Det är på grund av Guds verk som vi har förts in i denna dag. Vi är alltså alla de överlevande i Guds förvaltningsplan, och att vi kan bevaras till denna dag är en stor upphöjelse från Gud. Enligt Guds plan borde den stora röda drakens land förstöras, men jag tror att han kanske har inrättat en annan plan, eller så vill han utföra en annan del av sitt verk. Fram till idag har jag därför inte kunnat förklara det tydligt – det är som om det är en olöslig gåta. Men på det hela taget har denna vår grupp varit förutbestämd av Gud, och jag fortsätter att tro att Gud har annat verk i oss. Må vi alla bönfalla himlen på detta sätt: ”Må din vilja ske och må du än en gång framträda för oss och inte dölja dig själv, så att vi tydligare får se din härlighet och ditt anlete.” Jag känner alltid att den väg som Gud leder oss på inte går rakt uppåt, utan det är en krokig väg som är full av gropar, och Gud säger att ju stenigare vägen är desto mer kan den avslöja våra älskande hjärtan, men ingen av oss kan öppna upp den här sortens väg. I min erfarenhet har jag vandrat många steniga, förrädiska vägar och jag har fått utstå mycket lidande; ibland har jag till och med varit fullständigt överväldigad av sorg till den punkt att jag ville skrika, men jag har vandrat denna väg till denna dag. Jag tror att detta är den väg som Gud leder, så jag uthärdar plågan i allt lidande och fortsätter framåt. För detta är vad Gud har bestämt, så vem kan undgå det? Jag ber inte att få några välsignelser; allt jag ber om är att jag kan vandra den väg som jag bör vandra i enlighet med Guds vilja. Jag försöker inte imitera andra eller vandra den väg som de vandrar – allt jag söker är att jag skall kunna fullfölja min hängivenhet att vandra min utsedda väg till slutet. Jag ber inte om hjälp av andra; för att vara ärlig kan jag inte heller hjälpa någon annan. Det verkar som jag är oerhört känslig vad det gäller denna fråga. Jag vet inte vad andra tycker. Det beror på att jag alltid har trott att hur mycket en individ måste lida och hur långt de måste vandra på sin väg är bestämt av Gud och att ingen egentligen kan hjälpa någon annan. Kanske en del av våra entusiastiska bröder och systrar kommer säga att jag lider brist på kärlek. Men detta är bara vad jag tror. Människor vandrar sina vägar och förlitar sig på Guds vägledning, och jag tror att de flesta av mina bröder och systrar kommer att förstå mitt hjärta. Jag hoppas också att Gud förser oss med mycket större upplysning i detta avseende, så att vår kärlek kan bli renare och vår vänskap kan bli mer värdefull. Må vi inte bli förvirrade över detta ämne, utan bara bli klarare, så att våra mellanmänskliga relationer kan fastställas på grundval av Guds ledarskap.

    Gud har verkat i Fastlandskina i ett antal år, och han har betalat ett betydande pris i alla människor för att äntligen föra oss dit där vi är idag. Jag tror att för att leda alla in på rätt väg, måste detta verk börja där alla är svagast – endast på detta sätt kan det första hindret övervinnas så att det kan fortsätta röra sig framåt. Är inte det bättre? Den kinesiska nationen som har fördärvats under tusentals år har fortskridit fram till idag. Alla sorters ”virus” fortsätter att breda ut sig och sprids överallt som pesten; bara att se på människors relationer är tillräckligt för att inse hur många virus det finns i människor. Det är extremt svårt för Gud att utveckla sitt verk i ett sådant tätt förslutet och virusinfekterat område. Människors personligheter, vanor, sättet de gör saker på, allting de uttrycker i sina liv och sina mellanmänskliga relationer är ofattbart trasigt och till och med alla deras kunskaper och deras kulturer har fördömts av Gud. För att inte nämna de olika erfarenheter som de lärt sig från sina familjer och samhället – alla dessa har blivit dömda i Guds ögon. Det beror på att de som bor i detta land har ätit för många virus. Det framstår som helt normalt för människor, och de tänker inte ens på det. Ju större fördärv av människorna på en plats, desto mer felaktiga kommer därför deras mellanmänskliga relationer att vara. Det finns maktkamper i mänskliga relationer – de intrigerar mot och mördar varandra som om den platsen var en kannibalisk