Ni har fått veta att ni ska rusta er med Guds ord, att oavsett vad som är planerat för er så är det arrangerat av Guds egen hand och inga uppriktiga eller ödmjuka böner behövs från er sida – de är lönlösa. Ändå kan ni i den nuvarande situationen omöjligt föreställa er vilka praktiska problem ni står inför. Om ni endast inväntar Guds plan kommer ni att utvecklas för långsamt och för dem som inte vet hur man erfar det blir passiviteten stor. Så om du inte har förmåga att genomskåda detta blir din erfarenhet förvirrad och inskränkt. Om du inte har någon verklighet utan endast ord, är det inte ett tecken på att något är fel? Många felaktigheter kan ses hos er, i den här gruppen. Idag saknar ni förmåga att bestå sådana prövningar som ”‌tjänstgörare” eller så saknar ni förmåga att föreställa er eller åstadkomma andra förbättringar med avseende på Guds ord. Ni måste hålla fast vid allt det som ni är skyldiga att omsätta i praktiken. Det innebär att människor måste hålla fast vid alla plikter de ska uträtta. Det är det som människor bör hålla fast vid och det som de måste utföra. Låt den Helige Ande göra vad den Helige Ande måste göra, det kan ingen människa vara delaktig i. Människan bör hålla fast vid det som människan ska göra, vilket inte har någon koppling till den Helige Anden. Det är inget annat än vad människan ska göra, och hon bör hålla fast vid det som bud, precis som man håller fast vid lagen i Gamla testamentet. Även om inte Lagens Tidsålder är nu är det fortfarande många ord som man bör hålla fast vid som överensstämmer med Lagens Tidsålder, och de tillämpas inte bara genom att man förlitar sig på att bli vidrörd av den Helige Anden, utan utgör det som människan bör hålla fast vid. Till exempel: Du ska inte döma den praktiska Gudens verk. Du ska inte motsätta dig den människa som är omvittnad av Gud. Inför Gud ska du hålla dig på din plats och inte ägna dig åt utsvävningar. Du ska tala med måtta och dina ord och handlingar ska överensstämma med planerna hos den människa som är omvittnad av Gud. Du ska vörda Guds vittnesbörd. Du ska inte ignorera Guds verk och orden från hans mun. Du ska inte härma tonen och syftet i Guds yttranden. Utåt sett ska du inte göra något som uppenbarligen strider mot den människa som är omvittnad av Gud. Detta, och mer än så, är vad varje människa bör hålla fast vid. I varje tidsålder anger Gud många regler som är besläktade med lagarna och som människan ska hålla fast vid. Genom detta stävjar han människans sinnelag och ser om hon är uppriktig. Ta till exempel orden ”Hedra din far och din mor” från Gamla testamentets tid. De orden gäller inte idag. På den tiden stävjade de bara en del av människans yttre sinnelag, användes för att visa allvaret i människans tro på Gud och var ett kännetecken på de som trodde på Gud. Även om det nu är Rikets Tidsålder finns det fortfarande många regler som människan måste hålla fast vid. Reglerna från förr gäller inte längre; idag finns det många, mer lämpliga, tillämpningar som människan ska följa och som är nödvändiga. De involverar inte den Helige Andes verk, utan ska tillämpas av människan.

