Alla inlägg den 16 februari 2019

Av Stina - 16 februari 2019 19:44

Vägen … (5)

    Det brukade vara så att ingen kände till den Helige Ande, och de var särskilt okunniga när det gällde vad den Helige Andes väg är. Det är därför folk alltid gjort bort sig inför Gud. Man kan säga att Anden är okänd för nästan alla människor som tror på Gud, och därför har de en förvirrad typ av tro. Utifrån detta står det klart att de inte förstår Gud, och även om de säger att de tror på honom så är det, i fråga om dess essens, utifrån deras handlingar, sig själva de tror på, inte Gud. Utifrån mina personliga, faktiska erfarenheter kan jag se att Gud bevittnar Gud i köttet, och utifrån tvingas alla människor erkänna hans vittnesbörd – och man kan med knapp nöd påstå att de tror att Guds Ande är fullständigt ofelbar. Men jag menar att vad människor tror på inte är den personen, och det är synnerligen inte Guds Ande – utan vad de tror på är sin egen känsla. Är inte det detsamma som att de bara tror på sig själva? Alla dessa ord som jag säger är sanna. Det handlar inte om att sätta etiketter på människor, men jag måste klargöra en sak: att människor kunnat föras till denna dag, vare sig de är klara eller förvirrade, är den Helige Andes verk, och ingenting som människan kan bestämma. Detta är ett exempel på vad jag nämnt tidigare om att den Helige Ande forcerar människans tro. Det är så den Helige Ande verkar, och det en väg som den Helige Ande tar. Oavsett vem människor tror på i kärnan, ger den Helige Ande kraftfullt ett slags känsla till människor, så att de tror på Gud i sitt eget hjärta. Är det inte den sortens tro du har? Tycker du inte att din tro på Gud är underlig? Tycker du inte att det är underligt att du inte kan undkomma den här strömmen? Har du inte lagt ner någon möda på att reflektera över detta? Är inte detta det största tecknet och underverket? Även om du många gånger har haft impulsen att fly finns det alltid en stark livskraft som drar dig till sig och gör dig ovillig att gå din väg. Och varje gång du möter den får du en klump i halsen och börjar snyfta, och du vet inte vad du ska göra. Och några av er försöker lämna strömmen, men när ni försöker ger er av känns det som en kniv i ert hjärta, och det är som om er själ togs av en jordisk ande och lämnade hjärtat rastlöst och utan frid. Efter det kan du inte annat än att stålsätta dig och återvända till Gud … Har du inte upplevt det? Jag tror att de unga bröderna och systrarna som kan öppna sitt hjärta kommer att säga: ”Jo! Jag har upplevt det så många gånger, och jag skäms så över att tänka på det!” I mitt eget dagliga liv blir jag alltid glad när jag ser mina unga bröder och systrar som mina närstående, för de är så oskuldsfulla – de är så rena och älskvärda. Det är som om de är mina egna följeslagare. Det är därför jag alltid söker en möjlighet att sammanföra mina närstående, att tala om våra ideal och planer. Må Guds vilja utföras i oss, så att vi alla blir som kött och blod, utan murar och utan avstånd. Må vi alla be till Gud: ”Åh Gud! Om det är din vilja ber vi dig att du ger oss en passande miljö för att vi ska kunna förverkliga våra hjärtans önskningar. Må du vara barmhärtig med dem av oss som är unga och brister i förnuft, så att vi kan använda varje droppe av styrka i våra hjärtan!” Jag tror att detta måste vara Guds vilja då jag för länge sedan frambar följande bön inför Gud: ”Fader! Vi på jorden åkallar dig ständigt, och hoppas att din vilja snart ska fullbordas på jorden. Jag är villig att söka din vilja. Må du göra som du vill och avsluta det du anförtrott mig så snart som möjligt. Så länge som din vilja kan utföras snarast är jag till och med villig att du öppnar en ny väg ibland oss. Mitt enda hopp är att ditt verk skall fullbordas snart. Jag tror inte att det finns några regler som kan hålla ditt verk tillbaka!” Detta är det verk som Gud utför nu. Har du inte sett den väg som den Helige Ande tar? När jag träffar äldre bröder och systrar finns det alltid en känsla av förtryck där som jag inte riktigt kan sätta fingret på.      Det är först när jag är tillsammans med dem som jag kan se att de osar av samhället, och deras religiösa föreställningar, erfarenheter av att hantera saker och ting, deras sätt att tala, orden de använder och så vidare – allt detta är irriterande. Det är som om de är fulla av visdom, och jag håller mig alltid undan dem eftersom min personliga livsfilosofi är mycket bristfällig. När jag är tillsammans med dem känner jag mig alltid utmattad och överansträngd, och ibland blir det så allvarligt, så betryckande att jag knappt kan andas. Så i dessa farofyllda tider ger Gud mig den bästa utvägen. Kanske är det en missuppfattning hos mig. Jag bryr mig bara vad som gagnar Gud; att göra Guds vilja är det viktigaste. Jag håller mig långt ifrån dessa människor, och om Gud kräver att jag ska ha något samröre med dem, då lyder jag. Det är inte det att de är avskyvärda, men deras ”visdom”, föreställningar och livfilosofier är så irriterande. Jag är här för att avsluta det som Gud har anförtrott mig att göra, inte för att lära mig av deras erfarenheter av hur man hanterar saker och ting. Jag minns att Gud en gång sa följande till mig: ”På jorden, sök Faderns vilja och fullborda det som han har anförtrott åt dig att göra. Allt annat är irrelevant för dig.” När jag tänker på det känner jag en smula frid. Det beror på att jag alltid upplever att jordiska ting är alltför komplicerade och att jag inte förstår mig på dem – jag vet aldrig vad jag ska göra. Så jag vet inte hur många gånger jag varit upprörd över detta och hatat mänskligheten – varför är människor så komplicerade? Vad är det för fel med att vara lite enklare? Att försöka vara smart – varför anstränga sig? När jag har att göra med människor är det för det mesta på grund av Guds uppdrag åt mig, och även om det har funnits några tillfällen då detta inte varit fallet, vem kan möjligen veta vad som finns gömt djupt i hjärtat på mig?

