Alla inlägg under februari 2019

Av Stina - 28 februari 2019 23:30

Kapitel 19

    Det är en passande sysselsättning för mänskligheten att ha mina ord som utgångspunkten för sin överlevnad. Människan måste fastställa sin individuella del i varje del av mina ord; att inte göra det vore att be om problem, att söka sin egen undergång. Mänskligheten känner mig inte, och på grund av det är allt hon gör, i stället för att föra sitt liv till mig för att erbjuda det i utbyte, att paradera framför mig med sopor i händerna, och därmed försöka tillfredsställa mig. Men långt ifrån att vara tillfredsställd med hur saker och ting är, fortsätter jag att ställa krav på mänskligheten. Jag älskar människans hyllning, men jag hatar hennes utpressning. Alla människor har hjärtan fyllda med girighet; det är som om det mänskliga hjärtat är slav under djävulen och människan inte är i stånd att bryta sig loss och frambära sitt hjärta till mig. När jag talar, lyssnar människan mycket uppmärksamt till min röst, men när jag slutar tala, börjar hon återigen med sin egen ”verksamhet” och slutar helt att lyssna till mina ord, som om mina ord var ett tillbehör till hennes verksamhet. Jag har aldrig varit eftergiven gentemot mänskligheten, och ändå har jag samtidigt varit tålmodig och storsint gentemot mänskligheten. Och därmed, på grund av mitt överseende, har alla människor blivit arroganta, oförmögna till självkännedom och självreflektion, och de utnyttjar min fördragsamhet för att vilseleda mig. Inte en enda av dem bryr sig verkligen om mig, och inte ett enda värdesätter mig verkligen som ett objekt som ligger henne varmt om hjärtat; endast när de har en ledig stund över visar de mig rutinmässig hänsyn. Den möda jag har ödslat på människan är redan omätbar. Jag har uträttat ett verk utan motstycke på människan, och förutom det har jag gett henne en ytterligare börda, för att människan, utifrån vad jag har och vad jag är, ska kunna öka sin kunskap och genomgå en förändring. Jag ber inte människan att bara vara en ”konsument”, utan jag ber henne att vara en ”producent” som kan tillfoga Satan ett nederlag. Fastän jag inte kan kräva något av människan, har jag icke desto mindre normer för de krav som jag ställer, för det finns ett syfte i vad jag gör, liksom principerna som jag handlar i enlighet med: Jag roar mig inte på måfå, som människan inbillar sig, och jag formar inte heller himmel och jord och skapelsens otaliga ting med egensinnig godtycklighet. Genom min verkan bör människan kunna se något, få något. Hon bör inte slösa bort sin ungdoms vår, eller behandla sitt eget liv såsom ett klädesplagg som genom vårdslöshet samlar damm; hon bör istället strängt bevaka sig själv, ta emot min belöning för sin egen njutning tills hon, för min skull, inte kan vända tillbaka till Satan, och för min skull går till attack mot Satan. Är inte det jag ber människan om så här enkelt?

    När en svag strimma av ljus börjar visa sig i östern, kommer alla människor i universum av den anledningen för stunden att rikta sin uppmärksamhet mot ljuset i öster. Mänskligheten, som inte längre är sömndrucken, ger sig av för att undersöka källan till ljuset från östern, men på grund av den mänskliga kraftens begränsningar, kan ingen se den plats varifrån ljuset kommer. När alla i universum är fullt upplysta kommer människan att vakna upp från sömn och dröm, och först då kommer hon inse att min dag långsamt håller på att komma in i världen. Hela mänskligheten firar på grund av ljusets ankomst, och på grund av detta sover hon inte längre djupt och är inte längre medvetslös. Under strålglansen från mitt ljus blir hela mänskligheten klar i sinnet och synen, och plötsligt vaknar hon till av levnadsglädje. Dold av en täckande dimma blickar jag ut över mänskligheten. Alla djur vilar; på grund av att en svag ljusstrimma syns blir allt i skapelsen medvetet om att ett nytt liv närmar sig. Av den anledningen smyger också djuren ut ur sina grottor, och söker efter mat. Växter är naturligtvis inget undantag, och i ljusets strålglans gnistrar deras gröna blad med ett glänsande sken, och väntar på att viga sin individuella del till mig vid den tid då jag är på jorden. Alla människor hoppas på att ljuset ska komma, men alla fruktar de dess ankomst, oroliga att deras egen fulhet inte längre kommer att kunna gömmas undan, för människan är helt naken, och saknar beklädnad. Hur många människor har hamnat i panik på grund av att ljuset kommer, och befinner sig i ett chocktillstånd på grund av att ljuset har visat sig? Hur många människor fylls med gränslös ånger när de ser ljuset, och avskyr sin egen orenhet, men är maktlösa att ändra på fullbordat faktum, och kan bara vänta på att jag ska fälla domen. Hur många människor, som har förfinats av lidande i mörkret, drabbas plötsligt av ljusets djupa mening när de ser det, och omfamnar sedan ljuset tätt mot sitt bröst, av rädsla för att mista det igen? Hur många människor fortsätter helt enkelt med sitt dagliga arbete, i stället för att rubbas från sina cirklar av ljusets plötsliga framträdande, på grund av att de har varit blinda under många år, och märker därmed inte att ljuset har kommit, och är inte heller tillfredsställda av det. I människors hjärtan befinner jag mig varken högt upp eller långt ner. För människornas vidkommande är det likgiltigt om jag existerar eller inte, som om människans liv inte skulle bli mer ensamt om jag inte existerade, och om jag gjorde det, inte skulle öka i välbehag. Eftersom människorna inte uppskattar mig, är de glädjeämnen som jag bereder dem få. Men så snart som mänskligheten ger mig så mycket som ett uns vördnad, då kommer också jag att förändra den inställning jag har gentemot mänskligheten. Av den anledningen är det först när mänskligheten begriper denna lag som människorna kommer att vara så lyckosamma att de ägnar sig åt mig och kräver de ting som jag håller i min hand. Inte är väl människans kärlek till mig enbart knuten till hennes egna intressen? Inte är väl hennes tro på mig enbart knuten till de saker som jag ger? Kan det vara så att om hon inte ser mitt ljus, kan människan inte verkligen älska mig genom sin tro? Inte är väl människans styrka och vigör verkligen begränsade till dagens villkor? Kan det vara så att människan behöver mod för att älska mig?

    I förlitan på min existens, underkastar sig skapelsens otaliga ting lydigt, på de platser där de bor, och de frossar inte, i min tuktans frånvaro, i lössläppt hämningslöshet. Därför blir bergen till gränser mellan nationerna på land, vattnen blir till hinder för att hålla isär människorna mellan landområdena, och luften blir till det som strömmar från människa till människa i tomrummen på jorden. Endast mänskligheten är oförmögen att verkligen följa min viljas krav; det är därför jag säger att människan, ensam i hela skapelsen, tillhör de olydigas kategori. Människan har aldrig verkligen underkastat sig mig, och av den anledningen har jag hela tiden hållit henne i sträng fostran. Om det i mänsklighetens mitt skulle inträffa att min härlighet sträcker sig över hela universum, då kommer jag helt säkert att ta hela min härlighet och uppenbara den för mänskligheten. Eftersom människan i sin befläckelse inte är lämpad att se min härlighet, har jag under tusentals år aldrig trätt fram i det öppna, utan har förblivit dold; av den anledningen har min härlighet aldrig uppenbarats för mänskligheten, och människan har alltid varit försjunken i syndens djupa avgrund. Jag har förlåtit mänsklighetens orättfärdighet, men människor vet inte hur de ska bevara sig själva, och istället öppna de sig hela tiden för synden, och låter synden skada dem. Är inte detta människans bristande självrespekt och kärlek till sig själv? Finns det någon, i mänsklighetens mitt, som verkligen kan älska? Hur många uns kan människans hängivenhet väga? Har inte förvanskade varor blandats in i hennes så kallade äkthet? Består inte hennes hängivenhet helt av ett hopkok? Vad jag kräver är människans odelade kärlek. Människan känner inte mig, och även om hon kan försöka lära känna mig, kommer hon inte att ge mig sitt sanna och uppriktiga hjärta. Jag kräver inte något av människan som hon inte är villig att ge. Om hon skänker mig sin hängivenhet, kommer jag att acceptera det utan någon artig invändning; men om hon inte litar på mig, och vägrar att ge upp ett uns av sig själv till mig kommer jag, snarare än bli mer irriterad av den anledningen, helt enkelt att göra mig av med henne på något annat sätt och skicka henne till det hem som hon är lämpad för. Åskan som rullar över himlen slår människan till marken; höga berg begraver henne när de störtar samman; vilddjuren slukar upp henne i sin hunger och världshaven svallar och sluter sig över hennes huvud. När mänskligheten inlåter sig i dödlig familjekonflikt kommer alla människor att söka sin egen undergång i de katastrofer som uppstår i mänsklighetens mitt.

    Riket expanderar i mänsklighetens mitt, det bildas i mänsklighetens mitt, det står upp i mänsklighetens mitt; det finns ingen kraft som kan förstöra mitt rike. Av mitt folk som finns i riket i dag, vem av er är inte en människa bland människor? Vem av er omfattas inte av människans villkor? Hur kommer mänskligheten att reagera när min nya utgångspunkt tillkännages för massan? Du har sett mänsklighetens tillstånd med egna ögon; du hyser väl inte fortfarande hopp om att för evigt uthärda här i världen? Jag vandrar nu ute mitt ibland mitt folk; jag bor mitt ibland mitt folk. Idag är människor likt de som hyser en äkta kärlek till mig saliga; saliga är de som underkastar sig mig, de kommer helt säkert att bo i mitt rike; saliga är de som känner mig, de kommer helt säkert att utöva makt i mitt rike; saliga är de som söker efter mig, de kommer helt säkert att undkomma satans bojor och njuta välsignelsen i mig; saliga är de som kan försaka sig själva, de kommer helt säkert att träda in i min besittning, och ärva mitt rikes rikedom. De som far runt för min skull ska jag minnas, de som lägger ut för min skull ska jag glatt omfamna, åt de som offrar till mig ska jag ge förnöjelser. De som finner nöje i mina ord ska jag välsigna; de kommer helt säkert att utgöra pelarna som håller upp taknocken i mitt rike, de kommer helt säkert att få överlägsen rikedom i mitt hus, och ingen kan jämföra sig med dem. Har ni någonsin accepterat de välsignelser som ni fick? Har ni någonsin sökt de löften som ni fick? Ni kommer helt säkert, vägledda av mitt ljus, bryta er ur mörkrets krafters strypgrepp. Ni kommer helt säkert inte, mitt i mörkret, att mista det ljus som vägleder er. Ni kommer helt säkert att bli hela skapelsens herrar. Ni kommer helt säkert att bli övervinnare inför Satan. Ni kommer helt säkert, när den stora röda drakens rike faller, att resa er upp i de otaliga folkmassorna för att vittna om min seger. Ni kommer helt säkert att vara beslutsamma och ihärdiga i sineernas land. Genom de lidanden ni uthärdar, kommer ni att ärva den välsignelse som kommer från mig, och ni kommer helt säkert att få hela universum att lysa upp av min härlighet.

 

                                                                           19 mars, 1992

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 27 februari 2019 12:12

Om upplevelse

    Genom alla Petrus upplevelser möttes han av hundratals prövningar. Även om dagens människor är medvetna om begreppet ”prövning”, så är de förvirrade när det gäller dess verkliga mening och omständigheter. Gud härdar människors beslutsamhet, förfinar deras självförtroende, och fulländar varje del av dem – och detta åstadkoms främst genom prövningar, vilket även är den Helige Andes dolda verk. Det verkar som att Gud har övergett människorna, och om de inte är försiktiga, så kommer de därför att se dessa prövningar som Satans frestelser. Många prövningar kan faktiskt anses vara frestelser, och det är den principen och den regeln som Gud verkar efter. Om människor verkligen lever i Guds närvaro, så kommer de att se sådana ting som prövningar från Gud, och kommer inte att låta dem komma undan. Om någon säger att eftersom Gud är med dem så kommer Satan säkerligen inte att närma sig dem, så är detta är inte helt rätt; hur kan man i sådana fall förklara varför Jesus ställdes inför frestelser i vildmarken när han hade fastat i fyrtio dagar? Så om människor verkligen rättar till sin syn på tron på Gud så kommer de att se många saker mycket tydligare, och deras förståelse kommer inte att vara förvrängd och felaktig. Om någon är fast besluten om att fulländas av Gud så måste hon bemöta de frågor som hon ställs inför från många olika vinklar, och varken svänga till vänster eller höger. Om du inte har någon kunskap om Guds verk så kommer du inte att veta hur man samverkar med Gud. Om du inte har kunskap om Guds verks principer, och är ovetande om hur Satan verkar i människorna, så kommer du inte ha någon väg till praktiken. Endast nitisk strävan kommer inte att låta dig att uppnå de resultat som krävs av Gud. Ett sådant upplevelsesätt liknar det som Laurentius hade: gör ingen som helst skillnad och fokuserar bara på upplevelse, ytterst ovetande om vad Satans verk är, om vad den Helige Andes verk är, hurdan människan är utan Guds närvaro, och vilken sorts människor som Gud vill fullända. Hur man uppför sig gentemot olika typer av människor, hur man får grepp om Guds vilja i nuet, hur man kan veta Guds sinnelag, och mot vilken sorts människor, omständigheter och ålder som Guds nåd, majestät och rättfärdighet är riktade – han har ingen urskillning med någon av dessa. Om människor inte har ett flertal visioner som grund, som ett fundament för sina upplevelser, så är liv uteslutet, och upplevelse ännu mer; de kan dåraktigt fortsätta att underkasta sig och uthärda allt. Sådana människor är väldigt svåra att fullända. Man kan säga att om du inte har någon av de visioner som nämns ovan, så är det övertygande bevis på att du är en kretin, du är som en saltstod som alltid står i Israel. Sådana människor är till ingen nytta, odugliga! Somliga människor underkastar sig bara helt blint, de känner alltid sig själva och använder sig alltid av sina egna sätt att föra sig när de hanterar nya frågor, eller så använder de sig av ”visdom” för att ta itu med triviala frågor som är ovärdiga att nämnas. Sådana människor saknar urskillningsförmåga, det är som om det ligger i deras natur att ge upp och låta sig bli retade, och de är alltid desamma, de ändras aldrig. Människor som dessa är dårar som saknar det minsta urskillning. De försöker aldrig vidta lämpliga åtgärder mot omständigheterna eller mot olika människor. Sådana människor har ingen upplevelse. Jag har sett några människor som är så bundna i sin kunskap om sig själva att när de konfronteras av människor som är besatta av onda andars verk, så sänker de sina huvuden och bekänner sina synder, de vågar inte ställa sig upp och fördöma dem. Och när de sedan möts av den Helige Andes uppenbara verk så vågar de inte lyda. De tror att även dessa onda andar också är i Guds händer och har inte det minsta mod att ställa sig upp och göra motstånd. Dessa människor har inte Guds värdighet, och de är fullkomligt oförmögna att kunna bära en tung börda för Gud. Sådana dumskallar gör inga som helst sorters skillnader. Ett sådant upplevelsesätt bör därför rensas bort, för det är ohållbart i Guds ögon.

    Gud verkar sannerligen mycket i människor, prövar dem ibland, skapar ibland miljöer för att härda dem och uttalar ibland ord för att leda dem och ändra deras tillkortakommanden. Ibland leder den Helige Ande människor till miljöer som är förberedda av Gud så att de ovetande kan upptäcka många saker som de saknar. Genom vad människor säger och gör, sättet som människor behandlar andra och hur de hanterar saker, utan deras vetskap, upplyser den Helige Ande dem om många saker som de tidigare inte förstod, så att de kan se många ting och människor klarare, och kan se in i mycket av det som de tidigare var omedvetna om. När du engagerar dig med världen börjar du gradvis urskilja tingen från världen, och innan du går döden till mötes, kan du dra slutsatsen: ”Det är verkligen svårt att vara en person.” Om du tillbringar lite tid med att uppleva inför Gud, och förstår Guds verk och hans sinnelag, kommer du omedvetet att erhålla mycket insikt, och din mognad kommer gradvis att växa. Du kommer att förstå många andliga ting bättre, och du kommer ha större klarhet om Guds verk i synnerhet. Du kommer att acceptera Guds ord, Guds verk, alla Guds handlingar, Guds sinnelag och vad Gud är och har som ditt eget liv. Om allt du gör är att vandra runt i världen, så kommer dina vingar att växa sig hårdare och ditt motstånd mot Gud kommer bli ännu större; Gud kommer att ha svårigheter med att använda dig. Eftersom det finns alldeles för mycket ”enligt min mening” i dig så är det svårt för Gud att hitta en användning för dig. Ju mer du är i Guds närvaro, desto fler upplevelser kommer du att ha. Om du fortfarande är som ett odjur i världen, och din mun bekänner tro på Gud men ditt hjärta är någon annanstans, och fortfarande lär dig världsliga livsfilosofier, har då inte alla dina tidigare mödor varit förgäves? Det betyder att ju mer människorna är i Guds närvaro, desto lättare är de att fulländas av Gud. Det här är vägen genom vilken den Helige Ande utför sitt verk. Om du inte förstår detta, så kommer det vara omöjligt för dig att komma in på rätt spår, och att fulländas av Gud kommer att vara uteslutet. Du kommer inte att kunna ha ett vanligt andligt liv, det kommer att vara som om du är handikappad, du kommer bara att ha ditt eget hårda verk och inget av Guds verk. Är inte detta ett misstag i din upplevelse? Du behöver nödvändigtvis inte be för att vara i Guds närvaro; ibland är det när du funderar över Gud eller begrundar hans verk, ibland när du tar itu med något, och ibland genom att din varelse uppenbaras i en händelse kommer du in i Guds närvaro. Det är många som säger: ”Jag ber ofta, betyder inte det att jag är i Guds närvaro?” Många människor ber ändlöst ”i Guds närvaro”. Bönerna kanske alltid finns på deras läppar, men de lever inte i Guds närvaro på riktigt. Det här är det enda sättet som sådana människor kan behålla sin beskaffenhet i Guds närvaro; de är fullkomligt oförmögna att använda sina hjärtan för att alltid engagera sig med Gud, de är inte heller förmögna att ställa sig framför Gud genom upplevande, oavsett genom att begrunda, att tyst betänka, eller genom att använda sitt förstånd för att engagera sig med Gud i sina hjärtan genom att vara medvetna om Guds börda. De ber upp till himlen med sina munnar. De flesta människors hjärtan är berövade Gud, Gud är bara där när de börjar närma sig honom; för det mesta är Gud inte där alls. Är inte detta uttrycket för att inte ha Gud i sitt hjärta? Om de verkligen hade Gud, skulle de kunna göra de saker som tjuvar och odjur gör? Om någon verkligen vördar Gud, så kommer hon att föra sitt sanna hjärta i kontakt med Gud, och hennes tankar och idéer kommer alltid att besittas av Guds ord. Hon kommer sannolikt inte att göra misstag i de utåtriktade ting som människor är förmögna att åstadkomma, och kommer inte att göra något som uppenbart motsätter sig Gud. Sådan är normen för att vara en troende.

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka


 
 

Av Stina - 25 februari 2019 23:30

En person som uppnår frälsning är en som är villig att omsätta sanningen i praktiken

    Mycket tidigt nämndes behovet av att ha ett riktigt kyrkoliv i predikningarna. Hur kommer det då sig att kyrkans liv ännu inte har förbättrats och att det fortfarande är samma gamla visa? Varför finns där inte något helt nytt och annorlunda sätt att leva? Kan det vara passande för en person från nittiotalet att leva som en kejsare från en förgången tid? Trots att mat och dryck kan vara läckerheter man sällan smakat under tidigare tidsåldrar har det inte skett några större förändringar vad gäller kyrkans beskaffenhet. Det har varit som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Vad är det då för nytta med att Gud säger så mycket? Kyrkorna har inte förändrats alls på de flesta platserna. Jag har sett detta med mina egna ögon och det är tydligt i mitt hjärta; även om jag själv inte har upplevt livet i kyrkan känner jag till beskaffenheterna för kyrkliga sammankomster som min egen hand. De har inte gjort många framsteg. Det går tillbaka till det talesättet – det är som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Ingenting har förändrats, inte ett dugg! När någon vallar dem flammar de upp som eld, men när det inte finns någon där som stöttar dem är de som ett isblock. Inte många kan tala om praktiska ting och ytterst sällan kan någon ta rodret. Även om predikningarna är högdragna, är det sällan någon har något inträde. Få människor vårdar Guds ord. De blir gråtmilda när de tar sig an Guds ord och muntra när de lägger det åt sidan; de blir dystra och grubblande när de avlägsnar sig från det. Uppriktigt sagt, ni vårdar helt enkelt inte Guds ord och ni ser inte orden från hans egen mun i dag som en skatt. Ni blir bara ängsliga när ni läser hans ord och känner att det är väldigt ansträngande att memorera det och när det handlar om att omsätta hans ord i praktiken, är det som att stå inför ett herkulesarbete – ni klarar det inte. Ni blir alltid stärkta när ni läser Guds ord, men glömska när ni praktiserar dem. Faktum är att de här orden inte behöver yttras så omsorgsfullt och upprepas så tålmodigt; folk lyssnar bara men omsätter dem inte i praktiken, därför har det blivit ett hinder för Guds verk. Jag kan inte låta bli att föra dem på tal, jag kan inte låta bli att tala om dem. Jag är tvingad att göra det; det är inte så att jag tycker om att blotta andras svagheter. Ni tycker att er praktik är hjälpligt tillfredsställande och ni tycker att när uppenbarelserna har nått en kulmen har ni också trätt in i den kulmen? Är det så enkelt? Ni undersöker aldrig den grund på vilken era erfarenheter slutligen bygger. Från och med detta ögonblick kan era sammankomster absolut inte kallas för ett passande liv för kyrkan och de utgör inte heller alls ett passande andligt liv. Det är en sammankomst av en hop människor som tycker det är roligt att prata och sjunga. Strängt taget ligger det inte mycken verklighet i det. För att säga det än tydligare, om du inte praktiserar, var finns då verkligheten? Är det inte att skryta att säga att du har verklighet? De som alltid utför ett arbete är högmodiga och självgoda medan de som alltid lyder håller tyst och sänker sina huvuden, utan något tillfälle till övning. Människor som utför arbetet gör inte annat än pratar och håller oavbrutet på med sina högtravande tal och anhängarna bara lyssnar. Det finns ingen förvandling att tala om; det här är bara det förflutnas sätt! Att du idag kan underkasta dig och inte vågar ingripa eller bete dig egensinnigt beror på att Guds administrativa förordningar har kommit; det är ingen förändring du genomgått genom erfarenheter. Det faktum att det finns många saker du inte skulle göra i dag som du skulle ha gjort i går beror på att Guds verk är så uppenbart att det har erövrat människor. Låt mig fråga någon, hur mycket av din prestation i dag förtjänades med svett från ditt eget hårda arbete? Hur mycket av det sades dig direkt av Gud? Hur skulle du svara? Skulle du bli förbluffad och mållös? Skulle du räcka ut tungan? Hur kommer det sig att andra kan tala ut om många av sina erfarenheter för att nära dig medan du bara njuter av måltider som andra har tillagat? Skäms du inte? Blir du inte generad?