    Under Nådens Tidsålder övergavs många av tillämpningarna från Lagens Tidsålder, för dessa lagar var inte särskilt effektiva för arbetet på den tiden. När de hade övergivits infördes flera tillämpningar som ägnade sig väl för den tidsåldern, och som har blivit till dagens många regler. När dagens Gud kom kunde man undvara dessa regler och behövde inte längre hålla fast vid dem, och många tillämpningar infördes som ägnade sig väl för arbetet idag. Dessa tillämpningar är inte regler idag, men är till för att uppnå en effekt: de är lämpade för idag – och imorgon blir de kanske regler. Kort sagt bör du hålla fast vid det som är fruktbart för arbetet idag. Fäst inget avseende vid morgondagen. Det som görs idag är till för idag. Kanske finns det bättre tillämpningar i morgon som du kommer att vara tvungen att följa – men fundera inte för mycket över det, håll fast vid det som bör hållas fast vid idag för att undgå att sätta dig upp mot Gud. Idag finns det inget mer avgörande för människan att hålla fast vid än detta: Du får inte bedra eller dölja något från den Gud som står inför dina ögon. Du ska inte tala oanständigt eller arrogant inför Gud som står inför dig. Du ska inte bedra den Gud som du står inför med vackra ord och fagert tal för att vinna hans förtroende. Du ska inte agera respektlöst inför Gud. Du ska lyda allt som kommer från Guds mun och inte motsätta dig, opponera dig mot eller bestrida hans ord. Du ska inte tolka, på det vis som du anser lämpligt, orden som kommer från Guds mun. Du bör vakta din tunga så att den inte gör dig till ett byte för de ogudaktigas svekfulla intriger. Du bör vakta dina steg så att du inte överträder de gränser som Gud har utstakat för dig. Om du gör det kommer du att tala ord som i Guds perspektiv är inbilska och uppblåsta och följaktligen bli avskydd av Gud. Du ska inte vårdslöst upprepa de ord som kommer från Guds mun, så att inte andra hånar dig och djävlarna gör sig lustiga över dig. Du ska hörsamma allt som dagens Gud gör. Även om det är något du inte förstår ska du inte fälla ditt omdöme om det, det enda du kan göra är att söka och skapa gemenskap. Ingen ska inkräkta på Guds ursprungliga position. Du kan inte göra annat än att tjäna dagens Gud utifrån människans ställning. Du kan inte undervisa om dagens Gud från människans ställning – att göra det är omdömeslöst. Ingen får ställa sig på det plats som hör till den människa som omvittnas av Gud. Med dina ord, handlingar och innersta tankar står du i människans ställning. Det bör man stå fast vid, det är människans ansvar, det kan ingen ändra på och gör man det så bryter man mot de administrativa förordningarna. Det bör alla hålla i minnet.

    Den långa period som Gud har ägnat åt att tala och yttra sig har fått människan att betrakta det som sin främsta uppgift att läsa och memorera Guds ord. Ingen ägnar sig åt tillämpning och ni står inte ens fast vid det ni bör stå fast vid, och det har medfört många svårigheter och problem för er tjänst. Om du inte har hållit fast vid det som du bör hålla fast vid innan du tillämpar Guds ord är du en av dem som blir avskydda och förkastade av Gud. När du håller fast vid dessa tillämpningar bör du vara uppriktig och ärlig. Du bör inte betrakta dem som bojor, utan hålla fast vid dem som bud. Idag bör du inte bekymra dig om vilka effekter som ska uppnås. Detta är kort sagt hur den Helige Ande verkar och den som begår en överträdelse ska dö. Den Helige Ande saknar känslor och är oberörd av din nuvarande förståelse. Om du förolämpar honom idag kommer han att straffa dig. Om du förolämpar honom inom ramen för hans rättskipningsområde kommer han inte att skona dig. Han bryr sig inte om hur seriöst du håller fast vid Jesu ord. Om du gör fel idag kommer du att drabbas av dödsstraff. Hur skulle det kunna vara möjligt för dig att inte stå fast? Du måste stå fast – även om det innebär att utstå lite smärta! I framtiden kommer alla, oavsett religion, område, nation eller samfund, att vara tvungna att hålla fast vid dessa tillämpningar. Ingen är undantagen och ingen kommer att skonas! För dessa tillämpningar är vad den Helige Ande kommer att följa idag och de är inte stötande för någon. Även om de inte är så märkvärdiga måste de utövas av var och en, och de är de bud till människan som gavs av Jesus, som väcktes från de döda och steg upp till himlen. Står det inte i ”Vägen … (7)” att Jesu definition av huruvida du är rättfärdig eller syndig är beroende av din inställning till Gud idag? Ingen får förbise den poängen. I Gamla testamentet trodde generation efter generation av fariseer på Gud, men när Nådens Tidsålder kom kände de inte igen Jesus, utan motsatte sig honom. Så kom det sig att det inte blev något av allt de gjorde, det var förgäves och accepterades inte av Gud. Om du kan genomskåda det kommer du inte så lätt att synda. Många människor kanske har mätt sig själva mot Gud. Hur smakar det att motsätta sig Gud, är det beskt eller sött? Du bör förstå detta – låtsas inte som att du inte vet. I sina hjärtan kanske vissa människor inte är övertygade ännu. Ändå vill jag råda dig att försöka det och se – se hur det smakar. Det kommer att hindra många människor från en misstro mot det. Många läser Guds ord, men motsätter sig i hemlighet honom i sina hjärtan. När du har motsatt dig honom på det sättet, känns det då inte som om en kniv har vridits om i ditt hjärta? Om det inte är en oharmonisk familj är det ett fysiskt obehag eller söners och döttrars plågor. Även om din kropp besparas döden kommer Guds hand aldrig att lämna dig. Tror du att det kan vara så enkelt? Framför allt är det viktigt för de många som är nära Gud att fokusera på det här. Med tiden kommer du att glömma det och utan att märka det kastas in i frestelser, du kommer att bli likgiltig för allt och det blir början på att du syndar. Låter det banalt för dig? Om du klarar det väl har du chansen att bli fullkomnad – att få ta emot ledning från Guds egen mun inför Gud. Om du inte tycker att det är viktigt kommer du att få problem – du kommer att trotsa Gud, dina ord och handlingar kommer att bli utsvävande och förr eller senare kommer du att föras bort av kraftiga stormar och väldiga vågor. Det här är sådant som ni alla bör uppmärksamma. Den människa som är omvittnad av Gud kanske inte dömer dig, men Guds Ande är inte färdig med dig, han kommer inte att skona dig. Tror du att du har vad som krävs för att begå en överträdelse? Följaktligen måste du, vad än Gud säger, omsätta hans ord i handling och hålla fast vid dem till varje pris. Det är inte enkelt!

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Människans uppförande har aldrig vidrört mitt hjärta och det har aldrig heller tyckts mig vara oskattbart. I människans ögon behandlar jag henne alltid mycket strängt, och jag utövar alltid auktoritet över henne. I alla människans handlingar finns det knappt något som utförs för min skull, knappt något som håller måttet inför min blick. Till sist har allt som hör till människan omärkligt smulats sönder inför mig, och först efteråt visar jag mina handlingar tydligt och låter alla känna mig genom sina egna misslyckanden. Den mänskliga naturen förblir oförändrad. Det som finns i människors hjärtan är inte i enlighet med min vilja – det är inte vad jag behöver. Det jag avskyr mest är människans förhärdelse och tendens till återfall, men vad är det för kraft som får mänskligheten att ständigt misslyckas med att känna mig, alltid hålla mig på avstånd och aldrig handla enligt min vilja inför mig utan istället motarbeta mig bakom min rygg? Är detta deras lojalitet? Är detta deras kärlek till mig? Varför kan de inte ångra sig och bli födda på nytt? Hur kan människor vara beredda att för alltid leva i träskmarkerna och inte på en plats utan lera? Kan det vara så att jag har behandlat dem illa? Kan det vara så att jag har pekat ut fel riktning åt dem? Kan det vara så att jag för dem till helvetet? Alla är beredda att leva i ”helvetet”. När ljuset kommer blir de genast förblindade, eftersom allt de har inom sig kommer från helvetet. Men mänskligheten är ovetande om det och åtnjuter ”helvetiska välsignelser”. De trycker dem till och med som skatter mot sitt bröst och fruktar kanske att jag ska tvinga dessa ifrån dem så att de står utan ”källan till sin tillvaro”. Människor fruktar mig, och det är därför de håller sig långt borta från mig när jag kommer till jorden och avskyr att närma sig mig, för de är inte beredda att ”ställa till det för sig” utan önskar istället bevara harmonin inom familjen så att de kan få åtnjuta ”lycka på jorden”. Men jag kan inte tillåta mänskligheten att göra som den vill, för splittra människans familj är just vad jag är här för att göra. I samma stund som jag kommer försvinner friden från deras hem. Jag kommer att slå alla nationer i flisor, för att inte tala om människans familj. Vem kan undkomma mitt grepp? Kan det vara så att de som får välsignelser kan undkomma i kraft av sin ovilja? Kan det någonsin vara så att de som utstår tuktan kan vinna min medkänsla i kraft av sin rädsla? I alla mina ord har människor sett min vilja och mina handlingar, men vem kan någonsin bryta sig loss från sina egna invecklade tankar? Vem kan någonsin finna en väg ut, antingen inifrån eller utifrån mina ord?

    Mänskligheten upplevde min värme, den tjänade mig uppriktigt och den lydde mig i uppriktighet och gjorde allt för mig när jag var där. Men människor idag lyckas av en eller annan orsak inte nå fram till det sättet att vara och de kan bara sörja i sin ande, som om de blivit bortförda med våld av en glupsk varg. De kan bara titta hjälplöst på mig, oupphörligen ropa till mig på hjälp, men i slutänden kan de inte undkomma sin besvärliga belägenhet. Jag tänker tillbaka på hur människor i det förflutna avlade löften i min närvaro, svor på himmel och jord i min närvaro för att återgälda min välvilja med sin tillgivenhet. De grät förtvivlat inför mig, och ljudet av deras gråt var hjärtskärande och svårt att utstå. Jag gav ofta mänskligheten hjälp på grund av deras beslutsamhet. Oräkneliga gånger har människor kommit inför mig för att underkasta sig mig, på ett oemotståndligt sätt som är svårt att glömma. Oräkneliga gånger har de älskat mig med orubblig lojalitet, och deras uppriktiga känsla har varit beundransvärd. Vid oräkneliga tillfällen har de älskat mig till den grad att de till och med har offrat sina liv, de har älskat mig mer än sitt eget jag, och när jag sett deras uppriktighet har jag accepterat deras kärlek. Vid oräkneliga tillfällen har de framburit sig själva i min närvaro, likgiltiga inför döden för min skull, och jag har strukit bort oron från deras panna och noggrant mönstrat deras anleten. Det har funnits oräkneliga gånger då jag har älskat dem som min egen skatt och det har funnits oräkneliga gånger då jag har hatat dem som min egen fiende. Sådan är jag – människan kan aldrig begripa vad jag har i sinnet. När människor är ledsna kommer jag och tröstar dem, och när de är svaga kommer jag och hjälper dem vidare. När de har gått vilse visar jag vägen. När de gråter torkar jag deras tårar. Men när jag är ledsen, vem kan trösta mig ur djupet av sitt hjärta? När jag är sjuk av oro, vem tar hänsyn till mina känslor? När jag är fylld av sorg, vem kan uppväga såren i mitt hjärta? När jag behöver någon, vem skulle villigt erbjuda sig att agera i samförstånd med mig? Kan det vara så att människors tidigare inställning till mig har gått förlorad, för att aldrig komma tillbaka? Varför är det så att inte en gnutta lever kvar i deras minne? Hur kommer det sig att människor har glömt allt det här? Beror det inte helt och hållet på att mänskligheten har blivit fördärvad av fienden?

    När änglarna spelar för att lovprisa mig kan det inte annat än väcka min sympati för människan. Ögonblickligen fylls mitt hjärta med vemod, och det är omöjligt för mig att bli av med denna plågsamma sinnesstämning. I glädjen och sorgen över att ha blivit avskilda från och sedan återförenade med människan kan vi inte utbyta känslor. Åtskilda uppe i himlen och nere på jorden kan människan och jag inte mötas regelbundet. Vem kan frigöra sig från nostalgin över tidigare förnimmelser? Vem kan sluta minnas det förflutna? Vem skulle inte hoppas på att känslorna från förr bestod? Vem skulle inte längta hett efter min återkomst? Vem skulle inte längta efter min återförening med människan? I mitt hjärta är jag djupt bekymrad, och människans ande är djupt orolig. Även om vi är lika i anden kan vi sällan vara tillsammans, och vi kan sällan mötas. Därför är hela mänsklighetens liv fyllt av sorg och saknar vitalitet, för människan har alltid längtat efter mig. Det är som om människorna vore föremål som auktioneras bort ur himlen. De ropar ut mitt namn över jorden och lyfter sina blickar mot mig från marken – men hur kan de undkomma den glupska vargens käftar? Hur kan de befria sig från dess hot och frestelser? Hur kan människor låta bli att offra sig genom att lyda åtgärderna i min plan? När de högljutt ber vänder jag bort mitt ansikte från dem, jag står inte ut med att titta längre; men hur kan jag undgå deras tårfyllda klagan? Jag ska korrigera orättvisorna i människornas värld. Jag ska uträtta mitt verk med egna händer i hela världen och förbjuda Satan att skada mitt folk igen, förbjuda fienderna att göra som de vill igen. Jag ska bli kung på jorden och flytta dit min tron, och få alla mina fiender att falla till marken och bekänna sina brott inför mig. Min sorg är blandad med ilska och jag ska trampa hela universum platt, inte skona någon, och sätta skräck i hjärtat på mina fiender. Jag ska lägga hela jorden i ruiner och få mina fiender att falla ner i ruinerna så att de därefter inte kan fördärva mänskligheten längre. Min plan är redan fastlagd och ingen, oavsett vem, kommer att kunna ändra på den. När jag far i majestätisk prakt över universum kommer hela mänskligheten att bli ny och allting kommer att återupplivas. Människan ska inte längre gråta och hon ska inte längre ropa på mig om hjälp. Då ska mitt hjärta fröjdas och människor återvända i lovprisning av mig. Hela universum, från ena änden till den andra, ska röras upp i jubel …

    Idag uträttar jag, bland alla världens nationer, det verk som jag har planerat att utföra. Jag tar mig runt bland alla människor och uträttar allt arbete i min plan, och hela mänskligheten upplöser de olika nationerna i enlighet med min vilja. Människorna på jorden har uppmärksamheten riktad mot sitt eget slutmål, för dagen närmar sig och änglarna blåser i sina trumpeter. Det kommer inte att bli några fler fördröjningar, och hela skapelsen ska därpå börja dansa i jubel. Vem kan förlänga min dag efter eget godtycke? En jordvarelse? Eller stjärnorna på himlen? Eller änglarna? När jag kommer med ett yttrande för att inleda frälsningen av Israels folk, tränger sig min dag närmare hela mänskligheten. Varje människa fruktar Israels återkomst. När Israel återvänder blir det en härlighetens dag för mig, och det kommer också att vara den dag då allting förändras och blir nytt. När en rättfärdig dom är nära förestående och närmar sig hela universum blir alla människor blyga och rädda, för i människornas värld har man inte hört talas om rättfärdighet. När rättfärdighetens sol träder fram kommer östern att lysas upp, och sedan kommer den i sin tur att lysa upp hela universum och nå ut till alla. Om människan verkligen kan utföra min rättfärdighet, vad skulle det då finnas att frukta? Mitt folk väntar alla på ankomsten av min dag, de längtar alla efter att min dag ska komma. De väntar på att jag ska komma med vedergällning till hela mänskligheten och organisera människans slutmål i min roll som rättfärdighetens sol. Mitt rike håller på att ta form över hela universum, och min tron har herraväldet i hundratals miljoner människors hjärtan. Med bistånd från änglarna kommer min stora insats snart att förverkligas. Alla mina söner och mitt folk ser fram emot min återkomst i andlös förväntan, och längtar efter att jag ska återförenas med dem och aldrig skiljas från dem igen. Hur kan de oändliga massorna i mitt rike undgå att rusa varandra till mötes i ett glädjefullt firande av att jag finns hos dem? Kan det vara så att det inte behöver betalas något pris för denna återförening? Jag är ärofull i alla människors ögon, de förkunnar mig alla med sina ord. När jag återvänder ska jag erövra alla fiendens trupper ännu mer. Tiden är inne! Jag ska sätta mitt verk i rörelse, jag ska regera som kung bland människor! Jag är på gränsen till att återvända! Och jag är på väg att ge mig av! Det här är vad alla hoppas på, det är vad de önskar. Jag ska låta hela mänskligheten få se ankomsten av min dag och låta dem välkomna med glädje att den kommer!

                                                                                   2 april 1992

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka