset, och han inledde också Nådens Tidsålder. Han korsfästes för att fullända försoningens verk, för att avsluta Lagens Tidsålder och påbörja Nådens Tidsålder. Därför kallades han också för ”överbefälhavaren”, ”syndoffret” och ”försonaren”. Även om Jesu verk skilde sig innehållsmässigt från Jehovas verk var de ändå samma vad gäller principer. Jehova påbörjade Lagens Tidsålder, etablerade högkvarteret, det vill säga utgångspunkten, för sitt verk på jorden och utfärdade budorden; dessa var två av hans prestationer som representerar Lagens Tidsålder. Det verk som Jesus utförde under Nådens Tidsålder gick inte ut på att utfärda bud utan på att uppfylla buden och därmed införa Nådens Tidsålder och avsluta Lagens Tidsålder, som hade varat i tvåtusen år. Han var banbrytaren som kom för att inleda Nådens Tidsålder, samtidigt som den största delen av hans verk handlade om försoning. Alltså var även det han åstadkom tvådelat: att inleda en ny tidsålder och slutföra försoningens verk genom sin korsfästelse. Sedan gav han sig av. Vid den här tidpunkten avslutades Lagens Tidsålder och människan trädde in i Nådens Tidsålder.

    Det verk Jesus gjorde var i enlighet med människans behov i den tidsåldern. Hans uppgift var att försona mänskligheten och förlåta dem deras synder, och därför utgjordes hans sinnelag helt och hållet av ödmjukhet, tålamod, kärlek, fromhet, fördragsamhet, barmhärtighet och kärleksfull vänlighet. Han välsignade mänskligheten rikligt och gav dem nåd i överflöd, och allt de möjligen skulle kunna få glädje av gav han dem för deras förnöjelse: frid och lycka, sin tålmodighet och kärlek, sin nåd och kärleksfulla vänlighet. På den här tiden var allt människan möttes av ett överflöd av saker att glädjas åt: Deras hjärtan var fridfulla och trygga, deras ande hade fått tröst och de stärktes av frälsaren Jesus. Att de kunde få dessa saker berodde på tiden de levde i. Under Nådens Tidsålder hade människan redan fått utstå Satans fördärv, och därför krävde verket att försona hela mänskligheten ett överflöd av nåd, oändlig fördragsamhet och oändligt tålamod och än mer ett offer som kunde sona för mänsklighetens synder så att det skulle uppfylla sitt syfte. Det som mänskligheten såg under Nådens Tidsålder var bara mitt försoningsoffer för mänsklighetens synder, det vill säga Jesus. Det enda de visste var att Gud kunde vara barmhärtig och fördragsam, och det enda de såg var Jesu nåd och kärleksfulla vänlighet. Det här berodde helt och hållet på att de levde i Nådens Tidsålder. Det innebar att innan de kunde bli försonade fick de ta del av de många olika typer av nåd som Jesus skänkte dem; endast detta var till fördel för dem. På det här sättet kunde de bli förlåtna för sina synder genom att glädja sig åt nåden, och de fick även chansen att försonas genom att glädja sig åt Jesu fördragsamhet och tålamod. Enbart genom Jesu fördragsamhet och tålamod vann de rätten att ta emot förlåtelse och njuta av överflödet av nåd som Jesus skänkte – precis som Jesus sade: ”Jag har inte kommit för att försona rättfärdiga utan syndare, för att låta syndare få förlåtelse för sina synder.” Om Jesus hade inkarnerats med ett sinnelag av dömande, förbannelse och intolerans mot människans brott, då skulle människan aldrig ha fått chansen att bli försonad och i stället skulle hon ha förblivit syndig för evigt. Om så hade varit fallet skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen ha stannat upp under Lagens Tidsålder och Lagens Tidsålder skulle ha förlängts med sextusen år. Människans synder skulle bara ha blivit fler och allvarligare, och skapandet av mänskligheten skulle inte ha lett till något. Människorna skulle bara ha kunnat tjäna Jehova under lagen, men deras synder skulle ha överstigit dem som begicks av människorna som skapades först. Ju mer Jesus älskade mänskligheten, förlät dem deras synder och gav dem tillräckligt med nåd och kärleksfull vänlighet, desto mer fick människorna möjligheten att bli räddade, att bli kallade de förlorade lammen som Jesus förde tillbaka till ett högt pris. Satan kunde inte lägga sig i hans verk eftersom Jesus behandlade sina anhängare på samma sätt som en kärleksfull moder behandlar det lilla barnet vid sitt bröst. Han blev inte arg på dem eller föraktade dem, utan var full av tröst. Han fick aldrig ett raseriutbrott mitt ibland dem, utan stod ut med deras synder och såg mellan fingrarna med deras dårskap och okunskap, till den grad att han sa ”förlåt andra sjuttio gånger sju gånger”. Så hans hjärta förvandlade andra människors hjärtan. Det var på det här sättet som människorna fick förlåtelse för sina synder genom hans fördragsamhet.