    Det har funnits många gånger då jag rått de bröder och systrar som är med mig att de borde tro på Gud utifrån sitt eget hjärta och inte skydda sina egna intressen, att de borde ta hänsyn till hans vilja. Jag har gråtit bittert inför Gud många gånger – varför bryr sig inte människor om Guds vilja? Kan det vara så att Guds verk bara skulle försvinna, utan ett spår, helt utan anledning? Jag vet inte varför, och det verkar som om det har blivit mitt hjärtas gåta. Varför kan människor aldrig känna igen den Helige Andes väg, när de nu alltid upprätthåller opassande mellanmänskliga relationer? Jag mår illa när jag ser sådana personer. De ser inte den Helige Andes väg, utan de tittar bara på vad människor gör. Kan Guds hjärta bli tillfredsställt på det sättet? Detta gör mig ofta ledsen. Det tycks ha blivit min börda att bära. Den Helige Ande är också bekymrad över detta – känner du ingen skuld i ditt hjärta? Må Gud öppna våra andliga ögon. Som en person som vägleder andra människor att träda in i anden har jag bett inför Gud många gånger: ”Åh Fader! Må jag göra din vilja till min kärna och söka din vilja. Må jag vara trogen det du har anförtrott mig, så att du vinner den här gruppen av människor. Må du leda oss in i en fri värld, så att vi alla kan få kontakt med dig genom vår ande. Må du väcka alla andliga känslor i hjärtat på oss!” Jag hoppas att Guds vilja blir fullbordad, så jag ber oupphörligt till honom att hans Ande må fortsätta att upplysa oss och tillåta oss att ta den väg som leds av den Helige Ande. Det beror på att den väg jag går är den Helige Andes väg. Vem skulle annars kunna gå den vägen i mitt ställe? Det är detta som gör min börda ännu tyngre. Det känns som om jag ska falla omkull, men jag tror absolut inte att Gud kommer att skjuta upp sitt verk. Kanske skiljs våra vägar när det som han anförtrott åt mig är fullbordat. Så kanske är det på grund av effekten av Guds Ande som jag alltid har känt mig annorlunda jämfört med andra. Det är som om Gud vill utföra ett visst verk, och jag har fortfarande inte fått grepp om det. Men jag tror att ingen på jorden är bättre än mina närstående, och jag tror att mina närstående kommer att be för mig inför Gud. I så fall kommer jag att vara oändligt tacksam för detta. Jag hoppas att mina bröder och systrar kan säga tillsammans med mig: ”Åh Gud! Må din vilja avslöjas fullständigt för oss i den slutgiltiga tidsåldern, så att vi må välsignas med andens liv och se Guds Andes gärningar och hans sanna ansikte!” När vi väl har nått det steget kommer vi verkligen att leva under Andens vägledning, och först då kommer vi att kunna se Guds sanna ansikte. Det vill säga, människor kommer att kunna förstå den verkliga meningen i all sanning. Den förstås eller begrips inte genom mänskliga föreställningar, utan upplysningen sker utifrån Guds Andes vilja. Det är helt och hållet Gud själv som verkar där, utan ett uns av människans uppfattning inblandat. Detta är hans verkningsplan för de gärningar han vill uppenbara på jorden, och det är hans slutgiltiga bit verk på jorden. Är du beredd att delta i detta verk? Vill du vara en del av detta verk? Har du viljan att fulländas av den Helige Ande och åtnjuta andens liv?

    Det nödvändiga verket just nu är att gå djupare från vår ursprungliga grund. Vi måste gå djupare i de olika aspekterna av sanningen, visionen och våra liv. Men jag måste först påminna mina bröder och systrar om att för att kunna träda in i detta verk måste ni lägga bort era tidigare föreställningar. Det vill säga, du måste förändra din tidigare livsstil, göra en ny plan och börja om på nytt. Om du fortsätter att upprätthålla det som varit värdefullt för dig tidigare kommer den Helige Ande inte att kunna röra sig i dig; han kommer knappt att kunna hålla dig vid liv. Om en person undviker att söka, träda in eller göra upp en plan, kommer den Helige Ande att överge personen helt och fullt. Det kallas för en person som avvisas av tidsåldern. Jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan förstå mitt hjärta, och jag hoppas också att fler ”nya rekryter” kan ställa sig upp och arbeta med Gud för att fullborda detta verk tillsammans. Jag tror att Gud kommer att välsigna oss, och jag tror också att Gud kommer att mig fler och fler närstående, så att jag kan resa till jordens ände och vi kan ha ännu mer kärlek mellan oss. Jag är mer övertygad om att Gud kommer att utvidga sitt rike på grund av våra ansträngningar, och jag hoppas att vårt hårda arbete når aldrig tidigare skådade nivåer, så att Gud kan börja vinna ännu fler unga människor. Må vi alla be mer för detta och bönfalla Gud oupphörligen, så att vårt liv levs inför honom och vi står honom nära. Må det inte finnas några murar mellan oss, och må vi alla svära denna ed inför Gud: ”Att arbeta enigt! Hängivenhet till slutet! Aldrig skiljas åt, alltid vara tillsammans!” Må mina bröder och systrar hysa denna avsikt inför Gud, så att våra hjärtan inte går vilse och vår vilja är oförändrad! För att uppnå Guds vilja skulle jag återigen vilja säga: Arbeta hårt! Ge det ditt allt! Gud kommer absolut att välsigna oss!

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

 

Av Stina - 16 februari 2019 19:33

Vägen … (4)

    Att människor kan upptäcka Guds ljuvlighet och söka vägen till att älska Gud i vår tid, och att de är beredda att acceptera träningen inför dagens rike – allt detta är Guds nåd och, än mer, hans upplyftande av mänskligheten. Närhelst jag tänker på detta känner jag Guds ljuvlighet starkt. Det betyder verkligen att Gud älskar oss. Vem skulle annars kunna upptäcka hans ljuvlighet? Det är bara utifrån detta som jag ser att allt detta arbete utförs personligen av Gud själv, och människor ledsagas och vägleds av Gud. Jag tackar Gud för det, och jag skulle vilja att mina bröder och systrar lovprisar honom med mig: ”All ära till dig, den store Guden själv! Må din härlighet mångfaldigas och avslöjas inom dem som har utvalts och vunnits av dig.” Jag har vunnit upplysning från Gud – före alla tidsåldrar hade Gud redan förutbestämt oss och velat vinna oss under de sista dagarna, så att allt i universum kan se Guds härlighet i sin helhet, genom oss. Därmed är vi kristalliseringen av sextusen år av Guds förvaltningsplan – vi är förebilderna, exemplen på Guds verk i hela universum. Inte förrän nu har jag upptäckt hur mycket kärlek Gud verkligen har till oss, och det verk han utför inom oss och de saker han säger överträffar alla dem från förflutna tidsåldrar, en miljon gånger. Inte ens i Israel och på Petrus utförde Gud personligen så mycket verk eller talade så mycket. Det visar att vi, den här gruppen människor, verkligen är otroligt välsignade – ojämförligt mer välsignade än helgonen från svunna tider. Det är därför Gud alltid har sagt att människorna i den slutgiltiga tidsåldern är välsignade. Oavsett vad andra säger tror jag att vi är de som är högst välsignade av Gud. Vi borde ta emot de välsignelser som Gud skänker oss; kanske finns det några som vill klaga inför Gud, men jag tror att välsignelser kommer från Gud och att det bevisar att de är vad vi förtjänar. Även om andra klagar eller inte gläds med oss tror jag alltid att ingen kan ta emot eller beröva oss de välsignelser som Gud gett oss. Eftersom Guds verk utförs på oss och han talar till oss, öga mot öga – till oss, inte till andra – gör Gud vad han vill, och om människor inte är övertygade, är inte det bara att be om problem? Är inte det att bjuda in förödmjukelse? Varför säger jag så? Det är för att jag har djupgående erfarenheter av detta. Precis som det verk Gud utför på mig, som bara jag kan ta emot – kan någon annan göra det? Jag är lyckligt lottad över som anförtros detta av Gud – kan någon annan bara göra det, urskillningslöst? Men jag hoppas att mina bröder och systrar kan förstå mitt hjärta. Det är inte det att jag vill framhålla mina egna bedrifter och skryta inför människor, utan jag vill förklara ett problem. Jag är beredd att ge all härlighet till Gud och låta honom iaktta vart och ett av våra hjärtan, så att våra hjärtan kan renas inför Gud. Jag skulle vilja önska något, från djupet av mitt hjärta: Jag hoppas att Gud ska inta mig fullständigt, att jag ska bli en ren oskuld som offras på altaret, och än mer att vara lydig som ett lamm, framträda för hela mänskligheten som en helig, andlig kropp. Det är mitt löfte, den ed jag avlagt inför Gud. Jag är villig att hålla det löftet och återgälda Guds kärlek på det sättet. Är du beredd att göra det? Jag tror att mitt löfte kan styrka yngre bröder och systrar och ge hopp åt fler unga människor. Jag känner att det tycks som om Gud lägger en särskild tonvikt vid unga människor. Kanske är det min egen partiskhet, men jag har alltid känt att unga människor har hopp om framtiden; det verkar som om Gud utför extra verk på unga människor. Även om de brister i insikt och visdom och alla är alltför översvallande och hetlevrade, som en nyfödd kalv, tror jag inte att de unga är helt utan meriter. Man kan se ungdomens oskuld hos dem, och de har lätt för att ta till sig nya saker. Även om unga tenderar att vara arroganta, våldsamma och impulsiva påverkar inte det deras möjlighet att ta emot nytt ljus. Det beror på att unga människor generellt sett inte är lika benägna att hålla fast vid förlegade saker. Det är därför jag ser så obegränsade möjligheter hos de unga och deras livskraft; det är på grund av detta som jag känner så varmt för dem. Jag ogillar inte äldre bröder och systrar, men jag är inte intresserad av dem heller. Jag vill framföra min uppriktiga ursäkt till de äldre bröderna och systrarna. Kanske är det jag säger här opassande eller taktlöst, men jag hoppas att ni alla kan förlåta min vårdslöshet, för jag är alltför ung och fäster inte särskilt stor vikt vid hur jag uttrycker mig. Men för att säga sanningen har de äldre bröderna och systrarna, när allt kommer omkring, sina funktioner att fylla – de är inte helt oanvändbara. Det beror på att de har erfarenhet av att hantera angelägenheter, de är stabila i sitt sätt att sköta saker och ting, och de begår inte lika många misstag. Är inte detta deras styrkor? Jag skulle vilja att vi alla sa inför Gud: ”Åh Gud! Må vi alla fylla våra egna funktioner i våra olika befattningar, och må vi alla göra vårt allra bästa för din vilja!” Jag tror att detta måste vara Guds vilja!

    Utifrån vad jag sett i mina egna erfarenheter har många som öppet gjort motstånd mot den här strömmen, det vill säga, många som direkt motsatt sig Guds Ande, varit äldre människor. De religiösa föreställningar de har är mycket starka, och de jämför i alla aspekter ålderdomliga saker med Guds ord. De tillämpar alltid saker som de själva accepterat i det förflutna på Guds ord. Är de inte absurda? Kan någon som är sådan utföra Guds verk? Kan Gud använda en sådan människa för sitt verk? Den Helige Ande har en metod för samtliga dagar i sitt verk; om människor klamrar sig fast vid det gamla så kommer det en dag då de knuffas av historiens scen. I varje stadium av sitt verk använder Gud alltid nya människor. Om man skulle föreläsa för andra med föråldrade saker, vore det inte bara att förstöra människor? Vore det inte att bromsa hans verk? Så när kan Guds verk fullbordas? Kanske finns det några som har föreställningar om det jag just sagt. Kanske blir de inte övertygade. Men jag hoppas att du inte är orolig; många sådana här saker kommer att ske inom den nära framtiden, och detta kan bara förtydligas genom fakta. Vi kan lika gärna besöka några viktiga personer, några prestigefyllda pastorer eller bibelutläggare, och predika den här strömmen för dem. Till att börja med kommer de helt säkert inte att göra öppet motstånd, men de kommer att dra fram sin Bibel för att tävla med dig. De kommer att be dig citera Jesajas bok och Daniels bok, och de kommer till och med att be dig förklara Uppenbarelseboken. Och om du inget har att säga kommer de att avvisa dig och kalla dig en falsk Kristus, säga att du sprider en absurd väg. Efter en timme kommer de att börja falskeligen anklaga dig till den grad att du tappar andan. Är inte detta öppet motstånd? Men det är bara början. De kan inte hindra nästa steg i Guds verk, och inom kort kommer den Helige Ande att tvinga dem att acceptera det. Det är så den allmänna trenden ser ut – det är något som människor inte kan göra och någonting som folk inte ens kan föreställa sig. Jag tror att Guds verk kommer att spridas obehindrat genom hela universum. Det är Guds vilja, och ingen kan förhindra det. Må Gud upplysa oss och få oss att acceptera mer nytt ljus och inte avbryta Guds förvaltning av saken. Må Gud vara oss nådig, så att vi alla kan se hans härlighets dag komma. När Gud förhärligas över hela universum kommer det också en tid när vi vinner härlighet vid hans sida. Det tycks också bli den tidpunkt då jag skiljs från dem som vandrat med mig. Jag hoppas att mina bröder och systrar ska höja sina röster med min i en bön till Gud: Må Guds stora verk fullbordas snart, så att vi får se hans härlighets dag under min livstid. Jag hoppas fortfarande uppnå Guds vilja under min livstid, och jag hoppas att Gud fortsätter att utföra sitt verk inom oss och att det aldrig uppstår några hinder. Det är min eviga strävan. Må Gud alltid finnas vid vår sida, och må hans kärlek bygga broar mellan oss så att vår vänskap blir mer värdefull. Jag hoppas att kärleken skapar ytterligare förståelse mellan oss och att kärleken kan föra oss närmare varandra, ta bort avståndet mellan oss, och att kärleken mellan oss må bli djupare, bredare och ljuvare. Jag tror att detta måste vara Guds vilja. Jag hoppas att mina bröder och systrar må bli mer förtrogna med mig, och att vi alla må värdesätta de få dagar vi har tillsammans och att de kan ge oss vackra minnen.

    Guds verk har haft fler steg i Fastlandskina, men de är inte alls komplicerade. När man tänker på alla de där stegen är de inte orimliga – de har alla fullbordats av Gud själv, och alla människor spelar ett flertal roller i hans verk. Varje akt i den här pjäsen ter sig lustig för människor, och överraskande nog har alla en roll att spela i den. I varje prövning är människors uppträdanden livet trogna, och var och en har tecknats livfullt och grundligt med Guds penna. Alla har mycket som avslöjas i dagens ljus. Jag säger inte att Gud gör narr av människor genom sitt verk; det vore det ingen mening med. Allt Guds verk har sitt syfte – han gör absolut ingenting utan betydelse och värde. Allt han gör är för att fullkomliggöra och vinna mänskligheten. Det är bara utifrån detta som jag i sanning har sett att Guds hjärta enbart har människans bästa i sikte. Även om det kan kallas en pjäs kan det också sägas att denna pjäs är ett exempel på det verkliga livet – men för Gud, dramats huvudregissör, samarbetar alla människor för att fullborda detta verk. Å andra sidan vinner Gud människor genom detta och får människor att älska honom mer. Är det inte hans vilja? Så jag hoppas att ingen oroar sig. Vet du inte något om Guds vilja? Jag har sagt så mycket – jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan förstå och inte missförstår mitt hjärta. Jag tror att Gud absolut kommer att vinna er. Alla har sin egen väg. Jag hoppas att vägen under era fötter är den som Gud öppnat, och att ni alla må be och säga: ”Åh Gud! Må du vinna mig så att min ande kan återvända till dig.” Är du redo att söka Guds vägledning i djupet av din ande?

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 16 februari 2019 18:58

Vägen … (3)

    I mitt eget liv är jag alltid beredd att överlämna mig fullständigt till Gud till både kropp och sinne. På det viset läggs ingen skuld på mitt samvete och jag får en smula frid. En person som söker livet måste först lämna över sitt hjärta helt och hållet till Gud. Det är en förutsättning. Jag skulle vilja att mina bröder och systrar bad till Gud med mig: ”O Gud! Må din Ande i himlen skänka människorna på jorden nåd, så att mitt hjärta kan vändas helt och fullt till dig, så att min ande kan röras av dig och så att jag kan se din ljuvlighet i mitt hjärta och min ande, så att de på jorden välsignas med att se din skönhet. Gud! Må din ande återigen röra våra andar så att vår kärlek blir varaktig och aldrig förändras!” Vad Gud gör med oss alla är att först prova vårt hjärta, och när vi låter vårt hjärta smälta in i honom kan han sedan börja röra vår ande. Det är först i anden som vi kan se Guds ljuvlighet, överhöghet och storhet. Det är den Helige Andes väg inom människan. Har du ett sådant liv? Har du upplevt den Helige Andes liv? Har din ande rörts av Gud? Har du sett hur den Helige Ande verkar i människor? Har du överlämnat ditt hjärta helt till Gud? När du överlämnar ditt hjärta fullständigt kan du direkt uppleva den Helige Andes liv, och hans verk kan fortlöpande avslöjas för dig. Då kan du bli någon som används av den Helige Ande. Är du villig att bli den sortens person? Som jag minns det, när jag rördes av den Helige Ande och först gav mitt hjärta till Gud, föll jag ner inför honom och utropade: ”O Gud! Det är du som har öppnat mina ögon så att jag kan förstå din frälsning. Jag är villig att överlämna mitt hjärta helt till dig, och allt jag ber är att din vilja ska ske. Allt jag önskar är att mitt hjärta får ditt godkännande i din närvaro, och att göra din vilja.” Den bönen är helt oförglömlig för mig; jag var djupt rörd, och jag grät bittert inför Gud. Det var min första framgångsrika bön i Guds närvaro som en person som blivit frälst, och det var min första ambition. Efter det blev jag ofta rörd av den Helige Ande. Har du upplevt något sådant? Hur har den Helige Ande verkat i dig? Jag tror att alla människor som söker älska Gud får den typen av upplevelse, i högre eller lägre grad, men människor glömmer bort dem. Om någon säger att han eller hon inte haft någon sådan upplevelse, så visar det att de ännu inte blivit frälsta utan fortfarande står under Satans domän. Det verk som den Helige Ande utför i alla är den Helige Andes väg, och det är också vägen för någon som tror på och söker Gud. Det första steget i den Helige Andes verk är att röra människors ande. Därefter kommer de att börja älska Gud och söka livet; alla på den vägen är inneslutna i den Helige Andes flöde. Detta är inte bara den dynamik som Guds verk har haft i Fastlandskina, utan i hela universum. Han gör detta med hela mänskligheten. Om någon inte blivit rörd ens en enda gång, så visar detta att den personen står utanför denna ström av återhämtning. Jag ber till Gud oupphörligt i mitt hjärta att han ska röra alla människor, att alla under solen ska röras av honom och gå hans väg. Kanske är detta en ytterst liten anhållan jag gör hos Gud, men jag tror att han kommer att göra detta. Jag hoppas att alla mina bröder och systrar ska be om samma sak, och att Guds vilja ska ske, och att hans verk snart må vara till ända så att hans Ande i himlen kan vila. Detta är min egen lilla förhoppning.

    Jag tror att eftersom Gud utför sitt verk i demonernas stad kan han definitivt utföra samma sak i oräkneliga demonstäder i universum. De av oss som lever i den slutgiltiga tidsåldern kommer med säkerhet att se dagen för Guds härlighet. Detta kallas ”att följa med till slutet ger frälsning”. Ingen kan ersätta Gud i det här skedet av hans verk – det är bara Gud själv som kan göra det. Det beror på att det är extraordinärt – det är ett erövrande skede i verket, och människor kan inte erövra andra människor. Det är bara orden från Guds egen mun och det han gör personligen som kan erövra mänskligheten. Gud använder den stora röda drakens land som testområde. Därefter påbörjar han sitt verk i hela universum. Det betyder att Gud kommer att utföra ännu större verk i hela universum, och alla universums människor kommer att ta emot Guds erövrande verk. Människor av alla religioner och samfund måste acceptera detta skede i verket. Det är en väg som man måste vandra – ingen kan undkomma den. Är du beredd att acceptera detta som anförtros dig av Gud? Jag känner alltid att det är något ärorikt att acceptera någonting som anförtrotts mig av den Helige Ande. Som jag ser det är detta det största förtroende som mänskligheten kan få av Gud. Jag hoppas att mina bröder och systrar ska arbeta hårt vid min sida med att ta emot detta från Gud, så att Gud kan förhärligas genom hela universum och vi inte ska ha levt förgäves. Vi bör göra någonting för Gud, eller avlägga en ed. Om någon tror på Gud men inte strävar efter någonting, då blir det ingenting av den personens liv, och när tiden är kommen för honom eller henne att dö finns bara den blå himlen eller den dammiga jorden där för personen att betrakta. Är det ett meningsfullt liv? Om du kan leva upp till Guds krav medan du lever, är inte detta fantastiskt? Varför söker du alltid problem, och varför är du så nedslagen? Vinner du något alls från Gud på det sättet? Och kan Gud vinna någonting från dig? Med det löfte jag avlagt till Gud överlämnar jag helt enkelt mitt hjärta till honom, och jag lurar honom inte med mina ord. Jag skulle inte göra något sådant – jag är bara beredd att trösta den Gud som jag älskar i hjärtat, så att hans Ande i himlen kan bli tröstad. Hjärtat kanske är värdefullt, men kärleken är ännu dyrbarare. Jag är villig att ge mitt hjärtas mest dyrbara kärlek till Gud, så att det han får är det vackraste jag har, och han kan uppfyllas av den kärlek jag erbjuder honom. Är du villig att ge din kärlek till Gud så att han kan åtnjuta den? Är du villig att göra detta till ditt eget överlevnadskapital? Det jag ser i mina egna erfarenheter är att ju mer kärlek jag ger Gud, desto mer känner jag att jag lever med glädje, att jag har obegränsad styrka, jag är villig att offra hela min kropp och hela mitt sinne, och jag känner alltid att jag omöjligen kan älska Gud tillräckligt högt. Så är din kärlek en försumbar kärlek, eller är den oändlig, omätbar? Om du verkligen vill älska Gud så kommer du alltid att ha mer kärlek att ge tillbaka till honom. Om det är så, vilken människa, eller vilken sak, skulle någonsin kunna stå i vägen för din kärlek till Gud?

