Alla inlägg den 5 juni 2019

Av Stina - 5 juni 2019 15:57

Den inkarnerade Guden kallas Kristus, och Kristus är det kött som Guds Ande iklätt sig. Detta kött liknar inte någon annan människa som är av köttet. Skillnaden beror på att Kristus inte är av kött och blod utan är en inkarnation av Anden. Han har både en normal mänsklighet och en fullständig gudomlighet. Ingen människa äger hans gudomlighet. Med sin normala mänsklighet fullföljer han alla sina normala aktiviteter i köttet, medan han med sin gudomlighet utför Guds eget verk. Både hans mänsklighet och gudomlighet är underordnade den himmelske Faderns vilja. Kristi substans utgörs av Anden, det vill säga gudomligheten. Av den anledningen är hans substans Guds egen substans. Denna substans kommer inte att avbryta hans eget verk och han skulle aldrig kunna göra något som förstör hans eget verk. Inte heller skulle han någonsin yttra några ord som går emot hans egen vilja. Därför skulle den inkarnerade Guden aldrig någonsin göra något som avbryter hans egen förvaltning. Det här är något som alla människor bör förstå. Syftet med den Helige Andes verk är att rädda människan och detta sker med hänsyn till Guds egen förvaltning. På samma sätt består Kristi verk av att rädda människan för att det är Guds vilja. Eftersom Gud blir kött förverkligar han sin substans i sitt kött så att hans kött är tillräckligt för att utföra hans verk. Därför ersätts hela Guds Andes verk av Kristi verk under inkarnationens tid och i centrum för allt verk under inkarnationens tid står Kristi verk. Det kan inte blandas ihop med verk från någon annan tid. Och eftersom Gud blir kött verkar han i sitt kötts identitet. Eftersom han kommer i köttet avslutar han sedan i köttet det arbete som han ska göra. Både Guds Ande och Kristus är Gud själv och han utför det verk som han bör utföra och fullgör det ämbete som han bör fullgöra.

 

Själva Guds substans utövar auktoritet, men han kan helt och hållet underkasta sig den auktoritet som kommer från honom. Det spelar ingen roll om det är Andens verk eller köttets verk, ingen av dem är i konflikt med den andra. Guds Ande är hela skapelsens auktoritet. Köttet med Guds substans besitter också auktoritet, men Gud i köttet kan göra allt det verk som är i enlighet med den himmelske Faderns vilja. Det här kan inte uppnås eller begripas av någon människa. Gud själv är en auktoritet, men hans kött kan underkasta sig hans auktoritet. Det här är den inre betydelsen av orden: ”Kristus lyder Gud Faderns vilja.” Gud är en Ande och kan utföra frälsningens verk, så som Gud som har blivit människa kan. Hur som helst, Gud utför sitt eget verk. Han varken avbryter eller stör och han utför absolut inte arbeten som står i konflikt med varandra. Substansen i det arbete som utförs av Anden och köttet är nämligen densamma. Både Anden och köttet verkar för att uppfylla samma vilja och förvalta samma verk. Även om Anden och köttet har två olika kvaliteter, är deras substanser desamma. Båda besitter Guds egen substans och identitet. I Gud själv finns inga inslag av olydnad, hans substans utgörs av godhet. Han är all skönhets och godhets, samt kärlekens, uttryck. Inte ens i köttet gör Gud något som inte lyder Fadern. Till och med när han var tvungen att offra sitt liv gjorde han det helhjärtat och fattade inget annat beslut. Gud har inga självrättfärdiga eller självtillräckliga drag och inte heller drag av högmod eller arrogans. Han är inte på något sätt ohederlig. Allt som inte lyder Gud kommer från Satan. Satan är källan till allt som är fult och ondskefullt. Anledningen till att människan har egenskaper som liknar Satans är att människan har fördärvats och bearbetats av Satan. Kristus har inte fördärvats av Satan och följaktligen besitter han enbart Guds egenskaper och inga av Satans. Det spelar ingen roll hur ansträngande hans verk är eller hur svagt köttet är, medan Gud lever i köttet kommer han aldrig att göra något som avbryter Guds eget verk, och aldrig någonsin vara olydig mot Gud Fadern och överge hans vilja. Det är precis som Jesus sa i bönen: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Människan väljer, men det gjorde inte Kristus. Trots att han har Guds egen identitet söker han fortfarande Gud Faders vilja och fullföljer det som Gud Fadern har anförtrott honom, ur köttets perspektiv. Det här något som är ouppnåeligt för människan. Det som kommer från Satan kan inte ha Guds substans, bara en olydig substans som kämpar emot Gud. Den kan inte lyda Gud fullständigt, än mindre frivilligt lyda Guds vilja. Alla människor förutom Kristus kan göra motstånd mot Gud, och inte en enda kan direkt ta sig an arbetet som Gud anförtrott honom. Ingen kan se Guds förvaltning som sin egen plikt som de måste utföra. Att underkasta sig Gud Faders vilja är Kristi substans och olydnad mot Gud är Satans kännetecken. Dessa två egenskaper är oförenliga och den som innehar Satans egenskaper kan inte kallas Kristus. Anledningen till att människan inte kan utföra Guds verk i hans ställe är att människan inte har någonting av Guds substans. Människan arbetar för Gud av eget intresse och för sina egna framtidsplaners skull, men Kristus verkar för att göra Gud Faders vilja.

 

Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om han är i köttet är hans mänsklighet inte helt och hållet likadan som hos en människa av kött. Han har sin egen unika karaktär och även denna styrs av hans gudomlighet. Hans gudomlighet har ingen svaghet, Kristi svaghet har med hans mänsklighet att göra. I viss utsträckning begränsar denna svaghet hans gudomlighet, men sådana begränsningar ligger inom en viss ram och en viss tid och är inte obegränsade. När det gäller att utföra hans gudomliga verk sker detta oberoende av hans mänsklighet. Vid sidan av hans normala mänskliga liv influeras, påverkas och styrs alla andra av hans mänskliga handlingar av Hans gudomlighet. Även om Kristus är en människa hindrar detta inte hans gudomliga verk. Det här beror just på att Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om hans mänsklighet inte är mogen i hans uppträdande gentemot andra, påverkar inte det hans gudomlighets normala arbete. När jag säger att hans mänsklighet inte har fördärvats, menar jag att Kristi mänsklighet kan styras direkt av hans gudomlighet och att han är fylld av en högre vett än en vanlig människa. Hans mänsklighet är högst lämpad att styras av gudomligheten i hans verk, hans mänsklighet är allra mest förmögen att uttrycka gudomlighetens verk, samt mest förmögen att underkasta sig sådant verk. När Gud verkar i köttet förlorar han aldrig ur sikte plikten som en människa i köttet måste uppfylla. Han klarar av att prisa Gud i himlen med ett sant hjärta. Han innehar Guds substans och hans identitet är Guds egen. Det är bara det att han har kommit till jorden och blivit en skapad varelse, med en skapad varelses yttre skal, och att han nu innehar en mänsklighet som han inte hade tidigare. Han kan tillbe Gud i himlen. Det här är själva Guds vara som inte kan imiteras av människan. Hans identitet är Guds egen. Det är från köttets perspektiv som han tillber Gud och därför är orden ”Kristus tillber Gud i himlen” inte felaktiga. Det han kräver av människan är precis hans eget väsen. Han har redan uppnått allt som han ber människan om innan han ber henne om detta. Han skulle aldrig ställa krav på mänskligheten medan han själv slipper undan dem, för allt detta utgör hans vara. Oberoende av hur han utför sitt verk skulle han inte uppträda på ett sätt som trotsar Gud. Vad han än kräver av människan, är inget krav omöjligt för människan att uppnå. Allt han gör är Guds vilja och för hans förvaltnings skull. Kristi gudomlighet står över alla andra människor och därför är han den högsta auktoriteten över alla skapade varelser. Denna auktoritet är hans gudomlighet, det vill säga Guds eget sinnelag och vara, vilka avgör hans identitet. Därför går det inte att förneka att han har Guds egen identitet, hur normal hans mänsklighet än är. Vilken ståndpunkt han än talar från och hur han än lyder Guds vilja, kan det inte hävdas att han inte är Gud själv. Dåraktiga och okunniga människor ser ofta Kristus normala mänsklighet som en brist. Hur han än uttrycker och avslöjar sin gudomlighets vara kan människan inte acceptera att han är Kristus. Ju mer Kristus visar sin lydnad och ödmjukhet, desto lättare tar dessa dåraktiga människor på honom. Det finns till och med människor som antar en exkluderande och föraktfull attityd gentemot honom samtidigt som de ställer dessa ”stora män” med upphöjda avgudabilder på bordet för tillbedjan. Människans motstånd och trots mot Gud kommer från det faktum att den inkarnerade Gudens substans underkastar sig Guds vilja samt från Kristi normala mänsklighet. Häri ligger källan till människans motstånd mot och trots mot Gud. Om Kristus varken hade haft sin mänsklighet som täckmantel eller sökt Gud Faders vilja från en skapad varelses perspektiv, utan i stället varit fylld av en supermänsklighet, skulle det säkert inte finnas någon olydnad hos någon människa. Anledningen till att människan alltid är beredd att tro på en osynlig Gud i himlen är att Gud i himlen inte har någon mänsklighet och inte har en enda egenskap gemensam med en skapad varelse. Därför betraktar människan Honom alltid med högaktning, men har en föraktfull inställning till Kristus.

 

Även om Kristus på jorden kan utföra arbete åt Gud själv kommer han inte med syftet att visa alla människor sin avbild i köttet. Han kommer inte för att alla människor ska se honom, han kommer för att låta människan ledas av hans hand och på så vis träda in i den nya tiden. Kristi kött fungerar för Guds räkning, det vill säga för Guds verk i köttet och inte för att göra det möjligt för människan att helt och hållet förstå substansen av hans kött. Hur han än verkar, överskrider det inte vad som är möjligt för köttet att uppnå. Hur han än verkar, gör han det i köttet med en normal mänsklighet och avslöjar inte helt och hållet Guds sanna ansikte för människan. Dessutom är hans verk i köttet aldrig lika övernaturligt eller ovärderligt som människan tänker sig det. Även om Kristus representerar Gud själv i köttet och personligen utför det verk som Gud själv bör göra, förnekar han inte att Gud i himlen existerar. Inte heller framhäver han med stor iver sina egna gärningar. I stället förblir han ödmjukt gömd inuti sitt kött. Till skillnad från Kristus har de som påstår att de är Kristus inte dessa egenskaper. När dessa falska Kristus med sina arroganta och självupphöjande sinnelag ställs sida vid sida med Kristus blir det uppenbart vilket slags kött som verkligen tillhör Kristus. Ju falskare de är, desto fler sådana falska Kristus dyker upp och desto mer förmögna är de att göra tecken och under för att förleda människor. Falska Kristus har inte Guds egenskaper, Kristus är inte befläckad av något drag som tillhör dessa falska Kristus. Gud blir enbart kött för att slutföra sitt verk i köttet, inte bara för att alla människor ska få se honom. I stället låter han sitt verk bekräfta hans identitet och tillåter att det som han avslöjar får vittna om hans substans. Hans substans är inte ogrundad, hans identitet greppades inte av hans hand utan den avgörs av hans verk och hans substans. Även om han har Guds egen substans och är kapabel att utföra Guds verk är han fortfarande, trots allt, kött och inte Ande. Han är inte Gud med Andens egenskaper utan han är Gud med köttet som skal. Därför spelar det ingen roll hur normal och svag han är och hur mycket han söker Gud Faderns vilja; hans gudomlighet är omöjlig att förneka. I den inkarnerade Guden finns inte bara en normal mänsklighet och dess svagheter. Där finns dessutom hans gudomlighets beundransvärdhet och obegriplighet, samt alla hans gärningar i köttet. Därför existerar både hans mänsklighet och hans gudomlighet faktiskt och praktiskt inom Kristus. Det här är inte det minsta tomt eller övernaturligt. Han kommer till jorden med huvudsyftet att utföra arbete. Det är nödvändigt att besitta en normal mänsklighet för att kunna utföra arbete på jorden. Annars kan hans gudomlighets ursprungliga funktion inte komma till riktig användning, hur kraftfull den är. Även om hans mänsklighet är av stor vikt utgör den inte hans substans. Hans substans är gudomligheten och av den anledningen börjar han uttrycka sin gudomlighets vara i samma stund som han börjar med sitt ämbete här på jorden. Hans mänsklighets enda syfte är att upprätthålla köttets normala liv så att hans gudomlighet kan utföra arbetet på ett normalt sätt i köttet. Det är gudomligheten som styr hans arbete helt och hållet. När han slutför sitt arbete kommer han att ha fullföljt sitt ämbete. Det som människan bör känna till är hans arbete i sin helhet och det är genom hans arbete som han gör det möjligt för människan att lära känna honom. Genom sitt arbete uttrycker han sin gudomlighets vara fullständigt. Detta är inte ett sinnelag befläckat av mänsklighet eller ett vara befläckat av fundering och mänskligt beteende. När tiden kommer då hela hans ämbete har avslutas kommer han redan att på ett fulländat och fullständigt sätt ha uttryckt det sinnelag som han bör uttrycka. Hans arbete styrs inte av någon människa. Uttrycket av hans sinnelag är också ganska fri. Den är inte kontrollerad av sinnet eller bearbetad av tankar, utan avslöjas på ett naturligt sätt. Detta kan inte uppnås av någon människa. Även om omgivningarna är ogästvänliga eller förhållandena inte tillåter det, kan han uttrycka sitt sinnelag när tillfället är det rätta. Den som är Kristus uttrycker Kristi vara, medan de som inte är det saknar Kristi sinnelag. Därför kan ingen, även om de motstår Honom eller har särskilda föreställningar om Honom, baserat på människans uppfattningar förneka att det sinnelag som uttrycks av Kristus är Guds sinnelag. Alla som söker Kristus med ett rent hjärta eller söker Gud med uppsåt kommer att erkänna att han är Kristus baserat på hans gudomlighets uttryck. De skulle aldrig förneka Kristus baserat på någon aspekt av honom som inte stämmer överens med människans uppfattningar. Även om människan är väldigt dåraktig vet alla precis vad som är människan vilja och vad som har sitt ursprung hos Gud. Det är helt enkelt så att många människor medvetet motstår Kristus på grund av sina egna avsikter. Om det inte vore för detta, skulle inte en enda människa ha anledning att förneka Kristi existens, för gudomligheten som uttrycks av Kristus existerar verkligen och hans verk kan bevittnas av människans nakna öga.

 

Kristi verk och uttryck avgör hans substans. Han klarar av att med ett rent hjärta slutföra det som han har anförtrotts med. Han kan tillbe Gud i himlen med ett rent hjärta och med ett rent hjärta söka Gud Faders vilja. Allt detta avgörs av hans substans. Och på samma sätt avgörs hans naturliga uppenbarelse av hans substans. Anledningen till att hans naturliga uppenbarelse kallas för det är för att hans uttryck inte är en imitation eller resultatet av människans utbildning eller resultatet av många års bearbetning av människan. Han lärde sig inte det eller utsmyckade sig själv med det. I stället är det en naturlig del av honom. Människan kan förneka hans verk, hans uttryck, hans mänsklighet och hela hans normala mänsklighets liv, men ingen kan förneka att han tillber Gud i himlen med ett rent hjärta. Ingen kan förneka att han har kommit för att uppfylla den himmelske Faderns vilja och ingen kan förneka uppriktigheten med vilken han söker Gud Fadern. Även om hans avbild inte är behagligt för sinnena, hans tal inte är fyllt av något enastående och hans arbete inte är lika omskakande på jorden eller i himlen som människan tänker sig, är han dock Kristus som uppfyller den himmelske Faderns vilja med ett rent hjärta, fullständigt underställer sig den himmelske Fadern och är lydig ända till döden. Det beror på att hans substans är Kristi substans. Sanningen är svår för människan att tro, men den existerar verkligen. När Kristus har slutfört sitt ämbete helt och hållet kommer människan att kunna se i hans verk att hans sinnelag och hans väsen representerar den himmelske Gudens sinnelag och väsen. I den stunden kan allt hans verk sammantaget bekräfta att han verkligen är Ordet som har blivit kött och inte som en människa av kött och blod. Varje steg av Kristi verk på jorden har sin representativa innebörd, men människan som upplever det faktiska arbetet i varje steg klarar inte av att förstå betydelsen av hans verk. Detta stämmer särskilt för flera steg av det verk som utfördes av den andra inkarnerade Guden. De flesta av dem som bara har hört eller sett Kristi ord men som aldrig har sett honom har inte några uppfattningar om hans verk. De som har sett Kristus och hört hans ord, och upplevt hans verk, har svårt att acceptera hans verk. Beror inte det på att Kristi utseende och normala mänsklighet inte faller människan i smaken? De som accepterar hans verk efter att Kristus har gett sig av kommer inte att ha sådana svårigheter, för de accepterar bara hans verk och kommer inte i kontakt med Kristus normala mänsklighet. Människan klarar inte av att släppa sina uppfattningar om Gud och rannsakar honom intensivt. Detta beror på att människan enbart fokuserar på hans utseende och inte klarar av att känna igen hans substans baserat på hans verk och hans ord. Om människan blundar för Kristi utseende eller undviker att diskutera Kristi mänsklighet, och endast talar om hans gudomlighet, vars verk och vars ord är ouppnåeliga för alla människor, då kommer människans föreställningar att minska till hälften, till och med i en sådan utsträckning att alla människans svårigheter blir lösta. Under den inkarnerade Gudens arbete kan människan inte tolerera Honom och är full av många olika uppfattningar om Honom, och exempel på motstånd och olydnad är vanliga. Människan kan inte tolerera Guds existens, ha överseende med Kristi ödmjukhet och mildhet eller förlåta Kristi substans som lyder den himmelske Fadern. Av den anledningen kan han inte stanna hos människan för evigt efter att han har avslutat sitt verk, eftersom människan inte är villig att låta honom leva sida vid sida med henne. Om människorna inte kan visa överseende med honom när han utför sitt verk, hur skulle de då över huvud taget kunna tolerera att han bodde sida vid sida med dem efter att han hade slutfört sitt ämbete och medan han betraktade hur de allt eftersom upplevde hans ord? Skulle det inte sluta med att många föll på grund av honom? Människan låter honom bara verka på jorden, det är så långt hennes överseende kan sträcka sig. Om det inte vore för hans verk skulle människan för länge sedan ha fått honom att försvinna från jorden, så hur mycket mindre överseende skulle hon då inte ha haft med honom när hans verk var slutfört? Skulle människan inte döda Honom och tortera honom till döds då? Om han inte kallades Kristus kunde han omöjligen verka bland människorna. Om han inte verkade med själva Guds identitet, utan i stället arbetade som en vanlig människa, så skulle människorna inte tåla att han yttrade en enda mening och ännu mindre tåla minsta lilla bit av hans verk. Följaktligen kan han endast bära sin identitet med sig i sitt verk. På det här sättet är hans verk ännu mer kraftfullt än det hade varit om han inte hade utfört det, för människor är beredda att lyda en hög ställning och en stark identitet. Om han inte bar Guds egen identitet när han arbetade eller visade sig som Gud själv, då skulle han inte ha möjligheten att utföra något verk över huvud taget. Trots det faktum att han har Guds substans och Kristi väsen skulle människan inte lugna ned sig och låta honom utan problem utföra sitt arbete bland människorna. Han bär Guds egen identitet i sitt verk. Även om sådant verk är många gånger mäktigare än det som utförs utan en sådan identitet, lyder människan Honom fortfarande inte helt och hållet, eftersom människan endast underkastar sig hans ställning och inte hans substans. Om så vore fallet, skulle människan då låta Kristus leva en enda dag om han en dag väl klev ner från sin post? Gud är beredd att leva på jorden med människan så att han får se det resultat som hans hands verk kommer att leda till under åren som kommer. Människan tolererar dock inte att han stannar ens en enda dag och därför kunde han inte göra annat än att ge upp. Människan har redan visat så mycket överseende och nåd som det är möjligt genom att låta Gud utföra det verk som han bör utföra bland människorna och fullfölja sitt ämbete. Även om de som har erövrats av honom personligen visar honom sådan nåd, låter de honom fortfarande bara stanna kvar till han har avslutat sitt verk och inte ett ögonblick längre. Om det är så det ligger till, hur blir det då inte med dem som han inte har erövrat? Är inte anledningen till att människan behandlar den inkarnerade Guden på det här viset att han är Kristus med en vanlig människas skal? Om han bara hade gudomligheten och inte en vanlig mänsklighet, skulle inte människans svårigheter då lösas utan problem? Människan erkänner motvilligt hans gudomlighet och visar inget intresse för hans skal som en vanlig människa, trots det faktum att hans substans är helt och hållet Kristi substans, vilken underkastar sig den himmelske Faderns vilja. Av den anledningen kunde han inte annat än avbryta sitt verk bland människorna med att dela både glädje och sorg med dem, för människan kunde inte längre tolerera hans existens.


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 5 juni 2019 00:14

Hur ser ni på visionen om tusenårsriket? ‌Vissa människor tänker mycket på det, och säger att tusenårsriket kommer att vara i tusen år på jorden, så om de äldre medlemmarna i kyrkan är ogifta, måste de gifta sig? ‌Min familj har inga pengar; ska jag börja tjäna pengar? ‌… Vad är tusenårsriket? Vet ni det? ‌Människor är delvis blinda och går igenom en stor prövning. ‌I själva verket väntar tusenårsriket ännu på sin ”officiella” ankomst. ‌Under det stadium då människor görs fullkomliga, är tusenårsriket enbart ett mikrokosmos; vid tiden för det tusenårsrike som Gud talar om, kommer människan att ha gjorts fullkomlig. ‌Tidigare sades det att människor skulle vara som helgon och stå fasta i sinéernas land. ‌Först när människor har gjorts fullkomliga ‒ när de blir de helgon som omtalas av Gud ‒ kommer tusenårsriket att ha anlänt. ‌När Gud gör människor fullkomliga, renar han dem, och ju renare de blir, desto mer görs de fullkomliga av Gud. ‌När orenheten, upproriskheten, motståndet och det inom dig som hör köttet till drivs ut, när du har blivit renad, då kommer du att vara älskad av Gud (du blir med andra ord ett helgon). När du har gjorts fullkomlig av Gud och blivit ett helgon, befinner du dig i tusenårsriket. ‌Rikets Tidsålder är nu. ‌Under Tusenårsrikets Tidsålder blir människor beroende av Guds ord för att kunna leva, och alla nationer hamnar under Guds namn, och alla läser Guds ord. ‌Vid den tidpunkten kommer vissa att ringa med telefon, vissa att faxa … de kommer att använda alla medel för att få tillgång till Guds ord, och ni kommer också att komma under Guds ord. ‌Allt detta sker efter att människor har gjorts fullkomliga. ‌I dag görs människor fullkomliga, förfinade, upplysta och vägledda genom ord. Detta är Rikets Tidsålder, det är stadiet då människor görs fullkomliga, och det har ingen koppling till Tusenårsrikets Tidsålder. ‌Under Tusenårsrikets Tidsålder har människor redan gjorts fullkomliga och det fördärvade sinnelaget inom dem har då renats. ‌Vid den tiden kommer orden som Gud talar att vägleda människor steg för steg och avslöja Guds verks alla mysterier från tiden för skapelsen till i dag, och hans ord ska berätta om Guds handlingar under varenda tidsålder och varenda dag, hur han vägleder människor inifrån, det verk han utför i den andliga sfären, och hans ord kommer att berätta för dem om den andliga sfärens dynamik. Bara då kommer det verkligen att vara ordets tidsålder; nu är det bara ett mikrokosmos. ‌Om människor inte görs fullkomliga och renas, kommer de inte att ha något sätt att leva tusen år på jorden, och deras kött kommer oundvikligen att förruttna. Om människor är renade på insidan, och de inte längre tillhör Satan och köttet, då kommer de att förbli levande på jorden. ‌I detta stadium är du fortfarande delvist blind och allt ni upplever är att älska Gud och att bära vittnesbörd om honom varje dag ni lever på jorden.

 

”Tusenårsriket har anlänt” är en profetia, det motsvarar en profets förutsägelse, en i vilken Gud profeterar om vad som ska ske i framtiden. ‌De ord som Gud talar i framtiden och de ord som han talar i dag är inte desamma: Framtidens ord kommer att vägleda tidsåldern, medan de ord han talar i dag gör människor fullkomliga, förfinar dem och hanterar dem. ‌Ordets tidsålder i framtiden är annorlunda från ordets tidsålder i dag. ‌I dag är alla ord som Gud talar, oavsett på vilket sätt han talar dem, sammanfattningsvis till för att göra människor fullkomliga, rena det som är smutsigt inom dem, och göra dem heliga och rättfärdiga inför Gud. ‌De ord som sägs i dag och de ord som sägs i framtiden är två skilda saker. ‌Orden som yttras under Rikets Tidsålder är till för att få människor att träda in i all träning, att föra människor in på rätt spår i allt, att driva ut allt som är orent inuti dem. Det är vad Gud gör i denna tidsålder: ‌Han skapar en grund för sina ord i varje människa; han gör sina ord till varje människas liv och han använder sina ord till att upplysa och vägleda dem inombords i varje ögonblick, och när de inte ger akt på Guds vilja, kommer Guds ord att finnas inuti dem för att förebrå och fostra dem. ‌Dagens ord ska vara människans liv; de förser människan direkt med allt hon behöver, allt du saknar inombords tillhandahålls genom Guds ord, och alla de som accepterar Guds ord blir upplysta genom att äta och dricka hans ord. ‌De ord som Gud ska tala i framtiden vägleder människor i hela universum; i dag talas dessa ord endast i Kina, och de representerar inte de ord som talas över hela universum. Gud talar endast till hela universum när tusenårsriket anländer. ‌Vet att orden som talas av Gud i dag har till syfte att göra människor fullkomliga; de ord som talas av Gud under detta stadium ska sörja för människors behov; de har inte till syfte att ge dig inblick i mysterier eller låta dig få se Guds mirakel. ‌Att han talar på många sätt är i syfte att sörja för människors behov. ‌Tusenårsrikets Tidsålder har ännu inte anlänt; Tusenårsrikets Tidsålder som det talas om är dagen för Guds härlighet. ‌Efter att Jesu verk i Judeen hade avslutats, flyttade Gud sitt verk till Kinas fastland och skapade en annan plan. ‌Han utför en annan del av sitt verk i er, han utför verket att göra människor fullkomliga med ord och han använder ord som både låter människor lida stor smärta och vinna mycket av Guds nåd. ‌Detta stadium av verk kommer att skapa en grupp av övervinnare, och när han har skapat denna grupp av övervinnare, kan de vittna om hans gärningar, de kan leva ut verkligheten, och faktiskt göra honom belåten och vara lojala mot honom till döden, och på detta sätt kommer Gud att bli förhärligad. ‌När Gud har förhärligats, när han har gjort denna grupp av människor fullkomlig, har Tusenårsrikets Tidsålder kommit.

 

Jesus var på jorden under trettiotre och ett halvt år. Han kom för att utföra korsfästelsens verk, och genom korsfästelsen vann Gud en del av sin härlighet. När Gud uppträdde i köttet kunde han vara ödmjuk och dold, och han kunde utstå enormt lidande. Trots att han var Gud själv, uthärdade han ändå varje förödmjukelse och varje smädelse, och han uthärdade mycket smärta när han spikades fast på korset för att fullborda försoningens verk. När detta skede av verket hade avslutats, var det, trots att folk såg att Gud hade vunnit stor härlighet, inte hela hans härlighet; det var bara en del av hans härlighet, som han hade vunnit från Jesus. Trots att Jesus kunde uthärda varje vedermöda, kunde vara ödmjuk och dold, kunde korsfästas för Gud, vann Gud bara en del av sin härlighet, och hans härlighet vanns i Israel. Gud har fortfarande en annan del av sin härlighet: att komma till jorden för att faktiskt verka och göra en grupp människor fullkomlig. Under Jesu skede av verket gjorde han några övernaturliga saker, men detta skede av verket var inte på något sätt endast till för att utföra tecknen och undren. Det var främst till för att visa att Jesus kunde lida och korsfästas för Gud, att Jesus kunde lida enorm smärta eftersom han älskade Gud, och att han fortfarande, trots att Gud övergav honom, var beredd att offra sitt liv för Guds vilja. Efter att Gud hade slutfört sitt verk i Israel och Jesus spikades fast på korset, blev Gud förhärligad, och Gud hade burit vittnesbörd inför Satan. Ni varken känner till eller har sett hur Gud har blivit kött i Kina, så hur kan ni se att Gud har blivit förhärligad? När Gud utför ett stort erövringsverk i er och ni står fast, då är detta stadium av Guds verk framgångsrikt, och det är en del av Guds härlighet. Ni ser bara detta, och ni har ännu inte gjorts fullkomliga av Gud, ni har ännu inte fullständigt gett era hjärtan till Gud. Ni har ännu inte fullständigt sett denna härlighet; ni ser bara att Gud redan har erövrat era hjärtan, att ni aldrig kan lämna honom, och ni kommer att följa Gud till det yttersta slutet, och era hjärtan kommer inte att förändras. Sådan är Guds härlighet. I vad ser ni Guds härlighet? I de effekter hans verk har i människor. Människor ser att Gud är så ljuvlig, de har Gud i sina hjärtan, och är ovilliga att lämna honom, och detta är Guds härlighet. När styrkan hos bröderna och systrarna i kyrkorna uppstår, och de kan älska Gud från sina hjärtan, se den enastående kraften i verket som utförs av Gud, den ojämförliga kraften i hans ord, när de ser att hans ord har auktoritet och att han kan inleda sitt verk i spökstaden på Kinas fastland, när människors hjärtans faller ner inför Gud, fastän de är svaga, och de är villiga att acceptera Guds ord, och när de, fastän de är svaga och olämpliga, kan se att Guds ord är så älskvärda och så värdiga att uppskattas av dem, då är detta Guds härlighet. När dagen kommer då människor gjorts fullkomliga av Gud och kan överlämna sig inför honom och kan lyda Gud fullständigt och lämna sina framtidsutsikter och sitt öde i Guds händer, då kommer den andra delen av Guds härlighet att ha vunnits helt. Det vill säga, när den praktiska Gudens verk har fullbordats helt, då kommer hans verk på Kinas fastland till sitt slut; med andra ord, när de som var förutbestämda och utvalda av Gud har gjorts fullkomliga, kommer Gud att förhärligas. Gud sade att han har fört med sig den andra delen av sin härlighet till Östern, men det är osynligt för blotta ögat. Gud har fört med sig sitt verk till Östern: Han har redan kommit till Östern, och det är Guds härlighet. Trots att hans verk inte har fullbordats ännu, ska det helt säkert åstadkommas i dag eftersom Gud har beslutat sig att verka. Gud har bestämt att han ska fullborda detta verk i Kina, och han har bestämt sig för att göra er fullkomliga. Han erbjuder er därför ingen utväg – han har redan erövrat era hjärtan, och du måste gå vidare vare sig du vill eller inte, och när ni har vunnits av Gud, blir Gud förhärligad. I dag har Gud ännu inte helt förhärligats, eftersom ni ännu inte har gjorts fullkomliga, och trots att era hjärtan har återvänt till Gud, finns det fortfarande många svagheter i ert kött, ni är oförmögna att göra Gud belåten, ni är inte i stånd att vara uppmärksamma på Guds vilja, och det finns många negativa saker som måste rensas bort från er.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bible

Bible


Skapa flashcards