Alla inlägg den 1 maj 2019

Av Stina - 1 maj 2019 22:26

 

I samma ögonblick som du skrikande anländer till den här världen börjar du att göra det som du är ämnad till. Du intar din roll i Guds plan och i hans ordning. Du börjar din resa genom livet. Vilken bakgrund du än har och hur din resa än kommer att se ut, kan ingen undvika det som Himlen har förberett och ämnat för en. Ingen har kontroll över sitt eget öde, för det är bara han som regerar över allt som är i stånd till det. Allt sedan den dag då människan skapades har Gud ständigt varit i arbete med att förvalta vårt universum och styra alla skapade tings utveckling och riktning. Likt allt skapat får människan, ovetande och i tysthet, näring från den söta daggen och regnet som kommer från Gud. Likt allt skapat lever människan ovetande under Guds styrande hand. Gud håller människans hjärta och ande i sin hand, och allt som sker i en människas liv händer under Guds ögon. Vare sig du tror på detta eller ej, kommer alla ting, stora som små, levande eller döda, att förflyttas, förändras, förnyas och försvinna, allt i enlighet med Guds tankar. Det är på det viset som Gud regerar över allt.

 

När natten sakta faller, förblir människan ovetande, för människans hjärta kan inte uppfatta hur mörkret kommer närmare eller varifrån det kommer. När natten tyst tar farväl välkomnar människan dagens ljus, men människans hjärta är ännu mindre kunnigt eller medvetet om varifrån ljuset har kommit och hur det har drivit bort nattens mörker. Sådana återkommande växlingar mellan natt och dag ledsagar människan genom en period efter en annan och för henne genom tidevarven, och säkerställer samtidigt att Guds verk och hans plan utförs i varje enskild period och i alla tider. Människan har vandrat genom tidevarven med Gud, men ändå vet hon inte att Gud regerar över alla skapade tings och varelsers öden. Inte heller förstår hon hur Gud styr och regerar över allting. Detta är något som människan inte har vetat sedan urminnes tider och fram till i dag. Vad det gäller orsaken, beror det inte på att Guds vägar är för svårförståeliga, eller för att Guds plan ännu inte har förverkligats, utan det beror på att människans hjärta och ande är för långt ifrån Gud. Därför är det så, att även om människan följer Gud, så fortsätter hon ändå, utan att vara medveten om det, att vara i Satans tjänst. Det finns ingen som aktivt söker efter Guds fotspår eller Guds uppenbarelse, och ingen vill befinna sig i Guds vård och beskydd. Istället är människorna villiga att förlita sig på Satans och den ondes frätande kraft för att anpassa sig till denna värld och till de levnadsregler som den onda mänskligheten följer. Vid denna tidpunkt offras människans hjärta och ande till Satan och blir dennes näring. Dessutom blir människans hjärta och ande en plats där Satan kan bo och göra precis vad han vill. På det sättet tappar människan, utan att hon själv märker det, förståelsen för vad det innebär att vara människa, och även värdet och syften med människans existens. Guds lagar och förbundet mellan Gud och människa bleknar gradvis bort i människans hjärta och hon slutar upp med att söka och ta i beaktande Gud. Efter en tid förstår människan inte längre varför Gud har skapat henne, och hon förstår inte heller orden som härstammar från Guds mun eller allt det kommer från Gud. Människan börjar motsätta sig Guds lagar och påbud och människans hjärta och ande blir bedövat… Gud förlorar människan så som hon ursprungligen var skapad till att vara, och människan förlorar rötterna till sitt ursprung. Detta är denna mänsklighets stora sorg. Faktum är att från begynnelsen tills idag, har Gud iscensatt en tragedi för mänskligheten där hon är både protagonisten och offret, och ingen kan svara på frågan vem som är regissören till denna tragedi.

 

I denna stora och vidsträckta värld har oräkneliga förändringar inträffat, om och om igen. Det finns ingen som kan vägleda denna mänsklighet, med undantag för han som regerar över allt i universum. Det finns ingen som är mäktig nog att arbeta eller förbereda för denna mänsklighet, ännu mindre någon som klarar av att leda denna mänsklighet till ljuset som det är ämnat för och till befrielsen från jordiska orättvisor. Gud begråter mänsklighetens framtid, och sörjer mänsklighetens fall. Han känner sorg över mänsklighetens långsamma vandring nedåt på den väg som leder mot undergången. Mänskligheten har krossat Guds hjärta och förkastat honom för att istället söka den onde. Ingen har någonsin ägnat en tanke åt i vilken riktning en sådan mänsklighet rör sig. Det är just därför som ingen förnimmer Guds vrede. Ingen försöker hitta ett sätt att behaga Gud eller försöka komma honom nära. Inte heller finns det någon som försöker fatta Guds sorg och smärta. Till och med efter det att människan hört Guds röst fortsätter hon på sin väg bort från Gud, undviker Guds omsorg och nåd, flyr från Guds sanning och säljer hellre sig själv till Satan, Guds fiende. Och finns det någon som har ägnat en tanke åt vad Gud kommer att göra med en människa som inte vill ångra sig och som har förkastat honom? Ingen förstår att Gud om och om igen påminner uppmanar oss, för att han i sina händer håller en enorm olycka som han har förberett, en katastrof som kommer att vara outhärdlig för människans kropp och ande. Denna katastrof kommer inte bara att straffa människans kropp utan även hennes ande. Du måste vara medveten om detta: när Guds planer görs om intet och när hans påminnelser och uppmaningar inte får något svar, vilken vrede kommer han då att släppalös? Det kommer inte att likna något som det skapade tidigare har upplevt eller hört talas om. Och därför säger jag, denna katastrof är utan motstycke och kommer aldrig att återupprepas. Det beror på att det bara finns en skapelse och en frälsning i Guds plan. Detta är den första och även den sista. Därför kan ingen förstå de goda avsikter och brinnande förhoppningar som Gud har för människans frälsning.

 

Gud skapade den här världen och satte människan, en levande varelse som han gav liv, i den. Med tiden fick människan i sin tur föräldrar och släktingar och var inte längre ensam. Ända sedan människan först skådade denna jordiska värld var hon förutbestämd att leva enligt Guds ordning. Det är Gud som blåser sin livgivande ande i allt levande och upprätthåller det medan det växer till mogen ålder. Under den processen finns det ingen som tror att människan lever och växer upp under Guds överinseende. Istället tror man att människan växer upp i sina föräldrars kärlek och överinseende, och att växten styrs av livsinstinkten. Det är på det sättet eftersom människan inte vet vem som har skapat livet, varifrån det kommer, eller än mindre hur livsinstinkten åstadkommer under. Människan vet bara att maten är grunden till att livet kan fortgå, att uthållighet är källan till livets existens, och att tilltron till hennes eget sinne är grunden till hennes överlevnad. Människan känner inte Guds nåd och hur han sörjer för hennes behov. Sedan slösar människan bort livet som Gud har gett henne… Inte en enda människa som Gud vakar över både natt och dag tar initiativ till att tillbe honom. Gud fortsätter att verka så som han har planerat för människan, men som han inte har några förväntningar på. Han gör det i hopp om att en dag ska människan vakna upp ur sin dröm och plötsligt förstå livets värde och mening, inse till vilket pris som Gud har gett människan allting, och veta hur innerligt Gud längtar efter att hon ska vända tillbaka till honom. Ingen har någonsin funderat på hemligheten bakom ursprunget och uppehället av människans liv. Och ändå uthärdar Gud, som är den ende som förstår allt detta, i tysthet människans slag och hugg mot sig, människan som har fått allt av Gud men som ändå inte är tacksam. Människan tar för givet allt som livet ger henne, och som ”en naturlig följd” av detta blir Gud bedragen, glömd och utpressad av människan. Är Guds plan verkligen så viktig? Är människan, den levande varelse som uppstod ur Guds hand, verkligen så viktig? Guds plan är av absolut betydelse, men den levande varelsen skapad av Guds hand existerar för hans plan. Därför kan inte Gud omintetgöra sin plan på grund av hat mot denna mänsklighet. Det är på grund av sin plan och anden som han blåste in i människan som Gud uthärdar all plåga, inte för människans kötts skull utan för hennes liv. Han vill inte ta tillbaka människans kött, utan det liv som han andades in i henne. Det är hans plan.

 

Alla som anländer till den här världen måste uppleva liv och död, och många har upplevt cykeln av död och återfödelse. De levande kommer snart att dö och de döda kommer snart att återkomma. Allt detta är livets gång och något som Gud har inrättat för alla levande varelser. Men Gud vill att människan skall förstå denna livets gång och cykel, att livet som Gud har utrustat människan med både är ändlöst och obundet av kroppen, tid och rum. Detta är det livets mysterium som människan har skänkts av Gud och beviset på att livet kom från honom. Även om inte många tror att livet härstammar från Gud, åtnjuter ändå människan oundvikligen allt som kommer från Gud, vare sig hon tror på eller förnekar hans existens. Om Gud en dag plötsligt skulle ändra sig och vilja återta allt som existerar i världen och ta tillbaka det liv som han har gett, då kommer allt att upphöra att existera. Gud använder sitt liv till att upprätthålla allt, både levande och dött, och skapar ordning i allt genom sin kraft och auktoritet. Det är en sanning som ingen själv kan tänka ut och som inte är lättförståelig, och dessa ofattbara sanningar är själva manifestationen av och ett vittnesbörd om Guds livgivande kraft. Låt Mig berätta en hemlighet: Storheten och kraften i livet från Gud kan ingen skapad varelse fatta. Så är det nu, så var det då, och så kommer det att vara i framtiden. Den andra hemligheten jag nu ska avslöja är denna: Livets källa ligger i Gud, det gäller för hela skapelsen, hur olik den än må vara i form och struktur. Det spelar inte någon roll vilken slags skapelse du är – du kan inte motstå den livsväg som Gud har bestämt. Hur som helst, allt jag önskar att människan ska förstå är att utan Guds beskydd, vård‌ och upprätthållande kraft kan inte människan ta emot allt det som det är tänkt att hon ska få, oavsett hur mycket hon bemödar sig eller kämpar. Om inte Gud utrustar henne med liv förlorar människan insikten om livets värde och även meningen med livet. Hur skulle Gud kunna tillåta en människa som kastar bort värdet av hans liv att vara så bekymmerslös? Å andra sidan, glöm inte att Gud är källan till ditt liv. Om människan inte förmår att uppskatta allt det som Gud har gett henne, ska Gud inte bara ta tillbaka allt som han har givit, utan människan skall även få betala tillbaka dubbelt upp för det som Gud har givit henne.

                                                                                                                      26maj 2003

Läs mer: Guds ord

Källa:  Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 1 maj 2019 00:21

Att döma av handlingarna och gärningarna i ert liv, är ni alla i behov av ett textavsnitt varje dag som försörjer och fyller på er, för ni är alltför bristfälliga, och er kunskap och förmåga att ta emot är alltför mager. I era dagliga liv lever ni i en atmosfär och en miljö utan sanning eller sunt förnuft. Ni saknar kapitalet för tillvaron och har inte grunden som behövs för att känna mig eller sanningen. Er tro bygger endast på ett vagt förtroende eller på religiösa ritualer och kunskap som grundas på dogmer. Varje dag ser jag på era förehavanden och undersöker era avsikter och onda frukter. Jag har aldrig funnit en som verkligen lägger sitt hjärta och ande på mitt altare, som aldrig har flyttats. Därför vill jag inte förgäves utgjuta alla de ord som jag vill uttrycka över en sådan mänsklighet. I mitt hjärta planerar jag bara att fullborda mitt oavslutade verk och att komma med frälsning till den mänsklighet som jag ännu inte har räddat. Jag önskar trots det att alla som följer mig skall få min frälsning och den sanning som mitt ord skänker till människan. Jag hoppas att du en dag, när du sluter dina ögon, kommer att se en värld där dofter fyller luften och strömmar av levande vatten flyter fram, inte en dyster, kall värld där mörker täcker himlen och ylanden aldrig upphör.

 

Varje dag betraktas allas gärningar och tankar av honom och samtidigt förbereder de sin egen morgondag. Detta är en väg som alla levande måste vandra och som jag har förutbestämt åt alla. Ingen kan undgå detta och det görs inte några undantag för någon. Jag har talat oräkneliga ord, och dessutom har jag utfört en åtskillig mängd verk. Varje dag ser jag på när varje människa naturligt utför allt hon skall göra i enlighet med sin inneboende natur och hur det utvecklas. Omedvetet har många redan slagit in på ”rätt spår”, som jag har inrättat för alla slags människors uppenbarelse. Jag har redan placerat varje slags människa i olika miljöer, och på sin plats har var och en av dem uttryckt sina inneboende egenskaper. Det finns ingen som fjättrar dem, ingen som förför dem. De är fullständigt fria och det som de uttrycker kommer naturligt. Det finns bara en sak som håller dem i schack, och det är mina ord. Därför har ett antal personer motvilligt läst mina ord bara för att deras slut inte skall vara döden, men de har aldrig omsatt mina ord i praktiken. Å andra sidan tycker vissa personer att det är svårt att uthärda dagarna utan mina ord som vägleder och försörjer dem, så de håller givetvis alltid fast vid mina ord. Allteftersom tiden går, upptäcker de sedan människolivets hemlighet, mänsklighetens slutmål, och värdet av att vara människa. Mänskligheten är inte mer än så i mitt ords närvaro, och jag låter bara saker och ting ha sin gång. Jag gör ingenting som tvingar människor att leva med mina ord som grunden i deras tillvaro. Och de som ständigt saknar samvete eller värde i sin tillvaro iakttar så i stillhet vad som händer och kastar sedan djärvt undan mina ord och gör som de vill. De börjar trötta på sanningen och allt som kommer från mig. Dessutom är de trötta på att bo i mitt hus. Dessa personer vistas tillfälligt i mitt hus för sitt slutmåls skull och för att undkomma straff, även om de gör sin tjänst. Men deras avsikter förändras aldrig, inte heller deras handlingar. Detta sporrar än mer deras längtan efter välsignelser, efter en enda väg in i det rike där de sedan kan stanna kvar i all evighet, och till och med efter en väg in i den eviga himlen. Ju mer de längtar efter att min dag snart skall komma, desto mer anser de att sanningen har blivit ett hinder, en stötesten i deras väg. De kan knappt vänta på att få kliva in i riket för att för alltid njuta av himmelrikets välsignelser, utan att behöva sträva efter sanningen eller acceptera domen och tuktan, och framför allt, utan att behöva vistas på ett underdånigt sätt i mitt hus och göra som jag befaller. Dessa människor kommer inte in i mitt hus för att uppfylla ett hjärta som söker sanningen eller för att samarbeta med min förvaltning. De strävar bara efter att tillhöra dem som inte kommer att förgöras i nästa tidsålder. Därför har deras hjärtan aldrig lärt känna vad sanningen är eller hur man accepterar sanningen. Detta är orsaken till att sådana personer aldrig har praktiserat sanningen eller insett hur oerhört djupt deras fördärv är, och trots det har de vistats i mitt hus som ”tjänare” ända till slutet. De väntar ”tålmodigt” på min dags ankomst, och är outtröttliga medan de kastas hit och dit av det sätt mitt verk utförs. Oavsett hur stor deras ansträngningar är och vilket pris de har betalat, kommer ingen att inse att de har lidit för sanningen eller offrats för mig. I sina hjärtan längtar de efter att få se den dag då jag sätter punkt för den gamla tidsåldern, och de är dessutom angelägna att få veta hur stor min makt och auktoritet är. Det som de aldrig har skyndat sig att göra är att ändra sig och att sträva efter sanningen. De älskar det jag är trött på och de är trötta på det jag älskar. De längtar efter det jag hatar, men är samtidigt rädd att mista det jag avskyr. De lever i denna onda värld, men utan att någonsin hata den, och de är verkligt oroliga för att jag skall förstöra den. Deras avsikter är motstridiga: De är nöjda med den här världen som jag avskyr, men samtidigt längtar de efter att jag snart skall förstöra världen. På så sätt kommer de, innan de har avvikit från den sanna vägen, att besparas lidandet vid förstörelsen och förvandlas till herrar i nästa tidsålder. Detta beror på att de inte älskar sanningen och är trötta på alla som kommer från mig. De kanske kommer att bli ”lydiga människor” för en kort tid för att inte gå miste om välsignelserna, men deras mentalitet av att vara angelägna om välsignelse och deras rädsla för att förgöras och hamna i sjön som brinner av eld kan de aldrig dölja. Medan min dag närmar sig växer deras begär allt mer. Och ju större katastrof, desto mer hjälplösa gör den dem, då de inte vet var man skall börja för att glädja mig och undvika att gå miste om de välsignelser som de länge har efterlängtat. När min hand väl börjar sitt verk, är dessa personer ivriga att agera så att de kan fungera som förtrupp. De tänker bara på att välla fram till truppernas frontlinje, verkligt oroade över att jag inte kommer att se dem. De gör och säger vad de tror är rätt, utan att någonsin förstå att deras gärningar och handlingar aldrig har varit relevanta för sanningen, och de avbryter bara och stör mina planer. Fastän de kanske har gjort en stor ansträngning och kanske är uppriktiga i sin önskan och avsikt att uthärda vedermödor, har inte någonting av vad de gör med mig att göra, för jag har aldrig sett att deras gärningar har sitt ursprung i goda avsikter, än mindre har jag sett dem placera något på mitt altare. Sådana är deras gärningar inför mig under dessa många år.

 

Först ville jag förse er med fler sanningar, men eftersom er attityd till sanningen är alltför kall och likgiltig, måste jag ge upp. Jag vill inte att mina ansträngningar skall slösas bort, och jag vill inte heller se människor hålla fast vid mina ord och samtidigt överallt göra det som står mig emot, smutskastar mig och hädar mot mig. På grund av era attityder och er mänsklighet, vill jag bara förse er med några få ord som är väldigt viktiga för er som mitt test bland mänskligheten. Det är inte förrän nu som jag verkligen bekräftar att de beslut och planer jag har gjort överensstämmer med era behov, och som jag dessutom bekräftar att min inställning till mänskligheten är riktig. Era många år av handlingar före mig har gett mig det svar jag tidigare aldrig har fått. Och frågan till detta svar är: ”Vilken är människans inställning till sanningen och den sanne Guden?” De ansträngningar jag har utgjutit över människan visar på min substans att älska människan, och människans handlingar och gärningar i min närvaro har också visat på människans substans, att hon avskyr sanningen och motsätter sig mig. Jag är ständigt orolig för alla som har följt mig, men de som följer mig kan inte i något läge ta emot mina ord; de är helt oförmögna att acceptera ens de förslag som kommer från mig. Detta är det som gör mig mest ledsen. Ingen kan någonsin förstå mig och dessutom kan ingen acceptera mig, trots att min inställning är uppriktig och mina ord är vänliga. Alla gör det arbete jag har anförtrott dem utifrån sina egna ursprungliga avsikter; de söker inte efter mina avsikter, än mindre frågar de efter mina krav. De hävdar fortfarande att de tjänar mig lojalt, medan de gör uppror mot mig. Många tror att sanningar som är oacceptabla för dem, eller som de inte praktisera, inte är sanningar. För sådana människor blir mina sanningar något att förneka och kasta åt sidan. Då blir jag, på en och samma gång, någon som av människan erkänns som Gud enbart i ord, och dessutom någon som betraktas som en främling, som inte är sanningen, vägen eller livet. Ingen känner till den här sanningen: Mina ord utgör den evigt oföränderliga sanningen. Jag är människans livförsörjning och mänsklighetens enda vägvisare. Mina ords värde och mening avgörs inte av huruvida de erkänns eller godkänns av mänskligheten, utan av substansen i själva orden. Även om inte en enda människa på denna jord kan ta emot mina ord, är mina ords värde och deras hjälp till mänskligheten ovärderliga för varje människa. Därför, inför de många människor som gör uppror mot, tillbakavisar eller är fullständigt föraktfulla mot mina ord, är min hållning endast denna: Låt tid och fakta vara mitt vittne och visa att mina ord är sanningen, vägen och livet. Låt dem visa att allt jag har sagt är rätt, och utgör det som människan bör förses med och, dessutom, som människan bör acceptera. Jag kommer att låta alla som följer mig få veta detta faktum: De som inte helt och hållet kan acceptera mina ord, de som inte kan praktisera mina ord, de som inte kan hitta ett syfte i mina ord, och de som inte kan ta emot frälsningen på grund av mina ord, är de som har fördömts av mina ord och som, dessutom, har gått miste om min frälsning, och min käpp skall aldrig avvika från dem.

16april 2003


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23 24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Maj 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bible

Bible


Skapa flashcards