    Gud ser all mänsklighetens kärlek som dyrbar; han överöser dem som älskar honom med ännu fler välsignelser. Det beror på att människans kärlek är så svår att få, det finns så lite av den att den nästan inte står att finna. Genom hela universum har Gud försökt kräva att människor ger kärleken tillbaka till honom, men genom alla tidsåldrar fram till idag är det få som har gett genuin kärlek tillbaka till Gud – ett litet antal. Såvitt jag kan minnas var Petrus en, men han fick personlig vägledning av Jesus, och det var först när han stod inför döden som han gav Gud sin fullständiga kärlek, som avslutade hans liv. Därför är det under dessa slags oförmånliga villkor som Gud har begränsat omfattningen av sitt verk i universum och valt att använda den röda drakens land som exempel. Han fokuserar all sin energi och ansträngning på en plats. Detta kommer att ge positiva resultat, och det blir mer fördelaktigt för hans vittne. Det är under dessa två förutsättningar som Gud har flyttat sitt verk från hela universum till dessa människor av lägsta tänkbara kaliber i Fastlandskina, och börjat sitt kärleksfulla erövrande verk så att han, när dessa människor kan älska honom, kan fortsätta med nästa steg i sitt verk. Det är Guds plan. Frukten av hans verk blir som störst på det viset. Omfattningen av hans verk är både centrerad och samlad. Det står klart vilket högt pris Gud har betalat och hur stor ansträngning han har gjort genom att utföra sitt verk i oss, så att vår dag kommit. Detta är vår välsignelse. Så det som inte stämmer överens med mänskliga föreställningar är att västerlänningarna avundas oss för att vi fötts på ett fint ställe, men vi ser oss själva som lägre och ödmjuka. Är detta inte Gud som lyfter oss? Den röda drakens ättlingar, som man alltid trampat på, ser västerlänningarna idag upp till – det är i sanning vår välsignelse. När jag tänker på det uppfylls jag av Guds välvilja, av hans kärlek och närhet. Utifrån detta kan man se att det Gud gör inte stämmer överens med människans föreställningar, och även om alla dessa människor är förbannade är Gud inte bunden av lagen utan har avsiktligt centrerat sitt verk omkring den platsen på jorden. Det är därför jag gläder mig, därför jag känner mig så ofattbart glad. Som någon som tagit en ledande roll i verket, precis som översteprästerna bland israeliterna, kan jag direkt utföra Andens verk och tjäna direkt under Guds Ande; detta är min välsignelse. Vem skulle våga tänka sig någonting sådant? Men idag har detta oväntat nått oss. Det är verkligen en enorm glädje som förtjänar att firas av oss. Jag hoppas att Gud fortsätter att välsigna oss och lyfta oss, så att de av oss som står på dynghögen kan tas i storartat bruk av Gud och vi därmed får möjligheten att återgälda hans kärlek.

    Att återgälda Guds kärlek är den väg jag nu vandrar, men jag känner att det inte är Guds vilja, och inte den väg jag borde gå. Guds vilja är att jag ska stå i hans storslagna tjänst – det är det som är den Helige Andes väg. Kanske har jag fel. Jag tror att det är den vägen jag går sedan jag klargjorde min föresats för Gud för länge sedan. Jag är villig att låta Gud vägleda mig, så att jag kan gå den väg jag borde gå så snart som möjligt och tillfredsställa Guds vilja så snart som möjligt. Oavsett vad andra kanske tycker, tror jag att det är av yttersta vikt, och det viktigaste i mitt liv, att göra Guds vilja. Det finns ingen som kan beröva mig den rätten – det är min personliga övertygelse, och kanske finns det människor som inte kan förstå den, men jag tror inte att jag måste rättfärdiga det för någon. Jag ska ta den väg som jag borde ta – när jag väl ser vägen jag borde vandra ska jag ta den, och inte slå till reträtt. Jag kommer tillbaka till dessa ord: Mitt hjärta är inställt på att göra Guds vilja. Jag förväntar mig att mina bröder och systrar inte ska vara kritiska mot mig! Överlag, som jag personligen ser det, kan människor säga vad de vill – men jag känner att det är av yttersta vikt att göra Guds vilja, och jag borde inte utsättas för begränsningar därvidlag. Jag kan inte göra fel när jag gör hans vilja, och att göra det kan inte planeras utifrån mina egna intressen. Jag tror att Gud har sett insidan av mitt hjärta! Så hur bör du förstå detta? Är du beredd att överlämna dig själv till Gud? Är du villig att användas av Gud? Är du fast besluten att göra Guds vilja? Jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan få något mått av hjälp av mina ord. Även om min egen syn är alltför ytlig säger jag ändå det jag kan, så att vi kan tala hjärta till hjärta, fria från alla barriärer, så att Gud kan förbli ibland oss för evigt. Dessa ord kommer från mitt hjärta. Så! Detta är alla mitt hjärtas ord för idag. Jag hoppas att mina bröder och systrar fortsätter arbeta hårt, och jag hoppas att Guds Ande alltid vakar över oss!

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 16 februari 2019 18:24

Vägen … (2)

