Alla inlägg under mars 2019

Av Stina - 30 mars 2019 23:05

Hur kan människan som har definierat Gud i sina föreställningar få uppenbarelser av Gud?

    Guds verk fortsätter att framskrida, och fastän syftet med hans verk är oföränderligt, förändras hela tiden de sätt han verkar på, och därmed också de som följer Gud. Ju mer Guds verk, desto mer grundligt kommer människan att känna Gud, och människans sinnelag förändras därmed tillsammans med hans verk. Men det är på grund av att Guds verk ständigt förändras som de som inte känner till den Helige Andes verk och de befängda personer som inte känner sanningen har blivit motståndare till Gud. Gud verk överensstämmer aldrig med människans föreställningar, för hans verk är alltid nytt och aldrig gammalt. Han upprepar aldrig ett gammalt verk utan skyndar snarare vidare med verk som aldrig tidigare utförts. Eftersom Gud inte upprepar sitt verk och människan undantagslöst bedömer Guds verk av idag utifrån hans verk i det förflutna, är det ytterst svårt för Gud att utföra varje steg i den nya tidsålderns verk. Människan lägger ut alltför många hinder! Människans tänkande är alltför inskränkt! Ingen människa känner Guds verk, men alla definierar de sådant verk. Långt från Gud förlorar människan liv, sanning och Guds välsignelser, men människan accepterar varken liv eller sanning, än mindre de större välsignelser som Gud skänker till mänskligheten. Alla människor vill vinna Gud men kan ändå inte tolerera några förändringar i Guds verk. De som inte accepterar Guds nya verk tror att Gud är oföränderlig, och att Guds verk för alltid står stilla. Enligt deras övertygelse är allt som behövs för att få evig frälsning från Gud att hålla lagen, och så länge de ångrar sig och bekänner sina synder kommer Guds hjärta alltid att vara tillfredsställt. De är av åsikten att Gud bara kan vara Guden enligt lagen och Guden som spikades fast på korset för människan; de anser också att Gud inte borde och inte kan gå utöver Bibeln. Det är just dessa åsikter som har fjättrat dem ordentligt vid den gamla lagen och hållit dem fångna genom hårda regler. Ännu fler anser att oavsett vilket nytt verk Gud utför, måste det styrkas av profetior, och att i varje skede av ett sådant verk måste också alla de som följer honom med ett sant hjärta få se uppenbarelser, annars kan inte detta verk komma från Gud. Det är redan svårt för människan att lära känna Gud. När detta läggs till människans absurda hjärta och hennes upproriska natur, självhärlighet och inbilskhet, då är det desto svårare för människan att acceptera Guds nya verk. Människan varken studerar Guds nya verk med omsorg eller accepterar det med ödmjukhet; människan antar istället en föraktfull attityd och inväntar Guds uppenbarelser och vägledning. Är inte detta beteendet hos en människa som gör uppror mot och motsätter sig Gud? Hur kan sådana personer få Guds godkännande?

På den tiden förkunnade Jesus att Jehovas verk hade passerat under Nådens Tidsålder, liksom jag i dag säger att Jesu verk har passerat. Om bara Lagens Tidsålder hade funnits, och inte Nådens Tidsålder, hade Jesus inte kunnat korsfästas och inte kunnat friköpa hela mänskligheten; om bara Lagens Tidsålder hade existerat, skulle mänskligheten verkligen ha kunnat utvecklas fram till denna dag? Historien går framåt; är inte historia Guds verks naturlag? Är inte detta en skildring av hans förvaltning av människan inom hela universum? Historien utvecklas framåt, och det gör även Guds verk, och Guds vilja förändras ständigt. Det skulle vara opraktiskt för Gud att upprätthålla ett enda skede av ett verk under sex tusen år, för alla människor vet att han alltid är ny och aldrig gammal. Han skulle omöjligen kunna fortsätta att upprätthålla ett verk som liknar korsfästelsen, och en gång, två gånger, tre gånger … spikas fast på korset. Detta är en absurd människas uppfattning. Gud upprätthåller inte samma verk, och hans verk förändras hela tiden och är alltid nytt, liksom jag dagligen säger nya ord till er och utför nya verk. Detta är det verk jag utför; nyckeln till det ligger i orden ”nytt” och ”underbart”. ”Gud är oföränderlig, och Gud kommer alltid att vara Gud”; detta talesätt är verkligen sant. Guds väsen förändras inte, Gud är alltid Gud, och han skulle aldrig kunna bli Satan, men det bevisar inte att hans verk är så beständigt och oföränderligt som hans väsen. Du förkunnar att Gud är sådan, men hur kan du då förklara att Gud alltid är ny och aldrig gammal? Guds verk sprider kontinuerligt ut sig och förändras ständigt, och Guds vilja visar sig ständigt och kommer till människans kännedom. Vartefter människan upplever Guds verk, förändras hela tiden hennes sinnelag, och hennes kunskap förändras hela tiden. Varifrån kommer då denna förändring? Är det inte från Guds ständigt föränderliga verk? Om människans sinnelag kan förändras, varför kan inte människan låta även mitt verk och mina ord ständigt förändras? Måste jag underkasta mig människans begränsningar? Är det inte så att du nu bara tillgriper ordklyveri?

    Efter sin uppståndelse uppenbarade sig Jesus för sina lärjungar och sade: ”Och se, jag sänder min Faders löfte till er, men dröj kvar i staden Jerusalem tills ni har blivit rustade med kraft från ovan.” Vet du hur dessa ord förklaras? Är du nu rustad med hans kraft? Har du nu förstått vad det är som kallas kraft? Jesus förkunnade att sanningens Ande skulle skänkas till människan i de sista dagarna. Det är nu de sista dagarna; är du besatt av sanningens Ande? Var är sanningens Ande? Är de där orena andarna, och de onda andarna, sanningens Ande? De har ingen rättvisa, än mindre tillförseln av liv, och de hålla de gamla lagarna utan att göra den minsta nya verk. Är de sanningens Ande? Har de vägen, sanningen och livet? Framträdde de separat från världen? De av er som hårdnackat håller er till Bibeln och krampaktigt håller fast vid Jesus – har ni följt Jesu verk och hans ord? Hur trofasta är ni mot Jesus? I den största profetboken i Gamla testamentet, Jesaja bok, nämndes aldrig att ett barn med namnet Jesus skulle födas i Nya testamentets tidsålder, utan endast att ett manligt spädbarn skulle födas med namnet Emanuel. Varför angav Jesaja inte namnet Jesus? Detta namn förekommer inte någonstans i Gamla testamentet, så varför tror du fortfarande på Jesus? Du såg väl inte Jesus med dina egna ögon innan du kom till tro på honom, eller hur? Eller började du tro när du fick en uppenbarelse? Skulle Gud verkligen visa dig en sådan nåd? Och skänka en sådan stor välsignelse till dig? På vilken grund tror du på Jesus? Varför tror du då inte att Gud har blivit kött denna dag? Varför säger du att det faktum att Guds inte har gett dig en uppenbarelse bevisar att han inte har blivit kött? Måste Gud säga till människan innan han påbörjar sitt verk? Måste han först få människans godkännande? Jesaja tillkännagav endast att ett manligt spädbarn skulle födas i en krubba, men profeterade aldrig att Maria skulle föda Jesus. Varför tror du då på Jesus som Maria födde? Din tro är väl inte osäker och förvirrad tro! Vissa säger att Guds namn inte ändras, men varför blev då Jehovas namn Jesus? Det profeterades om Messias ankomst, så varför kom då en människa vid namn Jesus? Varför ändrades Guds namn? Utfördes inte sådant verk för länge sedan? Kan inte Gud utföra ett nytt verk i dag? Gårdagens verk kan ändras, och Jesu verk kan följa upp Jehovas verk. Kan då inte Jesu verk efterträdas av ett annat verk? Om Jehovas namn kan ändras till Jesus, kan då inte Jesu namn också ändras? Det är inte ovanligt, och folk tänker så[a] enbart på grund av sin enfald. Gud kommer alltid att vara Gud. Oavsett förändringar av hans verk och hans namn, förblir hans sinnelag och vishet för evigt oförändrade. Om du tror att Gud endast kan åkallas med Jesu namn, då vet du för lite. Vågar du hävda att Guds namn för alltid är Jesus, att Gud alltid och för evigt kommer att använda namnet Jesus, och att detta aldrig kommer att förändras? Vågar du påstå med säkerhet att det är Jesu namn som avslutade Lagens Tidsålder och som dessutom avslutar den sista tidsåldern? Vem kan säga att Jesu nåd kan avsluta en tidsålder? Om du nu inte tydligt kan veta dessa sanningar, kommer du inte bara vara oförmögen att predika evangeliet, utan du kommer inte ens själv att kunna förbli stående. När den dagen kommer då du löser alla problem med de där religiösa människorna och motbevisar alla deras villfarelser, då skall det vara beviset på att du är absolut säker på detta stadium av verket och inte har minsta tvivel. Om du inte kan motbevisa deras villfarelser, då kommer de att sätta dit dig och förtala dig. Är inte detta skamligt?

    På den tiden läste alla judar i Gamla testamentet och kände till Jesajas profetia om att ett manligt spädbarn skulle födas i en krubba. Med denna kunskap, varför förföljde de ändå Jesus? Är det inte på grund av deras upproriska natur och okunskap om den Helige Andes verk? På den tiden trodde fariseerna att Jesu verk var olikt vad de visste om det förutsagda manliga spädbarnet; människan av idag avvisar Gud eftersom den inkarnerade Gudens verk inte rättar sig efter Bibeln. Är inte innehållet i deras upproriskhet mot Gud ett och detsamma? Kan du vara sådan att du utan frågor accepterar allt verk av den Helige Ande? Om det är den Helige Andes verk, så är det rätt ström. Du bör acceptera det utan minsta tvivel, snarare än att välja och vraka vad du vill acceptera. Om du får någon kunskap från Gud och utövar viss försiktighet mot honom, är inte det en verkligt obefogad handling? Vad du bör göra är att acceptera, utan behov av ytterligare belägg från Bibeln, varje verk så länge som det tillhör den Helige Ande, för du tror på Gud för att följa Gud, inte för att utreda honom. Du skall inte söka efter ytterligare bevis för att jag skall visa att jag är din Gud. Istället borde du urskilja huruvida jag är till nytta för dig; det är nyckeln. Inte ens om du har funnit en hel del obestridliga bevis i Bibeln, kan det helt och fullt föra dig inför mig. Du är en som lever inom ramarna för Bibeln och inte inför mig; Bibeln kan inte hjälpa dig känna mig, och den kan inte heller fördjupa din kärlek till mig. Trots att Bibeln förutsade att ett manligt spädbarn skulle födas, kunde ingen fatta vem profetian skulle passa in på, för människan kände inte till Guds verk, och det är det som gjorde att fariseerna tog ställning mot Jesus. Vissa vet att mitt verk är i människans intresse, ändå fortsätter de att tro att Jesus och jag är två helt separata varelser som är ömsesidigt oförenliga. Vid den tiden talade Jesus endast med sina lärjungar i en serie predikningar under Nådens Tidsålder, såsom hur man praktiserar, hur man samlar ihop, hur man ber i bön, hur man behandlar andra, och så vidare. Det verk som han utförde var Nådens Tidsålders verk, och han utlade bara hur lärjungarna och de som följde borde utöva. Han utförde bara det verk som hör till Nådens Tidsålder och inget av den sista dagarnas. När Jehova under Lagens Tidsålder stadfäste Gamla testamentets lag, varför utförde han då inte Nådens Tidsålders verk? Varför klargjorde han inte på förhand det verk som hör till Nådens Tidsålder? Skulle inte det ha varit till nytta för människans acceptans? Han förutsade att ett manligt spädbarn skulle födas och komma till makten, men han utförde inte Nådens Tidsålders verk i förväg. Guds verk under varje tidsålder har tydliga gränser; han utför endast den aktuella tidsålders verk och han utför aldrig nästa stadium av ett verk i förväg. Endast på detta sätt kan hans företrädande verk för varje tidsålder lyftas fram. Jesus hade bara talat om den sista dagarnas tecken, om hur man är tålmodig och hur man blir räddad, hur man ångrar sig och bekänner, liksom hur man tar upp korset och utstår lidande. Han talade aldrig om vad människan i de sista dagarna bör träda in i eller hur man skall försöka tillfredsställa Guds vilja. Som sådan, skulle det inte vara en felaktig handling att söka i Bibeln efter Guds verk i de sista dagarna? Vad kan du urskilja när du bara håller Bibeln i dina händer? Var en tolkare av Bibeln eller en förkunnare; vem kan på förhand känna till dagens verk?

    ”Den som har ett öra, låt honom höra vad Anden säger till kyrkorna.” Har ni nu hört den Helige Andes ord? Guds ord har kommit över er. Lyssnar ni på dem? Gud utför ordets verk i de sista dagarna, och sådana ord tillhör den Helige Ande, ty Gud är den Helige Ande och kan också bli kött; därför är den Helige Andes ord, som tidigare omtalades, den inkarnerade Gudens ord av idag. Det finns många absurda människor som tror att den Helige Andes ord borde komma ned från himlen till människans öron. En person som tänker på det sättet känner inte till Guds verk. Den Helige Andes yttranden är sannerligen de som uttalas av Gud som blivit kött. Den Helige Ande kan inte tala direkt till människan, och Jehova talade inte direkt till folket, inte ens under Lagens Tidsålder. Vore det inte mycket mindre sannolikt att han skulle göra det under dagens tidsålder? För att Gud skall framföra sina yttranden för att utföra verk, måste han bli kött, annars kan inte hans verk åstadkomma hans mål. De som förnekar Gud som blivit kött är de som inte känner Anden eller de principer utifrån vilka Gud verkar. De som tror att det nu är den Helige Andes tidsålder men inte accepterar hans nya verk, är de som lever med en vag tro. Sådana slags människor skall aldrig få den Helige Andes verk. De som bara vill att den Helige Ande skall tala direkt och utföra sitt verk, men som inte accepterar den inkarnerade Gudens ord eller verk, kommer aldrig att kunna ta steget in i den nya tidsåldern eller få fullständig frälsning från Gud!


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 29 mars 2019 21:21

Den sanna historien bakom verket under Försoningens Tidsålder

    Hela min förvaltningsplan, en plan som sträcker sig över sextusen år, består av tre skeden, eller tre åldrar: Lagens Tidsålder i begynnelsen, Nådens Tidsålder (vilken också är Försoningens Tidsålder) samt Rikets Tidsålder i de sista dagarna. Mitt verk under dessa tre tidsåldrar varierar i innehåll i enlighet med varje tidsålders natur, men i varje skede stämmer det överens med människans behov – eller, för att vara mer exakt, det görs i enlighet med de trick som Satan använder i kriget jag för mot honom. Syftet med mitt verk är att vinna över Satan, manifestera min visdom och allmakt, avslöja alla Satans trick och därmed rädda hela den mänskliga rasen, vilken lever under hans domän. Det är att visa min visdom och allmakt samtidigt som jag avslöjar Satans outhärdliga ohygglighet. Det är också att lära mina skapelser att skilja mellan gott och ont, att veta att jag är härskaren över alla ting, att se tydligt att Satan är mänsklighetens fiende, den lägsta av de lägsta, den onde, och att med fullkomlig säkerhet skilja mellan gott och ont, sanning och falskhet, helighet och smuts, och mellan vad som är fantastiskt och vad som är skamligt. På det här sättet kommer den okunniga mänskligheten att kunna vittna om mig att det inte är jag som fördärvar mänskligheten och att endast jag – skapelsens Herre – kan rädda mänskligheten, kan ge människan saker för hennes glädje. De kommer att inse att jag är alla tings härskare och att Satan bara är en av de varelser som jag skapade och som sedan vände sig emot mig. Min sextusenåriga förvaltningsplan är uppdelad i tre skeden för att uppnå följande effekt: att göra det möjligt för mina skapelser att bli mina vittnen, att förstå min vilja och att veta att jag är sanningen. Under den inledande fasen av verket i min sextusenåriga förvaltningsplan utförde jag lagens verk, vilket var det verk under vilket Jehova ledde sitt folk. Det andra stadiet inledde verket i Nådens Tidsålder i byarna i Judeen. Jesus representerar allt verk under Nådens Tidsålder. Han inkarnerades i köttet och korsfästes på korset, och han inledde också Nådens Tidsålder. Han korsfästes för att fullända försoningens verk, för att avsluta Lagens Tidsålder och påbörja Nådens Tidsålder. Därför kallades han också för ”överbefälhavaren”, ”syndoffret” och ”försonaren”. Även om Jesu verk skilde sig innehållsmässigt från Jehovas verk var de ändå samma vad gäller principer. Jehova påbörjade Lagens Tidsålder, etablerade högkvarteret, det vill säga utgångspunkten, för sitt verk på jorden och utfärdade budorden; dessa var två av hans prestationer som representerar Lagens Tidsålder. Det verk som Jesus utförde under Nådens Tidsålder gick inte ut på att utfärda bud utan på att uppfylla buden och därmed införa Nådens Tidsålder och avsluta Lagens Tidsålder, som hade varat i tvåtusen år. Han var banbrytaren som kom för att inleda Nådens Tidsålder, samtidigt som den största delen av hans verk handlade om försoning. Alltså var även det han åstadkom tvådelat: att inleda en ny tidsålder och slutföra försoningens verk genom sin korsfästelse. Sedan gav han sig av. Vid den här tidpunkten avslutades Lagens Tidsålder och människan trädde in i Nådens Tidsålder.

    Det verk Jesus gjorde var i enlighet med människans behov i den tidsåldern. Hans uppgift var att försona mänskligheten och förlåta dem deras synder, och därför utgjordes hans sinnelag helt och hållet av ödmjukhet, tålamod, kärlek, fromhet, fördragsamhet, barmhärtighet och kärleksfull vänlighet. Han välsignade mänskligheten rikligt och gav dem nåd i överflöd, och allt de möjligen skulle kunna få glädje av gav han dem för deras förnöjelse: frid och lycka, sin tålmodighet och kärlek, sin nåd och kärleksfulla vänlighet. På den här tiden var allt människan möttes av ett överflöd av saker att glädjas åt: Deras hjärtan var fridfulla och trygga, deras ande hade fått tröst och de stärktes av frälsaren Jesus. Att de kunde få dessa saker berodde på tiden de levde i. Under Nådens Tidsålder hade människan redan fått utstå Satans fördärv, och därför krävde verket att försona hela mänskligheten ett överflöd av nåd, oändlig fördragsamhet och oändligt tålamod och än mer ett offer som kunde sona för mänsklighetens synder så att det skulle uppfylla sitt syfte. Det som mänskligheten såg under Nådens Tidsålder var bara mitt försoningsoffer för mänsklighetens synder, det vill säga Jesus. Det enda de visste var att Gud kunde vara barmhärtig och fördragsam, och det enda de såg var Jesu nåd och kärleksfulla vänlighet. Det här berodde helt och hållet på att de levde i Nådens Tidsålder. Det innebar att innan de kunde bli försonade fick de ta del av de många olika typer av nåd som Jesus skänkte dem; endast detta var till fördel för dem. På det här sättet kunde de bli förlåtna för sina synder genom att glädja sig åt nåden, och de fick även chansen att försonas genom att glädja sig åt Jesu fördragsamhet och tålamod. Enbart genom Jesu fördragsamhet och tålamod vann de rätten att ta emot förlåtelse och njuta av överflödet av nåd som Jesus skänkte – precis som Jesus sade: ”Jag har inte kommit för att försona rättfärdiga utan syndare, för att låta syndare få förlåtelse för sina synder.” Om Jesus hade inkarnerats med ett sinnelag av dömande, förbannelse och intolerans mot människans brott, då skulle människan aldrig ha fått chansen att bli försonad och i stället skulle hon ha förblivit syndig för evigt. Om så hade varit fallet skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen ha stannat upp under Lagens Tidsålder och Lagens Tidsålder skulle ha förlängts med sextusen år. Människans synder skulle bara ha blivit fler och allvarligare, och skapandet av mänskligheten skulle inte ha lett till något. Människorna skulle bara ha kunnat tjäna Jehova under lagen, men deras synder skulle ha överstigit dem som begicks av människorna som skapades först. Ju mer Jesus älskade mänskligheten, förlät dem deras synder och gav dem tillräckligt med nåd och kärleksfull vänlighet, desto mer fick människorna möjligheten att bli räddade, att bli kallade de förlorade lammen som Jesus förde tillbaka till ett högt pris. Satan kunde inte lägga sig i hans verk eftersom Jesus behandlade sina anhängare på samma sätt som en kärleksfull moder behandlar det lilla barnet vid sitt bröst. Han blev inte arg på dem eller föraktade dem, utan var full av tröst. Han fick aldrig ett raseriutbrott mitt ibland dem, utan stod ut med deras synder och såg mellan fingrarna med deras dårskap och okunskap, till den grad att han sa ”förlåt andra sjuttio gånger sju gånger”. Så hans hjärta förvandlade andra människors hjärtan. Det var på det här sättet som människorna fick förlåtelse för sina synder genom hans fördragsamhet.

     Även om Jesus i sin inkarnation var helt utan känsla, tröstade han alltid sina lärjungar, sörjde för dem, hjälpte dem och stödde dem. Hur mycket verk han än utförde eller hur mycket lidande han än utstod, krävde han aldrig för mycket av människorna, utan var alltid tålmodig och fördragsam med deras synder, så att människor under Nådens Tidsålder tillgivet kallade honom ”den älskvärda frälsaren Jesus”. Det som Jesus hade och var för människorna på den tiden – för alla människor – var nåd och kärleksfull vänlighet. Han kom aldrig ihåg folks överträdelser, och hans behandling av dem var inte baserad på deras överträdelser. Eftersom det var en annan tidsålder, gav han ofta folket gott om mat och dryck så att de kunde äta sig mätta. Han behandlade alla som följde honom med nåd, helade de sjuka, drev ut demoner, uppväckte de döda. För att folket skulle tro på honom och se att allt han gjorde var gjort ärligt och uppriktigt, gick han så långt att han återupplivade ett ruttnande lik, och visade dem att i hans händer kunde till och med de döda komma tillbaka till livet. På det här sättet uthärdade han i tystnad och utförde sitt försoningsverk mitt ibland dem. Till och med innan han spikades upp på korset hade Jesus tagit på sig mänsklighetens synder och blivit ett syndoffer för människorna. Till och med innan han blev korsfäst hade han redan öppnat vägen till korset för att försona mänskligheten. Till slut spikades han upp på korset, offrade sig för korsets skull och skänkte all sin nåd, kärleksfulla vänlighet och helighet till mänskligheten. Mot mänskligheten var han alltid tolerant, aldrig hämndlysten, utan förlät dem deras synder, uppmanade dem att omvända sig och lärde dem att visa tålamod, fördragsamhet och kärlek, att följa i hans fotsteg och offra sig själva för korsets skull. Hans kärlek till bröderna och systrarna överträffade hans kärlek till Maria. Det verk som han utförde hade som princip att hela folket och driva ut demoner, allt för hans försonings skull. Vart han än gick behandlade han alla som följde honom med nåd. Han gjorde de fattiga rika, fick de lama att gå, de blinda att se och de döva att höra. Han bjöd till och med in de lägsta, de nödlidande och syndarna att sitta vid samma bord som honom. Han undvek dem aldrig utan var alltid tålmodig, och sade till och med: ”Om en herde förlorar ett av hundra får, kommer han att lämna de nittionio för att söka efter det enda förlorade fåret och när han finner det kommer han verkligen att glädja sig.” Han älskade sina följare som en tacka älskar sina lamm. Trots att de var dåraktiga och okunniga, och var syndare i hans ögon, och dessutom var de lägsta medlemmarna i samhället, såg han dessa syndare – människor som andra föraktade – som sina ögonstenar. Eftersom han föredrog dem offrade han sitt liv för deras skull, som ett lamm som offrades på altaret. Han rörde sig mitt ibland dem, som om han var deras tjänare, och lät dem använda honom och slakta honom, och underkastade sig dem villkorslöst. För sina följare var han den älskvärda frälsaren Jesus, men för fariseerna, som undervisade människorna från sina höga hästar, visade han inte nåd och kärleksfull vänlighet, utan avsky och förargelse. Han utförde inte mycket verk bland fariseerna, utan undervisade och tillrättavisade dem bara emellanåt. Han rörde sig inte mitt bland dem och utförde frälsningsverk och han gjorde inte heller några tecken eller under. Han skänkte all sin nåd och kärleksfulla vänlighet till sina följare, och härdade ut för dessa syndares skull ända till slutet, när han spikades upp på korset och genomled varje förödmjukelse ända tills han fullständigt hade försonat hela mänskligheten. Det var summan av hans verk.

    Utan Jesu försoning skulle mänskligheten för evigt ha levt i synd och blivit syndens barn, demoners avkomlingar. Om det hade fortsatt på det här sättet skulle hela världen ha blivit ett hem för Satan, en plats där han slagit sig ner. Men försoningens verk krävde att han visade nåd och kärleksfull vänlighet mot mänskligheten; bara på detta sätt kunde mänskligheten få förlåtelse och till sist vinna rätten att göras fullständig och helt och hållet vunnen. Utan detta skede av verket skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen inte ha kunnat fortsätta. Om Jesus inte hade blivit korsfäst, om han bara hade helat människor och drivit ut deras demoner, då skulle människorna inte ha kunnat bli helt förlåtna för sina synder. Under de tre och ett halvt år då Jesus utförde sitt verk på jorden slutförde han bara hälften av sitt försoningsverk. Sedan, genom att spikas upp på korset och bli lik syndigt kött, genom att lämnas över till den onde, fullbordade han korsfästelsens verk och blev herre över mänsklighetens öde. Först efter att han hade överlämnats i Satans händer försonade han mänskligheten. I trettiotre och ett halvt år led han på jorden och blev förlöjligad, förtalad och övergiven, ända till den punkt där han inte hade någon plats att lägga sitt huvud, ingen viloplats. Sedan korsfästes han med hela sitt vara – en obefläckad och oskuldsfull kropp – uppspikad på korset och genomgick alla former av lidande. De som hade makt hånade och plågade honom, och soldaterna spottade honom till och med i ansiktet; trots det förblev han tyst och härdade ut ända till slutet, underkastade sig villkorslöst ända till dödsögonblicket, varefter han försonade hela mänskligheten. Först då fick han tillåtelse att vila. Det verk som Jesus utförde representerar endast Nådens Tidsålder; det representerar inte Lagens Tidsålder och är inte heller ett substitut för de sista dagarnas verk. Det här är essensen i Jesu verk under Nådens Tidsålder, den andra tidsålder som mänskligheten har genomgått – Försoningens Tidsålder.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 28 mars 2019 21:43

Verket med att sprida evangeliet är också verket med att frälsa människorna

    Alla människor behöver förstå syftet med mitt verk på jorden, det vill säga det slutliga målet med mitt verk och vilken nivå jag måste uppnå i det här verket innan det kan slutföras. Om folk, efter att ha gått runt med mig ända fram till denna dag, inte förstår vad mitt verk handlar om, har de då inte gått med mig förgäves? Folk som följer mig bör känna till min vilja. Jag har verkat på jorden i tusentals år och fram till denna dag utför jag fortfarande mitt verk på det här sättet. Även om mitt verk består av exceptionellt många saker förblir syftet med detta verk alltid detsamma. Precis som det jag gör, trots att jag till exempel är fylld av dom och tuktan gentemot människan, ändå är för att rädda henne, och för att bättre sprida mitt evangelium och expandera mitt verk ytterligare bland alla de hedniska nationerna, när människan väl har fulländats. Så i dag, vid en tidpunkt då många människor sedan länge har levt i stor besvikelse över sina förhoppningar, fortsätter jag ändå med mitt verk. Jag fortsätter med det verk jag måste göra för att döma och tukta människan. Trots det faktum att människan är trött på vad jag har att säga och oberoende av det faktum att hon inte har någon önskan att bry sig om mitt verk, gör jag fortfarande min plikt eftersom syftet med mitt verk förblir oförändrat och min ursprungliga plan inte kommer att förstöras. Syftet med min dom är att göra det möjligt för människan att lyda mig bättre och syftet med min tukt är att låta människan förändras på ett mer effektivt sätt. Även om det jag gör är för min förvaltnings skull, har jag aldrig gjort något som inte har varit till människans fördel. Det beror på att jag vill göra alla nationer utanför Israel lika lydiga som israeliterna, och göra dem till riktiga människor, så att jag kommer att ha ett fäste i länderna utanför Israel. Det här är min förvaltning, det här är det verk jag åstadkommer bland de hedniska nationerna. Det finns fortfarande många människor som inte förstår min förvaltning, eftersom de inte har något intresse för sådana saker, utan bara bryr sig om sin egen framtid och sina egna slutmål. Vad jag än säger är människor fortfarande likgiltiga inför det verk jag utför och fokuserar i stället enbart på sina framtida slutmål. Hur ska mitt verk kunna expandera om saker och ting fortsätter på det här viset? Hur kan mitt evangelium då spridas över världen? Ni bör veta att när mitt verk expanderar kommer jag att sprida ut er och jag kommer att slå till mot er, precis som Jehova slog till mot var och en av Israels stammar. Allt detta kommer att göras för att sprida mitt evangelium över jorden och för att sprida mitt verk till de hedniska nationerna så att mitt namn upphöjs av både vuxna och barn, och mitt heliga namn kan upphöjas av munnar som tillhör folk från alla stammar och nationer. I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas. Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.

   Det verk som jag har förvaltat i tusentals år uppenbaras inte fullständigt för människan förrän under de sista dagarna. Det är först nu som jag har öppnat upp hela mysteriet med min förvaltning för människan. Människan känner till syftet med mitt verk och har också fått en förståelse för alla mina mysterier. Och jag har berättat allt för människan om det slutmålet som hon bryr sig om. Jag har redan avslöjat för människan alla mina mysterier som var dolda i över 5 900 år. Vem är Jehova? Vem är Messias? Vem är Jesus? Ni bör veta allt detta. Mitt verk rör dessa namn. Har ni förstått det? Hur bör mitt heliga namn förkunnas? Hur bör mitt namn spridas till någon av de nationer som har kallat på mig med något av mina namn? Mitt verk är redan på väg att expandera och jag kommer att sprida det i sin helhet till allehanda nationer. Eftersom mitt verk har utförts i er kommer jag att slå till mot er precis som Jehova slog till mot herdarna från Davids hus i Israel, så att ni sprids ut bland alla nationer. Under de sista dagarna kommer jag nämligen att krossa alla nationer i småbitar, så att deras folk delas upp på nytt. När jag kommer tillbaka igen kommer nationerna redan att ha delats upp utifrån gränser som skapats av mina brinnande lågor. Vid den tidpunkten kommer jag att än en gång manifestera mig själv för mänskligheten som den brännheta solen, visa mig själv öppet för dem som den Heligas avbild, som de aldrig har sett, och gå runt bland de talrika nationerna precis som jag, Jehova, en gång i tiden gick runt bland de judiska stammarna. Från och med då kommer jag att leda mänskligheten i deras liv på jorden. Där kommer de helt säkert att se min härlighet och de kommer också helt säkert att se en molnstod i luften som leder dem i deras liv, för jag ska framträda på heliga platser. Människan kommer att se min rättfärdighets dag och även min underbara manifestation. Det kommer att hända när jag regerar på hela jorden och för mina många söner in i härligheten. Över hela jorden kommer människor att böja sig ner och mitt tabernakel kommer att vara stadigt upprest mitt bland mänskligheten, på klippan av det verk som jag utför i dag. Människor kommer också att tjäna mig i templet. Altaret, täckt av smutsiga och förhatliga ting, kommer jag att slå i stycken och bygga upp på nytt. Nyfödda lamm och kalvar kommer att läggas på det heliga altaret. Jag kommer att riva ner dagens tempel och bygga ett nytt. Templet som finns nu, och är fullt av avskyvärda människor, kommer att kollapsa och det som jag bygger kommer att vara fyllt av tjänare som är lojala mot mig. De kommer än en gång att stå upp och tjäna mig för mitt tempels härlighets skull. Ni kommer säkerligen att se dagen då jag kommer att ta emot stor ära och ni kommer också att säkerligen se dagen när jag river ner templet och bygger ett nytt. Ni kommer också säkerligen se när mitt tabernakel kommer in i människornas värld. När jag slår sönder templet kommer jag också att föra in tabernaklet i människornas värld. Det kommer att bli likadant som när folk ser mig nedstiga. När jag har krossat alla nationer kommer jag att samla dem på nytt och sedan bygga mitt tempel och sätta upp mitt altare så att alla kan offra till mig, tjäna mig i mitt tempel och troget hänge sig åt mitt verk i de hedniska nationerna. De kommer att vara som israeliterna fast i nutid, utsmyckade i prästdräkt och krona, med min, Jehovas, härlighet mitt ibland dem och mitt majestät som tornar upp sig över dem och stannar hos dem. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer också att utföras på samma sätt. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer att vara som mitt verk i Israel eftersom jag kommer att expandera mitt verk i Israel och sprida det till de hedniska nationerna.

    Nu är den tid då min Ande gör stora ting och jag påbörjar mitt verk bland de hedniska nationerna. Det är också den tid då jag klassificerar alla skapade varelser, och sätter var och en i sin respektive kategori, så att mitt verk kan fortskrida snabbare och mer effektivt. Det jag därmed ber dig om är fortfarande att du offrar hela din varelse för allt mitt verk och dessutom att du tydligt urskiljer och är säker på allt det verk jag har gjort i dig och lägger all din styrka på mitt verk så att det kan bli mer effektivt. Det här är vad du måste förstå. Upphör med att kämpa mot varandra, söka efter en väg tillbaka eller leta efter köttsliga bekvämligheter, vilket skulle försena mitt verk och förstöra din underbara framtid. Att göra så skulle inte alls ge dig något skydd utan enbart förstörelse. Vore inte det väldigt dumt av dig? Det som du så girigt njuter av i dag är samma sak som förstör din framtid, medan smärtan som du lider av i dag är just det som kommer att skydda dig. Du måste vara ytterst medveten om dessa saker, så att du kan undvika de lockelser från vilka du kommer att få svårt att frigöra dig och undvika att hamna i den täta dimma som blockerar solen. När den täta dimman skingras kommer du att befinna dig vid den stora dagens dom. Vid den tiden kommer min dag att ha nått fram till mänskligheten. Hur ska du komma undan min dom? Hur ska du kunna stå ut med solens brännande hetta? När jag ger människan av mitt överflöd vårdar hon det inte vid sitt bröst. I stället kastar hon det åt sidan på en plats där ingen kommer att lägga märke till det. När min dag sänker sig över människan kommer hon inte längre att kunna hitta mitt överflöd eller den bittra sanningens ord som jag sade till henne för länge sedan. Hon kommer att gråta och jämra sig, eftersom hon har förlorat ljusets klara sken och fallit ner i mörker. Det ni ser i dag är bara min muns vassa svärd. Ni har inte sett staven i min hand eller lågan med vilken jag bränner människan, och det där därför ni fortfarande är högfärdiga och hårda i min närvaro. Det är därför ni fortfarande kämpar med mig i mitt hem och med den mänskliga tungan invänder mot det som jag har talat med min mun. Människan fruktar mig inte och trots att hon har fortsatt vara min fiende ända fram till i dag, fruktar hon mig inte över huvud taget. Ni har de orättfärdigas tungor och tänder i era munnar. Era ord och gärningar påminner om ormen som lockade Eva att synda. Av varandra begär ni öga för öga och tand för tand, och i min närvaro kämpar ni för att få ställning, berömmelse och vinst för er själva, samtidigt som ni inte vet att jag i hemlighet ser era ord och gärningar. Innan ni ens kommer inför mig har jag lodat era hjärtans djup. Människan vill alltid komma undan min hands grepp och undvika mina ögons betraktelse, men jag har aldrig flytt undan hennes ord eller gärningar. I stället låter jag medvetet de orden och gärningarna nå mina ögon så att jag kan tukta människan för hennes orättfärdighet och verkställa en dom över hennes uppror. Människans hemliga ord och gärningar förblir alltså alltid inför mitt domarsäte, och mitt domarsäte har aldrig lämnat människan eftersom hennes uppror är för mycket. Mitt verk är att bränna och rena alla människans ord och gärningar som yttrades och utfördes i närvaro av min Ande. På det här sättet kommer människan att kunna förbli lojal mot mig när jag lämnar jorden och fortsätta tjäna mig som mina heliga tjänare gör i mitt verk och låta mitt verk på jorden fortsätta ända till den dag då det är slutfört.

 

Läs mer: Guds ord


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 27 mars 2019 23:52

Frälsaren har redan återvänt på ”ett vitt moln”

I flera tusen år har människan längtat efter att få se Frälsarens ankomst. Människan har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus på ett vitt moln när han personligen nedstiger bland dem som har åstundat och väntat ivrigt på honom i tusentals år. Människan har längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med folket, det vill säga att Frälsaren Jesus ska komma tillbaka till det folk som han varit skild från i tusentals år. Och människan hoppas att han än en gång ska utföra det försoningsverk som han gjorde bland judarna, vara medkännande och kärleksfull mot människan, förlåta människans synder, bära människans synder och även bära människans alla överträdelser och befria människan från synd. De längtar efter att Frälsaren Jesus ska vara den samme som förr – en Frälsare som är älskvärd, blid och vördnadsfull, som aldrig är vred på människan och som aldrig förebrår människan. Denne Frälsare förlåter och bär alla människans synder och dör till och med på korset för människan igen. Sedan Jesus gav sig av har de lärjungar som följde honom, och alla de helgon som blev räddade tack vare hans namn, längtat desperat efter honom och väntat på honom. Alla de som blev räddade av Jesus Kristi nåd under Nådens Tidsålder har åstundat den lyckliga dagen under de sista dagarna, då Frälsaren Jesus kommer på ett vitt moln och framträder bland människor. Det är naturligtvis också den gemensamma önskan hos alla dem som accepterar Frälsaren Jesu namn idag. Över hela universum har alla de som känner till Frälsaren Jesu frälsning väntat desperat på Jesus Kristi plötsliga ankomst, för att orden ska uppfyllas från Jesus när han var på jorden: ”Jag ska komma på samma sätt som jag gav mig av”. Människan tror att Jesus, efter korsfästelsen och uppståndelsen, återvände till himlen på ett vitt moln och intog sin plats på den Högstes högra sida. Människan föreställer sig att Jesus de sista dagarna likaledes ska nedstiga, återigen på ett vitt moln (det molnet syftar på det moln som Jesus färdades på när han återvände till himlen), bland dem som har längtat desperat efter honom i tusentals år, och att han ska se ut och vara klädd som en jude. Efter att ha framträtt för människorna ska han skänka dem mat och göra så att levande vatten strömmar fram till dem och leva bland människorna, full av nåd och kärlek, levande och verklig. Och så vidare. Men Frälsaren Jesus gjorde inte det. Han gjorde motsatsen till det som människan föreställde sig. Han kom inte till dem som hade längtat efter hans återkomst och framträdde inte för alla människor när han färdades på det vita molnet. Han har redan kommit, men människan känner honom inte och är fortfarande ovetande om hans ankomst. Människan väntar bara planlöst på honom, omedveten om att han redan har nedstigit på ”ett vitt moln” (det moln som är hans ande, hans ord och hela hans sinnelag och allt som han är) och ingår nu i en grupp övervinnare som han ska göra fullständiga under de sista dagarna. Människan vet inte följande: Även om den helige Frälsaren Jesus är full av tillgivenhet och kärlek till människan, hur skulle han kunna verka i ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst, hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod, bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom? Människan vet bara att Frälsaren Jesus är full av kärlek och medkänsla och är syndoffret fyllt av försoning. Men människan har ingen aning om att han också är Gud själv som flödar över av rättfärdighet, majestät, vrede och dom och äger auktoritet och är full av värdighet. Så även om människan väntar ivrigt på och åstundar Försonarens återkomst och även om himlen bevekas av människans böner, framträder inte Frälsaren Jesus för dem som tror på honom men inte känner honom.

”Jehova” är det namn jag tog under mitt verk i Israel och det betyder israeliternas (Guds utvalda folk) Gud som kan ha medlidande med människan, förbanna människan och vägleda människans liv. Det betyder den Gud som äger stor makt och är full av visdom. ”Jesus” är Immanuel och det betyder syndoffret som är fullt av kärlek, fullt av medkänsla och försonar människan. Han uträttade Nådens Tidsålders verk och representerar Nådens Tidsålder och kan endast representera en del av förvaltningsplanen. Det vill säga att endast Jehova är Gud för det utvalda folket i Israel, Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud, Moses Gud och Gud för hela Israels folk. Därför tillber alla israeliter i den nuvarande tidsåldern, bortsett från Judas stam, Jehova. De offrar till honom på altaret och tjänar honom i prästernas kåpor i templet. Det de hoppas på är att Jehova ska visa sig igen. Endast Jesus är mänsklighetens Försonare. Han är syndoffret som frälste människan från synd. Det innebär att namnet Jesus kom från Nådens Tidsålder och existerade till följd av försoningsverket i Nådens Tidsålder. Namnet Jesus existerade för att människor i Nådens Tidsålder skulle kunna födas på nytt och bli frälsta, och det är ett särskilt namn för hela mänsklighetens försoning. Och därför representerar namnet Jesus försoningsverket och betecknar Nådens Tidsålder. Namnet Jehova är ett särskilt namn för Israels folk som levde under lagen. I varje tidsålder och varje stadium av verk är mitt namn inte ogrundat utan har en representativ innebörd: Varje namn representerar en tidsålder. ”Jehova” representerar Lagens Tidsålder och är hedersbenämningen på den Gud som tillbads av folket i Israel. ”Jesus” representerar Nådens Tidsålder och är namnet på Guden för alla dem som försonades under Nådens Tidsålder. Om människan fortsätter längta efter Frälsaren Jesu ankomst under de sista dagarna och fortsätter förvänta sig att han ska komma i den avbild han hade i Judeen, då skulle hela den sextusenåriga förvaltningsplanen upphöra i Försoningens Tidsålder och inte kunna fortskrida längre än så. Vidare skulle de sista dagarna aldrig komma och tidsåldern skulle aldrig föras till sitt slut. Det beror på att Frälsaren Jesus bara är till för mänsklighetens försoning och frälsning. Jag tog namnet Jesus för alla syndares skull i Nådens Tidsålder och det är inte det namn under vilket jag ska föra hela mänskligheten till ett slut. Även om Jehova, Jesus och Messias alla representerar min Ande betecknar dessa namn endast de olika tidsåldrarna i min förvaltningsplan och representerar inte mig i min helhet. De namn som människor på jorden kallar mig kan inte uttrycka hela mitt sinnelag och allt som jag är. De är endast olika namn som jag kallas under olika tidsåldrar. Och därför, när den slutliga tidsåldern – de sista dagarnas tidsålder – kommer, ska mitt namn ändras igen. Jag ska inte kallas Jehova, eller Jesus, än mindre Messias, utan kallas den väldige och allsmäktige Gud själv, och under detta namn ska jag föra hela tidsåldern till ett slut. En gång var jag känd som Jehova. Jag kallades även Messias, och människor kallade mig en gång Frälsaren Jesus för att de älskade och respekterade mig. Men idag är jag inte den Jehova eller Jesus som människor kände förr i tiden – jag är den Gud som har återvänt i de sista dagarna, den Gud som ska föra tidsåldern till ett slut. Jag är den Gud själv som reser sig vid världens ändar, uppfylld av hela mitt sinnelag och full av auktoritet, ära och härlighet. Människor har aldrig engagerat sig i mig, har aldrig känt mig och har alltid varit ovetande om mitt sinnelag. Från världens skapelse fram till idag har inte en enda människa sett mig. Detta är den Gud som framträder för människan under de sista dagarna men är dold bland människor. Han uppehåller sig bland människorna, sann och verklig, som den brinnande solen och den flammande elden, fylld med makt och överflödande med auktoritet. Det finns inte en enda person eller sak som inte ska dömas av mina ord och inte en enda person eller sak som inte ska renas med brinnande eld. Till sist ska alla nationer välsignas till följd av mina ord och även slås i stycken till följd av mina ord. På det viset ska alla folk under de sista dagarna se att jag är Frälsaren som har återvänt, jag är den Allsmäktige Gud som erövrar hela mänskligheten och en gång var jag syndoffret för människan, men under de sista dagarna blir jag också solens lågor som bränner allt, liksom rättfärdighetens sol som blottlägger alla ting. Sådant är mitt verk i de sista dagarna. Jag tog det namnet och äger det sinnelaget för att alla ska se att jag är en rättfärdig Gud, att jag är den brinnande solen och den flammande elden. Det är så att alla ska kunna tillbe mig, den ende sanne Guden, och så att de kan se mitt sanna ansikte: Jag är inte bara israeliternas Gud och inte bara Försonaren – jag är Gud över alla skapade varelser i himlen och på jorden och i haven.

När Frälsaren kommer under de sista dagarna skulle det, om han fortfarande kallades Jesus och än en gång föddes i Judeen och utförde sitt verk i Judeen, bevisa att jag endast skapade Israels folk och endast försonade Israels folk och att jag inte har något att göra med hedningarna. Skulle inte det motsäga mina ord att ”Jag är Herren som skapade himlarna och jorden och alla ting”? Jag lämnade Judeen och utför mitt verk bland hedningarna för att jag inte bara är Gud för folket i Israel utan alla skapade varelsers Gud. Jag framträder bland hedningarna under de sista dagarna för att jag inte bara är Jehova, Gud för folket i Israel, utan för att jag dessutom är Skaparen av alla mina utvalda bland hedningarna. Jag skapade inte bara Israel, Egypten och Libanon utan jag skapade även alla hedniska nationer bortom Israel. Och på grund av det är jag Herre över alla skapade varelser. Jag använde bara Israel som utgångspunkt för mitt verk, nyttjade Judeen och Galileen som fästen för mitt försoningsverk och använder de hedniska nationerna som den bas från vilken jag kommer att föra hela tidsåldern till ett slut. Jag utförde två stadier av verket i Israel (de två stadierna av verket i Lagens Tidsålder och Nådens Tidsålder) och jag har genomfört ytterligare två stadier av verket (Nådens Tidsålder och Rikets Tidsålder) överallt i länderna bortom Israel. Bland hedningarna kommer jag att utföra erövrandets verk och därmed avsluta tidsåldern. Om människan fortsätter kalla mig Jesus Kristus men inte vet att jag har inlett en ny tidsålder under de sista dagarna och har påbörjat ett nytt verk, och om människan fortsätter att tvångsmässigt vänta på Frälsaren Jesu ankomst, ska jag kalla människor som dessa för dem som inte tror på mig. Det är personer som inte känner mig och deras tro på mig är ett bedrägeri. Skulle sådana människor kunna se Frälsaren Jesu ankomst från himlen? Det de väntar på är inte min ankomst utan ankomsten av judarnas kung. De längtar inte efter att jag ska tillintetgöra denna orena gamla värld utan väntar istället ivrigt på att Jesus ska komma en andra gång, varefter de ska bli försonade. De ser fram emot att Jesus än en gång ska försona hela mänskligheten från detta besudlade och orättfärdiga land. Hur kan sådana människor bli de som fullbordar mitt verk under de sista dagarna? Människans begär kan inte utföra mina önskningar eller uträtta mitt verk, för människan beundrar eller uppskattar bara det verk som jag har uträttat tidigare och har ingen aning om att jag är Gud själv som alltid är ny och aldrig gammal. Människan vet endast att jag är Jehova, och Jesus, och har ingen aning om jag är den siste, den som ska föra mänskligheten till ett slut. Allt det som människan längtar efter och känner till kommer från hennes egen uppfattning, och det är endast det som hon kan se med sina egna ögon. Det är inte i linje med det verk jag utför utan i disharmoni med detta. Om mitt verk leddes i enlighet med människans idéer, när det skulle det då sluta? När skulle mänskligheten träda in i vila? Och hur skulle jag kunna träda in i sabbaten, den sjunde dagen? Jag verkar enligt min plan, enligt mitt syfte och inte enligt människans intentioner.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 26 mars 2019 23:07

Vad vet du om tro?

    I människan finns bara trons osäkra ord, men hon vet inte vad som utgör tro, än mindre varför hon tror. Människan förstår alltför lite och hon är själv är alltför bristfällig; hon har bara en ouppmärksam och okunnig tro på mig. Fastän hon inte vet vad tro är eller varför hon tror på mig, fortsätter hon tvångsmässigt att göra det. Vad jag begär av människan är inte bara att hon tvångsmässigt skall åkalla mig på det här sättet eller tro på mig på ett osammanhängande sätt. Det verk som jag utför syftar nämligen till att människan skall se mig och lära känna mig, inte till att hon skall bli imponerad och se på mig i ett nytt ljus på grund av mitt verk. Jag har tidigare uppenbarat många tecken och under, och utfört många mirakel. Den tidens israeliter beundrade mig mycket och vördade verkligen min enastående förmåga att bota sjuka och driva ut demoner. På den tiden trodde judarna att mina helandekrafter var mästerliga och enastående. På grund av mina många sådana gärningar, betraktade de mig med respekt; de kände stor beundran för alla mina krafter. Alla som såg mig utföra mirakel följde mig noga, till den grad att tusentals omgav mig för att se på när jag helade de sjuka. Jag visade upp så många tecken och under, men människan betraktade mig bara som en skicklig läkare; vid den tiden talade jag också många undervisande ord till dem, men de betraktade mig bara som en lärare som var överlägsen sina lärjungar! Än i denna dag, efter att människor har sett de historiska uppgifterna om mitt verk, fortsätter deras tolkning att vara att jag är en stor läkare, som helar de sjuka, och en lärare för de okunniga. Och de har fastställt att jag är den barmhärtige Herren Jesus Kristus. De som tolkar skriften kan ha överträffat mina färdigheter i att hela, eller är kanske till och med lärjungar som nu har överträffat sin lärare, men sådana berömda män, vars namn är kända över hela världen, ser mig trots det som obetydlig, som bara en läkare! Mina gärningar är fler än sandkornen på stränderna, och min visdom är större än den hos Salomos alla söner, men människor tänker bara på mig som en läkare av ringa betydelse och som en okänd lärare för människan! Hur många tror på mig bara för att jag skulle bota dem? Hur många tror på mig bara för att jag skulle använda mina krafter för att driva ut orena andarna ur deras kroppar? Och hur många tror på mig enbart för att få frid och glädje från mig? Hur många tror på mig för att sedan bara kräva mer materiell rikedom från mig, och hur många tror på mig bara för att kunna tillbringa detta liv i trygghet och vara välbehållna i den kommande världen? Hur många tror på mig bara för att kunna undvika lidande i helvetet och för att få himlens välsignelser? Hur många tror på mig bara för tillfälligt välbefinnande, utan att försöka vinna något i den kommande världen? När jag lät min vrede falla över människan och ryckte bort all den glädje och frid hon ursprungligen hade haft, började hon tveka. När jag lät helvetets kval komma över människan och tog tillbaka himlens välsignelser, förvandlades hennes skam till vrede. När människan bad mig att bota henne, svarade jag henne inte och kände avsky för henne, och hon gav sig av långt bort från mig och sökte efter häxdoktorernas och trolldomens väg. När jag tog bort allt som människan hade krävt av mig, försvann alla spårlöst. Därför säger jag att människan tror på mig på grund av att jag ger för mycket nåd, och för att det finns alltför mycket att vinna. Judarna trodde på mig på grund av min nåd och följde mig vart jag än gick. Dessa obildade människor med begränsad kunskap och erfarenhet ville bara få se de tecken och under jag gjorde. De betraktade mig som judarnas familjeöverhuvud, som kunde utföra de största miraklen. När jag drev ut demoner från människor, talade de därför sinsemellan under stor förvirring, och sade att jag är Elia, att jag är Mose, den äldste av alla profeter och den störste av alla läkare. Bortsett från att jag själv sade att jag är livet, vägen och sanningen kunde inte någon känna till mitt väsen eller min identitet. Bortsett från att jag själv sade att himmelriket är den plats där min Fader bor, visste ingen att jag är Guds Son och Gud själv. Bortsett från att jag själv sade att jag skall försona och friköpa hela mänskligheten, visste ingen att jag är mänsklighetens Frälsare; människorna kände mig som en generös och medkännande människa. Och bortsett från att jag själv kunde förklara allt om mig, kände inte någon mig, och ingen trodde att jag är den levande Gudens Son. Människan har bara ett sådant sätt att tro på mig, och hon bedrar mig på det sättet. Hur kan människan vittna om mig när hon har en sådan syn på mig?

    Människan har tilltro till mig, men kan inte vittna om mig, och innan jag har gjort mig känd, kan människan inte vittna för min skull. Människan ser bara att jag överträffar skapade varelser och alla heliga män, och hon ser att det verk jag utför inte kan göras av människor. Därför är var och en som har sett mina härliga gärningar, från judarna till dagens människor, helt enkelt uppfylld av en nyfikenhet gentemot mig, men trots det skulle inte någon skapad varelses mun kunna vittna om mig. Endast min Fader vittnade om mig; han banade en väg för mig bland alla skapade varelser. Annars skulle människan aldrig veta att jag är skapelsens Herre, oavsett hur jag verkade, för människan vet bara hur man tar för sig, och hon tror inte på mig på grund av mitt verk. Människan känner bara till mig för att jag är oskyldig och helt syndfri, för att jag kan förklara otaliga mysterier, för att jag står över massan, eller för att människan har haft stor nytta av mig. Men få tror att jag är skapelsens Herre. Det är därför jag säger att människan inte vet varför hon tror på mig; hon förstår inte syftet eller betydelsen av att tro på mig. Människans verklighet är bristfällig, så att hon nästan är ovärdig att vittna om mig. Ni har för lite sann tro och har vunnit för lite, så ni har för lite vittnesbörd. Dessutom förstår ni alltför lite och saknar för mycket, så att ni nästan inte är lämpliga att vittna om mina gärningar. Er beslutsamhet är verkligen betydande, men är ni säkra på att ni framgångsrikt kommer att kunna vittna om Guds väsen? Det ni har erfarit och sett överträffar tidigare helgon och profeter, men kan ni ge ett bättre vittnesbörd än dessa tidigare helgons och profeters ord? Det som jag nu skänker er överträffar Mose och är större än David, så jag begär att ert vittnesmål också skall överträffa Moses och att era ord skall vara större än Davids. Jag ger er hundrafalt, så jag begär att ni också återbetalar lika mycket. Ni måste veta att jag är den som ger liv åt mänskligheten, och det är ni som tar emot liv från mig och måste vittna om mig. Det här är er plikt, som jag har gett er och som ni borde fullgöra för min skull. Jag har skänkt all min härlighet till er, och jag har skänkt er det liv som det utvalda folket, Israel, aldrig fick ta emot. Ni borde rätteligen vittna om mig, ägna mig er ungdom och offra era liv för mig. Vem jag än skänker min härlighet åt skall vittna om mig och ge upp sitt liv för min skull. Detta har varit förutbestämt under lång tid. Det är er smala lycka att jag skänker min härlighet till er och det är er skyldighet att vittna om min härlighet. Om ni bara tror på mig bara för att få lycka, då skulle inte mitt verk få någon större betydelse, och ni skulle inte uppfylla er plikt. Israeliterna såg bara min barmhärtighet, kärlek och storhet, och judarna bevittnade bara mitt tålamod och min försoning. De såg bara väldigt lite av min Andes verk; det kan vara så att deras förståelse endast greppade en tiotusendel av det som ni har hört och sett. Det som ni har sett överträffar även det som deras överstepräster uppfattade. Denna dag överträffar den sanning som ni har förstått deras; vad ni har sett denna dag överskrider det man såg under lagens tidsålder, liksom under nådens tidsålder. Vad ni har erfarit överträffar även det som Mose och Elia fick erfara. För vad israeliterna förstod var bara Jehovas lag och vad de såg var bara Jehovas rygg; vad judarna förstod var bara Jesu försoning, vad de fick var bara den nåd som Jesus skänkte och vad de såg var endast bilden av Jesus i judarnas hus. Det ni ser denna dag är Jehovas ära, Jesu försoning och alla mina gärningar under denna dag. Ni har också hört min andes ord, upplevt min vishet, lärt känna mina underverk, och fått kunskap om mitt sinnelag. Jag har också förklarat hela min förvaltningsplan för er. Vad ni har sett är inte enbart en kärleksfull och barmhärtig Gud, utan en som är full av rättfärdighet. Ni har sett mitt underbara verk och förstått att jag är full av våldsam ilska och majestät. Dessutom vet ni att jag en gång lät min rasande vrede falla över Israels hus, och denna dag har den kommit till er. Ni har förstått fler av mina himmelska mysterier än Jesaja och Johannes; ni vet mer om min ljuvlighet och ärevördighet än alla tidigare generationers heliga. Vad ni har fått är inte bara min sanning, min väg och mitt liv, utan den vision och uppenbarelse som är större än den Johannes mottog. Ni har förstått många fler mysterier och har också sett mitt sanna anlete; ni har godtagit mer av min dom och lärt känna mer av mitt rättfärdiga sinnelag. Så fastän ni föddes under de sista dagarna, tillhör er förståelse det förgångna och det förflutna; ni har också erfarit det som hör till den här tiden, sådant som åstadkoms med min hand. Vad jag begär av er är inte orimligt, för jag har gett er alltför mycket och ni har sett mycket från mig. Därför begär jag att ni vittnar om mig som tidigare heliga har gjort, och detta är mitt hjärtas enda önskan.

    Min Fader har vittnat om mig, men jag vill ta emot större ära och att vittnesbördets ord skall komma ur skapelsens munnar. Så jag ger mitt allt till er för att ni skall uppfylla er plikt och föra mitt verk bland människorna till sin fullbordan. Ni borde förstå varför ni har tilltro till mig. Om ni följer mig bara för att vara min lärling eller min patient, eller för att bli en av mina heliga i himlen, då kommer era ansträngningar att vara förgäves. Att följa mig på ett sådant sätt är helt enkelt ett slöseri med möda; att ha ett sådant sätt att tro på mig är bara ett sätt att fördriva sina dagar och slösa bort sin ungdom. Till sist får ni i så fall ingenting. Är inte detta en möda som är förgäves? Jag har för länge sedan avlägsnat mig från judarna och jag är inte längre läkare för människan eller medicin för människan. Jag är inte längre ett lastdjur som människan kan driva på eller slakta som hon vill; jag har snarare kommit hit för att döma och tukta människan, och för att hon skall lära känna mig. Du bör veta att jag en gång utförde försoningens verk; en gång var jag Jesus, men jag kunde inte fortsätta att vara Jesus för evigt, precis som jag en gång var Jehova men senare blev Jesus. Jag är mänsklighetens Gud, skapelsens Herre, men jag kan inte för alltid vara Jesus eller för alltid förbli Jehova. Jag har varit vad människan betraktar som en läkare, men man kan inte säga att Gud enbart är en mänsklighetens läkare. Om du håller fast vid gamla övertygelser i din tro på mig, kommer du inte att uppnå någonting. Oavsett hur du lovprisar mig idag: ”Hur kärleksfull är inte Gud mot människan; han helar mig och skänker välsignelser, frid och glädje. Hur god är inte Gud mot människan; om vi bara tror på honom, behöver vi inte oroa oss för pengar och rikedom …”, så kan jag ändå inte avbryta mitt ursprungliga verk. Om du tror på mig idag, kommer du att få ta emot min härlighet och vara värdig att vittna om mig. Allt annat kommer att vara underordnat. Det här måste du veta klart och tydligt.

    Vet du nu varför du verkligen tror på mig? Förstår du verkligen syftet och betydelsen av mitt verk? Känner du verkligen till din plikt? Känner du verkligen till mitt vittnesbörd? Om du bara tror på mig, men om varken min härlighet eller mitt vittnesbörd är synliga i dig, har jag för länge sedan kastat bort dig. Vad gäller de som vet allt, är de än mer törnen i mitt öga, och i mitt hus. De är inte mer än stötestenar. De är ogräset som fullständigt skall rensas ut från mitt verk, utan minsta funktion eller vikt; jag har avskytt dem under lång tid. De som saknar vittnesbörd vilar min vrede för evigt över, och min käpp lämnar dem aldrig. Jag har sedan länge lämnat över dem till den ondes hand, och de har inte någon av mina välsignelser. På den dagen kommer deras straff att bli mycket värre än dåraktiga kvinnors. Nu gör jag bara det verk som det är min plikt att utföra; jag kommer att binda allt vete i buntar, sida vid sida med detta ogräs. Det är mitt verk just nu. Allt detta ogräs skall fullständigt rensas ut vid tiden för min tröskning. Vetekornen skall då samlas i visthus och det ogräs som har rensats ut skall läggas i elden för att brännas till stoft. Mitt verk just nu är bara att binda alla människor i buntar, det vill säga att fullständigt erövra dem. Därefter skall jag börja tröska för att avslöja slutet för alla människor. Så du borde veta hur du just nu skall göra mig belåten och hur du bör slå in på rätt väg i din tro på mig. Vad jag vill ha är din lojalitet och lydnad, just nu, din kärlek och ditt vittnesbörd, just nu. Även om du just nu inte vet vad vittnesbörd är eller vad kärlek är, bör du föra ditt allt till mig, och överlämna de enda skatter du har till mig: din lojalitet och lydnad. Du bör veta att beviset på min seger över Satan finns i människans lojalitet och lydnad, precis som beviset på min fullständiga erövring av människan. Din tro på mig förpliktigar dig att vittna om mig, att vara lojal mot mig och ingen annan, och att vara lydig till slutet. Innan jag börjar nästa steg i mitt verk, hur skall du vittna om mig? Hur skall du vara lojal och lydig mot mig? Fokuserar du hela din lojalitet på din uppgift eller kommer du bara att ge upp? Vill du hellre överlämna dig till vad jag än ordnar (även om det innebär död eller undergång) eller fly halvvägs för att försöka undkomma min tuktan? Jag tuktar dig så att du skall vittna om mig och vara lojal och lydig mot mig. Dessutom kommer den nuvarande tukten att avslöja nästa steg i mitt verk och låta det fortskrida obehindrat. Därför uppmanar jag dig att vara klok och inte behandla ditt liv eller betydelsen av din existens som värdelös sand. Kan du veta exakt vad mitt verk kommer att vara? Vet du hur jag kommer att verka i framtiden och hur mitt verk kommer att utspela sig? Du bör känna till betydelsen av din erfarenhet av mitt verk, och dessutom betydelsen av din tro på mig. Jag har gjort så mycket; hur skulle jag kunna ge upp halvvägs som du föreställer dig? Jag har utfört ett så omfattande verk; hur skulle jag kunna förstöra det? Jag har verkligen kommit för att avsluta denna tidsålder. Det är sant, men dessutom måste du veta att jag skall inleda en ny tidsålder, inleda ett nytt verk och, framför allt, sprida evangeliet om riket. Så du borde veta att det nuvarande verket endast består av att inleda en tidsålder, och att lägga grunden för att sprida evangeliet och att i framtiden avsluta tidsåldern. Mitt verk är inte så enkelt som du tror, inte heller så värdelöst eller meningslöst som du kan tro. Därför berättar jag för dig, liksom tidigare: Du borde ägna ditt liv åt mitt verk, och dessutom borde du hänge dig själv till min ära. Vidare är ditt vittnesbörd om mig det som jag länge har väntat på, och än mer har jag längtat efter att du skall sprida mitt evangelium. Du borde förstå vad som finns i mitt hjärta.

 

Läs mer: Guds ord


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 26 mars 2019 00:13

När det gäller Gud, vilken är din förståelse?

    Folk har trott på Gud länge, men ändå har de flesta ingen förståelse för ordet ”Gud”. De följer bara med i något slags virrvarr. De har ingen aning om exakt varför människan borde tro på Gud eller exakt vad Gud är. Om folk bara vet att de ska tro på och följa Gud, men inte vad Gud är, och inte förstår Gud, är det då inte det största skämtet i världen? Även om människor har bevittnat många himmelska mysterier vid det här laget och hört mycket djup kunskap som människan aldrig tidigare hade förstått, befinner de sig i mörkret när det gäller många av de mest grundläggande sanningar som de än så länge inte funderat på. Vissa säger kanske: ”Vi har trott på Gud i många år. Hur skulle vi inte kunna veta vad Gud är? Nedvärderar inte det här oss?” Men egentligen har ingen, trots att alla följer mig i dag, någon förståelse för allt detta nuvarande verk. De släpper de allra enklaste och alldagligaste av frågor, för att inte tala om den mest komplexa frågan om ”Gud”. Du bör veta att de frågor som du viftar bort och inte kan upptäcka är de som du borde förstå bäst, för du kan inget annat än att följa massan och du lägger inte vikt vid och bryr dig inte om vad du borde utrusta dig med. Vet du verkligen varför du borde tro på Gud? Vet du verkligen vad Gud är? Vet du verkligen vad människan är? Som en människa som tror på Gud, om du inte lyckas förstå de här sakerna, förlorar du då inte värdigheten som någon som tror på Gud? Mitt verk i dag är detta: att få människor att förstå sitt väsen, förstå allt som jag gör och lära känna Guds sanna ansikte. Det här är den sista akten i min förvaltningsplan, det sista stadiet av mitt verk. Det är därför jag berättar för er om alla livets mysterier i förväg, så att ni alla kan acceptera dem från mig. Eftersom det här är den sista tidsålderns verk, måste jag berätta för er om alla livets sanningar som ni aldrig har tagit in tidigare, även om ni är oförmögna att absorbera dem och att tåla dem, eftersom ni helt enkelt är otillräckliga och alltför dåligt utrustada. Jag vill avsluta mitt verk, göra färdigt allt mitt nödvändiga verk och informera er fullständigt om vilket uppdrag jag ger er, så att ni inte än en gång går vilse och faller för den ondas bedrägerier när mörkret nedstiger. Det finns många vägar bortom din förståelse, många saker du inte förstår. Du är så okunnig. Jag är väl medveten om din mognad och dina tillkortakommanden. Av den anledningen, trots att det finns många ord som du inte kommer att kunna absorbera, vill jag fortfarande berätta alla dessa sanningar för dig som du aldrig har tagit in tidigare – eftersom jag fortsätter oroa mig för om du, med din aktuella mognad, kommer att kunna vittna om mig. Det är inte så att jag förminskar er. Ni är alla vilddjur som inte har genomgått min formella utbildning och det är verkligen diskutabelt hur mycket ära som finns inom er. Trots att jag har lagt ner otroligt mycket energi på att verka på er, tycks det som att de positiva delarna i er är praktiskt taget obefintliga, medan de negativa delarna kan räknas på ena handens fingrar och de ägnas bara åt vittnesbörd för att skämma ut Satan. Nästan allt annat i er är Satans gift. För mig ser ni ut som om ni är bortom räddning. Så med tanke på hur saker och ting är nu, tittar jag på era olika beteenden och jag känner äntligen till er sanna mognad. Det är därför jag fortsätter oroa mig för er: Om människan lämnas att leva livet på egen hand, kommer hon då verkligen att klara sig bättre än eller lika bra som hur hon klarar sig i dag? Oroar ni er inte över er barnsliga mognad? Kan ni verkligen vara som Israels utvalda folk, lojala mot mig och endast mig under alla omständigheter? Det ni uppvisar är inte busigheten hos barn som inte är under sina föräldrars uppsikt, utan den råhet som bryter fram i djur som är utom räckhåll för sina mästares piskor. Ni borde känna till er natur, vilken också är den svaghet som ni alla delar, er gemensamma krämpa. Min enda uppmaning till er i dag är alltså att vittna om mig. Låt inte under några omständigheter den gamla krämpan flamma upp igen. Det viktigaste är att avge vittnesbörd. Det är hjärtat av mitt verk. Ni bör acceptera mina ord precis som Maria accepterade Jehovas uppenbarelse som kom till henne i en dröm, att tro och sedan lyda. Endast detta anses som att vara kysk. För det är ni som hör mina ord mest, de som är mest välsignade av mig. Jag ger er alla mina värdefulla ägodelar och skänker er precis allt. Er status och Israels folks status skiljer sig emellertid så mycket, det är hela världar mellan dem. I jämförelse med dem får ni emellertid så mycket mer. Medan de väntar desperat på mitt framträdande ägnar ni trevliga dagar med mig och tar del av mina rikedomar. I jämförelse, vad ger er rätten att klaga högljutt och bråka med mig och kräva delar av mina ägodelar? Får ni inte tillräckligt? Jag ger er så mycket, men det som ni ger mig i gengäld är hjärtskärande sorg och ångest, och hejdlöst agg och missnöje. Ni är alltför motbjudande, men samtidigt väcker ni också medlidande. Därför har jag inget annat val än att svälja all min förbittring och protestera mot er gång på gång. Under dessa flera tusen år av verk hade jag aldrig tidigare kommit med några invändningar mot mänskligheten eftersom jag har upptäckt att i den mänskliga historiens utveckling är bara sveken bland er de mest välkända. De är som värdefulla arv som lämnats över till er av antikens berömda förfader. Som jag hatar de där omänskliga svinen och hundarna. Ni är alltför samvetslösa! Er karaktär är alltför usel! Era hjärtan är alltför förhärdade! Om jag tog mina ord och mitt verk till israeliterna skulle jag ha vunnit ära för länge sedan. Men bland er är det annorlunda. Bland er finns det bara grym underlåtenhet, kalla handen från er och era ursäkter. Ni är alltför likgiltiga och alltför värdelösa!

    Ni borde erbjuda allt ni har för mitt verk. Ni borde utföra arbete som gynnar mig. Jag vill berätta för er om allt som ni inte har klart för er så att ni kan vinna allt ni saknar från mig. Även om era brister är oräkneliga, är jag beredd att fortsätta utföra det verk som jag borde göra på er och bevilja er min sista barmhärtighet, så att ni kan dra nytta av mig och vinna den ära som är frånvarande i er och som världen aldrig har sett. Jag har arbetat i så många år, men ändå har ingen bland människorna någonsin känt mig. Jag vill berätta hemligheter för er som jag aldrig har berättat för någon annan.

    Bland människorna var jag Anden som de inte kunde se, Anden som de aldrig kunde komma i kontakt med. Tack vare de tre stadierna av mitt verk på jorden (världens skapelse, försoning och förstörelse), uppenbarar jag mig i deras mitt vid olika tillfällen (aldrig offentligt) för att utföra mitt verk bland människorna. Den första gången jag uppträdde bland människorna var under Försoningens Tidsålder. Naturligtvis uppträdde jag i den judiska familjen; därför var det judiska folket de som fick se Gud komma till jorden. Anledningen till att jag utförde det här verket personligen var att jag ville använda mitt inkarnerade kött som ett syndoffer i mitt försonande verk. Så de första som såg mig var judarna under Nådens Tidsålder. Det var första gången jag verkade i köttet. Under Rikets Tidsålder är mitt verk att erövra och göra fullkomlig, så än en gång utför jag herdearbete i köttet. Det här är andra gången som jag verkar i köttet. Under de sista två stadierna av verket är det som folk kommer i kontakt med inte längre den osynliga, oåtkomliga Anden, utan en person som är Anden aktualiserad som kött. I människans ögon blir jag därmed än en gång en person som inte ser ut eller känns som Gud. Dessutom är den Gud som folk ser inte bara manlig, utan även kvinnlig, vilket är det som förbluffar och förbryllar dem mest. Gång på gång river mitt enastående verk upp gamla uppfattningar som har funnits i många, många år. Folk är chockade! Gud är inte bara den Helige Ande, den Anden, den sjufalt intensifierade Anden, den allomfattande Anden, utan också en person, en vanlig person, en exceptionellt vanlig person. Han är inte bara manlig, utan också kvinnlig. De liknar varandra på så vis att de båda är födda av människor, och skiljer sig på så vis att den ena är avlad av den Helige Ande och den andra är född av en människa men direkt härstammar från Anden. De liknar varandra på så vis att båda Guds inkarnerade kött utför Gud Faders verk, och skiljer sig från varandra på det viset att den ena utför försoningens verk och den andra utför erövrandets verk. Båda representerar Gud Fadern, men den ena är försoningens Herre fylld med kärleksfull vänlighet och nåd, medan den andra är rättfärdighetens Gud fylld med vrede och dom. Den ena är den högsta befälhavaren som inleder det försonande verket och den andra är den rättfärdige Guden som åstadkommer det erövrande verket. Den ena är början, den andra är slutet. Den ena är kött utan synd, den andra är kött som slutför försoningen, fortsätter verket och aldrig tillhör synden. Båda är samma Ande, men de vistas i olika kött och är födda på olika platser. Och flera tusen år skiljer dem åt. Samtidigt kompletterar deras verk varandra och står aldrig i konflikt med varandra och det går att tala om dem i samma andetag. Båda är personer, men den ena är en nyfödd gosse och den andra är en liten flicka. I alla dessa år har folk sett inte bara Anden och inte bara en människa, en man, utan också många saker som inte passar ihop med mänskliga föreställningar och därför kan de aldrig riktigt förstå mig. De fortsätter att tro på mig till hälften och tvivla på mig till hälften, som om jag existerar samtidigt som jag också är en illusorisk dröm. Det är därför som folk fortfarande, fram till denna dag, inte vet vad Gud är. Kan du verkligen sammanfatta mig i en enda mening? Vågar du på riktigt säga ”Jesus är ingen annan än Gud och Gud är ingen annan än Jesus”? Är du verkligen så djärv att du kan säga ”Gud är ingen annan än Anden och Anden är ingen annan än Gud”? Är du bekväm med att säga ”Gud är bara en person som iklätt sig kött”? Har du verkligen modet att hävda att ”Jesu avbild är helt enkelt Guds stora avbild?” Klarar du av att grundligt förklara Guds sinnelag och avbild med hjälp av din gåva för ord? Vågar du verkligen säga ”Gud skapade endast män, inte kvinnor, efter sin egen avbild”? Om du säger det, då skulle ingen kvinna vara bland mina utvalda och kvinnor skulle absolut inte vara en del av människosläktet. Vet du nu verkligen vad Gud är? Är Gud en människa? Är Gud en Ande? Är Gud verkligen en man? Kan enbart Jesus slutföra det verk som jag vill göra? Om du väljer endast en av ovanstående för att sammanfatta mitt väsen, då vore du en synnerligen okunnig trofast troende. Om jag verkar som inkarnerat kött en gång, och endast en gång, får du då begränsa mig? Kan du verkligen förstå mig helt med en enda blick? Kan du verkligen sammanfatta mig fullständigt enbart tack vare vad du har exponerats för under din livstid? Och om jag i mina två inkarnationer utför liknande verk, hur skulle du då uppfatta mig? Skulle du kunna lämna mig uppspikad på korset för evigt? Kan Gud vara så enkel som du säger?

    Även om er tro är väldigt uppriktig, kan ingen ibland er förklara mig fullständigt, och ingen ibland er klarar av att vittna helt och hållet om alla sanningar som ni ser. Tänk så saken. Just nu är de flesta av er försumliga vad gäller era plikter. I stället jagar ni efter saker som tillhör köttet, mättar köttet och njuter girigt av köttet. Ni besitter inte mycket sanning. Hur kan ni då bära vittnesbörd om allt som ni har sett? Är ni verkligen övertygade om att ni kan vara mina vittnen? Om du en dag inte klarar av att vittna om allt du har sett i dag, då kommer du att ha förlorat funktionen hos en skapad varelse. Det kommer inte att finnas någon mening över huvud taget med din existens. Du kommer inte att vara värd att vara människa. Man skulle till och med kunna säga att du inte kommer att vara en människa! Jag har utfört oändligt mycket verk på er. Men eftersom du i nuläget inte lär dig någonting, vet någonting och arbetar i onödan kommer du, när jag behöver expandera mitt verk, bara stirra tomt, stum och fullständigt värdelös. Kommer inte det att göra dig till en alla tiders syndare? När den tiden kommer, kan det då inte hända att du känner den djupaste ånger? Kan det inte hända att du försjunker i bedrövelse? Jag utför inte allt detta verk nu för att jag är uttråkad, utan för att lägga en grund för mitt framtida verk. Det handlar inte om att jag befinner mig i en återvändsgränd och måste komma på något nytt. Du borde förstå att det verk jag utför inte är någon barnlek[a] utan en representation av min Fader. Du bör veta att jag inte gör allt det här själv. Jag representerar snarare min Fader. Din roll är under tiden enbart att följa, lyda, förändra och vittna. Det du bör förstå är varför du bör tro på mig. Det är den viktigaste frågan som ni alla måste förstå. För sin äras skull förutbestämde min Fader er alla åt mig i samma stund som han skapade världen. Det var enbart för mitt verks och hans äras skull som han förutbestämde er. Det är tack vare min Fader som ni tror på mig; det är tack vare min Faders förutbestämmelse som ni följer mig. Inget av det här har ni valt själva. Ännu viktigare är det att ni förstår att det är ni som min Fader skänkte till mig för att ni skall vittna om mig. Eftersom han skänkte er till mig borde ni följa de vägar som jag skänker till er och de vägar och de ord jag lär er, för det är er plikt att följa mina vägar. Det här är det ursprungliga syftet med er tro på mig. Så jag säger till er, ni är enbart människor som min Fader skänkte till mig för att ni skulle följa mina vägar. Ni tror emellertid bara på mig; ni kommer inte från mig eftersom ni inte tillhör den israelitiska familjen utan i stället är från den uråldriga ormens släkte. Det enda jag ber om är att ni ska bära vittnesbörd om mig, men i dag måste ni vandra mina vägar. Allt det här är för framtida vittnesbörds skull. Om ni bara fungerar som människor som lyssnar till mina vägar, då kommer ni inte ha något värde och betydelsen av att min Fader skänkte er till mig kommer att gå förlorad. Det som jag insisterar på att få berätta för er är det här: ”Ni bör vandra mina vägar.”


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 23 mars 2019 23:40

Hur kommer du att sköta ditt framtida uppdrag?

    Kan du uttrycka Guds sinnelag i den här tidsåldern, med ett lämpligt språk som har betydelse för tidsåldern? Kan du genom dina egna erfarenheter av Guds arbete i detalj beskriva Guds sinnelag? Hur kan du beskriva detta på ett lämpligt, passande sätt? Och så att andra också får ta del av dina erfarenheter. Hur kommer du att föra vidare det du har sett och det du har upplevt till de svaga, fattiga och de hängivna religiösa troende som hungrar och törstar efter rättfärdighet och väntar på att du ska leda dem? Vilka människor väntar på att du ska leda dem? Kan du föreställa dig det? Är du medveten om den börda som du bär på dina axlar, ditt uppdrag och det ansvar du har? Hur föreställer du dig att ditt uppdrag ser ut, historiskt sett? Hur kommer du att tjäna som en bra mästarenledare inför nästa tidsålder? Har du god känsla för att vara läromästare? Hur skulle du förklara mästaren över allting? Är det verkligen mästaren över alla levande varelser och allt annat som finns på jorden? Vilken plan har du för hur nästa steg i arbetet ska förlöpa? Hur många människor väntar på att du ska bli deras herde? Är din uppgift betungande? De är fattiga, svaga, blinda och förlorade och gråter i mörkret ”Var är vägen?” Så som de längtar efter att ljuset, likt ett stjärnfall, plötsligt ska sänka sig ner och skingra mörkrets kraft som har förtryckt mänskligheten i så många år. Vem vet hur ängsligt de hoppas och hur de dag och natt längtar efter detta? Dessa djupt lidande människor som förblir fängslade i mörkrets fängelsehålor, utan hopp om frigörelse, inte ens på den dag då ljuset blixtrar till; då de inte skall behöva gråta mer? Dessa bräckliga själar som aldrig får vila lider sannerligen i denna misär. De har sedan länge avskärmats av hänsynslösa rep och historien som är fastfrusen. Vem har någonsin hört ljudet av deras klagorop? Vem har någonsin sett deras olyckliga anleten? Har du någonsin tänkt på hur sorgset och bekymrat Guds hjärta är? Hur kan han stå ut med att se den oskyldiga människan, som han skapade med sina egna händer, och som lider sådana kval? När allt kommer omkring är ju mänskligheten de olyckliga som har förgiftats. Trots det har de överlevt till denna dag, men vem skulle ha trott att de för länge sedan hade blivit förgiftade av den onde? Har du glömt att du är ett av offren? Är du inte villig att på grund av din kärlek till Gud sträva efter att rädda dem som har överlevt? Är du inte villig att använda all din kraft för att återgälda den Gud som älskar människan som sitt eget kött och blod? Hur tolkar du att du ska användas av Gud för att leva ditt extraordinära liv? Besitter du verkligen den beslutsamhet och den självkänsla som behövs för att leva ett meningsfullt liv som en from person som tjänar Gud?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 22 mars 2019 23:29

Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

    När Petrus blev tuktad av Gud, bad han: ”O Gud! Mitt kött är olydigt, och du tuktar mig och dömer mig. Jag gläder mig i din tuktan och dom, och även om du inte vill ha mig, skådar jag i din dom ditt heliga och rättfärdiga sinnelag. När du dömer mig, så att andra kan skåda ditt rättfärdiga sinnelag i din dom, känner jag mig tillfreds. Jag önskar bara att ditt sinnelag kan visas fram, så att ditt rättfärdiga sinnelag kan synas av alla skapade varelser, och att jag kan älska dig renare genom din dom och uppnå likheten av en som är rättfärdig. Denna din dom är god, för sådan är din nådiga vilja. Jag vet att det fortfarande är mycket i mig som är upproriskt, och att jag fortfarande inte är lämpad att komma inför dig. Jag önskar att du dömer mig ännu mer, oavsett om det är genom en fientlig miljö eller stora vedermödor; hur du än dömer mig, är det dyrbart för mig. Din kärlek är så djup, och jag är villig att lägga mig inför din barmhärtighet utan det minsta klagomål.” Detta är Petrus kunskap efter att han upplevde Guds verk, och också ett vittnesbörd om hans kärlek till Gud. Idag har ni redan blivit erövrade – men hur uttrycks den erövringen i er? En del människor säger: ”Erövringen av mig är Guds oerhörda nåd och upphöjelse. Först nu inser jag att människans liv är ihåligt och utan betydelse. Människan tillbringar sitt liv med att rusa omkring, ge upphov till och uppfostra generation efter generation av barn, och i slutändan står hon där utan någonting. Idag, efter att ha erövrats av Gud, har jag sett att det inte finns något värde i att leva på det sättet; det är verkligen ett meningslöst liv. Jag kan lika gärna dö och ha det överstökat!” Kan sådana människor som har erövrats vinnas av Gud? Kan de bli exempel och föredömen? Sådana människor är en uppvisning i passivitet, de har inga ambitioner, och strävar inte efter att bättra sig! Fastän de räknas som att ha erövrats, är sådana passiva människor oförmögna att göras fullkomliga. Precis i slutet av sitt liv, efter att han gjorts fullkomlig, sade Petrus: ”O Gud! Om jag skulle leva några år till, skulle jag önska att få uppnå en renare och djupare kärlek till dig.” När han just skulle spikas fast på korset, bad han i sitt hjärta: ”O Gud! Din tid har nu kommit, den tid du förberedde för mig har kommit. Jag måste korsfästas för dig, jag måste bära detta vittnesbörd om dig, och jag hoppas att min kärlek kan tillfredsställa dina krav, och att den kan bli renare. Att kunna dö för dig idag, och bli fastspikad på korset för dig, är tröstande och lugnande för mig, för inget är mer tilltalande för mig än att kunna korsfästas för dig och uppfylla dina önskningar, och att kunna ge mig själv till dig, att offra mitt liv för dig. O Gud! Du är så ljuvlig! Om du skulle låta mig leva, skulle jag vara ännu mer villig att älska dig. Så länge jag lever kommer jag att älska dig. Jag önskar att kunna älska dig djupare. Du dömer mig, och tuktar mig, och prövar mig eftersom jag inte är rättfärdig, eftersom jag har syndat. Och ditt rättfärdiga sinnelag blir mer uppenbart för mig. Detta är en välsignelse för mig, för jag kan älska dig djupare, och jag är villig att älska dig på detta sätt även om du inte älskar mig. Jag är villig att skåda ditt rättfärdiga sinnelag, för detta gör mig mer förmögen att leva ut ett meningsfullt liv. Jag känner att mitt liv nu är meningsfullt, för jag är korsfäst för din skull, och det är meningsfullt att dö för dig. Ändå känner jag mig fortfarande inte tillfredsställd, för jag vet för lite om dig, jag vet att jag inte fullständigt kan uppfylla dina önskningar, och har återbetalat dig för lite. I mitt liv har jag varit oförmögen att återlämna min helhet till dig; jag är långt ifrån detta. När jag ser tillbaka på detta ögonblick, känner jag mig så skyldig inför dig, och jag har bara det här tillfället att kompensera för alla mina misstag och all den kärlek jag inte har betalat tillbaka till dig.”

    Människan måste sträva efter att leva ut ett meningsfullt liv, och borde inte vara nöjd med sina nuvarande omständigheter. För att leva ut Petrus avbild måste hon inneha Petrus kunskap och upplevelser. Människan måste eftersträva sådant som är högre och mer djupgående. Hon måste eftersträva en djupare, renare kärlek till Gud, och ett liv som har värde och mening. Endast detta är liv; endast då blir människan likadan som Petrus. Du måste fokusera på att vara proaktiv inför ditt inträde på den positiva sidan, och får inte underdånigt låta dig glida bakåt för det tillfälliga välbehagets skull samtidigt som du ignorerar mer djupgående, mer specifika och mer praktiska sanningar. Din kärlek måste vara praktisk, och du måste hitta sätt att frigöra dig från detta lastbara, lättsinniga liv som inte skiljer sig från ett djurs. Du måste leva ut ett meningsfullt liv, ett värdefullt liv, och du får inte lura dig själv eller behandla ditt liv som en leksak att leka med. För alla som siktar på att älska Gud, finns det inga oåtkomliga sanningar, och ingen rättvisa som de inte kan stå upp för. Hur borde du leva ditt liv? Hur borde du älska Gud, och använda denna kärlek för att tillfredsställa hans önskan? Det finns ingen större fråga i ditt liv. Framför allt måste du ha sådana ambitioner och sådan uthållighet, och borde inte vara som de där ryggradslösa veklingarna. Du måste lära dig hur man upplever ett meningsfullt liv, och upplever meningsfulla sanningar, och bör inte behandla dig själv slentrianmässigt på det sättet. Utan att du inser det kommer ditt liv att gå dig förbi; och kommer du att få ett annat tillfälle att älska Gud efter det? Kan människan älska Gud efter att hon har dött? Du måste ha samma ambitioner och samvete som Petrus; ditt liv måste vara meningsfullt, och du får inte leka lekar med dig själv. Som mänsklig varelse, och som en person som strävar efter Gud, måste du noggrant kunna överväga hur du behandlar ditt liv, hur du borde erbjuda dig själv åt Gud, hur du borde ha en mer meningsfull tro på Gud, och eftersom du älskar Gud, hur du borde älska honom på ett sätt som är renare, vackrare och godare. Idag kan du inte bara vara nöjd med hur du är erövrad, utan måste också tänka på den väg du kommer att gå i framtiden. Du måste ha ambitioner och modet att göras fullkomlig, och borde inte alltid tänka på dig själv som oförmögen. Har sanningen favoriter? Kan sanningen med avsikt motsätta sig människor? Om du eftersträvar sanningen, kan den överväldiga dig? Om du står upp för rättvisan, kommer den att slå ner dig? Om det verkligen är din ambition att eftersträva livet, kan livet gäcka dig? Om du är utan sanningen, så är det inte för att sanningen inte erkänner dig, utan för att du håller dig undan från sanningen; om du inte kan stå fast för rättvisan, så är det inte för att det är något fel på rättvisan, utan för att du tror att den inte överensstämmer med fakta; om du inte har vunnit livet efter att ha eftersträvat det i många år, så är det inte för att livet är samvetslöst gentemot dig, utan för att du är samvetslös gentemot livet, och har drivit bort livet; om du lever i ljuset, och har varit oförmögen att vinna ljuset, så är det inte för att det är omöjligt för ljuset att lysa över dig, utan för att du inte har ägnat ljusets existens någon uppmärksamhet, och därför har ljuset tyst avlägsnat sig från dig. Om du inte strävar, så kan man bara säga att du är värdelöst skräp, och inte har något mod i ditt liv, och inte har anden för att motstå mörkrets krafter. Du är för svag! Du är oförmögen att undkomma Satans krafter som belägrar dig, och är bara villig att leva den här sortens säkra och trygga liv och dö i okunskap. Vad du borde uppnå är att sträva efter att bli erövrad; detta är din ovillkorliga skyldighet. Om du låter dig nöja med att bli erövrad, då kör du ut ljusets existens. Du måste lida vedermöda för sanningen, du måste ge dig själv till sanningen, du måste utstå förödmjukelse för sanningen, och för att vinna mer av sanningen måste du genomgå mer lidande. Detta är vad du borde göra. Du får inte kasta bort sanningen för ett fridfullt familjelivs skull, och du får inte förlora ditt livs värdighet och integritet för tillfällig njutnings skull. Du bör sträva mot allt som är vackert och gott, och bör eftersträva en väg i livet som är mer meningsfull. Om du lever ett så vulgärt liv, och inte eftersträvar några mål, slösar du då inte bort ditt liv? Vad kan du vinna av ett sådant liv? Du bör försaka alla köttets njutningar för en sannings skull, och bör inte kasta bort alla sanningar för lite njutnings skull. Sådana människor har ingen integritet eller värdighet; det finns ingen mening med deras existens!

    Gud tuktar och dömer människan eftersom det krävs av hans verk, och dessutom för att människan behöver det. Människan behöver tuktas och dömas, och först då kan hon uppnå kärleken till Gud. Idag har ni blivit i högsta grad övertygade, men när ni stöter på minsta motgång får ni problem; er mognad är fortfarande för liten, och ni behöver fortfarande uppleva mer av sådan tuktan och dom för att uppnå en djupare kunskap. Idag har ni viss vördnad för Gud, och ni fruktar Gud, och ni vet att han är den sanne Guden, men ni har ingen stor kärlek till honom, än mindre har ni uppnått en ren kärlek; er kunskap är för ytlig, och er mognad är fortfarande otillräcklig. När du verkligen träffar på en viss miljö, har du fortfarande inte burit vittnesbörd, alltför lite av ditt inträde är proaktivt, och du har ingen aning om hur du skall praktisera. De flesta människor är passiva och inaktiva; de älskar Gud bara i hemlighet i sina hjärtan, men har inget sätt att praktisera, och är inte heller på det klara med vilka deras mål är. De som har gjorts fullkomliga innehar inte bara normal mänsklighet, utan besitter sanningar som överstiger samvetets mått, och som är högre än samvetets normer; de använder inte bara sitt samvete för att betala tillbaka Guds kärlek, utan de har dessutom känt Gud, och har sett att Gud är ljuvlig, och värdig människans kärlek, och att det finns så mycket att älska i Gud att människan inte kan låta bli att älska honom. Kärleken till Gud från de som har gjorts fullkomliga finns för att fullfölja deras egna personliga ambitioner. Deras kärlek är en spontan kärlek, en kärlek som inte ber om något i gengäld, och som inte är en transaktion. De älskar Gud på grund av inget annat än sin kunskap om honom. Sådana människor bryr sig inte om ifall Gud skänker dem nåd, och nöjer sig inte med annat än att tillfredsställa Gud. De ingår inte överenskommelser med Gud, och mäter inte heller sin kärlek till Gud med samvetet: du har gett till mig, därför älskar jag dig i utbyte; om du inte ger till mig har jag ingenting åt dig i utbyte. De som har gjorts fullkomliga tror alltid att Gud är Skaparen och att han utför sitt verk över oss. Eftersom jag har denna möjlighet, detta tillstånd, och denna behörighet att kunna göras fullkomlig, så bör min strävan vara att leva ut ett meningsfullt liv, och jag bör tillfredsställa honom. Det är precis som det som Petrus upplevde: När han var som svagast, bad han till Gud och sade: ”O Gud! Oavsett tid eller plats, vet du att jag alltid kommer ihåg dig. Oavsett tid eller plats, vet du att jag vill älska dig, men min mognad är för liten, jag är för svag och kraftlös, min kärlek är för begränsad, och min uppriktighet mot dig är för mager. Jämfört med din kärlek är jag helt enkelt olämplig att leva. Jag önskar endast att mitt liv inte är förgäves, och att jag inte bara kan betala tillbaka din kärlek utan att jag dessutom kan ägna allt jag har åt dig. Om jag kan tillfredsställa dig, då skall jag som skapad varelse ha sinnesfrid, och kommer inte att be om någonting mer. Även om jag är svag och kraftlös nu, kommer jag inte att glömma dina förmaningar, och kommer inte att glömma din kärlek. Nu gör jag ingenting mer än att betala tillbaka din kärlek. O Gud, jag känner mig hemsk! Hur kan jag ge tillbaka kärleken i mitt hjärta till dig, hur kan jag göra allt jag kan, och vara förmögen att uppfylla dina önskningar, och vara förmögen att erbjuda allt jag har till dig? Du känner människans svaghet; hur kan jag vara värdig din kärlek? O Gud! Du vet att jag har liten mognad, att min kärlek är för mager. Hur kan jag göra det bästa jag kan i den här sortens miljö? Jag vet att jag borde betala tillbaka din kärlek, jag vet att jag borde ge allt jag har till dig, men idag är min mognad för liten. Jag ber att du ger mig styrka, och ger mig tillit, så att jag blir mer kapabel att besitta en ren kärlek att ägna åt dig, och mer kapabel att ägna allt jag har åt dig; jag kommer inte bara att vara kapabel att betala tillbaka din kärlek, utan också mer kapabel att uppleva din tuktan, din dom och dina prövningar, och ännu svårare förbannelser. Du har låtit mig skåda din kärlek, och jag är oförmögen att inte älska dig, och fastän jag är svag och kraftlös idag, hur skulle jag kunna glömma dig? Din kärlek, tuktan och dom har alla gjort att jag fått känna dig, ändå känner jag mig också oförmögen att uppfylla din kärlek, för du är så stor. Hur kan jag ägna allt jag har åt skaparen?” Sådan var Petrus begäran, ändå var hans mognad för otillräcklig. I det ögonblicket kände han det som om en kniv vreds om i hans hjärta och han hade ångest; han visste inte vad han skulle göra under sådana förhållanden. Ändå fortsatte han att be: ”O Gud! Människan har en barnslig mognad, hennes samvete är klent, och det enda jag kan uppnå är att betala tillbaka din kärlek. Idag vet jag inte hur jag skall tillfredsställa dina önskningar, och jag vill bara göra allt jag kan, ge allt jag har, och ägna allt jag har åt dig. Oavsett din dom, oavsett din tuktan, oavsett vad du skänker mig, oavsett vad du tar bort från mig, gör mig fri från det allra minsta klagomål mot dig. Många gånger, när du tuktade mig och dömde mig, knotade jag för mig själv, och var oförmögen att uppnå renhet, eller att uppfylla dina önskningar. Min återbetalning av din kärlek föddes ur tvång, och i detta ögonblick hatar jag mig själv ännu mer.” Det var för att han sökte en renare kärlek till Gud som Petrus bad på det här sättet. Han sökte, och bönföll, och dessutom anklagade han sig själv, och bekände sina synder för Gud. Han kände sig i skuld till Gud, och kände hat mot sig själv, ändå var han också i någon mån ledsen och passiv. Han kände sig alltid så, som om han inte var god nog för Guds önskningar, och oförmögen att göra sitt bästa. Under sådana förhållanden eftersträvade Petrus fortfarande Jobs tro. Han såg hur stor Jobs tro hade varit, för Job hade sett att hans allt var skänkt av Gud, och det var naturligt för Gud att ta allting från honom, att Gud skulle ge till vem som helst som han önskade – sådant var Guds rättfärdiga sinnelag. Job hade inga klagomål, och kunde fortfarande prisa Gud. Petrus kände också sig själv, och i sitt hjärta bad han: ”Idag borde jag inte vara nöjd med att betala tillbaka din kärlek med mitt samvete och med hur mycket kärlek jag än ger tillbaka till dig, eftersom mina tankar är alltför fördärvade, och eftersom jag är oförmögen att se dig som Skaparen. Eftersom jag fortfarande är olämplig att älska dig, måste jag åstadkomma förmågan att ägna allt jag har åt dig, vilket jag skulle göra villigt. Jag måste veta om allt du har gjort, och har inget val, och jag måste skåda din kärlek, och kunna uttala ditt lov, och prisa ditt heliga namn, så att du kan vinna stor ära genom mig. Jag är villig att stå fast i detta vittnesbörd om dig. O Gud! Din kärlek är så dyrbar och vacker; hur kunde jag önska att leva i händerna på den onde? Blev jag inte gjord av dig? Hur kunde jag leva under Satans domän? Jag skulle föredra att hela min varelse levde i din tuktan. Jag är ovillig att leva under den ondes domän. Om jag kan göras ren, och kan ägna allt jag har åt dig, är jag villig att uppsända min kropp och mitt sinne till din dom och tuktan, för jag avskyr Satan, och jag är ovillig att leva under hans domän. Genom din dom över mig visar du fram ditt rättfärdiga sinnelag; jag är lycklig, och har inte det minsta klagomål. Om jag kan utföra en skapad varelses plikt, är jag villig att låta hela mitt liv åtföljas av din dom, genom vilken jag kommer att lära känna ditt rättfärdiga sinnelag, och göra mig av med den ondes inflytande.” Petrus bad alltid så här, sökte alltid så här, och nådde en högre sfär. Han kunde inte bara betala tillbaka Guds kärlek, utan framför allt uppfyllde han också sin plikt som en skapad varelse. Han blev inte bara anklagad av sitt samvete, utan han kunde också överskrida samvetets normer. Hans böner fortsatte stiga upp inför Gud, så att hans ambitioner blev ännu högre, och hans kärlek till Gud blev ännu större. Fastän han led kvalfull smärta, glömde han ändå inte att älska Gud, och han sökte fortfarande erhålla förmågan att förstå Guds vilja. I hans böner yttrades följande ord: Jag har inte åstadkommit något mer än att återbetala din kärlek. Jag har inte vittnat om dig inför Satan, har inte gjort mig fri från Satans inflytande, och lever fortfarande i köttet. Jag önskar att få använda min kärlek för att besegra Satan, och dra skam över honom, och på så sätt tillfredsställa din längtan. Jag önskar att få ge mitt allt till dig, att inte ge den minsta bit av mig själv till Satan, för Satan är din fiende. Ju mer han sökte i den riktningen, desto mer rördes han, och desto högre kunskap fick han om dessa frågor. Utan att inse det kom han till vetskap om att han borde frigöra sig från Satans inflytande, och helt borde återlämna sig till Gud. Sådan var den sfär han uppnådde. Han överskred Satans inflytande, och gjorde sig av med köttets behag och njutningar, och var villig att uppleva djupare både Guds tuktan och hans dom. Han sade: ”Fastän jag lever mitt i din tuktan, och mitt i din dom, oavsett den vedermöda detta för med sig, är jag fortfarande ovillig att leva under Satans domän, är jag fortfarande ovillig att genomlida Satans knep. Jag gläder mig åt att leva mitt i dina förbannelser, och smärtas av att leva mitt i Satans välsignelser. Jag älskar dig genom att leva mitt i din dom, och detta ger mig stor glädje. Din tuktan och dom är rättfärdig och helig; den är till för att rena mig, och ännu mer för att frälsa mig. Jag skulle föredra att tillbringa hela mitt liv mitt i din dom för att vara under din omsorg. Jag är ovillig att leva under Satans domän ett enda ögonblick; jag önskar att bli renad av dig, även om jag får utstå vedermöda; jag är ovillig att utnyttjas och luras av Satan. Jag, denna skapade varelse, borde användas av dig, innehas av dig, dömas av dig och tuktas av dig. Jag borde även förbannas av dig. Mitt hjärta gläder sig när du är villig att välsigna mig, för jag har sett din kärlek. Du är Skaparen, och jag är en skapad varelse: Jag borde inte förråda dig och leva under Satans domän, inte heller borde jag utnyttjas av Satan. Jag borde vara din häst, eller oxe, istället för att leva för Satan. Jag skulle hellre leva mitt i din tuktan, utan fysisk lycka, och detta skulle ge mig njutning även om jag skulle förlora din nåd. Fastän din nåd inte är med mig, njuter jag av att tuktas och dömas av dig; detta är din bästa välsignelse, din största nåd. Fastän du alltid är majestätisk och vredgad mot mig, är jag fortfarande oförmögen att lämna dig, kan jag fortfarande inte älska dig nog. Jag skulle föredra att leva i ditt hem, jag skulle föredra att vara förbannad, tuktad och slagen av dig, och jag är ovillig att leva under Satans domän, inte heller är jag villig att rusa omkring och vara sysselsatt bara för köttet, än mindre är jag villig att leva för köttet.” Petrus kärlek var en ren kärlek. Detta är upplevelsen att göras fullkomlig, och det är den högsta sfären i att göras fullkomlig, och det finns inget liv som är mer meningsfullt. Han godtog Guds tuktan och dom, han värdesatte Guds rättfärdiga sinnelag, och ingenting hos Petrus var mer dyrbart. Han sade: ”Satan ger mig materiella njutningar, men jag värdesätter dem inte. Guds tuktan och dom kommer över mig – i detta är jag benådad, i detta finner jag njutning, och i detta är jag välsignad. Om det inte var för Guds dom skulle jag aldrig älska Gud, jag skulle fortfarande leva under Satans domän, skulle fortfarande styras av honom, och behärskas av honom. Om så var fallet skulle jag aldrig bli en verklig mänsklig varelse, för jag skulle vara oförmögen att tillfredsställa Gud, och skulle inte ha ägnat mitt allt åt Gud. Fastän Gud inte välsignar mig, lämnar mig utan inre tröst, som om en eld brinner inuti mig, och utan frid eller glädje, och fastän Guds tuktan och fostran aldrig viker ifrån mig, kan jag i Guds tuktan och dom skåda hans rättfärdiga sinnelag. Jag finner behag i detta; det finns inget mer värdefullt eller meningsfullt i livet. Fastän hans skydd och omsorg har blivit skoningslös tuktan, dom, förbannelser och slag, finner jag fortfarande njutning i dessa ting, för de kan rena mig bättre, och förändra mig, kan föra mig närmare Gud, kan göra mig mer förmögen att älska Gud, och kan göra min kärlek till Gud renare. Detta gör att jag kan uppfylla min plikt som skapad varelse, och tar mig inför Gud och bort från Satans inflytande, så att jag inte längre tjänar Satan. När jag inte lever under Satans domän, och kan ägna allt jag har och allt jag kan göra åt Gud, utan att hålla tillbaka något – det blir då jag är fullständigt tillfredsställd. Det är Guds tuktan och dom som har frälst mig, och mitt liv är oskiljbart från Guds tuktan och dom. Mitt liv på jorden är under Satans domän, och om det inte vore för omsorgen och skyddet i Guds tuktan och dom, skulle jag alltid ha levt under Satans domän, och dessutom skulle jag inte ha haft möjligheten eller medlen att leva ut ett meningsfullt liv. Endast om Guds tuktan och dom aldrig lämnar mig kommer jag att kunna renas av Gud. Endast med Guds stränga ord och rättfärdiga sinnelag, och Guds majestätiska dom, har jag vunnit överlägset skydd, och levt i ljuset, och vunnit Guds välsignelser. Att kunna renas, och frigöra mig från Satan, och leva under Guds herravälde – detta är den största välsignelsen i mitt liv idag.” Detta är den högsta sfären som Petrus upplevde.

    Sådana är de tillstånd som människan måste uppnå efter att ha gjorts fullkomlig. Om du inte kan uppnå så mycket, då kan du inte leva ut ett meningsfullt liv. Människan lever i köttet, vilket innebär att hon lever i ett mänskligt helvete, och utan Guds dom och tuktan är människan lika smutsig som Satan. Hur skulle människan kunna vara helig? Petrus trodde att Guds tuktan och dom var människans bästa skydd och största nåd. Endast genom Guds tuktan och dom kunde människan vakna, och hata köttet, och hata Satan. Guds strikta fostran frigör människan från Satans inflytande, den frigör henne från hennes egen lilla värld, och gör att hon kan leva i ljuset av Guds närvaro. Det finns inte bättre frälsning än tuktan och dom! Petrus bad: ”O Gud! Så länge du tuktar och dömer mig, kommer jag att känna att du inte har lämnat mig. Även om du inte ger mig glädje eller frid, och gör att jag lever i lidande, och ålägger oräkneliga tillrättavisanden på mig, har mitt hjärta frid så länge du inte lämnar mig. Idag har din tuktan och dom blivit mitt bästa skydd och min största välsignelse. Den nåd du ger mig skyddar mig. Den nåd du skänker mig idag är ett uttryck för ditt rättfärdiga sinnelag, och är tuktan och dom; dessutom är den en prövning, och mer än så, den är ett lidande liv.” Petrus kunde lägga köttets behag åt sidan och söka en djupare kärlek och större skydd, för att han hade vunnit så mycket nåd från Guds tuktan och dom. Om människan i sitt liv vill bli renad och uppnå förändringar i sitt sinnelag, om hon önskar att leva ut ett meningsfullt liv, och uppfylla sin plikt som en skapad varelse, då måste hon godta Guds tuktan och dom, och får inte låta Guds fostran och Guds slag vika från sig, så att hon kan frigöra sig från Satans manipulation och inflytande och leva i Guds ljus. Kom ihåg att Guds tuktan och dom är ljuset, och människans frälsnings ljus, och att det inte finns någon bättre välsignelse, nåd eller skydd för människan. Människan lever under Satans inflytande, och existerar i köttet; om hon inte renas och inte får Guds skydd, då blir människan ännu mer fördärvad. Om hon önskar att älska Gud, då måste hon renas och frälsas. Petrus bad: ”Gud, när du behandlar mig vänligt gläder jag mig, och känner tröst; när du tuktar mig känner jag ännu större tröst och glädje. Fastän jag är svag, och uthärdar outsägligt lidande, fastän det finns tårar och sorgsenhet, vet du att denna sorgsenhet är på grund av min olydnad, och på grund av min svaghet. Jag gråter för att jag inte kan tillfredsställa din längtan, jag känner sorg och ånger för att jag är otillräcklig för dina krav, men jag är villig att uppnå denna sfär, jag är villig att göra allt jag kan för att tillfredsställa dig. Din tuktan har gett mig skydd, och har gett mig den bästa frälsningen; din dom överträffar din tolerans och ditt tålamod. Utan din tuktan och dom, skulle jag inte njuta av din barmhärtighet och kärleksfulla vänlighet. Idag ser jag desto mer att din kärlek har övergått himlarna och överträffat allt. Din kärlek är inte bara barmhärtighet och kärleksfull vänlighet; mer än så, den är tuktan och dom. Din tuktan och dom har gett mig så mycket. Utan din tuktan och dom skulle inte en enda människa bli renad, och inte en enda människa skulle kunna uppleva Skaparens kärlek. Fastän jag har utstått hundratals prövningar och vedermödor, och även har kommit nära döden, har sådant lidande[a] låtit mig känna dig på riktigt och vinna överlägsen frälsning. Om din tuktan, dom och fostran skulle vika från mig, då skulle jag leva i mörker, under Satans domän. Vilka fördelar har människans kött? Om din tuktan och dom skulle lämna mig, skulle det vara som om din Ande hade övergett mig, som om du inte längre var med mig. Om det var så, hur skulle jag kunna fortsätta leva? Om du ger mig sjukdom, och tar min frihet, kan jag fortsätta leva, men om din tuktan och dom skulle lämna mig, skulle jag inte ha något sätt att fortsätta leva. Om jag var utan din tuktan och dom, skulle jag ha förlorat din kärlek, en kärlek som är för djup för mig att sätta ord på. Utan din kärlek skulle jag leva under Satans domän, och skulle inte kunna se ditt strålande ansikte. Hur, säger du, skulle jag kunna fortsätta leva? Sådant mörker, ett sådant liv, skulle jag inte stå ut med att uthärda. Att ha dig med mig är som att se dig, så hur skulle jag kunna lämna dig? Jag bönfaller dig, jag tigger och ber dig att inte ta min största tröst ifrån mig, även om det bara är några ord av tillförsikt. Jag har åtnjutit din kärlek, och idag kan jag inte vara borta från dig; hur, säger du, skulle jag inte kunna älska dig? Jag har fällt många tårar av sorg på grund av din kärlek, ändå har jag alltid känt att ett liv som detta är mer meningsfullt, att det kan berika mig mer, att det kan förändra mig mer, och att det mer kan låta mig nå den sanning som de skapade varelserna borde inneha.”

    Människans hela liv levs under Satans domän, och det finns inte en enda person som kan frigöra sig från Satans inflytande på egen hand. Alla lever i en smutsig värld, i fördärv och tomhet, utan den minsta mening eller värde; de lever sådana lättsinniga liv för köttet, för lusten och för Satan. Det finns inte det minsta värde i deras existens. Människan är oförmögen att finna den sanning som kommer att frigöra henne från Satans inflytande. Även om människan tror på Gud och läser Bibeln, förstår hon inte hur hon skall frigöra sig från Satans inflytandes kontroll. Genom tidsåldrarna har mycket få människor upptäckt den här hemligheten, mycket få har vidrört den. Därför, även om människan avskyr Satan, och avskyr köttet, vet hon inte hur hon skall göra sig av med Satans snärjande inflytande. Är ni inte idag fortfarande under Satans domän? Ni ångrar inte era olydiga gärningar, än mindre känner ni att ni är smutsiga och olydiga. Efter att ha motsatt er Gud har ni rentav sinnesfrid och känner stort lugn. Beror inte ditt lugn på att du är fördärvad? Kommer inte denna sinnesfrid från din olydnad? Människan lever i ett mänskligt helvete, hon lever under Satans mörka inflytande; över hela landet lever spöken tillsammans med människan, och inkräktar på människans kött. På jorden lever du inte i ett vackert paradis. Den plats där du finns är djävulens sfär, ett mänskligt helvete, en undre värld. Om människan inte renas, då tillhör hon smutsen; om hon inte skyddas och sköts om av Gud, då är hon fortfarande en fånge till Satan; om hon inte döms och tuktas, då har hon inget sätt att fly undan Satans mörka inflytandes förtryck. Det fördärvade sinnelag som du visar fram och det olydiga beteende som du lever ut räcker för att bevisa att du fortfarande lever under Satans domän. Om ditt sinne och dina tankar inte har renats, och ditt sinnelag inte har dömts och tuktats, då är hela din varelse fortfarande styrd av Satans domän, ditt sinne styrs av Satan, dina tankar manipuleras av Satan och hela din varelse styrs av Satans händer. Vet du hur långt från Petrus normer du egentligen är, just nu? Har du kaliber? Hur mycket vet du om tuktan och domen av idag? Hur mycket besitter du av det som Petrus fick kunskap om? Om du idag är oförmögen att veta, kommer du att kunna nå den kunskapen i framtiden? Någon så lat och feg som du är helt enkelt oförmögen att känna Guds tuktan och dom. Om du strävar efter köttets frid, och köttets behag, då har du inget sätt att bli renad på, och i slutändan kommer du att återvända till Satan, för det du lever ut är Satan, och köttet. Som det ligger till idag eftersträvar många människor inte livet, vilket innebär att de inte bryr sig om att bli renade, eller träda in i en djupare livserfarenhet. Och hur kan de då göras fullkomliga? De som inte eftersträvar livet har ingen möjlighet att göras fullkomliga, och de som inte eftersträvar en kunskap om Gud, och inte eftersträvar att ändra på sitt sinnelag, är oförmögna att undkomma Satans mörka inflytande. När det gäller deras kunskap om Gud och att träda in i förändringar av sitt sinnelag, tar de inte det på allvar, som de som bara tror på religion och som bara följer ceremonier i sin tillbedjan. Är inte det ett slöseri med tid? Om människan i sin tro på Gud inte är allvarlig med livets frågor, inte eftersträvar att träda in i sanningen, inte eftersträvar förändringar i sitt sinnelag, och än mindre eftersträvar en kunskap om Guds verk, då kan hon inte göras fullkomlig. Om du önskar att göras fullkomlig, måste du förstå Guds verk. I synnerhet måste du förstå betydelsen av hans tuktan och dom, och varför detta verk utförs över människan. Har du förmåga att acceptera? Kan du under tuktan av det slaget uppnå samma upplevelser och kunskap som Petrus? Om du eftersträvar en kunskap om Gud och om den Helige Andes verk, och eftersträvar förändringar i ditt sinnelag, då har du möjligheten att göras fullkomlig.

    dem som skall göras fullkomliga är det här steget i verket, att bli erövrad, något ofrånkomligt; det är inte förrän människan har blivit erövrad som hon kan uppleva verket att göras fullkomlig. Det finns inget stort värde i att bara utföra rollen att bli erövrad, då det inte gör dig lämplig att användas av Gud. Du kommer inte att ha något sätt att spela din roll i att sprida evangeliet, för du eftersträvar inte livet, och eftersträvar inte att förändra och förnya dig själv, och alltså har du ingen riktig erfarenhet av livet. Under detta stegvisa verk handlade du en gång som en tjänstgörare, och en kontrast, men om du till slut inte eftersträvar att vara Petrus, och din strävan inte är enligt den väg enligt vilken Petrus gjordes fullkomlig, då kommer du naturligtvis inte att erfara några förändringar av ditt sinnelag. Om du är någon som eftersträvar att göras fullkomlig, då kommer du att ha vittnat, och du kommer att säga: ”I detta stegvisa verk av Gud har jag accepterat Guds verk av tuktan och dom, och fastän jag har utstått stort lidande har jag kommit till kunskap om hur Gud gör människan fullkomlig, jag har vunnit det verk som utförs av Gud, jag har fått kunskapen om Guds rättfärdighet, och hans tuktan har frälst mig. Hans rättfärdiga sinnelag har kommit över mig, och gett mig välsignelser och nåd; det är hans dom och tuktan som har skyddat och renat mig. Om jag inte hade blivit tuktad och dömd av Gud, och om inte Guds stränga ord hade kommit över mig, kunde jag inte ha känt Gud, inte heller kunde jag ha blivit frälst. Idag ser jag att man som skapad varelse inte bara åtnjuter alla ting som Skaparen gjort, utan framför allt att alla skapade varelser borde åtnjuta Guds rättfärdiga sinnelag, och åtnjuta hans rättfärdiga dom, för Guds sinnelag är värt att åtnjutas av människan. Som en skapad varelse som har fördärvats av Satan bör man åtnjuta Guds rättfärdiga sinnelag. I hans rättfärdiga sinnelag finns det tuktan och dom, och dessutom finns det stor kärlek. Fastän jag är oförmögen att helt vinna Guds kärlek idag, har jag haft den goda turen att se det, och i detta har jag välsignats.” Detta är den väg som vandras av dem som upplever att göras fullkomliga och den kunskap som de talar om. Sådana människor är likadana som Petrus; de har samma upplevelser som Petrus. Sådana människor är också de som har vunnit livet, och som besitter sanningen. När de upplever ända fram till slutet, kommer de under Guds dom säkerligen att helt och hållet göra sig av med Satans inflytande, och vinnas av Gud.

    Efter att människor blivit erövrade har de inget genljudande vittnesbörd. De har bara dragit skam över Satan, men de har inte levt ut verkligheten hos Guds ord. Du har inte vunnit den andra frälsningen; du har bara vunnit ett syndoffer, ändå har du inte gjorts fullkomlig – det är en stor förlust. Ni måste förstå vad ni borde träda in i, och vad ni borde leva ut, och dessa måste ni träda in i. Om du till slut inte åstadkommer att göras fullkomlig, då kommer du inte att vara en riktig människa, och kommer att vara fylld av beklagan. Adam och Eva som skapades av Gud i begynnelsen var heliga människor, det vill säga de var heliga medan de var i Edens lustgård, obefläckade av smuts. De var också trogna mot Jehova, och visste ingenting om förräderiet mot Jehova. Detta är för att de var utan Satans störande inflytande, var utan Satans gift, och var de renaste i hela mänskligheten. De levde i Edens lustgård, obefläckade av all smuts, ointagna av köttet, och i vördnad för Jehova. Senare, när de frestades av Satan, fick de ormens gift, och längtan efter att förråda Jehova, och de levde under Satans inflytande. I begynnelsen var de heliga och vördade Jehova; endast så var de mänskliga. Senare, efter att de frestats av Satan, åt de frukten från kunskapens träd på gott och ont, och levde under Satans inflytande. De fördärvades gradvis av Satan, och förlorade den människans ursprungliga avbild. I begynnelsen hade människan Jehovas andedräkt, och var inte det minsta olydig, och hade ingen ondska i sitt hjärta. På den tiden var människan verkligen mänsklig. Efter att ha fördärvats av Satan blev människan ett fä. Hennes tankar fylldes med ondska och smuts, utan godhet eller helighet. Är inte detta Satan? Du har upplevt mycket av Guds verk, ändå har du inte förändrats eller renats. Du lever fortfarande under Satans domän, och underkastar dig fortfarande inte Gud. Detta är någon som har erövrats men inte har gjorts fullkomlig. Och varför sägs det att en sådan person inte har gjorts fullkomlig? Eftersom denna person inte eftersträvar livet eller kunskap om Guds verk, och inte begär något mer än köttets behag och tillfällig bekvämlighet. Därför finns det inga förändringar i hennes livs sinnelag, och hon har inte återvunnit den ursprungliga skepnaden av en människa så som hon skapats av Gud. Sådana människor är de vandrande liken, de är de döda som inte har någon ande! De som inte eftersträvar en kunskap om andens angelägenheter, som inte eftersträvar helighet, och som inte eftersträvar att leva ut sanningen, som är nöjda med att bara erövras på den negativa sidan, och är oförmögna att leva ut och visa upp sanningen, och bli en av det heliga folket – de är människor som inte har blivit frälsta. För om människan är utan sanningen kan hon inte stå fast under Guds prövningar; endast de som kan stå fasta under Guds prövningar är de som har blivit frälsta. Vad jag vill ha är människor som Petrus, människor som eftersträvar att göras fullkomliga. Dagens sanning ges till dem som längtar efter och söker den. Denna frälsning beviljas till dem som längtar efter att frälsas av Gud, och är inte bara menad att vinnas av er, utan den är också till för att ni skall kunna vinnas av Gud. Ni vinner Gud för att Gud skall kunna vinna er. Idag har jag talat dessa ord till er, och ni har hört dem, och ni bör praktisera enligt dessa ord. När ni till slut omsätter dessa ord i praktiken blir när jag har vunnit er genom dessa ord; samtidigt kommer ni också att ha vunnit dessa ord, det vill säga ni kommer att ha vunnit denna överlägsna frälsning. När ni väl görs rena, kommer ni att ha blivit en riktig människa. Om du är oförmögen att leva ut sanningen, eller att leva ut likheten av en som har gjorts fullkomlig, då kan det sägas att du inte är en människa, du är ett vandrande lik, ett fä, därför att du är utan sanning, det vill säga du är utan Jehovas andedräkt, och därför är du en död person som inte har någon ande! Även om det är möjligt att vittna efter att ha erövrats, är det bara lite frälsning du vinner, och du har inte blivit en levande varelse som innehar en ande. Även om du har erfarit tuktan och dom, är ditt sinnelag inte förnyat eller förändrat till följd av det; du är fortfarande ditt gamla jag, du tillhör fortfarande Satan, och du är inte någon som har blivit renad. Endast de som har gjorts fullkomliga är av värde, och endast sådana människor har vunnit ett sant liv. En dag kommer någon att säga till dig: ”Du har erfarit Guds verk, så tala lite om hur hans verk är. David erfor Guds verk, och skådade Jehovas gärningar, även Mose skådade Jehovas gärningar, och de två kunde beskriva Jehovas gärningar och kunde tala om Jehovas förunderlighet. Ni har skådat det verk som utförts av den inkarnerade Guden i de sista dagarna; kan du tala om hans visdom? Kan du tala om förunderligheten hos hans verk? Vilka krav ställde Gud på er, och hur erfor ni dem? Ni har erfarit Guds verk under de sista dagarna; vilken är er största vision? Kan ni tala om detta? Kan ni tala om Guds rättfärdiga sinnelag?” Hur kommer du att svara när du möter dessa frågor? Om du säger ”Gud är så rättfärdig, han tuktar och dömer oss, och blottlägger oss skoningslöst. Guds sinnelag är verkligt. Efter att ha erfarit Guds verk, har jag kommit till vetskap om vår egen djuriskhet, och jag har verkligen skådat Guds rättfärdiga sinnelag”, då kommer den andra personen att fortsätta och fråga dig: ”Vad vet du mer om Gud? Hur träder man in i livet? Har du några personliga ambitioner?” Du kommer att svara: ”Efter att ha fördärvats av Satan blev Guds skapade varelser fän, och skilde sig inte från åsnor. Idag lever jag i Guds händer, och därför måste jag tillfredsställa Skaparens önskemål, och lyda allt han lär mig. Jag har inget annat val.” Om du bara talar i så allmänna ordalag, kommer den personen inte att förstå vad du säger. När han eller hon frågar vad du har för kunskap om Guds verk, är det dina personliga erfarenheter som avses. Frågan gäller vilken kunskap du har om Guds tuktan och dom efter att ha upplevt den, och med detta menar personen dina personliga erfarenheter, och ber att du talar om din kunskap om sanningen. Om du är oförmögen att tala om sådana ting, bevisar det att du inte vet någonting om dagens verk. Du talar alltid ord som är skenbara, eller som är universellt kända; du har inga särskilda erfarenheter och än mindre finns det substans i din kunskap, och du har inga sanna vittnesbörd, och då blir inte andra övertygade av dig. Var inte en passiv följare till Gud, och sträva inte efter det som är besynnerligt. Du kommer att förverka dig själv och fördröja ditt liv genom att varken vara varm eller kall. Du måste göra dig av med sådan passivitet och inaktivitet, och bli skicklig på att eftersträva positiva ting och övervinna dina egna svagheter, så att du kan vinna sanningen och leva ut sanningen. Det finns inget förfärligt med dina svagheter, och dina brister är inte ditt största problem. Ditt största problem, och din största brist, är att du varken är varm eller kall och din avsaknad av längtan att söka sanningen. Det största problemet med er alla är en feg mentalitet som gör att ni är glada åt saker och ting som de är, och väntar passivt. Detta är ert största hinder, och den största fienden till er strävan efter sanningen. Om du lyder bara för att de ord jag talar är så djupsinniga, då besitter du inte kunskapen på riktigt, och inte heller värdesätter du sanningen. Lydnad som din är inte vittnesbörd, och jag godkänner inte sådan lydnad. Någon kan fråga dig: ”Exakt varifrån kommer din Gud? Vad är denna din Guds substans?” Du kommer att svara: ”Hans substans är tuktan och dom.” ”Då fortsätter han: ”Är Gud inte medlidande och kärleksfull mot människan? Vet du inte det?” Du kommer att säga: ”Det är andras Gud. Det är den Gud som religionens människor tror på, det är inte vår Gud.” När sådana som du sprider evangeliet, förvrängs den sanna vägen av dig, och vad är det då för nytta med dig? Hur kan andra vinna den sanna vägen från dig? Du är utan sanningen, och kan inte tala någonting om sanningen, och dessutom kan du inte heller leva ut sanningen. Vad gör dig berättigad att leva inför Gud? När du sprider evangeliet till andra, och när du delar gemenskap om sanningen, och vittnar om Gud, kommer de att motbevisa dina ord om du är oförmögen att vinna över dem. Är du inte ett slöseri med utrymme? Du har upplevt så mycket av Guds verk, ändå låter det inte vettigt när du talar om sanningen. Är du inte en odugling? Vad är det för nytta med dig? Hur kan ni ha erfarit så mycket av Guds verk, men ändå inte ha den minsta kunskap om honom? När de frågar vilken verklig kunskap du har om Gud, hittar du inga ord, eller svarar annars med något irrelevant – du säger att Gud är mäktig, att de stora välsignelser du har fått verkligen är Guds upphöjelse, och att det inte finns något större privilegium än att kunna skåda Gud personligen. Vad är det för värde i att säga detta? Det är oanvändbara, tomma ord! När du har erfarit så mycket av Guds verk, vet du då bara att Guds upphöjelse är sanningen? Du måste känna Guds verk, och först då kommer du att avge ett sant vittnesbörd om Gud. Hur kan de som inte har vunnit sanningen vittna om Gud?

    Om så mycket verk, och så många ord, inte har haft någon effekt på dig, då kommer du när det är dags att sprida Guds verk inte att kunna utföra din plikt, och du kommer att bli utskämd och förödmjukad. Vid det tillfället kommer du att känna att du är skyldig Gud så mycket, att din kunskap om Gud är så ytlig. Om du inte eftersträvar kunskapen om Gud idag, medan han verkar, då kommer det senare att vara för sent. Till slut kommer du inte att ha någon kunskap att tala om – du kommer att bli lämnad tom, utan någonting. Vad skall du då använda för att avge räkenskap för Gud? Har du fräckheten att se på Gud? Du borde arbeta hårt med din strävan just nu, så att du till slut som Petrus vet precis hur fördelaktig Guds tuktan och dom är för människan, och att människan inte kan frälsas utan hans tuktan och dom, och bara kan sjunka ännu djupare i detta smutsiga land, ännu djupare in i sörjan. Människorna har fördärvats av Satan, har intrigerat mot varandra och behandlat varandra hänsynslöst, har förlorat sin fruktan för Gud, och deras olydnad är för stor, deras föreställningar är för många, och alla tillhör Satan. Utan Guds tuktan och dom skulle människans fördärvade sinnelag inte kunna renas, och hon skulle inte kunna frälsas. Det som uttrycks av den inkarnerade Gudens verk i köttet är just det som uttrycks av Anden, och det verk han gör utförs i enlighet med det som görs av Anden. Om du idag inte har någon kunskap om detta verk, då är du så dåraktig, och har förlorat så mycket! Om du inte har vunnit Guds frälsning, då är din tro religiös tro, och du är en kristen som tillhör religionen. På grund av att du håller fast vid döda dogmer har du tappat den Helige Andes nya verk; andra, som eftersträvar en kärlek till Gud, har förmåga att förvärva sanningen och livet, medan din tro inte kan vinna Guds godkännande. Istället har du blivit en missdådare, någon som begår förödande och hatiska handlingar, du har blivit måltavlan för Satans spratt, och en fånge till Satan. Gud skall inte tros på av människan, utan älskas av henne, och eftersträvas och tillbes av henne. Om du inte strävar idag, då kommer det en dag då du säger: ”Varför följde jag inte Gud ordentligt på den tiden, tillfredsställde inte honom ordentligt, eftersträvade inte förändringar i mitt livs sinnelag? Vad jag ångrar att jag inte kunde underkasta mig Gud på den tiden, och inte eftersträvade kunskapen om Guds ord. Gud sade så mycket då; hur kom det sig att jag inte strävade? Jag var så dum!” Du kommer att hata dig själv till en viss punkt. Idag tror du inte på de ord jag säger, och du ägnar dem inte någon uppmärksamhet; när dagen kommer då detta verk skall spridas, och du ser det i dess helhet, då kommer du att ångra dig, och vid det tillfället kommer du att bli mållös. Det finns välsignelser, ändå vet du inte hur du åtnjuter dem, och det finns sanning, ändå eftersträvar du den inte. Drar du inte ringaktning över dig själv? Idag, fastän nästa steg i Guds verk ännu inte har börjat, finns det inget ovanligt med de krav som ställs på dig och vad du ombeds att leva ut. Det finns så mycket verk, och så många sanningar; är de inte värda att du känner dem? Kan inte Guds tuktan och dom väcka din ande? Kan inte Guds tuktan och dom få dig att hata dig själv? Är du nöjd med att leva under Satans inflytande, med frid och glädje, och lite köttslig bekvämlighet? Är du inte den lägst stående av alla människor? Inga är mer dåraktiga än de som har skådat frälsningen men inte strävar efter att vinna den: De är människor som frossar i köttet och njuter av Satan. Du hoppas att din tro på Gud inte skall föra med sig några utmaningar eller vedermödor, eller det minsta besvär. Du eftersträvar alltid de ting som är värdelösa, och du fäster inget värde vid livet, utan sätter istället dina egna överdådiga tankar framför sanningen. Du är så värdelös! Du lever som en gris – vad är det för skillnad mellan dig och grisar och hundar? Är de som inte eftersträvar sanningen, och istället älskar köttet, inte alla fän? Är de där döda utan andar inte alla de vandrande liken? Hur många ord har talats bland er? Har bara lite verk gjorts bland er? Hur mycket har jag försörjt er med? Och varför har du då inte vunnit det? Vad har du att klaga på? Ligger det inte till så att du inte har vunnit något därför att du är alltför förälskad i köttet? Och är det inte för att dina tankar är alltför överdådiga? Är det inte för att du är alltför dum? Om du är oförmögen att vinna dessa välsignelser, kan du skylla på Gud för att han inte frälser dig? Det du eftersträvar är att kunna vinna frid efter att tro på Gud – att dina barn skall vara fria från sjukdom, att din man skall ha ett bra jobb, att din son skall hitta en bra hustru, att din dotter skall hitta en bra make, att dina oxar och hästar skall plöja marken bra, att det skall bli ett år med bra väder för dina grödor. Det är vad du söker. Din strävan är bara att leva i bekvämlighet, att inga olyckor skall drabba din familj, att vindarna skall blåsa förbi dig, att ditt ansikte skall vara oberört av sand, att din familjs grödor inte skall översvämmas, att du skall vara opåverkad av alla katastrofer, att leva i Guds omfamning, att leva i ett gemytligt bo. En ynkrygg som du, som alltid eftersträvar köttet – har du inget hjärta, har du ingen ande? Är du inte ett fä? Jag ger dig den sanna vägen utan att be om något i gengäld, men ändå strävar du inte. Är du en av dem som tror på Gud? Jag skänker det verkliga mänskliga livet till dig, ändå strävar du inte. Är du inte likadan som en gris eller en hund? Grisar eftersträvar inte människolivet, de strävar inte efter att bli rena, och de förstår inte vad livet är. Varje dag, efter att ha ätit sig mätta, sover de bara. Jag har gett dig den sanna vägen, ändå har du inte vunnit den: Du är tomhänt. Är du villig att fortsätta med detta liv, livet för en gris? Vad är det för mening med att sådana människor lever? Ditt liv är föraktligt och tarvligt, du lever i smuts och lössläppthet, och du eftersträvar inte några mål; är inte ditt liv det mest tarvliga av alla? Har du fräckheten att se på Gud? Om du fortsätter att erfara på detta sätt, kommer du då inte att uppnå ingenting? Den sanna vägen har getts åt dig, men om du till slut kan vinna den eller inte beror på din egen personliga strävan. Folk säger att Gud är en rättfärdig Gud, och att så länge människan följer honom ända till slutet, kommer han helt säkert att vara opartisk mot människan, för han är ytterst rättfärdig. Om människan följer honom ända till slutet, kunde han då kasta människan åt sidan? Jag är opartisk mot alla människor, och dömer alla människor med mitt rättfärdiga sinnelag, ändå finns det lämpliga villkor för de krav jag ställer på människan, och det jag kräver måste alla människor åstadkomma, oavsett vilka de är. Jag bryr mig inte om hur omfattande eller vördnadsvärda dina kvalifikationer är; jag bryr mig bara om huruvida du vandrar min väg, och huruvida du älskar och törstar efter sanningen eller inte. Om du saknar sanningen, och istället drar skam över mitt namn, och inte handlar efter min väg, utan bara följer utan omsorg eller omtanke, då kommer jag vid den tiden att slå ner dig och straffa dig för din ondska, och vad kommer du att ha att säga då? Kommer du att kunna säga att Gud inte är rättfärdig? Om du har rättat dig efter de ord jag har talat, då är du idag den sorts person som jag godkänner. Du säger att du alltid har lidit medan du följt Gud, att du har följt honom i vått och torrt, och har delat de goda tiderna och de dåliga med honom, men du har inte levt ut de ord som Gud har talat; du önskar bara att ränna omkring för Gud och och utge dig själv för Gud varje dag, och har aldrig tänkt på att leva ut ett meningsfullt liv. Du säger också: ”Jag tror i varje fall att Gud är rättfärdig. Jag har lidit för honom, flängt omkring för honom, och hängivit mig själv åt honom, och jag har arbetat hårt trots att jag inte fått något erkännande; han kommer säkerligen att minnas mig.” Det är sant att Gud är rättfärdig, men denna rättfärdighet är obefläckad av alla orenheter: Den innehåller ingen mänsklig vilja, och den är inte befläckad av köttet, eller mänskliga transaktioner. Alla som är upproriska och motsatta, och inte följer hans väg, kommer att straffas; ingen blir förlåten och ingen skonas! Vissa människor säger: ”Idag flänger jag omkring för dig; när slutet kommer, kan du då ge mig en liten välsignelse?” Så jag frågar dig: ”Har du rättat dig efter mina ord?” Den rättfärdighet du talar om bygger på en transaktion. Du tror bara att jag är rättfärdig, och opartisk mot alla människor, och att alla de som följer mig ända till slutet helt säkert blir räddade och vinner mina välsignelser. Det finns en inre mening med mina ord att ”alla de som följer mig ända till slutet skall helt säkert bli räddade”: De som följer mig ända till slutet är de som kommer att vinnas helt och hållet av mig, de är de som efter att ha erövrats av mig söker sanningen och görs fullkomliga. Vilka villkor har du uppnått? Du har bara uppnått att följa mig ända till slutet, men vad mer? Har du rättat dig efter mina ord? Du har åstadkommit ett av mina fem krav, ändå har du ingen avsikt att åstadkomma de återstående fyra. Du har helt enkelt funnit den enklaste, lättaste vägen, och följt den samtidigt som du ansett dig lyckligt lottad. Mot en sådan person som du är mitt rättfärdiga sinnelag ett sinnelag av tuktan och dom, det är ett sinnelag av rättfärdig vedergällning, och det är det rättfärdiga straffet för alla missdådare; alla de som inte vandrar min väg kommer helt säkert att straffas, även om de följer ända till slutet. Detta är Guds rättfärdighet. När detta rättfärdiga sinnelag uttrycks i straffet av människan, kommer människan att bli mållös, och ångra att hon medan hon följde Gud inte vandrade hans väg. ”Vid den tiden led jag bara lite medan jag följde Gud, men jag vandrade inte Guds väg. Vad finns det för ursäkter? Det finns inget annat val än att bli tuktad!” Ändå tänker hon i sitt sinne: ”Jag har i alla fall följt ända till slutet, så även om du tuktar mig, kan det inte vara en alltför svår tuktan, och efter att ha utkrävt denna tuktan kommer du fortfarande att vilja ha mig. Jag vet att du är rättfärdig, och inte kommer att behandla mig på det sättet för alltid. Trots allt är jag inte som dem som kommer att utplånas; de som utplånas kommer att få en svår tuktan, medan min tuktan blir lättare.” Guds rättfärdiga sinnelag är inte som du säger. Det stämmer inte att de som är bra på att bekänna sina synder hanteras milt. Rättfärdighet är helighet, och det är ett sinnelag som är intolerant mot människans brott, och allt som är smutsigt och inte har förändrats är mål för Guds vämjelse. Guds rättfärdiga sinnelag är inte lag, utan administrativ förordning: Det är administrativ förordning inom riket, och denna administrativa förordning är det rättfärdiga straffet för var och en som inte besitter sanningen och inte har förändrats, och det finns ingen marginal för frälsning. För när varje människa delas upp efter sitt slag, kommer de goda att belönas och de onda kommer att straffas. Det är när människans slutmål kommer att göras klart, det är den tid då frälsningens verk kommer att nå sitt slut, varefter verket att frälsa människan inte längre kommer att utföras och vedergällning kommer att komma över alla dem som uträttar ont. Vissa människor säger: ”Gud kommer ihåg alla dem som ofta är vid hans sida. Han kommer inte glömma någon av oss. Vi är garanterade att göras fullkomliga av Gud. Han kommer inte komma ihåg någon av dem nedanför, de bland dem som kommer att göras fullkomliga är garanterat mindre än vi, som ofta möter Gud; bland oss har ingen blivit glömd av Gud, vi har alla blivit godkända av Gud, och är garanterade att göras fullkomliga av Gud.” Ni har alla sådana föreställningar. Är detta rättfärdighet? Har ni omsatt sanningen i praktiken eller inte? Du spred faktiskt sådana här rykten – du har ingen skam i kroppen!

    Idag eftersträvar vissa människor att användas av Gud, men efter att erövrats kan de inte användas direkt. När det gäller de ord som talats idag, om du när Gud använder människor fortfarande är oförmögen att åstadkomma dem, då har du inte gjorts fullkomlig. Med andra ord blir det när slutet anländer på den period då människan görs fullkomlig, som det avgörs om människan kommer att elimineras eller användas av Gud. De som har erövrats är inget mer än exempel på passivitet och negativitet; de är exemplar och föredömen, men de är inget mer än en motpol. Först när människans livs sinnelag har förändrats och hon har uppnått förändringar inifrån och ut, kommer hon att ha fulländats. Vilket vill du idag, bli erövrad eller göras fullkomlig? Vilket önskar du uppnå? Har du uppfyllt villkoren för att göras fullkomlig? Vilka saknar du fortfarande? Hur bör du rusta dig, och hur bör du kompensera för dina brister? Hur bör du träda in på vägen mot att göras fullkomlig? Hur bör du underkasta dig helt och hållet? Du ber om att göras fullkomlig, så strävar du efter helighet? Eftersträvar du tuktan och dom så att du kan skyddas av Gud? Du eftersträvar att bli renad, så är du villig att acceptera tuktan och dom? Du ber om att känna Gud, men har du kunskap om hans tuktan och dom? Idag är det mesta av det verk han utför med dig tuktan och dom; vilken är din kunskap om detta verk, som har utförts över dig? Har den tuktan och dom som du har erfarit renat dig? Har den förändrat dig? Har den haft någon effekt på dig? Är du uttröttad av så mycket verk av idag – förbannelser, domar och avslöjanden – eller känner du att de är mycket fördelaktiga för dig? Du älskar Gud, men på grund av vad älskar du honom? Älskar du Gud för att du har fått lite nåd? Eller älskar du Gud efter att ha vunnit frid och glädje? Eller älskar du Gud efter att ha renats av hans tuktan och dom? Vad exakt får dig att älska Gud? Vilka villkor uppfyllde Petrus för att göras fullkomlig? Efter att han gjordes fullkomlig, vilket var det avgörande sättet som det uttrycktes på? Älskade han Herren Jesus för att han längtade efter honom, eller för att han inte kunde se honom, eller för att han hade blivit förebrådd? Eller älskade han Herren Jesus ännu mer för att han hade accepterat att lida vedermödor, och hade kommit till kunskap om sin egen smuts och olydnad, och hade lärt känna Herrens helighet? Blev hans kärlek till Gud renare på grund av Guds tuktan och dom, eller på grund av något annat? Vilket är det? Du älskar Gud på grund av Guds nåd, och eftersom han idag har gett dig någon liten välsignelse. Är detta sann kärlek? Hur borde du älska Gud? Borde du kunna älska honom i sanning efter att du accepterat hans tuktan och dom och skådat hans rättfärdiga sinnelag så att du blir fullständigt övertygad, och har en kunskap om honom? Kan du som Petrus säga att du inte kan älska Gud nog? Är din strävan att bli erövrad efter tuktan och dom, eller att bli renad, skyddad och ombesörjd efter tuktan och dom? Vilket av detta eftersträvar du? Är ditt liv ett meningsfullt liv, eller är det poänglöst och utan värde? Vill du ha köttet, eller vill du ha sanningen? Önskar du att få dom eller bekvämlighet? När du har erfarit så mycket av Guds verk, och har skådat Guds helighet och rättfärdighet, hur skall du då sträva? Hur bör du vandra denna väg? Hur bör du omsätta din kärlek till Gud i praktiken? Har Guds tuktan och dom uppnått någon effekt i dig? Om du har kunskap om Guds tuktan och dom eller inte beror på vad du lever ut, och i vilken utsträckning du älskar Gud! Dina läppar säger att du älskar Gud, ändå är det som du lever ut det gamla, fördärvade sinnelaget; du har ingen gudsfruktan, än mindre har du något samvete. Älskar sådana människor Gud? Är sådana människor lojala mot Gud? Är det de som accepterar Guds tuktan och dom? Du säger att du älskar Gud och tror på honom, ändå släpper du inte dina föreställningar. I ditt verk, ditt inträde, de ord du talar och i ditt liv finns det inget uttryck för din kärlek till Gud, och det finns ingen vördnad för Gud. Är detta någon som har vunnit tuktan och dom? Kunde någon sådan vara Petrus? Har de som är som Petrus bara kunskapen, men inte utlevandet? Vad är idag villkoret som kräver att människan lever ut ett verkligt liv? Var Petrus böner ingenting mer än ord som kom ut ur hans mun? Var de inte ord djupt inifrån hans hjärta? Bad Petrus bara utan att omsätta sanningen i praktiken? För vems skull strävar du? Hur borde du låta dig skyddas och renas under Guds tuktan och dom? Är Guds tuktan och dom inte av någon nytta för människan? Är all dom straff? Kan det vara så att endast frid och glädje, endast materiella välsignelser och tillfällig bekvämlighet, är fördelaktiga för människans liv? Om människan lever i en behaglig och bekväm miljö, utan ett liv i dom, skulle hon då kunna bli renad? Om människan önskar att förändras och bli renad, hur borde hon acceptera att göras fullkomlig? Vilken väg borde du välja idag?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17
18
19
20
21 22 23
24
25
26 27 28 29 30
31
<<< Mars 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bible

Bible


Skapa flashcards