Ni har fått veta att ni ska rusta er med Guds ord, att oavsett vad som är planerat för er så är det arrangerat av Guds egen hand och inga uppriktiga eller ödmjuka böner behövs från er sida – de är lönlösa. Ändå kan ni i den nuvarande situationen omöjligt föreställa er vilka praktiska problem ni står inför. Om ni endast inväntar Guds plan kommer ni att utvecklas för långsamt och för dem som inte vet hur man erfar det blir passiviteten stor. Så om du inte har förmåga att genomskåda detta blir din erfarenhet förvirrad och inskränkt. Om du inte har någon verklighet utan endast ord, är det inte ett tecken på att något är fel? Många felaktigheter kan ses hos er, i den här gruppen. Idag saknar ni förmåga att bestå sådana prövningar som ”‌tjänstgörare” eller så saknar ni förmåga att föreställa er eller åstadkomma andra förbättringar med avseende på Guds ord. Ni måste hålla fast vid allt det som ni är skyldiga att omsätta i praktiken. Det innebär att människor måste hålla fast vid alla plikter de ska uträtta. Det är det som människor bör hålla fast vid och det som de måste utföra. Låt den Helige Ande göra vad den Helige Ande måste göra, det kan ingen människa vara delaktig i. Människan bör hålla fast vid det som människan ska göra, vilket inte har någon koppling till den Helige Anden. Det är inget annat än vad människan ska göra, och hon bör hålla fast vid det som bud, precis som man håller fast vid lagen i Gamla testamentet. Även om inte Lagens Tidsålder är nu är det fortfarande många ord som man bör hålla fast vid som överensstämmer med Lagens Tidsålder, och de tillämpas inte bara genom att man förlitar sig på att bli vidrörd av den Helige Anden, utan utgör det som människan bör hålla fast vid. Till exempel: Du ska inte döma den praktiska Gudens verk. Du ska inte motsätta dig den människa som är omvittnad av Gud. Inför Gud ska du hålla dig på din plats och inte ägna dig åt utsvävningar. Du ska tala med måtta och dina ord och handlingar ska överensstämma med planerna hos den människa som är omvittnad av Gud. Du ska vörda Guds vittnesbörd. Du ska inte ignorera Guds verk och orden från hans mun. Du ska inte härma tonen och syftet i Guds yttranden. Utåt sett ska du inte göra något som uppenbarligen strider mot den människa som är omvittnad av Gud. Detta, och mer än så, är vad varje människa bör hålla fast vid. I varje tidsålder anger Gud många regler som är besläktade med lagarna och som människan ska hålla fast vid. Genom detta stävjar han människans sinnelag och ser om hon är uppriktig. Ta till exempel orden ”Hedra din far och din mor” från Gamla testamentets tid. De orden gäller inte idag. På den tiden stävjade de bara en del av människans yttre sinnelag, användes för att visa allvaret i människans tro på Gud och var ett kännetecken på de som trodde på Gud. Även om det nu är Rikets Tidsålder finns det fortfarande många regler som människan måste hålla fast vid. Reglerna från förr gäller inte längre; idag finns det många, mer lämpliga, tillämpningar som människan ska följa och som är nödvändiga. De involverar inte den Helige Andes verk, utan ska tillämpas av människan.