    Kanske har våra bröder och systrar fått ett slags skiss av händelseförloppet, stegen och metoderna i Guds verk i Fastlandskina, men jag upplever alltid att det är bättre att göra en tillbakablick, eller en liten summering, för våra bröder och systrar. Jag tar bara det här tillfället i akt att uttrycka lite av det jag har på hjärtat; jag talar inte om någonting utanför detta verk. Jag hoppas att bröderna och systrarna kan förstå hur jag känner, och jag ber också ödmjukt att alla de som läser mina ord förstår och förlåter min ringa mognad, att mina livserfarenheter är i sanning otillräckliga och att jag verkligen inte kan hålla huvudet högt inför Gud. Men jag känner ändå alltid att detta bara är objektiva skäl. Kort sagt, oavsett vad som händer, så kan inga människor, händelser eller ting lägga hinder i vägen för vår gemenskap i Guds närvaro, och jag hoppas att våra bröder och systrar kan arbeta hårdare inför Gud tillsammans med mig. Jag skulle vilja frambära följande bön: ”O Gud! Visa oss barmhärtighet så att jag och mina bröder och systrar kan kämpa tillsammans under herraväldet av våra gemensamma ideal, vara dig trogen intill döden och aldrig svika vårt löfte!” Dessa ord är vad jag föresatt mig inför Gud, men man kan också säga att det är mitt motto som en man av köttet som Gud använder. Jag har många gånger delat denna bön i gemenskapen med mina bröder och systrar vid min sida, och jag har förmedlat den som ett budskap till dem som stått intill mig. Jag vet inte vad människor tycker om den, men oavsett vilket tror jag att de inte bara har en aspekt av subjektiv ansträngning, utan än mer, att de också innehåller någon aspekt av en objektiv teori. På grund av det är det möjligt att en del människor har vissa åsikter, och du kan ta dessa ord som ditt motto och se hur stark din drift blir att älska Gud. En del människor bildar sig en viss föreställning när de läser de här orden, och de tänker: ”Hur kan något så vardagligt, vanligt att säga ge människor en stark drift att älska Gud intill döden? Och det har ju inget att göra med ämnet vi diskuterar, ’Vägen.’” Jag medger att dessa ord inte är så tilltalande, men jag har alltid ansett att de kan leda människor in på rätt spår och göra att de genomgår alla möjliga prövningar längs vägen av tro på Gud, utan att tappa modet eller vända om. Det är därför jag alltid behandlar detta som mitt motto, och jag hoppas att människor kan fundera noga över det. Men det är inte min avsikt att tvinga alla att acceptera mina synsätt – det är bara ett förslag. Oavsett vad andra människor tycker om mig, tror jag att Gud kommer att förstå den inre dynamiken hos var och en av oss. Gud arbetar ständigt med oss alla, och hans arbete är outtröttligt. Det beror på att vi alla föddes i den stora röda drakens land – det är därför han verkar på det sätt han gör i oss. De som föddes i den stora röda drakens land har turen att få den här sortens verk av den Helige Ande. Som en av dem känner jag starkt hur kär, respektabel och ljuvlig Gud är. Detta är Guds omsorger om oss. Ett sådant underutvecklat, konservativt, feodalt, vidskepligt och lastbart imperium av proletariatet vinner den här sortens verk från Gud. Utifrån detta står det klart för mig att vi, denna grupp människor i den sista tidsåldern, är mycket välsignade. Jag tror att alla bröder och systrar vars andliga ögon har öppnats för att se detta verk kommer att fälla tårar av glädje över detta, och när den tiden är kommen, kommer du inte att uttrycka det inför Gud genom att dansa av glädje? Kommer du inte att erbjuda Gud sången i ditt hjärta? Och när den tiden är kommen, kommer du inte att visa Gud din beslutsamhet och göra upp en ny plan inför honom? Jag anser att allt detta är vad en verkligt Gudstroende person bör göra. Som människor anser jag att var och en av oss bör uttrycka sig på något sätt inför Gud. Det är vad en person med känslor bör göra. När vi betraktar kalibern hos alla i omgivningen och vår födelseplats så ser vi hur mycket förödmjukelse Gud har utstått för att kunna komma in ibland oss. Även om vi har viss kunskap om Gud inom oss, utifrån vad vi känner till, är Gud så stor, så suverän och så ärbar att det är tillräckligt för att vi ska förstå hur stort hans lidande bland människorna har varit i jämförelse. Men detta är fortfarande ett vagt uttalande, och människor kan bara se det som ord och dogmer. Det beror på att människorna ibland oss är alltför bedövade och avtrubbade. Jag kan bara lägga mer energi på att förklara det här problemet för alla de bröder och systrar som skulle acceptera det, så att våra andar kan beröras av Guds Ande. Må Gud öppna våra andliga ögon så att vi kan se det pris han har betalat, den ansträngning han har gjort och den energi han har lagt ner för vår skull.

    Som en av dem i Fastlandskina som har accepterat Guds Ande känner jag djupt inom mig att vår kaliber verkligen är bristfällig. (Jag hoppas att våra bröder och systrar inte känner sig negativa på grund av detta – det är bara verkligheten.) I mitt praktiska liv har jag tydligt sett att allt det vi har och är, är så bakvänt. I det större sammanhanget handlar det om hur vi uppför oss i livet och i vår relation till Gud, och i det mindre sammanhanget handlar det om varje idé och tanke. Allt detta är ting som existerar objektivt, och de är svåra att dölja med ord eller illusoriska ting. Så när jag säger detta nickar de flesta och medger det, och de är övertygade om det om de inte brister i förnuft. Sådana personer kan inte ta till sig mitt perspektiv. Kanske vet jag verkligen inte vad artighet är, utan hänvisar till den sortens person utan omskrivningar, som ett veritabelt djur. Det beror på att den sortens person står lägst på totempålen i den stora röda drakens land – de är som grisar, eller hundar. Den sortens person har de starkaste bristerna i sin kaliber, och de är inte värdiga att stå inför Gud. Kanske är det så att mina ord är alltför oförskämda. Jag representerar Guds Ande som verkar genom mig och jag förbannar denna djuriska, smutsiga varelse, och jag hoppas att mina bröder och systrar inte försvagas av detta. Det är möjligt att vi inte har några sådana personer ibland oss, men oavsett hur det ligger till med det anser jag att det är så den typen av personer ska hanteras. Vad tycker du?

    Den stora röda drakens imperium har varit lastbart i många tusen år, ända till nu, och eftersom det konsekvent har motsatt sig Gud har Gud förbannat detta land och behandlat det med vrede, och efter det har han utmätt sin tuktan. Detta land som förbannats av Gud har utsatts för rasdiskriminering, och det befinner sig fortfarande i ett underutvecklat tillstånd. Det land som vi föddes i är samlingsområde för många orena andar, och därför härjar de här och söker dominans i landet. Detta har lett till att de som fötts här har blivit besudlade. Människors vanor, seder, föreställningar och begrepp är bakåtsträvande och gammaldags, så de bildar sig alla möjliga föreställningar om Gud som de än så länge inte lyckats skaka av sig. I synnerhet beter de sig på ett sätt inför Gud och på att annat sätt bakom ryggen på honom, och de tror felaktigt att de tjänar Gud när de avgudar Satan. Detta är en uppvisning i att vara mest bakåtsträvande. Gud har utfört så mycket verk i Fastlandskina och har talat så många av sina ord, men människorna förblir ändå ytterligt bedövade och likgiltiga. De gör fortfarande samma arbete som de gjorde tidigare, och de har ingen förståelse för Guds ord överhuvudtaget. När Gud kungjorde att det inte fanns någon framtid och inget hopp blev det omedelbart den kallaste vinter i en kyrka som varit levande i sommarvärmen. Människors sanna jag blottlades i dagens ljus, och deras tidigare självförtroende, kärlek och styrka försvann spårlöst. Och nu har ingen av dem återfått sin vitalitet. De säger med ord att de älskar Gud, och även om de inte vågar klaga i hjärtat så har de helt enkelt inte den kärleken, oavsett vad de gör. Vad beror det på? Jag tror att våra bröder och systrar kommer att erkänna detta faktum. Må Gud upplysa oss, så att vi alla kan lära känna hans ljuvlighet, älska vår Gud i djupet av vårt hjärta, och uttrycka den kärlek vi alla har för Gud i olika positioner; må Gud skänka oss ett hjärta som är orubbligt i sin uppriktiga kärlek till honom – det är vad jag hoppas på. Med det sagt känner jag viss sympati för mina bröder och systrar som också lever i detta smutsiga land, så jag har utvecklat ett hat mot den stora röda draken. Den förhindrar vår kärlek till Gud och lockar fram vår girighet efter framtidsutsikter. Den frestar oss att vara negativa, att göra motstånd mot Gud. Det har varit den stora röda draken som har lurat oss, fördärvat oss och hemsökt oss fram till idag, till den punkt där vi inte längre kan återbetala Guds kärlek med våra hjärtan. Vi har drivkraften i hjärtat, men trots att vi vill göra det är vi maktlösa. Vi är alla drakens offer. Av den anledningen hatar jag den från djupet av mitt hjärta, och jag längtar efter att förgöra den. Men när jag tänker en gång till vore det meningslöst, och det skulle bara ge Gud bekymmer, så jag återvänder till dessa ord – jag beslutar mig i hjärtat för att göra hans vilja – att älska Gud. Det är den väg jag tar – det är den väg som jag, en av hans skapelser, bör gå. Det är det jag bör ägna mitt liv åt. Dessa ord kommer från mitt hjärta, och jag hoppas att mina bröder och systrar ska känna sig uppmuntrade av att läsa dessa ord, så att mitt hjärta kan få lite frid. För mitt mål är att göra Guds vilja och därmed leva ett liv fullt av mening och strålglans. I detta kommer jag att kunna dö utan ånger, med hjärtat fullt av tillfredsställelse och tröst. Skulle du vilja göra det? Är du någon som har den sortens beslutsamhet?