    Ni kan göra en faktaundersökning och granska dem på en högre nivå som är lite bättre: Hur mycket sanning förstår du? Hur mycket omsätter du till slut i praktiken? Vem älskar du mest, Gud eller dig själv? Ger du oftare eller tar du oftare emot? När din avsikt varit orätt, hur ofta har du då övergivit ditt gamla jag och tillfredsställt Guds vilja? Just dessa få frågor kommer att förvirra många människor. De flesta människor handlar medvetet fel, även om de inser att deras uppsåt är felaktigt, och de är inte i närheten av att överge sitt eget kött. De flesta människor låter synden löpa amok inom sig och låter synden styra varje sin handling. De är oförmögna att övervinna sina synder och fortsätter att leva i synd. Vem vet inte hur många ondskefulla dåd han begått när han nått detta nuvarande stadium? Om du säger att du inte vet, då skulle jag säga att du ljuger. Uppriktigt sagt handlar allt om en ovilja att överge ditt gamla jag. Vad är det för nytta med att säga så många botfärdiga ”ord från hjärtat” som är värdelösa? Skulle det hjälpa dig att växa i livet? Att lära känna sig själv är ditt heltidsarbete. Jag gör människor fullkomliga genom deras underkastelse och deras praktiserande av Guds ord. Om du bara bär Guds ord på samma sätt som du skulle bära dina kläder, bara för att du skall se snygg och tjusig ut, lurar du inte dig själv och andra? Om allt du har är prat och du aldrig omsätter det i praktiken, vad uppnår du då?

    Många människor kan tala en del om praktiserande och de kan tala om sina personliga intryck, men merparten av det är upplysningen de fått från andras ord. Det inbegriper inte alls något från deras egna personliga praktiker, och det inbegriper inte heller vad de ser utifrån sina erfarenheter. Jag har tidigare dissekerat den här frågan; tro inte att jag inte vet någonting. Du är bara en papperstiger men ändå talar du om att besegra Satan, om att bära segrande vittnesbörd och om att leva ut Guds avbild? Detta är helt och hållet dumheter. Tror du att alla ord som Gud talar i dag är till för dig att beundra? Din mun talar om att överge ditt gamla jag och omsätta sanning i praktiken, ändå utför dina händer andra gärningar och ditt hjärta planerar andra intriger – vad för en slags människa är du? Varför är ditt hjärta och dina händer inte desamma? Så mycket predikande har blivit tomma ord; är inte detta hjärtslitande? Om du är oförmögen att omsätta Guds ord i praktiker, bevisar det att du ännu inte har slagit in på den väg som den Helige Ande verkar, du har ännu inte haft den Helige Andes verk inom dig och du har ännu inte fått hans vägledning. Om du säger att du bara kan förstå Guds ord men inte kan omsätta det i praktiken, då är du en person som inte älskar sanningen. Gud kommer inte för att rädda en person av det slaget. Jesus led svåra plågor när han korsfästes för att rädda syndarna, för att rädda de fattiga, för att rädda dessa ödmjuka människor. Hans korsfästelse framkallade syndoffret. Om du inte kan praktisera Guds ord bör du ge dig av så fort du kan; gå inte och slå dank i Guds hus som en snyltgäst. Många människor finner det till och med svårt att hindra sig själva från att göra saker som klart motsätter sig Gud. Ber de inte om döden? Hur kan de tala om att träda in i Guds rike? Skulle du ha fräckheten att se hans ansikte? Att äta den mat han förser dig med, göra ohederliga saker som motarbetar Gud, vara ondskefull, lömsk och beräknande till och med när Gud låter dig njuta av de välsignelser han har skänkt dig – känner du inte hur de bränner dina händer när du tar emot dem? Känner du inte att du rodnar? Känner du dig inte rädd när du gjort något som står i strid med Gud, att ha genomfört planer på att ”leva rövare”? Om du inte känner något, hur kan du tala om någon framtid? Redan för länge sedan saknade du framtid, så vilka större förväntningar kan du fortfarande ha? Om du säger något skamligt men ändå inte känner någon skuld och ditt hjärta inte har någon medvetenhet, innebär det då inte att du redan har övergivits av Gud? Att tala och agera hämningslöst har blivit din natur; hur skall du någonsin kunna göras fullkomlig av Gud på det här sättet? Skulle du kunna vandra världen över? Vem skulle bli övertygad av dig? De som känner din sanna natur skulle hålla avstånd. Är inte det Guds straff? Allt sammantaget, om det pratas utan att praktiseras, sker ingen tillväxt. Även om den Helige Ande kanske verkar på dig medan du talar, om du inte praktiserar skall den Helige Ande sluta verka. Om du fortsätter på det här sättet, hur kan det då vara tal om framtiden eller om att skänka hela ditt vara till Guds verk? Du bara talar om att ge hela ditt vara, men du ger inte Gud ett hjärta som troget älskar honom. Allt Gud har fått är dina ords hjärta, inte din praktiks hjärta. Kan detta vara din sanna mognad? Om du fortsätter på det här sättet, när skall du då bli fullkomliggjord av Gud? Oroas du inte över din mörka och dystra framtid? Känner du inte att Gud har förlorat hoppet om dig? Vet du inte att Gud vill göra fler och nyare människor fullkomliga. Kunde gamla saker hävda sig? Du uppmärksammar inte Guds ord i dag: Väntar du på morgondagen?

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 25 februari 2019 23:30

En person som uppnår frälsning är en som är villig att omsätta sanningen i praktiken

    Mycket tidigt nämndes behovet av att ha ett riktigt kyrkoliv i predikningarna. Hur kommer det då sig att kyrkans liv ännu inte har förbättrats och att det fortfarande är samma gamla visa? Varför finns där inte något helt nytt och annorlunda sätt att leva? Kan det vara passande för en person från nittiotalet att leva som en kejsare från en förgången tid? Trots att mat och dryck kan vara läckerheter man sällan smakat under tidigare tidsåldrar har det inte skett några större förändringar vad gäller kyrkans beskaffenhet. Det har varit som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Vad är det då för nytta med att Gud säger så mycket? Kyrkorna har inte förändrats alls på de flesta platserna. Jag har sett detta med mina egna ögon och det är tydligt i mitt hjärta; även om jag själv inte har upplevt livet i kyrkan känner jag till beskaffenheterna för kyrkliga sammankomster som min egen hand. De har inte gjort många framsteg. Det går tillbaka till det talesättet – det är som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Ingenting har förändrats, inte ett dugg! När någon vallar dem flammar de upp som eld, men när det inte finns någon där som stöttar dem är de som ett isblock. Inte många kan tala om praktiska ting och ytterst sällan kan någon ta rodret. Även om predikningarna är högdragna, är det sällan någon har något inträde. Få människor vårdar Guds ord. De blir gråtmilda när de tar sig an Guds ord och muntra när de lägger det åt sidan; de blir dystra och grubblande när de avlägsnar sig från det. Uppriktigt sagt, ni vårdar helt enkelt inte Guds ord och ni ser inte orden från hans egen mun i dag som en skatt. Ni blir bara ängsliga när ni läser hans ord och känner att det är väldigt ansträngande att memorera det och när det handlar om att omsätta hans ord i praktiken, är det som att stå inför ett herkulesarbete – ni klarar det inte. Ni blir alltid stärkta när ni läser Guds ord, men glömska när ni praktiserar dem. Faktum är att de här orden inte behöver yttras så omsorgsfullt och upprepas så tålmodigt; folk lyssnar bara men omsätter dem inte i praktiken, därför har det blivit ett hinder för Guds verk. Jag kan inte låta bli att föra dem på tal, jag kan inte låta bli att tala om dem. Jag är tvingad att göra det; det är inte så att jag tycker om att blotta andras svagheter. Ni tycker att er praktik är hjälpligt tillfredsställande och ni tycker att när uppenbarelserna har nått en kulmen har ni också trätt in i den kulmen? Är det så enkelt? Ni undersöker aldrig den grund på vilken era erfarenheter slutligen bygger. Från och med detta ögonblick kan era sammankomster absolut inte kallas för ett passande liv för kyrkan och de utgör inte heller alls ett passande andligt liv. Det är en sammankomst av en hop människor som tycker det är roligt att prata och sjunga. Strängt taget ligger det inte mycken verklighet i det. För att säga det än tydligare, om du inte praktiserar, var finns då verkligheten? Är det inte att skryta att säga att du har verklighet? De som alltid utför ett arbete är högmodiga och självgoda medan de som alltid lyder håller tyst och sänker sina huvuden, utan något tillfälle till övning. Människor som utför arbetet gör inte annat än pratar och håller oavbrutet på med sina högtravande tal och anhängarna bara lyssnar. Det finns ingen förvandling att tala om; det här är bara det förflutnas sätt! Att du idag kan underkasta dig och inte vågar ingripa eller bete dig egensinnigt beror på att Guds administrativa förordningar har kommit; det är ingen förändring du genomgått genom erfarenheter. Det faktum att det finns många saker du inte skulle göra i dag som du skulle ha gjort i går beror på att Guds verk är så uppenbart att det har erövrat människor. Låt mig fråga någon, hur mycket av din prestation i dag förtjänades med svett från ditt eget hårda arbete? Hur mycket av det sades dig direkt av Gud? Hur skulle du svara? Skulle du bli förbluffad och mållös? Skulle du räcka ut tungan? Hur kommer det sig att andra kan tala ut om många av sina erfarenheter för att nära dig medan du bara njuter av måltider som andra har tillagat? Skäms du inte? Blir du inte generad?

    Ni kan göra en faktaundersökning och granska dem på en högre nivå som är lite bättre: Hur mycket sanning förstår du? Hur mycket omsätter du till slut i praktiken? Vem älskar du mest, Gud eller dig själv? Ger du oftare eller tar du oftare emot? När din avsikt varit orätt, hur ofta har du då övergivit ditt gamla jag och tillfredsställt Guds vilja? Just dessa få frågor kommer att förvirra många människor. De flesta människor handlar medvetet fel, även om de inser att deras uppsåt är felaktigt, och de är inte i närheten av att överge sitt eget kött. De flesta människor låter synden löpa amok inom sig och låter synden styra varje sin handling. De är oförmögna att övervinna sina synder och fortsätter att leva i synd. Vem vet inte hur många ondskefulla dåd han begått när han nått detta nuvarande stadium? Om du säger att du inte vet, då skulle jag säga att du ljuger. Uppriktigt sagt handlar allt om en ovilja att överge ditt gamla jag. Vad är det för nytta med att säga så många botfärdiga ”ord från hjärtat” som är värdelösa? Skulle det hjälpa dig att växa i livet? Att lära känna sig själv är ditt heltidsarbete. Jag gör människor fullkomliga genom deras underkastelse och deras praktiserande av Guds ord. Om du bara bär Guds ord på samma sätt som du skulle bära dina kläder, bara för att du skall se snygg och tjusig ut, lurar du inte dig själv och andra? Om allt du har är prat och du aldrig omsätter det i praktiken, vad uppnår du då?

    Många människor kan tala en del om praktiserande och de kan tala om sina personliga intryck, men merparten av det är upplysningen de fått från andras ord. Det inbegriper inte alls något från deras egna personliga praktiker, och det inbegriper inte heller vad de ser utifrån sina erfarenheter. Jag har tidigare dissekerat den här frågan; tro inte att jag inte vet någonting. Du är bara en papperstiger men ändå talar du om att besegra Satan, om att bära segrande vittnesbörd och om att leva ut Guds avbild? Detta är helt och hållet dumheter. Tror du att alla ord som Gud talar i dag är till för dig att beundra? Din mun talar om att överge ditt gamla jag och omsätta sanning i praktiken, ändå utför dina händer andra gärningar och ditt hjärta planerar andra intriger – vad för en slags människa är du? Varför är ditt hjärta och dina händer inte desamma? Så mycket predikande har blivit tomma ord; är inte detta hjärtslitande? Om du är oförmögen att omsätta Guds ord i praktiker, bevisar det att du ännu inte har slagit in på den väg som den Helige Ande verkar, du har ännu inte haft den Helige Andes verk inom dig och du har ännu inte fått hans vägledning. Om du säger att du bara kan förstå Guds ord men inte kan omsätta det i praktiken, då är du en person som inte älskar sanningen. Gud kommer inte för att rädda en person av det slaget. Jesus led svåra plågor när han korsfästes för att rädda syndarna, för att rädda de fattiga, för att rädda dessa ödmjuka människor. Hans korsfästelse framkallade syndoffret. Om du inte kan praktisera Guds ord bör du ge dig av så fort du kan; gå inte och slå dank i Guds hus som en snyltgäst. Många människor finner det till och med svårt att hindra sig själva från att göra saker som klart motsätter sig Gud. Ber de inte om döden? Hur kan de tala om att träda in i Guds rike? Skulle du ha fräckheten att se hans ansikte? Att äta den mat han förser dig med, göra ohederliga saker som motarbetar Gud, vara ondskefull, lömsk och beräknande till och med när Gud låter dig njuta av de välsignelser han har skänkt dig – känner du inte hur de bränner dina händer när du tar emot dem? Känner du inte att du rodnar? Känner du dig inte rädd när du gjort något som står i strid med Gud, att ha genomfört planer på att ”leva rövare”? Om du inte känner något, hur kan du tala om någon framtid? Redan för länge sedan saknade du framtid, så vilka större förväntningar kan du fortfarande ha? Om du säger något skamligt men ändå inte känner någon skuld och ditt hjärta inte har någon medvetenhet, innebär det då inte att du redan har övergivits av Gud? Att tala och agera hämningslöst har blivit din natur; hur skall du någonsin kunna göras fullkomlig av Gud på det här sättet? Skulle du kunna vandra världen över? Vem skulle bli övertygad av dig? De som känner din sanna natur skulle hålla avstånd. Är inte det Guds straff? Allt sammantaget, om det pratas utan att praktiseras, sker ingen tillväxt. Även om den Helige Ande kanske verkar på dig medan du talar, om du inte praktiserar skall den Helige Ande sluta verka. Om du fortsätter på det här sättet, hur kan det då vara tal om framtiden eller om att skänka hela ditt vara till Guds verk? Du bara talar om att ge hela ditt vara, men du ger inte Gud ett hjärta som troget älskar honom. Allt Gud har fått är dina ords hjärta, inte din praktiks hjärta. Kan detta vara din sanna mognad? Om du fortsätter på det här sättet, när skall du då bli fullkomliggjord av Gud? Oroas du inte över din mörka och dystra framtid? Känner du inte att Gud har förlorat hoppet om dig? Vet du inte att Gud vill göra fler och nyare människor fullkomliga. Kunde gamla saker hävda sig? Du uppmärksammar inte Guds ord i dag: Väntar du på morgondagen?

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 24 februari 2019 12:35

Diskussion om kyrkolivet och verkliga livet

    Människor känner att de bara kan förvandlas inom sitt kyrkoliv, och om de inte lever inom kyrkan, är förvandling inte möjligt, att de är oförmögna att åstadkomma förvandling i sitt verkliga liv. Kan ni se vad det här är för problem? Jag har talat om att ta med Gud in i verkliga livet, och det här är vägen för de som tror på Gud att träda in i Guds ords verklighet. Kyrkolivet är faktiskt bara en begränsad väg att göra människor fullkomliga. Den huvudsakliga miljön för att göra människor fullkomliga är fortfarande det verkliga livet. Det här är den faktiska praktik och träning som jag pratade om, vilken gör att människor kan åstadkomma ett normalt mänskligt liv och kan leva ut likheten av en sann person i sitt dagliga liv. En aspekt är att man måste utbildas för att kunna höja sin egen utbildningsnivå, kunna förstå Guds ord, och att uppnå förmågan att förstå. En annan aspekt är att man måste vara utrustad med de grundläggande kunskaper som krävs för att leva som en människa för att kunna åstadkomma den vanliga mänsklighetens insikt och förnuft, eftersom människor saknar nästan allt inom dessa områden. Vidare måste man avnjuta Guds ord genom kyrkolivet, och gradvis få en tydligare förståelse av sanningen.

    Varför sägs det att om man tror på Gud så måste man ta med Gud in i det verkliga livet? Kyrkolivet kan inte bara förvandla människor, utan än viktigare borde människor träda in i verkligheten i verkliga livet. Ni brukade alltid prata om ert andliga tillstånd och andliga frågor medan ni försummade träning i många saker i verkliga livet, samt försummade ert inträde i dem. Ni skrev varje dag, ni lyssnade varje dag och ni läste varje dag. Ni bad medan ni lagade mat: ”Åh Gud! Må du bli mitt liv inom mig. Hur ska jag spendera den här dagen? Snälla, välsigna mig, upplys mig. Oavsett vad du upplyser mig om idag, låt mig förstå det i denna stund, så att dina ord kan agera som mitt liv.” Ni bad även när ni åt middag: ”Åh Gud! Du har skänkt oss denna måltid. Må du välsigna oss. Amen! Snälla låt oss förlita oss på dig för våra liv. Må du vara med oss. Amen!” När ni hade ätit färdigt och stod och diskade era tallrikar, började ni svamla igen: ”Åh Gud, jag är den här skålen. Vi har fördärvats av Satan och är som skålar som har blivit använda och måste diskas med vatten. Du är vattnet, dina ord är det levande vattnet som tillgodoser mitt liv.” Innan ni förstod det var det dags att gå till sängs och ni började svamla igen: ”Åh Gud! Du har välsignat och lett mig genom dagen. Jag är dig sannerligen tacksam...” Det var så här du spenderade din dag och trädde in i din sömn. De flesta människor levde på det här sättet varje dag, och till och med tills nu har de inte uppmärksammat faktiskt inträde, utan fokuserar bara på att ge läpparnas bekännelse i sina böner. Det här är människans tidigare liv – det här är deras gamla liv. De flesta människor är på det här sättet, saknar någon riktig träning, och de har väldigt få verkliga förvandlingar. De ger bara läpparnas bekännelse i sina böner, närmar sig Gud genom sina ord men saknar fördjupning i sin förståelse. Låt oss ta det enklaste exemplet – städa ditt hem. Ni ser att ert hem är stökigt, så ni sitter där och ber: ”Åh Gud! Se på det fördärv som Satan har åstadkommit i mig. Jag är lika smutsig som det här hemmet. Åh Gud! Jag prisar och tackar dig. Utan din frälsning och upplysning skulle jag inte ha insett detta faktum.” Ni bara sitter där och svamlar, ber länge, och sedan beter ni er som om inget har hänt, uppför er som en svamlade gammal kvinna. Ni spenderar era andliga liv på det här sättet utan något alls äkta inträde i verkligheten, med alldeles för många ytliga praktiker! Under träningen för inträde i verkligheten, involverar det människors verkliga liv och det involverar deras praktiska svårigheter – endast detta kan förvandla dem. Utan verkligt liv, kan människor inte förvandlas. Vad tjänar det till att ge läpparnas bekännelse i sina böner? Utan förståelse för människornas natur, är allt ett slöseri med tid, och utan en väg för praktik, är allt ett slöseri med möda! Ordentliga böner kan bibehålla ett ordentligt tillstånd inom människor, men det kan inte fullständigt förvandla dem. Kunskap om mänsklig självrättfärdighet, arrogans, fåfänga, hybris och fördärvat sinnelag – kunskap om dessa företeelser kommer inte genom böner, utan de upptäcks genom att avnjuta Guds ord, och de är kända genom den Helige Andes upplysning i verkliga livet. Nu för tiden kan alla människor tala väl, och de har lyssnat till den mest upphöjda predikan, mer upphöjd är någon annan genom tidsåldrarna, men det är fortfarande väldigt lite av det som tillämpas i deras verkliga liv. Det betyder att i människors verkliga liv finns det ingen Gud, och de saknar en ny människas liv efter förvandling. Det finns inget utlevande av sanningen i verkliga livet, och det finns inget medtagande av Gud in i verkliga livet. Människors liv levs som om de vore helvetets söner. Är inte detta en uppenbar avvikelse?

    För att kunna återställa likheten av en normal människa, det vill säga åstadkomma en normal mänsklighet, kan människor inte bara behaga Gud med sina ord. De skadar sig själva när de gör det och det gynnar inte deras inträde och förvandling. Därför måste människor gradvis praktisera för att uppnå förvandling, stegvis söka och utforska, träda in från det positiva och leva ett praktiskt liv av sanning, ett liv som de heliga. Från och med nu involverar det verkliga frågor, verkliga ting och verkliga miljöer, och möjliggöra för människor att få praktisk träning. Det kräver inte av dem att ge läpparnas bekännelse; det kräver istället träning i verkliga miljöer. Människor kommer till insikten att de är av dålig kaliber, och sedan har de det riktiga ätandet och drickandet av Guds ord, riktigt inträde och riktig praktik; det är på det här viset de erhåller verklighet, och det är på det här viset som inträde kan ske ännu snabbare. För att förvandla människor, måste det finnas någon praktiskhet, de måste praktisera med verkliga frågor, verkliga ting och verkliga miljöer. Är det möjligt att åstadkomma äkta träning genom att bara förlita sig på kyrkolivet? Skulle människan kunna träda in i verkligheten? Nej. Om människan är oförmögen att träda in i verkliga livet, då är hon oförmögen att förvandla sina gamla sätt att göra saker på och leva livet. Det beror inte helt och hållet på människans lathet eller hennes starka beroende, utan snarare på att människan helt enkelt inte har förmågan att leva, och än mer saknar hon förståelse för den norm för likhet med en normal människa som Gud kräver. I det förflutna pratade alltid människorna, de talade, hade gemenskap och blev till och med ”talare”, men ingen av dem sökte förvandlingar i fråga om livssinnelag; de insisterade bara på att söka efter djupsinniga teorier. Därför måste ni idag ändra på detta religiösa liv att tro på Gud. Ni måste träda in i och praktisera genom att rikta in er på en sak, en fråga, en person. Ni måste göra saker med fokus – det är bara då som ni kan uppnå resultat. För att förvandla människor måste det börja med deras substans. Verket måste vara inriktat på människors substans, deras liv, latheten, beroendet och slaviskheten hos människor, och bara på detta sätt kan de förvandlas.

    Även om kyrkolivet kan ge resultat inom vissa områden, är nyckeln fortfarande att verkliga livet kan förvandla människor, och deras gamla natur kan inte förvandlas utan verkliga livet. Låt oss se på Jesu verk under Nådens Tidsålder. När Jesus avskaffade de tidigare lagarna och fastställde den nya tidsålderns budord, talade han med exempel från verkliga livet. När Jesus ledde sina lärjungar genom veteåkern på en sabbat, när lärjungarna blev hungriga och plockade och åt axen, såg fariseerna detta och sade att de inte höll sabbaten. De sade även att människorna inte hade tillåtelse att rädda kalvarna som ramlat ned i ett hål på sabbaten, och sade att inget arbete får utföras under sabbaten. Jesus använde dessa händelser för att gradvis utfärda den nya tidsålderns budord. På den tiden använde han sig av många praktiska frågor för att få människor att förstå och förvandlas. Det här är principen med vilken den Helige Ande utför sitt verk, och det är bara det här sättet som kan förvandla människor. I brist på praktiska frågor kan människor bara få teoretisk förståelse och de är bara förmögna att förstå saker och ting intellektuellt – detta är inte ett effektivt sätt att förvandla människor. På tal om att tillägna sig visdom och insikt genom träning, hur kan detta åstadkommas? Kan människan tillägna sig visdom och insikt genom att helt enkelt lyssna, läsa och utveckla sin kunskap? Hur leder detta till tillägnandet av visdom och insikt? Människan måste sträva efter att förstå och uppleva genom verkliga livet. Därför kan man inte ha bristfällig träning och man kan inte avvika från verkliga livet. Människan måste vara uppmärksam på olika aspekter och ha inträde i olika aspekter: utbildningsnivå, uttrycksfullhet, förmågan att se saker, omdöme, förmågan att förstå Guds ord, sunt förnuft och mänsklighetens regler samt andra saker relaterade till mänskligheten som människan måste vara utrustad med. Efter att ha tillägnat sig förståelse, måste människan fokusera på inträde, och först då kan hon tillägna sig förvandling. Om människan har tillägnat sig förståelse men försummat praktik, hur kan då förvanlig äga rum? Människan har visserligen förstått mycket, men hon lever inte ut verkligheten, därför är hon bara förmögen att ha en liten faktisk förståelse av Guds ord. Du har bara blivit marginellt upplyst; du har fått lite upplysning från den Helige Ande, men du har inget inträde i verkliga livet, eller kanske bryr du dig inte ens om inträde, och kommer därmed bara ha lite förvandling. Människor har förstått mycket efter en så långt tid och de kan prata mycket om sina kunskaper om teorier, men deras externa sinnelag förblir detsamma, och deras ursprungliga kaliber dröjer sig kvar utan den minsta upphöjning. Om så är fallet, när kommer du då äntligen att träda in?

     Kyrkolivet är bara ett sorts liv där människor samlas och avnjuter Guds ord, och det tar bara upp en liten strimla av en persons liv. Om en persons verkliga liv kunde vara som hans kyrkoliv, med ett riktigt andligt liv, att på rätt sätt avnjuta Guds ord, be och vara nära Gud på rätt sätt, leva ett verkligt liv där allt utförs i enlighet med Guds vilja, leva ett verkligt liv där allting utförs i enlighet med sanningen, leva ett verkligt liv av att praktisera böner och vara tyst inför Gud, av att praktisera lovsång och dans; bara ett sådant liv skulle kunna föra människan in i ett liv av Guds ord. De flesta människor fokuserar bara på de flertal timmar som utgör deras kyrkoliv utan att ”vårda” sina liv utanför dessa timmar, som om det inte påverkar dem. Det finns även många människor som bara träder in i de heligas liv när de äter och dricker Guds ord, sjunger lovsånger eller ber, och sedan återgår de till sina gamla jag utanför dessa tider. Sådana liv kan inte förvandla människor, och de kommer inte att få dem att känna Gud. I tron på Gud, om människan önskar förvandling i sitt eget sinnelag, då får hon inte avlägsna sig själv från verkliga livet. I verkliga livet, måste du känna dig själv, försaka dig själv, praktisera sanningen likväl som att lära dig principerna, sunt förnuft och regler för det egna beteendet i alla ting innan du kan åstadkomma gradvis förvandling. Om du bara fokuserar på kunskapen i teorier och bara lever bland religiösa ceremonier utan att gå djupt in i verkligheten, utan att träda in i verkliga livet, då kommer du aldrig att träda in i verkligheten, du kommer aldrig att känna dig själv, sanningen, eller Gud och du kommer alltid att vara blind och okunnig. Syftet med att Gud arbetar människan är inte att låta henne ha ett riktigt mänskligt liv några timmar av dagen och leva i köttet resten av tiden. Och det är inte för att förvandla människans kunskap om teorier. Det är snarare att förändra hennes gamla sinnelag, att förändra hela hennes gamla liv, att förändra alla hennes föråldrade tankegångar och hennes mentala inställning. Att bara fokusera på kyrkolivet kommer inte att ändra människans gamla vanor eller ändra de gamla sätten som han har levt efter under lång tid. Oavsett vad som händer, får människan inte bli avskild från verkliga livet. Gud begär att människorna lever ut normal mänsklighet i verkliga livet, inte bara i kyrkolivet; att de lever ut sanningen i verkliga livet, inte bara i kyrkolivet; att de fullgör sina uppgifter i verkliga livet, inte bara i kyrkolivet. För att träda in i verkligheten, måste man rikta allting mot verkliga livet. Om de som tror på Gud inte kan träda in i verkliga livet och känna sig själva eller leva ut normalt mänsklighet i verkliga livet, kommer de att bli misslyckade personer. Alla de som inte lyder Gud är människor som inte kan träda in i verkliga livet. De är alla människor som pratar om mänsklighet men lever ut demoners natur. De är alla människor som pratar om sanningen men istället lever ut lärosatser. De som inte kan leva ut sanningen i verkliga livet är de som tror på Gud men föraktas och avvisas av honom. Du måste praktisera ditt inträde i verkliga livet, känna till dina egna brister, din olydnad och okunnighet, och känna till din onormala mänsklighet och svagheter. På så vis kommer alla din kunskap att integreras in i din faktiska situation och dina svårigheter. Endast denna slags kunskap är verklig och kan låta dig att verkligen greppa ditt eget tillstånd och åstadkomma en förvandling av din disposition.

    Nu när fullkomligandet av mänskligheten formellt har börjat, måste man träda in i verkliga livet. För att åstadkomma förvandling måste man därför börja från inträdet i verkliga livet, och förvandlas lite i taget. Om du undviker människans normala liv och bara pratar om andliga saker, då blir saker och ting torra och avslagna, de blir orealistiska, och hur skulle människan då kunna förvandlas? Nu blir du tillsagd att träda in i verkliga livet för att praktisera, för att kunna upprätta en grund för att träda in i sann upplevelse. Det är en av de saker som människan borde göra. Den Helige Andes verk är främst vägledning, medan resten beror på människornas praktik och inträde. Alla kan tillägna sig inträde i verkliga livet genom olika vägar, så att de kan ta med Gud in i verkliga livet, och leva ut en verklig normal mänsklighet. Endast detta är ett liv med mening!

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 23 februari 2019 17:44


Angående ett normalt andligt liv

    En troende måste ha ett normalt andligt liv – detta är grunden för att uppleva Guds ord och träda in i verkligheten. Kan för närvarande alla böner, att komma nära Gud, sången, prisandet, meditationen och försöken att räkna ut vad Guds ord betyder som ni ägnar er åt att uppfylla normerna för ett normalt andligt liv? Ingen av er har detta väldigt klart för sig. Ett normalt andligt liv är inte begränsat till bön, sång, kyrkligt liv, att äta och dricka Guds ord eller andra sådana utövningar, utan det betyder att man lever ett andligt liv som är fräscht och livfullt. Det handlar inte om metoden, utan om resultatet. De flesta människor tror att man för att ha ett normalt andligt liv måste be, sjunga, äta och dricka Guds ord eller försöka räkna ut vad Guds ord betyder. Dessa människor fokuserar, oavsett om de uppnår något resultat eller en sann förståelse, på att mekaniskt följa ytliga rutiner, och fokuserar inte på resultatet – de är människor som lever i religionens ritualer och inte människor som ha sin hemvist i kyrkan, och än mindre tillhör riket. En sådan persons böner, sånger, och ätandet och drickandet av Guds ord, följer i allt reglerna; de är tvingade att göra dessa saker, och de görs för att följa trenderna; de görs inte villigt och de görs inte från hjärtat. Oavsett hur mycket dessa människor ber eller sjunger, blir det inte alls några resultat, för allt de tillämpar är religiösa regler och ritualer, och de tillämpar inte Guds ord. En sådan person tillämpar inte Guds ord genom att endast fokusera på metoden och ta Guds ord som regler som skall följas, utan tillfredsställer köttet och gör saker för att visa upp för andra. Den här sortens religiösa ritualer och regler kommer från människan, inte från Gud. Gud följer inte regler, och följer inte några lagar; han gör nya saker varje dag och han utför praktiskt verk. Oavsett hur mycket dessa människor gör – såsom människorna i tre-själv-kyrkan, vilka är begränsade till daglig morgonvaka, aftonböner, tacksägelse före måltid, att uttrycka tack i allt, och andra sådana utövningar – eller hur länge de utövar, så kommer de inte att få den Helige Andes verk. Den Helige Ande har inget sätt att verka på om människor lever sina liv inom reglerna, med sina hjärtan ägnade åt utövning, för människors hjärtan är upptagna med regler, de är upptagna av mänskliga föreställningar; Gud har därför inget sätt att utföra sitt verk; människor kommer alltid att bara leva under lagens kontroll, och en person av det slaget kommer aldrig att kunna ta emot Guds beröm.

    Ett normalt andligt liv är att leva ett liv inför Gud. När man ber kan man tysta sitt hjärta inför Gud, och genom bönen kan man söka den Helige Andes upplysning, lära känna Guds ord och förstå Guds vilja. När man äter och dricker Guds ord kan man klarare och tydligare förstå vad Gud vill göra just nu, och man kan få en ny väg att följa i sin utövning och inte vara konservativ, så att all ens utövning sker i syfte att åstadkomma framsteg i livet. Syftet med ens bön är till exempel inte att man skall säga några vackra ord, eller att man skall böla inför Gud för att uttrycka sin skuld, utan snarare att praktisera sin ande, att stilla sitt hjärta inför Gud, att praktisera att söka vägledning i allt, att göra sitt hjärta till ett hjärta som dras mot nytt ljus varje dag, varken passivt eller lättjefullt, och att slå in på rätt spår att utöva Guds ord. De flesta människor fokuserar för närvarande på metoder, och eftersträvar inte sanningen för att uppnå framsteg i livet; det är här människor avviker. Det finns också vissa människor vars metoder är oföränderliga, även om de kan ta emot nytt ljus; de integrerar förflutna religiösa föreställningar för att ta emot Guds ord idag, och det de tar till sig är fortfarande dogmen som bär med sig religiösa föreställningar, och de tar inte enbart till sig dagens ljus. Deras utövningar är därför orena – de gör samma sak under ett nytt namn, och oavsett hur bra deras utövningar är, så är det ändå skenheligt. Gud vägleder dagligen människor till att göra nya saker, och kräver att människorna varje dag får nya insikter och ny förståelse, och inte stannar vid det gammalmodiga eller monotona. Om man har trott på Gud under många år, men ens metoder inte alls har förändrats, om man fortfarande är nitisk och flitig på utsidan, men inte kommer inför Gud för att njuta av hans ord med ett stilla hjärta, kommer man inte heller att erhålla någonting. Om man inte utformar en ny plan, om man inte utövar på ett nytt sätt, om man inte söker en ny förståelse när man tar emot Guds nya verk, utan istället håller fast vid gamla saker från det förflutna och endast tar emot en begränsad mängd nytt ljus utan att ändra sättet man utövar på, då är man, trots att man till namnet befinner sig inom denna ström, i realiteten en religiös farisé utanför den Helige Andes ström.

    Om du vill leva ett normalt andligt liv, måste du dagligen ta emot nytt ljus, söka verklig förståelse av Guds ord, och uppnå en klarsynthet mot sanningen. Du behöver ha en väg för att utöva i allt, och du kan hitta nya frågor och upptäcka dina egna brister genom att varje dag läsa Guds ord. Detta kommer i sin tur frambringa ett hjärta som törstar och söker, som kommer att sätta hela din varelse i rörelse, och du kommer att kunna vara stilla inför Gud när som helst, och hysa en djup fruktan för att halka efter. Om en människa kan ha detta törstande hjärta, detta sökande hjärta, och också är villig att oavbrutet träda in, då är hon på rätt spår för ett andligt liv. Alla de som kan acceptera att röras av den Helige Ande och som önskar att göra framsteg, de som är villiga att söka bli fulländade av Gud, de som längtar efter en djupare förståelse av Guds ord, och som inte söker efter övernaturliga saker utan som betalar ett praktiskt pris, visar praktisk hänsyn till Guds vilja, som träder in på ett praktiskt sätt, gör sin erfarenhet mer sann och mer realistisk, som inte söker dogmers tomma ord, och som inte heller söker en övernaturlig känsla, och inte heller dyrkar någon stor man – den sortens personer har trätt in i ett normalt andligt liv, och allt de gör är i syfte att uppnå större framsteg i livet, att hålla sin ande fräsch så att den inte stagnerar, och att alltid kunna träda in på ett positivt sätt. Ta till exempel när de ber före måltider, då gör de inte det för att de känner ett tvång att göra så, utan de stillar istället sitt hjärta inför Gud, tackar Gud i sitt hjärta, är villiga att leva för Gud, att lägga sin tid i Guds händer, och de är villiga att samarbeta med Gud och uppoffra sig för Gud. Om deras hjärtan inte kan stillas inför Gud skulle de snarare fortsätta sin utövning istället för att äta; då är detta inte att följa reglerna, utan att utöva Guds ord. När en del människor ber före måltiden, poserar de medvetet för att ge sken av att vara väldigt fromma, men de undrar i sina sinnen: ”Varför behöver jag utöva på detta sätt? Är inte saker och ting bra utan bön? Saker och ting är fortfarande likadana efter bönen, så varför bry sig?” Denna typ av personer följer regler, men även om deras ord säger att de är villiga att tillfredsställa Gud, så har deras hjärta inte kommit inför Gud. De ber inte på detta sätt för att stilla sitt hjärta inför Gud, utan gör det snarare för att lura andra och för att andra skall se det. En person av detta slag är en rent skenhelig person, som en religiös pastor som bara kan be för andra men inte själv träda in; den typen av person är en religiös befattningshavare, inifrån och ut! Varenda dag säger Gud nya saker, gör nya saker, men om du varenda dag följer regler och försöker lura Gud, och slentrianmässigt ägnar dig åt Gud, är du då inte en som trotsar Gud? Kan du ta emot välsignelser samtidigt som du följer regler och trotsar Gud? Kommer du inte att tuktas av Gud?

    Guds verk utvecklas snabbt, religionsutövare i olika fraktioner och kändisar som firar gudstjänst förkastas långt, långt bort, och de av er som särskilt älskar att följa regler sprids också för vindarna. Guds verk väntar inte, det beror inte av något och det släpar inte fötterna efter sig. Det varken drar eller släpar någon med sig; om du inte kan hålla jämna steg kommer du att bli övergiven, oavsett hur många år du har följt med. Oavsett hur kvalificerad du är som veteran, så måste du elimineras om du följer regler. Jag rekommenderar denna typ av person att skaffa sig en viss självkännedom, att frivilligt stå tillbaka och inte hålla fast vid det gamla; att göra så att andra utövar Guds ord enligt dina handlingsprinciper – är inte det att försöka vinna över människors hjärtan? Ditt utövande är att lyda regler och lära människor att fira gudstjänst. När du alltid får människor att göra saker enligt dina önskemål, är det då inte att bilda en klick? Är det inte att splittra kyrkan? Hur har du mage att säga att du tar hänsyn till Guds vilja? Vad kvalificerar dig att säga att detta är att fullända andra? Om du fortsätter att leda på detta sätt, är det inte att leda människor in i religiösa ritualer? Om en människa har ett normalt andligt liv, om hon får frigörelse och frihet i sin ande varje dag, då kan hon fritt utöva Guds ord för att tillfredsställa honom och, inte ens när hon ber, ägnar hon sig åt formaliteter eller följer en process, och hon kan hålla jämna steg med det nya ljuset varje dag. När hon praktiserar att stilla sitt hjärta inför Gud kan hon göra sitt hjärta verkligt stilla inför Gud, och inget kan störa henne, och ingen person, händelse eller sak kan lägga band på hennes normala andliga liv. Utövning av sådant slag sker i syfte att uppnå ett resultat, inte bara för att ge människor några regler att följa. Utövning av sådant slag följer inte reglerna, utan avancerar människors framsteg i livet. Om du bara är en håller regler, kommer ditt liv aldrig att förändras; även om andra kan utöva på detta sätt, så som du gör, i slutänden kan andra följa med i den Helige Andes verks tempo, medan du elimineras från den Helige Andes ström. Så lurar du inte dig själv? Syftet med dessa ord är att låta människor stilla sina hjärtan inför Gud och att vända sig till Gud, att låta Guds verk genomföras obehindrat på människor och uppnå resultat.

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka


 
 

Av Stina - 22 februari 2019 10:56

Hur man tjänar Gud i harmoni med hans vilja

    Idag ska vi främst tala om hur människor bör tjäna Gud i sin tro på honom, vilka villkor som bör vara uppfyllda, vad den som tjänar Gud bör förstå och vilka avvikelser som finns i ert tjänande. Ni bör förstå allt detta. Dessa frågor berör hur ni tror på Gud, hur ni slår in på vägen med den Helige Andes vägledning och hur hela er värld är ordnad av Gud, och de kommer att hjälpa er att förstå varje steg i Guds verk inom er. När ni når den punkten kommer ni att ha förståelse för vad tro på Gud innebär, hur man tror på Gud på rätt sätt och vad man bör göra för att handla i överensstämmelse med Guds vilja. På det viset kommer ni att kunna lyda Guds verk fullständigt och hängivet, och ni kommer inte att ha några invändningar, ni kommer inte att döma, eller analysera, och än mindre undersöka. Dessutom kommer ni att kunna lyda Gud ända in i döden, tillåta Gud att styra er och slakta er som ett får, så att ni kan bli 1990-talets Petrusar och kan älska Gud till det yttersta, till och med på korset, utan minsta klagan. Först då kommer ni att kunna leva som Petrusar på 1990-talet.

    Alla som beslutat sig för att göra det kan tjäna Gud – men det måste vara så att enbart de som noggrant värnar om Guds vilja, och som förstår Guds vilja, är kvalificerade för och berättigade att tjäna Gud. Era erfarenheter kanske säger att många tror att man tjänar Gud genom att idogt sprida evangeliet åt Gud, ge sig ut på vägarna för Guds skull, offra för Gud, och så vidare – till och med de mycket religiösa människorna tror att man tjänar Gud genom att springa runt med en Bibel i händerna, sprida evangeliet om himmelriket och frälsa människor genom att få dem att ångra sig och bekänna. Många religiösa företrädare tror att tjäna Gud innebär att predika i kyrkor efter att ha studerat vid prästseminariet och att undervisa människor genom att läsa kapitel ur Bibeln för dem, och många medbröder och -systrar tror att tjäna Gud innebär att aldrig gifta sig eller skaffa familj och att i stället överlämna hela sitt väsen till Gud. Det finns också människor i fattiga områden som tror att tjäna Gud innebär att hela de sjuka och driva ut demoner, eller be för sina bröder och systrar, eller tjäna dem. Bland er finns det många som tror att tjäna Gud innebär att äta och dricka Guds ord, be till Gud varje dag, och besöka kyrkor överallt, likväl som det finns människor som säger att leva kyrkans liv innebär att tjäna Gud. Men det är få människor som vet vad det faktiskt innebär att tjäna Gud. Även om det finns lika många som tjänar Gud som det finns stjärnor på himlen är antalet människor som kan tjäna direkt, och som förmår tjäna Guds vilja, ynkligt – obetydligt litet. Varför säger Jag det? Jag säger det för att ni inte förstår substansen i frasen ”tjäna Gud”, och ni förstår så lite av hur man tjänar Guds vilja. Idag kommunicerar vi om hur man tjänar i överensstämmelse med Guds vilja, hur man tjänar för att göra Gud nöjd.

    Om ni vill tjäna Guds vilja måste ni först förstå vilken sorts människor som Gud älskar, vilken sorts människor som Gud avskyr, vilken sorts människor som Gud fulländar och vilken sorts människor som är kompetenta att tjäna Gud. Denna kunskap är det minsta som ni bör vara utrustade med. Dessutom bör ni känna till syftet med Guds verk, och det verk som Gud kommer att utföra här och nu. Först när ni förstått det, och genom vägledning från Guds ord, kommer ni att träda in och ta emot Guds uppdrag. När ni faktiskt upplever utifrån Guds ord, och när ni i sanning förstår Guds verk, då kommer ni att vara kvalificerade att tjäna Gud. Och det är när ni tjänar honom som Gud upplyser era andliga ögon och låter er få en större förståelse för hans verk och se det klarare. När du träder in till den verkligheten blir dina upplevelser djupare och mer verkliga, och alla som har gjort den erfarenheten kommer att kunna röra sig mellan kyrkorna och försörja sina bröder och systrar, så att båda sidor får hjälp av den andra sidans styrkor att kompensera sina egna tillkortakommanden och så att ni får en rikare kunskap i anden. Först därefter kommer ni att kunna tjäna Guds vilja och fulländas av Gud i ert tjänande.

    De som tjänar Gud bör vara Guds närstående, de bör vara älskade av Gud och kapabla till den yttersta lojaliteten gentemot Gud. Oavsett om du handlar bakom människor eller framför dem kan du vinna Guds glädje inför Gud och kunna stå fast inför Gud, och oavsett hur andra behandlar dig går du alltid din egen väg och engagerar dig verkligen i Guds börda. Endast en sådan människa står Gud nära. Att människor som står Gud nära kan tjäna honom direkt beror på att de har fått Guds stora uppdrag, och Guds börda, och kan ta Guds hjärta som sitt eget och Guds börda som sin egen. De bryr sig inte om huruvida de själva vinner eller förlorar i fråga om framtidsutsikter: Till och med om de helt saknar framtidsutsikter och det inte finns något att vinna för dem, tror de alltid på Gud, med kärleksfullt hjärta. Och därför står de Gud nära. De som står Gud nära är också hans förtrogna, och bara hans förtrogna kan dela hans oro, och hans önskningar, och även om deras kött är smärtande och svagt kan de uthärda smärta och försaka sådant de älskar för att göra Gud nöjd. Gud ger en fler bördor till sådana människor, och det som Gud ska göra uttrycks genom dem. Därför är de älskade av Gud, de är Guds tjänare efter hans hjärta, och bara sådana människor kan styra tillsammans med Gud. När du i sanning står Gud nära, då kommer du också att börja styra tillsammans med Gud.

    Jesus kunde avsluta Guds uppdrag –hela mänsklighetens försoningsverk – för att han överlämnade alla bekymmer till Guds vilja, utan några personliga önskningar eller överväganden. Därför stod även han nära Gud – Gud själv, något som ni alla förstår mycket väl. (I själva verket var han Gud själv, som Gud vittande om. Jag nämner det här för att använda Jesus som illustration för det vi talar om.) Han kunde sätta Guds plan i centrum, och han bad alltid till den himmelske Fadern och sökte den himmelske Faderns vilja. Han bad, och han sa: ”Gud Fader! Låt Din vilja ske, och handla inte i enlighet med mina önskningar; jag ber dig handla enligt din plan. Människan må vara svag, men varför skulle du bry dig om henne? Hur skulle människan kunna vara något bekymmer för dig, när hon är som en myra i din hand? I mitt hjärta önskar jag att bara utföra din vilja, och jag ber dig göra vad du vill göra med mig, i enlighet med dina avsikter.” På vägen till Jerusalem var Jesus ångestfylld, som om någon vridit om en kniv i hjärtat på honom, men ändå hade han inte minsta tanke på att svika sitt ord, utan det fanns hela tiden en kraft inom honom som drev honom framåt, mot korsfästelsen. Till sist spikades han upp på korset och blev en sinnebild för syndigt kött, och därmed avslutade han människans försoningsverk och lyftes över dödens och Hades bojor. Inför honom förlorade dödlighet, helvete och Hades sin kraft, och de besegrades av honom. Han levde i trettiotre år, under vilka han alltid gjorde sitt yttersta för att uppfylla Guds vilja, i enlighet med Guds verk vid den tiden, utan att någonsin reflektera över personlig vinning eller förlust och enbart med tankar på Gud Faders vilja. Därför sa Gud, när han döpts: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har stor glädje.” På grund av hans tjänande inför Gud, som överensstämde med Guds vilja, lade Gud den tunga bördan att försona hela mänsklighetens på hans axlar och fick honom att fortsätta och avsluta verket, och han var kompetent och berättigad till att slutföra denna viktiga uppgift. Genom hela sitt liv uthärdade han omätligt lidande för Guds skull, och han frestades av Satan oräkneliga gånger, men han blev aldrig nedslagen. Gud gav honom en sådan uppgift eftersom han litade på honom och älskade honom, och därför sa Gud själv: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har stor glädje.” Vid den tidpunkten var det bara Jesus som kunde klara detta uppdrag, och det utgjorde en del av Guds avslutande av sitt arbete med mänsklighetens försoning i Nådens Tidsålder.

    Om ni, som Jesus, kan överlämna alla bekymmer till Guds börda och vända er bort från ert eget kött, då kommer Gud att anförtro er sitt viktiga uppdrag, så att ni uppfyller villkoren för att tjäna Gud. Endast under sådana omständigheter kommer ni att våga säga att ni utför Guds vilja och fullgör hans uppdrag, och endast då kommer ni att våga säga att ni verkligen tjänar Gud. Jämfört med Jesu förebild, vågar du påstå att du står Gud nära? Vågar du säga att du utför Guds vilja? Vågar du säga att du i sanning tjänar Gud? Om du idag inte förstår hur man tjänar Gud på det viset, vågar du då säga att du står honom nära? Om du påstår att du tjänar Gud, är det inte att häda mot honom? Tänk efter: Tjänar du Gud, eller dig själv? Du tjänar Satan, men ändå vidhåller du envist att du tjänar Gud – men är detta då inte en hädelse mot Gud? Många bakom mig eftertraktar den välsignelse som hög status ger, de frossar i mat, de älskar att sova och tillfredsställa köttet, alltid rädda att det inte ska finnas någon väg ut ur köttet. De utför inte sin normala funktion i kyrkan, och de äter gratis, eller så förmanar de sina bröder och systrar med mina ord, de ställer sig högt och spelar herre över andra. De säger hela tiden att de utför Guds vilja, de säger alltid att de står Gud nära – är det inte befängt? Om du har rätt drivkrafter men inte klarar av att tjäna Guds vilja, då är du dåraktig – men om dina drivkrafter inte är rätt och du ändå påstår dig tjäna Gud, då är du en person som går emot Gud, och du borde få Guds straff! Jag hyser ingen sympati för sådana människor! I Guds hus äter de gratis, och de eftertraktar alltid köttets bekvämligheter, utan att tänka det minsta på Guds intressen. De söker alltid det som är bra för dem själva, de bryr sig inte om Guds vilja, och Guds Ande ser inte allt som de gör. De konspirerar och manipulerar alltid mot sina bröder och systrar, de är falska, som en räv i en vingård, som alltid stjäl vindruvor och trampar ner plantor. Kan sådana människor stå Gud nära? Är du värdig att ta emot Guds välsignelser? Du tar inte ansvar för ditt liv eller för kyrkan – är du redo att ta emot Guds uppdrag? Vem skulle våga lita på någon som dig? När du tjänar så här, skulle Gud våga anförtro dig en större uppgift? Försenar du inte saker och ting?

    Jag säger detta för att ni ska känna till vilka villkor som måste vara uppfyllda för att ni ska kunna tjäna i överensstämmelse med Guds vilja. Om ni inte överlämnar ert hjärta till Gud, om ni inte överlämnar alla era bekymmer till Guds vilja, som Jesus, då kan Gud inte lita på er, och ni kommer till sist att bli dömda av Gud. Kanske hyser du idag, i ditt tjänande av Gud, alltid avsikten att föra Gud bakom ljuset – men Gud ser dig ändå. Kort sagt, oavsett allting annat: Om du bedrar Gud kommer du att dömas hjärtlöst. Ni bör alltid dra fördel av att just ha kommit in på den rätta vägen att tjäna Gud, och först lämna över ert hjärta till Gud, utan någon delad lojalitet. Oavsett om du står framför Gud eller framför andra människor, bör ditt hjärta alltid vara vänt mot Gud, och du bör vara fast besluten att älska Gud som Jesus. På det sättet kommer Gud att fullända dig, så att du blir en Guds tjänare som passar hans hjärta. Om du verkligen vill att Gud ska fullända dig bör du ändra din tidigare uppfattning om tron på Gud och ändra det sätt på vilket du brukat tjäna Gud, så att mer av dig fulländas av Gud. På det viset kommer Gud inte att överge dig, och du kommer, precis som Petrus, att vara med i förtruppen bland dem som älskar Gud. Om du förblir förhärdad så kommer du att möta samma öde som Judas. Detta bör förstås av alla som tror på Gud.

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka


 
 

Av Stina - 21 februari 2019 23:06


Vägen … (3)

    I mitt eget liv är jag alltid beredd att överlämna mig fullständigt till Gud till både kropp och sinne. På det viset läggs ingen skuld på mitt samvete och jag får en smula frid. En person som söker livet måste först lämna över sitt hjärta helt och hållet till Gud. Det är en förutsättning. Jag skulle vilja att mina bröder och systrar bad till Gud med mig: ”O Gud! Må din Ande i himlen skänka människorna på jorden nåd, så att mitt hjärta kan vändas helt och fullt till dig, så att min ande kan röras av dig och så att jag kan se din ljuvlighet i mitt hjärta och min ande, så att de på jorden välsignas med att se din skönhet. Gud! Må din ande återigen röra våra andar så att vår kärlek blir varaktig och aldrig förändras!” Vad Gud gör med oss alla är att först prova vårt hjärta, och när vi låter vårt hjärta smälta in i honom kan han sedan börja röra vår ande. Det är först i anden som vi kan se Guds ljuvlighet, överhöghet och storhet. Det är den Helige Andes väg inom människan. Har du ett sådant liv? Har du upplevt den Helige Andes liv? Har din ande rörts av Gud? Har du sett hur den Helige Ande verkar i människor? Har du överlämnat ditt hjärta helt till Gud? När du överlämnar ditt hjärta fullständigt kan du direkt uppleva den Helige Andes liv, och hans verk kan fortlöpande avslöjas för dig. Då kan du bli någon som används av den Helige Ande. Är du villig att bli den sortens person? Som jag minns det, när jag rördes av den Helige Ande och först gav mitt hjärta till Gud, föll jag ner inför honom och utropade: ”O Gud! Det är du som har öppnat mina ögon så att jag kan förstå din frälsning. Jag är villig att överlämna mitt hjärta helt till dig, och allt jag ber är att din vilja ska ske. Allt jag önskar är att mitt hjärta får ditt godkännande i din närvaro, och att göra din vilja.” Den bönen är helt oförglömlig för mig; jag var djupt rörd, och jag grät bittert inför Gud. Det var min första framgångsrika bön i Guds närvaro som en person som blivit frälst, och det var min första ambition. Efter det blev jag ofta rörd av den Helige Ande. Har du upplevt något sådant? Hur har den Helige Ande verkat i dig? Jag tror att alla människor som söker älska Gud får den typen av upplevelse, i högre eller lägre grad, men människor glömmer bort dem. Om någon säger att han eller hon inte haft någon sådan upplevelse, så visar det att de ännu inte blivit frälsta utan fortfarande står under Satans domän. Det verk som den Helige Ande utför i alla är den Helige Andes väg, och det är också vägen för någon som tror på och söker Gud. Det första steget i den Helige Andes verk är att röra människors ande. Därefter kommer de att börja älska Gud och söka livet; alla på den vägen är inneslutna i den Helige Andes flöde. Detta är inte bara den dynamik som Guds verk har haft i Fastlandskina, utan i hela universum. Han gör detta med hela mänskligheten. Om någon inte blivit rörd ens en enda gång, så visar detta att den personen står utanför denna ström av återhämtning. Jag ber till Gud oupphörligt i mitt hjärta att han ska röra alla människor, att alla under solen ska röras av honom och gå hans väg. Kanske är detta en ytterst liten anhållan jag gör hos Gud, men jag tror att han kommer att göra detta. Jag hoppas att alla mina bröder och systrar ska be om samma sak, och att Guds vilja ska ske, och att hans verk snart må vara till ända så att hans Ande i himlen kan vila. Detta är min egen lilla förhoppning.

    Jag tror att eftersom Gud utför sitt verk i demonernas stad kan han definitivt utföra samma sak i oräkneliga demonstäder i universum. De av oss som lever i den slutgiltiga tidsåldern kommer med säkerhet att se dagen för Guds härlighet. Detta kallas ”att följa med till slutet ger frälsning”. Ingen kan ersätta Gud i det här skedet av hans verk – det är bara Gud själv som kan göra det. Det beror på att det är extraordinärt – det är ett erövrande skede i verket, och människor kan inte erövra andra människor. Det är bara orden från Guds egen mun och det han gör personligen som kan erövra mänskligheten. Gud använder den stora röda drakens land som testområde. Därefter påbörjar han sitt verk i hela universum. Det betyder att Gud kommer att utföra ännu större verk i hela universum, och alla universums människor kommer att ta emot Guds erövrande verk. Människor av alla religioner och samfund måste acceptera detta skede i verket. Det är en väg som man måste vandra – ingen kan undkomma den. Är du beredd att acceptera detta som anförtros dig av Gud? Jag känner alltid att det är något ärorikt att acceptera någonting som anförtrotts mig av den Helige Ande. Som jag ser det är detta det största förtroende som mänskligheten kan få av Gud. Jag hoppas att mina bröder och systrar ska arbeta hårt vid min sida med att ta emot detta från Gud, så att Gud kan förhärligas genom hela universum och vi inte ska ha levt förgäves. Vi bör göra någonting för Gud, eller avlägga en ed. Om någon tror på Gud men inte strävar efter någonting, då blir det ingenting av den personens liv, och när tiden är kommen för honom eller henne att dö finns bara den blå himlen eller den dammiga jorden där för personen att betrakta. Är det ett meningsfullt liv? Om du kan leva upp till Guds krav medan du lever, är inte detta fantastiskt? Varför söker du alltid problem, och varför är du så nedslagen? Vinner du något alls från Gud på det sättet? Och kan Gud vinna någonting från dig? Med det löfte jag avlagt till Gud överlämnar jag helt enkelt mitt hjärta till honom, och jag lurar honom inte med mina ord. Jag skulle inte göra något sådant – jag är bara beredd att trösta den Gud som jag älskar i hjärtat, så att hans Ande i himlen kan bli tröstad. Hjärtat kanske är värdefullt, men kärleken är ännu dyrbarare. Jag är villig att ge mitt hjärtas mest dyrbara kärlek till Gud, så att det han får är det vackraste jag har, och han kan uppfyllas av den kärlek jag erbjuder honom. Är du villig att ge din kärlek till Gud så att han kan åtnjuta den? Är du villig att göra detta till ditt eget överlevnadskapital? Det jag ser i mina egna erfarenheter är att ju mer kärlek jag ger Gud, desto mer känner jag att jag lever med glädje, att jag har obegränsad styrka, jag är villig att offra hela min kropp och hela mitt sinne, och jag känner alltid att jag omöjligen kan älska Gud tillräckligt högt. Så är din kärlek en försumbar kärlek, eller är den oändlig, omätbar? Om du verkligen vill älska Gud så kommer du alltid att ha mer kärlek att ge tillbaka till honom. Om det är så, vilken människa, eller vilken sak, skulle någonsin kunna stå i vägen för din kärlek till Gud?

    Gud ser all mänsklighetens kärlek som dyrbar; han överöser dem som älskar honom med ännu fler välsignelser. Det beror på att människans kärlek är så svår att få, det finns så lite av den att den nästan inte står att finna. Genom hela universum har Gud försökt kräva att människor ger kärleken tillbaka till honom, men genom alla tidsåldrar fram till idag är det få som har gett genuin kärlek tillbaka till Gud – ett litet antal. Såvitt jag kan minnas var Petrus en, men han fick personlig vägledning av Jesus, och det var först när han stod inför döden som han gav Gud sin fullständiga kärlek, som avslutade hans liv. Därför är det under dessa slags oförmånliga villkor som Gud har begränsat omfattningen av sitt verk i universum och valt att använda den röda drakens land som exempel. Han fokuserar all sin energi och ansträngning på en plats. Detta kommer att ge positiva resultat, och det blir mer fördelaktigt för hans vittne. Det är under dessa två förutsättningar som Gud har flyttat sitt verk från hela universum till dessa människor av lägsta tänkbara kaliber i Fastlandskina, och börjat sitt kärleksfulla erövrande verk så att han, när dessa människor kan älska honom, kan fortsätta med nästa steg i sitt verk. Det är Guds plan. Frukten av hans verk blir som störst på det viset. Omfattningen av hans verk är både centrerad och samlad. Det står klart vilket högt pris Gud har betalat och hur stor ansträngning han har gjort genom att utföra sitt verk i oss, så att vår dag kommit. Detta är vår välsignelse. Så det som inte stämmer överens med mänskliga föreställningar är att västerlänningarna avundas oss för att vi fötts på ett fint ställe, men vi ser oss själva som lägre och ödmjuka. Är detta inte Gud som lyfter oss? Den röda drakens ättlingar, som man alltid trampat på, ser västerlänningarna idag upp till – det är i sanning vår välsignelse. När jag tänker på det uppfylls jag av Guds välvilja, av hans kärlek och närhet. Utifrån detta kan man se att det Gud gör inte stämmer överens med människans föreställningar, och även om alla dessa människor är förbannade är Gud inte bunden av lagen utan har avsiktligt centrerat sitt verk omkring den platsen på jorden. Det är därför jag gläder mig, därför jag känner mig så ofattbart glad. Som någon som tagit en ledande roll i verket, precis som översteprästerna bland israeliterna, kan jag direkt utföra Andens verk och tjäna direkt under Guds Ande; detta är min välsignelse. Vem skulle våga tänka sig någonting sådant? Men idag har detta oväntat nått oss. Det är verkligen en enorm glädje som förtjänar att firas av oss. Jag hoppas att Gud fortsätter att välsigna oss och lyfta oss, så att de av oss som står på dynghögen kan tas i storartat bruk av Gud och vi därmed får möjligheten att återgälda hans kärlek.

    Att återgälda Guds kärlek är den väg jag nu vandrar, men jag känner att det inte är Guds vilja, och inte den väg jag borde gå. Guds vilja är att jag ska stå i hans storslagna tjänst – det är det som är den Helige Andes väg. Kanske har jag fel. Jag tror att det är den vägen jag går sedan jag klargjorde min föresats för Gud för länge sedan. Jag är villig att låta Gud vägleda mig, så att jag kan gå den väg jag borde gå så snart som möjligt och tillfredsställa Guds vilja så snart som möjligt. Oavsett vad andra kanske tycker, tror jag att det är av yttersta vikt, och det viktigaste i mitt liv, att göra Guds vilja. Det finns ingen som kan beröva mig den rätten – det är min personliga övertygelse, och kanske finns det människor som inte kan förstå den, men jag tror inte att jag måste rättfärdiga det för någon. Jag ska ta den väg som jag borde ta – när jag väl ser vägen jag borde vandra ska jag ta den, och inte slå till reträtt. Jag kommer tillbaka till dessa ord: Mitt hjärta är inställt på att göra Guds vilja. Jag förväntar mig att mina bröder och systrar inte ska vara kritiska mot mig! Överlag, som jag personligen ser det, kan människor säga vad de vill – men jag känner att det är av yttersta vikt att göra Guds vilja, och jag borde inte utsättas för begränsningar därvidlag. Jag kan inte göra fel när jag gör hans vilja, och att göra det kan inte planeras utifrån mina egna intressen. Jag tror att Gud har sett insidan av mitt hjärta! Så hur bör du förstå detta? Är du beredd att överlämna dig själv till Gud? Är du villig att användas av Gud? Är du fast besluten att göra Guds vilja? Jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan få något mått av hjälp av mina ord. Även om min egen syn är alltför ytlig säger jag ändå det jag kan, så att vi kan tala hjärta till hjärta, fria från alla barriärer, så att Gud kan förbli ibland oss för evigt. Dessa ord kommer från mitt hjärta. Så! Detta är alla mitt hjärtas ord för idag. Jag hoppas att mina bröder och systrar fortsätter arbeta hårt, och jag hoppas att Guds Ande alltid vakar över oss!

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25
26
27 28
<<< Februari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bible

Bible


Skapa flashcards