Den inkarnerade Guden kallas Kristus, och Kristus är det kött som Guds Ande iklätt sig. Detta kött liknar inte någon annan människa som är av köttet. Skillnaden beror på att Kristus inte är av kött och blod utan är en inkarnation av Anden. Han har både en normal mänsklighet och en fullständig gudomlighet. Ingen människa äger hans gudomlighet. Med sin normala mänsklighet fullföljer han alla sina normala aktiviteter i köttet, medan han med sin gudomlighet utför Guds eget verk. Både hans mänsklighet och gudomlighet är underordnade den himmelske Faderns vilja. Kristi substans utgörs av Anden, det vill säga gudomligheten. Av den anledningen är hans substans Guds egen substans. Denna substans kommer inte att avbryta hans eget verk och han skulle aldrig kunna göra något som förstör hans eget verk. Inte heller skulle han någonsin yttra några ord som går emot hans egen vilja. Därför skulle den inkarnerade Guden aldrig någonsin göra något som avbryter hans egen förvaltning. Det här är något som alla människor bör förstå. Syftet med den Helige Andes verk är att rädda människan och detta sker med hänsyn till Guds egen förvaltning. På samma sätt består Kristi verk av att rädda människan för att det är Guds vilja. Eftersom Gud blir kött förverkligar han sin substans i sitt kött så att hans kött är tillräckligt för att utföra hans verk. Därför ersätts hela Guds Andes verk av Kristi verk under inkarnationens tid och i centrum för allt verk under inkarnationens tid står Kristi verk. Det kan inte blandas ihop med verk från någon annan tid. Och eftersom Gud blir kött verkar han i sitt kötts identitet. Eftersom han kommer i köttet avslutar han sedan i köttet det arbete som han ska göra. Både Guds Ande och Kristus är Gud själv och han utför det verk som han bör utföra och fullgör det ämbete som han bör fullgöra.

Själva Guds substans utövar auktoritet, men han kan helt och hållet underkasta sig den auktoritet som kommer från honom. Det spelar ingen roll om det är Andens verk eller köttets verk, ingen av dem är i konflikt med den andra. Guds Ande är hela skapelsens auktoritet. Köttet med Guds substans besitter också auktoritet, men Gud i köttet kan göra allt det verk som är i enlighet med den himmelske Faderns vilja. Det här kan inte uppnås eller begripas av någon människa. Gud själv är en auktoritet, men hans kött kan underkasta sig hans auktoritet. Det här är den inre betydelsen av orden: ”Kristus lyder Gud Faderns vilja.” Gud är en Ande och kan utföra frälsningens verk, så som Gud som har blivit människa kan. Hur som helst, Gud utför sitt eget verk. Han varken avbryter eller stör och han utför absolut inte arbeten som står i konflikt med varandra. Substansen i det arbete som utförs av Anden och köttet är nämligen densamma. Både Anden och köttet verkar för att uppfylla samma vilja och förvalta samma verk. Även om Anden och köttet har två olika kvaliteter, är deras substanser desamma. Båda besitter Guds egen substans och identitet. I Gud själv finns inga inslag av olydnad, hans substans utgörs av godhet. Han är all skönhets och godhets, samt kärlekens, uttryck. Inte ens i köttet gör Gud något som inte lyder Fadern. Till och med när han var tvungen att offra sitt liv gjorde han det helhjärtat och fattade inget annat beslut. Gud har inga självrättfärdiga eller självtillräckliga drag och inte heller drag av högmod eller arrogans. Han är inte på något sätt ohederlig. Allt som inte lyder Gud kommer från Satan. Satan är källan till allt som är fult och ondskefullt. Anledningen till att människan har egenskaper som liknar Satans är att människan har fördärvats och bearbetats av Satan. Kristus har inte fördärvats av Satan och följaktligen besitter han enbart Guds egenskaper och inga av Satans. Det spelar ingen roll hur ansträngande hans verk är eller hur svagt köttet är, medan Gud lever i köttet kommer han aldrig att göra något som avbryter Guds eget verk, och aldrig någonsin vara olydig mot Gud Fadern och överge hans vilja. Det är precis som Jesus sa i bönen: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Människan väljer, men det gjorde inte Kristus. Trots att han har Guds egen identitet söker han fortfarande Gud Faders vilja och fullföljer det som Gud Fadern har anförtrott honom, ur köttets perspektiv. Det här något som är ouppnåeligt för människan. Det som kommer från Satan kan inte ha Guds substans, bara en olydig substans som kämpar emot Gud. Den kan inte lyda Gud fullständigt, än mindre frivilligt lyda Guds vilja. Alla människor förutom Kristus kan göra motstånd mot Gud, och inte en enda kan direkt ta sig an arbetet som Gud anförtrott honom. Ingen kan se Guds förvaltning som sin egen plikt som de måste utföra. Att underkasta sig Gud Faders vilja är Kristi substans och olydnad mot Gud är Satans kännetecken. Dessa två egenskaper är oförenliga och den som innehar Satans egenskaper kan inte kallas Kristus. Anledningen till att människan inte kan utföra Guds verk i hans ställe är att människan inte har någonting av Guds substans. Människan arbetar för Gud av eget intresse och för sina egna framtidsplaners skull, men Kristus verkar för att göra Gud Faders vilja.

Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om han är i köttet är hans mänsklighet inte helt och hållet likadan som hos en människa av kött. Han har sin egen unika karaktär och även denna styrs av hans gudomlighet. Hans gudomlighet har ingen svaghet, Kristi svaghet har med hans mänsklighet att göra. I viss utsträckning begränsar denna svaghet hans gudomlighet, men sådana begränsningar ligger inom en viss ram och en viss tid och är inte obegränsade. När det gäller att utföra hans gudomliga verk sker detta oberoende av hans mänsklighet. Vid sidan av hans normala mänskliga liv influeras, påverkas och styrs alla andra av hans mänskliga handlingar av Hans gudomlighet. Även om Kristus är en människa hindrar detta inte hans gudomliga verk. Det här beror just på att Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om hans mänsklighet inte är mogen i hans uppträdande gentemot andra, påverkar inte det hans gudomlighets normala arbete. När jag säger att hans mänsklighet inte har fördärvats, menar jag att Kristi mänsklighet kan styras direkt av hans gudomlighet och att han är fylld av en högre vett än en vanlig människa. Hans mänsklighet är högst lämpad att styras av gudomligheten i hans verk, hans mänsklighet är allra mest förmögen att uttrycka gudomlighetens verk, samt mest förmögen att underkasta sig sådant verk. När Gud verkar i köttet förlorar han aldrig ur sikte plikten som en människa i köttet måste uppfylla. Han klarar av att prisa Gud i himlen med ett sant hjärta. Han innehar Guds substans och hans identitet är Guds egen. Det är bara det att han har kommit till jorden och blivit en skapad varelse, med en skapad varelses yttre skal, och att han nu innehar en mänsklighet som han inte hade tidigare. Han kan tillbe Gud i himlen. Det här är själva Guds vara som inte kan imiteras av människan. Hans identitet är Guds egen. Det är från köttets perspektiv som han tillber Gud och därför är orden ”Kristus tillber Gud i himlen” inte felaktiga. Det han kräver av människan är precis hans eget väsen. Han har redan uppnått allt som han ber människan om innan han ber henne om detta. Han skulle aldrig ställa krav på mänskligheten medan han själv slipper undan dem, för allt detta utgör hans vara. Oberoende av hur han utför sitt verk skulle han inte uppträda på ett sätt som trotsar Gud. Vad han än kräver av människan, är inget krav omöjligt för människan att uppnå. Allt han gör är Guds vilja och för hans förvaltnings skull. Kristi gudomlighet står över alla andra människor och därför är han den högsta auktoriteten över alla skapade varelser. Denna auktoritet är hans gudomlighet, det vill säga Guds eget sinnelag och vara, vilka avgör hans identitet. Därför går det inte att förneka att han har Guds egen identitet, hur normal hans mänsklighet än är. Vilken ståndpunkt han än talar från och hur han än lyder Guds vilja, kan det inte hävdas att han inte är Gud själv. Dåraktiga och okunniga människor ser ofta Kristus normala mänsklighet som en brist. Hur han än uttrycker och avslöjar sin gudomlighets vara kan människan inte acceptera att han är Kristus. Ju mer Kristus visar sin lydnad och ödmjukhet, desto lättare tar dessa dåraktiga människor på honom. Det finns till och med människor som antar en exkluderande och föraktfull attityd gentemot honom samtidigt som de ställer dessa ”stora män” med upphöjda avgudabilder på bordet för tillbedjan. Människans motstånd och trots mot Gud kommer från det faktum att den inkarnerade Gudens substans underkastar sig Guds vilja samt från Kristi normala mänsklighet. Häri ligger källan till människans motstånd mot och trots mot Gud. Om Kristus varken hade haft sin mänsklighet som täckmantel eller sökt Gud Faders vilja från en skapad varelses perspektiv, utan i stället varit fylld av en supermänsklighet, skulle det säkert inte finnas någon olydnad hos någon människa. Anledningen till att människan alltid är beredd att tro på en osynlig Gud i himlen är att Gud i himlen inte har någon mänsklighet och inte har en enda egenskap gemensam med en skapad varelse. Därför betraktar människan Honom alltid med högaktning, men har en föraktfull inställning till Kristus.

Även om Kristus på jorden kan utföra arbete åt Gud själv kommer han inte med syftet att visa alla människor sin avbild i köttet. Han kommer inte för att alla människor ska se honom, han kommer för att låta människan ledas av hans hand och på så vis träda in i den nya tiden. Kristi kött fungerar för Guds räkning, det vill säga för Guds verk i köttet och inte för att göra det möjligt för människan att helt och hållet förstå substansen av hans kött. Hur han än verkar, överskrider det inte vad som är möjligt för köttet att uppnå. Hur han än verkar, gör han det i köttet med en normal mänsklighet och avslöjar inte helt och hållet Guds sanna ansikte för människan. Dessutom är hans verk i köttet aldrig lika övernaturligt eller ovärderligt som människan tänker sig det. Även om Kristus representerar Gud själv i köttet och personligen utför det verk som Gud själv bör göra, förnekar han inte att Gud i himlen existerar. Inte heller framhäver han med stor iver sina egna gärningar. I stället förblir han ödmjukt gömd inuti sitt kött. Till skillnad från Kristus har de som påstår att de är Kristus inte dessa egenskaper. När dessa falska Kristus med sina arroganta och självupphöjande sinnelag ställs sida vid sida med Kristus blir det uppenbart vilket slags kött som verkligen tillhör Kristus. Ju falskare de är, desto fler sådana falska Kristus dyker upp och desto mer förmögna är de att göra tecken och under för att förleda människor. Falska Kristus har inte Guds egenskaper, Kristus är inte befläckad av något drag som tillhör dessa falska Kristus. Gud blir enbart kött för att slutföra sitt verk i köttet, inte bara för att alla människor ska få se honom. I stället låter han sitt verk bekräfta hans identitet och tillåter att det som han avslöjar får vittna om hans substans. Hans substans är inte ogrundad, hans identitet greppades inte av hans hand utan den avgörs av hans verk och hans substans. Även om han har Guds egen substans och är kapabel att utföra Guds verk är han fortfarande, trots allt, kött och inte Ande. Han är inte Gud med Andens egenskaper utan han är Gud med köttet som skal. Därför spelar det ingen roll hur normal och svag han är och hur mycket han söker Gud Faderns vilja; hans gudomlighet är omöjlig att förneka. I den inkarnerade Guden finns inte bara en normal mänsklighet och dess svagheter. Där finns dessutom hans gudomlighets beundransvärdhet och obegriplighet, samt alla hans gärningar i köttet. Därför existerar både hans mänsklighet och hans gudomlighet faktiskt och praktiskt inom Kristus. Det här är inte det minsta tomt eller övernaturligt. Han kommer till jorden med huvudsyftet att utföra arbete. Det är nödvändigt att besitta en normal mänsklighet för att kunna utföra arbete på jorden. Annars kan hans gudomlighets ursprungliga funktion inte komma till riktig användning, hur kraftfull den är. Även om hans mänsklighet är av stor vikt utgör den inte hans substans. Hans substans är gudomligheten och av den anledningen börjar han uttrycka sin gudomlighets vara i samma stund som han börjar med sitt ämbete här på jorden. Hans mänsklighets enda syfte är att upprätthålla köttets normala liv så att hans gudomlighet kan utföra arbetet på ett normalt sätt i köttet. Det är gudomligheten som styr hans arbete helt och hållet. När han slutför sitt arbete kommer han att ha fullföljt sitt ämbete. Det som människan bör känna till är hans arbete i sin helhet och det är genom hans arbete som han gör det möjligt för människan att lära känna honom. Genom sitt arbete uttrycker han sin gudomlighets vara fullständigt. Detta är inte ett sinnelag befläckat av mänsklighet eller ett vara befläckat av fundering och mänskligt beteende. När tiden kommer då hela hans ämbete har avslutas kommer han redan att på ett fulländat och fullständigt sätt ha uttryckt det sinnelag som han bör uttrycka. Hans arbete styrs inte av någon människa. Uttrycket av hans sinnelag är också ganska fri. Den är inte kontrollerad av sinnet eller bearbetad av tankar, utan avslöjas på ett naturligt sätt. Detta kan inte uppnås av någon människa. Även om omgivningarna är ogästvänliga eller förhållandena inte tillåter det, kan han uttrycka sitt sinnelag när tillfället är det rätta. Den som är Kristus uttrycker Kristi vara, medan de som inte är det saknar Kristi sinnelag. Därför kan ingen, även om de motstår Honom eller har särskilda föreställningar om Honom, baserat på människans uppfattningar förneka att det sinnelag som uttrycks av Kristus är Guds sinnelag. Alla som söker Kristus med ett rent hjärta eller söker Gud med uppsåt kommer att erkänna att han är Kristus baserat på hans gudomlighets uttryck. De skulle aldrig förneka Kristus baserat på någon aspekt av honom som inte stämmer överens med människans uppfattningar. Även om människan är väldigt dåraktig vet alla precis vad som är människan vilja och vad som har sitt ursprung hos Gud. Det är helt enkelt så att många människor medvetet motstår Kristus på grund av sina egna avsikter. Om det inte vore för detta, skulle inte en enda människa ha anledning att förneka Kristi existens, för gudomligheten som uttrycks av Kristus existerar verkligen och hans verk kan bevittnas av människans nakna öga.

Kristi verk och uttryck avgör hans substans. Han klarar av att med ett rent hjärta slutföra det som han har anförtrotts med. Han kan tillbe Gud i himlen med ett rent hjärta och med ett rent hjärta söka Gud Faders vilja. Allt detta avgörs av hans substans. Och på samma sätt avgörs hans naturliga uppenbarelse av hans substans. Anledningen till att hans naturliga uppenbarelse kallas för det är för att hans uttryck inte är en imitation eller resultatet av människans utbildning eller resultatet av många års bearbetning av människan. Han lärde sig inte det eller utsmyckade sig själv med det. I stället är det en naturlig del av honom. Människan kan förneka hans verk, hans uttryck, hans mänsklighet och hela hans normala mänsklighets liv, men ingen kan förneka att han tillber Gud i himlen med ett rent hjärta. Ingen kan förneka att han har kommit för att uppfylla den himmelske Faderns vilja och ingen kan förneka uppriktigheten med vilken han söker Gud Fadern. Även om hans avbild inte är behagligt för sinnena, hans tal inte är fyllt av något enastående och hans arbete inte är lika omskakande på jorden eller i himlen som människan tänker sig, är han dock Kristus som uppfyller den himmelske Faderns vilja med ett rent hjärta, fullständigt underställer sig den himmelske Fadern och är lydig ända till döden. Det beror på att hans substans är Kristi substans. Sanningen är svår för människan att tro, men den existerar verkligen. När Kristus har slutfört sitt ämbete helt och hållet kommer människan att kunna se i hans verk att hans sinnelag och hans väsen representerar den himmelske Gudens sinnelag och väsen. I den stunden kan allt hans verk sammantaget bekräfta att han verkligen är Ordet som har blivit kött och inte som en människa av kött och blod. Varje steg av Kristi verk på jorden har sin representativa innebörd, men människan som upplever det faktiska arbetet i varje steg klarar inte av att förstå betydelsen av hans verk. Detta stämmer särskilt för flera steg av det verk som utfördes av den andra inkarnerade Guden. De flesta av dem som bara har hört eller sett Kristi ord men som aldrig har sett honom har inte några uppfattningar om hans verk. De som har sett Kristus och hört hans ord, och upplevt hans verk, har svårt att acceptera hans verk. Beror inte det på att Kristi utseende och normala mänsklighet inte faller människan i smaken? De som accepterar hans verk efter att Kristus har gett sig av kommer inte att ha sådana svårigheter, för de accepterar bara hans verk och kommer inte i kontakt med Kristus normala mänsklighet. Människan klarar inte av att släppa sina uppfattningar om Gud och rannsakar honom intensivt. Detta beror på att människan enbart fokuserar på hans utseende och inte klarar av att känna igen hans substans baserat på hans verk och hans ord. Om människan blundar för Kristi utseende eller undviker att diskutera Kristi mänsklighet, och endast talar om hans gudomlighet, vars verk och vars ord är ouppnåeliga för alla människor, då kommer människans föreställningar att minska till hälften, till och med i en sådan utsträckning att alla människans svårigheter blir lösta. Under den inkarnerade Gudens arbete kan människan inte tolerera Honom och är full av många olika uppfattningar om Honom, och exempel på motstånd och olydnad är vanliga. Människan kan inte tolerera Guds existens, ha överseende med Kristi ödmjukhet och mildhet eller förlåta Kristi substans som lyder den himmelske Fadern. Av den anledningen kan han inte stanna hos människan för evigt efter att han har avslutat sitt verk, eftersom människan inte är villig att låta honom leva sida vid sida med henne. Om människorna inte kan visa överseende med honom när han utför sitt verk, hur skulle de då över huvud taget kunna tolerera att han bodde sida vid sida med dem efter att han hade slutfört sitt ämbete och medan han betraktade hur de allt eftersom upplevde hans ord? Skulle det inte sluta med att många föll på grund av honom? Människan låter honom bara verka på jorden, det är så långt hennes överseende kan sträcka sig. Om det inte vore för hans verk skulle människan för länge sedan ha fått honom att försvinna från jorden, så hur mycket mindre överseende skulle hon då inte ha haft med honom när hans verk var slutfört? Skulle människan inte döda Honom och tortera honom till döds då? Om han inte kallades Kristus kunde han omöjligen verka bland människorna. Om han inte verkade med själva Guds identitet, utan i stället arbetade som en vanlig människa, så skulle människorna inte tåla att han yttrade en enda mening och ännu mindre tåla minsta lilla bit av hans verk. Följaktligen kan han endast bära sin identitet med sig i sitt verk. På det här sättet är hans verk ännu mer kraftfullt än det hade varit om han inte hade utfört det, för människor är beredda att lyda en hög ställning och en stark identitet. Om han inte bar Guds egen identitet när han arbetade eller visade sig som Gud själv, då skulle han inte ha möjligheten att utföra något verk över huvud taget. Trots det faktum att han har Guds substans och Kristi väsen skulle människan inte lugna ned sig och låta honom utan problem utföra sitt arbete bland människorna. Han bär Guds egen identitet i sitt verk. Även om sådant verk är många gånger mäktigare än det som utförs utan en sådan identitet, lyder människan Honom fortfarande inte helt och hållet, eftersom människan endast underkastar sig hans ställning och inte hans substans. Om så vore fallet, skulle människan då låta Kristus leva en enda dag om han en dag väl klev ner från sin post? Gud är beredd att leva på jorden med människan så att han får se det resultat som hans hands verk kommer att leda till under åren som kommer. Människan tolererar dock inte att han stannar ens en enda dag och därför kunde han inte göra annat än att ge upp. Människan har redan visat så mycket överseende och nåd som det är möjligt genom att låta Gud utföra det verk som han bör utföra bland människorna och fullfölja sitt ämbete. Även om de som har erövrats av honom personligen visar honom sådan nåd, låter de honom fortfarande bara stanna kvar till han har avslutat sitt verk och inte ett ögonblick längre. Om det är så det ligger till, hur blir det då inte med dem som han inte har erövrat? Är inte anledningen till att människan behandlar den inkarnerade Guden på det här viset att han är Kristus med en vanlig människas skal? Om han bara hade gudomligheten och inte en vanlig mänsklighet, skulle inte människans svårigheter då lösas utan problem? Människan erkänner motvilligt hans gudomlighet och visar inget intresse för hans skal som en vanlig människa, trots det faktum att hans substans är helt och hållet Kristi substans, vilken underkastar sig den himmelske Faderns vilja. Av den anledningen kunde han inte annat än avbryta sitt verk bland människorna med att dela både glädje och sorg med dem, för människan kunde inte längre tolerera hans existens.

Läs mer: Guds ord

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Ett stadium av verket under de två föregående tidsåldrarna ägde rum i Israel och ett annat ägde rum i Judeen. Generellt sett lämnade inget stadium av detta verk Israel. De var stadierna av verket som utfördes bland det ursprungliga utvalda folket. Ur israeliternas synvinkel är Jehova Gud alltså endast israeliternas Gud. Tack vare Jesu verk i Judeen, och tack vare att han slutförde korsfästelsens verk, är Jesus från judarnas perspektiv det judiska folkets friköpare. Han är bara judarnas kung, inget annat folks kung. Han är inte Herren som friköper engelsmännen eller Herren som friköper amerikanerna, utan Herren som friköper israeliterna och i Israel är det judarna som han friköper. Faktum är att Gud är härskare över alla ting. Han är Gud över hela skapelsen. Han är inte bara israeliternas Gud och han är inte bara judarnas Gud, han är hela skapelsens Gud. De föregående två stadierna av hans verk ägde rum i Israel, och därmed har vissa uppfattningar tagit form hos människor. Folk tror att Jehova verkade i Israel och att Jesus själv utförde sitt verk i Judeen – dessutom var det genom inkarnation som han verkade i Judeen – och i vilket fall som helst sträckte sig det verket inte utanför Israel. Han verkade inte med egyptierna, han verkade inte med indierna, han verkade bara med israeliterna. Folk bildar då olika uppfattningar och de planerar även Guds verk inom en viss omfattning. De säger att när Gud verkar måste det ske bland det utvalda folket och i Israel. Gud har inga andra mottagare för sitt verk än israeliterna och hans verk har inte heller någon annan omfattning. De är särskilt strikta i att ”kuva” den inkarnerade Guden och låter honom inte röra sig utanför omfattningen av Israel. Är inte allt det här bara mänskliga föreställningar? Gud skapade hela himlen och jorden och alla ting och gjorde hela skapelsen; hur skulle han då kunna begränsa sitt verk till enbart Israel? Om så var fallet, vilken nytta skulle han då ha av att göra hela sin skapelse? Han skapade hela världen. Han har genomfört sin sextusenåriga förvaltningsplan inte bara i Israel utan också med varje person i hela universum. Varje människa är en av Adams ättlingar, oberoende av om hon bor i Kina, USA, Storbritannien eller Ryssland; alla har skapats av Gud. Inte en enda person kan bryta sig fri från Guds skapelses omfattning och inte en enda person kan komma undan beteckningen ”Adams ättling”. De är alla Guds skapelse och de är alla Adams ättlingar. De är också Adam och Evas fördärvade ättlingar. Det är inte bara israeliterna som är Guds skapelser, utan alla folk. Samtidigt är det några ur skapelsen som har blivit förbannade och andra som har blivit välsignade. Det finns många eftersträvansvärda saker med israeliterna. Gud verkade hos dem först eftersom de var det minst fördärvade folket. Kineserna bleknar i jämförelse med dem och kan inte ens hoppas på att kunna motsvara dem. Följaktligen verkade Gud inledningsvis bland Israels folk och det andra stadiet av hans verk genomfördes enbart i Judeen. Som en följd av detta skapar människor många förställningar och många regler. Faktum är att om Gud skulle agera i enlighet med mänskliga uppfattningar skulle han bara vara israeliternas Gud. På det här viset skulle han inte kunna expandera sitt verk till hedniska nationer eftersom han bara skulle vara israeliternas Gud och inte hela skapelsens Gud. Profetiorna sa att Jehovas namn skulle bli stort bland de hedniska nationerna och att Jehovas namn skulle spridas till de hedniska nationerna – varför skulle de säga så? Om Gud bara var israeliternas Gud skulle han bara verka i Israel. Dessutom skulle han inte expandera detta verk och han skulle inte göra den här profetian. Eftersom han gjorde den här profetian skulle han bli tvungen att expandera sitt verk till de hedniska nationerna och till varje nation och plats. Eftersom han hävdade detta skulle han också göra det. Det här är hans plan, för han är Herren som skapade himlen och jorden och alla ting, och hela skapelsens Gud. Vare sig han verkar med israeliterna eller i hela Judeen är verket han utför för hela universum och hela mänskligheten. Det verk han utför i dag i den stora röda drakens nation – i en hednisk nation – är fortfarande verket för hela mänskligheten. Israel kan utgöra basen för hans verk på jorden. På samma sätt kan Kina också bli basen för hans verk bland de hedniska nationerna. Har han nu inte uppfyllt profetian om att ”Jehovas namn ska vara stort bland de hedniska nationerna”? Det första steget av hans verk bland de hedniska nationerna gäller det här verket han utför i den stora röda drakens nation. Att den inkarnerade Guden verkar i det här landet och bland dessa förbannade människor står i skarp motsats till människors uppfattningar. Dessa är de uslaste människorna utan något värde. Dessa är alla människor som Jehova till en början övergav. Människor kan överges av andra människor, men om de blir övergivna av Gud kommer dessa människor inte att ha någon status och de kommer att ha minsta möjliga värde. Att som en del av skapelsen ha Satan som härskare eller vara övergiven av andra människor är båda smärtsamma ting, men om en del av skapelsen är övergiven av skapelsens Herre betecknar det att hans eller hennes status är lägsta möjliga. Moabs ättlingar förbannades och de föddes i detta underutvecklade land. Moabs ättlingar är utan tvekan folket med den lägsta statusen under mörkrets inflytande. Eftersom dessa människor besatt den lägsta statusen tidigare, har det verk som utförs bland dem störst möjlighet att krossa mänskliga uppfattningar och det är också det verk som är mest fördelaktigt för hans sextusenåriga ledningsplan. Hans verk bland dessa folk är den handling som har störst kapacitet att krossa människors uppfattningar. På detta sätt inleder han en ny era; på detta sätt krossar han alla mänskliga föreställningar; på detta sätt avslutar han hela nådens tidsålders verk. Hans inledande verk utfördes i Judeen, inom ramen för Israel. Bland de hedniska nationerna utförde han inte något verk alls för att inleda en ny era. Det sista stadiet av hans verk utförs inte bara bland de hedniska nationernas folk, det utförs än mer bland dessa förbannade folk. Denna enda punkt är beviset som har störst förmåga att förödmjuka Satan. På så vis ”blir” Gud Guden över hela universums skapelse och Herren över alla ting, det som allt med liv inom sig ska tillbe.

    För närvarande finns det några människor som fortfarande inte förstår vilken typ av nytt verk som Gud har inlett. Gud har skapat en ny början i de hedniska nationerna och har påbörjat en annan era och inlett ett annat verk, och han verkar bland Moabs ättlingar. Är inte det här hans nyaste verk? Genom tidsåldrarna har ingen upplevt detta verk, inte heller har något hört talas om det och absolut inte uppfattat det. Guds visdom, Guds under, Guds ofattbarhet, Guds storhet och Guds helighet beror på det här stadiet av hans verk under den sista tiden för att framträda tydligt. Är det här inte ett nytt verk som krossar mänskliga uppfattningar? Det finns fortfarande människor som tänker på följande sätt: ”Eftersom Gud har förbannat Moab och sagt att han skulle överge Moabs ättlingar, hur skulle han då kunna rädda dem nu?” Det är sådana människor från de hedniska nationerna som förbannades och tvingades ut ur Israel. Israeliterna kallade dem för ”hedniska hundar”. I allas ögon är det inte bara hedniska hundar, utan ännu värre, förstörelsens söner. Med andra ord, de är inte Guds utvalda folk. Även om de ursprungligen föddes inom Israels gränser utgör de inte en del av Israels folk; de fördrevs också till hedniska nationer. De är de lägsta av människor. Det är precis för att de är de lägsta bland mänskligheten som Gud utför sitt verk och inleder en ny tidsålder bland dem, för de representerar den fördärvade mänskligheten och Guds verk saknar inte särskiljning eller syfte. Det verk han utför bland dessa människor i dag är också det verk som utförs bland skapelsen. Noa var en del av skapelsen, precis som hans ättlingar. Alla i den här världen av kött och blod är en del av skapelsen. Guds verk är riktat mot hela skapelsen; det utförs inte beroende på om någon har blivit förbannad efter att ha blivit skapad. Hans förvaltningsverk är riktat mot hela skapelsen, inte mot de utvalda människor som inte har blivit förbannade. Eftersom Gud önskar att utföra sitt verk bland sin skapelse kommer han naturligtvis att slutföra det på ett framgångsrikt sätt. Han kommer att verka bland de människor som är gynnsamma för hans verk. Därför krossar han alla konventioner när han verkar bland folk. För honom är orden ”förbannad”, ”tuktad” och ”välsignad” meningslösa! Det judiska folket är ganska bra och Israels utvalda folk är inte heller dåligt. De är folk av hög kvalitet och mänsklighet. Jehova inledde ursprungligen sitt verk bland dem och utförde sitt ursprungliga verk, men det skulle vara meningslöst om han skulle använda dem som mottagare av hans erövringsverk nu. Även om de också är en del av skapelsen och har många positiva aspekter, skulle det vara meningslöst att utföra det här stadiet av verket bland dem. Han skulle inte kunna erövra någon och inte heller kunna övertyga hela skapelsen. Det här är betydelsen av överföringen av hans verk till dessa människor i den stora röda drakens nation. Den djupaste meningen här ligger i hans inledande av en era, i hans krossande av alla regler och alla mänskliga uppfattningar och även i hans avslutande av hela nådens tidsålders verk. Om hans aktuella verk utfördes bland israeliterna skulle alla, när hans sextusenåriga ledningsplan väl når sitt slut, tro att Gud bara är israeliternas Gud, att bara israeliterna är Guds utvalda folk och att bara israeliterna förtjänar att få ärva Guds välsignelse och löfte. Under den sista tiden är Gud inkarnerad i den stora röda drakens hedniska nation. Han har åstadkommit Guds verk som hela skapelsens Gud. Han har slutfört hela sitt ledningsverk och han kommer att avsluta den centrala delen av sitt verk i den stora röda drakens nation. Kärnan i dessa tre stadier av verk är människans frälsning – det vill säga att få hela skapelsen att tillbe skapelsens Herre. Av den anledningen är varje stadium av detta verk väldigt betydelsefullt. Gud kommer absolut inte att göra något som saknar mening eller värde. Å ena sidan består det här stadiet av verket av att inleda en era och avsluta de två föregående tidsåldrarna. Å andra sidan består det av att krossa alla mänskliga uppfattningar och alla gamla sätt hos mänsklig tro och kunskap. Verket under de föregående två tidsåldrarna utfördes i enlighet med olika mänskliga uppfattningar. Det här stadiet eliminerar emellertid mänskliga uppfattningar fullständigt och erövrar därmed mänskligheten fullständigt. Genom att använda sig av erövringen av Moabs ättlingar och verket som utfördes bland Moabs ättlingar kommer Gud att erövra hela mänskligheten i hela universum. Det här är den djupaste betydelsen av det här stadiet av hans verk, och det är den mest värdefulla aspekten av det här stadiet av hans verk. Även om du nu vet att din egen status är låg och att du har lågt värde, kommer du ändå att känna du har påträffat den mest glädjande sak: Du har ärvt en stor välsignelse, fått ett stort löfte och du kan slutföra Guds stora verk och se Guds sanna ansikte, lära känna Guds inneboende sinnelag och göra Guds vilja. De föregående två stadierna av Guds verk utfördes i Israel. Om det här stadiet av hans verk under den sista tiden också utfördes bland israeliterna skulle hela skapelsen tro att bara israeliterna var Guds utvalda folk, och som om det inte vore nog skulle Guds hela förvaltningsplan inte heller uppnå önskad effekt. Under perioden när de två stadierna av hans verk utfördes i Israel hade inget nytt verk någonsin utförts och inget verk med att inleda en era hade någonsin utförts i de hedniska nationerna. Detta stadium av verket med att inleda en era utförs först i hedniska nationer och dessutom utförs det först bland Moabs ättlingar. Detta har inlett hela eran. Gud har krossat all kunskap som innefattas i mänskliga uppfattningar och har inte tillåtit något av den att fortsätta existera. I sitt erövringsverk har han krossat mänskliga uppfattningar, de gamla mänskliga sätten för kunskap som förekom tidigare. Han låter människorna se att med Gud finns det inga regler, att det inte finns något gammalt hos Gud, att det verk han utför är helt befriat, helt fritt, och att han har rätt i allt han gör. Du måste fullständigt underkasta dig varje verk han utför i skapelsen. Allt verk han utför är meningsfullt och det utförs i enlighet med hans egen vilja och visdom och inte i enlighet med mänskliga val och uppfattningar. Han gör de saker som är fördelaktiga för hans verk. Om något inte är till fördel för hans verk kommer han inte att göra det, oberoende av hur bra det är! Han verkar och väljer mottagaren och platsen för sitt verk i enlighet med meningen och målet med hans verk . Han håller inte fast vid tidigare regler och följer inte heller gamla formler. I stället planerar han sitt verk i enlighet med verkets betydelse. I slutändan vill han uppnå dess sanna effekt och dess förväntade mål. Om du inte förstår de här sakerna nu, kommer verket inte att ha någon effekt på dig.

Läs mer: Guds ord

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Sanningen är att syftet med det verk som utförs nu är att få människor att överge Satan, överge sin gamla förfader. Alla domar efter ordet syftar till att avslöja mänsklighetens fördärvade sinnelag och göra det möjligt för folk att förstå livets väsen. Dessa upprepade domar genomtränger folks hjärtan. Varje dom påverkar deras öde direkt och är menad att såra deras hjärtan så att de kan släppa taget om alla dessa saker och på så vis lära känna livet, lära känna denna smutsiga värld och även lära känna Guds visdom och allmakt samt lära känna denna av Satan fördärvade mänsklighet. Ju mer av den här sortens tuktan och dom, desto mer kan människans hjärta såras och desto mer kan hennes ande väckas till liv. Att väcka andarna hos dessa extremt fördärvade och allra djupast bedragna människor till liv är målet med den här sortens dom. Människan har ingen ande, det vill säga hennes ande dog för länge sedan och hon vet inte att det finns en himmel, vet inte att det finns en Gud och vet absolut inte att hon kämpar i dödens avgrund. Hur skulle det då vara möjligt för henne att veta att hon lever i det här onda helvetet på jorden? Hur skulle hon möjligtvis kunna veta att hennes ruttna lik, genom Satans fördärv, har fallit ner till dödens Hades? Hur skulle hon möjligtvis kunna veta att allt på jorden sedan länge förstörs av mänskligheten bortom all räddning? Och hur skulle hon möjligtvis kunna veta att Skaparen har kommit till jorden i dag och letar efter en grupp fördärvade människor som han kan rädda? Till och med när människan har upplevt varje möjlig förfining och dom är hennes slöa medvetande fortfarande knappt vaket och praktiskt taget likgiltigt. Mänskligheten är så förfallen! Även om den här sortens dom är som det grymma haglet som faller ner från himlen, är den till största nytta för människan. Om människor inte dömdes på det här sättet skulle inga resultat uppnås och det skulle vara fullständigt omöjligt att rädda människor från misärens avgrund. Om det inte vore för det här verket skulle det vara väldigt svårt för folk att stiga upp ur Hades eftersom deras hjärtan har varit döda länge och deras andar har trampats ner av Satan för länge sedan. Det som krävs för att rädda er som har sjunkit ner till förfallets bottenlösa djup är att ihärdigt ropa till er och ihärdigt döma er, och först då kommer era iskalla hjärtan att väckas till liv.

    Ert kött, era överdrivna önskemål, er girighet och er lust är för djupt rotad i er. Dessa ting kontrollerar så ständigt era hjärtan att ni är oförmögna att kasta av er oket av dessa feodala och förfallna tankar. Ni längtar varken efter att förändra er aktuella situation eller att komma undan mörkrets inflytande. Ni är helt enkelt bundna vid dessa ting. Även om ni vet att ett sådant liv är för smärtsamt och att en sådan värld är för mörk har fortfarande absolut inte en enda av er modet att förändra ett liv av det här slaget. Ni längtar bara efter att komma undan den här sortens verkliga liv, befria era själar från skärselden och leva i en fridfull, lycklig, himmelsliknande miljö. Ni är inte villiga att utstå svårigheter för att förändra de liv ni lever nu, och inte heller är ni villiga att leta inom denna dom och tuktan efter livet som ni bör träda in i. I stället drömmer ni fullkomligt orealistiska drömmar om den där vackra världen bortom köttet. Livet ni längtar efter är ett som ni utan ansträngning kan få utan att lida någon smärta. Det är fullständigt orealistiskt! Det ni hoppas på är nämligen inte att leva ut en meningsfull livstid i köttet och erhålla sanningen under loppet av en livstid, det vill säga att leva för sanningen och att stå upp för rättvisan. Det här är inte vad ni skulle betrakta som ett strålande, fantastiskt liv. Ni känner att det här inte skulle vara ett glamoröst eller meningsfullt liv. Enligt er skulle ni verkligen nedvärdera er själva om ni levde ett sådant liv! Även om ni accepterar denna tuktan i dag eftersträvar ni ändå inte att vinna sanningen eller att leva ut sanningen i nuet, utan snarare att kunna träda in i ett lyckligt liv bortom köttet senare. Ni söker inte efter sanningen och står inte upp för sanningen, och ni existerar verkligen inte för sanningen. Ni eftersträvar inte att träda in i dag, utan ni tänker istället hela tiden på ”en dag”, blickar mot den blå himlen, gråter bittra tårar och förväntar er att en dag bli tagna till himlen. Vet ni inte att ert tänkande redan saknar kontakt med verkligheten? Ni fortsätter tänka att Frälsaren av oändlig vänlighet och medkänsla utan tvekan kommer att komma en dag för att ta dig med sig, som har utstått stora svårigheter och lidanden i den här världen, och att han utan tvekan kommer att avkräva hämnd för dig som har behandlats orättvist och förtryckts. Är du inte full av synd? Är du den enda som har lidit i den här världen? Du har själv fallit ner i Satans domän och lidit, och ändå är du fortfarande i behov av att Gud ska hämnas dig? De som inte kan uppfylla Guds krav – är de inte alla Guds fiender? De som inte tror på den inkarnerade Guden – är de inte antikrist? Vad är dina goda gärningar värda? Kan de ersätta ett hjärta som tillber Gud? Du kan inte ta emot Guds välsignelse enbart genom att göra några goda gärningar, och Gud kommer inte att hämnas oförrätter mot dig bara för att du har blivit orättvist behandlad och förtryckt. De som tror på Gud men inte känner Gud än, men som gör goda gärningar – är inte alla de också tuktade? Du tror bara på Gud, vill bara att Gud ska gottgöra dig och hämnas oförrätterna du utsatts för, och vill att Gud ska erbjuda dig en utväg ur ditt lidande. Men du vägrar lägga någon vikt vid sanningen, och inte heller törstar du efter att leva ut sanningen. Ännu mindre klarar du av att fly undan detta hårda, tomma liv. I stället tittar du förväntansfullt mot Gud för att han ska lösa dina klagomål och lätta på dimman i din tillvaro samtidigt som du lever ditt liv i köttet och ditt syndiga liv. Hur är det möjligt? Om du innehar sanningen kan du följa Gud. Om du har utlevande kan du vara en manifestation av Guds ord. Om du har livet kan du glädjas åt Guds välsignelse. Bara de som innehar sanningen kan glädjas åt Guds välsignelse. Gud garanterar gottgörelse för dem som älskar honom helhjärtat samt utstår svårigheter och lidanden, inte för dem som bara älskar sig själva och har fallit offer för Satans bedrägerier. Hur kan det finnas godhet i dem som inte älskar sanningen? Hur kan det finnas rättfärdighet i dem som bara älskar köttet? Är inte rättfärdighet och godhet fullkomligt kopplade till sanningen? Är de inte reserverade för dem som älskar Gud helhjärtat? De som inte älskar sanningen och som inte är annat än ruttnande lik – bär inte alla dessa människor på ondska? De som är oförmögna att leva ut sanningen – är de inte alla sanningens fiender? Och hur är det med er?

    Om du kan komma undan dessa mörkrets influenser och skilja dig från dessa orena ting, om du kan bli helig, då betyder det att du innehar sanningen. Det betyder inte att din natur har förändrats, utan bara att du kan omsätta sanningen i praktiken och försaka köttet. Det är vad de som har blivit renade från skuld har gjort. Huvudsyftet med erövrandets verk är att rentvå mänskligheten från skuld så att människan kan besitta sanningen, eftersom människan nu förstår alltför lite sanning! Att göra erövrande verk på dessa människor är av djupaste vikt. Ni har alla hamnat under mörkrets påverkan och blivit allvarligt sårade. Målet med detta verk är då att låta er lära känna den mänskliga naturen och på så vis leva ut sanningen. Att göras fullkomliga är något som alla skapade varelser borde acceptera. Om detta stadiums verk enbart handlar om att göra människor fullkomliga, då skulle det kunna göras i England eller Amerika eller Israel. Det skulle kunna göras med folket i vilken nation som helst. Erövrandets verk är emellertid selektivt. Det första steget av erövrande verk är kortsiktigt; det kommer också att användas för att förödmjuka Satan och erövra hela universum. Det här är det inledande erövrande verket. Man kan säga att varje skapad varelse som tror på Gud kan göras fullkomlig eftersom att göras fullkomlig är något som bara kan uppnås efter en långsiktig förändring. Men att erövras är något annat. Typexemplaret och modellen för erövring måste vara den som släpar efter mest, lever i det djupaste mörkret och även är den mest nedbrutna, mest ovilliga att acceptera Gud och mest olydiga mot Gud. Det här är den sortens person som kan vittna om att ha blivit erövrad. Huvudmålet med det erövrande verket är att besegra Satan. Huvudmålet med att göra människor fullkomliga, å andra sidan, är att vinna människor. Det är att göra det möjligt för människor att bära vittnesbörd när de har blivit erövrade om att detta erövrande verk har placerats här, på människor som ni. Syftet är att människor ska bära vittnesbörd efter att ha blivit erövrade. Dessa erövrade människor kommer att användas för att uppnå målet att förödmjuka Satan. Så vilken är den huvudsakliga erövringsmetoden? Tuktan, dom, att kasta förbannelser och avslöja – att använda det rättfärdiga sinnelaget för att erövra människor så att de är fullständigt övertygade på grund av Guds rättfärdiga sinnelag. Att använda ordets verklighet och att använda ordets auktoritet för att erövra människor och övertyga dem fullständigt – det här är vad det innebär att bli erövrad. De som har gjorts fullkomliga klarar inte bara av att uppnå lydnad efter att ha blivit erövrade, utan de klarar också av att ha kunskap om domens verk, ändra sitt sinnelag och känna Gud. De upplever vägen till att älska Gud och är fyllda med sanningen. De vet hur man upplever Guds verk, klarar av att lida för Guds skull och har sina egna viljor. De fullkomliga är de som har en faktiskt förståelse för sanningen tack vare att de har upplevt Guds ord. De erövrade är de som känner till sanningen men inte har accepterat sanningens verkliga betydelse. När de har blivit erövrade lyder de, men deras lydnad är helt och hållet resultatet av domen de har fått. De har ingen som helst förståelse för den verkliga betydelsen bakom många sanningar. De erkänner sanningen verbalt, men de har inte trätt in i sanningen; de förstår sanningen, men de har inte upplevt sanningen. Det verk som utförs mot dem som görs fullkomliga inkluderar tuktan och domar, tillsammans med tillhandahållandet av liv. En person som värdesätter att träda in i sanningen är en person som ska göras fullkomlig. Skillnaden mellan de som ska göras fullkomliga och de erövrade består i huruvida de träder in i sanningen. De som förstår sanningen, har trätt in i sanningen och lever ut sanningen är de fullkomliga. De som inte förstår sanningen och inte träder in i sanningen, det vill säga de som inte lever ut sanningen, är människor som inte kan göras fullkomliga. Om sådana människor nu klarar av att lyda fullständigt så är de erövrade. Om de erövrade inte söker sanningen – om de följer men inte lever ut sanningen, om de får syn på och hör om sanningen men inte värdesätter att leva ut sanningen – kan de inte göras fullkomliga. De som ska göras fullkomliga utövar sanningen i enlighet med fullkomlighetens väg, det vill säga de utövar sanningen grundad på fullkomlighetens väg. På det här sättet uppfyller de Guds vilja och de görs fullkomliga. Alla som följer ända till slutet innan det erövrande verket avslutas är erövrade, men kan inte påstå sig vara fullkomliga. De fullkomliga refererar till dem som, efter att det erövrande verket är avslutat, kan sträva efter sanningen och vinnas av Gud. Det refererar till dem som, när erövringsverket är över, står stadigt i motgång och lever ut sanningen. Det som skiljer att bli erövrad från att göras fullkomlig är skillnader i verkandets steg och skillnader i graden till vilken människor förstår och träder in i sanningen. Alla som inte har gett sig in på vägen till fullkomlighet, det vill säga de som inte äger sanningen, kommer i slutändan fortfarande att elimineras. Bara de som äger sanningen och som lever ut sanningen kan vinnas helt av Gud. Det vill säga, de som lever ut Petrus avbild är de fullkomliga, medan alla andra är de erövrade. Verket som utförs mot alla de som erövras består helt enkelt av att kasta av förbannelser, tukta och uppvisa vrede, och det som drabbar dem är helt enkelt rättfärdighet och förbannelser. Att verka på en sådan person är att rakt på sak avslöja – att avslöja det fördärvade sinnelaget inom honom så att han känner igen det i sig själv och är fullkomligt övertygad. När människan väl är helt lydig avslutas det erövrande verket. Även om de flesta fortfarande inte försöker förstå sanningen, kommer det erövrande verket att vara över.

    Det finns kriterier som måste uppfyllas för att du ska kunna bli fullkomlig. Genom din beslutsamhet, din uthållighet och ditt samvete, och din strävan kommer du att kunna uppleva livet och uppfylla Guds vilja. Dessa är ditt inträde och vad som krävs av dig på vägen mot fullkomlighet. Fullkomlighetens verk kan utföras på alla människor. Alla som strävar efter Gud kan göras fullkomliga och har möjligheten och kvalifikationerna att bli fullkomliggjorda. Det finns ingen fast regel här. Om någon kan göras fullkomlig eller inte beror främst på vad den personen strävar efter. Människor som älskar sanningen och kan leva ut sanningen kan absolut göras fullkomliga. Och människor som inte älskar sanningen och inte lovordas av Gud äger inte det liv som Gud kräver. Dessa människor kan inte göras fullkomliga. Fullkomlighetens verk sker enbart för att vinna människor, det är inte ett steg i stridenmot Satan. Det erövrande verket sker enbart för att strida mot Satan, vilket innebär att använda erövringen av människan för att besegra Satan. Det sistnämnda är huvudverket, det nyaste verket som aldrig har utförts under alla tidsåldrar. Man kan säga att målet med detta stadium framför allt är att erövra alla människor för att besegra Satan. Verket med att göra människor fullkomliga – det är inget nytt verk. Allt verk under perioden när Gud verkar i köttet har erövringen av människor som sitt främsta mål. Det här är som under nådens tidsålder. Hela mänsklighetens försoning genom korsfästelsen var huvudverket. ”Vinnandet av människor” skedde utöver verket i köttet och först efter korsfästelsen. När Jesus kom och gjorde sitt verk var hans mål framför allt att använda sin korsfästelse för att triumfera över dödens slaveri och Hades, att triumfera över Satans påverkan, det vill säga att besegra Satan. Det var först när Jesus hade korsfästs som Petrus steg för steg gav sig in på vägen mot fullkomlighet. Han var naturligtvis bland dem som följde Jesus medan Jesus verkade, men han gjordes inte fullkomlig vid den tiden. Det var snarare efter att Jesus avslutat sitt verk som Petrus gradvis förstod sanningen och sedan blev fullkomliggjord. Den inkarnerade Guden kommer endast till jorden för att slutföra ett centralt nyckelskede av verket under en kort tid, inte för att leva bland människor på jorden under lång tid och avsiktligt göra dem fullkomliga dem. Han utför inte det verket. Han väntar inte till den tid då människan är fullständigt fullkomliggjord med att avsluta sitt verk. Det är inte målet och meningen med hans inkarnation. Han kommer bara för att utföra det kortsiktiga verket med att rädda mänskligheten, inte för att utföra det väldigt långsiktiga verket med att göra mänskligheten fullkomlig. Verket med att rädda mänskligheten är representativt, har förmågan att starta en ny tidsålder och kan avslutas på kort tid. Att göra mänskligheten fullkomlig kräver däremot att föra människan upp till en viss nivå och det är ett verk som tar lång tid. Detta verk måste utföras av Guds Ande, men det utförs på grundval av den sanning som uttalas under verket i köttet. Eller så låter han dessutom apostlarna uppstå för att de ska utföra det långsiktiga herdearbetet för att uppnå hans mål att göra mänskligheten fullkomlig. Den inkarnerade Guden utför inte det här verket. Han talar enbart om livets väg så att människor ska förstå och ger bara mänskligheten sanningen i stället för att ständigt följa människan när hon utövar sanningen, eftersom det inte ligger inom hans ämbete. Alltså kommer han inte att göra människan sällskap förrän den dag då människan fullständigt förstår sanningen och fullständigt erhåller sanningen. Hans verk i köttet avslutas när människan formellt träder in på det rätta spåret till livets sanning, när människan kliver in på det rätta spåret mot att göras fullkomlig. Det här är naturligtvis också när han kommer att ha besegrat Satan fullständigt och triumferat över världen. Han bryr sig inte om huruvida människan slutligen har trätt in i sanningen då och inte heller bryr han sig om huruvida människans liv är stort eller litet. Det är inget av det som han ska förvalta i köttet, inget av det ingår i den inkarnerade Gudens ämbete. När han avslutar det verk han var ämnad att utföra avslutar han sitt verk i köttet. Den inkarnerade Gudens verk är bara det verk som Guds Ande inte kan göra direkt. Det är också frälsningens kortsiktiga verk, inget långsiktigt verk på jorden.

Att höja er kaliber ligger inte inom mitt verks sfär. Jag ber er att göra detta bara för att er kaliber är för låg. I sanning är detta inte en del av fullkomliggörandets verk, det är snarare ett extra verk som utförs på er. Verket som fullbordas på er i dag sker efter vad ni behöver. Det är individanpassat, inte en väg som ska beträdas av alla som ska göras fullkomliga. Eftersom er kaliber är lägre än någon annans som gjordes fullkomlig i det förflutna möter detta verk, när det gäller er, alltför många hinder. Jag är bland er och utför detta extraverk eftersom fullkomlighetens målgrupper är annorlunda. När Gud i vanliga fall kommer till jorden, håller han sig inom snäva gränser för att utföra sitt verk och bryr sig inte om alltför mycket annat. Han blir inte involverad i familjefrågor och tar inte del i människors liv. Han är fullständigt likgiltig inför sådana bagateller; de ingår inte i hans ämbete. Men er kaliber är så mycket lägre än vad jag krävde – det saknar fullständigt motstycke – så att det utgör extrema utmaningar för verket. Dessutom måste detta verk utföras bland folket i detta land som är Kina. Ni är så underutbildade att jag inte har något annat val än att kräva att ni utbildar er. Jag har berättat för er att detta är extra arbete, men det är också något ni måste ha, något som är till nytta för ert fullkomnande. Faktum är att ni bör skaffa er utbildning, grundläggande kunskap om uppförande och grundläggande kunskap om livet i förväg. Jag ska inte behöva prata med er om de här sakerna. Men eftersom ni inte har de här sakerna har jag inget annat val än att göra verket med att lägga till dem åt er efter fullbordat faktum. Även om ni hyser många föreställningar om mig, kräver jag fortfarande detta av er, kräver fortfarande att ni höjer er kaliber. Det är inte min avsikt att komma och utföra detta verk, eftersom mitt verk endast är att erövra er, endast är att erhålla er totala övertygelse genom att döma er, och på så vis peka ut den livsväg som ni bör beträda. Uttryckt på ett annat sätt, hur utbildade ni är och om ni har kunskap om livet skulle absolut inte ha något med mig att göra, om det inte vore så att jag behöver erövra er med mitt ord. Allt detta läggs till för att säkerställa resultat från det erövrande verket och för ert efterföljande fullkomnandes skull. Det är inte ett steg i det erövrande verket. Eftersom ni är av låg kaliber och ni är lata och slarviga, dåraktiga och trögtänkta, okänsliga och idiotiska – eftersom ni är ytterst onormala – kräver jag att ni först höjer er kaliber. Alla som vill bli fullkomliggjorda måste leva upp till vissa kriterier. För att göras fullkomlig måste man ha ett klart och nyktert sinne och vara villig att leva ett meningsfullt liv. Om du är en som inte är beredd att leva ett tomt liv, en som eftersträvar efter sanningen, om du är uppriktig i allt du gör och om du är en ytterst normal människa, då är du kvalificerad att göras fullkomlig.

    Detta verk bland er utförs på er i enlighet med vad som behöver göras. Efter erövringen av dessa individer kommer en grupp människor att göras fullkomliga. Av den anledningen utförs en stor del av det nuvarande verket också som förberedelse för målet att göra er fullkomliga, eftersom det finns många som hungrar efter sanningen som kan göras fullkomliga. Om det erövrande verket utförs på er och inget ytterligare verk sker därefter, är det då inte så att vissa som längtar efter sanningen inte kommer att vinna den? Syftet med det aktuella verket är att öppna en väg för att göra människor fullkomliga senare. Även om mitt verk enbart är erövring är den livets väg jag talar om ändå i förberedelse för att göra människor fullkomliga senare. Verket som sker efter erövring fokuserar på att göra människor fullkomliga, och på så vis sker erövringen för att lägga en grund för fullkomnandet. Människan kan bara göras fullkomlig efter att ha blivit erövrad. Just nu är den främsta uppgiften att erövra, senare kommer de som söker och längtar efter sanningen att göras fullkomliga. Att göras fullkomlig har att göra med människors positiva aspekter för inträde: Har du ett hjärta som älskar Gud? Hur djup har din upplevelse varit medan du har vandrat den här vägen? Hur ren är din kärlek till Gud? Hur exakt är ditt utövande av sanningen? För att göras fullkomlig måste man ha grundläggande kunskap om alla aspekter av mänskligheten. Det här är ett grundläggande krav. Alla de som inte kan göras fullkomliga efter att ha blivit erövrade blir tjänande objekt och kommer i slutändan fortfarande att kastas i eld- och svavelsjön och fortfarande att falla ner i den bottenlösa avgrunden eftersom deras sinnelag inte har förändrats och de fortfarande tillhör Satan. Om en människa saknar kvalifikationerna för fullkomnande så är hon värdelös – hon är avfall, ett redskap, något som inte kan uthärda eldprovet! Hur stor är din kärlek till Gud just nu? Hur mycket föraktar du dig själv? Hur väl känner du egentligen Satan? Har ni skärpt er beslutsamhet? Är ert mänskliga liv väl reglerat? Har ert liv förändrats? Lever ni ett nytt liv? Har er syn på livet förändrats? Om dessa saker inte har förändrats kan du inte göras fullkomlig även om du inte retirerar. I stället har du bara blivit erövrad. När det är dags att testa dig saknar du sanningen, din mänsklighet är onormal och du är lika låg som ett odjur. Du har bara blivit erövrad, är bara en som har blivit erövrad av mig. Precis som en åsna blir skrämd och rädd för att göra något varje gång den ser sin ägare när den väl har upplevt ägarens piska, är också du som denna kuvade åsna. Om en person saknar dessa positiva aspekter och i stället är passiv och rädd, blyg och tveksam inför alla ting, oförmögen att urskilja något tydligt, oförmögen att acceptera sanningen, fortfarande utan en väg för utövande, än mer utan ett hjärta som älskar Gud – om en person inte har någon förståelse för hur man älskar Gud, hur man lever ett meningsfullt liv eller hur man blir en riktig person – hur kan en sådan person bära vittnesbörd om Gud? Det här visar att ditt liv har litet värde och att du inte är något annat än en kuvad åsna. Du har blivit erövrad men det betyder bara att du har förnekat den stora röda draken och vägrar att underkasta sig dess domän, det betyder att du tror att det finns en Gud, vill lyda alla Guds planer och inte har några klagomål. Men i de positiva aspekterna, kan du leva ut Guds ord och manifestera Gud? Om du inte har något av detta betyder det att du inte har vunnits av Gud och du är inget annat än en underkuvad åsna. Det finns inget önskvärt hos dig och den Helige Ande verkar inte i dig. Din mänsklighet är alltför bristfällig och det är omöjligt för Gud att använda dig. Du måste bli godkänd av Gud och vara hundra gånger bättre än de icke-troende odjuren och än de levande döda – bara de som kommer till den här nivån är kvalificerade att göras fullkomliga. Bara om man har mänsklighet och ett samvete är man lämpad att användas av Gud. Först när ni har blivit fullkomliggjorda kan du betraktas som mänsklig. Endast de fullkomliggjorda är människor som lever meningsfulla liv. Endast sådana människor kan vittna om Gud ännu mer rungande.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Ingen kan leva självständigt, utom de som ges särskild styrning och vägledning av den Helige Ande, för de kräver pastoral omsorg och herdeskap av dem som används av Gud. Därför upphöjer Gud i varje tidsålder olika människor som flänger och gnor för att valla kyrkorna för hans verks skull. Vilket betyder att Guds verk måste utföras genom dem som han ser välvilligt på och godkänner; den Helige Ande måste använda den del inom dem som är värdig att användas för att verka, och de görs redo att användas av Gud genom att de görs fullkomliga av den Helige Ande. Eftersom människans förmåga att förstå är alltför bristfällig, måste hon vallas av dem som används av Gud; det var samma sak när Gud använde Mose, hos vilken han fann mycket som var lämpligt att använda vid den tiden, och som han använde för att göra Guds verk i det stadiet. I det här stadiet använder Gud en människa och utnyttjar samtidigt också den del av henne som kan användas av den Helige Ande för att verka, och den Helige Ande både styr henne och gör den återstående, obrukbara, delen fullkomlig på samma gång.

    Det verk som utförs av den som används av Gud är till för att samverka med Kristi eller den Helige Andes verk. Den här människan är upphöjd av Gud bland människorna, hon är på plats för att leda alla Guds utvalda, och hon är också upphöjd av Gud för att utföra verket som gäller mänskligt samarbete. Med en sådan människa, som kan utföra det verk som tillhör det mänskliga samarbetet, kan fler av Guds krav på människan och det verk som den Helige Ande måste utföra bland människorna uppnås. Ett annat sätt att uttrycka detta är så här: Guds mål med att använda denna människa är att alla som följer Gud ska kunna förstå Guds vilja bättre och kunna uppfylla fler av Guds krav. Eftersom människorna är oförmögna att förstå Guds ord eller Guds vilja direkt, har Gud upphöjt någon som används för att utföra ett sådant verk. Den här personen som används av Gud kan också beskrivas som en förmedlare genom vilken Gud vägleder människorna, som den ”översättare” som kommunicerar mellan Gud och människorna. En sådan människa är alltså olik någon av dem som arbetar i Guds hushåll eller som är hans apostlar. Liksom de kan hon sägas vara en som tjänar Gud, men ändå skiljer hon sig i hög grad från de andra arbetarna och apostlarna i fråga om substansen i sitt verk och bakgrunden till Guds användning av henne. Beträffande substansen i hennes verk och bakgrunden till hennes användning så upphöjs den människa som används av Gud av honom, hon förbereds av Gud för Guds verk och hon samverkar i Guds eget verk. Ingen människa skulle någonsin kunna ersätta henne i hennes arbete, som är mänsklig samverkan som är väsentligt för det gudomliga verket. Det arbete som under tiden utförs av andra arbetare och apostlar är bara överförande och genomförande av de många aspekter av de arrangemang som hör till kyrkorna under varje skede, eller också arbetet med något enkelt ombesörjande av livet för att upprätthålla kyrkans liv. Dessa arbetare och apostlar är inte tillsatta av Gud, än mindre kan de sägas vara någon av dem som används av den Helige Ande. De är utvalda av kyrkorna, och efter att de har utbildats och danats under en tid behålls de som är lämpade, medan de som inte är lämpade skickas tillbaka till den plats de kom från. Eftersom dessa människor väljs ut bland kyrkorna, visar en del sin rätta färg sedan de blivit ledare, och en del utför till och med många onda gärningar och elimineras till slut. Den som å andra sidan används av Gud, är någon som har förberetts av Gud och som besitter en särskild kaliber och är mänsklig. Han har förberetts och gjorts fullkomlig i förväg av den Helige Ande och leds helt och hållet av den Helige Ande, och, i synnerhet när det gäller hans arbete, styrs han och får befallningar av den Helige Ande – som ett resultat av detta finns det inte något avsteg på den stig där Guds utvalda leds, för Gud tar sannerligen ansvar för sitt eget verk och Gud utför sitt eget verk i alla tider.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Den inkarnerade Gudens verk inkluderar två delar. Den första gången blev han kött, folk trodde inte på honom och kände honom inte, och de spikade fast Jesus på korset. Den andra gången trodde inte folk heller på honom, än mindre lärde de känna honom, och än en gång spikade de upp Kristus på korset. Är människan inte Guds fiende? Om människan inte känner honom, hur skulle hon då kunna vara Guds förtrogna? Och hur skulle hon kunna vara kvalificerad att vittna om Gud? Är inte alla anspråk på att älska Gud, tjäna Gud, lovprisa Gud, bedrägliga lögner? Om du ägnar ditt liv åt dessa orealistiska, opraktiska ting, arbetar du då inte till ingen nytta? Hur skulle du kunna vara Guds förtrogna när du inte ens vet vem Gud är? Är en sådan strävan inte vag och abstrakt? Är den inte bedräglig? Hur kan någon bli Guds förtrogna? Vad är den praktiska betydelsen av att vara en av Guds förtrogna? Kan du vara en av Guds Andes förtrogna? Kan du se hur stor och upphöjd Anden är? Att vara en osynlig, ogripbar Guds förtrogna – är inte det vagt och abstrakt? Vad är den praktiska betydelsen av en sådan strävan? Är inte allt bedrägliga lögner? Det du strävar efter är att bli Guds förtrogna, men faktum är att du är Satans knähund, för du känner inte Gud och du följer den icke existerande ”Guden av alla ting” som är osynlig, ogripbar och uppbyggd av dina egna begrepp. Allmänt talat är en sådan ”Gud” Satan och praktiskt talat är det du själv. Du försöker bli din egen förtrogna men säger ändå att du försöker vara Guds förtrogna – är inte det hädelse? Vad har en sådan strävan för värde? Om Guds Ande inte blir kött, då är Guds väsen inte mer än en osynlig, ogripbar Ande av liv, formlös och amorf, av det icke materiella slaget, oåtkomlig och obegriplig för människan. Hur skulle människan kunna vara den förtrogna till en icke fysisk, förunderlig, obegriplig Ande som denna? Är det inte ett skämt? Sådant absurt resonemang är ogiltigt och opraktiskt. Den skapade människan är av ett till sin natur annat slag än Guds Ande, så hur skulle de två kunna vara varandras förtrogna? Om Guds Ande inte förverkligades i köttet, om Gud inte blev kött och ödmjukade sig genom att bli en skapelse, då skulle den skapade människan vara både okvalificerad och oförmögen att vara hans förtrogna, och förutom de gudfruktiga troende som kanske har chansen att vara Guds förtrogna efter att deras själar har kommit in i himlen, skulle de flesta människor vara oförmögna att bli Guds Andes förtrogna. Och om människan önskar bli Guds förtrogna i himlen under den inkarnerade Gudens vägledning, är hon då inte en häpnadsväckande dåraktig icke-människa? Människan strävar helt enkelt efter ”trofasthet” mot en osynlig Gud, och lägger inte minsta vikt vid den Gud som går att se, för det är så enkelt att följa en osynlig Gud – människan kan göra det på vilket sätt som helst. Men strävan efter den synliga Guden är inte enkel. Människan som söker en otydlig Gud är totalt oförmögen att vinna Gud, eftersom alla ting som är otydliga och abstrakta är det människor som föreställer och de är oförmögna att vinnas av människan. Om den Gud som kom bland er var en ädel och upphöjd Gud som inte var tillgänglig för er, hur kunde ni då förstå hans vilja? Och hur kunde ni känna och förstå honom? Om han bara gjorde sitt verk och inte hade någon normal kontakt med människan, eller inte var fylld av någon normal mänsklighet och var otillgänglig för vanliga dödliga, då, även om han gjorde mycket verk för er men ni inte hade någon kontakt med honom, och var oförmögna att se honom, hur kunde ni känna honom? Om det inte var för detta kött fyllt av normal mänsklighet, skulle människan inte kunna känna Gud; det är enbart tack vare Guds inkarnation som människan är kvalificerad att vara denna Gud i köttets förtrogna. Människan blir Guds förtrogna eftersom människan kommer i kontakt med honom, eftersom människan lever tillsammans med honom och är i sällskap med honom och därmed gradvis lär känna honom. Om det inte vore så, skulle då inte människans strävan vara förgäves? Det vill säga, det är inte enbart tack vare Guds verk som människan kan vara Guds förtrogna, utan också tack vare den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet. Det är enbart tack vare att Gud blir kött som människan får chansen att utföra sin plikt och chansen att tillbedja den sanna Guden. Är inte det här den mest verkliga och praktiska sanningen? Önskar du nu fortfarande att du ska bli Guds förtrogna i himlen? Det är bara när Gud ödmjukar sig till en viss punkt, det vill säga bara när Gud blir kött, som människan kan bli hans förtrogna och förtroliga vän. Gud är av Anden: Hur är människan kvalificerad att bli en förtrogen till denna Ande, som är upphöjd och ofattbar? Det är bara när Guds Ande stiger ner i köttet, och blir en varelse med samma utsida som människan, som människan kan förstå hans vilja och faktiskt vinnas av honom. Han talar och verkar i köttet, delar människans glädjeämnen, sorger och vedermödor, lever i samma värld som människan, skyddar människan och vägleder henne, och genom detta renar han människan och låter människan vinna hans frälsning och hans välsignelse. När människan har vunnit dessa ting förstår hon verkligen Guds vilja och först då kan hon bli Guds förtrogna. Endast det här är praktiskt. Om Gud vore osynlig och ogripbar för människan, hur skulle människan då kunna vara hans förtrogna? Är inte detta tomma dogmer?

    I sin tro på Gud i dag strävar många människor fortfarande efter något som är vagt och abstrakt. De har inte grepp om verkligheten bakom Guds verk i dag och lever fortfarande bland bokstäver och dogmer. Dessutom har de flesta fortfarande inte kommit in i verkligheten bakom nya fraser som den ”nya generationen av dem som älskar Gud”, ”Guds förtrogna”, ”idealet och modellen i kärlek till Gud”, ”Petrus stil”; i stället är deras strävan fortfarande vag och abstrakt, de famlar fortfarande runt i dogmer och de har ingen förståelse för dessa ords verklighet. När Guds Ande blir kött kan du se och röra vid hans verk i köttet. Men om du fortfarande är oförmögen att bli hans förtrogna, om du fortfarande är ur stånd att bli hans förtrogna, hur skulle du då kunna bli Guds Andes förtrogna? Om du inte känner dagens Gud, hur kan du då bli en i den nya generationen av dem som älskar Gud? Är inte dessa de tomma bokstäverna och dogmerna? Kan du se Anden och förstå hans vilja? Är dessa inte tomma ord? Det är inte nog att du bara säger dessa fraser eller termer, och inte heller kan du göra Gud belåten enbart genom beslutsamhet. Du är nöjd med att enbart tala dessa ord, och du gör det för att tillfredsställa dina egna begär, för att tillfredsställa dina egna orealistiska ideal samt för att tillfredsställa dina egna föreställningar och ditt eget tänkande. Om du inte känner dagens Gud kommer du, oberoende av vad du gör, inte att kunna tillfredsställa Guds hjärtas begär. Vad innebär det att vara en Guds förtrogna? Förstår du fortfarande inte det? Eftersom Guds förtrogna är en människa är Gud också människa, det vill säga att Gud har blivit kött, har blivit människa. Bara de som är av samma slag kan kalla varandra förtrogna, först då kan de betraktas som förtrogna. Om Gud var av Anden, hur kunde då den skapade människan bli hans förtrogna?

    Din tro på Gud, din strävan efter sanning och till och med sättet du uppför dig på bör alla vara baserade på verklighet: Allt du gör bör vara praktiskt och du bör inte sträva efter sådana illusoriska, nyckfulla ting. Det finns inget värde i att uppträda på det här sättet och dessutom inget värde i ett sådant liv. Eftersom din strävan och ditt liv inte tillbringas bland något annat än oärlighet och svek, och du inte strävar efter ting som har värde och betydelse, vinner du inget annat än absurda resonemang och dogmer som inte är av sanningen. Sådana ting har ingen relation till betydelsen och värdet av din existens, och kan endast föra dig till en intetsägande värld. På det här sättet kommer hela ditt liv att sakna värde eller betydelse – och om du inte strävar efter ett liv av betydelse kan du leva hundra år och allt skulle vara till ingen nytta. Hur kan det kallas ett människoliv? Är det inte snarare ett djurs liv? Likaså, om ni försöker följa vägen för tro på Gud, men inte gör några försök att sträva efter den Gud som går att se, utan i stället tillber en osynlig och obegriplig Gud, är då inte en sådan strävan än mer fruktlös? I slutändan kommer din strävan att bli en hög av ruiner. Till vilken fördel är en sådan strävan för dig? Det största problemet med människan är att hon bara älskar ting som hon inte kan se eller röra vid, ting som är i högsta grad mystiska och förunderliga, och som är omöjliga för människan att föreställa sig och ouppnåeliga för vanliga dödliga. Ju mer orealistiska dessa ting är, desto mer analyseras de av människan, som till och med strävar efter dem, utan att tänka på något annat, och försöker vinna dem. Ju mer orealistiska de är, desto noggrannare rannsakar och analyserar människan dem, och går till och med så långt att hon gör sina egna uttömmande idéer om dem. Ju mer realistiska saker och ting är, däremot, desto lättare avfärdar människan dem; hon ser helt enkelt ner på dem och visar till och med förakt mot dem. Är inte det här precis er attityd gentemot det realistiska verk jag gör i dag? Ju mer realistiska sådana saker och ting är, desto mer fördomsfulla är ni mot dem. Ni undvarar ingen tid för att undersöka dem utan ignorerar dem bara, ni ser ner på dessa realistiska, lättfattliga krav och hyser till och med flera föreställningar om denna Gud som är i högsta grad verklig, och är helt enkelt oförmögna att acceptera att han är verklig och normal. Tror du på så sätt inte mitt i oklarhet? Du har en orubblig tro på förflutna tiders vaga Gud och inget intresse för dagens verkliga Gud. Beror inte detta på att gårdagens Gud och dagens Gud är från två olika eror? Beror det inte också på att gårdagens Gud är himlens upphöjda Gud, medan dagens Gud är en pytteliten man på jorden? Är det inte, dessutom, för att den Gud som tillbes av människan är det som skapats av hennes uppfattningar, medan dagens Gud är ett verkligt kött skapat på jorden? När allt är sagt och gjort, är det inte för att dagens Gud är för verklig som människan inte strävar efter honom? För det som dagens Gud kräver av människan är just det som människan är mest ovillig att göra, och som får henne att skämmas. Gör inte detta saker och ting svåra för människan? Blottlägger inte detta hennes ärr? På det här sättet blir många av dem som inte följer verkligheten den inkarnerade Gudens fiender, antikrister. Är inte det här ett uppenbart faktum? Tidigare, när Gud ännu inte hade blivit kött, kan du ha varit en religiös figur eller en gudfruktig troende. När Gud sedan blev kött blev många sådana gudfruktiga troende oavsiktligt antikrist. Vet du vad som pågår här? I din tro på Gud koncentrerar du dig inte på verkligheten och strävar du inte efter sanningen, utan i stället hänger du upp dig på lögner – är inte detta den tydligaste källan till din fiendskap gentemot den inkarnerade Guden? Den inkarnerade Guden kallas Kristus, så är då inte alla som inte tror på den inkarnerade Guden antikrist? Och är då den du tror på och älskar verkligen denna Gud i köttet? Är det verkligen denna levande Gud som andas som är mest realistisk och enastående normal? Exakt vad är det som är målet med din strävan? Finns det i himlen eller på jorden? Är det en uppfattning eller är det sanningen? Är det Gud eller är det någon övernaturlig varelse? Faktum är att sanningen är den verkligaste av livets aforismer, och den högsta av sådana aforismer bland hela mänskligheten. Eftersom det är kravet som Gud ställer på människan, och verket som görs av Gud personligen, kallas det livets aforism. Det är inte en aforism som är sammanfattad från något och det är inte heller ett berömt citat från någon stor figur, i stället är det yttrandet till mänskligheten från himmelens och jordens och alltings Herre, och inte några ord sammanfattade av människan, utan Guds inneboende liv. Och därmed kallas det för den högsta av livets alla aforismer. Människans strävan efter att omsätta sanningen i praktiken är utförandet av hennes plikt, det vill säga att uppfylla Guds krav. I detta kravs väsen ligger den sannaste av alla sanningar, snarare än tomma dogmer som ingen människa kan leva upp till. Om din strävan inte är något annat än dogmer och inte innehåller någon sanning, gör du då inte uppror mot sanningen? Är du inte någon som attackerar sanningen? Hur skulle en sådan person sträva efter att älska Gud? Människor som saknar verklighet är de som förråder sanningen och de är alla till sin natur upproriska!

    Oberoende av hur du strävar måste du, framför allt, förstå verket som Gud gör i dag och du måste förstå vikten av detta verk. Du måste förstå och veta vilket verk Gud gör när han kommer de sista dagarna, vilket sinnelag han för med sig och vad som kommer att göras fullkomligt i människan. Om du inte känner eller förstår verket som han har kommit för att göra i köttet, hur kan du då förstå hans vilja och hur kan du bli hans förtrogna? Faktum är att det inte är komplicerat att vara Guds förtrogna, men det är inte heller enkelt. Om människan kan begripa så kan hon fullgöra, och följaktligen är det inte komplicerat; om människan inte kan begripa är det mycket svårare, och dessutom blir människan benägen att sträva mitt i otydlighet. Om människan, i sin strävan efter Gud, inte har sin egen ställning att stå fast vid och inte vet vilken sanning hon bör hålla sig till, då innebär det att hon inte har någon grund, och då är det inte enkelt för henne att stå fast. I dag finns det så många som inte förstår sanningen, som inte kan skilja mellan gott och ont eller avgöra vad man ska älska eller hata. Sådana människor kan knappast stå fasta. Nyckeln till tron på Gud är att klara av att omsätta sanningen i praktiken, bry sig om Guds vilja, känna till Guds verk i människan när han kommer i köttet och principerna efter vilka han talar; följ inte den stora massan, och du måste ha principer för vad du ska ge dig in i och du måste hålla fast vid dem. Att hålla ett stadigt tag om de ting inom dig som är upplysta av Gud är till hjälp för dig. Om du inte gör det kommer du att svänga åt ena hållet i dag och åt det andra i morgon, och du kommer aldrig att vinna något verkligt. Att vara på det här viset är inte till någon fördel för ditt eget liv. De som inte förstår sanningen följer alltid andra: Om folk säger att det här är den Helige Andes verk säger du också att det är den Helige Andes verk; om folk säger att det är en ond andes verk blir du också tveksam, eller så säger även du att det är en ond andes verk. Du upprepar alltid andras ord och är oförmögen att själv särskilja något, och inte heller klarar du av att tänka själv. Det här är någon utan en ställning som är oförmögen att göra åtskillnad – en sådan person är en värdelös stackare! Du upprepar alltid andras ord: I dag sägs det att det här är den Helige Andes verk, men risken finns att någon en dag kommer att säga att det inte är den Helige Andes verk och inget annat än ett verk av människan – och ändå kan du inte avgöra detta och när du bevittnar att det sägs av andra säger du samma sak. Det är egentligen den Helige Andes verk, men du säger att det är människans verk; har du då inte blivit en av dem som hädar mot den Helige Andes verk? Har du i detta inte motsatt dig Gud eftersom du inte kan göra åtskillnad? Vem vet, en dag dyker det kanske upp någon dumbom som säger att ”det är är en ond andes verk”, och när du hör dessa ord kommer du att stå som handlingsförlamad och än en gång bindas av andras ord. Varje gång någon rör upp tumult är du oförmögen att stå fast vid din position, och allt detta beror på att du inte besitter sanningen. Att tro på Gud och sträva efter kunskapen om Gud är ingen enkel sak. Det kan inte uppnås enbart genom att man samlas och lyssnar till predikan, och du kan inte göras fullkomlig av enbart passion. Du måste uppleva, och veta, och vara principfast i dina handlingar, och vinna den Helige Andes verk. När du har fått erfarenheter kommer du att kunna särskilja mellan många ting – du kommer att kunna skilja mellan gott och ont, mellan rättfärdighet och ondska, mellan det som är av kött och blod och det som är av sanning. Du bör kunna skilja mellan alla dessa ting, och genom att göra det kommer du, oavsett omständigheterna, aldrig att vara vilse. Endast detta är din sanna mognad.

    Att känna till Guds verk är ingen enkel sak. Du bör ha standarder och ett mål med din strävan, du bör veta hur man söker den sanna vägen och hur du ska mäta om det är den sanna vägen eller inte och om det är Guds verk eller inte. Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte. Det mest grundläggande är om denna väg är realistisk snarare än övernaturlig, och om den kan sörja för människans liv eller inte. Om den överensstämmer med dessa principer kan slutsatsen dras att denna väg är den sanna vägen. Jag säger inte dessa ord för att få er att acceptera andra vägar i era framtida upplevelser, och inte heller som en förutsägelse om att det kommer finnas ännu en ny tidsålders verk i framtiden. Jag säger dem så att ni kan vara säkra på att dagens väg är den sanna vägen, så att ni inte bara är till hälften övertygade i er tro på dagens verk och oförmögna att vinna insikt om den. Det finns till och med många som, trots att de är säkra, fortfarande förvirrat följer med; det finns ingen princip för sådan säkerhet och de måste elimineras förr eller senare. Till och med de som är särskilt entusiastiska i sitt efterföljande är tre delar säkra och fem delar osäkra, vilket visar att de inte har någon grund. Eftersom er kaliber är för låg och er grund är för ytlig har ni ingen förståelse för särskiljningsförmåga. Gud upprepar inte sitt verk, han gör inget verk som inte är realistiskt, han kräver inte för mycket av människan och han gör inget verk som går bortom människans förstånd. Allt verk han gör ligger inom det normala mänskliga förnuftets räckvidd och överskrider inte gränsen för normal mänsklighets förnuft, och hans verk är i enlighet med människans normala krav. Om det är den Helige Andes verk blir människan ständigt mer normal och hans mänsklighet blir ständigt mer normal. Människan har en ökande kunskap om sitt sataniska fördärvade sinnelag, och om människans väsen, och hon har en ständigt växande längtan efter sanningen. Det vill säga att människans liv växer och växer och människans fördärvade sinnelag blir förmöget till fler och fler förändringar – och allt detta är meningen med att Gud blir människans liv. Om en väg är oförmögen att avslöja dessa ting som är människans väsen, är oförmögen att förändra människans sinnelag och, dessutom, är oförmögen att föra henne inför Gud eller ge henne en sann förståelse för Gud, och till och med gör hennes mänsklighet ännu mer obetydlig och hennes förnuft ständigt mer onormalt, då kan denna väg inte vara den sanna vägen, och det kan vara en ond andes verk, eller den gamla vägen. Kort sagt kan den inte vara den Helige Andes nuvarande verk. Ni har trott på Gud i alla dessa år, och ändå har ni ingen som helst kunskap om principerna för att särskilja mellan den sanna vägen och den falska vägen eller för att söka den sanna vägen. De flesta är inte ens intresserade av dessa frågor; de går helt enkelt dit majoriteten går och upprepar vad majoriteten säger. Hur kan detta vara någon som söker den sanna vägen? Och hur kan sådana människor hitta den sanna vägen? Om du förstår alla dessa nyckelprinciper, då kommer du inte att bli sviken, vad som än händer. I dag är det av kritisk vikt att människan kan göra åtskillnad, det här är vad som den normala mänskligheten bör besitta och vad människan måste besitta i sin erfarenhet. Om människan, än i dag, fortfarande inte särskiljer något i sitt följande, och hennes mänskliga förnuft fortfarande inte har växt, så är människan för dåraktig och hennes strävan är felaktig och avvikande. Det finns inte minsta särskiljningsförmåga i din strävan i dag, och även om det är sant, som du säger, att du har hittat den sanna vägen, har du vunnit den? Har du kunnat särskilja något? Vilken är den sanna vägens substans? På den sanna vägen har du inte vunnit den sanna vägen, du har inte vunnit någonting av sanningen, det vill säga du har inte uppnått det som Gud kräver av dig och följaktligen har ingenting av ditt fördärv förändrats. Om du fortsätter din strävan på det sättet kommer du att elimineras i slutändan. Eftersom du har följt den till den här dagen borde du vara säker på att vägen du har valt är rätt väg, och du borde inte längre tvivla. Många människor är alltid osäkra och slutar sträva efter sanningen på grund av småsaker. Det är sådana människor som inte har någon kunskap om Guds verk, det är de som följer Gud i förvirring. Människor som inte känner Guds verk är oförmögna att vara hans förtrogna eller att vittna om honom. Jag råder dem som bara söker välsignelse och bara strävar efter det som är vagt och abstrakt att sträva efter sanningen så snart som möjligt, så att deras liv kan få någon betydelse. Lura inte er själva längre!

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka