I samma ögonblick som du skrikande anländer till den här världen börjar du att göra det som du är ämnad till. Du intar din roll i Guds plan och i hans ordning. Du börjar din resa genom livet. Vilken bakgrund du än har och hur din resa än kommer att se ut, kan ingen undvika det som Himlen har förberett och ämnat för en. Ingen har kontroll över sitt eget öde, för det är bara han som regerar över allt som är i stånd till det. Allt sedan den dag då människan skapades har Gud ständigt varit i arbete med att förvalta vårt universum och styra alla skapade tings utveckling och riktning. Likt allt skapat får människan, ovetande och i tysthet, näring från den söta daggen och regnet som kommer från Gud. Likt allt skapat lever människan ovetande under Guds styrande hand. Gud håller människans hjärta och ande i sin hand, och allt som sker i en människas liv händer under Guds ögon. Vare sig du tror på detta eller ej, kommer alla ting, stora som små, levande eller döda, att förflyttas, förändras, förnyas och försvinna, allt i enlighet med Guds tankar. Det är på det viset som Gud regerar över allt.

När natten sakta faller, förblir människan ovetande, för människans hjärta kan inte uppfatta hur mörkret kommer närmare eller varifrån det kommer. När natten tyst tar farväl välkomnar människan dagens ljus, men människans hjärta är ännu mindre kunnigt eller medvetet om varifrån ljuset har kommit och hur det har drivit bort nattens mörker. Sådana återkommande växlingar mellan natt och dag ledsagar människan genom en period efter en annan och för henne genom tidevarven, och säkerställer samtidigt att Guds verk och hans plan utförs i varje enskild period och i alla tider. Människan har vandrat genom tidevarven med Gud, men ändå vet hon inte att Gud regerar över alla skapade tings och varelsers öden. Inte heller förstår hon hur Gud styr och regerar över allting. Detta är något som människan inte har vetat sedan urminnes tider och fram till i dag. Vad det gäller orsaken, beror det inte på att Guds vägar är för svårförståeliga, eller för att Guds plan ännu inte har förverkligats, utan det beror på att människans hjärta och ande är för långt ifrån Gud. Därför är det så, att även om människan följer Gud, så fortsätter hon ändå, utan att vara medveten om det, att vara i Satans tjänst. Det finns ingen som aktivt söker efter Guds fotspår eller Guds uppenbarelse, och ingen vill befinna sig i Guds vård och beskydd. Istället är människorna villiga att förlita sig på Satans och den ondes frätande kraft för att anpassa sig till denna värld och till de levnadsregler som den onda mänskligheten följer. Vid denna tidpunkt offras människans hjärta och ande till Satan och blir dennes näring. Dessutom blir människans hjärta och ande en plats där Satan kan bo och göra precis vad han vill. På det sättet tappar människan, utan att hon själv märker det, förståelsen för vad det innebär att vara människa, och även värdet och syften med människans existens. Guds lagar och förbundet mellan Gud och människa bleknar gradvis bort i människans hjärta och hon slutar upp med att söka och ta i beaktande Gud. Efter en tid förstår människan inte längre varför Gud har skapat henne, och hon förstår inte heller orden som härstammar från Guds mun eller allt det kommer från Gud. Människan börjar motsätta sig Guds lagar och påbud och människans hjärta och ande blir bedövat… Gud förlorar människan så som hon ursprungligen var skapad till att vara, och människan förlorar rötterna till sitt ursprung. Detta är denna mänsklighets stora sorg. Faktum är att från begynnelsen tills idag, har Gud iscensatt en tragedi för mänskligheten där hon är både protagonisten och offret, och ingen kan svara på frågan vem som är regissören till denna tragedi.

I denna stora och vidsträckta värld har oräkneliga förändringar inträffat, om och om igen. Det finns ingen som kan vägleda denna mänsklighet, med undantag för han som regerar över allt i universum. Det finns ingen som är mäktig nog att arbeta eller förbereda för denna mänsklighet, ännu mindre någon som klarar av att leda denna mänsklighet till ljuset som det är ämnat för och till befrielsen från jordiska orättvisor. Gud begråter mänsklighetens framtid, och sörjer mänsklighetens fall. Han känner sorg över mänsklighetens långsamma vandring nedåt på den väg som leder mot undergången. Mänskligheten har krossat Guds hjärta och förkastat honom för att istället söka den onde. Ingen har någonsin ägnat en tanke åt i vilken riktning en sådan mänsklighet rör sig. Det är just därför som ingen förnimmer Guds vrede. Ingen försöker hitta ett sätt att behaga Gud eller försöka komma honom nära. Inte heller finns det någon som försöker fatta Guds sorg och smärta. Till och med efter det att människan hört Guds röst fortsätter hon på sin väg bort från Gud, undviker Guds omsorg och nåd, flyr från Guds sanning och säljer hellre sig själv till Satan, Guds fiende. Och finns det någon som har ägnat en tanke åt vad Gud kommer att göra med en människa som inte vill ångra sig och som har förkastat honom? Ingen förstår att Gud om och om igen påminner uppmanar oss, för att han i sina händer håller en enorm olycka som han har förberett, en katastrof som kommer att vara outhärdlig för människans kropp och ande. Denna katastrof kommer inte bara att straffa människans kropp utan även hennes ande. Du måste vara medveten om detta: när Guds planer görs om intet och när hans påminnelser och uppmaningar inte får något svar, vilken vrede kommer han då att släppalös? Det kommer inte att likna något som det skapade tidigare har upplevt eller hört talas om. Och därför säger jag, denna katastrof är utan motstycke och kommer aldrig att återupprepas. Det beror på att det bara finns en skapelse och en frälsning i Guds plan. Detta är den första och även den sista. Därför kan ingen förstå de goda avsikter och brinnande förhoppningar som Gud har för människans frälsning.

Gud skapade den här världen och satte människan, en levande varelse som han gav liv, i den. Med tiden fick människan i sin tur föräldrar och släktingar och var inte längre ensam. Ända sedan människan först skådade denna jordiska värld var hon förutbestämd att leva enligt Guds ordning. Det är Gud som blåser sin livgivande ande i allt levande och upprätthåller det medan det växer till mogen ålder. Under den processen finns det ingen som tror att människan lever och växer upp under Guds överinseende. Istället tror man att människan växer upp i sina föräldrars kärlek och överinseende, och att växten styrs av livsinstinkten. Det är på det sättet eftersom människan inte vet vem som har skapat livet, varifrån det kommer, eller än mindre hur livsinstinkten åstadkommer under. Människan vet bara att maten är grunden till att livet kan fortgå, att uthållighet är källan till livets existens, och att tilltron till hennes eget sinne är grunden till hennes överlevnad. Människan känner inte Guds nåd och hur han sörjer för hennes behov. Sedan slösar människan bort livet som Gud har gett henne… Inte en enda människa som Gud vakar över både natt och dag tar initiativ till att tillbe honom. Gud fortsätter att verka så som han har planerat för människan, men som han inte har några förväntningar på. Han gör det i hopp om att en dag ska människan vakna upp ur sin dröm och plötsligt förstå livets värde och mening, inse till vilket pris som Gud har gett människan allting, och veta hur innerligt Gud längtar efter att hon ska vända tillbaka till honom. Ingen har någonsin funderat på hemligheten bakom ursprunget och uppehället av människans liv. Och ändå uthärdar Gud, som är den ende som förstår allt detta, i tysthet människans slag och hugg mot sig, människan som har fått allt av Gud men som ändå inte är tacksam. Människan tar för givet allt som livet ger henne, och som ”en naturlig följd” av detta blir Gud bedragen, glömd och utpressad av människan. Är Guds plan verkligen så viktig? Är människan, den levande varelse som uppstod ur Guds hand, verkligen så viktig? Guds plan är av absolut betydelse, men den levande varelsen skapad av Guds hand existerar för hans plan. Därför kan inte Gud omintetgöra sin plan på grund av hat mot denna mänsklighet. Det är på grund av sin plan och anden som han blåste in i människan som Gud uthärdar all plåga, inte för människans kötts skull utan för hennes liv. Han vill inte ta tillbaka människans kött, utan det liv som han andades in i henne. Det är hans plan.

Alla som anländer till den här världen måste uppleva liv och död, och många har upplevt cykeln av död och återfödelse. De levande kommer snart att dö och de döda kommer snart att återkomma. Allt detta är livets gång och något som Gud har inrättat för alla levande varelser. Men Gud vill att människan skall förstå denna livets gång och cykel, att livet som Gud har utrustat människan med både är ändlöst och obundet av kroppen, tid och rum. Detta är det livets mysterium som människan har skänkts av Gud och beviset på att livet kom från honom. Även om inte många tror att livet härstammar från Gud, åtnjuter ändå människan oundvikligen allt som kommer från Gud, vare sig hon tror på eller förnekar hans existens. Om Gud en dag plötsligt skulle ändra sig och vilja återta allt som existerar i världen och ta tillbaka det liv som han har gett, då kommer allt att upphöra att existera. Gud använder sitt liv till att upprätthålla allt, både levande och dött, och skapar ordning i allt genom sin kraft och auktoritet. Det är en sanning som ingen själv kan tänka ut och som inte är lättförståelig, och dessa ofattbara sanningar är själva manifestationen av och ett vittnesbörd om Guds livgivande kraft. Låt Mig berätta en hemlighet: Storheten och kraften i livet från Gud kan ingen skapad varelse fatta. Så är det nu, så var det då, och så kommer det att vara i framtiden. Den andra hemligheten jag nu ska avslöja är denna: Livets källa ligger i Gud, det gäller för hela skapelsen, hur olik den än må vara i form och struktur. Det spelar inte någon roll vilken slags skapelse du är – du kan inte motstå den livsväg som Gud har bestämt. Hur som helst, allt jag önskar att människan ska förstå är att utan Guds beskydd, vård‌ och upprätthållande kraft kan inte människan ta emot allt det som det är tänkt att hon ska få, oavsett hur mycket hon bemödar sig eller kämpar. Om inte Gud utrustar henne med liv förlorar människan insikten om livets värde och även meningen med livet. Hur skulle Gud kunna tillåta en människa som kastar bort värdet av hans liv att vara så bekymmerslös? Å andra sidan, glöm inte att Gud är källan till ditt liv. Om människan inte förmår att uppskatta allt det som Gud har gett henne, ska Gud inte bara ta tillbaka allt som han har givit, utan människan skall även få betala tillbaka dubbelt upp för det som Gud har givit henne.

                                                                                                                      26maj 2003

Läs mer: Guds ord

Källa:  Allsmäktige Guds Kyrka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Herren har tydligt sagt: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen” (Joh 16:12–13). ”Se, jag står vid dörren och knack...

    Gud säger: ”Bön är ett av människans sätt att samarbeta med Gud, det är en metod för människan att ropa till Gud, och det är den process genom vilken människan berörs av Guds Ande. Man kan säga att de som är utan bön är döda utan ande,...

    Kristen sång - Gud räddar dem som tillber Gud och skyr det onda (textvideo)IPå Noas tid hade människorna vandrat vilse,blivit djupt fördärvade och förlorat Guds välsignelse,blev inte längre omhändertagna av Gud och hade förlorat Guds löfte...

Gud säger: ”Bön är ett av människans sätt att samarbeta med Gud, det är en metod för människan att ropa till Gud, och det är den process genom vilken människan berörs av Guds Ande. Man kan säga att de som är utan bön är döda utan ande, be...

    Prisa Gud med sång - Guds kärlek och väsen har alltid varit osjälviska   Gud ger sitt bästa, sin bästa sida ger han.De bästa tingen, de allra bästa tingen, ger han.Aldrig avslöjar eller visar han sitt lidande.Gud, han härdar ut, väntar ...