     Även om Jesus i sin inkarnation var helt utan känsla, tröstade han alltid sina lärjungar, sörjde för dem, hjälpte dem och stödde dem. Hur mycket verk han än utförde eller hur mycket lidande han än utstod, krävde han aldrig för mycket av människorna, utan var alltid tålmodig och fördragsam med deras synder, så att människor under Nådens Tidsålder tillgivet kallade honom ”den älskvärda frälsaren Jesus”. Det som Jesus hade och var för människorna på den tiden – för alla människor – var nåd och kärleksfull vänlighet. Han kom aldrig ihåg folks överträdelser, och hans behandling av dem var inte baserad på deras överträdelser. Eftersom det var en annan tidsålder, gav han ofta folket gott om mat och dryck så att de kunde äta sig mätta. Han behandlade alla som följde honom med nåd, helade de sjuka, drev ut demoner, uppväckte de döda. För att folket skulle tro på honom och se att allt han gjorde var gjort ärligt och uppriktigt, gick han så långt att han återupplivade ett ruttnande lik, och visade dem att i hans händer kunde till och med de döda komma tillbaka till livet. På det här sättet uthärdade han i tystnad och utförde sitt försoningsverk mitt ibland dem. Till och med innan han spikades upp på korset hade Jesus tagit på sig mänsklighetens synder och blivit ett syndoffer för människorna. Till och med innan han blev korsfäst hade han redan öppnat vägen till korset för att försona mänskligheten. Till slut spikades han upp på korset, offrade sig för korsets skull och skänkte all sin nåd, kärleksfulla vänlighet och helighet till mänskligheten. Mot mänskligheten var han alltid tolerant, aldrig hämndlysten, utan förlät dem deras synder, uppmanade dem att omvända sig och lärde dem att visa tålamod, fördragsamhet och kärlek, att följa i hans fotsteg och offra sig själva för korsets skull. Hans kärlek till bröderna och systrarna överträffade hans kärlek till Maria. Det verk som han utförde hade som princip att hela folket och driva ut demoner, allt för hans försonings skull. Vart han än gick behandlade han alla som följde honom med nåd. Han gjorde de fattiga rika, fick de lama att gå, de blinda att se och de döva att höra. Han bjöd till och med in de lägsta, de nödlidande och syndarna att sitta vid samma bord som honom. Han undvek dem aldrig utan var alltid tålmodig, och sade till och med: ”Om en herde förlorar ett av hundra får, kommer han att lämna de nittionio för att söka efter det enda förlorade fåret och när han finner det kommer han verkligen att glädja sig.” Han älskade sina följare som en tacka älskar sina lamm. Trots att de var dåraktiga och okunniga, och var syndare i hans ögon, och dessutom var de lägsta medlemmarna i samhället, såg han dessa syndare – människor som andra föraktade – som sina ögonstenar. Eftersom han föredrog dem offrade han sitt liv för deras skull, som ett lamm som offrades på altaret. Han rörde sig mitt ibland dem, som om han var deras tjänare, och lät dem använda honom och slakta honom, och underkastade sig dem villkorslöst. För sina följare var han den älskvärda frälsaren Jesus, men för fariseerna, som undervisade människorna från sina höga hästar, visade han inte nåd och kärleksfull vänlighet, utan avsky och förargelse. Han utförde inte mycket verk bland fariseerna, utan undervisade och tillrättavisade dem bara emellanåt. Han rörde sig inte mitt bland dem och utförde frälsningsverk och han gjorde inte heller några tecken eller under. Han skänkte all sin nåd och kärleksfulla vänlighet till sina följare, och härdade ut för dessa syndares skull ända till slutet, när han spikades upp på korset och genomled varje förödmjukelse ända tills han fullständigt hade försonat hela mänskligheten. Det var summan av hans verk.

    Utan Jesu försoning skulle mänskligheten för evigt ha levt i synd och blivit syndens barn, demoners avkomlingar. Om det hade fortsatt på det här sättet skulle hela världen ha blivit ett hem för Satan, en plats där han slagit sig ner. Men försoningens verk krävde att han visade nåd och kärleksfull vänlighet mot mänskligheten; bara på detta sätt kunde mänskligheten få förlåtelse och till sist vinna rätten att göras fullständig och helt och hållet vunnen. Utan detta skede av verket skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen inte ha kunnat fortsätta. Om Jesus inte hade blivit korsfäst, om han bara hade helat människor och drivit ut deras demoner, då skulle människorna inte ha kunnat bli helt förlåtna för sina synder. Under de tre och ett halvt år då Jesus utförde sitt verk på jorden slutförde han bara hälften av sitt försoningsverk. Sedan, genom att spikas upp på korset och bli lik syndigt kött, genom att lämnas över till den onde, fullbordade han korsfästelsens verk och blev herre över mänsklighetens öde. Först efter att han hade överlämnats i Satans händer försonade han mänskligheten. I trettiotre och ett halvt år led han på jorden och blev förlöjligad, förtalad och övergiven, ända till den punkt där han inte hade någon plats att lägga sitt huvud, ingen viloplats. Sedan korsfästes han med hela sitt vara – en obefläckad och oskuldsfull kropp – uppspikad på korset och genomgick alla former av lidande. De som hade makt hånade och plågade honom, och soldaterna spottade honom till och med i ansiktet; trots det förblev han tyst och härdade ut ända till slutet, underkastade sig villkorslöst ända till dödsögonblicket, varefter han försonade hela mänskligheten. Först då fick han tillåtelse att vila. Det verk som Jesus utförde representerar endast Nådens Tidsålder; det representerar inte Lagens Tidsålder och är inte heller ett substitut för de sista dagarnas verk. Det här är essensen i Jesu verk under Nådens Tidsålder, den andra tidsålder som mänskligheten har genomgått – Försoningens Tidsålder.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Torsdag 28 mars 21:43

Verket med att sprida evangeliet är också verket med att frälsa människorna

    Alla människor behöver förstå syftet med mitt verk på jorden, det vill säga det slutliga målet med mitt verk och vilken nivå jag måste uppnå i det här verket innan det kan slutföras. Om folk, efter att ha gått runt med mig ända fram till denna dag, inte förstår vad mitt verk handlar om, har de då inte gått med mig förgäves? Folk som följer mig bör känna till min vilja. Jag har verkat på jorden i tusentals år och fram till denna dag utför jag fortfarande mitt verk på det här sättet. Även om mitt verk består av exceptionellt många saker förblir syftet med detta verk alltid detsamma. Precis som det jag gör, trots att jag till exempel är fylld av dom och tuktan gentemot människan, ändå är för att rädda henne, och för att bättre sprida mitt evangelium och expandera mitt verk ytterligare bland alla de hedniska nationerna, när människan väl har fulländats. Så i dag, vid en tidpunkt då många människor sedan länge har levt i stor besvikelse över sina förhoppningar, fortsätter jag ändå med mitt verk. Jag fortsätter med det verk jag måste göra för att döma och tukta människan. Trots det faktum att människan är trött på vad jag har att säga och oberoende av det faktum att hon inte har någon önskan att bry sig om mitt verk, gör jag fortfarande min plikt eftersom syftet med mitt verk förblir oförändrat och min ursprungliga plan inte kommer att förstöras. Syftet med min dom är att göra det möjligt för människan att lyda mig bättre och syftet med min tukt är att låta människan förändras på ett mer effektivt sätt. Även om det jag gör är för min förvaltnings skull, har jag aldrig gjort något som inte har varit till människans fördel. Det beror på att jag vill göra alla nationer utanför Israel lika lydiga som israeliterna, och göra dem till riktiga människor, så att jag kommer att ha ett fäste i länderna utanför Israel. Det här är min förvaltning, det här är det verk jag åstadkommer bland de hedniska nationerna. Det finns fortfarande många människor som inte förstår min förvaltning, eftersom de inte har något intresse för sådana saker, utan bara bryr sig om sin egen framtid och sina egna slutmål. Vad jag än säger är människor fortfarande likgiltiga inför det verk jag utför och fokuserar i stället enbart på sina framtida slutmål. Hur ska mitt verk kunna expandera om saker och ting fortsätter på det här viset? Hur kan mitt evangelium då spridas över världen? Ni bör veta att när mitt verk expanderar kommer jag att sprida ut er och jag kommer att slå till mot er, precis som Jehova slog till mot var och en av Israels stammar. Allt detta kommer att göras för att sprida mitt evangelium över jorden och för att sprida mitt verk till de hedniska nationerna så att mitt namn upphöjs av både vuxna och barn, och mitt heliga namn kan upphöjas av munnar som tillhör folk från alla stammar och nationer. I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas. Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.

   Det verk som jag har förvaltat i tusentals år uppenbaras inte fullständigt för människan förrän under de sista dagarna. Det är först nu som jag har öppnat upp hela mysteriet med min förvaltning för människan. Människan känner till syftet med mitt verk och har också fått en förståelse för alla mina mysterier. Och jag har berättat allt för människan om det slutmålet som hon bryr sig om. Jag har redan avslöjat för människan alla mina mysterier som var dolda i över 5 900 år. Vem är Jehova? Vem är Messias? Vem är Jesus? Ni bör veta allt detta. Mitt verk rör dessa namn. Har ni förstått det? Hur bör mitt heliga namn förkunnas? Hur bör mitt namn spridas till någon av de nationer som har kallat på mig med något av mina namn? Mitt verk är redan på väg att expandera och jag kommer att sprida det i sin helhet till allehanda nationer. Eftersom mitt verk har utförts i er kommer jag att slå till mot er precis som Jehova slog till mot herdarna från Davids hus i Israel, så att ni sprids ut bland alla nationer. Under de sista dagarna kommer jag nämligen att krossa alla nationer i småbitar, så att deras folk delas upp på nytt. När jag kommer tillbaka igen kommer nationerna redan att ha delats upp utifrån gränser som skapats av mina brinnande lågor. Vid den tidpunkten kommer jag att än en gång manifestera mig själv för mänskligheten som den brännheta solen, visa mig själv öppet för dem som den Heligas avbild, som de aldrig har sett, och gå runt bland de talrika nationerna precis som jag, Jehova, en gång i tiden gick runt bland de judiska stammarna. Från och med då kommer jag att leda mänskligheten i deras liv på jorden. Där kommer de helt säkert att se min härlighet och de kommer också helt säkert att se en molnstod i luften som leder dem i deras liv, för jag ska framträda på heliga platser. Människan kommer att se min rättfärdighets dag och även min underbara manifestation. Det kommer att hända när jag regerar på hela jorden och för mina många söner in i härligheten. Över hela jorden kommer människor att böja sig ner och mitt tabernakel kommer att vara stadigt upprest mitt bland mänskligheten, på klippan av det verk som jag utför i dag. Människor kommer också att tjäna mig i templet. Altaret, täckt av smutsiga och förhatliga ting, kommer jag att slå i stycken och bygga upp på nytt. Nyfödda lamm och kalvar kommer att läggas på det heliga altaret. Jag kommer att riva ner dagens tempel och bygga ett nytt. Templet som finns nu, och är fullt av avskyvärda människor, kommer att kollapsa och det som jag bygger kommer att vara fyllt av tjänare som är lojala mot mig. De kommer än en gång att stå upp och tjäna mig för mitt tempels härlighets skull. Ni kommer säkerligen att se dagen då jag kommer att ta emot stor ära och ni kommer också att säkerligen se dagen när jag river ner templet och bygger ett nytt. Ni kommer också säkerligen se när mitt tabernakel kommer in i människornas värld. När jag slår sönder templet kommer jag också att föra in tabernaklet i människornas värld. Det kommer att bli likadant som när folk ser mig nedstiga. När jag har krossat alla nationer kommer jag att samla dem på nytt och sedan bygga mitt tempel och sätta upp mitt altare så att alla kan offra till mig, tjäna mig i mitt tempel och troget hänge sig åt mitt verk i de hedniska nationerna. De kommer att vara som israeliterna fast i nutid, utsmyckade i prästdräkt och krona, med min, Jehovas, härlighet mitt ibland dem och mitt majestät som tornar upp sig över dem och stannar hos dem. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer också att utföras på samma sätt. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer att vara som mitt verk i Israel eftersom jag kommer att expandera mitt verk i Israel och sprida det till de hedniska nationerna.

    Nu är den tid då min Ande gör stora ting och jag påbörjar mitt verk bland de hedniska nationerna. Det är också den tid då jag klassificerar alla skapade varelser, och sätter var och en i sin respektive kategori, så att mitt verk kan fortskrida snabbare och mer effektivt. Det jag därmed ber dig om är fortfarande att du offrar hela din varelse för allt mitt verk och dessutom att du tydligt urskiljer och är säker på allt det verk jag har gjort i dig och lägger all din styrka på mitt verk så att det kan bli mer effektivt. Det här är vad du måste förstå. Upphör med att kämpa mot varandra, söka efter en väg tillbaka eller leta efter köttsliga bekvämligheter, vilket skulle försena mitt verk och förstöra din underbara framtid. Att göra så skulle inte alls ge dig något skydd utan enbart förstörelse. Vore inte det väldigt dumt av dig? Det som du så girigt njuter av i dag är samma sak som förstör din framtid, medan smärtan som du lider av i dag är just det som kommer att skydda dig. Du måste vara ytterst medveten om dessa saker, så att du kan undvika de lockelser från vilka du kommer att få svårt att frigöra dig och undvika att hamna i den täta dimma som blockerar solen. När den täta dimman skingras kommer du att befinna dig vid den stora dagens dom. Vid den tiden kommer min dag att ha nått fram till mänskligheten. Hur ska du komma undan min dom? Hur ska du kunna stå ut med solens brännande hetta? När jag ger människan av mitt överflöd vårdar hon det inte vid sitt bröst. I stället kastar hon det åt sidan på en plats där ingen kommer att lägga märke till det. När min dag sänker sig över människan kommer hon inte längre att kunna hitta mitt överflöd eller den bittra sanningens ord som jag sade till henne för länge sedan. Hon kommer att gråta och jämra sig, eftersom hon har förlorat ljusets klara sken och fallit ner i mörker. Det ni ser i dag är bara min muns vassa svärd. Ni har inte sett staven i min hand eller lågan med vilken jag bränner människan, och det där därför ni fortfarande är högfärdiga och hårda i min närvaro. Det är därför ni fortfarande kämpar med mig i mitt hem och med den mänskliga tungan invänder mot det som jag har talat med min mun. Människan fruktar mig inte och trots att hon har fortsatt vara min fiende ända fram till i dag, fruktar hon mig inte över huvud taget. Ni har de orättfärdigas tungor och tänder i era munnar. Era ord och gärningar påminner om ormen som lockade Eva att synda. Av varandra begär ni öga för öga och tand för tand, och i min närvaro kämpar ni för att få ställning, berömmelse och vinst för er själva, samtidigt som ni inte vet att jag i hemlighet ser era ord och gärningar. Innan ni ens kommer inför mig har jag lodat era hjärtans djup. Människan vill alltid komma undan min hands grepp och undvika mina ögons betraktelse, men jag har aldrig flytt undan hennes ord eller gärningar. I stället låter jag medvetet de orden och gärningarna nå mina ögon så att jag kan tukta människan för hennes orättfärdighet och verkställa en dom över hennes uppror. Människans hemliga ord och gärningar förblir alltså alltid inför mitt domarsäte, och mitt domarsäte har aldrig lämnat människan eftersom hennes uppror är för mycket. Mitt verk är att bränna och rena alla människans ord och gärningar som yttrades och utfördes i närvaro av min Ande. På det här sättet kommer människan att kunna förbli lojal mot mig när jag lämnar jorden och fortsätta tjäna mig som mina heliga tjänare gör i mitt verk och låta mitt verk på jorden fortsätta ända till den dag då det är slutfört.

 

Läs mer: Guds ord


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Onsdag 27 mars 23:52

Frälsaren har redan återvänt på ”ett vitt moln”

I flera tusen år har människan längtat efter att få se Frälsarens ankomst. Människan har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus på ett vitt moln när han personligen nedstiger bland dem som har åstundat och väntat ivrigt på honom i tusentals år. Människan har längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med folket, det vill säga att Frälsaren Jesus ska komma tillbaka till det folk som han varit skild från i tusentals år. Och människan hoppas att han än en gång ska utföra det försoningsverk som han gjorde bland judarna, vara medkännande och kärleksfull mot människan, förlåta människans synder, bära människans synder och även bära människans alla överträdelser och befria människan från synd. De längtar efter att Frälsaren Jesus ska vara den samme som förr – en Frälsare som är älskvärd, blid och vördnadsfull, som aldrig är vred på människan och som aldrig förebrår människan. Denne Frälsare förlåter och bär alla människans synder och dör till och med på korset för människan igen. Sedan Jesus gav sig av har de lärjungar som följde honom, och alla de helgon som blev räddade tack vare hans namn, längtat desperat efter honom och väntat på honom. Alla de som blev räddade av Jesus Kristi nåd under Nådens Tidsålder har åstundat den lyckliga dagen under de sista dagarna, då Frälsaren Jesus kommer på ett vitt moln och framträder bland människor. Det är naturligtvis också den gemensamma önskan hos alla dem som accepterar Frälsaren Jesu namn idag. Över hela universum har alla de som känner till Frälsaren Jesu frälsning väntat desperat på Jesus Kristi plötsliga ankomst, för att orden ska uppfyllas från Jesus när han var på jorden: ”Jag ska komma på samma sätt som jag gav mig av”. Människan tror att Jesus, efter korsfästelsen och uppståndelsen, återvände till himlen på ett vitt moln och intog sin plats på den Högstes högra sida. Människan föreställer sig att Jesus de sista dagarna likaledes ska nedstiga, återigen på ett vitt moln (det molnet syftar på det moln som Jesus färdades på när han återvände till himlen), bland dem som har längtat desperat efter honom i tusentals år, och att han ska se ut och vara klädd som en jude. Efter att ha framträtt för människorna ska han skänka dem mat och göra så att levande vatten strömmar fram till dem och leva bland människorna, full av nåd och kärlek, levande och verklig. Och så vidare. Men Frälsaren Jesus gjorde inte det. Han gjorde motsatsen till det som människan föreställde sig. Han kom inte till dem som hade längtat efter hans återkomst och framträdde inte för alla människor när han färdades på det vita molnet. Han har redan kommit, men människan känner honom inte och är fortfarande ovetande om hans ankomst. Människan väntar bara planlöst på honom, omedveten om att han redan har nedstigit på ”ett vitt moln” (det moln som är hans ande, hans ord och hela hans sinnelag och allt som han är) och ingår nu i en grupp övervinnare som han ska göra fullständiga under de sista dagarna. Människan vet inte följande: Även om den helige Frälsaren Jesus är full av tillgivenhet och kärlek till människan, hur skulle han kunna verka i ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst, hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod, bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom? Människan vet bara att Frälsaren Jesus är full av kärlek och medkänsla och är syndoffret fyllt av försoning. Men människan har ingen aning om att han också är Gud själv som flödar över av rättfärdighet, majestät, vrede och dom och äger auktoritet och är full av värdighet. Så även om människan väntar ivrigt på och åstundar Försonarens återkomst och även om himlen bevekas av människans böner, framträder inte Frälsaren Jesus för dem som tror på honom men inte känner honom.

”Jehova” är det namn jag tog under mitt verk i Israel och det betyder israeliternas (Guds utvalda folk) Gud som kan ha medlidande med människan, förbanna människan och vägleda människans liv. Det betyder den Gud som äger stor makt och är full av visdom. ”Jesus” är Immanuel och det betyder syndoffret som är fullt av kärlek, fullt av medkänsla och försonar människan. Han uträttade Nådens Tidsålders verk och representerar Nådens Tidsålder och kan endast representera en del av förvaltningsplanen. Det vill säga att endast Jehova är Gud för det utvalda folket i Israel, Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud, Moses Gud och Gud för hela Israels folk. Därför tillber alla israeliter i den nuvarande tidsåldern, bortsett från Judas stam, Jehova. De offrar till honom på altaret och tjänar honom i prästernas kåpor i templet. Det de hoppas på är att Jehova ska visa sig igen. Endast Jesus är mänsklighetens Försonare. Han är syndoffret som frälste människan från synd. Det innebär att namnet Jesus kom från Nådens Tidsålder och existerade till följd av försoningsverket i Nådens Tidsålder. Namnet Jesus existerade för att människor i Nådens Tidsålder skulle kunna födas på nytt och bli frälsta, och det är ett särskilt namn för hela mänsklighetens försoning. Och därför representerar namnet Jesus försoningsverket och betecknar Nådens Tidsålder. Namnet Jehova är ett särskilt namn för Israels folk som levde under lagen. I varje tidsålder och varje stadium av verk är mitt namn inte ogrundat utan har en representativ innebörd: Varje namn representerar en tidsålder. ”Jehova” representerar Lagens Tidsålder och är hedersbenämningen på den Gud som tillbads av folket i Israel. ”Jesus” representerar Nådens Tidsålder och är namnet på Guden för alla dem som försonades under Nådens Tidsålder. Om människan fortsätter längta efter Frälsaren Jesu ankomst under de sista dagarna och fortsätter förvänta sig att han ska komma i den avbild han hade i Judeen, då skulle hela den sextusenåriga förvaltningsplanen upphöra i Försoningens Tidsålder och inte kunna fortskrida längre än så. Vidare skulle de sista dagarna aldrig komma och tidsåldern skulle aldrig föras till sitt slut. Det beror på att Frälsaren Jesus bara är till för mänsklighetens försoning och frälsning. Jag tog namnet Jesus för alla syndares skull i Nådens Tidsålder och det är inte det namn under vilket jag ska föra hela mänskligheten till ett slut. Även om Jehova, Jesus och Messias alla representerar min Ande betecknar dessa namn endast de olika tidsåldrarna i min förvaltningsplan och representerar inte mig i min helhet. De namn som människor på jorden kallar mig kan inte uttrycka hela mitt sinnelag och allt som jag är. De är endast olika namn som jag kallas under olika tidsåldrar. Och därför, när den slutliga tidsåldern – de sista dagarnas tidsålder – kommer, ska mitt namn ändras igen. Jag ska inte kallas Jehova, eller Jesus, än mindre Messias, utan kallas den väldige och allsmäktige Gud själv, och under detta namn ska jag föra hela tidsåldern till ett slut. En gång var jag känd som Jehova. Jag kallades även Messias, och människor kallade mig en gång Frälsaren Jesus för att de älskade och respekterade mig. Men idag är jag inte den Jehova eller Jesus som människor kände förr i tiden – jag är den Gud som har återvänt i de sista dagarna, den Gud som ska föra tidsåldern till ett slut. Jag är den Gud själv som reser sig vid världens ändar, uppfylld av hela mitt sinnelag och full av auktoritet, ära och härlighet. Människor har aldrig engagerat sig i mig, har aldrig känt mig och har alltid varit ovetande om mitt sinnelag. Från världens skapelse fram till idag har inte en enda människa sett mig. Detta är den Gud som framträder för människan under de sista dagarna men är dold bland människor. Han uppehåller sig bland människorna, sann och verklig, som den brinnande solen och den flammande elden, fylld med makt och överflödande med auktoritet. Det finns inte en enda person eller sak som inte ska dömas av mina ord och inte en enda person eller sak som inte ska renas med brinnande eld. Till sist ska alla nationer välsignas till följd av mina ord och även slås i stycken till följd av mina ord. På det viset ska alla folk under de sista dagarna se att jag är Frälsaren som har återvänt, jag är den Allsmäktige Gud som erövrar hela mänskligheten och en gång var jag syndoffret för människan, men under de sista dagarna blir jag också solens lågor som bränner allt, liksom rättfärdighetens sol som blottlägger alla ting. Sådant är mitt verk i de sista dagarna. Jag tog det namnet och äger det sinnelaget för att alla ska se att jag är en rättfärdig Gud, att jag är den brinnande solen och den flammande elden. Det är så att alla ska kunna tillbe mig, den ende sanne Guden, och så att de kan se mitt sanna ansikte: Jag är inte bara israeliternas Gud och inte bara Försonaren – jag är Gud över alla skapade varelser i himlen och på jorden och i haven.

När Frälsaren kommer under de sista dagarna skulle det, om han fortfarande kallades Jesus och än en gång föddes i Judeen och utförde sitt verk i Judeen, bevisa att jag endast skapade Israels folk och endast försonade Israels folk och att jag inte har något att göra med hedningarna. Skulle inte det motsäga mina ord att ”Jag är Herren som skapade himlarna och jorden och alla ting”? Jag lämnade Judeen och utför mitt verk bland hedningarna för att jag inte bara är Gud för folket i Israel utan alla skapade varelsers Gud. Jag framträder bland hedningarna under de sista dagarna för att jag inte bara är Jehova, Gud för folket i Israel, utan för att jag dessutom är Skaparen av alla mina utvalda bland hedningarna. Jag skapade inte bara Israel, Egypten och Libanon utan jag skapade även alla hedniska nationer bortom Israel. Och på grund av det är jag Herre över alla skapade varelser. Jag använde bara Israel som utgångspunkt för mitt verk, nyttjade Judeen och Galileen som fästen för mitt försoningsverk och använder de hedniska nationerna som den bas från vilken jag kommer att föra hela tidsåldern till ett slut. Jag utförde två stadier av verket i Israel (de två stadierna av verket i Lagens Tidsålder och Nådens Tidsålder) och jag har genomfört ytterligare två stadier av verket (Nådens Tidsålder och Rikets Tidsålder) överallt i länderna bortom Israel. Bland hedningarna kommer jag att utföra erövrandets verk och därmed avsluta tidsåldern. Om människan fortsätter kalla mig Jesus Kristus men inte vet att jag har inlett en ny tidsålder under de sista dagarna och har påbörjat ett nytt verk, och om människan fortsätter att tvångsmässigt vänta på Frälsaren Jesu ankomst, ska jag kalla människor som dessa för dem som inte tror på mig. Det är personer som inte känner mig och deras tro på mig är ett bedrägeri. Skulle sådana människor kunna se Frälsaren Jesu ankomst från himlen? Det de väntar på är inte min ankomst utan ankomsten av judarnas kung. De längtar inte efter att jag ska tillintetgöra denna orena gamla värld utan väntar istället ivrigt på att Jesus ska komma en andra gång, varefter de ska bli försonade. De ser fram emot att Jesus än en gång ska försona hela mänskligheten från detta besudlade och orättfärdiga land. Hur kan sådana människor bli de som fullbordar mitt verk under de sista dagarna? Människans begär kan inte utföra mina önskningar eller uträtta mitt verk, för människan beundrar eller uppskattar bara det verk som jag har uträttat tidigare och har ingen aning om att jag är Gud själv som alltid är ny och aldrig gammal. Människan vet endast att jag är Jehova, och Jesus, och har ingen aning om jag är den siste, den som ska föra mänskligheten till ett slut. Allt det som människan längtar efter och känner till kommer från hennes egen uppfattning, och det är endast det som hon kan se med sina egna ögon. Det är inte i linje med det verk jag utför utan i disharmoni med detta. Om mitt verk leddes i enlighet med människans idéer, när det skulle det då sluta? När skulle mänskligheten träda in i vila? Och hur skulle jag kunna träda in i sabbaten, den sjunde dagen? Jag verkar enligt min plan, enligt mitt syfte och inte enligt människans intentioner.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Blogkeen
Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Bloglovin'

Bible

Bible


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se