demonstad. Det är otroligt svårt att utföra Guds verk på den här sortens plats som är så skrämmande, där spöken härjar. När jag har med människor att göra, vädjar jag alltid oupphörligt till Gud. Det är därför jag alltid är rädd för att ha med människor att göra, och jag är verkligen rädd att jag kommer att förnärma andras ”värdighet” med mitt sinnelag. I mitt hjärta är jag alltid rädd att dessa orena andar kommer att agera obetänksamt, så jag bönfaller alltid Gud om att skydda mig. Alla sorters opassande relationer går att se mellan dessa människor bland oss. Jag ser alla dessa saker och det finns hat i mitt hjärta. Det beror på att folk alltid har mänskliga ”förehavanden” mellan sig och aldrig tar hänsyn till Gud. Jag hatar dessa människors handlingar ända in i märgen. Vad man kan se hos människorna i Fastlandskina är ingenting annat än fördärvade sataniska sinnelag, så att det nästan är omöjligt, i Guds verk i dessa människor, att hitta något värt besväret inom dem; allt verk utförs av den Helige Ande, och det är bara att den Helige Ande berör människor mer och verkar i dem. Det är nästan omöjligt att använda sig av dessa människor; det vill säga, verket med att beröras av den Helige Ande, i kombination med människors samarbete, kan inte utföras. Den Helige Ande sliter bara för att beröra människor, men trots det är människor bara avtrubbade och okänsliga, och har ingen aning om vad det är som Gud gör. Guds verk i Fastlandskina är därmed jämförbart med hans verk med att skapa världen. Han får alla människor att födas på nytt och förändrar allt hos dem, eftersom det inte finns något värt mödan hos dessa människor. Det är så hjärtskärande. Jag ber ofta en bedrövad bön för dessa människor: ”Gud, må din stora kraft uppenbaras i dessa människor, så att din Ande berör dem stort, och så att dessa avtrubbade och trögfattade lidande kan vakna, inte längre sova och se din härlighets dag.” Må vi alla be inför Gud och säga: O Gud! Må du än en gång ha nåd och omsorg om oss, så att våra hjärtan helt kan vända sig till dig och vi kan undfly detta smutsiga land, stå upp och slutföra vad du har anförtrott åt oss. Jag hoppas att Gud än en gång skall beröra oss så att vi kan få hans upplysning, och att han skall ha förbarmande över oss, så att våra hjärtan successivt kan vända sig till honom och han skall vinna oss. Detta är den önskan som vi alla delar.

    Den väg som vi följer är helt bestämd av Gud. På det hela taget tror jag att jag förvisso kan vandra denna väg till slutet, och det beror på att Gud alltid ler mot mig, och det är som om Guds hand alltid vägleder mig. Det är alltså inte utspätt med något annat i mitt hjärta – jag är alltid upptagen med Guds verk. Jag försöker mitt bästa för att hängivet slutföra allt som Gud har anförtrott mig, och jag lägger mig absolut inte i uppgifter han inte har tilldelat mig, och jag lägger mig inte heller i det arbete som någon annan utför. Det beror på att jag anser att varje människa måste vandra sin egen väg utan att störa varandra. Det är så jag ser det. Kanske är det på grund av min egen personlighet, men jag hoppas att mina bröder och systrar förstår och förlåter mig eftersom jag aldrig vågar gå emot min Faders förordningar. Jag vågar inte trotsa himlens vilja. Kan du möjligen ha glömt att ”himlens vilja inte kan trotsas”? Vissa kanske tycker att jag är alltför egoistisk, men jag tror att jag har kommit särskilt för att utföra en del av Guds förvaltningsverk. Jag har inte kommit för mellanmänskliga relationer. Jag kan helt enkelt inte lära mig hur jag skall ha bra relationer med andra personer. Men jag har Guds vägledning om vad han anförtrott mig, och jag har förtroendet och uthålligheten att utföra detta verk väl. Det är möjligt att jag är alltför ”självisk”. Jag önskar att alla kunde ta initiativ till att känna Guds osjälviska kärlek och till att samarbeta med honom. Vänta inte på ankomsten av Guds andra majestät – det är inte bra för någon. Jag tror alltid att något vi borde överväga är detta: ”Vi måste göra allt som är möjligt för att göra det vi borde för att tillfredsställa Gud. Gud har anförtrott varje individ med något annorlunda; hur borde vi åstadkomma det?” Du bör vara medveten om vad den väg du