Alla inlägg under april 2019

Av Stina - Tisdag 30 april 00:36

Alla är ni glada över att få belöningar inför Gud och få vara föremål för hans välvilja inför hans ögon. Detta är varje persons önskan efter att hon har kommit till tro på Gud, för människan strävar helhjärtat efter högre ting och ingen vill komma efter andra. Detta är människans natur. Just därför försöker många av er ständigt ställa er in hos Gud i himlen, men i själva verket är er lojalitet och uppriktighet gentemot Gud långt mindre än er lojalitet och uppriktighet gentemot er själva. Varför säger jag detta? På grund av att jag inte alls erkänner er lojalitet till Gud, och jag förnekar också att den Gud som finns i era hjärtan verkligen existerar. Det vill säga, den Gud som ni dyrkar, den vaga Gud som ni beundrar, existerar inte alls. Skälet till att jag kan säga det så definitivt är att ni är alltför långt borta från den sanna Guden. Anledningen till att ni har lojalitet är att ni har en avgud inom era hjärtan, och vad det gäller mig, den Gud som varken framstår som stor eller liten i era ögon, är allt ni gör att erkänna mig med ord. När jag talar om ert stora avstånd från Gud, tänker jag på hur långt borta ni är från den sanna Guden, medan den vaga Guden verkar vara nära till hands. När jag säger ”varken stor”, syftar det på hur den Gud som ni tror på i dag bara verkar vara en människa utan stora förmågor; en människa som inte är särskilt upphöjd. Och när jag säger ”eller liten”, betyder det att även om denna människa inte kan frammana vinden och befalla regnet, kan han ändå åkalla Guds Ande för att utföra det verk som skakar himlen och jorden, och gör människan helt förvirrad. Utåt sett verkar ni alla vara väldigt lydiga mot denna Kristus på jorden, men i själva verket varken tror ni på honom eller älskar honom. Vad jag menar är att den ni verkligen tror på är den där vaga Guden i era känslor, och den ni verkligen älskar är den Gud ni längtar efter natt och dag, men som ni aldrig har sett personligen. Vad det gäller denna Kristus, är er tro obetydlig, och er kärlek till honom är obefintlig. Tro innebär övertygelse och tillit; kärlek innebär vördnad och beundran i hjärtat, att aldrig skiljas åt. Men er tro på och kärlek till dagens Kristus kommer inte i närheten av detta. Vad det gäller tro, hur tror ni på honom? Vad det gäller kärlek, på vilket sätt älskar ni honom? Ni har helt enkelt ingen förståelse för hans sinnelag, än mindre har ni kunskap om hans substans, så hur tror ni på honom? Vad är verkligt i er tro på honom? Hur älskar ni honom? Vad är verkligt i er kärlek till honom?

 

Många har följt mig till denna dag utan att tveka, och under dessa år har ni alla lidit av stor utmattning. Jag har helt förstått allas er medfödda karaktär och vanor, och det har varit ytterst mödosamt att interagera med er. Det är synd att fastän jag har fått mycket information om er, har ni inte den minsta förståelse för mig. Inte undra på att folk säger att ni blev lurade av en människa i ett förvirrat ögonblick. Ni förstår ingenting av mitt sinnelag, och än mindre kan ni fatta vad som finns i mitt sinne. Era missförstånd om mig strör salt i såren, och er tro på mig är fortfarande en förvirrad tro. I stället för att säga att ni tror på mig, skulle det vara mer passande att säga att ni försöker ställa er in hos mig och fjäska för mig. Era motiv är mycket enkla – vem som helst som kan belöna mig skall jag följa, och vem som helst som kan hjälpa mig att undkomma de stora katastroferna skall jag tro på, oavsett om han är Gud eller någon viss Gud. Inget av detta spelar någon roll för mig. Det finns många sådana personer bland er, och detta tillstånd är mycket allvarligt. Om ett test görs, en dag, för att se hur många av er som tror på Kristus på grund av att ni har insikt i hans substans, är jag rädd att ingen av er kommer att kunna göra vad jag önskar. Så det skulle inte skada för var och en av er att överväga denna fråga: Den Gud som ni tror på är helt annorlunda än jag, och eftersom det är så, vad är då det väsentliga i er tro på Gud? Ju mer ni tror på er så kallade Gud, desto längre bort från mig förirrar ni er. Vad är då kärnan i denna fråga? Jag är säker på att ingen av er någonsin har övervägt denna fråga, men har allvaret i denna fråga förespeglat er? Har ni tänkt på konsekvenserna av att fortsätta med denna form av tro?

 

Problemen ni står inför är många, och ingen av er är duktig på att komma med lösningar. Om detta skulle fortsätta, är ni själva de enda som riskerar att förlora på det. Jag skall hjälpa er att inse problemen, men det vilar på er att hitta lösningar.

Jag uppskattar väldigt mycket dem som inte hyser misstankar mot andra, och jag gillar också mycket dem som beredvilligt accepterar sanningen; dessa två typer av människor visar jag stor omsorg med, för i mina ögon är de ärliga människor. Om du är väldigt svekfull, kommer du att ha ett bevakat hjärta och misstankar mot alla frågor och alla människor. Av denna anledning är din tro på mig byggd på misstankens grund. Ett sådant slags tro kommer jag aldrig att kännas vid. Om man saknar genuin tro, kommer man att hamna ännu längre bort från verklig kärlek. Och om du kan tvivla på Gud och spekulera om honom, då är du utan tvekan den mest svekfulla av människor. Du spekulerar i huruvida Gud kan vara lik människan: oförlåtligt syndfull, med ringa karaktär, utan ärlighet och förnuft, i avsaknad av rättskänsla, hemfallen åt illvillig, försåtlig och listig taktik, samt glad över ondska, mörker och så vidare. Är inte anledningen till att människan har sådana tankar, att hon inte har minsta kunskap om Gud? Detta slags tro är inget annat än synd! Dessutom finns det till och med vissa som tror att de som behagar mig inte är annat än lismare och smickrare, och att de som brister i dessa färdigheter inte kommer att vara välkomna, utan förlora sin plats i Guds hus. Är detta all den kunskap ni har snappat upp under dessa många år? Är detta vad ni har vunnit? Och er kunskap om mig slutar inte med dessa missförstånd; än värre är er hädelse mot Guds Ande och ert smädande av himlen. Det är därför jag säger att en sådan tro som er endast kommer att få er att förirra er ännu längre bort från mig och opponera ännu mer mot mig. Under många års arbete har ni sett många sanningar, men vet ni vad mina öron har hört? Hur många av er är villiga att acceptera sanningen? Ni tror alla att ni är villiga att betala priset för sanningen, men hur många har verkligen lidit för sanningen? Allt som finns i era hjärtan är orättvisa, och därför anser ni att någon, oavsett vem hon än är, är bedräglig och förvrängd. Ni tror till och med att Gud inkarnerad, precis som en vanlig människa, skulle sakna ett vänligt hjärta eller en välvillig kärlek. Än mer tror ni att en ädel karaktär och en barmhärtig, välvillig natur bara existerar hos Gud i himlen. Och ni anser att ett sådant helgon inte existerar, och att bara mörkret och ondskan regerar på jorden, medan Gud är någonting som människan lämnar in sin längtan efter det goda och vackra till, en legendarisk figur påhittad av människan. I era sinnen är Gud i himlen väldigt rak, rättfärdig och stor, värdig tillbedjan och vördnad, men denna Gud på jorden är bara ett substitut och ett redskap för Gud i himlen. Ni tror att denna Gud inte kan vara likvärdig Gud i himlen, än mindre kan han nämnas i samma andetag som honom. Vad det gäller Guds storhet och ära, tillhör de härligheten hos Gud i himlen, men vad det gäller människans natur och fördärv, är de egenskaper som Gud på jorden har en del i. Gud i himlen är alltid upphöjd, medan Gud på jorden för evigt är obetydlig, svag och inkompetent. Gud i himlen är inte hemfallen åt känslor, bara rättfärdighet, medan Gud på jorden bara har själviska motiv och saknar all rättvisa och förnuft. Gud i himlen har inte minsta förvrängdhet och är för evigt trofast, medan Gud på jorden alltid har en oärlig sida. Gud i himlen har en varm kärlek till människan, medan Gud på jorden inte tar tillräckligt hand om människan, och till och med försummar henne helt och hållet. Denna felaktiga kunskap har länge funnits i era hjärtan och kan även föras vidare in i framtiden. Ni betraktar alla Kristi gärningar utifrån de orättfärdigas synvinkel och ni utvärderar alla hans verk, liksom hans identitet och substans, utifrån de ondskefullas perspektiv. Ni har begått ett stort misstag och gjort det som aldrig har gjorts av dem som fanns före er. Det vill säga, ni tjänar bara den upphöjda Gud i himlen med en krona på sitt huvud och ni betjänar aldrig den Gud ni betraktar som så obetydlig att han är osynlig för er. Är inte detta er synd? Är inte detta ett klassiskt exempel på ert brott mot Guds sinnelag? Ni tillber Gud i himlen. Ni vördar upphöjda bilder och sätter värde på dem som utmärker sig med sin vältalighet. Du tar gärna emot befallningar från den Gud som fyller dina händer med rikedomar och du trånar storligen efter den Gud som kan uppfylla varje önskan du har. Den enda som du inte tillber är den Gud som inte är upphöjd; det enda du hatar är förbindelse med denna Gud som inte någon människa kan ta mycket notis om. Det enda du är ovillig att göra är att tjäna denna Gud som aldrig har gett dig ett enda öre, och den enda som inte kan få dig att längta efter honom är denna oangenäma Gud. Denna typ av Gud kan inte få dig att vidga dina vyer, att känna dig som om du har funnit en skatt, än mindre uppfylla dina önskningar. Varför vill du då följa honom? Har du tänkt på sådana här frågor? Vad du gör förnärmar inte bara denne Kristus; än viktigare, det förnärmar Gud i himlen. Detta tycker jag inte är syftet med er tro på Gud!

 

Ni längtar storligen efter att Gud skall glädja sig åt er, men ni är väldigt långt borta från Gud. Vad är det frågan om? Ni accepterar bara hans ord, men inte hans åtgärder eller hans beskärning; än mindre kan ni acceptera hans ordning, så att ni har fullständig tilltro till honom. Vad är det då frågan om? I den slutliga analysen är er tro ett tomt äggskal som aldrig kan ge upphov till en kyckling. För er tro har inte fört er närmare sanningen eller vunnit liv åt er, utan har i stället fört med sig en skenbar känsla av näring och hopp. Ert syfte med att tro på Gud är detta hopp och denna känsla av näring, snarare än sanningen och livet. Därför säger jag att vägen för er tro på Gud inte är något annat än att försöka ställa sig in hos Gud genom inställsamhet och skamlöshet, och den kan på intet sätt betraktas som en sann tro. Hur skall en kyckling kunna komma från en tro som denna? Med andra ord, hur kan detta slags tro bära frukt? Syftet med er tro på Gud är att använda Gud för att uppfylla era mål. Är inte detta ytterligare ett exempel på era brott mot Guds sinnelag? Ni tror att Gud i himlen existerar, men förnekar att Gud på jorden gör det. Men jag godtar inte era åsikter. Jag lovordar bara de människor som håller fötterna på jorden och tjänar Gud på jorden, men aldrig dem som aldrig erkänner Kristus som finns på jorden. Oavsett hur lojala sådana människor är mot Gud i himlen, kommer de inte undan min hand, som bestraffar de ondskefulla. Dessa människor är de ondskefulla; de är ondskefulla som motsätter sig Gud och som aldrig villigt har lytt Kristus. Naturligtvis innefattar deras skara alla de som inte vet och därtill de som inte erkänner Kristus. Tror du att du kan agera som du vill mot Kristus så länge du är lojal mot Gud i himlen? Fel! Din okunnighet om Kristus är okunnighet om Gud i himlen. Oavsett hur lojal du är mot Gud i himlen, är det bara tomt prat och förevändningar, för Gud på jorden är inte bara avgörande för att människan tar emot sanningen och en djupare kunskap, utan ännu mer för att fördöma människan och därefter för att samla in fakta för att straffa de ondskefulla. Har du förstått de fördelaktiga och skadliga utfallen här? Har du upplevt dem? Jag önskar att ni en dag snart skall förstå denna sanning: För att känna Gud, måste man inte bara känna Gud i himlen, utan – ännu viktigare – Gud på jorden. Blanda inte samman dina prioriteringar och låt inte det underordnade ersätta det huvudsakliga. Endast på detta sätt kan du verkligen bygga en bra relation med Gud, komma närmare Gud och föra ditt hjärta närmare honom. Om du har varit troende i många år och länge har varit förbunden med mig, men ändå håller avstånd till mig, då säger jag att det måste vara så att du ofta kränker Guds sinnelag, och ditt slut kommer att bli mycket svårt att räkna ut. Om de många åren av förbindelse med mig inte bara har misslyckats med att göra dig till en person som har mänsklighet och sanningen, utan snarare har inpräntat ondskefulla sätt i din natur, och du inte bara har dubbelt så mycket storhetsvansinne som tidigare, utan dina missförstånd om mig har också mångdubblats, så att du börjar se på mig som din lilla hjälpreda, då säger jag att din plåga inte längre är ytlig utan har trängt ända in i benen på dig. Allt som återstår för dig är att vänta på att planeringen av din begravning görs. Då behöver du inte bönfalla mig att vara din Gud, för du har begått en synd som förtjänar döden, en oförlåtlig synd. Även om jag kunde förbarma mig över dig, kommer Gud i himlen att insistera på att ta ditt liv, för dina brott mot Guds sinnelag är inget vanligt problem, utan av en mycket allvarlig natur. Skyll inte på mig, när stunden kommer, för att jag inte har informerat dig i förväg. Allt handlar om detta: När du förbinder dig med Kristus ‒ Gud på jorden ‒ som en vanlig människa, det vill säga när du tror att denna Gud inte är något annat än en människa, det är då du skall förgås. Detta är min enda varning till er alla.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Söndag 28 april 00:45

Det är många saker som jag hoppas att ni skall åstadkomma. Men era handlingar och era liv är oförmögna att uppfylla mina krav helt och hållet, så jag har inget annat val än att gå rakt på sak och förklara min vilja för er. Med tanke på att ert omdöme är dåligt och er uppskattning också är ringa, är ni nästan fullständigt ovetande om både mitt sinnelag och min substans, och det är därför särskilt angeläget att jag informerar er om dem. Oavsett hur mycket du tidigare förstod eller om du är villig att försöka förstå dessa frågor, måste jag ändå förklara dem för dig i detalj. Dessa frågor är inte helt främmande för er, men ni verkar inte förstå eller vara bekanta med den mening de innehåller. Många av er har bara en svag förståelse och, dessutom, bara en partiell och ofullständig sådan. För att hjälpa er att bättre praktisera sanningen, det vill säga att bättre omsätta mina ord i praktiken, tror jag att det är frågor som dessa som ni först måste lära känna. Annars kommer er tro att förbli vag, hycklande och full av religionens yttre tecken. Om du inte förstår Guds sinnelag, då kommer det att vara omöjligt för dig för att utföra det arbete du borde göra för honom. Om du inte känner till Guds substans, då kommer det att vara omöjligt för dig att visa honom vördnad och fruktan, utan istället kommer du bara att visa honom tanklös försumlighet och undanflykter, och därtill ohjälplig hädelse. Även om det verkligen är viktigt att förstå Guds sinnelag och kunskap om Guds substans inte får ignoreras, har ingen någonsin noggrant undersökt eller fördjupat sig i dessa frågor. Det är tydligt att ni alla har avfärdat de administrativa förordningar jag har offentliggjort. Om ni inte förstår Guds sinnelag, så kommer ni lätt att kränka hans sinnelag. Ett sådant brott är detsamma som att reta upp Gud själv, och den oundvikliga frukten av din handling blir en överträdelse mot de administrativa förordningarna. Nu bör du inse att förståelsen av Guds sinnelag för med sig kunskap om hans substans, och att med förståelsen av Guds sinnelag följer förståelsen av de administrativa förordningarna. Visserligen berör många av de administrativa förordningarna Guds sinnelag, men hans sinnelag har inte uttryckts i sin helhet i dem. Därför måste ni ta ytterligare ett steg mot att utveckla er förståelse av Guds sinnelag.

 

Jag talar inte med er idag som i en vanlig konversation, så det tillkommer er att behandla mina ord med försiktighet och dessutom att reflektera ingående över dem. Vad jag menar med detta är att ni har ägnat för lite uppmärksamhet åt de ord jag har sagt. När det gäller Guds sinnelag, är ni till och med ännu mindre villiga att allvarligt fundera över frågan, och det är sällan någon lägger möda på det. Av denna anledning kan jag säga att er tro är bara ett storslaget sätt att tala. Inte ens nu har en enda av er ägnat någon allvarlig ansträngning åt er viktigaste svaghet. Ni har svikit mig efter alla plågor som jag har utstått för er. Inte undra på att ni inte har någon respekt för Gud och lever era liv utan sanning. Hur kan sådana människor anses vara heliga? Himlens lag kommer inte att tolerera en sådan sak! Eftersom du har så lite förståelse för detta, har jag inget annat val än att använda fler andetag.

Guds sinnelag är ett ämne som förefaller alla väldigt abstrakt och som dessutom är något som inte är lätt för alla att acceptera, för hans sinnelag är olikt en människas personlighet. Gud har också hans egna känslor av glädje, ilska, sorg och lycka, men dessa känslor skiljer sig från människans. Gud är vad han är och han har vad han har. Allt han uttrycker och uppenbarar är uttryck för hans substans och hans identitet. Vad han är och vad han har, liksom hans substans och identitet, är saker som inte kan ersättas av någon människa. Hans sinnelag omfattar hans kärlek till mänskligheten, tröst av mänskligheten, hat mot mänskligheten, och än mer, en grundlig förståelse för mänskligheten. Människans personlighet kan däremot vara optimistisk, livfull eller likgiltig. Guds sinnelag är något som hör till alla tings och levande varelsers Härskare, till hela skapelsens Herre. Hans sinnelag representerar ära, makt, upphöjdhet, storhet, och mest av allt, överhöghet. Hans sinnelag är symbolen för auktoritet, symbolen för allt som är rättfärdigt, symbolen för allt som är vackert och gott. Mer än så, det är en symbol för honom som inte kan bli[a]besegrad eller invaderad av mörker och varje fiendemakt, liksom en symbol för honom som inte kan bli förolämpad (och han kommer inte heller att tolerera att bli förolämpad) av någon skapad varelse. Hans sinnelag är symbolen för den högsta makten. Ingen person eller personer kan eller får störa hans verk eller hans sinnelag. Men människans personlighet är inget annat än en symbol för människans obetydliga överlägsenhet över djuren. Människan har ingen myndighet av och för sig själv, ingen självständighet, och ingen förmåga att gå utöver sig själv, men är i sin substans som en som hukar sig, utlämnad åt alla slags personer, händelser och ting. Guds glädje beror på förekomsten och framträdandet av rättfärdighet och ljus; på förstörelsen av mörker och ondska. Han gläder sig eftersom han har kommit med ljuset och ett gott liv till mänskligheten; hans glädje är en rättfärdig glädje, en symbol för förekomsten av allt det som är positivt och, än mer, en symbol för gynnsamhet. Guds ilska beror på förekomsten av orättvisa och den oreda som den orsakar som skadar hans mänsklighet; på grund av förekomsten av ondska och mörker, på grund av förekomsten av sådant som tränger ut sanningen, och än mer på grund av förekomsten av sådant som motsätter sig det som är gott och vackert. Hans ilska är en symbol för att allt det negativa inte längre existerar, och är dessutom en symbol för hans helighet. Hans sorg beror på mänskligheten, som han har förhoppningar för men som har fallit i mörker, eftersom det verk han utför med människan inte når upp till hans förväntningar, och eftersom inte hela den mänsklighet han älskar kan leva i ljuset. Han känner sorg för den oskyldiga mänskligheten, för den ärliga men okunniga människan, och för den människa som är god men bristfällig i sina egna uppfattningar. Hans sorg är en symbol för hans godhet och för hans barmhärtighet, en symbol för skönhet och vänlighet. Hans lycka kommer, naturligtvis, från att besegra sina fiender och få människans tilltro. Mer än så, den uppstår ur fördrivningen och förstörelsen av alla fiendekrafter, och eftersom mänskligheten får ett gott och fridfullt liv. Guds lycka är olik människans glädje; den är snarare känslan av att samla goda frukter, en känsla ännu större än glädje. Hans lycka är en symbol för hur mänskligheten bryter sig loss från lidande från denna tid och framåt, och en symbol för hur mänskligheten träder in i en värld av ljus. Mänsklighetens känslor, å andra sidan, uppstår alla med tanke på hennes egna intressen, inte för rättfärdighet, ljus eller det som är vackert, och allra minst för den nåd som himlen skänker. Mänsklighetens känslor är själviska och tillhör mörkrets värld. De existerar inte för viljans skull, än mindre för Guds plan, och därför kan människan och Gud aldrig omtalas i samma andetag. Gud är för evigt oöverträfflig och evigt ärofull, medan människan för evigt är ringa, för evigt värdelös. Det beror på att Gud ständigt gör uppoffringar och ägnar sig åt mänskligheten; människan roffar dock alltid åt sig och strävar endast för sig själv. Gud anstränger sig alltid för mänsklighetens överlevnad, men människan bidrar aldrig med något för ljusets eller rättfärdighetens skull. Även om människan anstränger sig en tid, är det så svagt att det inte tål ett enda slag, för människans ansträngning sker alltid för hennes egen skull och inte för andra. Människan är alltid självisk, medan Gud är evigt osjälvisk. Gud är källan till allt som är rättvist, gott och vackert, medan människan är den som kommer efter och ger uttryck för all slags fulhet och ondska. Gud kommer aldrig att ändra sin substans av rättfärdighet och skönhet, men människan är fullständigt kapabel att, när som helst och i alla situationer, förråda rättfärdigheten och förirra sig långt bort från Gud.

 

Varje mening jag har talat innefattar Guds sinnelag. Ni gör klokt i att noga fundera över mina ord, och ni kommer säkerligen att ha stor nytta av dem. Guds substans är mycket svår att förstå, men jag hoppas att ni alla åtminstone har en idé om Guds sinnelag. Jag hoppas därmed att ni kommer att visa mig och göra mer av det som inte förolämpar Guds sinnelag. Då kommer jag att bli uppmuntrad. Till exempel, bevara i alla lägen Gud i ditt hjärta. När du handlar, gör det i enlighet med hans ord. Sök hans avsikter i allt du gör, och avstå från att göra det som förolämpar och vanhedrar Gud. Än mindre bör du lägga Gud åt sidan för att fylla det framtida tomrummet i ditt hjärta. Om du gör det, kommer du att ha förolämpat Guds sinnelag. Återigen, förutsatt att du aldrig har gjort hädiska uttalanden eller klagomål mot Gud, i hela ditt liv, och förutsatt att du kan uppfylla ordentligt allt som han har anförtrott dig och dessutom kan underkasta dig alla hans ord, i hela ditt liv, så kommer du att ha undvikit att bryta mot de administrativa förordningarna. Till exempel, om du någonsin har sagt ”Varför tror jag inte att han är Gud?”, ”Jag tror inte att dessa ord är mer än en upplysning från den Helige Ande”, ”Enligt min åsikt är inte allt som Gud gör nödvändigtvis rätt”, ”Guds mänsklighet är inte överlägsen min”, ”Guds ord är helt enkelt inte trovärdigt”, eller andra sådana dömande kommentarer, då uppmanar jag dig att oftare bekänna och ångra dina synder. Annars kommer du aldrig att ha en chans att få förlåtelse, för du förolämpar inte en människa, utan Gud själv. Du kanske tror att du dömer en människa, men Guds Ande ser inte på det på det sättet. Din brist på respekt för hans kött är samma sak som att inte respektera honom. Eftersom det är så, har du inte förolämpat Guds sinnelag? Du måste komma ihåg att allt som är gjort av Guds Ande är gjort för att skydda hans verk i köttet och för att detta verk skall göras väl. Om du försummar detta, då säger jag att du är någon som aldrig kommer att kunna lyckas med att tro på Gud. För du har provocerat fram Guds vrede, så han skall använda ett passande straff för att lära dig en läxa.

 

Att lära känna Guds substans är ingen bagatell. Du måste förstå hans sinnelag. På detta sätt kommer du, gradvis och omedvetet, att lära känna Guds substans. När du har kommit till denna kunskap, kommer du att upptäcka att du rör dig framåt, in i ett högre och vackrare tillstånd. Till sist kommer du att skämmas så mycket över din vedervärdiga själ, att du känner att det inte finns någonstans där du kan gömma dig. Vid den tidpunkten kommer det att finnas mindre och mindre i ditt uppträdande som förolämpar Guds sinnelag, ditt hjärta kommer närmare och närmare Gud, och gradvis växer en kärlek till honom i ditt hjärta. Detta är ett tecken hur mänsklighetens träder in i ett vackert tillstånd. Men ni har ännu inte uppnått det. När ni stressar fram och tillbaka för ert ödes skull, vem skulle kunna ha lust att försöka förstå Guds substans? Om detta fortsätter kommer ni omedvetet att bryta mot de administrativa förordningarna, för ni förstår alltför lite av Gud sinnelag. Är det därmed inte så att det som ni nu gör lägger grunden för era brott mot Guds sinnelag? Att jag ber er att förstå Guds sinnelag står inte i strid med mitt verk. För om du ofta bryter mot de administrativa förordningarna, vem av er kan då undkomma straff? Skulle mitt verk då inte ha varit helt förgäves? Därför ber jag er fortfarande, förutom att ni skall rannsaka ert beteende, att ni skall vara försiktiga med de steg ni tar. Detta är det högre krav som jag ställer på er, och jag hoppas att ni alla kommer att noggrant överväga det och ägna det er uppriktiga uppmärksamhet. Om det skulle komma en dag då era handlingar provocerar mig till en stormande vrede, då är det bara ni som får överväga konsekvenserna, och det kommer inte att finnas någon annan som bär straffet i ert ställe.

 

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten lyder ”det är en symbol för att vara oförmögen att vara”.

b. Den ursprungliga texten lyder ”liksom en symbol för att vara oförmögen att bli förolämpad (och inte tolerera att bli förolämpad)”.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

ANNONS
Av Stina - Fredag 26 april 00:08

Den som tror på Gud ska inte vara lojal mot någon annan än honom i allt, och ska kunna anpassa sig till hans vilja i allt. Men trots att alla förstår denna dogm, dessa tydliga och ytterst grundläggande sanningar, är de inte fullt uppenbara för människan på grund av hennes olika brister, så som okunnighet, orimlighet och ‌fördärvande. Därför bör Jag, innan Jag beslutar något om ert öde, först berätta för er om några saker som är av yttersta vikt för er. Innan Jag fortsätter bör ni först förstå detta: Mina ord här är sanningar riktade till hela mänskligheten, och inte riktade endast till någon särskild person eller typ av person. Därför bör ni koncentrera er på att ta emot Mina ord utifrån sanningens ståndpunkt och upprätthålla en inställning som karaktäriseras av odelad uppmärksamhet och uppriktighet. Ignorera inte ett enda ord eller sanning som Jag säger, och se inte på alla Mina ord med förakt. Jag ser att mycket av det ni gör i ert liv är irrelevant för sanningen, så därför ber Jag er uttryckligen att bli sanningens tjänare och inte låta er förslavas av ondska och fulhet. Trampa inte på sanningen, och besudla inget hörn i Guds hus. Detta är Min förmaning till er. Nu ska Jag börja tala om det aktuella ämnet:

Först och främst: för ert eget ödes skull bör ni söka Guds godkännande. Det betyder att ni, eftersom ni inser att ni räknas till Guds hus, bör ge honom sinnesfrid och behaga honom i allt. Med andra ord måste era handlingar vara principfasta och i enlighet med sanningen. Om detta ligger bortom din förmåga kommer du att föraktas och avvisas av Gud och stötas bort av alla människor. Om du har fallit dithän kan du inte längre räknas som tillhörig i Guds hus. Det är vad det innebär att inte ha Guds godkännande.

 

För det andra bör ni veta att Gud tycker om hederliga människor. Trofasthet är Guds själva substans, så hans ord går alltid att lita på. Dessutom är hans handlingar felfria och oomtvistliga. Det är skälet till att Gud tycker om dem som är fullständigt ärliga mot honom. Ärlighet betyder att ge Gud sitt hjärta, att aldrig vara falsk mot honom, att vara öppen mot honom i allt, att aldrig dölja sanningen, att aldrig göra något som bedrar dem som står ovanför dig eller vilseleder dem som står under dig, samt att aldrig göra något bara för att ställa dig in hos Gud. Kort sagt innebär ärlighet att man avstår från orenhet i såväl ord som handling och inte bedrar Gud eller andra människor. Det Jag säger är mycket enkelt, men för er är det dubbelt svårt. Många blir hellre förvisade till helvetet än talar och handlar ärligt. Det är inte så konstigt att Jag har en annan behandling på lager för dem som är oärliga. Jag begriper förstås mycket väl vilka svårigheter ni möter när ni försöker vara ärliga. Ni är mycket intelligenta allihop, och ni är duktiga på att ta måttet på en gentleman med er egen futtiga lilla tumstock – på grund av det blir Mitt arbete mycket enklare. Och eftersom ni alla bär era hemligheter nära bröstet, i så fall ska Jag skicka er, en efter en, in i katastrofen för att genomgå ett ”eldprov”, så att ni hädanefter blir fullständigt hängivna tron på Mina ord. Till sist ska Jag rycka orden ”Gud är en trofast Gud” från era läppar, varpå ni ska slå er för bröstet och klaga: “Bedrägligt är människans hjärta.” Vad kommer er sinnesstämning vid denna kritiska punkt att vara? Jag föreställer Mig att ni inte längre kommer att vara lika uppfyllda av er egen viktighet som ni är nu. Och än mindre kommer ni att vara ”alltför djupsinniga för att kunna förstås”, som ni är nu. En del beter sig propert och dygdigt och framstår som särskilt ”väluppfostrade” i Guds närvaro, men de blir upproriska och tappar självbehärskningen i Andens närvaro. Skulle ni räkna en sådan person till de ärliga? Om du är en hycklare och skicklig på att ha med andra att göra, så säger Jag att du definitivt är en som trilskas med Gud. Om dina ord är fulla av ursäkter och värdelösa rättfärdiganden, då säger Jag att du är en person som är starkt motvillig till att omsätta sanningen i praktiken. Om du har många förtroenden som du inte vill berätta om, och om du är ovillig att blotta dina hemligheter – det vill säga, dina svårigheter – för andra så att du kan söka ljusets väg, då säger Jag att du är en som inte med lätthet kommer att få ta emot frälsningen eller träda fram ur mörkret. Om det behagar dig att söka sanningens väg, nå, då är du en som alltid vandrar i ljuset. Om du är glad att stå till tjänst i Guds hus, att arbeta flitigt och noggrant utan erkännande, att alltid ge och aldrig ta, då säger Jag att du är ett lojalt helgon, för du söker ingen belöning utan är bara en ärlig människa. Om du är beredd att vara uppriktig, om du är villig att ge ditt allt, om du kan offra livet för Gud och vara ett vittne, om du är ärlig till den grad att du bara vill tillfredsställa Gud utan tanke på dig själv eller på att få något i gengäld, då säger Jag att dessa människor är de som vårdas i ljuset och som för alltid kommer att leva i riket. Du bör veta huruvida du har verklig tro och lojalitet inom dig, om du har ett förflutet med lidande för Gud och om du har överlämnat dig helt och fullt till Gud. Om du brister i något av detta, då bär du fortfarande inom dig olydnad, bedräglighet, girighet och klagan. Eftersom ditt hjärta är långt ifrån uppriktigt har du aldrig fått ta emot ett positivt erkännande från Gud, och du har aldrig levt i ljuset. Hur en människas öde blir hänger till sist på huruvida hon har ett ärligt och blodrött hjärta och huruvida hon har en ren själ. Om du är mycket oärlig, har ett illvilligt hjärta och en oren själ, då kommer ditt öde helt säkert att bli att komma till den plats där människan straffas. Om du påstår att du är mycket ärlig, men ändå aldrig förmår agera i enlighet med sanningen eller tala ett sant ord, förväntar du dig då fortfarande att Gud ska belöna dig? Hoppas du fortfarande på att bli hans ögonsten? Är inte det en befängd förväntan? Du bedrar Gud i allt, så hur skulle Guds hus kunna hysa någon som dig, vars händer är smutsiga?

 

Den tredje saken som Jag vill säga er är detta: Varje människa har, under loppet av sitt liv med tro på Gud, gjort motstånd mot vilselett Gud vid flera tillfällen. En del missgärningar behöver inte noteras som brott, men några är oförlåtliga. Många gärningar innebär en överträdelse av Guds grundläggande påbud, det vill säga, de ‌förolämpar Guds sinnelag. Många som oroar sig för sitt eget öde kanske frågar sig vilka dessa gärningar är. Ni ska veta att ni är arroganta och högmodiga av naturen, och att ni är ovilliga att underkasta er fakta. Av det skälet ska Jag berätta mer efter hand, allteftersom ni reflekterar över er själva. Jag uppmanar er att tillägna er en bättre förståelse för vilka de grundläggande påbuden är, och att göra en ansträngning att lära känna Guds sinnelag. Annars blir det svårt för er att hålla tand för tunga och inte hemfalla åt högmodigt tal, och då kommer ni ovetande att förolämpa Guds sinnelag, falla ner i mörkret och förlora ljuset och Den Helige Andes närvaro. För era gärningar är utan principer. Om du gör eller säger någonting som du inte borde göra eller säga, då ska du drabbas av en passande bestraffning. Var viss om att även om du själv saknar principer för ord och gärning, saknar inte Gud sådana principer. Anledningen till att du blir bestraffad är att du har gjort orätt mot Gud, inte mot en annan människa. Om du begår många brott mot Gud i ditt liv kommer du med säkerhet att bli ett helvetets barn. För en människa kanske det ser ut som om du bara har gjort några få saker som inte stämt överens med sanningen, men inte mer. Men är du medveten om att du i Guds ögon redan är en som inte har fler syndoffer? För du har brutit mer än en gång mot Guds grundläggande påbud, och dessutom utan att visa något tecken på ånger, så därför har du inget annat val än att falla ner i helvetet, där Gud straffar människan. Ett fåtal människor har, medan de följt Gud, begått några gärningar i strid mot principerna, men efter att ha mött konsekvenserna och fått vägledning har de gradvis upptäckt sitt eget ‌fördärvande, därefter slagit in på verklighetens rätta väg och de fortsätter, väl förankrade, än idag. Sådana människor är de som blir kvar till sist. Men det är de ärliga Jag söker. Om du är ärlig och handlar principfast, då kan du bli Guds förtrogna. Om dina handlingar inte ‌förolämpar Guds sinnelag, och om du söker Guds vilja och vördar Gud i ditt hjärta, då håller din tro måttet. Den som inte vördar Gud, och vars hjärta inte skälver av fruktan, överträder lätt Guds grundläggande påbud. Många tjänar Gud med hjälp av sin hänförelse, men de förstår inte Guds grundläggande påbud, och än mindre vad hans ord faktiskt innebär. Så trots att de haft goda avsikter slutar det ofta med att de gör saker som stör Guds ‌förvaltning. I svårare fall blir de förvisade, mister chansen att fortsätta följa honom, kastas ner i helvetet och kan inte längre ha någonting med Guds hus att göra. Dessa människor arbetar i Guds hus utifrån sina okunniga men goda avsikter, och det slutar med att de förargar Guds sinnelag. Människor tar sitt sätt att tjäna herrar och övermän med sig in i Guds hus och försöker införa samma sätt där, i en fåfäng övertygelse om att de utan problem kan tillämpas där. Aldrig hade de föreställt sig att Gud hade ett lejons sinnelag, inte ett lamms. Därför kan de som möter Gud för första gången inte kommunicera med honom, för Guds hjärta är olikt människans. Först när du förstår många sanningar kan du stegvis lära känna Gud. Denna kunskap utgörs inte av fraser eller dogmer, men den kan användas som en skatt genom vilken du kommer Gud nära, och som bevis för att du behagar honom. Om du saknar kunskapens verklighet och inte är rustad för sanningen, då kan ditt hängivna tjänande bara framkalla Guds avsky och vämjelse. Vid det här laget borde du ha förstått att tron på Gud inte blott och bart handlar om teologistudier!

 

Även om Mina förmaningar till er är kortfattade, så är allt Jag beskrivit här det som mest saknas hos er. Var medveten om att det som Jag talar om här är en del av Mitt slutgiltiga arbete bland människorna, för att avgöra människans öde. Jag vill inte utföra mer arbete som inte tjänar någonting till, och Jag vill inte heller fortsätta att vägleda människor som är lika hopplösa som ruttet trä – än mindre sådana som hyser illvilliga avsikter. Kanske kommer ni en dag att förstå de allvarliga avsikterna bakom Mina ord och Mina bidrag till mänskligheten. Kanske får ni en dag grepp om en princip som gör det möjligt för er att avgöra hur ni själva ska sluta.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Onsdag 24 april 15:38

Varje dag som ni nu genomlever är kritisk och oerhört viktig för ert slutmål och ert öde, så ni måste vårda allt det ni äger och varje minut som går. Ni måste göra det mesta av er tid för att ge er själva största vinning, så att ni inte har levt det här livet förgäves. Ni kanske känner er förvirrade över varför jag säger de här orden. Jag är uppriktigt sagt inte nöjd med hur någon av er har handlat. För det hopp jag har haft för er handlar inte bara om vad ni är just nu. Jag kan uttrycka det på det här sättet: Ni står alla på farans brant. Era tidigare rop på frälsning och gamla ambitioner att uppsöka sanningen och söka ljuset närmar sig sitt slut. Det är så ni till sist gottgör mig, med något som jag aldrig har längtat efter. Jag vill inte säga emot fakta, för ni har verkligen gjort mig besviken. Ni kanske inte vill låta saken bero eller acceptera faktum, men jag måste på allvar ställa er frågan: Vad har era hjärtan varit fulla av, under alla dessa år? Mot vem är era hjärtan lojala? Påstå inte att min fråga kommer för plötsligt och fråga mig inte varför jag ställer den. Ni måste veta detta: Det är på grund av att jag känner er alltför väl, bryr mig om er alltför mycket och engagerar för mycket av mitt hjärta i vad ni gör, som jag ständigt ifrågasätter er och utstår oerhörd nöd. Men jag belönas med likgiltighet och outhärdlig uppgivenhet. Så försumliga är ni gentemot mig; hur skulle jag kunna vara ovetande om det? Om ni tror att detta skulle kunna vara möjligt, bevisar det än mer det faktum att ni verkligen inte behandlar mig med vänlighet. Då säger jag er att ni bedrar er själva. Ni är alla så klipska att ni inte vet vad ni gör; hur skall ni då kunna ge mig en redovisning?

 

Den viktigaste frågan för mig är mot vem era hjärtan är lojala. Jag skulle också vilja att var och en av er samlar era tankar och frågar er själva vem du är lojal mot och för vem du lever. Ni kanske aldrig har övervägt den här frågan på allvar, så tillåt mig uppenbara svaret för er.

 

Alla de som minns kommer att erkänna detta faktum: Människan lever för sig själv och är lojal mot sig själv. Jag tror inte att ert svar är helt korrekt, för var och en av er lever sitt eget liv och brottas med sina egna bekymmer. Därför är ni lojala mot de människor ni älskar och de ting som behagar er, men ni är inte helt lojala mot er själva. Eftersom var och en av er påverkas av människorna, händelserna och tingen runtom er är ni inte verkligt lojala mot er själva. Jag säger inte det här för att rekommendera att ni är lojala mot er själva, utan för att avslöja er lojalitet mot vad som helst. Genom alla dessa år har jag aldrig fått någon lojalitet från någon av er. Ni har följt mig under alla dessa år, men ni har inte gett mig ett uns lojalitet. Ni har snarast kretsat omkring de människor ni älskar och de ting som behagar er, till en sådan grad att ni håller dem nära era hjärtan och aldrig någonsin, någonstans, överger dem. När ni är angelägna eller passionerade över någon enda sak som ni älskar, sker det alltid vid ett tillfälle då ni följer mig eller till och med när lyssnar till mina ord. Därför säger jag er, ni använder den lojalitet som jag kräver av er till att istället vara lojala mot och värna om föremålen för er tillgivenhet. Fastän ni kan offra ett eller annat för mig, motsvarar det inte ert allt och det visar inte att det är mig ni verkligen är lojala mot. Ni engagerar er i de förbindelser som ni är passionerade över. Några är lojala mot söner och döttrar, andra mot makar, fruar, rikedomar, arbete, överordnade, status eller kvinnor. Det som ni är lojala mot har ni aldrig känt er trötta eller irriterade på; ni har snarare alltmer längtat efter att ha större kvantitet och kvalitet av de ting som ni är lojala mot, och ni har aldrig förtvivlat. Mig och mina ord knuffar ni alltid ned på sista plats när de gäller de ting som ni är passionerade över. Och ni har inget annat val än att placera dem sist; några lämnar till och med sistaplatsen tom för något som de kan vara lojala mot som de ännu inte har upptäckt. De har aldrig haft något av mig i sina hjärtan. Ni kanske tycker att jag begär för mycket av er eller anklagar er felaktigt, men har ni någonsin tänkt på att ni inte vid något tillfälle har varit lojala mot mig när ni glatt tillbringar tid med er familj? Smärtar det inte er, i tider som dessa? När era hjärtan är fulla av glädje och tar emot lönen för era ansträngningar, känner ni inte er nedslagna över att ni inte har försett er med tillräcklig sanning? När har ni gråtit över att ni inte har fått mitt godkännande? Ni grubblar över och gör stora kraftansträngningar för era söner och döttrar, men är ändå inte nöjda, ni tror att ni inte har varit tillräckligt ihärdiga gentemot dem, att ni inte har lagt ner all er kraft. Men gentemot mig har ni alltid varit försumliga och oengagerade, och bara hållit fast vid mig i minnet och inte varit uthålliga i era hjärtan. Min tillgivenhet och mina ansträngningar passerar alltid er omärkt förbi och ni har aldrig ens försökt förstå. Ni ägnar er åt en stunds eftertanke och tror att det skall räcka. Den här sortens ”lojalitet” är inte den jag har längtat efter, utan den som länge har varit en styggelse för mig. Oavsett vad jag säger, kommer ni likafullt att fortsätta att bara gå med på en eller två saker och vara oförmögna att helt godta det, för ni är alla väldigt säkra och ständigt väljer ni och vrakar vad ni skall godta av de ord jag har talat. Om ni fortfarande är sådana, har jag sätt att bekämpa er självsäkerhet i beredskap. Jag skall göra så att ni erkänner att alla mina ord är sanna och inte någon förvrängning av fakta.

 

Om jag nu skulle placera olika sorters skatter framför er och be er att välja fritt, skulle de flesta av er ‒ om ni visste att[a] jag inte skulle fördöma er ‒ välja rikedomarna och överge sanningen. De bättre bland er skulle avstå från rikedomarna och motvilligt välja sanningen, medan de i mitten skulle ta rikedomarna i ena handen och sanningen i den andra. Skulle då inte ert rätta ansikte bli uppenbart? I valet mellan sanningen och vadhelst ni är lojala mot, kommer ni alla att göra ett sådan val och er inställning kommer att bestå. Är det inte så? Finns det inte många bland er som pendlar mellan rätt och fel? I kampen mellan positivt och negativt, svart och vitt, är ni säkert medvetna om de val ni gjorde mellan familj och Gud, barn och Gud, fred och splittring, rikedom och fattigdom, status och vanlighet, mellan att bli stöttad och övergiven, och så vidare. I valet mellan en fridfull och en brusten familj väljer ni den förra, och det utan tvekan; mellan rikedomar och plikt väljer ni också det förra, då ni till och med saknar viljan att lämna ondskans väg; mellan överflöd och fattigdom väljer ni det förra; mellan söner, döttrar, fruar, makar och mig väljer ni de förra; och mellan föreställning och sanning väljer ni åter igen det förra. Inför alla slags onda gärningar från er sida har jag bokstavligen förlorat mitt förtroende för er. Jag är alldeles förbluffad över att era hjärtan är så motvilliga mot att mjukas upp. Många års engagemang och ansträngning har uppenbarligen bara lett till min uppgivenhet och er misströstan om mig. Trots det växer mitt hopp om er för varje dag som går, för min dag har redan utförligt framställts för var och en. Trots det fortsätter ni att söka efter det som hör till mörkret och ondskan, och ni vägrar att släppa greppet. Vad kommer så att bli resultatet för er? Har ni noga övervägt detta någon gång? Om ni ombads att välja igen, vilken ståndpunkt skulle ni då ha? Skulle det fortfarande vara det förra? Skulle det som ni ger mig fortfarande vara besvikelse och hopplös sorg? Skulle era hjärtan fortfarande utgöra er enda rest av värme? Skulle ni fortfarande vara ovetande om vad ni skall göra för att trösta mitt hjärta? I den här stunden, vilket val gör ni? Kommer ni att underkasta er mina ord eller vara trötta på dem? Min dag har framställts inför era ögon och det ni står inför är ett nytt liv och en ny startpunkt. Trots det måste jag berätta för er att den här startpunkten inte utgör början på tidigare nytt verk, utan slutet på det gamla. Med andra ord, detta är den sista akten. Jag tror att ni alla kommer att förstå vad som är ovanligt med den här startpunkten. Men en dag, inom kort, kommer ni att förstå den sanna meningen med denna startpunkt, så låt oss tillsammans gå förbi den och inleda den kommande finalen! Det jag däremot fortfarande oroar mig över är att ni, när ni står inför orättvisa och rättvisa, alltid väljer det förra. Men allt det tillhör ert förflutna. Jag hoppas också kunna sluta tänka på det som har hänt i ert förflutna, det ena efter det andra, även om det är väldigt svårt. Fast jag har väldigt goda medel för att uppnå det. Låt framtiden ersätta det förgångna och låt skuggorna från ert förflutna skingras i utbyte mot ditt sanna jag av idag. Det här innebär att jag måste besvära er att göra valet än en gång för att mot vem du är lojal.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Tisdag 23 april 10:30

Jag har gjort mycket arbete bland er, och har naturligtvis gjort ett antal yttranden också. Ändå kan jag inte låta bli att känna att mina ord och mitt verk inte riktigt har uppfyllt syftet med mitt verk i de sista dagarna. För i de sista dagarna är inte mitt verk till för en viss persons eller vissa människors skull, utan för att visa mitt inneboende sinnelag. Men av en mängd olika skäl – kanske brist på tid eller ett hektiskt arbetsschema – så har mitt sinnelag inte gjort det möjligt för människan att lära känna mig det minsta. Därför tar jag nu ett stort steg vidare in i min nya plan, in i mitt slutliga verk, för att bläddra upp en ny sida i mitt verk så att alla som ser mig kommer att slå sig för bröstet och gråta och klaga oupphörligt med anledning av min existens. Detta beror på att jag för slutet på mänskligheten till världen, och från och med nu blottlägger jag hela mitt sinnelag för mänskligheten, så att alla som känner mig och alla de som inte gör det skall kunna fröjda sina ögon och se att jag verkligen har kommit till den mänskliga världen, har kommit till jorden där alla ting förökar sig. Detta är min plan, det är min enda ”bekännelse” sedan jag skapade mänskligheten. Jag önskar att ni kunde ägna er odelade uppmärksamhet åt varje rörelse från mig, för min stav pressas åter igen tätt mot mänskligheten, mot alla dem som motsätter sig mig.

 

Tillsammans med himlarna inleder jag det verk jag måste göra. Och alltså går jag fram genom strömmarna av människor och rör mig mellan himmel och jord, utan att någon någonsin uppfattar mina rörelser eller tar notis om mina ord. Därför framskrider min plan fortfarande smidigt. Det är bara det att alla era sinnen har blivit så förlamade att ni inte känner till stegen i mitt verk det allra minsta. Men det kommer förvisso en dag då ni kommer att inse min avsikt. Idag lever jag tillsammans med er och lider tillsammans med er. Jag har sedan länge förstått den inställning som mänskligheten har till mig. Jag önskar inte klargöra något ytterligare, än mindre ge fler exempel på ett smärtsamt ämne för att dra skam över er. Min enda önskan är att ni behåller allt ni har gjort i era hjärtan så att vi kan göra upp era räkenskaper på den dag då vi möts igen. Jag önskar inte falskeligen anklaga någon enda bland er, för jag har alltid handlat rättvist, skäligt och med heder. Naturligtvis önskar jag också att ni kunde vara öppna och ädelmodiga och inte göra något som går emot himlen och jorden och ert samvete. Detta är det enda jag ber er om. Många människor känner sig rastlösa och illa till mods eftersom de har begått ohyggliga felsteg, och många skäms över sig själva eftersom de aldrig har utfört en enda god gärning. Ändå finns det också många som, långt ifrån att känna sig vanhedrade av sina synder, blir värre och värre, och helt sliter av masken som döljer deras ohyggliga drag – som ännu inte hade blottlagts helt – för att sätta mitt sinnelag på prov. Jag bryr mig inte om, och tar inte heller noggrann notis om, någon persons handlingar. Istället gör jag det verk jag borde göra, vare sig det är att samla information, eller färdas omkring, eller göra något som intresserar mig. I viktiga tider går jag vidare med mitt verk bland människorna som planen var från början, inte en sekund för sent eller för tidigt, och med både lätthet och skyndsamhet. Men för varje steg i mitt verk kastas vissa människor åt sidan, för jag föraktar deras insmickrande sätt och deras hycklade underkastelse. De som är avskyvärda för mig kommer helt klart att bli övergivna, antingen avsiktligt eller oavsiktligt. Kort sagt vill jag att alla som jag föraktar skall vara långt borta från mig. Självfallet kommer jag inte att skona de ondskefulla som är kvar i mitt hus. Eftersom dagen för människans straff är nära, har jag inte bråttom att kasta ut alla dessa usla själar, för jag har en egen plan.

 

Nu är den tid då jag avgör slutet för varje person, inte den fas då jag började arbeta med människan. I min förteckning skriver jag ner varje persons ord och gärningar, en i taget, och även deras väg när de följer mig, deras inneboende egenskaper, och deras slutprestation. På så sätt skall ingen slags människa undkomma min hand, och alla skall vara med sin egen sort, så som jag anvisar. Jag bestämmer slutmålet för alla personer, inte utifrån ålder, befattning, mängden lidande eller, minst av allt, i hur hög grad de ber om medömkan, utan efter om de innehar sanningen. Det finns inget annat val än detta. Ni måste inse att alla de som inte följer Guds vilja kommer att bli straffade. Detta är ett oåterkalleligt faktum. Alla de som blir straffade straffas därför på det sättet för Guds rättfärdighet och som vedergällning för sina åtskilliga onda gärningar. Jag har inte gjort en enda ändring i min plan sedan den påbörjades. Saken är bara den, när det gäller människorna, att de som jag riktar mina ord till verkar minska i antal, liksom de som jag verkligen godkänner. Dock vidhåller jag att min plan aldrig har ändrats; snarare är det människans tro och kärlek som hela tiden ändras, hela tiden avtar, till den grad att det är möjligt för varje människa att gå från att fjäska för mig till att bli kylig mot mig eller rentav stöta bort mig. Min inställning till er kommer varken att vara varm eller kall, förrän jag känner äckel och avsky, och slutligen utmäter straff. På dagen för ert straff, kommer jag emellertid fortfarande att se er, men ni skall inte längre kunna se mig. Eftersom livet bland er redan har blivit tröttsamt och tråkigt för mig, har jag självfallet valt olika omgivningar att leva i, för att lättare kunna undvika skadan från era fientliga ord och hålla mig undan ert outhärdligt tarvliga beteende, så att ni inte längre kan bedra mig eller behandla mig på ett rutinmässigt sätt. Innan jag lämnar er, måste jag ändå uppmana er att avhålla er från att göra det som inte är förenligt med sanningen. Istället bör du göra det som är behagligt för alla, det som medför nytta för alla människor, och det som är till nytta för ditt eget slutmål; annars är den som lider mitt i katastrofen ingen annan än du själv.

 

Min barmhärtighet uttrycks över dem som älskar mig och förnekar sig själva. Och det straff som hemsöker de ondskefulla är just ett bevis på mitt rättfärdiga sinnelag, och ännu mer ett vittnesbörd om min vrede. När katastrofen kommer, skall hungersnöd och pest drabba alla dem som motsätter sig mig, och de kommer att gråta. De som har begått all slags ondska, men som har följt mig i många år, kommer inte att undkomma att betala för sina synder; även dessa, som drabbas av en katastrof vars like sällan har setts genom miljoner år, kommer att leva i ett ständigt tillstånd av panik och rädsla. Och de av mina följeslagare som enbart har varit lojala mot mig skall fröjda sig och klappa i händerna över min makt. De kommer att uppleva obeskrivlig belåtenhet och leva i en glädje som jag aldrig förut har skänkt åt mänskligheten. För jag värdesätter människornas goda gärningar och avskyr deras onda gärningar. Sedan jag först började leda mänskligheten har jag ivrigt hoppats på att vinna en grupp människor med samma sinne som jag. Jag har aldrig glömt dem som inte är av samma sinne som jag; jag har med vämjelse bevarat dem i mitt hjärta, och bara väntat på tillfället att hemsöka dem med min vedergällning, som jag kommer att njuta av att se. Min dag har slutligen kommit idag, och jag behöver inte vänta längre!

 

Mitt slutliga verk är inte bara till för att straffa människan utan också för att ställa i ordning människans slutmål. Dessutom är det för att få erkännande från alla för allt som jag har gjort. Jag vill att varje människa skall se att allt jag har gjort är rätt, och att allt jag har gjort är ett uttryck för mitt sinnelag; det är inte människans gärning, och minst av allt naturens, som har frambringat mänskligheten. Tvärtom är det jag som livnär varje levande varelse i skapelsen. Utan min existens kommer mänskligheten bara att förgås och utsättas för olyckornas gissel. Ingen människa kommer någonsin mer att se den fagra solen och månen eller den gröna världen; mänskligheten skall endast möta den kyliga natten och den ostoppbara dödsskuggans dal. Jag är mänsklighetens enda frälsning. Jag är mänsklighetens enda hopp, och dessutom är jag han som hela mänsklighetens existens vilar på. Utan mig kommer mänskligheten omedelbart att bli helt stillastående. Utan mig kommer mänskligheten att drabbas av katastrofer och bli nedtrampade av alla slags spöken, fastän ingen fäster avseende vid mig. Jag har gjort verk som inte kan göras av någon annan, och mitt enda hopp är att människan kan återbetala mig med några goda gärningar. Fastän de som kan återbetala mig är mycket få, kommer jag fortfarande att slutföra min resa i den mänskliga världen och påbörja nästa steg i mitt verk som breder ut sig, för allt mitt rusande fram och tillbaka mitt bland människorna under de här många åren har burit frukt, och jag är mycket belåten. Det jag bryr mig om är inte antalet människor utan snarare deras goda gärningar. I varje fall hoppas jag att ni bereder tillräckligt många goda gärningar för ert eget slutmål. Då kommer jag att bli tillfredsställd; i annat fall kommer ingen av er att undkomma den katastrof som drabbar er. Katastrofen har sitt ursprung i mig och iscensätts naturligtvis av mig. Om ni inte kan framstå som goda i mina ögon, kommer ni inte att kunna undgå att drabbas av katastrofen. Mitt i motgångarna ansågs inte era handlingar och gärningar helt lämpliga, för er tro och kärlek var ihåliga, och ni visade er bara vara antingen skygga eller hårdhudade. Angående detta kommer jag bara att utfärda en dom om huruvida det var gott eller dåligt. Det jag bekymrar mig för är fortfarande hur var och en av er handlar och uttrycker sig, och utifrån detta skall jag fastställa ert slut. Emellertid måste jag klargöra detta: Jag skall inte visa någon mer barmhärtighet till dem som inte visade mig minsta lojalitet i tider av motgång, för min barmhärtighet sträcker sig bara så långt. Dessutom tycker jag inte om någon som en gång har förrått mig, och än mindre tycker jag om att umgås med dem som säljer ut sina vänners intressen. Detta är mitt sinnelag, oavsett vem den personen må vara. Jag måste berätta detta för er: Var och en som krossar mitt hjärta skall inte få något förbarmande från mig en andra gång, och var och en som har varit trogen mot mig skall för alltid förbli i mitt hjärta.

 

 Läs mer: Guds ord


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka


Av Stina - Måndag 22 april 00:58

Livets väg är inget som vem som helst kan äga och den är inte heller enkel att erhålla för alla. Det beror på att livet endast kan komma från Gud, det vill säga endast Gud själv äger livets substans, det finns ingen livets väg utan Gud själv, och därmed är endast Gud livets ursprung och den ständigt framspringande källan med livets levande vatten. Alltsedan han skapade världen har Gud utfört mycket verk som inbegriper livskraft, har utfört mycket verk som ger människan liv och har betalat ett högt pris för att människan ska kunna vinna liv, för Gud själv är evigt liv och Gud själv är den väg genom vilken människan uppstår. Gud lämnar aldrig människans hjärta och lever bland människorna hela tiden. Han har varit den drivande kraften i människans existens, grunden för människans existens och en stor pant för människans existens efter födseln. Han får människan att födas på nytt och gör det möjligt för henne att leva ihärdigt i alla sina roller. Tack vare hans makt och hans aldrig sinande livskraft har människan levt generation efter generation, under vilka makten hos Guds liv har varit stöttepelaren i människans existens, och för vilken Gud har betalat ett pris som ingen vanlig människa någonsin har betalat. Guds livskraft kan förhärska över all annan makt; den överträffar dessutom all annan makt. Hans liv är evigt, hans makt är enastående och hans livskraft kan inte lätt besegras av någon skapad varelse eller fientlig kraft. Guds livskraft existerar och lyser med sin skinande strålglans, oberoende av tid och plats. Guds liv förblir för alltid oförändrat under himlens och jordens omvälvningar. Allting går hädan men Guds liv består, för Gud är upphovet till alltings existens och roten till dess existens. Människans liv härstammar från Gud, och himlens existens beror på Gud och jordens existens har sitt ursprung i Guds livs makt. Inget föremål som äger livskraft kan överträffa Guds suveränitet och inget ting med energi kan frigöra sig från Guds auktoritets räckvidd. På det viset måste alla, oavsett vilka de är, underkasta sig Guds herravälde, alla måste leva under Guds befäl och ingen kan undkomma hans kontroll.

 

Kanske vill du nu få liv eller kanske vill du vinna sanningen. Oavsett vilket, vill du finna Gud, finna den Gud som du kan förlita dig på och som kan förse dig med evigt liv. Om du vill vinna evigt liv måste du först förstå källan till evigt liv och först veta var Gud är. Jag har redan sagt att endast Gud är oföränderligt liv och endast Gud äger livets väg. Eftersom hans liv är oföränderligt är det evigt; eftersom endast Gud är livets väg är Gud själv vägen till evigt liv. Därför bör du först förstå var Gud är och hur du vinner denna väg till evigt liv. Låt oss nu dela gemenskap kring dessa båda frågor, var och en för sig.

 

Om du uppriktigt önskar vinna vägen till evigt liv och om du är omättlig i ditt sökande efter den, svara då först på följande fråga: Var finns Gud idag? Du kanske kommer att svara att Gud, naturligtvis, bor i himlen – han skulle ju knappast bo hemma hos dig, eller hur? Du kanske säger att det är uppenbart att Gud lever i alla ting. Eller så säger du att Gud bor i var och ens hjärta eller att Gud finns i den andliga världen. Jag förnekar inget av detta, men jag måste förtydliga frågan. Det är inte helt riktigt att säga att Gud bor i människans hjärta, men det är inte heller alldeles fel. Det beror på att det bland de troende finns de vars tro är sann och de vars tro är falsk, det finns de som Gud godkänner och de som han inte godkänner, det finns de som gör honom nöjd och de som han avskyr, och det finns de som han gör fullkomlig och de som han eliminerar. Och därför säger jag att Gud endast lever i ett fåtal personers hjärtan och dessa personer är utan tvekan de som uppriktigt tror på Gud, de som Gud godkänner, de som gör honom nöjd och de som han gör fullkomliga. Det är de som är ledda av Gud. Eftersom de är ledda av Gud är dessa de personer som redan har hört och sett Guds väg till evigt liv. De som har en falsk tro på Gud, de som inte är godkända av Gud, de som är föraktade av Gud, de som elimineras av Gud – de ska nödvändigt bli förkastade av Gud, ska nödvändigt fortsätta utan livets väg och ska nödvändigt fortsätta vara ovetande om var Gud finns. De i vars hjärtan Gud lever vet däremot var han finns. De är de människor till vilka Gud skänker vägen till evigt liv och de är de som följer Gud. Vet du nu var Gud finns? Gud finns både i människans hjärta och vid människans sida. Han finns inte bara i den andliga världen och ovan alla ting, utan än mer på jorden där människan existerar. Och därför har de sista dagarnas ankomst lett stegen hos Guds verk in i ett nytt territorium. Gud har suveränitet över alla ting i universum och han är människans stöttepelare i hennes hjärta och dessutom existerar han bland människorna. Endast på detta sätt kan han föra livets väg till mänskligheten och leda in människan på livets väg. Gud har kommit till jorden och lever bland människorna, så att människan kan vinna livets väg och så att människan kan existera. Samtidigt för Gud befäl över alla ting i universum, så att de kan samverka med hans förvaltning bland människorna. Och därmed, om du bara erkänner lärosatsen att Gud finns i himlen och i människans hjärta, men inte erkänner sanningen om Guds existens bland människorna, då ska du aldrig vinna livet och ska aldrig vinna sanningens väg.

 

Gud själv är livet och sanningen, och hans liv och sanning samexisterar. De som saknar förmåga att vinna sanningen ska aldrig vinna liv. Utan sanningens vägledning, stöd och försörjning ska du bara vinna ord, lärosatser och dessutom död. Guds liv är ständigt närvarande och hans sanning och liv samexisterar. Om du inte kan finna sanningens källa kommer du inte att vinna livets näring; om du inte kan vinna livets försörjning har du garanterat ingen sanning, så bortsett från fantasier och föreställningar ska din kropp i sin helhet inte att vara annat än kött, ditt stinkande kött. Du ska veta att böckers ord inte räknas som liv, historieskrivningar kan inte hyllas som sanningen och lärosatser från det förflutna kan inte tjäna som en redogörelse för ord som talas idag av Gud. Endast det som uttrycks av Gud när han kommer till jorden och lever bland människorna är sanningen, livet, Guds vilja och hans nuvarande sätt att verka. Om du tillämpar nedteckningarna av de ord som har talats av Gud sedan förgångna tidsåldrar och fram till idag är du en arkeolog och bästa sättet att beskriva dig är som expert på det historiska arvet. Det beror på att du alltid tror på spår av det verk som Gud utförde i svunna tider, endast tror på den skugga av Gud som finns kvar sedan han tidigare verkade bland människorna och endast tror på den väg som Gud gav sina efterföljare i det förflutna. Du tror inte på riktningen hos Guds verk idag, tror inte på det härliga anletet hos Gud idag och tror inte på sanningens väg som för närvarande uttrycks av Gud. Och därför är du tveklöst en dagdrömmare som helt saknar kontakt med verkligheten. Om du nu fortfarande klamrar dig fast vid ord som inte kan ge människan liv är du en hopplös bit dött trä,[a] för du är för konservativ, för hårdnackad, för oemottaglig för resonemang!

 

Gud som blivit kött kallas Kristus och därför kallas den Kristus som kan ge människor sanningen för Gud. Det finns inget överdrivet i det, för han äger Guds substans och äger Guds sinnelag och vishet i sitt verk, vilka är ouppnåeliga för människan. De som kallar sig Kristus, men inte kan utföra Guds verk, är bedragare. Den verklige Kristus är inte bara manifestationen av Gud på jorden, utan också det särskilda kött som Gud antar då han utför och fullbordar sitt verk bland människan. Detta kött är inte ett som kan bytas ut mot någon människas, utan ett kött som på ett lämpligt sätt kan uppbära Guds verk på jorden och uttrycka Guds sinnelag och väl representera Gud och förse människan med liv. Förr eller senare kommer alla dessa falska Kristus att falla, för även om de påstår sig vara Kristus äger de inget av Kristi substans. Och därför säger jag att Kristi äkthet inte kan definieras av människan, utan besvaras och avgörs av Gud själv. På så vis måste du, om du uppriktigt vill söka livets väg, först erkänna att det är genom att komma till jorden som han skänker livets väg till människan, och du måste erkänna att det är under de sista dagarna som han kommer till jorden för att skänka livets väg till människan. Det här är inte det förflutna; det händer idag.

 

Kristus av de sista dagarna för med sig liv och för med sig den varaktiga och eviga sanningens väg. Denna sanning är den stig genom vilken människan ska vinna liv och den enda stig på vilken människan ska lära känna Gud och bli godkänd av Gud. Om du inte söker den livets väg som Kristus av de sista dagarna ger ska du aldrig vinna Jesu godkännande och aldrig kvalificera dig för att träda in genom porten till himmelriket, för du är både historiens marionett och fånge. De som kontrolleras av regler, av ord, och är fjättrade av historien kommer aldrig att kunna vinna liv och aldrig att kunna vinna det oändliga livets väg. Det beror på att de endast har grumligt vatten som har legat stilla i tusentals år istället för det livets vatten som flödar från tronen. De som inte blir försedda med livets vatten kommer för alltid att förbli lik, Satans leksaker och helvetets söner. Hur kan de då skåda Gud? Om du bara försöker hålla fast vid det förflutna, bara försöker låta allting vara som det är genom att stå still och inte försöker förändra den nuvarande situationen och överge historien, kommer du då inte alltid att vara emot Gud? Stegen i Guds verk är väldiga och mäktiga, som svallande vågor och mullrande åska – ändå sitter du passivt och väntar på förstörelse, håller fast vid din dårskap och gör ingenting. Hur kan du på det viset bli betraktad som någon som följer Lammets steg? Hur kan du rättfärdiga den Gud du håller fast vid som en Gud som alltid är ny och aldrig gammal? Och hur kan orden i dina gulnade böcker föra dig över till en ny tidsålder? Hur kan de leda dig till att söka stegen i Guds verk? Och hur kan de ta dig upp till himlen? Det du håller i dina händer är de ord som endast kan ge tillfällig lindring, inte de sanningar som kan ge liv. De skrifter du läser är sådana som endast kan berika ditt språk, inte visdomsord som kan hjälpa dig att förstå mänskligt liv, än mindre de vägar som kan leda dig till fullkomlighet. Ger inte den motsägelsen dig anledning att reflektera? Låter den dig inte förstå vilka mysterier som den rymmer? Är du i stånd att överlåta dig själv till himlen för att möta Gud på egen hand? Kan du, utan att Gud kommer, ta dig in i himlen själv för att njuta familjelyckan med Gud? Drömmer du fortfarande? Jag föreslår i sådant fall att du slutar drömma och ser på den som verkar nu, på den som nu uträttar verket med att rädda människan i de sista dagarna. Om du inte gör det ska du aldrig vinna sanningen och ska aldrig vinna liv.

De som vill vinna liv utan att förlita sig på den sanning som talas av Kristus är de mest löjeväckande människorna på jorden, och de som inte accepterar livets väg som Kristus för med sig har förlorat sig i fantasier. Och därför säger jag att de som inte accepterar Kristus av de sista dagarna ska för alltid föraktas av Gud. Kristus är människans ingång till riket under de sista dagarna, som ingen kan kringgå. Ingen kan bli fullkomnad av Gud utom genom Kristus. Du tror på Gud och därmed måste du acceptera hans ord och lyda hans väg. Du får inte bara tänka på att vinna välsignelser utan att ta emot sanningen eller acceptera livets försörjning. Kristus kommer under de sista dagarna, så att alla de som uppriktigt tror på honom kan förses med liv. Hans verk är till för att avsluta den gamla tidsåldern och träda in i den nya och utgör den väg som måste följas av alla de som vill träda in i den nya tidsåldern. Om du inte är i stånd att erkänna honom utan istället fördömer, hädar eller till och med förföljer honom ska du nödvändigt brinna i all evighet och kommer aldrig att träda in i Guds rike. För denne Kristus är själv den Helige Andes uttryck, Guds uttryck, den ende som Gud har anförtrott att uträtta hans verk på jorden. Och därför säger jag, att om du inte kan acceptera allt som Kristus av de sista dagarna gör, då hädar du mot den Helige Ande. Den vedergällning som ska drabba den som hädar mot den Helige Ande är uppenbar för alla. Jag säger också till dig att om du motsätter dig Kristus av de sista dagarna och förnekar honom, finns det ingen som kan bära konsekvenserna åt dig. Vidare kommer du från och med den dagen inte att få en ny möjlighet att vinna Guds godkännande; även om du försöker friköpa dig själv kommer du aldrig mer att skåda Guds ansikte. För det du motsätter dig är inte en människa, det du förnekar är inte någon ynklig varelse, utan Kristus. Är du medveten om denna konsekvens? Du har inte gjort ett litet misstag, utan begått ett avskyvärt brott. Och därför råder jag alla att inte visa tänderna inför sanningen eller komma med omdömeslös kritik, för endast sanningen kan ge dig liv och inget annat än sanningen kan låta dig födas på nytt och skåda Guds ansikte.

 

Fotnoter:

a. En bit dött trä: ett kinesiskt talspråk, som betyder ”bortom hjälp”.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Lördag 20 april 08:44

Den gamla tidsåldern är förbi och den nya tidsåldern har kommit. År efter år och dag efter dag har Gud uträttat många verk. Han kom in i världen och gav sig sedan av. Samma cykel har fortlöpt under många generationer. Idag fortsätter Gud som tidigare att göra det verk som han måste, det verk som han har kvar att fullborda, för än idag har han ännu inte trätt in i vila. Från tiden för skapelsen fram till idag har Gud uträttat många verk, men visste du att det verk som Gud uträttar idag är mycket mer än tidigare och att måttstocken är mycket större? Det är därför jag säger att Gud har uträttat något stort bland människorna. Hela Guds verk är mycket viktigt, för människan eller för Gud, för varje inslag i hans verk har ett samband med människan.

 

Eftersom Guds verk varken kan ses eller kännas, än mindre ses av världen, hur kan det då vara något stort? Vad är att betrakta som stort? Säkert kan ingen förneka att hela Guds verk kan anses vara stort, men varför säger jag att det verk som Gud uträttar idag är det? När jag säger att Gud har uträttat något stort omfattar det utan tvekan flera mysterier som det återstår för människan att förstå. Låt oss tala om dem nu.

 

Jesus föddes i en krubba i en tid då man inte kunde acceptera att han fanns, men världen kunde ändå inte stå i vägen för honom, så han levde bland människorna i trettiotre år i Guds omsorg. Under alla dessa levnadsår fick han uppleva hårdheten i världen och prova på livet i misär på jorden. Han åtog sig det tunga ansvaret att bli korsfäst för att förlösa hela mänskligheten. Han förlöste alla syndare som hade levt under Satans domän, och slutligen återvände hans uppståndna kropp till hans viloplats. Nu är Guds nya verk inlett och det är också början på en ny tidsålder. Gud för de förlösta till sitt hus för att påbörja sitt nya frälsningsverk. Den här gången är frälsningsverket grundligare än det var tidigare. Det kommer inte att ske genom att den Helige Ande verkar i människan så att hon kan förändras på egen hand, det kommer inte heller ske genom att Jesu kropp visar sig bland människorna, och minst av allt kommer det att ske på ett annat sätt. Snarare kommer det verket att uträttas och ledas av den inkarnerade Guden själv. Det sker i syfte att föra människan in i det nya verket. Är inte det stort? Gud uträttar inte det verket genom en del av människorna eller genom profetior, utan Gud gör det själv. Somliga kanske säger att detta inte är stort och att det inte kan bringa människan i extas. Trots det vill jag säga till dig att Guds verk inte bara är detta utan något ännu större och ännu mer.

 

Den här gången kommer Gud för att verka, inte i en andlig kropp utan i en helt vanlig sådan. Det är inte bara kroppen för Guds andra inkarnation utan även den kropp som Gud återvänder i. Det är ett helt vanligt kött. I honom kan du inte se något som skiljer sig från andra, men från honom kan du få de sanningar du aldrig har hört tidigare. Detta obetydliga kött är förkroppsligandet av alla sanningens ord från Gud, det som företar sig Guds verk de sista dagarna och ett uttryck för hela Guds sinnelag för att människan ska lära känna det. Har du inte önskat starkt att få se Gud i himlen? Har du inte önskat starkt att förstå Gud i himlen? Har du inte önskat starkt att få se mänsklighetens slutmål? Han kommer att berätta alla de hemligheter för dig som ingen människa har kunnat berätta och han kommer till och med berätta sanningar för dig som du inte förstår. Han är din port in i riket och din vägvisare in i den nya tidsåldern. Ett sådant vanligt kött innefattar många outgrundliga mysterier. Hans gärningar kan vara ofattbara för dig, men målet med hela det verk som han uträttar är tillräckligt för att du ska se att han inte är simpelt kött som människan tror. För han representerar Guds vilja liksom den omsorg som Gud visar mänskligheten i de sista dagarna. Även om du inte kan höra de ord han talar som tycks skaka himmel och jord eller se hans ögon som blossande flammor, och även om du inte kan känna tuktan av hans järnstav, kan du av hans ord höra ilskan hos Gud och veta att Gud visar medlidande med mänskligheten; du kan se Guds rättfärdiga sinnelag och hans visdom, och dessutom inse vilka bekymmer och vilken omsorg Gud har om hela mänskligheten. Guds verk de sista dagarna är att låta människan se Guden i himlen leva bland människor på jorden samt göra det möjligt för människan att lära känna, lyda, vörda och älska Gud. Det är därför han har återvänt till köttet en andra gång. Även om det människan ser idag är en Gud som är densamma som människan, en Gud med näsa och två ögon, och en obetydlig Gud, ska Gud i slutänden visa er att utan denne mans existens kommer himmel och jord att genomgå en kolossal förändring, utan denne mans existens kommer himlen att fördunklas, jorden att bli kaos och hela mänskligheten att leva i hungersnöd och plågor. Han kommer att visa er att Gud, utan frälsningen från de sista dagarnas inkarnerade Gud, skulle ha tillintetgjort hela mänskligheten i helvetet för länge sedan; utan detta kötts existens skulle ni för alltid vara de främsta av syndare och lik evinnerligen. Ni ska veta att utan detta kötts existens skulle hela mänskligheten möta en oundviklig katastrof och finna det svårt att undkomma Guds mer allvarliga bestraffning av mänskligheten de sista dagarna. Utan detta vanliga kötts födelse skulle ni alla befinna er i ett tillstånd där varken liv eller död kommer, oavsett hur ni söker det. Utan detta kötts existens skulle ni idag inte kunna ta emot sanningen och komma inför Guds tron. Ni skulle snarare bli straffade av Gud för era svåra synder. Vet ni? Om det inte vore för Guds återgång till köttet skulle ingen ha möjlighet till frälsning, och om det inte vore för att det köttet kom skulle Gud för länge sedan ha avslutat den gamla tidsåldern. Kan du i sådana fall fortfarande avvisa den andra inkarnationen av Gud? När du kan dra så stor nytta av denne vanlige man, varför skulle du då inte villigt acceptera honom?

 

Guds verk är det som du inte kan begripa. Om du varken kan fatta om ditt beslut är riktigt eller veta om Guds verk kan ha framgång, varför inte pröva din lycka och se om denne vanlige man är till stor hjälp för dig och om Gud har utfört ett stort verk. Men jag måste berätta för dig att människorna på Noas tid hade ätit och druckit, gift sig och gift bort i en sådan omfattning att det blev outhärdligt för Gud att bevittna, så han sände en väldig översvämning för att förstöra mänskligheten och lämnade bara Noas familj på åtta kvar samt fåglar och djur av alla slag. Men i de sista dagarna är de som Gud behåller alla de som har varit lojala mot honom fram till slutet. Även om båda var tider av stort fördärv som var outhärdligt för Gud att bevittna, och mänskligheten i båda tidsåldrarna var så fördärvad att den förnekade Gud som Herre, blev alla människor på Noas tid tillintetgjorda av Gud. Mänskligheten i båda tidsåldrarna har bedrövat Gud väldigt, men Gud har fortsatt vara tålmodig med människorna de sista dagarna fram till nu. Hur kommer det sig? Har ni aldrig funderat över det? Om ni verkligen inte vet, så låt mig berätta det för er. Anledningen till att Gud kan behandla människorna nådigt de sista dagarna är inte att de är mindre fördärvade än människorna på Noas tid eller att de har visat ånger inför Gud, än mindre är det för att Gud inte står ut med att tillintetgöra människorna i de sista dagarna då tekniken har avancerat. Snarare beror det på att Gud har ett verk att utföra i en grupp människor de sista dagarna och det kommer att göras av den inkarnerade Guden själv. Dessutom ska Gud välja en del av den gruppen som föremål för sin frälsning, frukten av hans förvaltningsplan, och föra dessa människor med sig in i nästa tidsålder. Därför har det pris som betalats av Gud, oavsett vad, helt och hållet varit en förberedelse för hans inkarnationsverk de sista dagarna. Allt ni har idag är på grund av det köttet. Det är för att Gud lever i köttet som ni har möjlighet att leva. All lycka har vunnits på grund av denne vanlige man. Inte bara det, i slutänden ska alla nationer tillbe denne vanlige man och även tacka och lyda denne obetydlige man. För det är han som har kommit med sanningen, livet och vägen för att rädda hela mänskligheten, för att lindra konflikten mellan Gud och människan, föra Gud och människan närmare varandra och förmedla tankar mellan Gud och människan. Det är också han som har kommit med ännu större ära till Gud. Är inte en vanlig man som denne värd din tillit och beundran? Är inte ett sådant vanligt kött redo att kallas Kristus? Kan inte en sådan vanlig man vara uttrycket för Gud bland människor? Är inte en sådan man, som hjälper mänskligheten att slippa katastrofer, värd din kärlek och värd att hålla fast vid? Om du avvisar de sanningar som hans mun yttrar och även avskyr att han finns ibland er, vilket blir ditt öde då?

 

Hela Guds verk de sista dagarna utförs av denne vanlige man. Han kommer att skänka dig allt och vidare kan han bestämma allt över dig. Kan en sådan man vara som du tror: en man så enkel att han inte förtjänar att nämnas? Är hans sanning inte nog för att övertyga dig helt? Är vittnesbördet om hans gärningar inte tillräckligt för att övertyga dig helt? Eller är det så att vägen han leder dig på inte är värd för dig att följa? Vad är det som får dig att känna illvilja mot honom och avvisa honom och dra dig undan honom? Det är han som uttrycker sanningen, det är han som erbjuder sanningen och det är han som gör att du kan ha en väg att färdas på. Kan det vara så att du fortfarande inte kan finna spåren av Guds verk i dessa sanningar? Utan Jesu verk kunde mänskligheten inte ha kommit ner från korset, men utan inkarnationen idag kunde de som kom ner från korset aldrig bli anbefallna av Gud eller träda in i den nya tidsåldern. Utan denne vanlige mans ankomst skulle ni aldrig ha möjlighet eller vara berättigade att se Guds sanna ansikte, för ni är alla sådana som för länge sedan borde ha blivit tillintetgjorda. Genom ankomsten av den andra inkarnationen av Gud har Gud förlåtit er och visat er barmhärtighet. Oberoende av det är de ord jag måste lämna er med i slutänden dessa: Denne vanlige man, som är den inkarnerade Guden, är livsavgörande för er. Detta är det stora som Gud redan har uträttat bland människor.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - Fredag 19 april 00:11


De sista dagarnas verk innebär att separera allting utifrån sitt slag, att fullfölja Guds förvaltningsplan, för tiden är nära och Guds dag har kommit. Gud för alla som har trätt in i hans rike, det vill säga alla de som har varit lojala mot honom till slutet, in i Guds egen tidsålder. Men fram tills dess att Guds egen tidsålder kommer är det verk som Gud ska utföra inte att iaktta människans gärningar eller att undersöka människans liv utan att döma hennes upproriskhet, för Gud ska rena alla dem som kommer inför hans tron. Alla de som har följt Guds fotsteg fram till idag är de som har kommit inför Guds tron, och därför blir varje enskild individ som accepterar Guds verk i dess slutliga skede föremål för Guds rening. Med andra ord: alla som accepterar Guds verk i dess slutliga skede blir föremål för Guds dom.

 

”Domen” i de ord som talades tidigare – domen ska börja vid Guds hus – syftar på den dom som Gud fäller idag över dem som kommer inför hans tron de sista dagarna. Kanske finns det de som tror på sådana övernaturliga fantasier som att Gud, när de sista dagarna har kommit, ska ställa upp ett stort bord i himlen, på vilket en vit duk kommer att läggas ut och att han sedan, sittande på en väldig tron med alla människor knäböjande på marken, ska blotta synderna hos var och en och därigenom avgöra om de ska stiga upp till himlen eller ska skickas ner till sjön av eld och svavel. Oavsett människans fantasier kan substansen av Guds verk inte förändras. Människans fantasier är inte annat än tankekonstruktioner som kommer från människans hjärna, sammanfattade och hopfogade av sådant som hon har sett och hört. Därför säger jag, att oavsett hur lysande de föreställda bilderna är, är de inte annat än en teckning och kan inte ersätta planen för Guds verk. Människan har trots allt blivit fördärvad av Satan, så hur kan hon då förstå Guds tankar? Människan föreställer sig att domens verk av Gud är särskilt fantastiskt. Hon tror att domens verk måste vara av kolossala mått och obegripligt för dödliga, eftersom det är Gud själv som utför det, och det måste genljuda i himlen och skaka jorden. Hur skulle det annars kunna vara domens verk av Gud? Hon tror att Gud måste vara särskilt imponerande och majestätisk då han verkar, eftersom detta är domens verk, och de som blir dömda måste ligga på knä och storgråta och tigga om nåd. En sådan scen måste vara ett riktigt skådespel och starkt eggande … Alla föreställer sig att domens verk av Gud är överjordiskt underbart. Men vet du att Gud påbörjade domens verk bland människor för länge sedan och att du under hela den tiden har varit försjunken i en fridfull glömska? Att det är dags för Gud att förnya himmel och jord redan vid den tidpunkt då du tror att domens verk av Gud tar sin officiella början? Vid den tidpunkten kanske du precis har förstått livets mening, men det obarmhärtiga verket med Guds bestraffning ska föra dig, fortfarande djupt sovande, in i helvetet. Först då ska du inse med ens att domens verk av Gud redan är fullbordat.

 

Låt oss inte kasta bort värdefull tid och låt oss inte tala mer om dessa motbjudande och avskyvärda ämnen. Låt oss istället tala om vad domen består av. När det gäller ordet ”dom” kommer du att tänka på de ord som Jehova talade överallt och de tillrättavisande ord som Jesus sade till fariseerna. Hur stränga de än är, utgör de orden inte Guds dom över människan, endast ord som Gud har talat i olika sammanhang, det vill säga olika miljöer. De orden skiljer sig från de ord som Kristus talar när han dömer människan de sista dagarna. Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekerar hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom. Detta verk är domens verk som utförs av Gud. Om du inte betraktar dessa sanningar som viktiga utan ständigt tänker på att undvika dem eller hitta en ny väg ut, vid sidan av dem, då säger jag att du är en bedrövlig syndare. Om du tror på Gud men varken söker sanningen eller Guds vilja och inte heller älskar den väg som för dig närmare Gud, då säger jag att du är en som vill försöka undvika domen och att du är en marionett och förrädare som flyr från den stora vita tronen. Gud kommer inte att skona några av de upproriska som undviker hans blick. Sådana människor ska få ett ännu strängare straff. De som kommer inför Gud för att bli dömda och dessutom har blivit renade ska leva för alltid i Guds rike. Detta är givetvis något som hör framtiden till.

 

Domens verk är Guds eget verk, så det bör naturligtvis utföras av Gud själv; det kan inte utföras av människan i hans ställe. Eftersom domen är erövrandet av människosläktet med hjälp av sanningen, är det utan tvekan så att Gud fortfarande framträder som den inkarnerade avbilden för att utföra sitt verk bland människor. Det innebär att Kristus i de sista dagarna ska använda sanningen till att undervisa människor runt om på jorden och göra alla sanningar kända för dem. Det är domens verk av Gud. Många känner en oro inför den andra inkarnationen av Gud, för människan har svårt att tro att Gud skulle bli kött för att utföra domens verk. Jag måste ändå berätta för er att Guds verk ofta vida överskrider människans förväntningar och är svårt att acceptera för människans sinnen. För människor är endast maskar på jorden, medan Gud är den Allrahögste som uppfyller universum. Människans sinne är likt ett hål med stinkande vatten som bara ger upphov till maskar, medan varje stadium av verket som styrs av Guds tankar är ett destillat av Guds visdom. Människan vill ständigt strida med Gud, om vilket jag säger att det är självklart vem som kommer att lida en förlust i slutändan. Jag uppmanar er alla att inte betrakta er själva som värda mer än guld. Om andra kan acceptera Guds dom, varför kan då inte du göra det? Hur mycket högre står du än andra? Om andra kan böja sina huvuden inför sanningen, varför kan inte du också göra det? Guds verk har en inneboende drivkraft som inte går att hejda. Han kommer inte att upprepa domens verk än en gång på grund av din ”förtjänst”, och du kommer att fyllas av gränslös ånger när du släpper taget om en sådan bra möjlighet. Om du inte tror på mina ord, vänta då bara tills den stora vita tronen i skyn fäller dom över dig! Du måste känna till att alla israeliter försmådde och förnekade Jesus, och ändå fortsätter faktumet med Jesu försoning av mänskligheten att spridas till universums gräns. Är inte detta en verklighet som Gud skapade för länge sedan? Om du fortfarande väntar på att Jesus ska ta dig upp till himlen, då säger jag att du är en trotsig bit dött trä.[a] Jesus kommer inte att erkänna en falsk troende som du, som är illojal mot sanningen och endast söker välsignelser. Tvärtom kommer han, utan barmhärtighet, att kastar dig i eldsjön för att du ska brinna i tiotusentals år.

 

Förstår du nu vad som är dom och vad som är sanning? Om du har förstått uppmanar jag dig att lydigt underkasta dig att bli dömd, annars ska du aldrig få möjlighet att bli prisad av Gud eller förd av honom in i hans rike. De som bara accepterar domen men aldrig kan bli renade, det vill säga de som flyr mitt under domens verk, ska för alltid bli avskydda och förkastade av Gud. Deras synder är fler och svårare än fariseernas, för de har förrått Gud och är upproriska mot Gud. Sådana människor som inte ens är värdiga att tjänstgöra ska få strängare straff, ett straff som dessutom är evigt. Gud ska inte skona någon förrädare som en gång visade lojalitet med orden men sedan förrådde honom. Sådana människor ska få vedergällning genom bestraffning av anden, själen och kroppen. Är det inte just en uppenbarelse av Guds rättfärdiga sinnelag? Är inte det Guds syfte med att döma människan och blotta henne? Gud sänder alla dem som utför alla slags onda gärningar under domens tid till en plats som hemsöks av onda andar och låter dessa onda andar förgöra deras köttsliga kroppar efter behag. Deras kroppar stinker som lik och sådan är deras lämpliga vedergällning. I dessa illojala falska troende, falska apostlar och falska arbetares loggböcker skriver Gud ner varenda en av deras synder. Sedan, när tiden är inne, kastar han in dem bland de orena andarna och låter dessa orena andar besmitta deras kroppar efter behag, så att de aldrig kan bli återfödda och aldrig får se ljuset igen. Dessa hycklare som en gång tjänstgjorde men inte kan förbli lojala till slutet räknas av Gud till de onda, så de följer de ondas råd och får ingå i deras oregerliga patrask. I slutändan ska Gud förinta dem. Gud kastar dem åt sidan och tar ingen notis om dem som aldrig har varit lojala mot Kristus eller har gjort någon ansträngning och skall förinta dem alla vid övergången mellan tidsåldrar. De kommer inte längre att finnas på jorden, än mindre vinna inträde i Guds rike. De som aldrig har varit uppriktiga mot Gud men av omständigheterna tvingas att ha med honom att göra på ett oengagerat sätt räknas till dem som tjänstgör för hans folk. Endast ett mindre antal sådana människor kan överleva, medan majoriteten ska förgås tillsammans med dem som inte ens är kvalificerade nog att tjänstgöra. Slutligen ska Gud föra in alla dem är av samma sinne som Gud i sitt rike, Guds folk och Guds söner liksom de som är förutbestämda av Gud att bli präster. Sådant är det destillat som Gud har fått genom sitt verk. Vad gäller de som inte kan hamna i någon av de kategorier som Gud har ställt upp, ska de räknas till de icke-troende. Och ni kan säkert föreställa er vad resultatet blir för dem. Jag har redan sagt allt jag skulle säga till er. Det är ni som beslutar vilken väg ni ska ta. Det ni bör förstå är följande: Guds verk väntar aldrig på någon som inte håller jämna steg med honom, och Guds rättfärdiga sinnelag visar inget förbarmande med någon människa.

 


Fotnoter:


a. En bit dött trä: ett kinesiskt talesätt som betyder ”bortom all hjälp”.

 


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8 9 10
11
12 13 14
15
16
17
18
19 20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Blogkeen
Följ Lyda den Allsmäktige Guds ord med Bloglovin'

Bible

Bible


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se