Alla inlägg under juni 2019

Av Stina - 5 juni 2019 15:57

Den inkarnerade Guden kallas Kristus, och Kristus är det kött som Guds Ande iklätt sig. Detta kött liknar inte någon annan människa som är av köttet. Skillnaden beror på att Kristus inte är av kött och blod utan är en inkarnation av Anden. Han har både en normal mänsklighet och en fullständig gudomlighet. Ingen människa äger hans gudomlighet. Med sin normala mänsklighet fullföljer han alla sina normala aktiviteter i köttet, medan han med sin gudomlighet utför Guds eget verk. Både hans mänsklighet och gudomlighet är underordnade den himmelske Faderns vilja. Kristi substans utgörs av Anden, det vill säga gudomligheten. Av den anledningen är hans substans Guds egen substans. Denna substans kommer inte att avbryta hans eget verk och han skulle aldrig kunna göra något som förstör hans eget verk. Inte heller skulle han någonsin yttra några ord som går emot hans egen vilja. Därför skulle den inkarnerade Guden aldrig någonsin göra något som avbryter hans egen förvaltning. Det här är något som alla människor bör förstå. Syftet med den Helige Andes verk är att rädda människan och detta sker med hänsyn till Guds egen förvaltning. På samma sätt består Kristi verk av att rädda människan för att det är Guds vilja. Eftersom Gud blir kött förverkligar han sin substans i sitt kött så att hans kött är tillräckligt för att utföra hans verk. Därför ersätts hela Guds Andes verk av Kristi verk under inkarnationens tid och i centrum för allt verk under inkarnationens tid står Kristi verk. Det kan inte blandas ihop med verk från någon annan tid. Och eftersom Gud blir kött verkar han i sitt kötts identitet. Eftersom han kommer i köttet avslutar han sedan i köttet det arbete som han ska göra. Både Guds Ande och Kristus är Gud själv och han utför det verk som han bör utföra och fullgör det ämbete som han bör fullgöra.

 

Själva Guds substans utövar auktoritet, men han kan helt och hållet underkasta sig den auktoritet som kommer från honom. Det spelar ingen roll om det är Andens verk eller köttets verk, ingen av dem är i konflikt med den andra. Guds Ande är hela skapelsens auktoritet. Köttet med Guds substans besitter också auktoritet, men Gud i köttet kan göra allt det verk som är i enlighet med den himmelske Faderns vilja. Det här kan inte uppnås eller begripas av någon människa. Gud själv är en auktoritet, men hans kött kan underkasta sig hans auktoritet. Det här är den inre betydelsen av orden: ”Kristus lyder Gud Faderns vilja.” Gud är en Ande och kan utföra frälsningens verk, så som Gud som har blivit människa kan. Hur som helst, Gud utför sitt eget verk. Han varken avbryter eller stör och han utför absolut inte arbeten som står i konflikt med varandra. Substansen i det arbete som utförs av Anden och köttet är nämligen densamma. Både Anden och köttet verkar för att uppfylla samma vilja och förvalta samma verk. Även om Anden och köttet har två olika kvaliteter, är deras substanser desamma. Båda besitter Guds egen substans och identitet. I Gud själv finns inga inslag av olydnad, hans substans utgörs av godhet. Han är all skönhets och godhets, samt kärlekens, uttryck. Inte ens i köttet gör Gud något som inte lyder Fadern. Till och med när han var tvungen att offra sitt liv gjorde han det helhjärtat och fattade inget annat beslut. Gud har inga självrättfärdiga eller självtillräckliga drag och inte heller drag av högmod eller arrogans. Han är inte på något sätt ohederlig. Allt som inte lyder Gud kommer från Satan. Satan är källan till allt som är fult och ondskefullt. Anledningen till att människan har egenskaper som liknar Satans är att människan har fördärvats och bearbetats av Satan. Kristus har inte fördärvats av Satan och följaktligen besitter han enbart Guds egenskaper och inga av Satans. Det spelar ingen roll hur ansträngande hans verk är eller hur svagt köttet är, medan Gud lever i köttet kommer han aldrig att göra något som avbryter Guds eget verk, och aldrig någonsin vara olydig mot Gud Fadern och överge hans vilja. Det är precis som Jesus sa i bönen: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Människan väljer, men det gjorde inte Kristus. Trots att han har Guds egen identitet söker han fortfarande Gud Faders vilja och fullföljer det som Gud Fadern har anförtrott honom, ur köttets perspektiv. Det här något som är ouppnåeligt för människan. Det som kommer från Satan kan inte ha Guds substans, bara en olydig substans som kämpar emot Gud. Den kan inte lyda Gud fullständigt, än mindre frivilligt lyda Guds vilja. Alla människor förutom Kristus kan göra motstånd mot Gud, och inte en enda kan direkt ta sig an arbetet som Gud anförtrott honom. Ingen kan se Guds förvaltning som sin egen plikt som de måste utföra. Att underkasta sig Gud Faders vilja är Kristi substans och olydnad mot Gud är Satans kännetecken. Dessa två egenskaper är oförenliga och den som innehar Satans egenskaper kan inte kallas Kristus. Anledningen till att människan inte kan utföra Guds verk i hans ställe är att människan inte har någonting av Guds substans. Människan arbetar för Gud av eget intresse och för sina egna framtidsplaners skull, men Kristus verkar för att göra Gud Faders vilja.

 

Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om han är i köttet är hans mänsklighet inte helt och hållet likadan som hos en människa av kött. Han har sin egen unika karaktär och även denna styrs av hans gudomlighet. Hans gudomlighet har ingen svaghet, Kristi svaghet har med hans mänsklighet att göra. I viss utsträckning begränsar denna svaghet hans gudomlighet, men sådana begränsningar ligger inom en viss ram och en viss tid och är inte obegränsade. När det gäller att utföra hans gudomliga verk sker detta oberoende av hans mänsklighet. Vid sidan av hans normala mänskliga liv influeras, påverkas och styrs alla andra av hans mänskliga handlingar av Hans gudomlighet. Även om Kristus är en människa hindrar detta inte hans gudomliga verk. Det här beror just på att Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om hans mänsklighet inte är mogen i hans uppträdande gentemot andra, påverkar inte det hans gudomlighets normala arbete. När jag säger att hans mänsklighet inte har fördärvats, menar jag att Kristi mänsklighet kan styras direkt av hans gudomlighet och att han är fylld av en högre vett än en vanlig människa. Hans mänsklighet är högst lämpad att styras av gudomligheten i hans verk, hans mänsklighet är allra mest förmögen att uttrycka gudomlighetens verk, samt mest förmögen att underkasta sig sådant verk. När Gud verkar i köttet förlorar han aldrig ur sikte plikten som en människa i köttet måste uppfylla. Han klarar av att prisa Gud i himlen med ett sant hjärta. Han innehar Guds substans och hans identitet är Guds egen. Det är bara det att han har kommit till jorden och blivit en skapad varelse, med en skapad varelses yttre skal, och att han nu innehar en mänsklighet som han inte hade tidigare. Han kan tillbe Gud i himlen. Det här är själva Guds vara som inte kan imiteras av människan. Hans identitet är Guds egen. Det är från köttets perspektiv som han tillber Gud och därför är orden ”Kristus tillber Gud i himlen” inte felaktiga. Det han kräver av människan är precis hans eget väsen. Han har redan uppnått allt som han ber människan om innan han ber henne om detta. Han skulle aldrig ställa krav på mänskligheten medan han själv slipper undan dem, för allt detta utgör hans vara. Oberoende av hur han utför sitt verk skulle han inte uppträda på ett sätt som trotsar Gud. Vad han än kräver av människan, är inget krav omöjligt för människan att uppnå. Allt han gör är Guds vilja och för hans förvaltnings skull. Kristi gudomlighet står över alla andra människor och därför är han den högsta auktoriteten över alla skapade varelser. Denna auktoritet är hans gudomlighet, det vill säga Guds eget sinnelag och vara, vilka avgör hans identitet. Därför går det inte att förneka att han har Guds egen identitet, hur normal hans mänsklighet än är. Vilken ståndpunkt han än talar från och hur han än lyder Guds vilja, kan det inte hävdas att han inte är Gud själv. Dåraktiga och okunniga människor ser ofta Kristus normala mänsklighet som en brist. Hur han än uttrycker och avslöjar sin gudomlighets vara kan människan inte acceptera att han är Kristus. Ju mer Kristus visar sin lydnad och ödmjukhet, desto lättare tar dessa dåraktiga människor på honom. Det finns till och med människor som antar en exkluderande och föraktfull attityd gentemot honom samtidigt som de ställer dessa ”stora män” med upphöjda avgudabilder på bordet för tillbedjan. Människans motstånd och trots mot Gud kommer från det faktum att den inkarnerade Gudens substans underkastar sig Guds vilja samt från Kristi normala mänsklighet. Häri ligger källan till människans motstånd mot och trots mot Gud. Om Kristus varken hade haft sin mänsklighet som täckmantel eller sökt Gud Faders vilja från en skapad varelses perspektiv, utan i stället varit fylld av en supermänsklighet, skulle det säkert inte finnas någon olydnad hos någon människa. Anledningen till att människan alltid är beredd att tro på en osynlig Gud i himlen är att Gud i himlen inte har någon mänsklighet och inte har en enda egenskap gemensam med en skapad varelse. Därför betraktar människan Honom alltid med högaktning, men har en föraktfull inställning till Kristus.

 

Även om Kristus på jorden kan utföra arbete åt Gud själv kommer han inte med syftet att visa alla människor sin avbild i köttet. Han kommer inte för att alla människor ska se honom, han kommer för att låta människan ledas av hans hand och på så vis träda in i den nya tiden. Kristi kött fungerar för Guds räkning, det vill säga för Guds verk i köttet och inte för att göra det möjligt för människan att helt och hållet förstå substansen av hans kött. Hur han än verkar, överskrider det inte vad som är möjligt för köttet att uppnå. Hur han än verkar, gör han det i köttet med en normal mänsklighet och avslöjar inte helt och hållet Guds sanna ansikte för människan. Dessutom är hans verk i köttet aldrig lika övernaturligt eller ovärderligt som människan tänker sig det. Även om Kristus representerar Gud själv i köttet och personligen utför det verk som Gud själv bör göra, förnekar han inte att Gud i himlen existerar. Inte heller framhäver han med stor iver sina egna gärningar. I stället förblir han ödmjukt gömd inuti sitt kött. Till skillnad från Kristus har de som påstår att de är Kristus inte dessa egenskaper. När dessa falska Kristus med sina arroganta och självupphöjande sinnelag ställs sida vid sida med Kristus blir det uppenbart vilket slags kött som verkligen tillhör Kristus. Ju falskare de är, desto fler sådana falska Kristus dyker upp och desto mer förmögna är de att göra tecken och under för att förleda människor. Falska Kristus har inte Guds egenskaper, Kristus är inte befläckad av något drag som tillhör dessa falska Kristus. Gud blir enbart kött för att slutföra sitt verk i köttet, inte bara för att alla människor ska få se honom. I stället låter han sitt verk bekräfta hans identitet och tillåter att det som han avslöjar får vittna om hans substans. Hans substans är inte ogrundad, hans identitet greppades inte av hans hand utan den avgörs av hans verk och hans substans. Även om han har Guds egen substans och är kapabel att utföra Guds verk är han fortfarande, trots allt, kött och inte Ande. Han är inte Gud med Andens egenskaper utan han är Gud med köttet som skal. Därför spelar det ingen roll hur normal och svag han är och hur mycket han söker Gud Faderns vilja; hans gudomlighet är omöjlig att förneka. I den inkarnerade Guden finns inte bara en normal mänsklighet och dess svagheter. Där finns dessutom hans gudomlighets beundransvärdhet och obegriplighet, samt alla hans gärningar i köttet. Därför existerar både hans mänsklighet och hans gudomlighet faktiskt och praktiskt inom Kristus. Det här är inte det minsta tomt eller övernaturligt. Han kommer till jorden med huvudsyftet att utföra arbete. Det är nödvändigt att besitta en normal mänsklighet för att kunna utföra arbete på jorden. Annars kan hans gudomlighets ursprungliga funktion inte komma till riktig användning, hur kraftfull den är. Även om hans mänsklighet är av stor vikt utgör den inte hans substans. Hans substans är gudomligheten och av den anledningen börjar han uttrycka sin gudomlighets vara i samma stund som han börjar med sitt ämbete här på jorden. Hans mänsklighets enda syfte är att upprätthålla köttets normala liv så att hans gudomlighet kan utföra arbetet på ett normalt sätt i köttet. Det är gudomligheten som styr hans arbete helt och hållet. När han slutför sitt arbete kommer han att ha fullföljt sitt ämbete. Det som människan bör känna till är hans arbete i sin helhet och det är genom hans arbete som han gör det möjligt för människan att lära känna honom. Genom sitt arbete uttrycker han sin gudomlighets vara fullständigt. Detta är inte ett sinnelag befläckat av mänsklighet eller ett vara befläckat av fundering och mänskligt beteende. När tiden kommer då hela hans ämbete har avslutas kommer han redan att på ett fulländat och fullständigt sätt ha uttryckt det sinnelag som han bör uttrycka. Hans arbete styrs inte av någon människa. Uttrycket av hans sinnelag är också ganska fri. Den är inte kontrollerad av sinnet eller bearbetad av tankar, utan avslöjas på ett naturligt sätt. Detta kan inte uppnås av någon människa. Även om omgivningarna är ogästvänliga eller förhållandena inte tillåter det, kan han uttrycka sitt sinnelag när tillfället är det rätta. Den som är Kristus uttrycker Kristi vara, medan de som inte är det saknar Kristi sinnelag. Därför kan ingen, även om de motstår Honom eller har särskilda föreställningar om Honom, baserat på människans uppfattningar förneka att det sinnelag som uttrycks av Kristus är Guds sinnelag. Alla som söker Kristus med ett rent hjärta eller söker Gud med uppsåt kommer att erkänna att han är Kristus baserat på hans gudomlighets uttryck. De skulle aldrig förneka Kristus baserat på någon aspekt av honom som inte stämmer överens med människans uppfattningar. Även om människan är väldigt dåraktig vet alla precis vad som är människan vilja och vad som har sitt ursprung hos Gud. Det är helt enkelt så att många människor medvetet motstår Kristus på grund av sina egna avsikter. Om det inte vore för detta, skulle inte en enda människa ha anledning att förneka Kristi existens, för gudomligheten som uttrycks av Kristus existerar verkligen och hans verk kan bevittnas av människans nakna öga.

 

Kristi verk och uttryck avgör hans substans. Han klarar av att med ett rent hjärta slutföra det som han har anförtrotts med. Han kan tillbe Gud i himlen med ett rent hjärta och med ett rent hjärta söka Gud Faders vilja. Allt detta avgörs av hans substans. Och på samma sätt avgörs hans naturliga uppenbarelse av hans substans. Anledningen till att hans naturliga uppenbarelse kallas för det är för att hans uttryck inte är en imitation eller resultatet av människans utbildning eller resultatet av många års bearbetning av människan. Han lärde sig inte det eller utsmyckade sig själv med det. I stället är det en naturlig del av honom. Människan kan förneka hans verk, hans uttryck, hans mänsklighet och hela hans normala mänsklighets liv, men ingen kan förneka att han tillber Gud i himlen med ett rent hjärta. Ingen kan förneka att han har kommit för att uppfylla den himmelske Faderns vilja och ingen kan förneka uppriktigheten med vilken han söker Gud Fadern. Även om hans avbild inte är behagligt för sinnena, hans tal inte är fyllt av något enastående och hans arbete inte är lika omskakande på jorden eller i himlen som människan tänker sig, är han dock Kristus som uppfyller den himmelske Faderns vilja med ett rent hjärta, fullständigt underställer sig den himmelske Fadern och är lydig ända till döden. Det beror på att hans substans är Kristi substans. Sanningen är svår för människan att tro, men den existerar verkligen. När Kristus har slutfört sitt ämbete helt och hållet kommer människan att kunna se i hans verk att hans sinnelag och hans väsen representerar den himmelske Gudens sinnelag och väsen. I den stunden kan allt hans verk sammantaget bekräfta att han verkligen är Ordet som har blivit kött och inte som en människa av kött och blod. Varje steg av Kristi verk på jorden har sin representativa innebörd, men människan som upplever det faktiska arbetet i varje steg klarar inte av att förstå betydelsen av hans verk. Detta stämmer särskilt för flera steg av det verk som utfördes av den andra inkarnerade Guden. De flesta av dem som bara har hört eller sett Kristi ord men som aldrig har sett honom har inte några uppfattningar om hans verk. De som har sett Kristus och hört hans ord, och upplevt hans verk, har svårt att acceptera hans verk. Beror inte det på att Kristi utseende och normala mänsklighet inte faller människan i smaken? De som accepterar hans verk efter att Kristus har gett sig av kommer inte att ha sådana svårigheter, för de accepterar bara hans verk och kommer inte i kontakt med Kristus normala mänsklighet. Människan klarar inte av att släppa sina uppfattningar om Gud och rannsakar honom intensivt. Detta beror på att människan enbart fokuserar på hans utseende och inte klarar av att känna igen hans substans baserat på hans verk och hans ord. Om människan blundar för Kristi utseende eller undviker att diskutera Kristi mänsklighet, och endast talar om hans gudomlighet, vars verk och vars ord är ouppnåeliga för alla människor, då kommer människans föreställningar att minska till hälften, till och med i en sådan utsträckning att alla människans svårigheter blir lösta. Under den inkarnerade Gudens arbete kan människan inte tolerera Honom och är full av många olika uppfattningar om Honom, och exempel på motstånd och olydnad är vanliga. Människan kan inte tolerera Guds existens, ha överseende med Kristi ödmjukhet och mildhet eller förlåta Kristi substans som lyder den himmelske Fadern. Av den anledningen kan han inte stanna hos människan för evigt efter att han har avslutat sitt verk, eftersom människan inte är villig att låta honom leva sida vid sida med henne. Om människorna inte kan visa överseende med honom när han utför sitt verk, hur skulle de då över huvud taget kunna tolerera att han bodde sida vid sida med dem efter att han hade slutfört sitt ämbete och medan han betraktade hur de allt eftersom upplevde hans ord? Skulle det inte sluta med att många föll på grund av honom? Människan låter honom bara verka på jorden, det är så långt hennes överseende kan sträcka sig. Om det inte vore för hans verk skulle människan för länge sedan ha fått honom att försvinna från jorden, så hur mycket mindre överseende skulle hon då inte ha haft med honom när hans verk var slutfört? Skulle människan inte döda Honom och tortera honom till döds då? Om han inte kallades Kristus kunde han omöjligen verka bland människorna. Om han inte verkade med själva Guds identitet, utan i stället arbetade som en vanlig människa, så skulle människorna inte tåla att han yttrade en enda mening och ännu mindre tåla minsta lilla bit av hans verk. Följaktligen kan han endast bära sin identitet med sig i sitt verk. På det här sättet är hans verk ännu mer kraftfullt än det hade varit om han inte hade utfört det, för människor är beredda att lyda en hög ställning och en stark identitet. Om han inte bar Guds egen identitet när han arbetade eller visade sig som Gud själv, då skulle han inte ha möjligheten att utföra något verk över huvud taget. Trots det faktum att han har Guds substans och Kristi väsen skulle människan inte lugna ned sig och låta honom utan problem utföra sitt arbete bland människorna. Han bär Guds egen identitet i sitt verk. Även om sådant verk är många gånger mäktigare än det som utförs utan en sådan identitet, lyder människan Honom fortfarande inte helt och hållet, eftersom människan endast underkastar sig hans ställning och inte hans substans. Om så vore fallet, skulle människan då låta Kristus leva en enda dag om han en dag väl klev ner från sin post? Gud är beredd att leva på jorden med människan så att han får se det resultat som hans hands verk kommer att leda till under åren som kommer. Människan tolererar dock inte att han stannar ens en enda dag och därför kunde han inte göra annat än att ge upp. Människan har redan visat så mycket överseende och nåd som det är möjligt genom att låta Gud utföra det verk som han bör utföra bland människorna och fullfölja sitt ämbete. Även om de som har erövrats av honom personligen visar honom sådan nåd, låter de honom fortfarande bara stanna kvar till han har avslutat sitt verk och inte ett ögonblick längre. Om det är så det ligger till, hur blir det då inte med dem som han inte har erövrat? Är inte anledningen till att människan behandlar den inkarnerade Guden på det här viset att han är Kristus med en vanlig människas skal? Om han bara hade gudomligheten och inte en vanlig mänsklighet, skulle inte människans svårigheter då lösas utan problem? Människan erkänner motvilligt hans gudomlighet och visar inget intresse för hans skal som en vanlig människa, trots det faktum att hans substans är helt och hållet Kristi substans, vilken underkastar sig den himmelske Faderns vilja. Av den anledningen kunde han inte annat än avbryta sitt verk bland människorna med att dela både glädje och sorg med dem, för människan kunde inte längre tolerera hans existens.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 5 juni 2019 00:14

Hur ser ni på visionen om tusenårsriket? ‌Vissa människor tänker mycket på det, och säger att tusenårsriket kommer att vara i tusen år på jorden, så om de äldre medlemmarna i kyrkan är ogifta, måste de gifta sig? ‌Min familj har inga pengar; ska jag börja tjäna pengar? ‌… Vad är tusenårsriket? Vet ni det? ‌Människor är delvis blinda och går igenom en stor prövning. ‌I själva verket väntar tusenårsriket ännu på sin ”officiella” ankomst. ‌Under det stadium då människor görs fullkomliga, är tusenårsriket enbart ett mikrokosmos; vid tiden för det tusenårsrike som Gud talar om, kommer människan att ha gjorts fullkomlig. ‌Tidigare sades det att människor skulle vara som helgon och stå fasta i sinéernas land. ‌Först när människor har gjorts fullkomliga ‒ när de blir de helgon som omtalas av Gud ‒ kommer tusenårsriket att ha anlänt. ‌När Gud gör människor fullkomliga, renar han dem, och ju renare de blir, desto mer görs de fullkomliga av Gud. ‌När orenheten, upproriskheten, motståndet och det inom dig som hör köttet till drivs ut, när du har blivit renad, då kommer du att vara älskad av Gud (du blir med andra ord ett helgon). När du har gjorts fullkomlig av Gud och blivit ett helgon, befinner du dig i tusenårsriket. ‌Rikets Tidsålder är nu. ‌Under Tusenårsrikets Tidsålder blir människor beroende av Guds ord för att kunna leva, och alla nationer hamnar under Guds namn, och alla läser Guds ord. ‌Vid den tidpunkten kommer vissa att ringa med telefon, vissa att faxa … de kommer att använda alla medel för att få tillgång till Guds ord, och ni kommer också att komma under Guds ord. ‌Allt detta sker efter att människor har gjorts fullkomliga. ‌I dag görs människor fullkomliga, förfinade, upplysta och vägledda genom ord. Detta är Rikets Tidsålder, det är stadiet då människor görs fullkomliga, och det har ingen koppling till Tusenårsrikets Tidsålder. ‌Under Tusenårsrikets Tidsålder har människor redan gjorts fullkomliga och det fördärvade sinnelaget inom dem har då renats. ‌Vid den tiden kommer orden som Gud talar att vägleda människor steg för steg och avslöja Guds verks alla mysterier från tiden för skapelsen till i dag, och hans ord ska berätta om Guds handlingar under varenda tidsålder och varenda dag, hur han vägleder människor inifrån, det verk han utför i den andliga sfären, och hans ord kommer att berätta för dem om den andliga sfärens dynamik. Bara då kommer det verkligen att vara ordets tidsålder; nu är det bara ett mikrokosmos. ‌Om människor inte görs fullkomliga och renas, kommer de inte att ha något sätt att leva tusen år på jorden, och deras kött kommer oundvikligen att förruttna. Om människor är renade på insidan, och de inte längre tillhör Satan och köttet, då kommer de att förbli levande på jorden. ‌I detta stadium är du fortfarande delvist blind och allt ni upplever är att älska Gud och att bära vittnesbörd om honom varje dag ni lever på jorden.

 

”Tusenårsriket har anlänt” är en profetia, det motsvarar en profets förutsägelse, en i vilken Gud profeterar om vad som ska ske i framtiden. ‌De ord som Gud talar i framtiden och de ord som han talar i dag är inte desamma: Framtidens ord kommer att vägleda tidsåldern, medan de ord han talar i dag gör människor fullkomliga, förfinar dem och hanterar dem. ‌Ordets tidsålder i framtiden är annorlunda från ordets tidsålder i dag. ‌I dag är alla ord som Gud talar, oavsett på vilket sätt han talar dem, sammanfattningsvis till för att göra människor fullkomliga, rena det som är smutsigt inom dem, och göra dem heliga och rättfärdiga inför Gud. ‌De ord som sägs i dag och de ord som sägs i framtiden är två skilda saker. ‌Orden som yttras under Rikets Tidsålder är till för att få människor att träda in i all träning, att föra människor in på rätt spår i allt, att driva ut allt som är orent inuti dem. Det är vad Gud gör i denna tidsålder: ‌Han skapar en grund för sina ord i varje människa; han gör sina ord till varje människas liv och han använder sina ord till att upplysa och vägleda dem inombords i varje ögonblick, och när de inte ger akt på Guds vilja, kommer Guds ord att finnas inuti dem för att förebrå och fostra dem. ‌Dagens ord ska vara människans liv; de förser människan direkt med allt hon behöver, allt du saknar inombords tillhandahålls genom Guds ord, och alla de som accepterar Guds ord blir upplysta genom att äta och dricka hans ord. ‌De ord som Gud ska tala i framtiden vägleder människor i hela universum; i dag talas dessa ord endast i Kina, och de representerar inte de ord som talas över hela universum. Gud talar endast till hela universum när tusenårsriket anländer. ‌Vet att orden som talas av Gud i dag har till syfte att göra människor fullkomliga; de ord som talas av Gud under detta stadium ska sörja för människors behov; de har inte till syfte att ge dig inblick i mysterier eller låta dig få se Guds mirakel. ‌Att han talar på många sätt är i syfte att sörja för människors behov. ‌Tusenårsrikets Tidsålder har ännu inte anlänt; Tusenårsrikets Tidsålder som det talas om är dagen för Guds härlighet. ‌Efter att Jesu verk i Judeen hade avslutats, flyttade Gud sitt verk till Kinas fastland och skapade en annan plan. ‌Han utför en annan del av sitt verk i er, han utför verket att göra människor fullkomliga med ord och han använder ord som både låter människor lida stor smärta och vinna mycket av Guds nåd. ‌Detta stadium av verk kommer att skapa en grupp av övervinnare, och när han har skapat denna grupp av övervinnare, kan de vittna om hans gärningar, de kan leva ut verkligheten, och faktiskt göra honom belåten och vara lojala mot honom till döden, och på detta sätt kommer Gud att bli förhärligad. ‌När Gud har förhärligats, när han har gjort denna grupp av människor fullkomlig, har Tusenårsrikets Tidsålder kommit.

 

Jesus var på jorden under trettiotre och ett halvt år. Han kom för att utföra korsfästelsens verk, och genom korsfästelsen vann Gud en del av sin härlighet. När Gud uppträdde i köttet kunde han vara ödmjuk och dold, och han kunde utstå enormt lidande. Trots att han var Gud själv, uthärdade han ändå varje förödmjukelse och varje smädelse, och han uthärdade mycket smärta när han spikades fast på korset för att fullborda försoningens verk. När detta skede av verket hade avslutats, var det, trots att folk såg att Gud hade vunnit stor härlighet, inte hela hans härlighet; det var bara en del av hans härlighet, som han hade vunnit från Jesus. Trots att Jesus kunde uthärda varje vedermöda, kunde vara ödmjuk och dold, kunde korsfästas för Gud, vann Gud bara en del av sin härlighet, och hans härlighet vanns i Israel. Gud har fortfarande en annan del av sin härlighet: att komma till jorden för att faktiskt verka och göra en grupp människor fullkomlig. Under Jesu skede av verket gjorde han några övernaturliga saker, men detta skede av verket var inte på något sätt endast till för att utföra tecknen och undren. Det var främst till för att visa att Jesus kunde lida och korsfästas för Gud, att Jesus kunde lida enorm smärta eftersom han älskade Gud, och att han fortfarande, trots att Gud övergav honom, var beredd att offra sitt liv för Guds vilja. Efter att Gud hade slutfört sitt verk i Israel och Jesus spikades fast på korset, blev Gud förhärligad, och Gud hade burit vittnesbörd inför Satan. Ni varken känner till eller har sett hur Gud har blivit kött i Kina, så hur kan ni se att Gud har blivit förhärligad? När Gud utför ett stort erövringsverk i er och ni står fast, då är detta stadium av Guds verk framgångsrikt, och det är en del av Guds härlighet. Ni ser bara detta, och ni har ännu inte gjorts fullkomliga av Gud, ni har ännu inte fullständigt gett era hjärtan till Gud. Ni har ännu inte fullständigt sett denna härlighet; ni ser bara att Gud redan har erövrat era hjärtan, att ni aldrig kan lämna honom, och ni kommer att följa Gud till det yttersta slutet, och era hjärtan kommer inte att förändras. Sådan är Guds härlighet. I vad ser ni Guds härlighet? I de effekter hans verk har i människor. Människor ser att Gud är så ljuvlig, de har Gud i sina hjärtan, och är ovilliga att lämna honom, och detta är Guds härlighet. När styrkan hos bröderna och systrarna i kyrkorna uppstår, och de kan älska Gud från sina hjärtan, se den enastående kraften i verket som utförs av Gud, den ojämförliga kraften i hans ord, när de ser att hans ord har auktoritet och att han kan inleda sitt verk i spökstaden på Kinas fastland, när människors hjärtans faller ner inför Gud, fastän de är svaga, och de är villiga att acceptera Guds ord, och när de, fastän de är svaga och olämpliga, kan se att Guds ord är så älskvärda och så värdiga att uppskattas av dem, då är detta Guds härlighet. När dagen kommer då människor gjorts fullkomliga av Gud och kan överlämna sig inför honom och kan lyda Gud fullständigt och lämna sina framtidsutsikter och sitt öde i Guds händer, då kommer den andra delen av Guds härlighet att ha vunnits helt. Det vill säga, när den praktiska Gudens verk har fullbordats helt, då kommer hans verk på Kinas fastland till sitt slut; med andra ord, när de som var förutbestämda och utvalda av Gud har gjorts fullkomliga, kommer Gud att förhärligas. Gud sade att han har fört med sig den andra delen av sin härlighet till Östern, men det är osynligt för blotta ögat. Gud har fört med sig sitt verk till Östern: Han har redan kommit till Östern, och det är Guds härlighet. Trots att hans verk inte har fullbordats ännu, ska det helt säkert åstadkommas i dag eftersom Gud har beslutat sig att verka. Gud har bestämt att han ska fullborda detta verk i Kina, och han har bestämt sig för att göra er fullkomliga. Han erbjuder er därför ingen utväg – han har redan erövrat era hjärtan, och du måste gå vidare vare sig du vill eller inte, och när ni har vunnits av Gud, blir Gud förhärligad. I dag har Gud ännu inte helt förhärligats, eftersom ni ännu inte har gjorts fullkomliga, och trots att era hjärtan har återvänt till Gud, finns det fortfarande många svagheter i ert kött, ni är oförmögna att göra Gud belåten, ni är inte i stånd att vara uppmärksamma på Guds vilja, och det finns många negativa saker som måste rensas bort från er.

Av Stina - 3 juni 2019 22:42

Det är himlens lag och jordens princip att tro på Gud och känna Gud, och idag – i en tidsålder då den inkarnerade Guden själv uträttar sitt verk – är det en särskilt gynnsam tid att känna Gud. Att tillfredsställa Gud är något som uppnås genom att man bygger på grunden att förstå Guds vilja, och för att kunna förstå Guds vilja är det nödvändigt att ha viss kunskap om Gud. En sådan kunskap om Gud är den vision som måste finnas hos den som tror på Gud; den är underlaget för människans tro på Gud. Utan den kunskapen skulle människans tro på Gud existera i ett vakuum, mitt i en tom teori. Även om föresatsen hos sådana människor är att följa Gud, kommer de inte att vinna någonting. Alla dessa som inte vinner något på den linjen är de som kommer att bli utgallrade – de är alla parasiter. Oavsett vilket steg i Guds verk som du upplever bör det åtföljas av en mäktig vision. Annars skulle det bli svårt för dig att acceptera alla stegen i det nya verket, för Guds nya verk ligger bortom det som människan kan föreställa sig och bortom gränsen för hennes fattningsförmåga. Och utan en herde som vaktar människan, utan en herde till att ta del av gemenskapen kring visioner, saknar människan därför förmåga att acceptera detta nya verk. Om människan inte kan anta visioner kan hon inte lyda Guds nya verk, och om människan inte kan lyda Guds nya verk kommer hon inte att kunna förstå Guds vilja, och då är hennes kunskap om Gud inget värd. Innan människan utför Guds ord måste hon känna till Guds ord, det vill säga hon måste förstå Guds vilja; endast på det viset kan Guds ord utföras korrekt och i enlighet med Guds vilja. Detta är något som måste finnas hos alla som söker sanningen, och det är också den process som alla som vill känna Gud måste gå igenom. Processen med att lära känna Guds ord är processen med att lära känna Gud, och även processen med att lära känna Guds verk. Att känna till visioner handlar därför inte bara om att känna till mänskligheten hos den inkarnerade Guden, utan innebär också att känna till ordet och Guds verk. Av Guds ord får människor insikt i Guds vilja, och av Guds verk lär de känna Guds sinnelag och vad Gud är. Tron på Gud är första steget mot att känna Gud. Processen med att gå från denna inledande tro på Gud till den mest djupt förankrade tro på honom är processen med att lära känna Gud och processen med att uppleva Guds verk. Om du bara tror på Gud för sakens egen skull, och inte för att lära känna honom, finns det ingen verklighet i din tro och din tro kan inte bli ren – därom råder ingen tvekan. Om människan gradvis lär känna Gud under tiden som hon upplever Guds verk, kommer hennes sinnelag gradvis att förändras och hennes tro bli allt mer sann. När människan är framgångsrik i sin tro på Gud kommer hon på så sätt att ha vunnit Gud fullt ut. Anledningen till att Gud gick så långt för att bli kött för andra gången och själv uträtta sitt verk var att människan skulle kunna känna honom och se honom. Att känna Gud[a] är den sluteffekt som ska uppnås när Guds verk fullbordas, det är det sista Gud begär av mänskligheten. Skälet till att han gör det är hans slutliga vittnesbörd; det är för att människan slutligen helt ska kunna vända sig till honom som han utför sitt verk. Människan kan bara börja älska Gud genom att känna Gud, och för att älska Gud måste hon känna honom. Oavsett hur hon söker och vad hon söker att vinna måste hon ha förmåga att nå kunskap om Gud. Endast på det sättet kan människan tillfredsställa Guds hjärta. Endast genom att känna Gud kan människan ha en sann tro på honom, och endast genom att känna Gud kan hon i sanning vörda och lyda Gud. De som inte känner Gud kommer aldrig att nå fram till sann lydnad och vördnad för Gud. Att känna Gud innebär att känna hans sinnelag, förstå hans vilja och veta vad han är. Vilka aspekter man än lär känna förutsätter de alla att människan betalar ett pris, och de förutsätter den vilja att lyda som ingen kan gå utan om de vill följa ända fram till slutet. Guds verk är för oförenligt med människans föreställningar, det är för svårt för människan att förstå Guds sinnelag och vad Gud är, och allt som Gud säger och gör är för obegripligt för människan: Om människan vill följa Gud och ändå är ovillig att lyda honom vinner människan ingenting. Från världens skapelse och fram till idag har Gud gjort mycket arbete som är obegripligt för människan och som människan har haft svårt att acceptera, och Gud har talat mycket som gör det svårt för människans föreställningar att läka. Men han har aldrig upphört med sitt verk på grund av att människan har haft för stora svårigheter; han har snarare fortsatt verka och tala, och även om ett stort antal ”krigare” har slagits ut, uträttar han vidare sitt verk och väljer oupphörligen den ena gruppen efter den andra av människor som är villiga att underkasta sig hans nya verk. Han hyser inget medlidande med dessa fallna ”hjältar” och uppskattar i stället dem som godtar hans nya verk och ord. Men i vilket syfte arbetar han på det sättet, steg för steg? Varför eliminerar han alltid vissa människor och väljer andra? Hur kommer det sig att han alltid tillämpar en sådan metod? Målet med hans verk är att människan ska få känna honom och följaktligen vinnas av honom. Principen med hans verk är att arbeta med dem som kan underkasta sig det han gör idag, inte arbeta med dem som underkastar sig det verk han uträttade förr samtidigt som de motsätter sig det verk han gör idag. Här ligger förklaringen till att han har eliminerat så många människor.

 

Effekten av lärdomen att lära känna Gud kan inte uppnås på en eller två dagar: människan behöver samla erfarenheter, genomgå lidande och uppnå sann underkastelse. Börja med att utgå från Guds verk och ord. Det är nödvändigt att du förstår vad som ingår i kunskapen om Gud, hur du ska få den kunskapen och hur du kan se Gud i dina erfarenheter. Det är vad alla måste göra innan de lär känna Gud. Ingen kan greppa Guds verk och ord på en enda gång, och ingen kan få kunskap om Gud i sin helhet på kort tid. Det krävs en process av erfarenheter utan vilken ingen skulle kunna känna Gud eller följa honom helhjärtat. Ju mer verk Gud uträttar, desto bättre känner människan honom. Ju mer Guds verk avviker från människans föreställningar, desto mer förnyas och fördjupas människans kunskap om honom. Om Guds verk alltid skulle vara fast och oföränderligt skulle det inte vara så mycket bevänt med människans kunskap om honom. Mellan skapelsen och nuet, det som Gud gjorde i lagens tidsålder, det han gjorde i nådens tidsålder och det han gör i rikets tidsålder: de visionerna måste vara glasklara för er. Ni måste känna till Guds verk. Inte förrän Petrus började följa Jesus fick han gradvis veta om mycket av det verk som Anden gjorde i Jesus. Han sade: ”Att förlita sig på människans erfarenhet är inte tillräckligt för att nå fullständig kunskap; det behövs mycket nytt från Guds verk som hjälper oss att känna honom.” I början trodde Petrus att Jesus var någon som var sänd av Gud, som en apostel, och han betraktade inte Jesus som Kristus. Vid den tiden, när han började följa Jesus, frågade Jesus honom: ”Simon, Jonas son, vill du följa mig?” Petrus sade: ”Jag måste följa honom som är sänd av den himmelske Fadern. Jag måste erkänna honom som är vald av den Helige Ande. Jag ska följa dig.” Det framgår av Petrus ord att han helt enkelt saknade kunskap om Jesus; han hade upplevt Guds ord, tagit itu med sig själv och utstått vedermödor för Gud, men han hade ingen kunskap om Guds verk. Efter en tids erfarenheter såg Petrus många av Guds gärningar i Jesus, han såg Guds ljuvlighet och han såg mycket av Guds väsen i Jesus. Han insåg också att de ord som Jesus talade inte kunde ha talats av en människa och att det verk som Jesus gjorde inte kunde ha gjorts av en människa. Vidare såg Petrus i Jesu ord och handlingar mycket av Guds vishet och ett omfattande verk av gudomlig karaktär. I sina upplevelser lärde han inte bara känna sig själv utan uppmärksammade även noga alla Jesu gärningar som fick honom att upptäcka mycket nytt, nämligen att det fanns många uttryck för den praktiska Guden i det verk som Gud gjorde genom Jesus, och att Jesus skilde sig från en vanlig människa genom orden han talade och genom hur han agerade, liksom i sitt sätt att vara som en fåraherde för kyrkorna och i det verk han uträttade. På det viset fick Petrus många lärdomar av Jesus som det var meningen att han skulle få, och när Jesus skulle korsfästas hade Petrus fått en viss mängd kunskap om honom – kunskap som blev grunden för hans livslånga lojalitet mot Jesus och hans uppochnervända korsfästelse för Jesu skull. Även om han var fast i vissa föreställningar och inte hade en tydlig uppfattning om Jesus till en början, var detta sådant som är en oundviklig del av en fördärvad människa. När Jesus snart skulle gå bort, sade han till Petrus att korsfästelsen var det verk han kommit för att uträtta: det var nödvändigt att denna tidsålder övergav honom, och att denna orena och gamla tid skulle spika upp honom på korset. Han hade kommit för att fullborda försoningens verk, och när det verket var fullbordat var hans ämbete till ända. När Petrus hörde det blev han ansatt av sorg och ännu mer fäst vid Jesus. När Jesus korsfästes grät Petrus bittert i avskildhet. Innan dess hade han frågat Jesus: ”Herre! Du säger att du ska bli korsfäst. När kommer vi att få se dig igen, efter att du gått bort?” Fanns det inte ett tecken på besudlande i orden som han talade? Rymde de inte vissa föreställningar? Han visste i sitt hjärta att Jesus hade kommit för att fullborda en del av Guds verk och att Anden skulle vara med Petrus själv när han hade gått bort. Fastän han skulle bli uppspikad på ett kors och stiga upp till himlen skulle Guds Ande vara med honom. Vid det laget hade Petrus en viss kunskap om Jesus: Han visste att Jesus var sänd av Guds Ande, att Guds Ande fanns inom honom och att Jesus var Gud själv, att han var Kristus. Ändå var det på grund av sin kärlek till Jesus och på grund av sin mänskliga svaghet som Petrus talade som han gjorde. Om man för varje steg i Guds verk kan göra observationer och ingående erfarenheter kommer man gradvis att upptäcka Guds skönhet. Och vad tog Paulus sin syn för? När Jesus visade sig för honom sade Paulus: ”Vem är du, Herre?” Jesus sade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Det var Paulus syn. Petrus betraktade Jesu uppståndelse, hans framträdande under 40 dagar och undervisningen från Jesu livstid som sin vision fram till slutet av sin resa.

 

Människan erfar Gud, lär känna sig själv, renar sitt fördärvade sinnelag och söker tillväxt i livet, allt för att få känna Gud. Om du bara strävar efter att känna dig själv och hantera ditt eget fördärvade sinnelag, och saknar kunskap om hur Gud verkar i människan, hur fantastisk hans frälsning är och hur du erfar Guds verk och blir vittne till hans gärningar, blir din erfarenhet en dåres. Om man tror att ens liv har uppnått en mognad bara för att man kan omsätta sanningen i praktiken och härda ut, betyder det att man ännu inte har greppat den sanna meningen med livet eller Guds syfte med att verka i människan. Om du en dag är i de religiösa kyrkorna, bland medlemmar i Repentance Church eller Life Church, kommer du att möta många hängivna människor med böner som innehåller ”visioner”, människor som i sitt sökande efter liv känner sig berörda och blir ledsagade av ord. Dessutom kan de i många avseenden härda ut och försaka sig själva och inte låta sig ledas av köttet. I det skedet kommer du inte att kunna avgöra skillnaden: Du kommer att tro att allt de gör är rätt, ett naturligt uttryck för livet, och det är synd att namnet de tror på är fel. Är inte sådana åsikter dumma? Varför sägs det att många människor inte har något liv? För att de inte känner Gud, och således sägs det att de inte har någon Gud i sina hjärtan, och inte har något liv. Om din tro på Gud har nått en viss nivå där du har förmåga att fullt ut känna Guds gärningar, Guds verklighet och varje skede i Guds verk, så besitter du sanningen. Om du inte känner Guds verk och sinnelag är det fortfarande något i din erfarenhet som brister. Hur Jesus genomförde det skedet i sitt verk, hur detta skede genomförs, hur Gud uträttade sitt verk i nådens tidsålder och vilket verk som uträttades, vilket verk som uträttas i detta skede – om du inte har grundlig kunskap om dessa ting, kommer du aldrig att känna dig övertygad och du kommer alltid vara osäker. Om du efter en tids erfarenheter har förmåga att känna det verk som Gud har uträttat och varje steg i hans verk, och om du har fått grundlig kunskap om Guds syfte med att tala som han gör och varför så många ord som han talat inte har uppfyllts än, kan du modigt och utan tvekan fortsätta vägen framåt, fri från bekymmer och förfining. Ni bör se med vilka medel Gud åstadkommer en stor del av sitt verk. Han använder de ord han talar, förfinar människan och omvandlar hennes föreställningar med hjälp av många olika ord. Allt lidande som ni har utstått, all förfining som ni har genomgått, den behandling som ni har godtagit inom er, den upplysning som ni har erfarit – allt det har åstadkommits med hjälp av de ord som Gud har talat. Av vilket skäl följer människan Gud? På grund av Guds ord! Guds ord är djupt mystiska och de kan också vidröra människans hjärta, avslöja sådant som ligger djupt begravet där, få henne att förstå sådant som har hänt i det förflutna och låta henne tränga in i framtiden. Så människan utstår lidande på grund av Guds ord och har också blivit fullkomnad genom Guds ord: först då följer människan Gud. Det människan bör göra i det skedet är att acceptera Guds ord, och oavsett om hon blir fullkomnad eller är föremål för förfining är Guds ord nyckeln. Sådant är Guds verk och det är också den vision som det är nödvändigt att människan känner till idag.

 

Hur gör Gud människan fullkomlig? Vilket är Guds sinnelag? Och vad rymmer hans sinnelag? För att klargöra allt detta: man kallar det att sprida Guds namn, man kallar det att vittna om Gud, och man kallar det att upphöja Gud. Människan kommer slutligen, grundat på sin kunskap om Gud, att få ett förvandlat sinnelag i livet. Ju mer människan utstår att bli behandlad och förfinad, desto mer fylls hon av kraft, och ju fler stegen är i Guds verk, desto mer fullkomlig blir människan. Idag visar människans erfarenhet att varje enskilt steg i Guds verk slår tillbaka mot hennes föreställningar, och allt ligger bortom människans fattningsförmåga och förväntningar. Gud förser människan med allt hon behöver, och det strider i alla avseenden mot hennes föreställningar. Gud yttrar sina ord i din tid av svaghet; endast på det sättet kan han berika ditt liv. Genom att slå tillbaka mot dina föreställningar får Gud dig att godta hans behandling. Bara på det sättet kan du göra dig av med ditt fördärv. Idag verkar den inkarnerade Guden i ett tillstånd av gudomlighet i ett avseende, men i ett annat verkar han i ett tillstånd av vanlig mänsklighet. När du inte längre kan förneka något av Guds verk, när du kan underkasta dig vad än Gud säger eller gör i ett tillstånd av vanlig mänsklighet, när du kan underkasta dig och förstå vilken form av normalitet han än visar och när du har vunnit erfarenhet i praktiken: först då kan du vara säker på att han är Gud, först då kan du sluta skapa dig föreställningar, och först då kommer du att kunna följa honom till slutet. Guds verk rymmer visdom. Han vet hur människan kan stå trofast i sitt vittnesbörd om honom. Han vet var människans ödesdigra svaghet finns. Orden han talar kan slå mot din ödesdigra svaghet, men han använder också sina majestätiska och visa ord för att få dig att stå stadigt i ditt vittnesbörd om honom. Sådana är Guds sällsamma gärningar. Det mänskliga intellektet kan inte föreställa sig det verk som Gud gör. Vilket slags fördärv som människan, som kött, är präglad av och vad som utgör människans väsen, allt detta avslöjas i Guds dom som gör att människan inte kan dölja sig någonstans från sin skam.

 

Gud gör sitt verk med tuktan och dom för att människan ska få kunskap om honom och för hans vittnesbörds skull. Utan hans fördömande av människans fördärvade sinnelag skulle människan omöjligt känna till hans rättfärdiga sinnelag som inte tål några överträdelser, inte heller skulle hon kunna omvandla sin gamla kunskap om Gud till ny. För sitt vittnesbörds skull och för sin förvaltnings skull visar han sin helhet offentligt, så att människans genom hans offentliga framträdande får möjlighet att nå kunskap om Gud, bli förvandlad till sitt sinnelag och bära ett genljudande vittnesbörd om Gud. Förvandlingen av människans sinnelag uppnås genom Guds verk av allehanda slag; utan sådana förändringar av sitt sinnelag skulle människan inte kunna vittna om Gud och vara i enlighet med Guds hjärta. Förvandlingen av människans sinnelag innebär att hon befriar sig själv från Satans tvång och mörkrets inflytande och i sanning blir en förebild och ett exempel på Guds verk, ett vittne om Gud, och en som är i enlighet med Guds hjärta. Idag har den inkarnerade Guden kommit för att uträtta sitt verk på jorden, och av människan begär han kunskap om honom, lydnad mot honom, vittnesbörd om honom – att hon känner till hans praktiska och ordinära arbete, lyder alla hans ord och verk som inte stämmer överens med människans föreställningar och vittnar om allt det arbete han uträttar för att frälsa människan så väl som alla de gärningar han åstadkommer för att erövra människan. De som vittnar om Gud måste ha kunskap om Gud; endast ett sådant vittnesbörd är korrekt och verkligt, och endast ett sådant vittnesbörd kan få Satan att skämmas. Gud använder de som har lärt känna honom genom att utstå hans tuktan och dom, hantering och beskärning, till att vittna om honom. Han använder de som har blivit fördärvade av Satan till att vittna om honom, och han använder också dem som har ett förändrat sinnelag och därmed har fått hans välsignelser, till att vittna om honom. Han har inget behov av att människan prisar honom med sina läppar, inte heller lovprisning och vittnesbörd från folk av Satans slag som inte har blivit frälsta av honom. Endast de som känner Gud är meriterade att vittna om honom, och endast de som har blivit förvandlade till sitt sinnelag är meriterade att vittna om honom. Gud kommer inte att tillåta människan att avsiktligen bringa skam över hans namn.

 

Fotnoter:

 

a. I det kinesiska originalet står det ”arbetet med att känna Gud”


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 2 juni 2019 22:43

Det vanliga problemet för alla människor är att de förstår sanningen men inte kan omsätta den i praktiken. En faktor är att människan är ovillig att betala priset, och den andra är att människans urskillningsförmåga är för otillräcklig; hon kan inte se förbi många av de svårigheter som finns i det verkliga livet och vet inte hur man praktiserar på lämpligt sätt. Eftersom människan har för lite erfarenhet, dålig kaliber och begränsad förståelse av sanningen, är hon oförmögen att lösa de svårigheter hon träffar på i livet. Hon kan bara ge läpparnas bekännelse till sin tro på Gud, men kan inte föra in Gud i sitt dagliga liv. Med andra ord, Gud är Gud och livet är livet, som om människan inte har någon relation med Gud i sitt liv. Det är vad alla människor tror. Med ett sådant sätt att tro på Gud kan människan inte vinnas och göras fullkomlig av honom i verkligheten. Det är sannerligen inte att Guds ord är ofullständigt, utan snarare att människans förmåga att ta emot hans ord helt enkelt är otillräcklig. Man kan säga att nästan ingen människa handlar efter Guds avsikter. Snarare är deras tro på Gud efter deras egna avsikter, etablerade religiösa föreställningar och seder. Få är de som genomgår en förvandling efter att ha accepterat Guds ord och börjar handla efter hans vilja. Snarare framhärdar de i sina missuppfattade övertygelser. När människan börjar tro på Gud, gör hon det utifrån religionens konventionella regler, och lever och samverkar med andra helt grundat på sin egen livsfilosofi. Så är fallet för nio av tio människor. Mycket få är de som utformar en annan plan och vänder ett nytt blad efter att ha börjat tro på Gud. Ingen ser på eller omsätter i praktiken Guds ord som sanningen.

 

Ta tron på Jesus, till exempel. Oavsett om en människa var nybörjare i tron eller hade tillhört tron under en mycket lång tid, så började alla helt enkelt använda vad de nu hade för ”talanger” och visade upp vad det nu var för ”förmågor” de hade. Människor lade helt enkelt bara till ”tro på Gud”, dessa tre ord, i sina vanliga liv, men ändrade inte något på sitt sinnelag, och deras tro på Gud växte inte det minsta. Människans strävan var varken varm eller kall. Hon sade inte att hon inte trodde, men hon gav sig inte heller fullt ut åt Gud. Hon hade aldrig på riktigt älskat Gud eller lytt Gud. Hennes tro på Gud var både äkta och låtsad, och hon blundade och var inte uppriktig i praktiserandet av sin tro. Hon fortsatte i ett sådant omtöcknat tillstånd ända från början fram till tiden för sin död. Vad är meningen i detta? Idag måste du komma in på rätt spår eftersom du tror på den praktiske Gud. När du har tro på Gud bör du inte bara söka välsignelser, utan söka att älska Gud och känna Gud. Genom hans upplysning och din egen strävan kan du äta och dricka hans ord, utveckla en sann förståelse av Gud, och ha en sann kärlek till Gud som kommer från ditt hjärta. Med andra ord är din kärlek till Gud den mest äkta, så att ingen kan förstöra eller stå i vägen för din kärlek till honom. Då är du på rätt spår i tron till Gud. Det bevisar att du tillhör Gud, för ditt hjärta har tagits i besittning av Gud och då kan du inte besittas av någonting annat. På grund av din erfarenhet, det pris du betalat och Guds verk, kan du utveckla en oombedd kärlek till Gud. Då befrias du från Satans inflytande och lever i ljuset av Guds ord. Först när du har brutit dig fri från mörkrets inflytande kan du bedömas ha vunnit Gud. I din tro på Gud måste du söka detta mål. Detta är plikten för var och en av er. Ingen bör vara tillfreds med saker och ting som de är. Du kan inte vara tvehågsen gentemot Guds verk eller ta lätt på det. Du bör tänka på Gud i alla avseenden och vid alla tillfällen, och göra allting för hans skull. Och när du talar eller gör saker, bör du sätta Guds hus intressen först. Bara detta är i enlighet med Guds vilja.

 

Det största felet med människan som har tro på Gud är att hennes tro bara är i ord, och Gud finns inte alls i hennes praktiska liv. Alla människor tror sannerligen på Guds existens, ändå är inte Gud en del av deras vardagliga liv. Många böner till Gud kommer från människans mun, men Gud har liten plats i hennes hjärta, och därmed prövar Gud människan om och om igen. Eftersom människan är oren har Gud inget annat alternativ än att pröva människan, så att hon kan känna skam och lära känna sig själv i prövningarna. I annat fall skall människan helt bli ärkeängelns barn, och bli allt mer fördärvad. Under människans tro på Gud kastas många personliga motiv och mål åt sidan medan hon oupphörligen renas av Gud. I annat fall kan ingen människa användas av Gud, och Gud har inget sätt att göra det verk i människan som han borde. Gud renar först människan. I den processen kan människan komma till vetskap om sig själv och Gud kan förändra människan. Först efter det kan Gud arbeta in sitt liv i människan, och bara på det sättet kan människans hjärta vändas helt och hållet till Gud. Att tro på Gud är alltså inte så enkelt som människan kanske säger. Om du bara har kunskap men inte har hans ord som liv; om du är begränsad endast till din egen kunskap men inte kan praktisera sanningen eller leva ut Guds ord, då är detta som Gud ser det desto mer bevis för att du inte har ett hjärta av kärlek till Gud, och det visar att ditt hjärta inte tillhör Gud. Att lära känna Gud genom att tro på honom; detta är det slutliga målet och det som människan skall söka. Du måste anstränga dig för att leva ut Guds ord så att de kan förverkligas i din praktik. Om du bara har dogmatisk kunskap, kommer din tro på Gud att bli till intet. Bara om du också praktiserar och lever ut hans ord kan din tro anses vara fullständig och i enlighet med Guds vilja. På den här vägen kan många människor tala om mycket kunskap, men i deras dödsstund svämmar deras ögon över av tårar, och de hatar sig själva för att ha slösat bort en livstid och levt för ingenting till hög ålder. De förstår bara dogmer men kan inte omsätta sanningen i praktiken och vittna om Gud, utan springer istället bara hit och dit, flitiga som myror; när de står vid dödens rand ser de till sist att de saknar sant vittnesbörd, att de inte känner Gud alls. Är det inte för sent då? Varför fångar du inte dagen och söker den sanning som du älskar? Varför vänta till i morgon? Om du inte lider för sanningen i livet eller försöker vinna den, kan det vara så att du önskar känna ånger i dödens timme? Varför tror du i så fall på Gud? I själva verket finns det många områden där människan, om hon bara sätter till lite ansträngning, kan omsätta sanningen i praktiken och därmed tillfredsställa Gud. Människans hjärta är ständigt besatt av demoner och därför kan hon inte handla för Guds skull. Snarare färdas hon ständigt fram och tillbaka för köttet, och vinner ingenting i slutänden. Det är av dessa skäl som människan jämt har bekymmer och bedrövelser. Är inte de plågor från Satan? Är detta inte köttets fördärv? Du borde inte lura Gud genom att bara ge läpparnas bekännelse. Snarare måste du vidta konkreta åtgärder. Lura inte dig själv; vad är det för mening med det? Vad kan du vinna på att leva för köttets skull och slita för berömmelse och rikedom?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 2 juni 2019 00:03

Som en som tror på Gud bör du förstå att du i dag, genom att ta emot Guds verk under de sista dagarna och Guds plans hela verk i dig, verkligen har tagit emot stor upphöjelse och frälsning från Gud. Allt Guds verk i hela universum har fokuserats på denna grupp människor. Han har satt in alla sina ansträngningar för er och offrat allt för er; han har återvunnit och gett till er allt verk av Anden i hela universum. Det är därför som jag säger att det är ni som är de lyckliga. Dessutom har han flyttat sin härlighet från Israel, sitt utvalda folk, till er för att göra syftet med sin plan helt uppenbar genom den grupp av människor som ni är. Därför är det ni som ska ta emot Guds arv, och än mer vara arvtagare till Guds härlighet. Kanske ni alla minns dessa ord: ”För vårt ringa lidande, som bara är tillfälligt, utverkar en mycket mer överträffande och evig tyngd av härlighet åt oss.” Ni har alla hört detta ordspråk i det förflutna, och ändå förstod ingen ordens sanna mening. I dag känner ni väl till den verkliga innebörden i dem. Dessa ord är vad Gud ska uppfylla under de sista dagarna. Och de kommer att uppfyllas för dem som på ett grymt sätt är drabbade av den stora röda draken i det land där den ligger. Den stora röda draken förföljer Gud och är Guds fiende, så i detta land är de som tror på Gud underkastade förödmjukelse och förföljelse. Det är därför som dessa ord ska bli verklighet i den grupp av människor som ni är. När verket utförs i ett land som vänder sig mot Gud, möts allt hans verk av omåttligt hinder, och många av hans ord kan inte uppfyllas i god tid; därför förfinas människor på grund av Guds ord. Även detta är en form av lidande. Det är mycket mödosamt för Gud att utföra sitt verk i den stora röda drakens land, men det är genom en sådan svårighet som Gud gör ett stadium av sitt verk för att uppenbara sin visdom och sina underbara gärningar. Gud utnyttjar detta tillfälle till att fullända denna grupp människor. På grund av människors lidande, deras kaliber och allt det sataniska sinnelaget hos människor i detta orena land utför Gud sitt renings- och erövringsverk, så att han utifrån detta kan vinna ära och vinna dem som vittnar om hans gärningar. Detta är den fulla innebörden av alla de offer som Gud har gjort för denna grupp människor. Det vill säga, Gud utför erövringens verk just genom dem som vänder sig mot honom. Bara på detta sätt kan Guds stora makt manifesteras. Med andra ord, bara de som är i det orena landet är värda att ärva Guds härlighet, och bara detta kan sätta Guds stora makt i förgrunden. Det är därför som jag säger att Guds härlighet vinns i det orena landet och av dem som lever i det. Detta är Guds vilja. Detta är precis som under det stadium då Jesus verkade; han kunde bara bli förhärligad bland de fariséer som förföljde honom. Om det inte hade varit för sådan förföljelse och Judas förräderi skulle Jesus inte ha förlöjligats eller förtalats, än mindre korsfästs, och han kunde alltså aldrig ha vunnit ära. Varhelst Gud verkar i varje tidsålder och varhelst han utför sitt verk i köttet vinner han ära, och där vinner han dem som han avser att vinna. Detta är Guds verks plan och detta är hans förvaltning.

 

I Guds plan över många tusen år är det verk som görs i köttet indelat i två delar: Först är det korsfästelsens verk, för vilket han äras; det andra är erövrandets och fullkomnandets verk i de sista dagarna, varigenom han kommer att vinna ära. Detta är Guds förvaltning. Betrakta därför inte Guds verk eller Guds uppdrag till er som för enkla. Ni är alla arvtagare till den mycket mer oerhörda och eviga tyngden som finns i Guds härlighet, och detta påbjöds särskilt av Gud. Av de två delarna i hans härlighet är en uppenbarad i er; en del av Guds härlighet är i sin helhet skänkt till er, så att den kan vara ert arv. Detta är upphöjelsen från Gud och hans plan som förutbestämts för länge sedan. Givet storheten i det verk som Gud har gjort i det land där den stora röda draken vistas hade ett sådant verk, om det flyttats någon annanstans, för länge sedan burit storslagen frukt och lätt accepterats av människan. Och ett sådant verk skulle vara alldeles för lätt att acceptera för de präster i Västerlandet som tror på Gud, för stadiet av Jesu verk tjänar som ett föregående exempel. Därför kan han inte uppnå detta stadium av förhärligandets verk någon annanstans; det vill säga eftersom det finns stöd av alla människor och erkännande av alla nationer, så finns det ingen plats för Guds härlighet att vila på. Och detta är exakt den enastående betydelse som detta stadium av verket har i detta land. Bland er finns det inte en människa som får skydd av lagen; det är snarare så, att ni straffas av lagen, och den större svårigheten är att ingen människa förstår er, vare sig det är era släktingar, era föräldrar, era vänner eller era kolleger. Inga förstår er. När Gud förkastar er, finns det inget sätt för er att fortsätta leva på jorden. Men ändå kan människor inte stå ut med att lämna Gud; detta är innebörden av Guds erövring av människor, och detta är Guds ära. Vad ni har ärvt denna dag överträffar det som alla tidigare apostlar och profeter har ärvt och är till och med större än Mose och Petrus arv. Välsignelser kan inte tas emot på en eller ett par dagar; de måste förtjänas genom mycket offer. Det vill säga, ni måste ha förfinad kärlek, stor tro och de många sanningar som Gud ber er att nå fram till; dessutom måste ni kunna vända ert ansikte mot rättvisan och aldrig bli skrämda eller underkasta er, och ni måste ha en ständig och oförtröttlig kärlek till Gud. Beslutsamhet krävs av er, liksom en förändring av ert livs sinnelag; ert fördärv måste botas, och ni måste acceptera Guds hela iscensättning utan klagomål, och till och med vara lydiga intill döden. Detta är vad ni bör åstadkomma. Detta är det slutliga målet för Guds verk och de krav som Gud ställer på denna grupp människor. Så som han ger till er, så måste han också begära av er i gengäld och ställa passande krav på er. Därför sker allt Guds verk inte utan orsak och utifrån detta kan man se varför Gud om och om igen utför sitt med höga normer och stränga krav försedda verk. Därför bör ni vara uppfyllda av tro på Gud. Kort sagt, allt Guds verk görs för er skull, så att ni blir värda att ta emot hans arv. Detta är inte så mycket för Guds egen äras skull utan för er frälsnings skull och för att göra denna grupp människor som är svårt drabbad i det orena landet fullkomlig. Ni måste förstå Guds vilja. Och därför uppmanar jag de många okunniga människor som saknar insyn eller förnuft: Sätt inte Gud på prov och gör inte motstånd längre. Gud har redan uthärdat allt lidande som människan aldrig har uthärdat och han har för länge sedan lidit mer förödmjukelse i människans ställe. Vad mer kan ni inte släppa? Vad skulle kunna vara viktigare än Guds vilja? Vad skulle kunna stå över Guds kärlek? Det är redan en dubbelt mödosam uppgift för Gud att utföra sitt verk i detta orena land. Om människan medvetet och självsvåldigt gör överträdelser, kommer Guds verk att behöva förlängas. I vilket fall som helst är detta inte i någons intresse och det är inte till nytta för någon. Gud är inte bunden av tiden; hans verk och hans härlighet kommer först. Hur lång tid det än tar kommer han därför inte att spara någon möda om det är hans verk. Detta är Guds sinnelag: Han kommer inte att vila förrän hans verk är utfört. Först när den tiden kommer att han erhåller den andra delen av sin ära kan hans verk avslutas. Om Gud inte skulle kunna avsluta verket med den andra delen av sin ära, så kommer aldrig hans dag att inträffa, hans hand kommer aldrig att avvika från hans utvalda, hans härlighet kommer aldrig att komma över Israel och hans plan kommer aldrig att slutföras. Ni bör se Guds vilja och se att Guds verk inte är så enkelt som skapelsen av himlarna och jorden och alla ting. För verket av i dag är att förvandla dem som har fördärvats, och som har blivit ytterst känslolösa, och att rena dem som skapades och sedan bearbetades av Satan, inte att skapa Adam eller Eva, än mindre att skapa alla slags växter och djur. Hans verk nu är att rena alla som har fördärvats av Satan så att de kan vinnas tillbaka och komma att tillhöra honom och bli hans ära. Ett sådant verk är inte så enkelt som människan föreställer sig att skapelsen av himlarna och jorden och alla ting är, och det har ingen likhet med att fördöma Satan till den bottenlösa avgrunden, som människan föreställer sig. Det är snarare att förvandla människan, att vända negativt till positivt och att ta i besittning det som inte tillhör honom. Detta är den inre berättelsen om detta stadium i Guds verk. Ni måste inse det, och ni bör inte förenkla saker och ting på ett överdrivet sätt. Guds verk är olikt allt vanligt arbete. Dess under kan inte förstås av människans sinne, och dess visdom kan inte nås av detta. Under detta stadium av sitt verk skapar Gud inte alla ting, och han förstör dem inte. Det är snarare så, att han förändrar hela sin skapelse och renar allt som har orenats av Satan. Därför ska Gud påbörja ett verk av stor vikt, och detta är den fullständiga betydelsen av Guds verk. Tror du, utifrån dessa ord, att Guds verk är så enkelt?


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bible

Bible


Skapa flashcards