tar egentligen är – det är mycket viktigt att du är klar över detta. Eftersom ni är alla villiga att tillfredsställa Gud, varför hänger ni er inte till honom? Första gången jag bad till Gud, gav jag mitt hjärta helt till honom. Människorna runt omkring mig – föräldrar, systrar, bröder eller kollegor – de pressades långt bak i mitt sinne av min beslutsamhet, och det var som om de inte alls existerade för mig. Det berodde på att jag alltid tänkte på Gud, hans ord eller hans visdom – dessa ting var alltid främst och i fokus i mitt hjärta och de blev de dyrbaraste tingen i mitt hjärta. Så för människor som är fulla av livsfilosofier är jag en känslolös, kallblodig varelse. Hur jag uppför mig, hur jag gör saker, min varje rörelse – alla dessa genomborrar deras hjärtan. De kastar konstiga blickar på mig som om jag personligen hade blivit en olöslig gåta. Människor granskar mig i hemlighet i sina hjärtan – de vet inte vad jag skall göra. Hur skulle jag kunna sluta röra mig framåt på grund av varje rörelse hos dessa människor? De är kanske avundsjuka, eller äcklade eller häcklande – jag ber fortfarande ivrigt inför Gud som om det bara var han och jag i samma värld, och det inte fanns någon annan. Yttre krafter förtrycker mig hela tiden tätt inpå, men känslan av att beröras av Gud väller också fram i mig. I detta dilemma böjde jag mig ner inför Gud. ”O Gud! Jag är aldrig ovillig att verka för din vilja. I dina ögon är jag hedervärd och betraktas som rent guld, men jag kan inte fly från mörkrets krafter. Jag är beredd att lida för din skull under en livstid, jag är beredd att göra ditt verk till mitt livsverk; jag ber dig att ge mig en lämplig viloplats för att ägna mig åt dig. O Gud! Jag är villig att ge upp mig själv för dig. Du känner väl människans svaghet, så varför döljer du dig själv från mig?” Just då kände jag att jag var en bergslilja som släpper ut sin doft i en mild bris, men ingen visste om det. Himlen grät och mitt hjärta fortsatte gråta som om jag hade ännu mer smärta i mitt hjärta. Alla krafter och belägringen av mänskligheten var som en blixt på en klar dag. Vem kan förstå mitt hjärta? Så jag trädde åter fram inför Gud och sade: ”O Gud! Finns det inte något sätt att utföra ditt verk i detta smutsiga land? Varför är det så att andra är trygga i en miljö som är stöttande och fri från förföljelse, men ändå inte kan vara omtänksamma om ditt hjärta? Även om jag skulle breda ut mina vingar, varför kan jag inte flyga iväg? Samtycker du inte?” Jag tillbringade flera dagar med att gråta över detta, men jag trodde alltid att Gud skulle trösta mitt bedrövade hjärta. Från början till slut kunde ingen förstå min bekymrade sinnesstämning. Det kanske var en direkt förnimmelse från Gud – jag brinner alltid för hans verk och jag har knappt tid att ta ett andetag. Till denna dag ber jag fortfarande: ”O Gud! Om det är din vilja, må du leda mig till att genomföra ditt ännu större verk, så att det kan bredas ut över hela universum, öppna upp sig för varje nation, varje samfund i världen, så att mitt hjärta kan få en smula frid, så att jag kan leva för dig på viloplatsen, och så att jag får verka för dig utan störningar och kan stilla mitt hjärta för att tjäna dig under min livstid.” Detta är önskan i mitt hjärta. Kanske kommer mina bröder och systrar att säga att jag är arrogant, att jag är högdragen. Jag erkänner det eftersom det är ett faktum – vad unga människor besitter är helt enkelt arrogans. Jag säger alltså sanningen utan att säga emot fakta. I mig kan du se alla personligheter hos en ung person, men du kan också se var jag skiljer mig från andra unga människor – det vill säga min stillhet och mitt lugn. Jag tänker inte göra ett ämne av detta; jag tror att Gud känner mig bättre än jag känner mig själv. Dessa ord kommer från mitt hjärta, och jag hoppas att mina bröder och systrar inte tar anstöt. Må vi uttala de ord som finns i våra hjärtan, se på varje föremål för vår strävan, jämföra våra hjärtan som älskar Gud, lyssna till orden vi viskar till Gud, sjunga de vackraste sångerna i våra hjärtan, och uttrycka våra känslor av stolthet, så att våra liv blir vackrare. Glöm det förflutna, och blicka mot vår framtid. Gud kommer att öppna en väg för oss!

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

    Varför tror du på Gud? De flesta människor blir förbryllade av denna fråga. De har alltid två vitt skilda synsätt när det gäller den praktiske Guden och Gud i himmelriket, vilket visar på att de inte tror på Gud för att lyda honom, utan för att få vissa fördelar eller för att undkomma lidandet vid katastrofen. Det är endast då de visar spår av lydnad, men denna lydnad är villkorlig, den uppkommer endast genom deras egna personliga framtidsutsikter och har tvingats på dem. Frågan kvarstår: varför tror du på Gud? Om det endast är för dina framtidsutsikters skull och ditt öde så är det bättre att du inte tror. En tro som denna är självbedrägeri, självuppmuntran och självuppskattning. Om din tro inte bygger på grunden att du lyder inför Gud, så kommer du till slut att straffas för att du motsätter dig Gud. Alla som inte försöker lyda Gud i sin tro motsätter sig Gud. Gud förväntar sig att människorna söker sanningen, att de törstar efter Guds ord, att de äter och dricker Guds ord och praktiserar dessa så att de kan klara av att lyda Gud. Om din motivation verkligen är sådan, kommer Gud med säkerhet att upphöja dig och kommer att vara dig nådig. Ingen kan tvivla på eller förändra detta. Om din motivation inte handlar om lydnad gentemot Gud och du har andra syften, så kommer allt det du säger och gör – dina böner inför Gud, och till och med alla handlingar – att stå i opposition mot Gud. Du kan vara tystlåten och försynt, din varje handling och ansiktsuttryck kan verka rätt, du kan tyckas vara en som lyder, men när det gäller din motivation och dina åsikter om tron på Gud, står allt det du gör i opposition mot Gud, och är ont. Människor som förefaller vara lydiga som får, men vars hjärtan har onda avsikter, är ulvar i fårakläder; de förolämpar genast Gud och Gud kommer inte att skona någon av dem. Den Helige Ande kommer att avslöja var och en av dem, så att alla kan se att var och en som är skenhelig med all säkerhet kommer att hatas och avvisas av den Helige Ande. Oroa dig inte: Gud kommer att ta itu med detta och lösa varje enskilt fall i tur och ordning.

    Om du inte kan acceptera Guds nya ljus, inte kan förstå allt det som Gud gör idag, och inte söker det, eller annars tvivlar på det, dömer det eller granskar och analyserar det, då tänker du inte heller lyda. Om du, nu när det nya ljuset framträder, fortfarande värdesätter gårdagens ljus och motsätter dig Guds nya verk, då är du bara ett skämt, du är en av dem som medvetet motsätter sig Gud. Det viktigaste när det gäller att lyda Gud är att uppskatta det nya ljuset, att kunna acceptera det och använda det i praktiken. Endast detta är sann lydnad. De som inte har viljan att törsta efter Gud kan inte bestämma sig för att lyda Gud. De kan endast motsätta sig Gud, som ett resultat av att de är nöjda med den rådande situationen. Att människan inte kan lyda Gud beror på att hon är besatt av vad som hänt tidigare. De saker som hänt tidigare har gett människor alla möjliga slags uppfattningar och illusioner om Gud, som har blivit deras Gudsbild. Det som de tror på är därmed deras egen uppfattning, skapad av normerna i deras egen fantasi. Om du jämför Guden som utför det verkliga arbetet idag med Guden som finns i din fantasi, kommer din tro från Satan och anpassar sig efter dina egna preferenser – Gud vill inte se denna typ av tro. Oavsett hur upphöjda referenser de har och oavsett hur engagerade de är – även om de har ägnat en livstid åt hans verk, och har blivit martyrer – så godkänner inte Gud en tro som denna. Han visar dem bara en smula nåd och låter dem njuta av det ett tag. Denna typ av människor är oförmögna att praktisera sanningen, den Helige Ande verkar inte inom dem och Gud kommer att eliminera var och en av dem i tur och ordning. De som inte lyder Gud i sin tro och som har felaktiga motivationer, är de som motsätter sig och stör, oavsett om de är gamla eller unga, och sådana människor kommer utan tvivel att elimineras av Gud. De som över huvud taget inte lyder Gud, de som endast erkänner Guds namn och som har en viss uppfattning om Guds hjärtlighet och skönhet, men som fortfarande inte håller jämna steg med den Helige Ande, och som inte följer den Helige Andes nutida verk och ord – dessa människor lever i Guds nåd, men de kommer inte att vinnas och bli fullkomliggjorda av Gud. Gud gör så att människor uppnår perfektion genom deras lydnad, genom att de äter, dricker och njuter av Guds ord, och genom lidandet och förädlingen i sina liv. Endast genom en tro som denna kan människors sinnelag förändras. Endast då kan de besitta den sanna kunskapen om Gud. Att inte vara nöjd med att leva bland Guds nådegåvor, att aktivt törsta efter sanningen och att söka efter den, och att eftersträva att vinnas av Gud – det är vad det innebär att medvetet lyda Gud. Detta är just den typ av tro som Gud vill se. Människor som endast njuter av Guds nådegåvor kan inte bli fulländad ‒ eller förändras ‒ och deras lydnad, fromhet, kärlek och tålamod är ytligt. De som endast njuter av Guds nådegåvor känner inte Gud. Även om de skulle känna Gud, är deras kunskap ytlig och de säger saker som att Gud älskar människan, eller att Gud hyser medkänsla gentemot människan. Detta representerar inte människans liv och bevisar inte att människor verkligen känner Gud. Om människor inte kan lyda Gud när Guds ord förbättrar dem, eller när hans prövningar drabbar dem – om de istället känner tvivel och faller – då är de inte det minsta lydiga. Inom dem finns det många regler och begränsningar i tron på Gud, gamla erfarenheter som är resultatet av ånga års tro, eller av olika läror som baseras på Bibeln. Kan människor som dessa lyda Gud? Dessa människor är fyllda av mänskliga ting– hur skulle de kunna lyda Gud? Alla lyder de utifrån sina egna personliga preferenser – skulle Gud kunna önska en sådan lydnad? Detta är inte att lyda Gud utan att leva efter en lära; det handlar om att tillfredsställa och trösta dig själv. Om du anser att detta är att lyda Gud, hädar du då inte gentemot honom? Du är en egyptisk farao, du gör något ont och du engagerar dig uttryckligen i att motsätta dig Gud – skulle Gud kunna vilja ha en tjänst som denna? Det är bäst att du snabbt omvänder dig och blir mer självmedveten. Om inte, är det bäst du går hem: det skulle vara bättre för din egen skull, än att du tjänar Gud. Då skulle du inte avbryta och störa, utan veta din plats och leva ett bra liv - skulle inte det vara bättre? På så sätt skulle du undvika att motsätta dig Gud och att bli straffad!

    Ända sedan Gud inledde sitt verk i hela universum, har Gud förutbestämt många människor att tjäna honom, och inkluderat människor från alla samhällsskikt. Hans syfte är att fullborda sin egen vilja och säkerställa att hans verk på jorden realiseras på ett smidigt sätt. Detta är Guds syfte när han väljer ut människor att tjäna honom. Varje människa som tjänar Gud måste förstå denna Guds vilja. Genom detta hans verk kan människor bättre se Guds visdom och Guds allmakt, och se principerna för hans verk på jorden. Gud kommer faktiskt till jorden för att utföra sitt verk, och kommer i kontakt med människor, så att de kan känna hans gärningar tydligare. Idag är ni i den här gruppen lyckliga nog att få tjäna den praktiske Guden. Detta är en oöverskådlig välsignelse för er. Det är i sanning Gud som upphöjer er. När Gud väljer ut en människa att tjäna honom har han alltid sina egna principer. Att tjäna Gud handlar absolut inte bara om entusiasm, som folk föreställer sig. Idag ser ni att var och en som tjänar Gud i hans närvaro gör det med Guds ledning och den Helige Andes verk; de är människor som eftersträvar sanningen. Det är de minimikrav som alla som tjänar Gud måste ha.

    Att tjäna Gud är ingen enkel uppgift. De vars fördärvade sinnelag förblir oförändrade kan aldrig tjäna Gud. Om ditt sinnelag inte har blivit dömt och tuktat av Guds ord, då företräder ditt sinnelag fortfarande Satan. Detta räcker för att bevisa att din tjänst för Gud ligger utanför din egen goda avsikt. Den är tjänst som bygger på din sataniska natur. Du tjänar Gud med din naturliga beskaffenhet, och efter dina egna personliga preferenser; dessutom fortsätter du tänka att Gud gläder sig åt allt du önskar göra, och hatar vadhelst du inte önskar göra, och du vägleds helt av dina egna preferenser i ditt verk. Kan detta kallas att tjäna Gud? I slutändan kommer ditt livs sinnelag inte att ha förändrats ett dugg; snarare kommer du att bli ännu mer envis eftersom du har tjänat Gud, och genom detta kommer ditt fördärvade sinnelag att bli djupt ingrott. På så sätt kommer du att inåt sett ta fram regler för att tjäna Gud som i första hand grundar sig på din egen beskaffenhet, och den erfarenhet du fick när du tjänade utifrån ditt eget sinnelag. Detta är lärdomar från mänsklig erfarenhet. Det är människans livsfilosofi. Sådana människor tillhör fariseerna och de religiösa ledarna. Om de aldrig vaknar och omvänder sig, kommer de till slut att bli de falska Kristus som skall framträda under de sista dagarna, och blir bedragare av människorna. De falska Kristus och de bedragare som nämnts kommer att träda fram från detta slags personer. Om de som tjänar Gud följer sin egen beskaffenhet och handlar enligt sin egen vilja, då löper de risk att kastas ut när som helst. De som använder sig av sin mångåriga erfarenhet av att tjäna Gud för att vinna andras hjärtan, för att läxa upp dem och spela herrar över dem, och sätta sig upp – och som aldrig ångrar sig, aldrig bekänner sina synder, aldrig avstår från fördelarna med en hög befattning – dessa människor kommer att falla ned inför Gud. De är människor av samma typ som Paulus, som utnyttjar sin höga tjänsteålder och briljerar med sina kvalifikationer. Gud kommer inte att föra sådana människor till fullkomlighet. Den sortens tjänst stör Guds verk. Människor älskar att hålla fast vid det gamla. De håller fast vid föreställningar från det förflutna, vid saker och ting från det förflutna. Detta är ett stort hinder för deras tjänst. Om du inte kan kasta av dig sådana ting, kommer de att kväva hela ditt liv. Gud kommer inte att berömma dig, inte det minsta, inte ens om du bryter benen av att springa eller ryggen av att arbeta, inte ens om du blir martyr i din tjänst för Gud. Snarare det motsatta: Han kommer att säga att du är en missdådare.

    I dagens läge kommer Gud formellt att göra dem fullkomliga som inte har några religiösa föreställningar, som är redo att lägga sina gamla jag åt sidan, och som lyder Gud på ett öppenhjärtigt sätt, och han gör dem fullkomliga som längtar efter Guds ord. Dessa människor bör stå upp och tjäna Gud. I Gud finns det ändlöst överflöd och gränslös visdom. Hans fantastiska verk och dyrbara ord väntar på att ännu fler människor skall få åtnjuta dem. Som det är nu har de med religiösa föreställningar, de som tar på sig hög rang, och de som inte kan lägga sig själva åt sidan, svårt att godta dessa nya ting. Det finns ingen chans för den Helige Ande att göra dessa människor fullkomliga. Om en människa inte är inställd på att lyda, och inte törstar efter Guds ord, då kommer hon inte att kunna ta emot dessa nya ting. Hon blir bara mer och mer upprorisk, mer och mer bakslug, och hamnar på fel väg. Genom att utföra sitt verk just nu kommer Gud att låta fler människor uppstå som verkligen älskar honom och som kan ta till sig det nya ljuset. Och han kommer att fullständigt slå ner de religiösa ledare som utnyttjar sin höga tjänsteålder. De som envist motsätter sig förändring: Han vill inte ha en enda av dem. Vill du vara en av dessa människor? Utför du din tjänst utefter dina egna preferenser, eller gör du vad Gud kräver? Detta är något du måste känna till själv. Är du en av de religiösa ledarna, eller är du ett nyfött spädbarn som görs fullkomligt av Gud? Hur mycket av din tjänst får beröm av den Helige Ande? Hur mycket av den kommer Gud inte ens att bemöda sig om att bevara minnet av? Hur mycket har ditt liv förändrats efter många års tjänst? Är du på det klara med allt det här? Om du har sann tro, då kommer du att kasta åt sidan alla gamla religiösa föreställningar från förr, och tjäna Gud bättre på ett nytt sätt. Det är inte för sent att stå upp nu. Gamla religiösa föreställningar kommer att strypa en människas liv. Den erfarenhet en människa förvärvar kommer att leda henne bort från Gud, till att göra saker och ting på hennes eget sätt. Om du inte lägger ner dessa ting, så kommer de att bli en stötesten för din tillväxt i livet. Gud har alltid gjort dem som tjänar honom fullkomliga. Han kastar inte ut dem lättvindigt. Det är bara om du verkligen godtar domen och tuktan i Guds ord, om du kan lägga undan dina gamla religiösa seder och regler, och upphör att använda gamla religiösa föreställningar som måttet på Guds ord av idag, först då kommer det att finnas en framtid för dig. Men om du håller fast vid gamla ting, om du fortfarande värdesätter dem, då finns det inget sätt för dig att bli räddad. Gud tar ingen notis om sådana människor. Om du verkligen vill bli fullkomlig, då måste du föresätta dig att helt överge allting från förut. Även om det som gjordes förut var rätt, även om det var Guds verk, måste du ändå kunna lägga det åt sidan och sluta hålla fast vid det. Även om det uppenbart var den Helige Andes verk, direkt utfört av den Helige Ande, måste du idag lägga det åt sidan. Du får inte hålla fast vid det. Det är vad Gud kräver. Allting måste förnyas. I Guds verk och i Guds ord hänvisar han inte till det gamla som skedde förut, och han gräver inte i gammal historia. Gud är en Gud som alltid är ny och aldrig gammal. Han klamrar sig inte ens fast vid sina egna ord från det förflutna, vilket tydligt medför att Gud inte följer några regler. I detta fall, om du som människa alltid klamrar dig fast vid tingen från det förflutna, vägrar att släppa dem och strängt tillämpar dem på ett schablonartat sätt, samtidigt som Gud inte längre verkar på de sätt han gjorde förut, är inte då dina ord och handlingar splittrande? Har du inte blivit en fiende till Gud? Är du villig att låta hela ditt liv gå i spillror och förstöras genom dessa gamla ting? De gamla tingen kommer att göra dig till en människa som förhindrar Guds verk. Är det den sortens människa du vill vara? Om du verkligen inte vill det, sluta då upp med vad du gör och vänd dig om; börja om från början igen. Gud kommer inte ihåg din tidigare tjänst.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka