Alla inlägg under maj 2019

Av Stina - Fredag 31 maj 20:07

Att känna Guds verk i dessa tider innebär till största delen att känna till vilket det huvudsakliga ämbetet är för den inkarnerade Guden under de sista dagarna och vad han har kommit för att göra på jorden. Jag har tidigare nämnt i mina ord att Gud har kommit till jorden (under de sista dagarna) för att vara en förebild innan han ger sig av. Hur är Gud den förebilden? Genom att tala ord, genom att verka och tala överallt. Detta är Guds verk under de sista dagarna. Han talar bara, så att jorden blir en värld av ord, så att varje person blir försörjd och upplyst av hans ord, så att människans ande väcks och hon är på det klara med visionerna. Under de sista dagarna har den inkarnerade Guden kommit till jorden främst för att tala. När Jesus kom spred han evangeliet om himmelriket och fullbordade korsfästelsens försoningsverk. Han satte punkt för Lagens Tidsålder och avskaffade allt det gamla. Jesu ankomst avslutade Lagens Tidsålder och inledde Nådens Tidsålder. Ankomsten av de sista dagarnas inkarnerade Gud har satt punkt för Nådens Tidsålder. Han har kommit främst för att tala sina ord, använda ord för att göra människan fullkomlig, upplysa och kasta ljus över människan och undanröja den vaga Gudens plats i människans hjärta. Det är inte det stadium av verket som Jesus utförde när han kom. När Jesus kom gjorde han många mirakel, han helade sjuka och drev ut demoner och utförde korsfästelsens försoningsverk. Som en konsekvens tror människan i sina föreställningar att det är sådan Gud bör vara. När Jesus kom utförde han nämligen inte verket med att ta bort avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. När han kom blev han korsfäst, han helade de sjuka och drev ut demoner och han spred evangeliet om himmelriket. I ett avseende tar Guds inkarnation under de sista dagarna bort den plats som den vaga Guden har i människans föreställningar, så att det inte längre finns en avbild av den vaga Guden i människans hjärta. Gud får människan att lära känna hans verklighet och avlägsnar den vaga Gudens plats i människans hjärta genom sina faktiska ord och sitt faktiska verk, sina förflyttningar över alla riken och det osedvanligt verkliga och normala verk som han utför bland människor. I ett annat avseende använder Gud de ord som talas av hans kött till att göra människan fullständig och till att fullborda allt. Det är det verk som Gud kommer att fullborda under de sista dagarna.

 

Vad ni behöver veta:

1. Guds verk är inte övernaturligt och ni bör inte hysa några föreställningar om det.

2. Ni måste förstå det huvudsakliga verk som den inkarnerade Guden har kommit för att utföra den här gången.

 

Han har inte kommit för att hela sjuka, driva ut demoner eller göra mirakel, och han har inte kommit för att sprida evangeliet om ånger eller för att skänka människan försoning. Det beror på att Jesus redan har utfört det verket och Gud upprepar inte samma verk. Idag har Gud kommit för att sätta punkt för Nådens Tidsålder och kasta ut alla praktiker från Nådens Tidsålder. Den praktiske Guden har kommit främst för att visa att han är verklig. När Jesus kom talade han inte många ord. Han visade i första hand mirakel, utförde tecken och under, helade sjuka och drev ut demoner eller uttalade profetior i syfte att övertyga människan och få människan att inse att han verkligen var Gud och en opartisk Gud. Han fullbordade slutligen korsfästelsens verk. Dagens Gud visar inga tecken och under och helar inte heller sjuka eller driver ut demoner. När Jesus kom representerade verket som han gjorde en del av Gud, men den här gången har Gud kommit för att genomföra det stadium av verket som väntar, för Gud upprepar inte samma verk. Han är den Gud som alltid är ny och aldrig gammal, så allt ni ser idag är den praktiske Gudens ord och verk.

 

De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att tala sina ord, förklara allt som är nödvändigt för människans liv, poängtera vad människan bör träda in i, visa människan Guds gärningar och visa människan visdomen, allmakten och förunderligheten hos Gud. Genom de många sätt som Gud talar på kan människan skåda Guds suveränitet, Guds storhet och även Guds ödmjukhet och fördoldhet. Människan inser att Gud är suverän men att han är ödmjuk och fördold och kan bli den minsta av alla. Vissa av hans ord talas direkt ur Andens perspektiv, vissa av hans ord talas direkt ur människans perspektiv och vissa av hans ord talas ur en tredje persons perspektiv. I det kan man se att sättet hos Guds verk varierar kraftigt och det är med hjälp av ord som han låter människan inse det. Guds verk under de sista dagarna är både normalt och verkligt, så de sista dagarnas grupp av människor är underkastad de största av alla prövningar. På grund av Guds normalitet och verklighet har alla människor trätt in i sådana prövningar. Att människan har stigit ner i Guds prövningar beror på Guds normalitet och verklighet. I Jesu tidsålder fanns det inga föreställningar eller prövningar. Eftersom större delen av det verk som Jesus uträttade överensstämde med människans föreställningar följde man honom och hade inga föreställningar om honom. Dagens prövningar är de största som människan någonsin har mött, och när det sägs att några människor har tagit sig igenom den stora vedermödan är det denna vedermöda man syftar på.

 

Idag talar Gud för att skapa tro, kärlek, tolerans och lydnad hos dessa människor. De ord som talas av de sista dagarnas inkarnerade Gud är i enlighet med substansen i människans natur, i enlighet med människans beteende och i enlighet med det som människan bör träda in i idag. Hans sätt att tala[a] är både verkligt och normalt: Han talar inte om morgondagen och han ser inte heller bakåt mot gårdagen. Han talar bara om det man bör träda in i, omsätta i praktiken och förstå idag. Om det idag skulle dyka upp en person som har förmågan att visa tecken och under, driva ut demoner, hela sjuka och göra många mirakel, och om den personen skulle påstå sig vara Jesus som har kommit, då skulle det vara de onda andarnas förfalskning och deras imitation av Jesus. Kom ihåg det här! Gud upprepar inte sitt verk. Jesu stadium av verket är redan fullbordat och Gud kommer aldrig att företa sig det stadiet av verket igen. Guds verk är oförenligt med människans föreställningar. Gamla testamentet förutsade till exempel ankomsten av en Messias, men det visade sig att Jesus kom, så det skulle vara fel om en annan Messias kom igen. Jesus har redan kommit en gång och det skulle vara fel om Jesus kom igen den här gången. Det finns ett namn för varje tidsålder och varje namn kännetecknas av den tidsåldern. I människans föreställningar måste Gud alltid visa tecken och under, alltid hela sjuka och driva ut demoner och han måste alltid vara precis som Jesus, men den här gången är Gud inte alls sådan. Om Gud under de sista dagarna fortsatte visa tecken och under och fortsatte driva ut demoner och hela sjuka – om han gjorde exakt som Jesus – då skulle Gud upprepa samma verk och Jesu verk skulle sakna betydelse eller värde. Därför genomför Gud ett stadium av verket i varje tidsålder. Så snart ett stadium av hans verk har fullbordats efterliknas det snart av de onda andarna, och när Satan börjar följa Gud i hälarna byter Gud till en annan metod. Så snart Gud har fullbordat ett stadium av sitt verk efterliknas det av onda andar. Det här måste ni ha klart för er. Varför är verket hos dagens Gud annorlunda än Jesu verk? Varför visar inte dagens Gud tecken och under, driver ut demoner och helar sjuka? Om Jesu verk hade varit detsamma som det verk som utfördes under Lagens Tidsålder, skulle han då ha kunnat företräda Nådens Tidsålders Gud? Hade han kunnat fullborda korsfästelsens verk? Om Jesus hade trätt in i templet och hållit sabbaten, som under Lagens Tidsålder, då skulle han inte ha blivit förföljd av någon utan accepterad av alla. Om det vore så, hade han då blivit korsfäst? Hade han kunnat fullborda försoningens verk? Vad skulle det vara för mening med att de sista dagarnas inkarnerade Gud visade tecken och under, som Jesus? Endast om Gud gör en annan del av sitt verk de sista dagarna, en som representerar en del av hans förvaltningsplan, kan människan vinna en djupare kunskap om Gud, och endast då kan Guds förvaltningsplan fullbordas.

 

Under de sista dagarna har Gud kommit främst för att tala sina ord. Han talar ur Andens perspektiv, ur människans perspektiv och ur en tredje persons perspektiv. Han talar på olika sätt och använder ett visst sätt för en viss tidsperiod och använder sätten att tala till att förändra människans föreställningar och undanröja avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. Det är det huvudsakliga verk som utförs av Gud. Eftersom människan tror att Gud har kommit för att hela sjuka, driva ut demoner, göra mirakel och skänka materiella välsignelser till människan, genomför Gud detta stadium av verket – tuktans och domens verk – i syfte att undanröja sådant ur människans föreställningar, så att människan kan känna Guds verklighet och normalitet, och så att avbilden av Jesus kan undanröjas ur hennes hjärta och ersättas med en ny avbild av Gud. Så snart avbilden av Gud inom människan blir gammal blir den en avgud. När Jesus kom och genomförde det stadiet av verket representerade han inte Gud i sin helhet. Han utförde tecken och under, talade några ord och blev slutligen korsfäst, och han representerade en del av Gud. Han kunde inte representera allt som finns av Gud, men representerade Gud genom att göra en del av Guds verk. Det beror på att Gud är så stor och så underbar och outgrundlig och på att Gud endast uträttar en del av sitt verk i varje tidsålder. Det verk som Gud uträttar i den här tidsåldern innebär främst att förse människans liv med ord, avslöja substansen i människans natur och människans fördärvade sinnelag, eliminera religiösa föreställningar, feodalt tänkande, föråldrat tänkande, såväl som människans kunskap och kultur. Allt detta måste blottläggas och rensas bort genom Guds ord. Under de sista dagarna använder Gud ord, inte tecken och under, för att göra människan fullkomlig. Han använder sina ord till att blotta människan, döma människan, tukta människan och göra henne fullkomlig, så att människan i Guds ord börjar se Guds vishet och ljuvlighet och börjar förstå Guds sinnelag, så att människan skådar Guds gärningar genom hans ord. I Lagens Tidsålder ledde Jehova Mose ut ur Egypten med sina ord och talade några ord till israeliterna. Den gången manifesterades delar av Guds gärningar, men då människans kaliber var begränsad och inget kunde göra hennes kunskap fullständig, fortsatte Gud att tala och verka. I Nådens Tidsålder fick människan än en gång se delar av Guds gärningar. Jesus hade förmågan att göra tecken och under, hela sjuka och driva ut demoner och bli korsfäst och uppstå tre dagar senare och framträda i köttet för människan. Om Gud visste människan inte mer än så. Människan vet så mycket som visas för henne av Gud och om Gud inte skulle visa något mer för henne skulle människans begränsning av Gud bli av samma omfattning. Därför fortsätter Gud att verka, så att människans kunskap om honom fördjupas och så att hon successivt lär känna Guds substans. Under de sista dagarna använder Gud sina ord till att göra människan fullkomlig. Ditt fördärvade sinnelag avslöjas av Guds ord och dina religiösa föreställningar byts ut mot verkligheten om Gud. De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att uppfylla orden att ” Ordet blir kött, Ordet kommer in i köttet och Ordet framträder i köttet”, och om du inte har en grundlig kunskap om detta kommer du fortfarande att sakna förmåga att stå stadigt. Under de sista dagarna avser Gud i första hand att genomföra ett stadium av verk där ordet framträder i köttet, och det är en del av Guds förvaltningsplan. Därför måste er kunskap vara tydlig; oavsett hur Gud verkar tillåter han inte att människan begränsar honom. Om inte Gud uträttade detta verk de sista dagarna skulle inte människans kunskap om honom kunna sträcka sig längre. Du skulle bara veta att Gud kan bli korsfäst och att han kan förstöra Sodom och att Jesus kan uppstå från de döda och framträda för Petrus … Men ni skulle aldrig säga att Guds ord kan åstadkomma allt och erövra människan. Endast genom att erfara Guds ord kan ni tala om sådan kunskap och ju mer ni erfar av Guds verk desto grundligare blir er kunskap om honom. Först då kommer ni sluta att begränsa Gud i era föreställningar. Människan lär känna Gud genom att erfara hans verk och det finns inget annat rätt sätt att känna Gud. Idag är det många som bara väntar på att få se tecken och under och katastrofens tid. Tror du på Gud eller tror du på katastrofen? Om du väntar tills katastrofen kommer är det för sent och om Gud inte sänder ner en katastrof, är han då inte Gud? Tror du på tecken och under eller tror du på Gud själv? Jesus visade inte tecken och under när han hånades av andra; var han då inte Gud? Tror du på tecken och under eller tror du på Guds substans? Människans åsikter om tron på Gud är felaktiga! Jehova talade många ord i Lagens Tidsålder, men idag återstår många av dem att fullborda. Kan ni säga att Jehova inte var Gud?

 

Idag bör det stå klart för er alla att det, under de sista dagarna, huvudsakligen är det faktum att ”ordet blir kött” som åstadkoms av Gud. Genom sitt faktiska verk på jorden får han människan att känna honom och inlåta sig med honom och se hans faktiska gärningar. Han får människan att tydligt inse att han har förmågan att visa tecken och under och det händer också att han inte kan göra det, och det har att göra med på tidsåldern. Av det kan du se att Gud inte saknar förmåga att visa tecken och under, utan istället ändrar sitt sätt att verka beroende på verket och beroende på tidsåldern. I verkets nuvarande stadium visar han inga tecken och under. Att han visade tecken och under i Jesu tidsålder berodde på att hans verk var annorlunda i den tidsåldern. Gud verkar inte så idag och vissa tror att han inte kan visa tecken och under, eller så tror de att om han inte visar tecken och under, då är han inte Gud. Är inte det ett felslut? Gud har förmåga att visa tecken och under, men nu är han verksam i en annan tidsålder och därför utför han inget sådant verk. Eftersom det nu är en annan tidsålder och det nu är ett annat stadium av Guds verk är också de gärningar som manifesteras av Gud annorlunda. Människans tro på Gud är inte tron på tecken och under, inte heller tron på mirakel utan tron på hans konkreta verk i den nya tidsåldern. Människan lär känna Gud genom Guds sätt att verka och denna kunskap ger upphov till tron på Gud hos människan, det vill säga tron på Guds verk och gärningar. I det här stadiet av verket talar Gud i första hand. Förvänta dig inte att få se tecken och under, det kommer du inte att göra! För du föddes inte i Nådens Tidsålder. Om du hade gjort det kunde du fått se tecken och under, men du föddes under de sista dagarna och därför kan du bara se Guds verklighet och normalitet. Förvänta dig inte att få se den övernaturliga Jesus under de sista dagarna. Du har bara förmåga att se den praktiska inkarnerade Guden som inte skiljer sig från en vanlig människa. I varje tidsålder manifesterar Gud olika gärningar. I varje tidsålder manifesterar han delar av Guds gärningar och verket i varje tidsålder representerar en del av Guds sinnelag, och det representerar en del av Guds gärningar. De gärningar som han manifesterar varierar med den tidsålder han verkar inom, men de ger alla människan en kunskap om Gud som är djupare, en tro på Gud som är mer jordnära och mer sann. Människan tror på Gud på grund av alla Guds gärningar och på grund av att Gud är så underbar, så stor, för att han är allsmäktig och outgrundlig. Om du tror på Gud för att han kan utföra tecken och under och hela sjuka och driva ut demoner, då är er inställning felaktig och några skulle säga till er: ”Har inte de onda andarna också förmåga att göra sådana saker?” Är det inte att förväxla bilden av Gud med bilden av Satan? Idag beror människans tro på Gud på hans många gärningar och de många sätt han verkar och talar på. Gud använder sina uttalanden till att erövra människan och göra henne fullkomlig. Människan tror på Gud på grund av hans många gärningar, inte för att han kan visa tecken och under och människan förstår honom bara för att de ser hans gärningar. Endast genom att känna till Guds faktiska gärningar, hur han verkar, vilka kloka metoder han använder, hur han talar och hur han gör människan fullkomlig – endast genom att känna till de aspekterna – kan du greppa Guds verklighet och förstå hans sinnelag, veta vad han tycker om, vad han avskyr, hur han verkar i människan. Genom att förstå Guds sympatier och antipatier kan ni skilja det positiva från det negativa och genom er kunskap om Gud får ni framgång i era liv. Ni måste kort sagt vinna kunskap om Guds verk och rätta till era åsikter om tron på Gud.

 

 

Fotnoter:

a. I den kinesiska grundtexten står det ”det”.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Onsdag 29 maj 21:36


Vad bör du veta om den praktiske Guden? Anden, Personen och Ordet utgör den praktiske Guden själv, och detta är den sanna betydelsen av den praktiske Guden själv. Om du bara känner Personen – om du känner till hans vanor och personlighet – men inte känner till Andens verk eller vad Anden gör i köttet, och om du bara ägnar uppmärksamhet åt Anden och Ordet, och bara ber inför Anden, omedveten om Guds Andes verk i den praktiske Guden, då bevisar det likväl att du inte känner den praktiske Guden. Kunskap om den praktiske Guden inbegriper att känna till och uppleva hans ord, och att förstå reglerna och principerna för den Helige Andes verk och hur Guds Ande verkar i köttet. Det inbegriper dessutom kunskapen att varje handling som utförs av Gud i köttet styrs av Anden, och att de ord han talar är ett direkt uttryck för Anden. Så om du vill känna den praktiske Guden måste du först och främst veta hur Gud verkar i det mänskliga och i det gudomliga. Det handlar i sin tur om uttrycken för Anden, som alla människor engagerar sig i.

 

Vad omfattar Andens uttryck? Ibland verkar den praktiske Guden i mänskligheten, och ibland i gudomligheten, men överlag har Anden kontrollen i båda fallen. Vilken ande människor än har inom sig, är det den som kommer till uttryck utåt. Anden verkar normalt, men hans ledning genom Anden sker i två delar. En del är hans verk i det mänskliga, och den andra är hans verk genom det gudomliga. Du bör tydligt känna till detta. Andens verk varierar beroende på omständigheterna: När hans mänskliga verk behövs leder Anden detta mänskliga verk och när hans gudomliga verk behövs, framträder gudomligheten direkt för att utföra det. Eftersom Gud är verksam i köttet och framträder i köttet, verkar han både i det mänskliga och i det gudomliga. Hans verk i det mänskliga styrs av Anden och syftar till att tillgodose människors köttsliga behov, underlätta deras kommunikation med honom, låta dem se Guds verklighet och normalitet och låta dem se att Guds Ande har kommit i köttet och finns bland människorna, lever tillsammans med människorna och kommunicerar med dem. Hans verk i det gudomliga har som syfte att sörja för människors liv och vägleda människor i allt från den positiva sidan, ändra människors sinnelag och låta dem verkligen skåda Andens framträdande i köttet. Tillväxten i människans liv uppnås huvudsakligen direkt genom Guds verk och ord i det gudomliga. Endast om människor accepterar Guds verk i det gudomliga kan de åstadkomma förändringar i sitt sinnelag, bara då kan de bli mättade i sin ande; endast om man till detta lägger verket i det mänskliga – Guds vallning, stöd och försörjning i det mänskliga – kan människor uppfylla Guds vilja. Om de ska kunna hålla buden måste de åtminstone känna till den praktiske Guden som framträder i köttet, utan att bli förvirrade. Människorna bör med andra ord förstå principerna för att hålla buden. Att hålla buden innebär inte att man följer dem på måfå eller godtyckligt, utan att man håller sig till dem med en grundval, med ett mål och med principer. Det första som skall åstadkommas är att dina visioner blir tydliga. Den praktiske Guden själv som det talas om i dag är verksam både i det mänskliga och i det gudomliga. Genom den praktiske Gudens framträdande, uppnås hans normala mänskliga arbete och liv, liksom hans alltigenom gudomliga verk. Hans mänsklighet och gudomlighet är förenade till ett, och båda[a] verkar genom ord. Oavsett om han verkar i det mänskliga eller det gudomliga, yttrar han ord. När Gud verkar i det mänskliga talar han mänsklighetens språk så att människor kan kommunicera och förstå. Hans ord talas tydligt, och de är lätta att förstå, så att de kan skänkas till alla människor. Oavsett om de besitter kunskap eller är dåligt utbildade kan de alla ta emot Guds ord. Guds verk i det gudomliga utförs också genom ord, men det är fullt av försörjning, det är fullt av liv, det är obefläckat av mänskliga idéer, det handlar inte om vad människor föredrar och det saknar mänskliga begränsningar – det ligger utanför varje normal mänsklighets gränser. Även det utförs i köttet, men det är Andens direkta uttryck. Om folk endast accepterar Guds verk i mänskligheten kommer de att begränsa sig till en viss omfattning, och därmed kommer de att behöva ständiga åtgärder, beskärning och fostran för att de ska förändras det minsta. Men utan den Helige Andes verk eller närvaro kommer de alltid att återgå till sina gamla vanor; det är endast genom gudomlighetens verk som dessa sjukdomar och brister kan åtgärdas, och endast då kan människor bli fulländade. I stället för konstanta åtgärder och beskärning krävs det positiv försörjning, som använder ord för att kompensera för alla brister, som använder ord för att avslöja människors varje tillstånd, som använder ord för att styra deras liv, deras varje yttrande, deras varje handling, för att blottlägga deras avsikter och motiv. Detta är den praktiske Gudens riktiga verk. Och därmed bör du i din inställning till den praktiske Guden underkasta dig hans mänsklighet, känna igen och erkänna honom, och dessutom bör du också acceptera och lyda det gudomliga verket och orden. Guds framträdande i köttet innebär att allt verk och alla ord av Guds Ande utförs genom hans normala mänskliga natur och genom hans inkarnerade kött. Med andra ord, Guds Ande både leder hans mänskliga verk och utför gudomlighetens verk i köttet, och i den inkarnerade Guden kan du se både Guds mänskliga och hans alltigenom gudomliga verk. Detta är den ännu mer praktiska betydelsen av Guds framträdande i köttet. Om du kan se detta klart, kommer du att kunna förena alla Guds olika delar, sluta sätta alltför stort värde på hans verk i det gudomliga och vara alltför avvisande mot hans verk i det mänskliga, och du kommer inte att gå till ytterligheter eller ta några omvägar. På det hela taget är betydelsen hos den praktiske Guden att hans mänskliga och gudomliga naturs verk, så som det leds av Anden, kommer till uttryck genom hans kött så att folk kan se att han lever och är verklig och äkta.

 

Guds Andes verk i den mänskliga naturen har övergångsfaser. Genom att fullända det mänskliga gör han det möjligt för sin mänsklighet att ta emot Andens ledning, varefter hans mänsklighet kan försörja och valla kyrkorna. Detta är ett uttryck för Guds normala verksamhet. Så om du kan se principerna för Guds verk i det mänskliga tydligt, kommer du troligen inte att ha felaktiga föreställningar om Guds verk i det mänskliga. Oavsett allt annat kan inte Guds Ande ha fel. Han har rätt och är felfri; han skulle inte göra någonting oriktigt. Det gudomliga verket är det direkta uttrycket för Guds vilja, utan inblandning av det mänskliga. Det genomgår inte fullkomning, utan kommer direkt från Anden. Att han trots det kan verka i det gudomliga beror på hans normala mänsklighet; den är inte på något sätt övernaturlig och verkar utövas av en normal person. Gud kom från himlen till jorden i första hand för att uttrycka Guds ord genom köttet, för att fullborda Guds Andes verk med hjälp av köttet.

 

I dag är människors kunskap om den praktiske Guden fortfarande alltför ensidig, och deras förståelse av inkarnationens betydelse är fortfarande alltför dålig. När det gäller Guds kött ser människor genom hans verk och ord att Guds Ande innefattar så mycket, att han är så rik. Men i slutänden kommer Guds vittnesbörd trots allt från Guds Ande: vad Gud gör i köttet, utifrån vilka principer han verkar, vad han gör i det mänskliga och vad han gör i det gudomliga. Människor måste ha kunskap om detta. I dag kan du tillbe den här personen, men i själva verket tillber du Anden. Detta är det allra minsta som borde uppnås i människors kunskap om Gud inkarnerad: att känna Andens väsen genom köttet, att känna Andens gudomliga verk i köttet och mänskliga verk i köttet, att acceptera Andens alla ord och yttranden i köttet och att se hur Guds Ande leder köttet och uppvisar sin makt i köttet. Människan lär alltså känna Anden i himlen genom köttet; att den praktiske Guden själv har framträtt bland människorna har undanröjt den vaga Guden själv i människors föreställningar; människors tillbedjan av den praktiske Guden själv har ökat deras lydnad mot Gud, och genom Guds Andes gudomliga verk i köttet och mänskliga verk i köttet, tar människan emot uppenbarelse och vallning, och hennes livs sinnelag förändras. Detta är den enda verkliga meningen med Andens ankomst i köttet, och det handlar i första hand om att människor ska kunna kommunicera med Gud, lita på Gud och nå fram till kunskapen om Gud.

 

På det hela taget, vilken inställning bör människor ha till den praktiske Guden? Vad vet du om inkarnationen, om Ordets framträdande i köttet, om Guds framträdande i köttet, om den praktiske Gudens gärningar? Och vad talas det framför allt om idag? Inkarnationen, Ordets ankomst i köttet, och Guds framträdande i köttet – alla de här frågorna måste man förstå. Baserat på er mognad, och den era ni lever i, måste ni under era upplevelser i livet successivt komma till insikt om dessa saker och få en klar kunskap om dem. Den process genom vilken människor upplever Guds ord är densamma som den process genom vilken de känner till Guds ords framträdande i köttet. Ju mer människor upplever Guds ord, desto bättre känner de Guds Ande. Genom att uppleva Guds ord förstår människor principerna för Andens verksamhet och lär känna den praktiske Guden själv. Faktum är att när Gud fullkomnar människor och vinner dem, får han dem att lära känna den praktiske Gudens gärningar. Han använder den praktiske Gudens verk för att visa dem inkarnationens verkliga betydelse, och för att visa dem att Guds Ande faktiskt har framträtt inför människan. När människor vinns av Gud och fullkomnas av Gud, har den praktiske Gudens uttryck erövrat dem, den praktiske Gudens ord har förändrat dem och gett dem hans liv i deras inre, fyllt dem med vad han är (oavsett om det är vad han är som människa eller vad han är som Gud), och han fyller dem med sina ords innersta väsen och får människor att leva ut hans ord. När Gud vinner människor, gör han det främst genom att använda den praktiske Gudens ord och yttranden för att åtgärda människornas brister och för att bedöma och avslöja deras upproriska sinnelag, vilket får dem att vinna vad de behöver, och visa dem att Gud har kommit bland människorna. Viktigast av allt: det verk den praktiske Guden utför räddar varenda människa från Satans inflytande, och för dem bort från smutsens land och fördriver deras fördärvade sinnelag. Den mest genomgripande betydelsen av att vinnas av den praktiske Guden är att kunna använda den praktiske Guden som ett exempel, som en förebild, och leva ut normal mänsklighet och kunna praktisera i enlighet med den praktiske Gudens ord och krav utan minsta avvikelse eller avsteg, praktisera vad han än säger och kunna utföra vadhelst han begär. På detta sätt kommer du att ha vunnits av Gud. När du har vunnits av Gud äger du inte bara den Helige Andes verk, utan framför allt kan du leva ut den praktiske Gudens krav. Att enbart ha den Helige Andens verk betyder inte att du har liv. Vad som är avgörande är om du är i stånd att handla i enlighet med den praktiske Gudens krav på dig, vilket hör samman med huruvida du är i stånd att vinnas av Gud. De här sakerna är den viktigaste meningen med den praktiske Gudens verk i köttet. Gud vinner alltså en grupp människor genom att verkligen och bokstavligen framträda i köttet och vara livslevande, genom att ses av människorna, faktiskt utföra Andens verk i köttet och fungera som en förebild för människor i köttet. Syftet med Guds ankomst i köttet är främst att göra det möjligt för människor att se Guds verkliga gärningar, att uppenbara den formlösa Anden i köttet och låta människor se och röra vid honom. På detta sätt kommer de som fulländas av honom att leva ut honom, de kommer att vinnas av honom och de kommer att vara efter hans hjärta. Om Gud enbart talade i himlen och inte faktiskt kom till jorden, då skulle människorna fortfarande vara oförmögna att känna Gud. De skulle bara kunna predika Guds gärningar med hjälp av tom teori och Guds ord skulle inte vara verklighet för dem. Gud har kommit till jorden främst för att utgöra ett exempel och en förebild för dem som ska vinnas av Gud. Endast på detta sätt kan människor verkligen känna Gud, röra vid Gud och se honom, och först då kan de verkligen vinnas av Gud.

 

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten lyder ”och båda är”.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Tisdag 28 maj 23:05

I likhet med hundratals miljoner andra efterföljare till Herren Jesus Kristus håller vi fast vid lagarna och buden i Bibeln, åtnjuter den rikliga nåden från Herren Jesus Kristus och samlas, ber, lovsjunger och tjänar i Herren Jesu Kristi namn – och allt detta gör vi under Herrens omsorg och beskydd. Vi är ofta svaga och ofta starka. Vi tror att alla våra handlingar överensstämmer med Herrens undervisning. Därav följer naturligt att vi också tror att vi vandrar lydnadens väg till den himmelske Faderns vilja. Vi längtar efter Herren Jesu återkomst, efter Herren Jesu ärofyllda ankomst, efter slutet på vårt liv på jorden, efter rikets framträdande och efter allt som förutsades i Uppenbarelseboken: Herren kommer och för med sig en katastrof och belönar de goda och bestraffar de onda och tar med sig alla som följer honom och välkomnar hans återkomst upp i luften för att möta honom. Varje gång vi tänker på det kan vi inte undgå att gripas av sinnesrörelse. Vi är tacksamma över att vara födda under de sista dagarna och vi har turen att bevittna Herrens ankomst. Även om vi har blivit utsatta för förföljelse är det i utbyte mot ”en mycket mer överträffande och evig tyngd av härlighet”; en sådan välsignelse det är! All denna längtan och nåden som är given av Gud gör att vi ofta håller oss nyktra i bön och att vi samlas oftare. Kanske kommer Herren plötsligt nästa år, kanske imorgon eller kanske ännu tidigare när människan inte förväntar sig det, och uppenbarar sig i en grupp av människor som har väntat uppmärksamt på honom. Vi konkurrerar alla med varandra, ingen vill hamna efter, för att bli den första grupp som skådar Herrens ankomst, för att bli en av dem som blir uppryckta. Vi har gett allt, oavsett priset, för att den här dagen ska komma. Vissa har gett upp sina arbeten, en del har övergett sina familjer, några har avstått från äktenskap och somliga har till och med skänkt alla sina besparingar. En sådan osjälvisk hängivenhet! En sådan uppriktighet och lojalitet måste till och med överträffa helgonen i forna tider! Då Herren skänker sin nåd till den han önskar och har förbarmande med den han vill, tror vi att vår hängivenhet och våra offer redan har skådats av hans ögon. På samma sätt har våra uppriktiga böner redan nått hans öron och vi litar på att Gud kommer att belöna oss för vår hängivenhet. Dessutom hade Gud varit nådig mot oss innan han skapade världen och de välsignelser och löften han har gett till oss kan ingen ta ifrån oss. Vi planerar alla för framtiden och utgår från att vår hängivenhet och våra offer är förhandlingsobjekt eller förråd till vårt uppryckande i luften för att möta Herren. Förutom det placerar vi oss själva, utan minsta tvekan, på den framtida tronen där vi styr över alla länder och folk eller regerar som kungar. Allt detta ser vi som ett givet faktum, som något vi kan förvänta oss.

 

Vi föraktar alla dem som är emot Herren Jesus. I slutänden kommer de alla att förintas. Vem sa åt dem att inte tro att Herren Jesus är frälsaren? Det händer naturligtvis att vi lär oss av Herren Jesus och är medlidsamma med världen, för människor förstår inte så vi bör vara toleranta och förlåtande mot dem. Allt vi gör sker i enlighet med Bibelns ord, för allt som inte överensstämmer med Bibeln är irrlära och kätteri. En sådan slags tro är djupt rotad i sinnet hos var och en av oss. Vår Herre finns i Bibeln och om vi inte avviker från Bibeln så skall vi inte avvika från Herren. Om vi står fast vid den principen skall vi bli frälsta. Vi sporrar varandra och stödjer varandra, och varje gång vi samlas hoppas vi att allt vi säger och gör är i enlighet med Herrens vilja och kan godtas av Herren. Trots den skarpa fientligheten i vår omgivning är våra hjärtan fyllda med glädje. När vi tänker på de välsignelser som är så nära inom räckhåll, finns det då inget som vi inte kan försaka? Finns det inget som vi inte klarar att skilja oss från? Allt detta är underförstått och allt detta betraktas av Guds ögon. Vi, det lilla antal av de behövande som har blivit upplyfta från dynghögen, är likadana som alla vanliga anhängare till Herren Jesus: Vi drömmer om att bli uppryckta och om att bli välsignade och om att regera över alla länder. Vårt fördärv är blottlagt i Guds ögon och våra önskningar och begär är fördömda i Guds ögon. Ändå sker det hela så obemärkt, så rationellt, och ingen av oss undrar om vår längtan är rätt, än mindre tvivlar någon av oss på riktigheten i allt som vi håller fast vid. Vem känner Guds vilja? Vi vet inte att vi ska söka eller utforska eller ens engagera oss i den väg som människan vandrar. För vi bryr oss bara om huruvida vi kan bli upplyfta, huruvida vi kan bli välsignade, huruvida det finns en plats för oss i himmelriket och huruvida vi ska få ta del av vattnet i livets flod och frukten på livets träd. Tror vi inte på Herren och är hans efterföljare i syfte att erhålla allt detta? Våra synder har blivit förlåtna, vi har ångrat oss, vi har druckit den bittra kalken med vin och vi har tagit korset på vår rygg. Vem kan säga att det pris vi har betalat inte kommer att godtas av Herren? Vem kan säga att vi inte har förberett tillräckligt med olja? Vi vill inte vara de oförståndiga jungfrurna eller en av dem som lämnas kvar. Dessutom ber vi ofta och ber Herren att hindra oss från att bli lurade av falska Kristus, för det står i Bibeln att ”Så om någon människa säger till er: ’Se, här är Kristus’ eller ’Där är Kristus’, tro det inte. För det skall uppstå falska kristus och falska profeter, och de skall göra stora tecken och under, så att de, om möjligt, skall bedra de mest utvalda” (Matteus 24:23-24). Vi har alla memorerat dessa verser, vi kan dem framlänges och baklänges och vi betraktar dem som en värdefull skatt, som liv, och som referenserna för vårt uppryckande och vår frälsning …

 

I tusentals år har de levande gått bort och tagit med sig sin längtan och sina drömmar, och ingen vet egentligen om de har farit till himmelriket. De döda återvänder och de har glömt alla historier som en gång utspelade sig och fortsätter följa förfädernas undervisning och vägar. Så allt eftersom åren går och dagarna förflyter är det ingen som vet om vår Herre Jesus, vår Gud, verkligen godtar allt som vi gör. Vi ser bara fram emot ett resultat och spekulerar i allt som ska ske. Under tiden har Gud tigit och aldrig framträtt för oss eller talat till oss. Och därför bedömer vi egensinnigt Guds vilja och sinnelag enligt Bibeln och tecknen. Vi har vant oss vid Guds tystnad. Vi har vant oss vid att värdera rätt och fel i vårt beteende med hjälp av vårt eget sätt att tänka. Vi har vant oss vid att använda vår kunskap, våra föreställningar och vår etik och moral för att ersätta Guds krav på oss. Vi har vant oss vid att njuta av Guds nåd. Vi har vant oss vid att Gud ger stöd när än vi behöver. Vi har vant oss vid att sträcka fram våra händer till Gud för att få allt och vid att kommendera Gud. Vi har också vant oss vid att följa en dogm och inte uppmärksamma hur den Helige Ande leder oss. Dessutom har vi vant oss vid dagar då vi är vår egen herre. Vi tror på en sådan här Gud, som vi aldrig har mött. Frågor om hur hans sinnelag är, hur hans ägodelar eller vara är, hur hans avbild är, huruvida vi ska känna igen honom eller inte när han kommer, och så vidare – ingen av dessa är viktiga. Det viktiga är att han finns i våra hjärtan, att vi alla väntar på honom och att vi kan föreställa oss hur han är. Vi uppskattar vår tro och värdesätter vår andlighet. Vi betraktar allting som dynga och trampar allt under fötterna. Eftersom vi är den ärorika Herrens efterföljare kan inget hejda våra steg när vi följer Herren, oavsett hur lång och besvärlig resan är, oavsett vilka svårigheter och faror som drabbar oss. ”En flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. På båda sidor av floden stod livets träd, som gav tolv sorters frukter, och det bar frukt varje månad, och trädens löv var till för att hela folken. Och det skall inte längre finnas någon förbannelse, utan Guds och Lammets tron skall finnas inuti den, och hans tjänare skall tjäna honom. Och de skall se hans ansikte och hans namn skall finnas på deras pannor. Och där skall det inte finnas någon natt, och de behöver inte något vaxljus, och inte heller solens ljus, för Herren Gud ger dem ljus, och de skall härska i evigheters evighet” (Uppenbarelseboken 22:1 - 5). Varje gång vi sjunger de orden fylls våra hjärtan till brädden av en vidunderlig glädje och tillfredsställelse och tårarna strömmar nerför våra kinder. Herren vare tack för att han väljer oss, Herren vare tack för sin nåd. Han har skänkt oss hundrafalt nu i denna tid, har gett oss evigt liv i den värld som kommer och om han bad oss att dö nu skulle vi göra det utan att klaga det minsta. Herre! Skynda dig och kom! Dröj inte en minut längre, för vi längtar desperat efter dig och har försakat allt för dig.

 

Gud tiger och har aldrig visat sig för oss, men hans verk har aldrig upphört. Han ser på alla länder och styr över allt och lägger märke till människans alla ord och gärningar. Han utför sin förvaltning stegvis enligt sin plan. Den fortskrider stilla, utan dramatiska effekter, men hans fotsteg kommer ständigt närmare mänskligheten och hans domarsäte breds ut i universum med ljusets hastighet och följs direkt av att hans tron sänks ner till oss. En sådan majestätisk scen det är, en sådan storslagen och högtidlig tablå. Som en duva och ett rytande lejon kommer Anden till oss alla. Han är vis, han är rättfärdig och majestätisk, han kommer till oss stilla, i besittning av auktoritet och fylld med kärlek och medlidande. Ingen lägger märke till hans ankomst, ingen välkomnar hans ankomst och ingen vet heller allt som han kommer att göra. Människans liv förblir oförändrat, hennes hjärta är det samma och dagarna fortlöper som vanligt. Gud lever bland oss som en vanlig människa, som en mycket oansenlig efterföljare och en vanlig troende. Han har sina egna förehavanden, sina egna mål och han har dessutom en gudomlighet som vanliga människor inte besitter. Ingen har upptäckt hans gudomlighet och ingen har uppfattat skillnaden mellan hans substans och människans. Vi lever tillsammans med honom, otvungna och orädda, för vi ser honom inte som någonting annat än en oansenlig troende. Han följer alla våra rörelser, och alla våra tankar och idéer är blottlagda inför honom. Ingen intresserar sig för hans existens, ingen har någon uppfattning om hans funktion och ingen har heller några misstankar om vem han är. Vi fortsätter helt enkelt med våra förehavanden, som om han inte hade något med oss att göra…

 

Som av en händelse uttalar den Helige Ande ett textavsnitt ”genom” honom och även om det känns väldigt oväntat så erkänner vi det som ett yttrande av Gud och accepterar det villigt från Gud. Det beror på att vi bör acceptera dessa ord och inte kan förneka dem, oavsett vem som uttalar dem, så länge de kommer från den Helige Ande. Nästa yttrande skulle kunna komma genom mig, det skulle kunna komma genom dig eller det skulle kunna komma genom honom. Oavsett vem det är, så är allting Guds nåd. Men oavsett vem den personen är bör vi inte tillbe denna, för oavsett allt annat kan den personen omöjligen vara Gud. Vi kan på inga villkor utse en vanlig människa som denna till att vara vår Gud. Vår Gud är så stor och ärofull. Hur skulle han kunna representeras av någon så oansenlig? Dessutom väntar vi alla på Guds ankomst som ska föra oss tillbaka till himmelriket, och hur kan då någon så oansenlig vara kvalificerad för en så viktig och krävande uppgift? Om Herren kommer tillbaka måste det vara på ett vitt moln, synlig för alla. Så ärofullt det kommer att bli! Hur skulle han stilla kunna dölja sig bland en vanlig grupp människor?

 

Och ändå är det denna vanliga person, dold bland människor, som uträttar det nya verket med att frälsa oss. Han klargör inget för oss och berättar inte heller för oss varför han har kommit. Han uträttar bara det verk han avser att göra, stegvis och enligt sin plan. Hans ord och yttranden blir allt mer frekventa. Från att trösta, förmana, påminna och varna till att förebrå och fostra. Från en ton som är vänlig och mild till ord som är häftiga och majestätiska – alla ingjuter de medlidande och bävan i människan. Allt han säger når in till de hemligheter som är dolda djupt inom oss, hans ord plågar våra hjärtan, plågar vår ande och gör oss skamsna och förödmjukade. Vi börjar undra om Gud i den personens hjärta verkligen älskar oss och vad exakt han har för avsikt att göra. Kanske vi bara kan bli uppryckta efter att ha genomlidit en sådan smärta? I våra huvuden gör vi beräkningar … om det slutmål som skall komma och om vårt framtida öde. Ändå är det ingen av oss som tror att Gud har antagit kött och verkar bland oss. Trots att han har varit med oss så länge, trots att han redan har talat så många ord till oss, ansikte mot ansikte, är vi fortfarande ovilliga att acceptera någon så vanlig som vår framtids Gud, än mindre är vi villiga att överlåta kontrollen över vår framtid och vårt öde till någon så oansenlig. Av honom åtnjuter vi en evig tillgång till levande vatten och tack vare honom lever vi ansikte mot ansikte med Gud. Vi är bara tacksamma för nåden från Herren Jesus i himlen och har aldrig lagt märke till känslorna hos denna vanliga person som besitter gudomlighet. Han fortsätter ödmjukt att utföra sitt verk, dold i köttet, och ger uttryck för sitt hjärtas röst, till synes opåverkad av mänsklighetens avvisande av honom, och han förlåter tydligen alltid människans barnslighet och okunnighet, och är evigt tålmodig med människans vanvördighet gentemot honom.

Utan vår vetskap har denna oansenliga man steg för steg lett oss in i Guds verk. Vi genomgår otaliga prövningar, är underkastade oräkneliga tillrättavisningar och prövas av döden. Vi lär om Guds rättfärdiga och majestätiska sinnelag, åtnjuter också hans kärlek och medlidande, börjar uppskatta Guds väldiga makt och vishet, bevittna Guds skönhet och skåda Guds ivriga önskan att frälsa människan. Genom orden från denna vanliga människa börjar vi lära känna Guds sinnelag och substans, börjar vi förstå Guds vilja, börjar vi lära känna människans natur och substans och se frälsningens och fulländningens väg. Hans ord får oss att ”dö” och får oss att återigen ”födas på nytt”. Hans ord ger oss tröst men gör oss också förkrossade av skuld med en känsla av tacksamhetsskuld. Hans ord skänker oss glädje och frid, men även stor smärta. Ibland är vi som lamm till slakt i hans händer, ibland är vi som hans ögonsten och får åtnjuta hans kärlek och tillgivenhet, ibland är vi som hans fiende, brända till aska av vreden i hans blick. Vi är den mänsklighet som räddats av honom, vi är maskar inför hans blick och vi är de förlorade fåren som han tänker på att återfinna dag och natt. Han är barmhärtig mot oss, han föraktar oss, han upphöjer oss, han tröstar och förmanar oss, han vägleder oss, han upplyser oss, han tillrättavisar och fostrar oss och han till och med förbannar oss. Han oroar sig för oss natt och dag, han skyddar och värnar om oss natt och dag, han viker aldrig från vår sida och han ägnar oss all sin omsorg och betalar vilket pris som helst för oss. Bland orden från detta lilla och oansenliga kött har vi åtnjutit Gud i sin helhet och skådat den slutmål som Gud har skänkt åt oss. Ändå smyger sig fåfänga in i våra hjärtan och vi är fortfarande ovilliga att aktivt godta en person som denna som vår Gud. Även om han har gett oss så mycket manna, så mycket att glädjas åt kan inget av detta ta över Herrens plats i våra hjärtan. Det är bara med stor ovilja som vi visar vår aktning för den personens särskilda identitet och status. Om han inte talar tydligt för att få oss att inse att han är Gud så kommer vi aldrig själva att erkänna honom som den Gud som snart ska komma och ändå har verkat bland oss så länge.

 

Gud fortsätter att yttra sig och använder olika metoder och perspektiv för att förmana oss till vad vi ska göra och han ger uttryck åt sitt hjärtas röst. Hans ord bär livskraft och visar vilken väg vi ska gå och låter oss förstå vad sanningen är. Vi börjar lockas av hans ord, vi kommer att fokusera på hans ton och sätt att tala och börjar undermedvetet intressera oss för hjärtats röst hos denna oansenliga person. Han gör gedigna ansträngningar för oss, mister sömn och aptit för oss, gråter för oss, suckar för oss, stönar i sjukdom för oss, utstår förödmjukelser för vårt slutmål och vår frälsnings skull, och hans hjärta blöder och fäller tårar för vår känslolöshet och upproriskhet. Ett sådant vara och sådana ägodelar som hans är bortom en vanlig person och det kan inte besittas eller uppnås av någon av de fördärvade. Han har en tolerans och ett tålamod som ingen vanlig människa besitter, och ingen skapad varelse besitter hans kärlek. Ingen förutom honom kan känna till alla våra tankar, ha ett sådant grepp om vår natur och substans, döma mänsklighetens upproriskhet och fördärv eller tala till oss och verka bland oss på det viset å Gud i himlens vägnar. Ingen förutom han kan besitta Guds auktoritet, vishet och värdighet. Guds sinnelag och det han har och är utgår i sin helhet från honom. Ingen utom honom kan visa oss vägen och ge oss ljus. Ingen utom honom kan avslöja de mysterier som inte Gud har röjt från skapelsen fram till idag. Ingen utom honom kan rädda oss från Satans slaveri och vårt fördärvade sinnelag. Han representerar Gud och ger uttryck åt Guds hjärtas röst, Guds förmaningar och Guds dömande ord till hela mänskligheten. Han har inlett en ny tidsålder, en ny era och kommit med en ny himmel och jord, ett nytt verk och han har fört med sig hopp till oss och avslutat det liv vi levde i vaghet och låtit oss att fullt ut skåda frälsningens väg. Han har erövrat hela vår varelse och vunnit våra hjärtan. Från den stunden har våra sinnen blivit medvetna och vår ande tycks bli upplivas: Denna vanliga, oansenliga person som lever bland oss och som sedan länge har blivit avvisad av oss – är han inte den Herre Jesus som ständigt finns i våra tankar och som vi längtar efter dag och natt? Det är han! Det är verkligen han! Han är vår Gud! Han är vägen, sanningen och livet! Han har låtit oss leva igen, se ljuset och har hindrat våra hjärtan från att komma på villovägar. Vi har återvänt till Guds hem, vi har återvänt inför hans tron, vi befinner oss ansikte mot ansikte med honom, vi har bevittnat hans anlete och har sett vägen framåt. Då har våra hjärtan varit fullständigt erövrade av honom. Vi tvekar inte längre om vem han är och motsätter oss inte längre hans verk och ord, utan faller fullständigt ner inför honom. Vi vill inget hellre än att följa Guds fotspår under resten av våra liv och bli fulländade av honom och återgälda hans nåd och återgälda hans kärlek till oss och lyda hans iscensättningar och arrangemang, och samarbeta med hans verk och göra allt vi kan för att fullfölja det han anförtror oss.

 

Att bli erövrad av Gud är som en kampsportstävling.

 

Alla Guds ord slår mot vår dödliga punkt och gör oss sorgsna och rädda. Han avslöjar våra föreställningar, avslöjar våra fantasier och avslöjar vårt fördärvade sinnelag. I allt det vi säger och gör och i alla våra tankar och idéer avslöjas vår natur och substans av hans ord, och gör oss förödmjukade och darrande av rädsla. Han berättar för oss, en efter en, om alla våra handlingar, våra syften och föresatser, och till och med det fördärvade sinnelag som vi själva aldrig har upptäckt, och får oss att känna oss blottställda i all vår bedrövliga bristfällighet och, än mer, fullständigt övertygade. Han dömer oss för vårt motstånd mot honom, tuktar oss för vår hädelse och vårt fördömande av honom och får oss att känna att vi är värdelösa i hans ögon och att vi är den levande Satan. Våra förhoppningar är krossade, vi vågar inte längre ställa några orimliga krav eller försöka något med honom och till och med våra drömmar försvinner över en natt. Det är ett faktum som ingen av oss kan föreställa sig och som ingen av oss kan acceptera. För en stund råkar våra sinnen ur balans och vi vet inte hur vi ska fortsätta vägen fram, vet inte hur vi ska fortsätta i det vi tror på. Det verkar som att vår tro har hamnat på ruta ett igen och att vi aldrig har mött och bekantat oss med Herren Jesus. Allt vi ser gör oss förbryllade och får oss att känna att vi har hamnat på drift. Vi är bestörta, vi är besvikna och djupast i våra hjärtan finns en outhärdlig ilska och skam. Vi försöker få utlopp för den, försöker hitta en väg ut och än mer försöker vi fortsätta vänta på vår frälsare Jesus och utgjuta våra hjärtan till honom. Även om det händer att vi varken är högmodiga eller ödmjuka på ytan plågas vi inombords av en känsla av förlust som aldrig förr. Även om vi ibland kan verka ovanligt lugna på ytan utstår vi ett stormigt hav inombords. Hans dom och tuktan har tagit ifrån oss alla våra förhoppningar och drömmar, har lämnat oss utan våra orimliga önskningar, ovilliga att tro att han är vår frälsare med förmåga att rädda oss. Hans dom och tuktan har öppnat en djup avgrund mellan honom och oss och ingen är beredd att korsa den. Hans dom och tuktan är den första gången vi drabbas av en sådan kraftig motgång och en sådan stor förödmjukelse. Hans dom och tuktan har fått oss att verkligen uppskatta Guds ära och intolerans mot människans brott, och jämfört med det är vi så oansenliga och orena. Hans dom och tuktan har fått oss att för första gången inse hur arroganta och uppblåsta vi är och att människan aldrig kommer att bli Guds jämlike eller likställd med Gud. Hans dom och tuktan har fått oss att längta efter att inte längre leva med ett så fördärvat sinnelag och har fått oss att längta efter att bli av med en sådan natur och substans så snart som möjligt och inte längre vara avskydda av honom och motbjudande för honom. Hans dom och tuktan har gjort oss villiga att lyda hans ord och inte längre redo att göra uppror mot hans iscensättningar och arrangemang. Hans dom och tuktan har åter gett oss en längtan efter att söka livet och gjort att vi glatt accepterar honom som vår frälsare. … Vi har vandrat ut ur erövringens verk, klivit ut ur helvetet, klivit ut ur dödsskuggans dal. … Allsmäktige Gud har vunnit oss, denna grupp människor! Han har triumferat över Satan och besegrat alla sina fiender!

 

Vi är bara en grupp vanliga människor som besitter ett fördärvat sataniskt sinnelag, vi är de som Gud utvalde före tidernas begynnelse, och vi är de behövande som Gud har lyft upp från dynghögen. En gång avvisade och fördömde vi Gud, men nu har vi blivit erövrade av honom. Vi har fått liv och fått det eviga livets väg av Gud. Var vi än befinner oss på jorden, oavsett förföljelse och vedermöda, kan vi inte vara utan frälsningen från Allsmäktige Gud. För han är vår skapare och vår enda försoning!

Guds kärlek tränger fram som vattnet ur en källa och ges till dig och till mig och till honom och till alla dem som uppriktigt söker sanningen och inväntar Guds framträdande.

 

På samma sätt som månen alltid följer solen upphör aldrig Guds verk utan det utförs på dig, på mig, på honom och på alla dem som följer Guds fotspår och godtar Guds dom och tuktan.

 

23 mars 2010


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Måndag 27 maj 17:06

Människan har levt höljd i mörkrets inflytande, i slaveri under Satans inflytande, utan möjlighet att undkomma. Och efter att ha bearbetats av Satan blir människans sinnelag alltmer fördärvat. Man skulle kunna säga att människan alltid har levt med sitt fördärvade sataniska sinnelag, oförmögen att verkligen älska Gud. Om människan vill älska Gud måste därför hennes självrättfärdighet, självupptagenhet, arrogans, inbilskhet och liknande, som alltsamman tillhör Satans sinnelag, skalas av henne. Annars är människans kärlek en oren kärlek, en kärlek till Satan, en kärlek som absolut inte kan få Guds godkännande. Ingen kan verkligen älska Gud utan att direkt fullkomliggöras, åtgärdas, krossas, beskäras, tillrättavisas eller förfinas av den Helige Ande. Om du säger att en del av ditt sinnelag representerar Gud och att du därför verkligen kan älska Gud, då är du en som talar arroganta ord och en befängd människa. Och sådana människor är ärkeängeln! Människans medfödda natur kan inte direkt representera Gud. Människan måste kasta av sig sin medfödda natur med hjälp av Guds fullkomnande, och sedan – genom att hon endast bryr sig om Guds vilja, uppfyller Guds vilja och dessutom genomgå den Helige Andes verk – kan hennes utlevande få Guds godkännande. Ingen som lever i köttet kan representera Gud direkt, såvida hon inte är en människa som används av den Helige Ande. Men inte ens en sådan människas sinnelag och vad hon lever ut kan sägas alltigenom representera Gud; man kan bara säga att det hon lever ut styrs av den Helige Ande. En sådan människas sinnelag kan inte representera Gud.

 

Även om människans sinnelag har bestämts av Gud – det är obestridligt och kan betraktas som något positivt – har det bearbetats av Satan. Därför är hela människans sinnelag Satans sinnelag. Någon kanske säger att Gud, på grund av sitt sinnelag, handlar uppriktigt och att även hon beter sig på detta sätt och har denna slags karaktär, och därför menar hon att detta hennes sinnelag representerar Gud. Vad för slags människa är detta? Kan det fördärvade sataniska sinnelaget representera Gud? Den som hävdar att hans sinnelag är representativt för Gud, den personen hädar Gud och förolämpar den Helige Ande! Med utgångspunkt från hur den Helige Ande verkar, består Guds verk på jorden enbart av att erövra. Det är därför mycket av människans fördärvade sataniska sinnelag ännu inte har renats och det som människan lever ut fortfarande är Satans avbild. Det är vad människan tror är gott och representerar människans köttsliga handlingar, eller för att uttrycka det mer precist, det representerar Satan och kan absolut inte representera Gud. Även om en människa redan älskar Gud så mycket att hon är förmögen att njuta av ett himmelskt liv på jorden, kan säga saker som som ”Å Gud! Jag kan inte älska dig nog” och har nått den högsta sfären, kan man ändå inte säga att hon lever ut Gud eller representerar Gud, för människans substans är inte lik Guds. Människan kan aldrig leva ut Gud, än mindre bli Gud. Vad den Helige Ande har styrt människan att leva ut är bara i samklang med vad Gud begär av människan.

 

Alla Satans handlingar och gärningar manifesteras i människan. Alla människans handlingar och gärningar är ett uttryck för Satan och kan därför inte representera Gud. Människan är Satan förkroppsligad, och människans sinnelag kan inte representera Guds sinnelag. Vissa människor har god karaktär; Gud kan till viss del verka genom sådana människors karaktär, och det verk de utför styrs av den Helige Ande. Men deras sinnelag är oförmöget att representera Gud. Det verk Gud utför på dem består bara av att arbeta med och utveckla det som redan finns inuti. Det må vara profeter eller män som Gud använde i forna tider – ingen kan direkt representera honom. Ingen människa börjar älska Gud annat än under omständigheternas tvång och inte en enda strävar självmant efter att samarbeta. Vad är positiva saker? Allt som kommer direkt från Gud är positivt. Men människans sinnelag har bearbetats av Satan och kan inte representera Gud. Endast den inkarnerade Guden – hans kärlek, hans vilja att lida, hans rättfärdighet, underkastelse, ödmjukhet och doldhet – allt detta representerar Gud direkt. Det beror på att när han kom hade han inte någon syndig natur och han kom direkt från Gud utan att ha bearbetats av Satan. Jesus är endast en avbild av syndigt kött och representerar inte synden; därför är alla hans handlingar, gärningar och ord, fram till den stund då han fullbordade verket genom korsfästelsen (inklusive det ögonblick då han korsfästes) direkt representativa för Gud. Jesu exempel räcker för att bevisa att ingen människa med en syndig natur kan representera Gud, och människans synd representerar Satan. Det vill säga, synd representerar inte Gud, och Gud är syndfri. Även det verk som den Helige Ande utfört i människan kan endast anses ha styrts av den Helige Ande och kan inte sägas vara utfört av människan å Guds vägnar. Men vad människan beträffar representerar varken hennes synd eller hennes sinnelag Gud. Med utgångspunkt från det verk som den Helige Ande utför på människan idag och sedan lång tid tillbaka, har det mesta utförts på människan av den Helige Ande. På grund av detta har människan det som hon lever ut. Detta är dock bara ensidigt, och mycket få är kapabla att leva ut sanningen sedan de behandlats och fostrats av den Helige Ande. Det vill säga, endast den Helige Andes verk är närvarande och det finns inget samarbete från människans sida. Ser du detta klart nu? Vad skall du i så fall göra för att ge ditt yttersta för att arbeta i samförstånd med honom medan den Helige Ande är verksam och därigenom fullgöra din plikt?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

 

Av Stina - Söndag 26 maj 15:08

Guds helighet (II)

 

Förra gången samtalade vi om ett mycket viktigt ämne – ett ämne som människor ofta har diskuterat förut – och det är ett ord som ofta kommer upp när man tror på Gud, och ändå är det ett ord som förefaller både bekant och främmande för människor. Men vad beror det på? Det är ett ord som kommer från människans språk; men bland människorna är dess definition både klar och otydlig. Vilket är detta ord? (Helighet.) Helighet: Det var ämnet förra gången vi hade gemenskap. Vi delade gemenskap en del kring detta ämne. Fick alla någon ny förståelse av Guds helighets innersta väsen baserat på den del som vi delade gemenskap kring förra gången? Vad tror ni var det nya i er förståelse? Det vill säga, vad var det i den förståelsen eller i dessa ord som fick er att känna att er förståelse av Guds helighet var annorlunda eller skilde sig utifrån det jag kommunicerade om Guds helighet? Gjorde det intryck? (Gud säger vad han känner i sitt hjärta; det är äkta. Detta är en aspekt av helighet.) (Det finns helighet när Gud är vred på människan, detta är obesudlat.) (När det gäller Guds helighet förstår jag att Guds vrede och barmhärtighet finns i hans rättfärdiga sinnelag, och detta gjorde mycket starkt intryck på mig.) Alla är bekanta med ordet ”helig” och det är ett allmänt använt ord, men vilka uttryck av Guds helighet är människor förmögna att se i fråga om det ordets bibetydelser? Vad har Gud uppenbarat som människor kan känna igen? Jag är rädd att detta är något ingen vet. Alla människor har hört och känt till något om Guds rättfärdiga sinnelag. Dessutom talar många människor ofta om Guds helighet tillsammans med Guds rättfärdiga sinnelag och säger att Guds rättfärdiga sinnelag är heligt. Guds sinnelag är rättfärdigt, men om du då tar Guds rättfärdiga sinnelag och säger att det är heligt, så verkar det lite otydligt, lite förvirrande; varför är det så? Du säger att Guds sinnelag är rättfärdigt eller att hans rättfärdiga sinnelag är heligt, så hur karakteriserar ni Guds helighet i era hjärtan, hur förstår ni den? Det vill säga vad har Gud uppenbarat eller vad är det hos allt som Gud har och är som människor skulle känna igen som heligt? Har ni tänkt på det här förut? Vad jag har sett är att människor ofta uttalar allmänt vedertagna ord eller använder fraser som har sagts gång på gång, och ändå vet de inte ens vad de säger. Det är bara så som alla säger det, och de säger det slentrianmässigt, så att det blir ett fast uttryck. Men om de skulle undersöka och verkligen studera detaljerna, skulle de finna att de inte vet vad den verkliga betydelsen är eller vad det syftar på. Precis som med ordet ”helig” vet ingen exakt vilken aspekt av Guds väsen som åsyftas när man talar om hans helighet, och ingen vet hur man ska förena ordet ”helig” med Gud. Människor är helt förvirrade i sina hjärtan, och deras erkännande av Guds helighet är tvetydig. Ingen är riktigt klar över på vilket sätt Gud är helig. I dag ska vi dela gemenskap kring ämnet om hur vi kan förena ordet ”helig” med Gud så att människor kan se vilket faktiskt innehåll som utgör Guds helighets innersta väsen, och detta kommer att hindra vissa människor från att slentrianmässigt använda ordet på ett slarvigt sätt och säga saker på måfå när de inte vet vad de menar eller om de talar rätt och riktigt. Folk har alltid sagt att det är så här; du har sagt det, jag har sagt det och det har blivit ett sätt att tala och på så sätt har människor oavsiktligt fläckat ordet ”helig”.

 

När det gäller ordet ”helig” tycks det på ytan vara mycket lätt att förstå, eller hur? Människor tror åtminstone att ordet ”helig” betyder ren, fläckfri, helgad och äkta. Det finns också en del människor som förknippar ”helig” med ”kärlek”, vilket är korrekt; detta är en del av det. Guds kärlek är en del av hans väsen, men den utgör inte hela hans väsen. Men när människor ser ordet tenderar de att i sina föreställningar förknippa det med sådant de själva betraktar som äkta och rent eller med sådant de personligen anser är fläckfritt och obesudlat. En del människor sade till exempel att lotusblomman är ren och att den blommar utan att besudlas av smutsigt vatten. Därför började människor att använda ordet ”helig” om lotusblomman. En del människor uppfattade kärlekshistorier som andra hittade på som heliga, eller så betraktade de några uppdiktade aktningsvärda gestalter som heliga. Vidare ansåg en del att människor från Bibeln eller andra som det stod om i andliga böcker – såsom helgon, apostlar eller andra som en gång hade följt Gud medan han utförde sitt verk – hade haft andliga upplevelser som var heliga. Allt detta är sådant som människor kommit på och det är föreställningar som människor har. Varför har människor sådana föreställningar? Orsaken är mycket enkel: Det är för att människor lever omgivna av fördärvade sinnelag och vistas i en värld av ondska och smuts. Allt de ser, allt de vidrör, allt de upplever är Satans ondska och Satans fördärv såväl som det intrigerande, den maktkamp och det krig som uppstår mellan människor under Satans inflytande. Därför är människor inte i stånd att se eller veta vad Guds helighet och innersta väsen är, inte ens när han utför sitt arbete i människor och inte ens när han talar till dem och uppenbarar sitt sinnelag och sitt väsen. Människor säger ofta att Gud är helig, men de har inte någon sann förståelse; de uttalar bara tomma ord. Eftersom människor lever bland smuts och fördärv och vistas i Satans domän, ser de inte ljuset, de vet ingenting om positiva saker och dessutom känner de inte sanningen. Därför vet ingen på riktigt vad som menas med helig. Finns det, med tanke på detta, några heliga ting eller heliga människor i denna fördärvade mänsklighet? Vi kan med säkerhet säga: Nej, det gör det inte, eftersom endast Guds innersta väsen är heligt.

 

Beträffande heligheten hos Guds väsen delade vi gemenskap en del om den förra gången och detta tjänade som inspiration för människors kunskap om Guds helighet, men det är inte nog. Det är inte tillräckligt för att hjälpa människor att till fullo känna till Guds helighet, inte heller är det tillräckligt för att hjälpa dem att förstå att Guds helighet är unik. Vidare är det inte tillräckligt för att låta människor förstå den sida som rör helighetens sanna innebörd, eftersom den är fullständigt förkroppsligad i Gud. Därför är det nödvändigt att vi fortsätter vår gemenskap om detta ämne. Förra gången diskuterade vi tre ämnen i vår gemenskap, så vi bör nu diskutera det fjärde, och vi ska börja med att läsa Skriften.

 

Satans frestelse

 

Matt 4:1–4 Därefter fördes Jesus ut i vildmarken av anden, för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. Och när frestaren kom till honom sade denne: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Men han svarade och sade: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.’”

 

Dessa är de ord med vilka djävulen först försökte fresta Herren Jesus. Vilket är innehållet i det som djävulen sade? ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Djävulen sade dessa ord, som var helt enkla, men finns det något problem med det väsentliga innehållet i dessa ord? Han sade: ”Om du är Guds Son”, men visste han i sitt hjärta att Herren Jesus var Guds Son? Visste han att han var Kristus? (Ja.) Varför sade han då ”Om du är”? (Han försökte fresta Gud.) Men vilket var hans syfte med att göra det? Han sade: ”Om du är Guds Son.” I sitt hjärta visste han att Herren Jesus Kristus var Guds Son, det stod helt klart i hans hjärta, men underkastade han sig trots detta Jesus eller tillbad han honom? (Nej.) Vad ville han göra? Han ville göra detta och säga dessa ord för att göra Herren Jesus arg och sedan locka honom att svälja betet och lura Herren Jesus att göra saker som stämde överens med djävulens sätt att tänka. Är det inte detta som var avsikten? Satan visste mycket väl i sitt hjärta att detta var Herren Jesus Kristus, men han sade detta i alla fall. Är inte detta Satans natur? Vad är Satans natur? (Att vara listig, ond, och inte ha någon vördnad för Gud.) Han har ingen vördnad för Gud. Vad är det negativa som han gjorde här? Ville han inte attackera Gud? Han ville använda denna metod för att attackera Gud, och han sade: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd”, är inte detta Satans onda avsikt? Vad försökte han egentligen göra? Hans syfte är mycket tydligt: Han försökte använda denna metod för att vederlägga Herren Jesus Kristi ställning och identitet. Vad han menade med dessa ord är: ”Om du är Guds Son, förvandla dessa stenar till bröd. Om du inte gör det, är du inte Guds Son och du utför helt enkelt inte detta verk.” Är detta rätt? Han ville använda denna metod för att anfalla Gud, han ville rasera och tillintetgöra Guds verk; detta är Satans illvilja. Hans illvilja är ett naturligt uttryck för hans natur. Fastän han visste att Herren Jesus Kristus var Guds Son, själva inkarnationen av Gud själv, kunde han inte låta bli att göra på det här viset, följa efter Gud bakifrån och fortsätta att attackera honom och anstränga sig för att störa och tillintetgöra Guds verk.

 

Låt oss nu analysera det här uttrycket som Satan använde: ”Befall dessa stenar att bli bröd.” Att förvandla stenar till bröd – betyder det något? Om det finns mat, varför inte äta den? Varför är det nödvändigt att förvandla stenar till mat? Finns det någon betydelse här? Visst hade väl Herren Jesus mat att äta, fastän han fastade vid tillfället? (Det hade han.) Så här ser vi hur absurd och befängd Satans användning av detta uttryck är. Satan gör ett antal saker; du ser hur försåtlig och illvillig han är till sin natur och du ser honom förstöra Guds verk, och han är så fylld av hat och väcker sådan förargelse. Men finner du å andra sidan en barnslig, absurd natur bakom hans ord och handlingar? Detta är en uppenbarelse av Satans natur; han har en sådan natur och han kommer att utföra sådana handlingar. För människor i dag är uttrycket befängt och skrattretande. Men sådana ord kan verkligen yttras av Satan. Kan vi säga att han är okunnig? Absurd? Satans ondska finns överallt och uppenbaras ständigt. Och hur svarar Herren Jesus på detta? ”Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.” Har dessa ord någon kraft? (Det har de.) Varför säger vi att de har kraft? Det är för att dessa ord är sanningen. Lever då människan av bröd allena? Herren Jesus fastade i 40 dagar och nätter. Svalt han ihjäl? (Nej.) Han svalt inte ihjäl, så Satan gick fram till honom och uppmanade honom att förvandla stenarna till mat med ett sådant här slags tilltal: ”Om du förvandlar stenarna till mat, kommer du inte då att ha något att äta? Då behöver du väl inte fasta, och du behöver väl inte gå hungrig?” Men Herren Jesus sade: ”Människan skall inte bara leva av bröd”, vilket betyder att även om människan lever i en fysisk kropp, så är det inte mat som låter hennes fysiska kropp leva och andas, utan det är alla de ord som yttras av Guds mun. Å ena sidan betraktar människan dessa ord som sanning. Orden ger henne tro och får henne att känna att hon kan lita på Gud, att Gud är sanning. Å andra sidan, finns det någon praktisk sida av dessa ord? Står inte Herren Jesus ännu där, fortfarande vid liv, efter att ha fastat i 40 dagar och nätter? Är inte detta ett belysande exempel? Han har inte ätit någon mat under 40 dagar och nätter. Han lever fortfarande. Detta är det mäktiga beviset bakom hans fras. Frasen är enkel, men hade någon annan lärt Herren Kristus denna fras, som kom från hans hjärta, eller tänkte han på den bara på grund av vad Satan hade sagt till honom? För att uttrycka det på ett annat sätt, Gud är sanning, och Gud är liv, men var Guds sanning och liv ett sent tillägg? Föddes det av erfarenhet? Nej, det hör naturligt hemma hos Gud. Det betyder att sanning och liv är Guds innersta väsen. Vad han uppenbarar är sanning vad som än händer honom. Denna sanning, denna fras – vare sig dess innehåll är långt eller kort – kan låta människan leva, ge henne liv; den kan göra det möjligt för människan att i denna fras finna sanning, klarhet om människolivets väg och göra det möjligt för henne att ha tro på Gud. Källan till Guds användning av denna fras är med andra ord positiv. Kan vi då säga att detta positiva är heligt? (Ja.) Satans fras kommer från Satans natur. Satan uppenbarar oupphörligen sin onda och illvilliga natur överallt. Gör då Satan dessa uppenbarelser naturligt? Är det någon som sporrar honom? Är det någon som hjälper honom? Är det någon som tvingar honom? (Nej.) Han frambringar dem helt på eget initiativ. Detta är Satans onda natur. Vad än Gud gör och hur han än gör det så följer Satan honom i hälarna. Kärnan och de sanna dragen i det som Satan säger och gör är Satans väsen – hans onda och illvilliga väsen. Vad mer säger då Satan när vi läser vidare? Låt oss fortsätta att läsa nedan.

 

Matt 4:5–7 Då tog djävulen honom upp till den heliga staden, ställde honom på templets murkrön och sade till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig ner; det står ju skrivet: ’Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.’” Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud.’”

 

Låt oss först tala om den här frasen som Satan använder. Han sade ”Om du är Guds Son, kasta dig ner”, och sedan citerade han ur Skriften: ”Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.” Hur känner du dig när du hör Satans ord? Är de inte mycket barnsliga? De är barnsliga, befängda och avskyvärda. Varför skulle jag säga detta? Satan har alltid något dåraktigt i görningen, han tror han är mycket smart; han citerar ofta Skriften – till och med Guds exakta ord – och han försöker vända dessa ord mot Gud för att attackera och fresta honom. Hans syfte med att göra detta är att tillintetgöra planen för Guds verk. Lägger du ändå märke till något i det som Satan sade? (Det finns onda avsikter i det.) Satan har alltid varit en frestare; han talar inte uppriktigt, han talar i förtäckta ordalag och frestar, lurar och förför. Satan frestar både Gud och människan på samma sätt: Han tror att Gud och människan båda är så okunniga och dåraktiga och att de är oförmögna att klart urskilja saker och ting som de är. Satan tror att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans väsen och att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans bedrägeri och mörka avsikt. Är det inte därifrån Satan har sin dåraktighet? Vidare citerar Satan Skriften öppet; han tror att han genom att göra det skaffar sig trovärdighet och att du inte kommer att kunna peka ut några brister i detta eller undgå att bli lurad av detta. Är det inte detta som gör att Satan är absurd och barnslig? Detta är precis som när en del människor sprider evangeliet och vittnar om Gud; kommer inte då icke troende att säga något som liknar det som Satan sade? Har ni hört människor säga något liknande? Hur känner ni er när ni hör något sådant? Känner ni avsky? (Ja.) Känner ni också äckel och vämjelse när ni känner avsky? Kan ni, när ni har dessa känslor, inse att Satan och det fördärvade sinnelag som Satan arbetar in i människan är ondskefulla? Kan ni i era hjärtan någonsin nå en insikt om att ”Satans ord kommer med attacker och frestelse, hans ord är absurda, skrattretande, barnsliga och avskyvärda. Men Gud skulle aldrig i sitt tal och sina handlingar använda sådana här metoder för att tala eller utföra sitt verk och han har heller aldrig gjort det”? I den här situationen har människor naturligtvis bara ett minimum av känsla att gå på och de har ingen insikt om Guds helighet, eller hur? Med er nuvarande mognad känner ni bara så här: ”Allt som Gud säger är sanningen, det är välgörande för oss och vi måste acceptera det”; oavsett om ni är i stånd att acceptera detta eller ej säger ni utan undantag att Guds ord är sanning och att Gud är sanning, men ni vet inte att sanning är helighet i sig och att Gud är helig.

 

Så vilket var Herren Jesu svar på Satans ord? Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud’” (Matt 4:7). Finns det någon sanning i dessa ord som Herren Jesus uttalade? (Ja.) Det finns sanning i dem. På ytan ser de ut som en befallning som människor ska följa, det är ett mycket enkelt uttryck, men det är något som både människan och Satan ofta har brutit mot. Så Herren Jesus sade till honom ”Du skall inte fresta Herren din Gud”, för det är vad Satan ofta gjorde och han gjorde allt han kunde för att göra det, man kan rentav säga att han gjorde det utan att skämmas. Det är Satans grundläggande natur att inte frukta Gud och inte hysa vördnad för Gud i sitt hjärta. Inte ens när Satan befann sig bredvid Gud och kunde se honom kunde han hjälpa sig själv utan frestade Gud. Därför sade Herren Jesus till Satan ”Du skall inte fresta Herren din Gud.” Detta är en fras som Gud ofta har sagt till Satan. Är det inte passande att använda denna fras även i dag? (Jo, eftersom vi också ofta frestar Gud.) Varför gör människor ofta det? Är det för att människor är fulla av ett fördärvat sataniskt sinnelag? (Ja.) Är då det som Satan sade här ovan något som människor ofta säger? Och i vilka situationer? Man kan säga att människor har sagt sådant oberoende av tid och plats. Detta visar att människors sinnelag är exakt detsamma som Satans fördärvade sinnelag. Herren Jesus yttrade en enkel fras, en som står för sanning och en som människor behöver. Men diskuterade Herren Jesus i denna situation med Satan? Fanns det något konfrontativt i det han sade till Satan? (Nej.) Hur uppfattade Herren Jesus Satans frestelse i sitt hjärta? Kände han avsky och äckel? (Ja.) Herren Jesus kände äckel och avsky, men han diskuterade inte med Satan, än mindre talade han om några storslagna principer. Varför då? (Eftersom Satan alltid är på det sättet, han kan aldrig förändras.) Skulle vi kunna säga att Satan är oresonlig? Satan kommer aldrig att inse att Gud är sanning och aldrig gå med på att Gud är sanning; detta är hans natur. Det finns ytterligare något i Satans natur som är frånstötande, vad är det? I sina försök att fresta Herren Jesus tänkte Satan att även om han frestade Gud och det inte lyckades skulle han försöka med det i alla fall. Även om han skulle bli straffad, skulle han ändå göra det. Även om han inte skulle få någon lön för mödan av att göra det, skulle han ändå göra det och framhärda och stå mot Gud ända till slutet. Vad är detta för slags natur? Är inte detta ondska? Har den som blir rasande när Gud nämns, som blir arg när Gud nämns, sett Gud? Känner han Gud? Han vet inte vem Gud är, tror inte på Gud, och Gud har inte talat till honom. Gud har aldrig stört honom, så varför skulle han vara arg? Skulle vi kunna säga att denna person är ond? Vilka trender som än gäller i världen, det må gälla nöjen, mat, berömda människor eller vackra människor, så skulle inget av detta störa dem, men om ordet ”Gud” nämns, så blir sådana människor upprörda; skulle inte detta vara ett exempel på en ond natur? Detta tjänar som tillräckligt bevis på människans onda natur. Finns det, om ni talar för er själva, tillfällen, i samband med att sanningen nämns, Guds prövningar av mänskligheten tas upp eller man talar om Guds dömande ord mot människan, då ni känner er irriterade och äcklade och inte vill höra talas om det? Ditt hjärta kanske tänker: Sade inte alla människor att Gud är sanning? En del av dessa ord är inte sanning, detta är helt klart bara ord som Gud använder för att tillrättavisa människan! En del människor kanske till och med känner avsky i sina hjärtan: Detta tas upp varje dag, hans prövningar för oss nämns alltid, liksom hans dom; när ska allt detta sluta? När kommer vi att ta emot det goda slutmålet? Det är inte känt varifrån denna oresonliga ilska kommer. Vad är det för slags natur? (Ond natur.) Den föranledsav Satans onda natur. När det gäller Guds förhållande till Satans onda natur och människans fördärvade sinnelag diskuterar eller träter han aldrig med människor, och han bråkar aldrig när människor handlar av okunskap. Du kommer inte att se Gud ha liknande synpunkter som människor på saker och ting, och dessutom kommer du inte att se honom använda människors synpunkter, deras kunskap, deras vetenskap eller deras filosofi eller människans fantasi för att hantera saker och ting. I stället är allt Gud gör och allt han uppenbarar förknippat med sanning. Det vill säga varje ord han har sagt och varje handling han har utfört har med sanningen att göra. Denna sanning och dessa ord är inte någon grundlös fantasi, utan snarare uttrycks de av Gud på grund av Guds väsen och hans liv. Eftersom dessa ord och essensen i allt som Gud har gjort är sanning, kan vi säga att Guds väsen är heligt. Med andra ord tillför allt som Gud säger och gör livskraft och ljus till människor; det låter människor se positiva ting och det verkliga i dessa positiva ting och låter dem vandra den rätta vägen. Dessa ting bestäms på grund av Guds väsen och de bestäms på grund av hans helighets väsen. Ni har sett den, eller hur? Vi ska fortsätta med en läsning ur Skriften.

Av Stina - Fredag 24 maj 19:40

Det verk som Jehova en gång utförde med israeliterna fastställde Guds jordiska ursprungsplats bland mänskligheten, vilket också var den heliga plats där han var närvarande. Han begränsade sin verksamhet till Israels folk. Till att börja med verkade han inte utanför Israel, utan han valde ett folk som han fann lämpligt för att begränsa omfattningen av sitt verk. Israel är den plats där Gud skapade Adam och Eva; av den platsens stoft skapade Jehova människan. Denna plats blev basen för hans verk på jorden. Israeliterna, som var Noas och även Adams ättlingar, utgjorde den mänskliga grunden för Jehovas verk på jorden.

 

Vid denna tid var betydelsen, syftet och etapperna med Jehovas verk i Israel att inleda hans verk på hela jorden, vilket med Israel som sitt centrum spreds successivt till de hedniska folken. I hela universum följer hans verksamhet samma princip – han upprättar en förebild och utvidgar den sedan tills alla människor i universum har tagit emot hans evangelium. De första israeliterna var ättlingar till Noa. Dessa personer hade bara försetts med Jehovas livsande och förstod tillräckligt för att kunna tillgodose de grundläggande behoven i livet, men de visste inte vad för slags Gud Jehova var eller vilken hans vilja med människan var, än mindre hur de skulle vörda hela skapelsens Herre. Huruvida det fanns regler och lagar som skulle följas, och huruvida det fanns arbete som skapade varelser borde göra för Skaparen visste Adams ättlingar ingenting om. Allt de visste var att mannen skulle svettas och arbeta för att försörja sin familj, och att hustrun skulle underkasta sig sin make och vidmakthålla den ras av människor som Jehova skapat. Detta folk, som endast hade Jehovas andedräkt och hans liv, visste ingenting om hur de skulle följa Guds lagar eller hur de skulle tillfredsställa hela skapelsens Herre. De förstod alldeles för lite. Så även om det inte fanns någon ohederlighet eller svekfullhet i deras hjärtan och även om det sällan uppstod avund och stridigheter bland dem, hade de likväl ingen kunskap om eller förståelse av Jehova, hela skapelsens Herre. Dessa mänsklighetens förfäder förstod bara att äta och njuta av det som Jehova gav, men de förstod inte att vörda Jehova. De visste inte att Jehova är den som de borde tillbe på böjda knän. Så hur kunde de kallas hans skapelser? Om så vore fallet, hur är det då med orden ”Jehova är hela skapelsens Herre” och ”han skapade människan för att människan skulle uppenbara honom, prisa honom och representera honom”? Uttalades de då inte förgäves? Hur kunde människor som inte hyser någon vördnad för Jehova bli ett vittnesbörd om hans härlighet? Hur kunde de bli uppenbarelser av hans härlighet? Skulle inte Jehovas ord ”Jag skapade människan till min avbild” då bli ett vapen i händerna på Satan — den onde? Skulle inte dessa ord då bli en förödmjukande fläck på Jehovas skapelse av människan? För att fullborda denna etapp av sitt verk gav Jehova, sedan han skapat människan, inte mänskligheten några instruktioner eller någon vägledning från Adams till Noas tid. Det var inte förrän efter att floden hade förstört världen som han formellt började vägleda israeliterna, som var ättlingar till Noa och även till Adam. Hans verk och ord i Israel vägledde hela Israels folk som levde sina liv runtom i Israels land. På detta sätt visade Jehova mänskligheten att han inte bara kunde blåsa liv i människan, att hon kunde få liv från honom och resa sig från stoft till skapad människa, utan att han också kunde förbränna mänskligheten, förbanna mänskligheten och använda sin stav för att styra mänskligheten. De såg också att Jehova kunde vägleda människans liv på jorden och tala och verka bland mänskligheten utifrån dagens och nattens timmar. Han utförde detta verk enbart för att hans skapade varelser skulle veta att människan kom från stoft som han hade plockat upp, och dessutom att människan skapats av honom. Och inte bara det, utan meningen med det arbete han inledde i Israel var att andra folk och nationer (som faktiskt inte var skilda från Israel utan snarare hade förgrenats från israeliterna, men ändå härstammade från Adam och Eva) skulle kunna ta emot evangeliet om Jehova från Israel, så att alla skapade väsen i universum skulle kunna vörda Jehova och anse honom mäktig. Om inte Jehova hade inlett sitt arbete i Israel, utan i stället, sedan han skapat människorna, hade låtit dem leva ett bekymmerslöst liv på jorden, skulle de — med tanke på människans fysiska natur (denna natur innebär att människan aldrig kan veta det hon inte kan se, vilket innebär är hon inte kunde veta att det var Jehova som hade skapat mänskligheten, och än mindre varför han hade gjort det), aldrig kunna veta att det var Jehova som skapat mänskligheten och att han är hela skapelsens Herre. Om Jehova hade skapat människan och placerat henne på jorden och helt enkelt dammat av sina händer och gett sig av, i stället för att stanna bland mänskligheten för att vägleda dem en tid, då skulle hela mänskligheten ha blivit till intet igen. Även himlen och jorden och de myriader ting han skapat skulle, liksom hela mänskligheten, ha blivit till intet igen och skulle dessutom ha trampats ned av Satan. Därmed skulle Jehovas önskan att ”på jorden, det vill säga i hans skapelses mitt, ha en plats att stå på, en helig plats” ha krossats. Så att han, efter att ha skapat mänskligheten, kunde stanna kvar bland dem för att vägleda dem i deras liv och tala till dem från deras mitt, allt detta skedde i syfte att förverkliga hans önskan och fullfölja hans plan. Det verk han utförde i Israel syftade bara till att genomföra den plan som han utarbetat innan han skapade allting, och därför stod inte hans verk bland israeliterna och hans skapelse av allting i strid med varandra, utan båda skedde för hans förvaltnings, hans verks och hans härlighets skull, och även i syfte att ge hans skapelse av mänskligheten en djupare mening. Han vägledde mänsklighetens liv på jorden under två tusen år efter Noa, och under den tiden lärde han människorna förstå hur de skulle vörda Jehova, hela skapelsens Herre, hur de skulle leva och kunna fortsätta leva, och mest av allt hur de skulle agera som vittnen för Jehova, visa honom lydnad, vörda honom och till och med prisa honom med musik, så som David och hans präster gjorde.

 

Före de två tusen år då Jehova utförde sitt verk visste människan ingenting, och nästan hela mänskligheten hade förfallit i omoral tills de, innan världen förstördes av floden, hamnat i en sådan avgrund av lösaktighet och sedligt fördärv att Jehova inte längre fanns i deras hjärtan, och än mindre hans väg. De förstod aldrig det verk som Jehova skulle utföra. De saknade förnuft, hade ännu mindre kunskap, och liksom en maskin som andas var de fullständigt okunniga om människan, Gud, världen, livet och liknande. På jorden ägnade de sig åt många lockande ting, liksom ormen, och sade mycket som var stötande för Jehova, men eftersom de var okunniga tuktade eller fostrade han dem inte. Först efter floden, när Noa var 601 år gammal, framträdde Jehova officiellt för Noa och vägledde honom och hans familj — och ledde de fåglar och fyrfotadjur som överlevt floden tillsammans med Noa och hans ättlingar — till slutet av Lagens Tidsålder, sammanlagt 2500 år. Han var verksam i Israel (alltså officiellt verksam) under totalt 2000 år, och under 500 år verkade han samtidigt både i och utanför Israel, alltså sammanlagt 2500 år. Under denna period lärde han israeliterna att de för att kunna tjäna Jehova skulle bygga ett tempel, bära prästerliga dräkter och gå barfota in i templet i gryningen för att inte deras skor skulle besudla templet och eld sändas ner över dem från templets krön och bränna dem till döds. De fullgjorde sina plikter och underkastade sig Jehovas planer. De bad till Jehova i templet och efter att ha mottagit hans uppenbarelse, alltså efter att Jehova hade talat, ledde de folkmassan och lärde dem att visa vördnad för Jehova, deras Gud. Och Jehova sa till dem att de skulle bygga ett tempel och ett altare, och att de vid den tidpunkt som Jehova angav, det vill säga vid påskhögtiden, skulle förbereda nyfödda kalvar och lamm att lägga på altaret som slaktoffer till Jehova, för att tygla dem och lägga vördnad för Jehova i deras hjärtan. Huruvida de hörsammade denna lag blev måttet på deras lojalitet mot Jehova. Jehova påbjöd också att de skulle helga sabbaten, den sjunde dagen av hans skapelse. Dagen efter sabbaten gjorde han till den första dagen, en dag då de skulle prisa honom, offra till honom och musicera för honom. Denna dag kallade Jehova samman alla prästerna för att dela upp offren på altaret åt folket att äta, så att de skulle kunna njuta av offren på Jehovas altare. Och Jehova sade att de var välsignade, att de delade ett stycke med honom och att de var hans utvalda folk (vilket var Jehovas förbund med israeliterna). Det är därför Israels folk än i dag säger att Jehova är endast deras Gud, och inte andra folks Gud.

 

Under Lagens Tidsålder gav Jehova många bud, som Mose skulle förmedla till de israeliter som följde honom ut ur Egypten. Dessa befallningar gav Jehova till israeliterna, och de berörde inte egyptierna. De var avsedda att tygla israeliterna. Han använde buden för att ställa krav på dem. De principer utifrån vilka de bedömdes som syndiga eller rättfärdiga var om de höll sabbaten, om de visade aktning för sina föräldrar, om de tillbad avgudar och så vidare. Bland dem fanns några som drabbades av Jehovas eld, några som stenades till döds och några som fick Jehovas välsignelse. Det avgjordes av huruvida de hörsammade dessa bud eller inte. De som inte höll sabbaten skulle stenas till döds. De präster som inte höll sabbaten skulle drabbas av Jehovas eld. De som inte visade aktning för sina föräldrar skulle också stenas till döds. Allt detta lovordades av Jehova. Jehova fastställde sina bud och lagar, så att folket skulle lyssna till och lyda hans ord och inte göra uppror mot honom medan han ledde dem genom deras liv. Han använde dessa lagar för att hålla den nyfödda mänskligheten under kontroll, för att bättre kunna lägga grunden för sitt framtida verk. Utifrån det arbete som Jehova utförde kallades följaktligen den första tidsåldern för Lagens Tidsålder. Fastän Jehova gjorde många uttalanden och utförde mycket arbete, vägledde han bara folket på ett positivt sätt, genom att lära dessa okunniga människor hur en människa ska vara, hur hon ska leva och hur hon ska förstå Jehovas väg. Till största delen bestod det arbete han utförde i att få folket att hålla sig till hans väg och följa hans lagar. Arbetet utfördes på människor som var ytligt fördärvade. Det sträckte sig inte så långt som till att förändra deras sinnelag eller utveckling i livet. Han fokuserade bara på att med hjälp av lagar avgränsa och kontrollera folket. För den tidens israeliter var Jehova bara en Gud i templet, en Gud i himlen. Han var en molnpelare, en eldpelare. Allt Jehova krävde var att de skulle lyda vad människor idag känner som hans lagar och bud – man skulle till och med kunna kalla dem regler – för vad Jehova gjorde var inte tänkt att omforma dem, utan att ge dem fler saker som människan borde ha och instruera dem med sin egen mun, för efter att ha skapats hade inte människan något av det hon borde ha. Jehova gav folket vad de borde ha för sitt liv på jorden och därmed gjorde han så att det folk som han lett överträffade sina förfäder, Adam och Eva, eftersom det som Jehova gav dem var mer än han gett till Adam och Eva i begynnelsen. Oaktat detta bestod det verk som Jehova utförde i Israel endast av att vägleda mänskligheten och få den att erkänna sin Skapare. Han varken erövrade eller förändrade dem, utan vägledde dem bara. Detta är summan av Jehovas verk i Lagens Tidsålder. Det är bakgrunden, den sanna berättelsen, essensen av hans verk i hela Israels land, samt början på hans sextusenåriga verk – att hålla mänskligheten under kontroll av Jehovas hand. Ur detta föddes ytterligare verk i hans sextusenåriga förvaltningsplan.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Torsdag 23 maj 18:05



Alla människor behöver förstå syftet med mitt verk på jorden, det vill säga det slutliga målet med mitt verk och vilken nivå jag måste uppnå i det här verket innan det kan slutföras. Om folk, efter att ha gått runt med mig ända fram till denna dag, inte förstår vad mitt verk handlar om, har de då inte gått med mig förgäves? Folk som följer mig bör känna till min vilja. Jag har verkat på jorden i tusentals år och fram till denna dag utför jag fortfarande mitt verk på det här sättet. Även om mitt verk består av exceptionellt många saker förblir syftet med detta verk alltid detsamma. Precis som det jag gör, trots att jag till exempel är fylld av dom och tuktan gentemot människan, ändå är för att rädda henne, och för att bättre sprida mitt evangelium och expandera mitt verk ytterligare bland alla de hedniska nationerna, när människan väl har fulländats. Så i dag, vid en tidpunkt då många människor sedan länge har levt i stor besvikelse över sina förhoppningar, fortsätter jag ändå med mitt verk. Jag fortsätter med det verk jag måste göra för att döma och tukta människan. Trots det faktum att människan är trött på vad jag har att säga och oberoende av det faktum att hon inte har någon önskan att bry sig om mitt verk, gör jag fortfarande min plikt eftersom syftet med mitt verk förblir oförändrat och min ursprungliga plan inte kommer att förstöras. Syftet med min dom är att göra det möjligt för människan att lyda mig bättre och syftet med min tukt är att låta människan förändras på ett mer effektivt sätt. Även om det jag gör är för min förvaltnings skull, har jag aldrig gjort något som inte har varit till människans fördel. Det beror på att jag vill göra alla nationer utanför Israel lika lydiga som israeliterna, och göra dem till riktiga människor, så att jag kommer att ha ett fäste i länderna utanför Israel. Det här är min förvaltning, det här är det verk jag åstadkommer bland de hedniska nationerna. Det finns fortfarande många människor som inte förstår min förvaltning, eftersom de inte har något intresse för sådana saker, utan bara bryr sig om sin egen framtid och sina egna slutmål. Vad jag än säger är människor fortfarande likgiltiga inför det verk jag utför och fokuserar i stället enbart på sina framtida slutmål. Hur ska mitt verk kunna expandera om saker och ting fortsätter på det här viset? Hur kan mitt evangelium då spridas över världen? Ni bör veta att när mitt verk expanderar kommer jag att sprida ut er och jag kommer att slå till mot er, precis som Jehova slog till mot var och en av Israels stammar. Allt detta kommer att göras för att sprida mitt evangelium över jorden och för att sprida mitt verk till de hedniska nationerna så att mitt namn upphöjs av både vuxna och barn, och mitt heliga namn kan upphöjas av munnar som tillhör folk från alla stammar och nationer. I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas. Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.

 


Det verk som jag har förvaltat i tusentals år uppenbaras inte fullständigt för människan förrän under de sista dagarna. Det är först nu som jag har öppnat upp hela mysteriet med min förvaltning för människan. Människan känner till syftet med mitt verk och har också fått en förståelse för alla mina mysterier. Och jag har berättat allt för människan om det slutmålet som hon bryr sig om. Jag har redan avslöjat för människan alla mina mysterier som var dolda i över 5 900 år. Vem är Jehova? Vem är Messias? Vem är Jesus? Ni bör veta allt detta. Mitt verk rör dessa namn. Har ni förstått det? Hur bör mitt heliga namn förkunnas? Hur bör mitt namn spridas till någon av de nationer som har kallat på mig med något av mina namn? Mitt verk är redan på väg att expandera och jag kommer att sprida det i sin helhet till allehanda nationer. Eftersom mitt verk har utförts i er kommer jag att slå till mot er precis som Jehova slog till mot herdarna från Davids hus i Israel, så att ni sprids ut bland alla nationer. Under de sista dagarna kommer jag nämligen att krossa alla nationer i småbitar, så att deras folk delas upp på nytt. När jag kommer tillbaka igen kommer nationerna redan att ha delats upp utifrån gränser som skapats av mina brinnande lågor. Vid den tidpunkten kommer jag att än en gång manifestera mig själv för mänskligheten som den brännheta solen, visa mig själv öppet för dem som den Heligas avbild, som de aldrig har sett, och gå runt bland de talrika nationerna precis som jag, Jehova, en gång i tiden gick runt bland de judiska stammarna. Från och med då kommer jag att leda mänskligheten i deras liv på jorden. Där kommer de helt säkert att se min härlighet och de kommer också helt säkert att se en molnstod i luften som leder dem i deras liv, för jag ska framträda på heliga platser. Människan kommer att se min rättfärdighets dag och även min underbara manifestation. Det kommer att hända när jag regerar på hela jorden och för mina många söner in i härligheten. Över hela jorden kommer människor att böja sig ner och mitt tabernakel kommer att vara stadigt upprest mitt bland mänskligheten, på klippan av det verk som jag utför i dag. Människor kommer också att tjäna mig i templet. Altaret, täckt av smutsiga och förhatliga ting, kommer jag att slå i stycken och bygga upp på nytt. Nyfödda lamm och kalvar kommer att läggas på det heliga altaret. Jag kommer att riva ner dagens tempel och bygga ett nytt. Templet som finns nu, och är fullt av avskyvärda människor, kommer att kollapsa och det som jag bygger kommer att vara fyllt av tjänare som är lojala mot mig. De kommer än en gång att stå upp och tjäna mig för mitt tempels härlighets skull. Ni kommer säkerligen att se dagen då jag kommer att ta emot stor ära och ni kommer också att säkerligen se dagen när jag river ner templet och bygger ett nytt. Ni kommer också säkerligen se när mitt tabernakel kommer in i människornas värld. När jag slår sönder templet kommer jag också att föra in tabernaklet i människornas värld. Det kommer att bli likadant som när folk ser mig nedstiga. När jag har krossat alla nationer kommer jag att samla dem på nytt och sedan bygga mitt tempel och sätta upp mitt altare så att alla kan offra till mig, tjäna mig i mitt tempel och troget hänge sig åt mitt verk i de hedniska nationerna. De kommer att vara som israeliterna fast i nutid, utsmyckade i prästdräkt och krona, med min, Jehovas, härlighet mitt ibland dem och mitt majestät som tornar upp sig över dem och stannar hos dem. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer också att utföras på samma sätt. Mitt verk i de hedniska nationerna kommer att vara som mitt verk i Israel eftersom jag kommer att expandera mitt verk i Israel och sprida det till de hedniska nationerna.

 


Nu är den tid då min Ande gör stora ting och jag påbörjar mitt verk bland de hedniska nationerna. Det är också den tid då jag klassificerar alla skapade varelser, och sätter var och en i sin respektive kategori, så att mitt verk kan fortskrida snabbare och mer effektivt. Det jag därmed ber dig om är fortfarande att du offrar hela din varelse för allt mitt verk och dessutom att du tydligt urskiljer och är säker på allt det verk jag har gjort i dig och lägger all din styrka på mitt verk så att det kan bli mer effektivt. Det här är vad du måste förstå. Upphör med att kämpa mot varandra, söka efter en väg tillbaka eller leta efter köttsliga bekvämligheter, vilket skulle försena mitt verk och förstöra din underbara framtid. Att göra så skulle inte alls ge dig något skydd utan enbart förstörelse. Vore inte det väldigt dumt av dig? Det som du så girigt njuter av i dag är samma sak som förstör din framtid, medan smärtan som du lider av i dag är just det som kommer att skydda dig. Du måste vara ytterst medveten om dessa saker, så att du kan undvika de lockelser från vilka du kommer att få svårt att frigöra dig och undvika att hamna i den täta dimma som blockerar solen. När den täta dimman skingras kommer du att befinna dig vid den stora dagens dom. Vid den tiden kommer min dag att ha nått fram till mänskligheten. Hur ska du komma undan min dom? Hur ska du kunna stå ut med solens brännande hetta? När jag ger människan av mitt överflöd vårdar hon det inte vid sitt bröst. I stället kastar hon det åt sidan på en plats där ingen kommer att lägga märke till det. När min dag sänker sig över människan kommer hon inte längre att kunna hitta mitt överflöd eller den bittra sanningens ord som jag sade till henne för länge sedan. Hon kommer att gråta och jämra sig, eftersom hon har förlorat ljusets klara sken och fallit ner i mörker. Det ni ser i dag är bara min muns vassa svärd. Ni har inte sett staven i min hand eller lågan med vilken jag bränner människan, och det där därför ni fortfarande är högfärdiga och hårda i min närvaro. Det är därför ni fortfarande kämpar med mig i mitt hem och med den mänskliga tungan invänder mot det som jag har talat med min mun. Människan fruktar mig inte och trots att hon har fortsatt vara min fiende ända fram till i dag, fruktar hon mig inte över huvud taget. Ni har de orättfärdigas tungor och tänder i era munnar. Era ord och gärningar påminner om ormen som lockade Eva att synda. Av varandra begär ni öga för öga och tand för tand, och i min närvaro kämpar ni för att få ställning, berömmelse och vinst för er själva, samtidigt som ni inte vet att jag i hemlighet ser era ord och gärningar. Innan ni ens kommer inför mig har jag lodat era hjärtans djup. Människan vill alltid komma undan min hands grepp och undvika mina ögons betraktelse, men jag har aldrig flytt undan hennes ord eller gärningar. I stället låter jag medvetet de orden och gärningarna nå mina ögon så att jag kan tukta människan för hennes orättfärdighet och verkställa en dom över hennes uppror. Människans hemliga ord och gärningar förblir alltså alltid inför mitt domarsäte, och mitt domarsäte har aldrig lämnat människan eftersom hennes uppror är för mycket. Mitt verk är att bränna och rena alla människans ord och gärningar som yttrades och utfördes i närvaro av min Ande. På det här sättet kommer människan att kunna förbli lojal mot mig när jag lämnar jorden och fortsätta tjäna mig som mina heliga tjänare gör i mitt verk och låta mitt verk på jorden fortsätta ända till den dag då det är slutfört.

 

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Tisdag 21 maj 22:38

När jag kom från Sion var jag efterlängtad av alla ting och när jag återvände till Sion blev jag hälsad av alla människor. När jag kom och gick, hindrades aldrig mina steg av ting som stod i fiendskap till mig och därför framskred mitt verk smidigt. Idag, när jag kommer bland alla varelser, hälsar alla ting mig med tystnad, i djup fruktan över att jag än en gång ska ge mig av och ta ifrån dem deras stöd. Alla ting följer min vägledning, och alla tittar i den riktning som min hand pekar ut. Orden ur min mun har fullkomnat många varelser och tuktat många av olydnadens söner. Alla människor stirrar alltså uppmärksamt på mina ord, och lyssnar noga på uttalanden från min mun, och är djupt rädda för att missa detta goda tillfälle. Det är av denna anledning som jag har fortsatt att tala, så att mitt verk kan utföras snabbare och så att angenäma förhållanden kan framträda tidigare på jorden och avhjälpa scenerna av förödelse på jorden. När jag ser på himlen är när jag än en gång vänder mig till mänskligheten; alla länder fylls ögonblickligen med liv, stoft hänger inte längre i luften och smuts täcker inte längre marken. Mina ögon skiner på en gång fram och får människor i alla länder att se upp till mig och ta sin tillflykt till mig. Vilka av människorna i dagens värld – inklusive alla dem som finns i mitt hushåll – tar verkligen sin tillflykt till mig? Vem ger sitt hjärta i utbyte för det pris jag har betalat? Vem har någonsin bott i mitt hushåll? Vem har någonsin verkligen framburit sig själv inför mig? När jag ställer krav på människan, stänger hon omedelbart sitt ”lilla förråd”. När jag ger till människan, öppnar hon snabbt sin mun för att obemärkt ta mina rikedomar, och hon darrar ofta i sitt hjärta, djupt oroad att jag ska slå tillbaka mot henne. Därmed är människans mun till hälften öppen och till hälften stängd, och hon är oförmögen att riktigt njuta av de rikedomar som jag skänker. Jag fördömer inte människan lättvindigt, men hon tar mig alltid vid handen och ber mig att visa barmhärtighet mot henne. Endast när människan bönfaller mig visar jag återigen ”barmhärtighet” mot henne, och jag ger henne de hårdaste orden i min mun så att hon omedelbart känner skam, och då hon inte klarar av att direkt ta emot min ”barmhärtighet” får hon istället andra att vidarebefordra det till henne. När hon grundligt har greppat alla mina ord, står människans mognad i proportion till mina önskningar, och hennes vädjanden bär frukt och är inte förgäves eller meningslösa; jag välsignar de av mänsklighetens vädjanden som är uppriktiga och inte svepskäl.

 

Jag har handlat och talat i alla tider, men aldrig har människan hört sådana uttalanden som jag talar i dag, och aldrig har hon fått smaka på mitt majestät och min dom. Även om människor i det förflutnas värld hörde legender om mig, har ingen någonsin riktigt upptäckt omfattningen av mina rikedomar. Trots att dagens människor hör orden från min mun, förblir de okunniga om hur många mysterier som finns i min mun, och därmed betraktar de den som ett ymnighetshorn. Alla människor vill komma över något från min mun. Oavsett om det är statshemligheter, himmelska mysterier, den andliga världens dynamik eller mänsklighetens slutmål, vill alla människor få sådana ting. Så om jag skulle kalla samman människor och berätta ”sagor” för dem, skulle de omedelbart resa sig från sina ”sjuksängar” för att lyssna till min väg. Alltför mycket saknas inom människan. Hon behöver inte bara ”näringstillskott”, utan dessutom ”psykiskt stöd” och en ”andlig försörjning”. Detta är vad som saknas i alla människor; detta är alla människors ”sjukdom”. Jag tillhandahåller ett botemedel för människans sjukdom i syfte att uppnå bättre effekter, så att alla kan återfå sin hälsa och så att de, tack vare min bot, kan återgå till sitt normala tillstånd. Hatar du verkligen den stora röda draken? Hatar du den verkligen, uppriktigt? Varför har jag frågat dig så många gånger? Varför fortsätter jag att ställa dig den här frågan om och om igen? Vad har du för bild av den stora röda draken i ditt hjärta? Har den verkligen tagits bort? Betraktar du den verkligen inte som din fader? Alla människor bör uppfatta min avsikt i mina frågor. Den är inte att provocera fram folkets ilska, inte att egga till uppror bland människor och inte heller att människan ska kunna hitta sin egen väg ut, utan att ge alla människor möjligheten att befria sig själva från den stora röda drakens slaveri. Men ingen ska känna oro. Allt kommer att åstadkommas genom mina ord; ingen människa kan delta, och ingen människa kan göra det arbete som jag ska utföra. Jag ska rensa luften i alla länder och utplåna alla spår av demonerna på jorden. Jag har redan börjat, och jag ska inleda det första steget av mitt tuktans verk i den stora röda drakens boning. Därmed kan man se att min tuktan har drabbat hela universum, och att den stora röda draken och alla sorters orena andar kommer att vara maktlösa att undkomma min tuktan, för jag ser på alla länder. När mitt verk på jorden är fullbordat, det vill säga när domens era kommer till ett slut, ska jag tukta den stora röda draken i allas åsyn. Mitt folk ska se min rättfärdiga tuktan av den stora röda draken, utgjuta lovord på grund av min rättfärdighet och för alltid upphöja mitt heliga namn på grund av min rättfärdighet. Sedan ska ni utföra er plikt officiellt, och lovorda mig officiellt i alla länder, i evigheters evighet!

 

När domens era når sin höjdpunkt, ska jag inte skynda att avsluta mitt verk, utan jag ska integrera beviset på tuktans era med det och låta detta bevis ses av hela mitt folk; och i detta ska större frukt födas fram. Detta bevis är det sätt genom vilket jag tuktar den stora röda draken, och jag ska få mitt folk att skåda det med egna ögon, så att de ska lära känna mer av mitt sinnelag. Den tid som mitt folk gläds åt mig är när den stora röda draken är tuktad. Att få den stora röda drakens folk att resa sig och revoltera mot den är min plan och den metod genom vilken jag gör mitt folk fullkomligt, och det är ett utmärkt tillfälle för hela mitt folk att växa till i livet. När den klara månen går upp splittras med ens den lugna natten. Trots att månen är i spillror, är människan på gott humör och sitter fridfullt i månskenet och beundrar den vackra scenen i ljuset. Människan kan inte beskriva sina känslor; det är som om hon vill slunga sina tankar tillbaka till det förflutna, som om hon vill se in i framtiden, som om hon njuter av nutiden. Ett leende dyker upp i hennes ansikte, och i den behagliga luften sprider sig en frisk doft; när en stilla bris börjar blåsa upptäcker människan den rika vällukten, och hon tycks som berusad av den, oförmögen att väcka sig själv. Detta är just den tidpunkt då jag personligen har kommit bland människor, och människan har en förstärkt förnimmelse av den rika aromen, och därmed lever alla människor mitt i denna väldoft. Jag har fred med människan; hon lever i harmoni med mig, är inte längre avvikande i sin aktning för mig; jag beskär inte längre människans brister, det finns inte längre en dyster uppsyn i människans ansikte, och döden hotar inte längre hela mänskligheten. I dag rycker jag fram tillsammans med människan, in i tuktans era, och går framåt sida vid sida med henne. Jag gör mitt verk, det vill säga, jag slår ner min stav bland människorna och den faller över det som är upproriskt i människan. I människans ögon tycks min stav ha särskilda krafter: Den drabbar alla dem som är mina fiender och skonar dem inte lättvindigt; bland alla som motsätter sig mig, utför staven sin inneboende funktion; alla de som är i mina händer gör sin plikt enligt min ursprungliga avsikt, och de har aldrig trotsat mina önskemål eller ändrat sin substans. Som ett resultat ska vattnen dåna, bergen störta samman och de stora floderna upplösas. Människan ska för evigt vara hemfallen åt förändring. Solen ska fördunklas och månen mörkna, människan ska inte ha fler dagar då hon lever i fred, det ska vara slut på tider av lugn i landet, himlarna ska aldrig igen förbli lugna och tysta, och ska aldrig igen bestå. Allting ska förnyas och återfå sitt ursprungliga utseende. Alla hushåll på jorden ska splittras och alla jordens nationer slitas i stycken. De dagar då man och hustru återförenades ska vara över, mor och son ska aldrig träffas igen, far och dotter ska aldrig komma samman igen. Allt som brukade finnas på jorden ska krossas av mig. Jag ger inte människor möjlighet att släppa ut sina känslor, för jag saknar känslor och har kommit att i viss mån avsky människors känslor. Det är på grund av känslorna mellan människor som jag har kastats åt sidan och på så sätt har jag blivit ” en annan” i deras ögon. Det är på grund av känslorna mellan människor som jag har blivit glömd. Det är på grund av sina känslor som människan tar tillfället i akt att plocka fram sitt ”samvete”. Det är på grund av sina känslor som hon alltid är trött på min tuktan. Det är på grund av sina känslor som hon kallar mig orättvis och orättfärdig och säger att jag är likgiltig för människans känslor i min hantering av ting. Har jag också släktingar på jorden? Vem har någonsin, som jag, arbetat dag och natt utan tanke på mat eller sömn för hela min förvaltningsplans skull? Hur skulle människan kunna vara jämförbar med Gud? Hur skulle hon kunna vara förenlig med Gud? Hur skulle Gud, som skapar, kunna vara av samma slag som människan, som är skapad? Hur skulle jag alltid kunna leva och agera tillsammans med människan på jorden? Vem bekymrar sig för mitt hjärta? Gör människans böner det? Jag samtyckte en gång till att ansluta mig till människan och vandra tillsammans med henne – och ja, ända till denna dag har människan levt under min omsorg och mitt beskydd, men när kommer den dag då människan kan skilja sig från min omsorg? Trots att människan aldrig har brytt sig om mitt hjärta – vem kan fortsätta leva i ett land utan ljus? Det är bara på grund av mina välsignelser som människan har levt till idag.

4 april 1992

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23 24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Maj 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Blogkeen
Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Bloglovin'

Bible

Bible


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se