    Att Gud kan verka i dessa så kallade ”sjuka män i östra Asien” är hans stora makt. Det är hans ödmjukhet och fördoldhet. Oavsett hans hårda ord eller hans tuktan av oss bör vi prisa honom från djupet av vårt hjärta för hans ödmjukhet, och älska honom till slutet för detta. Människor som fjättrats av Satan i många tusen år har fortsatt att leva under hans inflytande, och de har inte kastat av sig honom. De har fortsatt sitt bittra famlande och kämpande. I det förflutna brände de rökelse, och de bugade sig för Satan och avgudade honom, och de fjättrades av familjen och andra sekulära konstellationer och sociala interaktioner. De kunde inte kasta av sig dem. I den sortens rovgiriga samhälle, var kan någon hitta ett meningsfullt liv? Det som folk berättar om är ett liv av lidande, och lyckligtvis har Gud räddat dessa oskyldiga människor och tagit oss under sin omsorg och sitt beskydd, så att våra liv är glädjerika och inte längre fulla av oro. Vi har fortsatt att leva under hans nåd ända fram till nu. Är inte detta Guds välsignelse? Hur kan någon ha mage att ställa överdrivna krav på Gud? Har han gett oss så lite? Är ni inte nöjda än? Jag tror att det är dags för oss att återbetala Gud för hans kärlek. Även om vi fortfarande är föremål för åtskilligt hån, förtal och förföljelse för att vi följer vägen att tro på Gud, så tror jag att det har en mening. Det är en ära, ingen skam, och oavsett vilket så är det inga små välsignelser vi får ta emot. I oräkneliga stunder av besvikelse har Guds ord skänkt tröst, och innan vi vetat ordet av har sorg vänts i glädje. I oräkneliga stunder av brist har Gud skänkt oss välsignelser, och vi har sörjts för genom hans ord. I oräkneliga stunder av sjukdom har Guds ord skänkt oss liv – vi har befriats från faror och förts från fara till trygghet. Du har redan fått så många sådana saker utan att inse det. Kan det möjligen vara så att du inte minns?

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Av Stina - 16 februari 2019 17:15

Vägen … (1)

    Det finns ingen som under sitt liv vet vilka bakslag hon kommer att möta, eller som vet vilken sorts förfining hon kommer att bli föremål för. För några är det i arbetet, för andra i framtidsutsikterna, för åter andra i deras ursprungsfamilj, och för vissa i äktenskapet. Men det som är skillnaden mellan oss och dem är att idag lider vi, den här gruppen, för Guds ords skull. Det vill säga, som människor som tjänar Gud har vi drabbats av bakslag på vägen av tro på honom, och det är en väg som alla troende tar, och det är den väg som vi alla har under fötterna. Det är utifrån detta läge som vi officiellt påbörjar vår bana som Gudstroende, lyfter slöjan från våra liv som människor, och slår in på den rätta livsvägen. Det vill säga, det är när vi kommer in på den rätta vägen där Gud lever sida vid sida med människan, som vanliga människor tar. Som någon som står inför Gud och tjänar honom, det vill säga, någon som bär prästdräkt i ett tempel, som besitter gudomlig värdighet och Guds auktoritet och majestät, förkunnar jag följande för alla människor. För att uttrycka det tydligare: Guds strålande anlete är min härlighet, hans förvaltningsplan är min kärna. Jag strävar inte efter att få hundrafalt mer i den värld som ska komma, utan bara efter att göra Guds vilja i den här världen, så att han kan åtnjuta en liten del av sin härlighet på jorden på grund av de blygsamma insatser jag gör i köttet. Det är min enda önskan. Enligt min uppfattning är detta min enda andliga näring – jag anser att detta bör vara de sista orden från någon som lever i köttet och är full av känslor. Detta är vägen under mina fötter idag. Jag anser att mitt perspektiv är mina slutgiltiga ord i köttet, och jag hoppas att människor inte har andra föreställningar eller tankar om mig. Trots att jag har gett mitt allt har jag ändå inte kunnat tillfredsställa viljan hos Gud i himlen. Jag är oändligt ledsen – varför är detta köttets väsen? Så på grund av det jag gjort i det förflutna, och på grund av det erövringsverk som Gud har utfört på mig, har jag först nu fått en djupare förståelse för människans väsen. Först därefter har jag satt den mest grundläggande normen för mig själv: att endast söka göra Guds vilja, att ge det mitt allt och att inte ha någonting som tynger mitt samvete. Jag bryr mig inte om vilka krav andra som tjänar Gud har på sig själva. Kort sagt har jag riktat in mitt hjärta på att göra hans vilja. Det här är min bekännelse som en del av hans skapelse som tjänar inför honom – någon som har blivit räddad och älskad av Gud, och som har uthärdat hans slag. Det här är bekännelsen av någon som har vakats över, beskyddats, älskats och storligen använts av Gud. Från och med nu ska jag fortsätta på den här vägen tills jag har avslutat den viktiga uppgift som anförtrotts mig av Gud. Men enligt min uppfattning är vägens ände nära, eftersom hans verk har avslutats, och idag har människorna gjort allt de kan göra.

    Ända sedan Fastlandskina kom in i återhämtningens ström har dess lokala kyrkor gradvis utvecklats och fokuserat på den Helige Andes verk. Gud har outtröttligt verkat i dessa lokala kyrkor, för de har blivit Guds kärna i den fallna kejsarfamiljen. Eftersom Gud har grundat lokala kyrkor i en sådan familj är han utan tvekan överväldigad av glädje – det är en glädje som står bortom all beskrivning. Efter att ha grundat lokala kyrkor i Fastlandskina och efter att ha spridit de goda nyheterna till bröder och systrar i andra lokala kyrkor världen över var Gud mycket upprymd – detta var det första steget han ville ta i sitt verk i Fastlandskina. Man kan säga att detta var första åtgärden, att Gud har kunnat påbörja första åtgärden i sitt verk på en plats som är som en demonernas stad, omöjlig att angripa för någonting, för någon människa – är detta inte Guds stora makt? Det står klart att för detta verks återhämtning har oräkneliga bröder och systrar blivit martyrer, dött under djävulens slaktarkniv. Att ta upp det nu väcker stor sorg, men till största delen är dessa lidandets dagar nu förbi. Nu kan jag arbeta för Gud, och jag har kunnat ta mig dit där jag befinner mig idag enbart på grund av Guds makt. Jag känner stark beundran för dem som Gud valde ut som martyrer – de kunde göra Guds vilja och offra sig för Gud. För att tala uppriktigt, om det inte vore för Guds nåd och barmhärtighet skulle jag ha fallit samman i smutsen för länge sedan. Tack gode Gud! Jag är villig att tillskriva Gud all härlighet, att låta honom vila. En del människor frågar mig: ”På grund av din ställning borde du inte dö, så varför blir du så glad när Gud nämner döden?” Jag ger inget rakt svar, utan jag ler bara lite och svarar: ”Det här är den väg som jag måste vandra, som jag absolut måste följa.” Människor förstår inte mitt svar utan ger mig bara en förvånad blick. De blir lite förbryllade av mig. Men jag anser att eftersom detta är den väg jag har valt och det också är den beslutsamhet jag visat inför Gud, så spelar det ingen roll hur stora svårigheterna är – jag arbetar bara hårt på att fortsätta på samma väg. Jag anser att det är ett löfte som bör hållas av någon som tjänar Gud. De kan inte svika sitt ord det minsta. Detta är också en regel, en föreskrift som lades fram för länge sedan, i Lagens Tidsålder, vilket någon som tror på Gud bör förstå. Min egen erfarenhet är att min kunskap om Gud inte är storartad och att min praktiska erfarenhet är försumlig, inte ens värd att nämna, så jag kan inte uttala mig med alltför högdragna åsikter. Men Guds ord måste upprätthållas, och de får man inte göra uppror mot. Om sanningen ska fram är min egen praktiska erfarenhet inte så stor, men eftersom Gud vittnar för mig och eftersom människor alltid tror blint på mig, vad kan jag göra? Jag kan bara se det som att jag haft otur. Men jag hoppas ändå att människor korrigerar sina synpunkter på att älska Gud. Personligen är jag ingenting, för jag strävar också efter vägen av Gudstro, och den väg jag vandrar är ingenting annat än vägen av Gudstro. Någon som är god borde inte vara föremål för dyrkan – han eller hon kan bara fungera som en förebild att följa. Jag bryr mig inte om vad andra gör, men jag förkunnar för människor att jag också tillskriver Gud härligheten – jag tillskriver inte köttet Andens härlighet. Jag hoppas att alla kan förstå min känsla inför detta. Det handlar inte om att smita undan mitt ansvar, men det är helt enkelt hela saken. Detta är något som bör vara fullständigt klart, och det kommer inte att behöva nämnas mer i fortsättningen.

    Idag fick jag upplysning från Gud. Guds verk på jorden är frälsningens verk, och det har ingenting att göra med någonting annat. En del människor kanske tycker annorlunda, men jag har alltid känt att den Helige Ande bara utför ett stadium av frälsningsverket, och inte något annat verk. Detta bör stå helt klart. Det är inte förrän nu som den Helige Andes verk i Fastlandskina har blivit tydligt – varför skulle Gud vilja öppna alla vägar och verka på den här platsen, där demonerna ohejdat härjar överallt? Ur detta kan man utläsa att det verk Gud utför främst är frälsningsverket. För att uttrycka det mer exakt, det handlar framför allt om erövrandets verk. Från början ropades Jesu namn ut. (Kanske har några inte upplevt det, men jag menar att detta var ett steg i den Helige Andes verk.) Detta var för att lämna Nådens Tidsålders Jesus, så en del av människorna valdes ut på förhand, och senare inskränktes urvalet ytterligare. Därefter ropades namnet ”Witness Lee” ut i Fastlandskina – detta utgjorde den andra delen av den Helige Andes återhämtningsverk i Fastlandskina. Det var det första steget av verk i vilket den Helige Ande började välja ut människor, vilka först skulle samla människor, vänta på herden skulle ta sig an dem, och namnet ”Witness Lee” användes för att utföra denna tjänst. Gud utförde personligen sitt verk under bevittnandet av namnet ”den mäktiga”, och dessförinnan befann det sig i ett förberedande stadium. Så det spelar ingen roll om det var rätt eller fel, och det är inte den viktigaste frågan inom Guds plan. Efter bevittnandet av namnet ”den mäktiga” började Gud officiellt att personligen utföra sitt eget verk, och därefter påbörjades officiellt hans gärningar som Gud i köttet. Genom namnet ”den mäktiga Herren” tog han kontrollen över alla dem som var upproriska och olydiga, och de började likna människor, precis som när någon når åldern av tjugotvå eller tjugotre år och börjar framstå som en riktig, vuxen människa. Det vill säga, människor hade just börjat leva en normal människas liv, och genom tjänstgörarnas steg övergick Guds verk naturligt till en fas av att utföra gudomligt verk. Man skulle kunna säga att enbart denna fas av verket utgör kärnan i så mycket av hans verk, och att det är det främsta steget i hans verk. Människor känner sig själva, och avskyr sig själva. De har kommit till en punkt där de kan förbanna sig själva, de ger villigt upp sitt eget liv, och de har en svag känsla av Guds ljuvlighet. Det är på den grundvalen som de kan förstå livets verkliga mening. Detta är att åstadkomma Guds vilja. Guds verk i Fastlandskina närmar sig sitt slut. Gud har gjort sina förberedelser i detta smutsens land i många år, men människor har aldrig tidigare kommit till den punkt där de är nu. Detta betyder att Gud först nu formellt har påbörjat sitt eget verk. Vi behöver inte gå in på några detaljer därvidlag; detta behöver inte förklaras av människor. Detta stadium av verket sker utan tvivel direkt genom Guds gudomlighet, men det utförs genom människan. Ingen kan förneka det. Det är med säkerhet på grund av Guds stora makt på jorden som hans verk har kunnat nå den nivå som det just nu har hos människorna i detta utsvävningarnas land. Frukterna av detta verk skulle kunna tas med vart som helst för att övertyga människor. Ingen skulle våga döma detta lättsinnigt och förneka det.

 

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25
26
27 28
<<< Februari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bible

Bible


Skapa flashcards