    Under Nådens Tidsålder övergavs många av tillämpningarna från Lagens Tidsålder, för dessa lagar var inte särskilt effektiva för arbetet på den tiden. När de hade övergivits infördes flera tillämpningar som ägnade sig väl för den tidsåldern, och som har blivit till dagens många regler. När dagens Gud kom kunde man undvara dessa regler och behövde inte längre hålla fast vid dem, och många tillämpningar infördes som ägnade sig väl för arbetet idag. Dessa tillämpningar är inte regler idag, men är till för att uppnå en effekt: de är lämpade för idag – och imorgon blir de kanske regler. Kort sagt bör du hålla fast vid det som är fruktbart för arbetet idag. Fäst inget avseende vid morgondagen. Det som görs idag är till för idag. Kanske finns det bättre tillämpningar i morgon som du kommer att vara tvungen att följa – men fundera inte för mycket över det, håll fast vid det som bör hållas fast vid idag för att undgå att sätta dig upp mot Gud. Idag finns det inget mer avgörande för människan att hålla fast vid än detta: Du får inte bedra eller dölja något från den Gud som står inför dina ögon. Du ska inte tala oanständigt eller arrogant inför Gud som står inför dig. Du ska inte bedra den Gud som du står inför med vackra ord och fagert tal för att vinna hans förtroende. Du ska inte agera respektlöst inför Gud. Du ska lyda allt som kommer från Guds mun och inte motsätta dig, opponera dig mot eller bestrida hans ord. Du ska inte tolka, på det vis som du anser lämpligt, orden som kommer från Guds mun. Du bör vakta din tunga så att den inte gör dig till ett byte för de ogudaktigas svekfulla intriger. Du bör vakta dina steg så att du inte överträder de gränser som Gud har utstakat för dig. Om du gör det kommer du att tala ord som i Guds perspektiv är inbilska och uppblåsta och följaktligen bli avskydd av Gud. Du ska inte vårdslöst upprepa de ord som kommer från Guds mun, så att inte andra hånar dig och djävlarna gör sig lustiga över dig. Du ska hörsamma allt som dagens Gud gör. Även om det är något du inte förstår ska du inte fälla ditt omdöme om det, det enda du kan göra är att söka och skapa gemenskap. Ingen ska inkräkta på Guds ursprungliga position. Du kan inte göra annat än att tjäna dagens Gud utifrån människans ställning. Du kan inte undervisa om dagens Gud från människans ställning – att göra det är omdömeslöst. Ingen får ställa sig på det plats som hör till den människa som omvittnas av Gud. Med dina ord, handlingar och innersta tankar står du i människans ställning. Det bör man stå fast vid, det är människans ansvar, det kan ingen ändra på och gör man det så bryter man mot de administrativa förordningarna. Det bör alla hålla i minnet.

    Den långa period som Gud har ägnat åt att tala och yttra sig har fått människan att betrakta det som sin främsta uppgift att läsa och memorera Guds ord. Ingen ägnar sig åt tillämpning och ni står inte ens fast vid det ni bör stå fast vid, och det har medfört många svårigheter och problem för er tjänst. Om du inte har hållit fast vid det som du bör hålla fast vid innan du tillämpar Guds ord är du en av dem som blir avskydda och förkastade av Gud. När du håller fast vid dessa tillämpningar bör du vara uppriktig och ärlig. Du bör inte betrakta dem som bojor, utan hålla fast vid dem som bud. Idag bör du inte bekymra dig om vilka effekter som ska uppnås. Detta är kort sagt hur den Helige Ande verkar och den som begår en överträdelse ska dö. Den Helige Ande saknar känslor och är oberörd av din nuvarande förståelse. Om du förolämpar honom idag kommer han att straffa dig. Om du förolämpar honom inom ramen för hans rättskipningsområde kommer han inte att skona dig. Han bryr sig inte om hur seriöst du håller fast vid Jesu ord. Om du gör fel idag kommer du att drabbas av dödsstraff. Hur skulle det kunna vara möjligt för dig att inte stå fast? Du måste stå fast – även om det innebär att utstå lite smärta! I framtiden kommer alla, oavsett religion, område, nation eller samfund, att vara tvungna att hålla fast vid dessa tillämpningar. Ingen är undantagen och ingen kommer att skonas! För dessa tillämpningar är vad den Helige Ande kommer att följa idag och de är inte stötande för någon. Även om de inte är så märkvärdiga måste de utövas av var och en, och de är de bud till människan som gavs av Jesus, som väcktes från de döda och steg upp till himlen. Står det inte i ”Vägen … (7)” att Jesu definition av huruvida du är rättfärdig eller syndig är beroende av din inställning till Gud idag? Ingen får förbise den poängen. I Gamla testamentet trodde generation efter generation av fariseer på Gud, men när Nådens Tidsålder kom kände de inte igen Jesus, utan motsatte sig honom. Så kom det sig att det inte blev något av allt de gjorde, det var förgäves och accepterades inte av Gud. Om du kan genomskåda det kommer du inte så lätt att synda. Många människor kanske har mätt sig själva mot Gud. Hur smakar det att motsätta sig Gud, är det beskt eller sött? Du bör förstå detta – låtsas inte som att du inte vet. I sina hjärtan kanske vissa människor inte är övertygade ännu. Ändå vill jag råda dig att försöka det och se – se hur det smakar. Det kommer att hindra många människor från en misstro mot det. Många läser Guds ord, men motsätter sig i hemlighet honom i sina hjärtan. När du har motsatt dig honom på det sättet, känns det då inte som om en kniv har vridits om i ditt hjärta? Om det inte är en oharmonisk familj är det ett fysiskt obehag eller söners och döttrars plågor. Även om din kropp besparas döden kommer Guds hand aldrig att lämna dig. Tror du att det kan vara så enkelt? Framför allt är det viktigt för de många som är nära Gud att fokusera på det här. Med tiden kommer du att glömma det och utan att märka det kastas in i frestelser, du kommer att bli likgiltig för allt och det blir början på att du syndar. Låter det banalt för dig? Om du klarar det väl har du chansen att bli fullkomnad – att få ta emot ledning från Guds egen mun inför Gud. Om du inte tycker att det är viktigt kommer du att få problem – du kommer att trotsa Gud, dina ord och handlingar kommer att bli utsvävande och förr eller senare kommer du att föras bort av kraftiga stormar och väldiga vågor. Det här är sådant som ni alla bör uppmärksamma. Den människa som är omvittnad av Gud kanske inte dömer dig, men Guds Ande är inte färdig med dig, han kommer inte att skona dig. Tror du att du har vad som krävs för att begå en överträdelse? Följaktligen måste du, vad än Gud säger, omsätta hans ord i handling och hålla fast vid dem till varje pris. Det är inte enkelt!

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Människans uppförande har aldrig vidrört mitt hjärta och det har aldrig heller tyckts mig vara oskattbart. I människans ögon behandlar jag henne alltid mycket strängt, och jag utövar alltid auktoritet över henne. I alla människans handlingar finns det knappt något som utförs för min skull, knappt något som håller måttet inför min blick. Till sist har allt som hör till människan omärkligt smulats sönder inför mig, och först efteråt visar jag mina handlingar tydligt och låter alla känna mig genom sina egna misslyckanden. Den mänskliga naturen förblir oförändrad. Det som finns i människors hjärtan är inte i enlighet med min vilja – det är inte vad jag behöver. Det jag avskyr mest är människans förhärdelse och tendens till återfall, men vad är det för kraft som får mänskligheten att ständigt misslyckas med att känna mig, alltid hålla mig på avstånd och aldrig handla enligt min vilja inför mig utan istället motarbeta mig bakom min rygg? Är detta deras lojalitet? Är detta deras kärlek till mig? Varför kan de inte ångra sig och bli födda på nytt? Hur kan människor vara beredda att för alltid leva i träskmarkerna och inte på en plats utan lera? Kan det vara så att jag har behandlat dem illa? Kan det vara så att jag har pekat ut fel riktning åt dem? Kan det vara så att jag för dem till helvetet? Alla är beredda att leva i ”helvetet”. När ljuset kommer blir de genast förblindade, eftersom allt de har inom sig kommer från helvetet. Men mänskligheten är ovetande om det och åtnjuter ”helvetiska välsignelser”. De trycker dem till och med som skatter mot sitt bröst och fruktar kanske att jag ska tvinga dessa ifrån dem så att de står utan ”källan till sin tillvaro”. Människor fruktar mig, och det är därför de håller sig långt borta från mig när jag kommer till jorden och avskyr att närma sig mig, för de är inte beredda att ”ställa till det för sig” utan önskar istället bevara harmonin inom familjen så att de kan få åtnjuta ”lycka på jorden”. Men jag kan inte tillåta mänskligheten att göra som den vill, för splittra människans familj är just vad jag är här för att göra. I samma stund som jag kommer försvinner friden från deras hem. Jag kommer att slå alla nationer i flisor, för att inte tala om människans familj. Vem kan undkomma mitt grepp? Kan det vara så att de som får välsignelser kan undkomma i kraft av sin ovilja? Kan det någonsin vara så att de som utstår tuktan kan vinna min medkänsla i kraft av sin rädsla? I alla mina ord har människor sett min vilja och mina handlingar, men vem kan någonsin bryta sig loss från sina egna invecklade tankar? Vem kan någonsin finna en väg ut, antingen inifrån eller utifrån mina ord?

    Mänskligheten upplevde min värme, den tjänade mig uppriktigt och den lydde mig i uppriktighet och gjorde allt för mig när jag var där. Men människor idag lyckas av en eller annan orsak inte nå fram till det sättet att vara och de kan bara sörja i sin ande, som om de blivit bortförda med våld av en glupsk varg. De kan bara titta hjälplöst på mig, oupphörligen ropa till mig på hjälp, men i slutänden kan de inte undkomma sin besvärliga belägenhet. Jag tänker tillbaka på hur människor i det förflutna avlade löften i min närvaro, svor på himmel och jord i min närvaro för att återgälda min välvilja med sin tillgivenhet. De grät förtvivlat inför mig, och ljudet av deras gråt var hjärtskärande och svårt att utstå. Jag gav ofta mänskligheten hjälp på grund av deras beslutsamhet. Oräkneliga gånger har människor kommit inför mig för att underkasta sig mig, på ett oemotståndligt sätt som är svårt att glömma. Oräkneliga gånger har de älskat mig med orubblig lojalitet, och deras uppriktiga känsla har varit beundransvärd. Vid oräkneliga tillfällen har de älskat mig till den grad att de till och med har offrat sina liv, de har älskat mig mer än sitt eget jag, och när jag sett deras uppriktighet har jag accepterat deras kärlek. Vid oräkneliga tillfällen har de framburit sig själva i min närvaro, likgiltiga inför döden för min skull, och jag har strukit bort oron från deras panna och noggrant mönstrat deras anleten. Det har funnits oräkneliga gånger då jag har älskat dem som min egen skatt och det har funnits oräkneliga gånger då jag har hatat dem som min egen fiende. Sådan är jag – människan kan aldrig begripa vad jag har i sinnet. När människor är ledsna kommer jag och tröstar dem, och när de är svaga kommer jag och hjälper dem vidare. När de har gått vilse visar jag vägen. När de gråter torkar jag deras tårar. Men när jag är ledsen, vem kan trösta mig ur djupet av sitt hjärta? När jag är sjuk av oro, vem tar hänsyn till mina känslor? När jag är fylld av sorg, vem kan uppväga såren i mitt hjärta? När jag behöver någon, vem skulle villigt erbjuda sig att agera i samförstånd med mig? Kan det vara så att människors tidigare inställning till mig har gått förlorad, för att aldrig komma tillbaka? Varför är det så att inte en gnutta lever kvar i deras minne? Hur kommer det sig att människor har glömt allt det här? Beror det inte helt och hållet på att mänskligheten har blivit fördärvad av fienden?

    När änglarna spelar för att lovprisa mig kan det inte annat än väcka min sympati för människan. Ögonblickligen fylls mitt hjärta med vemod, och det är omöjligt för mig att bli av med denna plågsamma sinnesstämning. I glädjen och sorgen över att ha blivit avskilda från och sedan återförenade med människan kan vi inte utbyta känslor. Åtskilda uppe i himlen och nere på jorden kan människan och jag inte mötas regelbundet. Vem kan frigöra sig från nostalgin över tidigare förnimmelser? Vem kan sluta minnas det förflutna? Vem skulle inte hoppas på att känslorna från förr bestod? Vem skulle inte längta hett efter min återkomst? Vem skulle inte längta efter min återförening med människan? I mitt hjärta är jag djupt bekymrad, och människans ande är djupt orolig. Även om vi är lika i anden kan vi sällan vara tillsammans, och vi kan sällan mötas. Därför är hela mänsklighetens liv fyllt av sorg och saknar vitalitet, för människan har alltid längtat efter mig. Det är som om människorna vore föremål som auktioneras bort ur himlen. De ropar ut mitt namn över jorden och lyfter sina blickar mot mig från marken – men hur kan de undkomma den glupska vargens käftar? Hur kan de befria sig från dess hot och frestelser? Hur kan människor låta bli att offra sig genom att lyda åtgärderna i min plan? När de högljutt ber vänder jag bort mitt ansikte från dem, jag står inte ut med att titta längre; men hur kan jag undgå deras tårfyllda klagan? Jag ska korrigera orättvisorna i människornas värld. Jag ska uträtta mitt verk med egna händer i hela världen och förbjuda Satan att skada mitt folk igen, förbjuda fienderna att göra som de vill igen. Jag ska bli kung på jorden och flytta dit min tron, och få alla mina fiender att falla till marken och bekänna sina brott inför mig. Min sorg är blandad med ilska och jag ska trampa hela universum platt, inte skona någon, och sätta skräck i hjärtat på mina fiender. Jag ska lägga hela jorden i ruiner och få mina fiender att falla ner i ruinerna så att de därefter inte kan fördärva mänskligheten längre. Min plan är redan fastlagd och ingen, oavsett vem, kommer att kunna ändra på den. När jag far i majestätisk prakt över universum kommer hela mänskligheten att bli ny och allting kommer att återupplivas. Människan ska inte längre gråta och hon ska inte längre ropa på mig om hjälp. Då ska mitt hjärta fröjdas och människor återvända i lovprisning av mig. Hela universum, från ena änden till den andra, ska röras upp i jubel …

    Idag uträttar jag, bland alla världens nationer, det verk som jag har planerat att utföra. Jag tar mig runt bland alla människor och uträttar allt arbete i min plan, och hela mänskligheten upplöser de olika nationerna i enlighet med min vilja. Människorna på jorden har uppmärksamheten riktad mot sitt eget slutmål, för dagen närmar sig och änglarna blåser i sina trumpeter. Det kommer inte att bli några fler fördröjningar, och hela skapelsen ska därpå börja dansa i jubel. Vem kan förlänga min dag efter eget godtycke? En jordvarelse? Eller stjärnorna på himlen? Eller änglarna? När jag kommer med ett yttrande för att inleda frälsningen av Israels folk, tränger sig min dag närmare hela mänskligheten. Varje människa fruktar Israels återkomst. När Israel återvänder blir det en härlighetens dag för mig, och det kommer också att vara den dag då allting förändras och blir nytt. När en rättfärdig dom är nära förestående och närmar sig hela universum blir alla människor blyga och rädda, för i människornas värld har man inte hört talas om rättfärdighet. När rättfärdighetens sol träder fram kommer östern att lysas upp, och sedan kommer den i sin tur att lysa upp hela universum och nå ut till alla. Om människan verkligen kan utföra min rättfärdighet, vad skulle det då finnas att frukta? Mitt folk väntar alla på ankomsten av min dag, de längtar alla efter att min dag ska komma. De väntar på att jag ska komma med vedergällning till hela mänskligheten och organisera människans slutmål i min roll som rättfärdighetens sol. Mitt rike håller på att ta form över hela universum, och min tron har herraväldet i hundratals miljoner människors hjärtan. Med bistånd från änglarna kommer min stora insats snart att förverkligas. Alla mina söner och mitt folk ser fram emot min återkomst i andlös förväntan, och längtar efter att jag ska återförenas med dem och aldrig skiljas från dem igen. Hur kan de oändliga massorna i mitt rike undgå att rusa varandra till mötes i ett glädjefullt firande av att jag finns hos dem? Kan det vara så att det inte behöver betalas något pris för denna återförening? Jag är ärofull i alla människors ögon, de förkunnar mig alla med sina ord. När jag återvänder ska jag erövra alla fiendens trupper ännu mer. Tiden är inne! Jag ska sätta mitt verk i rörelse, jag ska regera som kung bland människor! Jag är på gränsen till att återvända! Och jag är på väg att ge mig av! Det här är vad alla hoppas på, det är vad de önskar. Jag ska låta hela mänskligheten få se ankomsten av min dag och låta dem välkomna med glädje att den kommer!

                                                                                   2 april 1992

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Vem har förblivit i mitt hem? Vem har stått upp för min skull? Vem har lidit för mig? Vem har gett sitt ord inför mig? Vem har följt mig tills nu utan att – än så länge – ha blivit likgiltig? Varför är alla människor kalla och likgiltiga? Varför har mänskligheten övergett mig? Varför har mänskligheten tröttnat på mig? Varför finns det ingen värme i den mänskliga världen? När jag var i Sion smakade jag på den värme som finns i himlen, och när jag var i Sion gladde jag mig åt välsignelsen som finns i himlen. Återigen, jag har levt mitt i mänskligheten, jag har fått smaka den mänskliga världens bitterhet, jag har med mina egna ögon sett alla de olika tillstånd som existerar bland människorna. Omedvetet har människan förändrats tillsammans med mina förändringar, och endast på detta sätt har hon kommit fram till i dag. Jag kräver inte att människan ska kunna göra något för min skull, och jag kräver inte heller att hon växer till för min skull. Jag vill bara att hon skall kunna instämma i min plan, varken trotsa mig eller bli en skamfläck för mig, och ge ett genljudande vittnesbörd om mig. Bland människorna har det funnits de som har gett ett bra vittnesbörd om mig och förhärligat mitt namn, men hur kan människans vanor, människans beteende över huvud taget tillfredsställa mitt hjärta? Hur kan hon över huvud taget uppfylla min önskan eller min vilja? Av de berg och det vatten som finns på jorden, och av jordens blommor, gräs och träd, visar inte en enda upp något annat än mina händers verk, inte en enda existerar för något annat än mitt namn. Varför kan ändå inte människan leva upp till den kvalitet som jag kräver? Kan detta bero på hennes usla ynklighet? Kan det bero på min upphöjelse av henne? Kan det vara så att jag är för grym mot henne? Varför är människan alltid rädd för mina krav? Varför är det så bland massorna i riket idag att man bara lyssnar till min röst, men inte vill se mitt ansikte? Varför ser man bara på mina ord, utan att försöka jämföra dem med min Ande? Varför särskiljer man mellan mig i himlen och på jorden nedanför? Kan det vara så att jag, när jag är på jorden, inte är samma jag som jag är i himlen? Kan det vara så att jag, när jag är i himlen, inte kan komma ned på jorden? Kan det vara så att jag, när jag är på jorden, är ovärdig att lyftas upp till himlen? Det är som om jag är en ynklig varelse när jag är på jorden, som om jag är en upphöjd varelse när jag är i himlen, och som om det finns en oöverstiglig klyfta mellan himmel och jord. Men i människornas värld tycks de inte veta någonting om dessa tings ursprung, utan de har hela tiden varit tvärt emot mig, som om mina ord bara har ljud och ingen innebörd. Alla människor lägger ner möda på mina ord och utför sina egna undersökningar av min yttre skepnad, men alla misslyckas de, de har inga resultat att visa upp, utan de slås i stället till marken av mina ord och vågar inte ta sig upp igen.

    När jag sätter mänsklighetens tro på prov, har inte en enda människa förmågan att bära äkta vittnesbörd, inte en enda är i stånd att offra sitt allt; människan fortsätter snarare gömma sig och vägrar öppna sig, som om jag skulle röva bort hennes hjärta. Inte ens Job bestod någonsin riktigt prövningen, han utstrålade inte heller någon sötma under lidandet. Allt mänskligheten kan göra är att åstadkomma en svag grön nyans i vårvärmen; hon har aldrig varit ständigt grön i vinterns kalluft. Benig och utmärglad till sin mognad kan inte människan förverkliga min avsikt. I hela mänskligheten finns det inte någon som kan fungera som förebild för andra, eftersom människor i stort sett är likadana och inte utmärker sig från varandra, med föga som särskiljer dem från varandra. Av detta skäl har människor fortfarande inte fullt ut lärt känna mina verk. Först när min tuktan sänker sig över hela mänskligheten kommer människor, utan att de själva vet det, att bli medvetna om mina verk, och utan att jag gör någonting eller tvingar någon, kommer människor att lära känna mig, och därmed få se mina verk. Detta är min plan, det är den aspekt av mitt verk som är uppenbar, och det är vad människan bör känna till. I riket börjar skapelsens otaliga ting att återupplivas och återfå sin livskraft. På grund av ändringar i jordens tillstånd, börjar även gränserna mellan ett land och ett annat att flyttas. Tidigare har jag profeterat: När land delas från land, och land förenas med land, kommer det att vara den tid då jag kommer att slå sönder nationerna i småbitar. Vid denna tid kommer jag att förnya hela skapelsen och åter dela upp hela universum, och därmed ordna upp universum och förvandla dess gamla tillstånd till ett nytt. Detta är min plan. Dessa är mina verk. När världens alla nationer och folk återvänder inför min tron, kommer jag därefter att ta himlens hela rikedom och dela ut den över den mänskliga världen, så att den, tack vare mig, blir fylld till brädden med makalös rikedom. Men så länge som den gamla världen fortsätter att existera, kommer jag att slunga ut min ilska över dess nationer, öppet förkunna mina administrativa förordningar i hela universum, och sända tuktan till vemhelst som kränker dem:

    När jag vänder mitt ansikte mot universum för att tala, hör hela mänskligheten min röst, och ser därefter alla de verk som jag har format i hela universum. De som går emot min vilja, det vill säga som motsätter sig mig med mänskliga gärningar, kommer att falla under min tuktan. Jag kommer att ta de talrika stjärnorna på himlen och skapa dem på nytt, och tack vare mig kommer solen och månen att förnyas – skyarna är inte längre som de var; jordens otaliga ting kommer att förnyas. Alla kommer att bli fullkomnade genom mina ord. Universums många nationer kommer att delas upp på nytt och ersättas av min nation, så att nationerna på jorden försvinner för evigt och blir till en nation som tillber mig; alla jordens nationer kommer att förstöras, och upphöra att existera. Av människorna i universum kommer alla de som tillhör djävulen att utrotas; alla som tillber Satan kommer att slås ned av min brinnande eld, det vill säga alla förutom de som nu befinner sig i strömmen, resten kommer att förvandlas till aska. När jag tuktar de många folken, kommer de i den religiösa världen i olika utsträckning att återvända till mitt rike, erövrade av mina verk, eftersom de kommer att ha sett ankomsten av den Helige som kommer på ett vitt moln. Hela mänskligheten kommer att följa sin egen sort, och kommer att tuktas utifrån vad de har gjort. De som har tagit ställning mot mig kommer alla att förgås; vad gäller de vars gärningar på jorden inte har involverat mig, kommer de, på grund av hur de har klarat sig, att fortsätta existera på jorden under mina söners och mitt folks styre. Jag kommer att uppenbara mig för de otaliga folken och de otaliga nationerna, låta min egen röst ljuda ut över jorden för att tillkännage fullbordandet av mitt fantastiska verk, så att hela mänskligheten kan se det med egna ögon.

    Medan min röst fördjupas i intensitet, iakttar jag samtidigt universums tillstånd. Genom mina ord görs skapelsens otaliga saker på nytt. Himlen förändras och även jorden förändras. Mänskligheten är utsatt i sin ursprungliga form och, långsamt, var och en enligt sitt slag, hittar människor omedvetet sin väg tillbaka in i sina familjers famn. Jag kommer att vara mycket nöjd med detta. Jag är fri från avbrott, och mitt stora verk fullbordas, helt omedvetet; skapelsens otaliga ting förvandlas, helt omedvetet. När jag skapade världen, formade jag allt efter deras slag, och samlade allt med en synlig form tillsammans med sitt slag. Medan slutet på min förvaltningsplan närmar sig, kommer jag att återställa skapelsens tidigare tillstånd; jag kommer att återställa allt som det ursprungligen var, genom att förändra allt på djupet, så att allt kommer att återvända till min plans famn. Tiden har kommit! Det sista skedet av min plan håller på att uppfyllas. Å, orena gamla värld! Du skall helt säkert falla ihop under mitt ord! Du skall helt säkert brytas ned till intet av min plan! Å, skapelsens otaliga ting! Ni kommer alla att få nytt liv genom mina ord; nu har ni en enväldig Herre! Å, rena och fläckfria nya värld! Du skall helt säkert återupplivas genom min härlighet! Å, berget Sion! Tig inte längre. Jag har återvänt i triumf! Jag granskar hela jorden från skapelsens mittpunkt. Människan har börjat ett nytt liv på jorden, har fått nytt hopp. Å, mitt folk! Hur kan du inte återvända till livet i mitt ljus? Hur kan du inte hoppa av glädje under min vägledning? Länderna ropar i glädjeyra, vattnen dånar av förtjusta skratt! Å, det uppståndna Israel! Hur kan du inte känna stolthet över min förutbestämmelse? Vem har gråtit? Vem har jämrat sig? Det gamla Israel har upphört att existera, och dagens Israel har rest sig i världen, upprätt och reslig, har rätat upp sig i hela mänsklighetens hjärta. Dagens Israel skall helt säkert nå existensens källa genom mitt folk! Å, hatiska Egypten! Ni tar väl inte fortfarande ställning mot mig? Hur kan ni utnyttja min nåd och försöka undfly min tuktan? Hur kan ni inte existera inom min tuktan? Alla de som jag älskar kommer helt säkert att leva för evigt, och alla de som tar ställning mot mig kommer helt säkert att tuktas av mig i evighet. Jag är en nitälskande Gud, jag kommer inte lättvindigt att skona människor för allt de har gjort. Jag kommer att vaka över hela jorden, och när jag framträder i de östra delarna av världen med rättfärdighet, majestät, vrede och tuktan, kommer jag att uppenbara mig själv för mänskligheten otaliga härskaror!

                                                                       29 mars 1992

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka